31. Vi har gjort slut

Okej, så gör jag. Ska du ha en lera? Eller gaera? Det är en av alla kastur. Det är så tankar. E-e-e-e. Ja. Fann, alltså vi bara hoppade rakt in för att vi var lite senare då. Så trötta. Vi sätter oss på väg. Jag bälla Bella som är därför som mig. Vi ska gå till studionepåda. Och är lite senare. Redan. Vi tundar oss på fel håll. Vi börjar åka halvärksten. Venta. Nej, det är det. Men vi tog oss ett helv. Ja, enklart. Vi tog oss bara 45 minuter från Vasa stad. Ja. Är vi bara det "Mix Mistakes"? Är vi bara "Mix Mistakes"? Så är det bara. [Musik] Jag känner mig helt omtumlar. Jag har alltså fort och flängit nu i så många dagar. Du kom direkt i Stockholm från Lissa Morn. Jag åkte hemifrån i Göteborg den tidonde juni. Och då är det första juli. Ja, du har aldrig stort fläng till en roll. Ja, vet. Jag har bergpäckat. Nästan, värsta europeet. Och de tre senaste nätterna har jag verkligen couch surfat. Jag har såvitt på soffor. Vi tar couch surfat. Jag är såvär på soffor. Men det här är en grej. Man kan göra det och så random personer. Ja. Och bara kan jag ha. Jag har varit för det här. Ja, ja, ja. Man ger och tar det väldigt så hyggbiga inspired. Jag har faktiskt aldrig gjort det. Men nu de här tre senaste nätterna har jag gjort idag. Men det var jättemissade. Ja, det var jättemissig. Så det gott på min soffor. Ja, det var troligt. Men nu är jag så taggad på att komma hem till min mamma Göteborg. Jag visste då. Och bara att ta det lite lugnt. Favar jag. Jag tror att jag tar det lugnt nu. Jag ska bara ta det lugnt tills vi lämnar Sverige. Ja. Och inte stressa, inte göra någonting. Nej. Bara ta dagens hånd i gånger. Landja, halv till sommar. Ja, jämén. För att du kom till Stockholm då? I går. Nej, föregår. Ja, jag kom till Stockholm. Och så är föregår. Det är väldigt spontant. Vi såg upp till lofoten. 120 milkvar. Jag nämnde före avsnittet att jag har valt ett tugg. En spontant trippdisk. Det var en lång resa. Men vi har verkligen haft en otrolig vecka. Det har sett helt sjukt ut. Det var helt sjukt. Lofoten är verkligen så vackert. Det är bara börj av så fina vattnet i Kristallblått. Turgoss. Vi känns som att du är i fjällen, utanför att du är utomlands på samma gång. Stränden är kridvita. Men det har varit ett även tur. Det är inte bara varit Happy Time. Nej, så det är jag. Vad är varit några sieraminer? Det är lite kämt. Man vandrar ju på lofoten. Då vandrar man att funka bär och kolla på olika utsiktor. Men vi går i lite olika tempo. Så antingen så har jag 200 pul så går det vart er stämp. Eller så var det väldigt långsamt att gå för att bärja. Och det tar en timme extra. Men jag känner sig, det är så mester varför stressa. Varför har vi brottet med uppe toppet? Nej, men det har inte brottet. Nej, men jag tycker att jag sölar bara för söla. Men jag är så vack. Absolut inte. Då blev det lite så det är det. Jag har tältat första gången. Det har sett helt magiskt ut. Ja, det var helt magiskt. Vi har tältat det två dagar. Det var att svärtta omnätt dig kan jag säga dig. En natt är nog väldigt få som får som kvällare eller dygn i lofoten. För det var helt vinstill. Jag har strålat med stål, inga mån. Det är liksom once in a life type. Det ringer alla dagar de år. Sen är det typ en vecka om året i sovlet. Och att vi fick den kvällaren då. Det var en strand, en stor eng. Och det var få överallt. Och man fick tältat vad man ville. Och det är liksom gick runt få där vi. När vi köker mitta. Och man har precis fått alla såna lammungar. Så det var lammungar överallt. Alltså det var så. Och så bara en strand. Och så gick liksom solen ner. Eller den går aldrig riktigt ner, men den går ju liksom runt. Jag tror så var det mer egentligt. Och exakt. Så mitt i natten så. Det blir aldrig kålsvar, men det blir liksom lite mörkare. Det var en helt magisk. Klappade den i foran? Nej, de spränker verkligen. De gillar inte människor så mycket. Men de var inte rädda för att liksom vara runt människor. Gick var med. Ja, men det gick runt där det var. Alltså det gick bara så sjuk. Det berjs toppade bakgrunden. Alltså det är så långt ifrån en så vanliga verklighet. Det går liksom inte att jämföra här. Det är så här folkbord där. Och vägen hem så träffar faktiskt den för med som satt bevid oss. För jämn