10. Västra leden på Kebnekaise

Han stymar kaffe. Absolut. Det råkar dig dig upp min kankop. Råkade. Jag är jätteligt för antal kommande till ett 10-jöende avsnittet av fjällvandlingspodden. Jag som pratar nu heter Antalvin. Och med mig så har jag Lukas Vännoholm. tillsammans gör vi en podkast för dig som är intresserad av vandring, fjäll, vinterturer och kanske lite klättring. tillsammans så flittar vi i stor silenstopp till svensk mark. Och Lukas är trösskaka på huvudet när han säger det. Och vilken hög tid. Hur känns det så här efter 10 avsnitt Lukas? Vi har inte genom 10 avsnittet. Vi har ju det här och typ i kvar. Men det känns väldigt roligt. Det har gått forten då. Vi ska komma till ett 10 avsnittet. Denka säger det vår inte så länge sedan vi satt här och bara ska vi göra det här. Vi tar ett taget. Vi började närmås och var inne på ett halvård här. Så vi började hitta lite små rutiner kring hur vi ska göra det här. Det är väldigt roligt. Ja det är super kul. Det känns ju som att jag hade kunna göra det här utan att spela in också. Jag fanns sagt. Vad har det här att snacka och att gå för? Ja men det är ändå. Ja men så att det är fantastiskt roligt. Och vi märker ju att ni är fler och fler som trillar in till oss som lyssnare. Ja från oss pegger det betyder ju jättemycket. Har det super roligt verkligen. Och det är ju det som är bekräften sen på att våra små samtal här i vardagsrummet. Att det är någonting som faktiskt någon av er också vill lyssna på. Det är det som gör att vi. Vi känner att det här vi ska fortsätta med. Och vi blir också jätteglada av de som har av sig med feedback och synpunkter på idéer. Vi får in lite titt som tätt på Instagram. Och det är ju jätteviktigt så vi ska kunna fortsätta utveckla på den och veta att vi gör rätt eller fel saker. Nu postår vi någonting som inte hade fogt för. Ja det är jättebra. Vi tänkte också ta tillfälligt aktonämna några saker för framtiden för podden som vi kan tisa lite med här och nu. Vi har som dessutom flera framtida riktigt intressanta gäster klara som vi kommer att bygga in till podden. Vi jobbar vidare och klova ständigt på nya tema avsnitt att utveckla. Ni vi hade ju ett avsnitt till exempel kring att vi inte vandra. Vi har haft ett avsnitt kring utrustning. Och det kommer komma fler avsnitt med olika typer av tema. Vi går in och begrav oss lite mer i olika saker. Nästa avsnitt kommer att släppa oss också inslag från fler än bara oss två. Det är ett extra spännande. Precis ta del av andra erfarenheter på felet. Jag vill också ta tillfälligt akt och riktigt ett stort tack till vår klippare som inte omnämt så mycket här i podden. Ni kanske har hört antidan så. Han hittar på olika roliga skapor och vi är jättetack samma för det stora jobb han gör. Tack så jättemycket och ska du ta det i tiden och klippa vår podd. Någon gång i framtiden så kanske du kan få något korv öre för den här. Tror lite stora insatsen du gör för den är för oss som hör innan och efter så är det det redan på dag. Ni hade inte lyssnat på vårt svammel om det inte vore för att han faktiskt gör det begripligt och lätt lyssnat. Om det är så kikar vi väldigt gång det här avsnittet. Lukas, vi har ju fått in en lyssna fråga. Jag är gemän. Marcus fördav sig under de vi hade nån vannningstipprumt AB-skog på max 3-4 nätter. Jag har ju varit i AB-skog några gånger. Inte jättemycket vandrat, men jag vann att det är lite grann i affall. Så att man är med kartan lite och tittade på några bra alternativ. Det finns ju jättemycket olika leder runt AB-skog och massvis med olika saker och vandrar. Jag har ju bara gått ändå för varma stäckorna, så det finns många där ut som har gått fler spännande stäckor. Jag har sett att titta lite på kartan och försökte fundera över något som kan vara kul. Det som är lite kruxigt är ju en begänsning på antal dagar. Det är det som jag bara har varit och lag om långt att gå. Den enklaste och första turen som jag kommer tänka på som jag har själv gjort och som jag vet är superfint. Det är att man går upp till den här korsarvagi-stugan som vi pratade om här för AB-skog snittet. Det finns längsen och vidare från korsarvagi-stugan så kan man gå över fjället för att komma in i AB-skog-naternalpark till AB-skogjöre. Och sen därifrån kan man gå tillbaka till AB-skogfjällstation. Det är en lite kortare tur. Kanske tvåanätter i tillöllt ungefär, skulle jag säga. Men vill man göra den till en treanätterstur så är