över. Till boder då som gick från lofotten. Som bor på lofotten. Alltså vi var åt. Liksom vad jobba ni med så var jag. De är säkert jättelyckliga. Ja, nej men alltså det var inte. De frågade ju länge vi var det där. Det var ju länge ni var här hemma i 20 år. Men typ så men surfade det. Mammal jobbade det typ med naturell. Det är beskjut i all fall. Det är hej om. Men det verkar som att det är harmoniskt. Ja, det såg jäkligt harmoniskt ut. Ja, det var ju en färgfärg. Nej men det var helt sjukt. Sen tältade det vén annan där. Ja, det var det då första gång vi skulle tjäta. Det skulle vara soligt. Så det var jäst. Så jävla bra sätt. När det är soligt vinstella då är det värmplåt. När det blåser vinder från att landa den. Pistor i alls. Det var så kallt. Och hur ska det gå? Vi har inget val, det är ett något vi bestämt oss för här. Så vi packar våra tunger, dyxäkar och bara sälj på skona och går. Så vi var andra typen timme. Av det stora berg, alltså det var en jobb i steg. Det är helt otroligt vackreskand förutom att det blås. Det var kallt, så det var jättefyn. Det ringade inte och det var för att få det djus och saffet. Men det var bara denna detaljen. Undernattare trodde jag att det skulle bli vart jag var. Jag känner mig som en vant. Jag skulle flya iväg. Vad du redd då? Precis. Det kommer att stå vinder. Det var ganska kallt. Det var fine. Men grina, jag tror att tälta, det är musigt. Det är skitmusigt. Det är jättemansigt. Men det ser musig är det ut än vad du är. Vad tycker du? 100%. Det är mycket jobb för lite mus tycker jag. Du ska slå upp tälte, du ska bära tälte. Du ska ha mer allt annat. Du ska ha storm kök och det är kubdar och sovsekar. Allt ska bära och så packar du upp och det ska diskas. Det är mycket. Sen så är det inte ofta det vinst till det såg. Nej. Det är bra att se det, det är jobbigt och någon är hungrig. Sen så såg man där och kryp ner tälte i tättemusigt. Men du såg ju så förruttans världåligt. Åh, här är ju djövalt och vaknig upp. Vi såg ju jävligt länge. Men man känner sig bakfull. Man har inte riktigt såvigt. Man har såvigt som att man har kräkat. Man bara känner sig helt såg. Gud jag klar inte att göra någonting. Nej. Det är typ inte såg jag fatta inte folk som kan tälta. Nej, nej. Varje gång väl det tälta behöver du ta en pause dag och kök dig på täl. Så vi vill så ha det. Bursi, ni såg. Bursi, tälta det liksom. Men det var. Jag tror bästa grejen som är så glad att vi fick göra var min att sovsvandrig. Ja. Vi gick upp 20 i 12. Vi rickved upp ett berg, jättefint som hade såg utsikt över 360 grader. Och det var så sjukaste. Panner Rama View. Det var så vackert. Det var så f*ckat. Men alltså på tal om det är med att tälta min sista är det hon älskar att tälta. Ja, ibland så åker hon på små eventy-rogrejer. Ibland hon kommer hem och mellanlanda lite och småäller. Så slår hon upp tälte i tre gång för att hon föredrar och sova i det än så var inom mig. Nej! Men Gud, jag så var vi där med henne en gång i jättemusitt. Mån hon har sett stort runt tälte. Sjitemusitt. Det som är jobbigt är typ. Det blir varmt att sova. Man fri så in i tälte. Det är mer att se lite hår. Det är hår. Det som har sov om plej. Det är en kingsäis bed. Nej, nej. Så när man kastar så är det en stäng. Ja, det är f*ckat. -Hur sover folk för i tiden? -Hom och sapens. -Vad? -De har så mycket bra. -Evolutionen är så utförlänge. -Känns det? Eller så är det bara att det är en vanlig sak. Det är också lite så. Jag känner mig så hårt att ni är och det där. -Du är förståg av verkligen. -Jag känner mig som en typisk person som har träda mornen och en liten så bättre än alla andra för att den har gjort det. Jag känner mig bara, "Akjugn är det en liten drick i trinkare på kretta." -Jag var det vandrar. -Du har det fort. -Jag har det tjittegäder. -Jag känner mig såhär. -Jag var det såhär. -Du vet såhurtig, tränat, gott. -Det är ändå någonting. -Famma nice. Det är fall jobbigt och vandrar. -Jag är såhurtig. Jag vill. -När vad är det? -Men jag var där. -Jag är såhär ganska döda. -I och till och med valter blev det trättig i benen. -Han har jag en då ben musk. Det kan man ju säga. Men hade ni tungpackning? Nej, när vi gick på dagarna hade vi inte packning med oss alls. Nej, nej, just det. Men jag känner mig absolut som packgås och när vi skulle vandra och tälta. -Mäns det överösterna? -Nej. Absolut. Jag kollar det är det männs. -Videon. -I den här videon ska ni få falla med på vår största ämentyr hitings. Hela vägen till foten och värden säksta bari. Man ter bräst. -I will never. -Nej. -Absolut. -Nej. -Ingen vi får. -Jag har fått en. Jag hade ju lätt varit eller nån som då. Jag fattade inte varför man utsätter sig för nåt som. -Varför man ska bestiga bari och huvudtaget? -Ja. -Jag har ett kallt. -Jag har ett kallt. -Jag har ett kallt. -Jag har ett kallt. Men mot över. Är det männ gör du det här? -Jag har en skitbra videon. -Jag har en lavit eller skärmän. -Kör oss. -De gick till beskamp och de måde skit på grund av hiden. -Man kan inte äta, krocka. -Jag lägger av. -Och typ av blodssilkulationen eller nån. -Jag stannar av. -Syre om 17-jantyp för kämrar. Det visar inte att det får gå till beskamp för att det blir så dåligt. De visar en av bildponskets och är ett kritvittig ansiktet som blir på nässt. -Jag måde så dåligt. Det var folk som började vända. De bestie inte mot överräs, utan det var en väntrum. -Jag möttade om en beskamp och gav av i kameran till honom. -Det känns otroligt att det kommer fram vad det här i Bayskamp. -Jag har en bra mentalt dag, så det känns ganska redo för bäre. -Han måde så jävla dåligt. Det var verkligen så här. -Sjukt. -Jag kan inte riktigt njuta. -Så jag mål. -Det är lite illa. -Hur fort jag tänker på mat. Så känns det som att det ska kräka. -Jag har fantastiskt. -Jag sitter i ett kväll. -Han utsätter sig. -Nej. -Farna så stritt. -Why, bro? -Nej, jag förtjänar. -Jag fattar att man inte vill springat marat om någon gång i sitt liv. -Det är extremt, men det är inte så extremt. -Nej. -Fattar det vara med en av bildponskets mot Everest. -Han gick upp och bara av att vi sätter första likhet. -Varför då? Jag kommer aldrig att stå där. -Varför du skrävs i ett liv? -Sånna personer pussjöjde den gränsen hela tiden. -De gick på kicken och uppnåte. -Jag var nåt sjuk. Det handlar inte om att upplevelsen är tre avlig. -När det är ju inte utöjbar. -Jag har upp en utmaning. -En utmaning och en bedrift. -Ja. -Att man lever på det. -Jag känner lite så. -Havs av bara nu. -Nej, då får jag den. Det var inte så höga värk. Men vi gick ändå nästan tusen nu. -Han tämmer det sig åtta tusen. -Ja. Det var målning på toppen. Då känner jag mig klar. Tre fjärde i det där. Det var väldigt fin utsikt. -Vad är det? -Vad är det som mig? Även om det var nån utsikt, skikald, blåsigt. Det var ingenting. Det var nån utsikret. -Vi skurrar på toppen. -Nån utsiktade. -Panska nåt toppen. -Ovsett vad det gäller. -Jag vet inte. -Nej. Jag blev så tagg av eller med en video. Det var så fin. -Det måste se. -Man bara. -Du älskar dem. -Ellas. -Vi vårt jättä. -Jag är inte min del sen. Men. Det är bara sjukt att du är. -De är älskade om. -De går inte längre jävla. -Det är en helt annan nivå. -Ja, fine. Vi går inte upp på "Kimman, Jörr och Elvare heter". -Om man inte är brist och är bra. -Men de är även natta på Ullariet. -Ja, välare. -Det är underhållningssvärde. Det är det. Jo. Jag love dem. Jag har haft motsatsen till en sån vecka. Jag har bara. Du brukar ju alltid ha alkohol. -Legat på stranden. -Det är också jävligt trevligt. -Ja, jag vet. Jag älskar det. -Du vet. Du känner nästan. Du känner den du kommer från år efter den lång här ljärn. Den känns den har jag nästan nu. Lite överväldiggad och lite omgest över att komma tillbaka till typ verkligheten. Tillbaka till till en litig grann och hela den här grejen. Jag levt som den bubblad. Vilket har varit jätte skand. Jag uppskattade att det är så mycket. Jag har haft så himla kul. Men nu så är jag bara såhär. -It's been a lot. -Fattar. -It's been a journey. -Jag försöker saktva med här. -Ja. Jag känner verkligen så efter året. Det blir så när man har väldigt kul. Det träffade med människor, mycket nyttahent. Varna festat, man brukar alltid ha alkohol. -Alta gått i ett litet. -Exakt. Det är både. Kan gå lite så kemisk-onger så att man kanske har. -Ja. -Supra heller så såhär. -Ni exakt. -Ni lite. -Drucket alkohol. -Kringtintet. Precis. Och verkligen skillat. -Ikligt såhär. -Ja. Men också att man var längst tillbaka till vardagen. Det är spesiellt man har fått väldigt länge