det noingar större problem alls. Man skulle till exempel kunna gå besöka fripedsfall och få saga lättareta på det. Man kan kanske till och med kan du skräva till plån efter det. Ja precis. Inputsidan. Allt en av tio så skulle man kunna göra en topp tur på njullar igen av dagarna och bara njuta av den fantastiska utsikten. Och på så vis kan man göra det till en tre dagas tur. Och då skulle jag nog rekommendera att man går från AB-skogfjällstation mot njullar första dagen för att det blir på vägen upp mot korscheväg ner mer eller mindre. Men när jag satt och spann en lite i kartan här så var det jag också lite inspirerad. Jag har kände att det finns ju massa kolla tur om man kan gå som är lite längre. Om man nu är en kartentesjast så finns det lite olika typer av ledare utmärkade. Det finns sommar och vinte leds som är ett starkt märkade med lila linjer. Men det finns också de här som är lite mer prickade där i lila eller prickade svarta linjer som brukar tyda på att de är lite svåna vigerade och lite såhär och hitta till och så där och jobba att gå på. Men det fanns en tyd som jag tänkte så väldigt kul ut. Och börja med att vi ska få fjällstation och sen gå om man upp mot njullar. Man kan gå mot 200 tresk på den sidan och gå upp och runt bakom det igen. Sen kan man fortsätta ner bakom njullar. Där får man sen så kan man vi småstiga och små såna olika prickade ledare ut. Så det kan ju länka ihop en led som går hela vägen till kopparsokka vinnskyddet. Det är inte hundrat på sentat uttala så. Men jag tror det. Det är så ut att vara en cool riktigt cool tur för det är alltså för mig den här heftiga utsikten lite över som man ser ut över tånet tresk. Och man får liksom gå in och se över så ut bakom njullar och det tror jag inte är lika vanligt. Och för hon här kopparsokka vinnskyddet där man har tagit mig att ta sin första natta. För vidare kan man gå upp dem åt lukta, kock och fjälstation. Men inte gå hela vägens fjälstationen utan att se hur jag kan se 3 km innan så kan man vända av neråt. Det blir vänster tillbaka igen för att komma till korschevagestugan. Det ser ut att finnas tre olika vägval man kan göra här. Den ena antagel lättare än den andra. Det är en rekommendera färdled men den är omarkerad. Den är makarad på kartan men inte omarkerad i verkligheten. Det är lättare ännu inte tydligaste i dag. Men det går i en dag. Det är nog svårt att gå villsälla fall så den leder direkt ner i korschevagdalen och där. Man börjar få panan mot en bärsväg. Man kan säkert gå långt om mäg om man vill ha siksacka upp mellan sidorna. Den fanns. Men sen fanns också tre km innan man kommer till lukta, kock och fjälstation. Så kan man välja en svår och jenterade svart prickig led. Den går en annan dag, lite innan den här rekommenderade färdvägen. Den är nog lite spännande och det ser ut som att innan man kommer ner i korschevagdalen måste man nå nästan halvskrämla nedlängsen ganska brant. Men det går ju, den är en du är utmankerad så att det verkligen är ganska kul led. Sen om man väl kommer till korschevaget så tar man sin andra natt. Och sen därifrån kan man välja att antingen gå ner i korschevagdalen tillbaka till Abysko eller ta den här vägen via Abysko jao som jag borta om tidigare. Så där är två olika alternativ eller som man kan göra runt Abysko som jag tror kan ha kul. Och bara för att nämna det då, jag har inte gott den här leden in bakom njula. Jag vet inte riktigt exakt hur svårt det är, men känner man sig lite vågar så kan det då vara kul att göra. Det är de turerna som man inte vet hur de kommer se ut som är de mest spännande och roliga verkligen. Men jag skulle också säga att man kommer att ta dem att ha vara lite om man gör det så det ska vara bra att vara så över på. Om jag är en utfällbar bro. Så hoppas att det var någon förslag så kan vara kul. Men i en en par av det så där då brukar de lägga ut ett steggare över en glasjärsvickre så där. Underan det blir den ingrege Norden en gången. Det är väl svårt att få en bra världen och vara det lite jobbigt. Det är en frågan är det värt de en steg på tio kilo för att få tåra fötter. Jag säger att du har alltid tåra fötter för att du har någon vad där skorre eller någonting och vara bara att få tåra. Det kommer att prata om lite. -Riskenna må vara bara fort för nästa avsnitt. -Nej, det har vi tagit upp. Ja, men det kommer också att komma upp i nästa avsnitt. Vi har ju just det, just det. -Något vinnens mål