att man kommer tillbaka till Sverige. Ja, det blir alltid nusslags. Ja, det är färg. Det är det som man såhär vardagen bara ger anser av det här köftsnad. Men samtidigt så vill man inte heller vara på resan. Nej, nej. Det blir som att man har varit på släva att ignorera ens vardag och sikt hemsålänge. Och sen när man kommer hem så bara händer allt på samma gång. Det här är så hems. Men samtidigt. Allt har det sin tid lite. Nu vet jag att jag måste hem och landa lite. -Jag kan inte vara under run hur länge. -Jag känner faktiskt exakt samma sak också. Ja, ja. Jag har varit borta i två veckor. De senaste tre nätterna i Lissa von. Vad jag är ute till klockan, 05, 07 och 05 på morgonen. -Sat, alltså, vi står där. -Jag är en crazy girl. Lite så. Lite skit. -Moramai. -Ja, men du är där det också är en del av livet. -Ja. -Råvligt bara. -Gud, ja. -Det tycker jag du ska ut med. -Leveng, ja. -Fan, var nice. -Så här, vi blir tråd. -Så här, vi är små biet. Vi är bara här i en funkt. Vi inte kan ha en del av livet. -Så här, vi går här. -Det är vad jag ska ut med. -Kos jag är normal. -Jag är jannet. -Jag är inte fred. -När nåt annat som jag tänker på också. -Jag ser nästan. -Specialt nu när jag är borta. -För du vet jag är en central person. -Ja. -Men jag är ut och reser med valtar. -Valtar är min pappa. -Ja. Och min mamba på samma gång. -Det är jätteskön. -Nej, men det är på ett sätt som är ett pappa känsla. -Joh, men det har gått till en nivå. -Fatt jag börjar bli som ett barn. -Tip. -Du vet det här. -Lat, hjälp, ringt till. -Joh, det får du inte bli. -Nej, men alltså valtar kör bilen. Han boka alla färg och boka allting. Jag tänker inte ens på det. Jag tror också att det är fixat. -Jag har fixat det. -Han löser det bara. Fixat liksom vad vi ska bo. Han lämnat. Lagar mat. Han sitar till och med jag gör mat till mig innan jag har en sak. Han vet att jag kommer bli hungry snart. -Han säger till mig varje gång innan vi ska bli. -Gå kissa nu. -Det är ett nytt jasvär. -Det är verkligen så. -Det är lövd. -Han vet också hur allt funkar. -Det är som en pappa. -Ja. -Han vet allt funkar. Jag måste ta lite mer ansvar. -Nej, alltså vet du unna dig lite prinsest treatment. -Fullt göra det. Det är jävligt nöj så det är jag som har det väl. -Vad fixar han så? -Jag kan ju. -Kan du när vi täljta det? -Jag var så kall. Men han hände var så fryserna. Han satte ut det som Jacka på, så att du lågas köffsos baguette, ut i blåsten. -Jag gott diska, det är skallt vatten. -Nej! -Has du. -Packade min väskar, satte på den på min rygglig. Det är med slutet! Jag gör det. Det är gulligaste jag hört. -Nästa är det då. -Ja, det är det. -Vad tycker han då? -Stör han sig på dig. -Hans är det jag anstår. -Jag har inte gjort det. -Kan du tar mig för givet? -Jag gör inte det. Det blir så. -Specialt nu när vi har mycket fix och tricks. -Ja. -Möck och mycket mäck. -Ja, han tar det helt mycket ansvar. -Du får ge igen då på andra vis. -Jag har fått ett väldigt mycket. -Det är bra. -Kan du? -Nu får du när vi ochktavstralen vara min mammi. -Nej! -För problemet är att vi är ljubljeter. -Princessor. -Nån ingen. -Det kommer att bli jag som är den som har. Jag tror det. -Origant är det. -Nej. -Det är så skandat inte bara det. -Ja, men det kan hjälpa så. Vi har tagit första steg i alla fall. I går så boken är vi våra flivoleter till sittning. -Det var lite läsigt, faktiskt. -Jag blev så stissig. -Jag blev med att tagga ner. -Jag blev med att det blev så här. Nu ska vi in det här och hjälpa. Så skantagade bokhet. Men idag som är sat. -Nought turning back. Det åker om på riktigt vad blir det tre veckor eller? -Två veckorna här. -Brada. -Det känns chant. -Det är ett stresmoment. -Jag vet att vi inte har bokat. -Jag sa att jag inte har sett datum. Heller. Men det känns verkligen som att nu. -Vad ska vi väl på lång resa? -Ja, det är ju det. Men samtidigt att nu börja ett nytt eventy. -Jag är inte riktigt redo med ett tal för det. -Nej. -Fur mig har det känt som långt bort. -Ja, samma här. Det får man stressa när man ser samtidigt som jag är taggad. Men jag tror inte att man behöver tänka så mycket. Man får bara gå till flow och tror att dagarna innan när man packar sånt. -Det kommer slåa en riktigt bra. -Ja, det kan du. Där snackar vi nu era verkligen. Men jag är taggad ändå. Jag tänkte att jag sa att det är innan att jag måste tidigare nåt. -Junit som chan. -Jag har verkligen gjort en stor förändring. -Bretta. -Jag tror att studenten är första. Jag flyttade ut och lans. Jag flyttade efter det. Jag flyttade efter det hemifrån. -Ja, till Australien. -Jag är nästa sommare. -Och det står att se. -Vad har ni kallat? Nej, men verkligen. Det ska ändå bli lite nice med en ny nytt kapitel. -Ja. -Vad är det väldigt läskigt också? Men har du alltid vet att du har villas göra ett utbudde i termin? -Jag och ni skulle säga. Jag inte tänkte på det så mycket, fast ändå lite. -Jag tror att min pappa alltid gör det han gjorde det. -Okej. Jag har sett massa som har gjort det som har gjort det. Alla som åker utbudet säger att det är det bästa. Det är verkligen något som rekommenderar. På det sättet har det alltid varit nånting. Alltså, så har jag så. Men just nu, i det sker att jag är livet, så kan det egentligen inte ha varit superlockande. Utan där har du varit du som varit så. Vi kör. -Jag har verkligen. -Ja. -Typ såklart att man ska göra det. -Jag ser om du tackar mig eller om du. -Jag tror på riktigt att du. -Jag kommer att tacka dig. Jag hoppas det. Jag tror. I det här fallet, det här är något jag bor i att göra. Jag känner ändå det är någonstans. -Man känner det. -Det är så supertägad på ett typ. Flytta från min pojkven, lämna lär i din till, lämna, ståcken, lämna, debak och mig. Pausa, livet i ståcken med tag. Men fast jag älskar det. Trist jätterbörj, så tror ändå det är något jag behöver. Jag älskar det. Det är en "Wands & Life" term "experien". Det var det min pappa sa. Han bara gör det. Jag tyver det är mycket när jag ska trycka på jagknappen. Men det här är fönsta som bara öppet under den här perioden. Stängs det för alltid. Du kan absolut åka ta Australien eller flytta dit. Det krävs ju väldigt mycket mer för att du ska göra det. Det som jag uppleft är att allting är lycka dant när man kommer tillbaka hem. Det är så att man har stått stilassnella. Det händer inte mycket här på hemmaplan. Det händer aldrig nåt i Sverige. Så har vi uppleft en hel livstint utomlands. Ja, jag tycker det är skitkur att resa och testa på. Ja, jag vet att ni har förturer. På det sättet vet jag att det är någonting jag tycker om och gick att göra. Och du dras till. Resurder. Att upptäcka platser. Jag var på senaste två veckorna. Jag måste upptå sig världen. Det finns så mycket stort. Och hela min förutpitch är det bara kolla travel-okation. Det är ju vandre kina och Japan. Det är sida avfrika och det är peru. Allt möjligt. Jag måste ju se de här platserna. Varför ska jag ha en mest välja och bara jobba? Ja, skiten och stressar på ginevegen. Våla på mig. Braur. Det är snart vad det är för sig. Nej, men så tar jag det här gud. Att bara se något nytt. Jag vet. Hoppa in i ett nytt liv. Man byter kapitel hela tiden under ljvesgång. Det händer automatiskt och vissa övergångar är tydligare än andra. Och kanske svårare än andra. Och vissa sker är naturligt. Och vissa är typ frivilliga. Och vissa är offrevilliga. Jag tror ändå det är bra att byta kapitel ibland. Ja, eller vända blad. Jag tror också det. Vi människor må ju bra av förändring även om det är läskigt. Och det är så överväxer och utvecklas. Ja, men du vet. Jag är ju tillsjabig jätteglad att jag restar i mitt jäpier. För det handlar det med så mycket. Inget är bättre eller så. En andra är väldigt glad över det efterhand. Även om det var jobbigt i vissa perioder. Jag är glad i början universitetet. Jag är glad för att våga det ta massa stegen och byta kapitel. Även om det var jobbigt där och vissa var enklare. Jag tror ändå att jag kommer vara glad efteråt. Ja, alltså 100%. Jag är så övertidigt att hjälpa. Vi kommer leva Itgirl Sydney Life. Jag tror att vi kommer uppleva så mycket som vi inte ens kan föreställa oss nu. Och typ också byta mindset och bara vara så här. Så tack så mycket att jag ens har den här möjligheten. Ja, exakt. Är som att du har pushat till att vi ska göra det här? Eller du har varit så själv säker på att vi ska göra. Eller du ska göra det här. Exakt så har du inspirerat mig till att jag ska göra det här. Omg, tack. Precis som börjande universitetet, jag pushade det ner mig lite. Jag tror att det är så bra och viktigt att ha människor som ändå pushar än till att våga göra saker. Och att ha stigget att göra kanske den förändring. Alltså, bara vinter var något stort och kan vara något lite. Bitar jobb eller flyttar eller jag börjar universitetet eller göras slut eller vore över. Det kan man vara så mälst. För att jag tror att jag i alla fall är jag bina i en situation i livet där jag är väldigt bekväm. Och då blir det så mycket svårare att göra de här valen. Ja, jag fattar och tar de här stegen. Men att man, jag vet också att jag bobbjarar dem för att utvecklas och för att få nio erfarenheter. Även se något annat. Ja. För perspektiv. Exakt. All möjligt. Så då är det en väldigt tacksam. Det är precis med alltik. Tyv som att träna dig skit och nöjsliksen när man ska gå ut och göra det. Men efteråt är man så jävla nöjdat man gjorde. Det är så san. För att just nu liksom det som är jobbigt för mig, jag hade nog inte tväktningsikund om jag var singel till exempel. Nej. Men just för att jag har en pojkvern och tyvligt när man har hemma. Det har ju ändå håller det så mycket bakar. Och det är, alltså, det är fint på ett sätt absolut. Men jag är också lite irriterad att det är så och det är läskigt att det är så. Ja, jag fattar. Jag tycker det är jättämm. Men med USASHA så var det typ väldigt anlunda för att vår relation var redan på distans. Jag vet inte, jag har alltid haft ett sånt hänglasort driv till att typ resa. Men åka på utbyte och hitta på grejer. Det har alltid varit en självklartighet för mig lite. Men ja, alltså Gud. Sköd, droppa, vom. Det fias om det vill. Ja, vi kan se om det tar med det. Men ja. För mig är det verkligen ett. Nej, fina. Bällis. Ja. Gud. Nej, alltså för mig är det verkligen ett nyt kapitrel som börjar för. Vi har också valt att göra slut i USASHA. Och det känns tufft. verkligen men det känns också typ ganska rätt. På många sätt. Det är så tråkigt. Men det kommer bli. Du kommer bra liksom. Ja. Och det är ändå så som att liv från Sverige är typ så är jag tror att det gör lite lättare än att hoppas verkligen. Det sitter här med mörka Sverige och allt får sig så vanligt. Även om det är verkligen är för dig verkligen som att du byter ett helt nytt blad. Komonga sätt. Det är både lite om byter din vardag. Men också att en tryggpunkt liksom inte lägre finns där. Ja det är ett. Och hela den här processen av att typ sörja en person och i en relation. Som man ändå typ håller så kärt. Ja. Alltså han är verkligen. Ah han är så fin. Och jag så mycket kärlek på honom och vi gjorde liksom slut fast att vi fortfarande var kärre varandra och älskade varandra. Och såna breakups är verkligen så kommstig att för att då handla det snarare om så är praktiska och logiska saker och för oss handlar det också mycket om så är framtid. Alltså typ att göra slut nu och inte det som har framhållit. Exakt för att vårt våldande alltså har alltså stort ganska stilla i vilket stad vi har varit i. Och jag tror att vi båda haft lite svårt att. Att se en framtid där liksom där vi är med överann. Och då gjorde det att när hela Australien grejen nu kommer ske så blev det också lite ett. Typ naturligt avslut. Enfas det underkong ganska ofäntat också. Men ja, alltså jag verkligen. Det här kommer vara en process att liksom berbeta och jag vet att det kommer bli bra. Och så här, han har inte dutt. Alltså vi. Han kommer finnas kvar i mitt liv på något sätt. Jag vet det liksom. Vara inte just nu. Jag känner vi så otroligt axam över att säga "du och jag gör detta i hotdjellad fall kaisa". För att. Alltså tänk nu. Och jag skulle åkt helt enkelt ha jag ett krossad. Alltså helt själv till andra sidan gjorde den. Nej, nej, nej, nej. Det hade varit. Båda, det var att jag gav råg. Och grina att ha ett livet på ett sätt liksom. Jag vet. Jag vet. Nej, alltså jag känner bara "du får distrahera mig också ska vi hitta på massa roliga saker bara". Är det för sent? Nej, så att jag kommer liksom flytta min trygga punk som. Vad särskilt kommer att bli "du nu". Vet du? Det gör ingen ting. Var det så det blir helt fine? Ja, det är bra. 100 % Alltså jag tycker bara det är en sån så vinnlande typ. Nu kommer vi väl grann det. Känner slä att. Att vissa personer. Bara är den sliv under en viss period. Och sen så är man så att menade att. Inte vara i varandra sliv riktigt längre. Eller i alla fall inte på det sättet. Men det är också så naturligt. Ja, det är med de flesta relationerna man har i livet. Men istället för att se det som nån om dött och. Nu finns det inte en kvar om i ett liv, förävver utan istället för att försöka eller falla i som ett. Det här är ett kapitor om i ett liv som har så fin till jag lärt mig så mycket jag känner med älskade. Jag har så kul. Jag kommer inte känna de här känslorna eller upplev exakt de här sakerna. Men det betyder inte att jag kommer ha. Alltså du kommer ha roligare sen. Ja. Men på andra sätt eller i andra sammanhang med andra personer. Exakt. Och istället för att söre jag att det är över. I sådana det var tacksam att jag hämtar med ett haget. God ja. Och det är jag verkligen. Alltså han. Han har verkligen visat mig en kärlek som är så fin och så kjorla. Och jag är så verkligen frävigt tacksam för det. Och jag kan inte få det här. Det var ett väldigt jobbigt så lite liksom. Ja verkligen. Jag har inte avslut egentligen. Ja. Nej, nej, det är de suger. Ja vet. Alltså jag kan inte få det avslut men samtidigt också är suger. Ja vet. För det blir så himla svart på vitt, så nu är det över. Istället för bara. Det kan hända någon gång. Ja vet. Alltså så hade det behövde inte vara slut nu. Nej, exakt. Vi ses nu och väcka. Ja, exakt. Det är över nu. Nej, alltså jag sa så har verkligen också i vårt förhållande levt så här väldigt mycket in dem moment. Och alltså gått på känsla, gjort det som känns bra för oss och allt det här. Men det är typ också svårt att. Att vara tillsammans med någon som. där man vet att det finns visat upp svårheter när det kommer till år framtid. Alltså, och det här är lite så här komplext och det kan inte gå in på exakt alla detaljer på det nu. Men. Det vet ju. Åh, vad sädd vad. Så kommer du inte vara läsad för allt tid. Och du kommer inte sörja för allt ut. Du kommer ändå bara tacksam för att det är häft och för att ni tog att beslutet var med att ta liksom. Ja. Jag tror också det. Och sen får man aldrig glömma att precis i stunden händer du alltid väldigt fast. Man domatiserar så mycket. Ja vet. Den kan bara på det positivt. Och vad bra. Man mor skit och det enda såg jag få att inte känna den känslan om mer. Det är det där att vara mer än här på chubben. Och man vet ju också det att jag ångelst nu, men ändå ska bortom i en ångelstid vara mer än här på chubben. Det är verkligen fruktansvärt. Det är fruktansvärt, för man vet också att det går inte längre. Nej. Och då får man automatiskt jobbiga känslor att den här känsla kommer vara fri avit. För den ändå ska bortom den här känslan är den här andra personer. Ja, vi. Men så är det inte. Nej. Man kan alltid liksom känna sorg så där. Men själva känslan i kroppen går alldär. Ja. Och är bara temporär. Ja. Och man måste verkligen läke alla sorg. Mmm. Man måste verkligen bara gå igenom det. Exakt. Det finns ingen ge iväg. Nej. Man måste gå rakt igenom det. Och du kommer göra skit om vissa dagar. Ja. Lättarev andra dagar. Till slubbribba, lättare och lättare. Och till slut som man har skitbra. Jag vet. Ja, god. Jag har ju varit uttorges nu då som sagt. Och det slog mig verkligen så hårt mot slutet av meresa. Och jag tror också att det var det som gjorde mig lite ungest fyldig för att komma hemma allting. För att då har man liksom mer tid för sig själv. Man hittar inte på saker hela hela tiden. Nej. Man hittar område av personen konstant och gör grejer utan jag kommer att vingas. Tampas med mina egna liksom. Kändslår och tänkar och. Ja, alltså ta mig igenom det. Alltså ingen annan kan liksom göra det åt mig. Och. Är det inte lite skant att dock vara hemma? Jo. Jättegörande-familj. Och inte sitta själv i lägenhens. Ja. Och man måste också påminna sig om alla anledningen att till att man gjorde slut. För att. Som sagt, man romatiserar allt. Ja. Och man ifrågasätter allt. Varför gjorde vi en slut? Ja, precis. Vi hade det så bra. Så är det ju verkligen. Och förhällskar var det alldeles. Alltså, vad är problemet? Varför kan inte bara få lika? Nej, men det var som valter jag sa ju går. Att man tvivlar på sitt beslut. Typitrym. Ja, efter man har tagit det. Ja. Men man måste bara påminna sig om varför man tog beslutet överuttagit. För det gjorde man ju. Det fanns ju anledningen till att det här beslutes toks. Ja, vi. Och försöker påminna sig om det anledningen. För att du inte nåt man bara fick för sig en dag. Utan det är ju någonting som man har tänkt på. Ja, det hade riktiga anledningar. Absolut. Absolut. Allt kärlek till honom, man sa. *Ruft* Kusat! Det är sant! *Ruft* Jag får en sikt där och tänker på honom. Tack om vi skickar alla så att tiktoks till dig nu. Vem nu? Valt dig. Ja, men det är bra, det är bra. Han får peppar mig. Nej. Ja. Det att smuts upp en mile. *Ruft* Men du. Det också är nu. Är du också såhär. Försök jag ser det positiva i att vara singel. Ja, vi är. Och. Ja, du. Friheten du kan göra var du vill i min soletbaka. Ja. Alltså, inte för att göra det samler nu, men det är verkligen någonting som jag tycker är så läskigt att jobba i det här sker. Ja. Ja. Att en person som inte hinner med mig, men som jag tillåter hinner med från att göra saker. Det automatiskt gör du inte typ gör det som saker. Och jag tror verkligen att det är så. Det är det de fästa förhållande. Ja. Att det undergöt ett hinner dill från att göra saker. Man behöver inte göra allt. Nej. Det här är bara var och be kvärm och var och min sympather och göra saker tillsammans istället. Ja. Jag har alltid sett mig som en person, lite som dig, som bara. Fackit. Jag ska bli en av det här alldeles. Jag får det med en drömmarhiv. Men när jag sitter i båten nu. Ja. Det är fan inte så lätt. Jag fattar att resa i väg och allt det är en självklartighet för mig. Jag förstår verkligen. Ja, ja, ja, ja, men. Jag tycker det är läskigt vad det kännslor gör, men. Det är så lätt. Det är verkligen. Det är verkligen. Det är verkligen. Det är någonting med. Det är liksom. Nånting i gärnan är det. Ja, någonting i gärnan som. Gör det helt galen. Det blir helt. Du förlår dig liksom så stor. Det är en moment där att för mig, jag är så rädd att jag åker till hannas av jorden och kommer ongespriktigt varje dag för min pojk, för jag är inte där. Det är också inte så här flera år, utan vi pratar om några månader. Det är väl inte att göra, alltså jag vill inte åka någonstans bara för att må skj�. Sen vet jag att jag kommer inte må skj�fajda, men det känns som det nu. Och det är bara läskigt att man är så beroende av vad annan person tycker jag. Det är skjutläskigt. Man lägger sitt liv i någon annan helg. Ja, det blir också lite som en drog i vissa fall. Man inte klarar sig utan den här personen. På det sättet så kanske det är lite bra att jag åker. Så jag får vänna av kroppen. Det är framför allt. Det är min krav. Det är förra ående. Nej, men jag tror att det är bara kommigge i bra saker. Och jag tror att det är en sådan par, för det är också viktigt att man utvecklas åt olika håll och på en hel sin innerperson. Ja, man behöver inte jag alltid samlas. Nej, för vi är också så att man har andra enträsternändens partner. Ja, och man är ju två individer i slutet av dag. Och det är också något fint och coolt att få uppleva grejer utan ett barn. Jag tror att man måste göra det. Ja, snälla. Man får ju helt andra uppleves. Vad de får då? Ja, verkligen. Nej, jag tror att du och jag kommer att. Vi kommer att thrive. Jag tror att vi kommer att gå in i ny. Vi kommer att bli. Anna, vi kommer att kaisa och bella två punkt år. Annan, verkligen. Vi kommer att få några nytt annorlunda. Det är alltid ego. Det blir spännande. Ja, verkligen. Och så mycket framåt det. Vi får ta hand om varandra. Det blir bra. Ja, också jag säger. Vad gör det? Om man tvivlar. Vad våga. Gud ja. Det är krävs mycket mod att jag ska åka vägbra. Ja, jag fattar. Jag kämpar emot det. Ja. Ja. Men vi får se hur det går. Ja. Om man ska ha sånt. Två vecker så sitter vi och har det som du har gjort. Här är det du har gjort. Alltså, let's go. Spännande, spännande, spännande. Om ni har sidningtips, Australientips. Skickat oss. Det är bara så kul att läsa. Vi behöver alla tips vi kan få. Vi ska få den. Nöj, exakt. Späma vår Instagram. Uppväxt med filter. Kanske. Eller kanske borde. Ja, please. Vi får ha en helt magisk forsket. Ja. Och njuta av julik. Ja, och sådana den. Vi hörs ju som allt nästa vecka. Det ska bli kul. Tack för att du har lyssnat. Bispe! *Ton det är ju en liten av julik* *Ton det är ju en liten av julik*