kring riskerna må vara bra. -Det har gått bra för mig, men det gör jag till och inte alltid det. Det handlar väl också lite om vad det är man går på för underlag. Japp, japp. Jag har men så hoppas att du känner att du fick ett spännande svap på din fråga. Och är det fler som det är ute som vill höra oss med frågor som vi ska tupp på den så gör jag jättegärna det. Vi är svara väldigt gärna och det är bara roligt så vantvälkomna att höra av er. Det är bara att släda in i våra DNAs på Instagram och skriva till oss där så svara vi så snart vi kan. Avsnitt tio måste ju ändå bli lite extra högtidligt. Idag så tänkte vi riva av en riktig, riktig, riktig klassiker. Det här är någonting. Vi har diskuterat ganska mycket. En led man borde hålla på kanske spara och inte släppa för tid. Det är också nästan sväv att runt en liten avsnittar. -Jag har spett in hittills. -Ja, precis. Det finns ju många riktigt, riktigt attraktiva och välkända leder. Vi vill inte riva av alla klassiker på en gång. Då blir det väldigt mycket obskira, små, halvårkända leder för en rösterna på den. Vi vill ju sprida mötom över tid. Men här är vi ändå avsnitt tio. Vi vill göra det till högtidligt när det är avsnitt tio. Därför tar man västra leden på Kevin & Kaisel. Frint som många avsnitt sen pratar vi om hur det är och vandrar runt Kevin & Kaisel. Det avsnittet kan man se lite som en uppvärmning för den här dagens avsnitt. När vi ska upp på Kevin & Kaisel syd topp, vi har den mycket kända och väl bevandrade västra leden. Och eftersom vi är det tidigare avsnittet, pratar om hur man tar sig till Kevin & Kaisel. Vi har den vanligaste vägen i fall. Att man går från nika lukta in till Kevin & Kaisel's fjälstation. Så kommer vi idag att starta från Kevin & Kaisel's fjälstation och pratar om hur det är att gå därifrån för att göra hela det västra leden. Och det är också att det är ju vi i fjälstationen som den västra leden startar. Eller det som man brukar kalla för det västra leden i fall. Men först så tänkte jag, Lukas. Vad fick dig att för första gången hamna där? Varför vill du bestiga Kevin & Kaisel och vad ledde dig dit? För mig var det väl den enkla motivationen att det är Sveriges högsta topp. Och det är väl en självklartighet att man har väl att komma ut på att stå på Sveriges högsta punkt någon gång. Så det kände som en spännande utmaning. Och det var ganska tidigt i min filfssuk. Och då är jag farnhet. Så så ville det verkligen göra det. Var det här på tid när du bodde i skån eller? Nej, det var efter det. Det var pluggade. Anders tänkte jag att det är så att du har gått om erfarenhet från att bo i närheten av Sveriges lägsta punkt. Precis. Nej, men det var det var. Det var vitt senare tillfälle. Du hade blivit lite mer bevandrade. Precis. Och vad fick dig egentligen att besöja i Västra leden? Jag hade ju börjat vandra lite. Jag hade hund på den tiden och börjat vandra lite med henne. Och så gick jag en utbildning. Vi skulle avsluta den där utbildningen som hade hållit på lite år. Så satt vi en grupp i en soffa, trakt lite Öll och hade roligt. Och så var det någon som sa att "Fa, vi skulle bestiger kämning kärse ihop all sammans liksom." Och vi var väl en grupp på kanske tio person satt där ihop. Jag var absolut. Jag är på. Och det var liksom alla så är rungande "Ja, det gör vi. Det gör vi." Och sånte brukar vara när man sitter in såffa tillsammans efter några öll. Ja, det är alla rungande på alla slussis. Och jag sa att "Jag är på så länge det här också gäller imorgon." Och så mår den dagen så stod väl de flesta för det i alla fall. Men fyra månader senare eller tre månader nåntaste stans där så stod jag och Martin i Nika-Lokta utan läst den här gruppen. Det var ett bra tro. Precis, vi var två. Och jag Martin hade dessutom lyckas osynka vilken dag vi skulle åka upp. Så man hade trodde att den dagen visade att vi skulle ses. Det var dagen vi skulle vara i Nika-Lokta men jag tänkte att vi ses på ståkonstration för att han måste byta där. Så jag kom upp en dag senare än honom. Men det lösade ju sig. Det blev en väldigt roligt ur på den tiden. Jag hade inte riktigt samma fysiska vigöre som jag har idag, men det var fantastiskt. Så det var så. Det var så jag tog med dit lite bananskal. Men det hade nog skett till slut ändå. Och jag tänkte att det kanske ofta är så att man bara plötsligt bestämmer sig för att göra det. Utan att kanske ha reforiterat allt mycket för det innan det mål var nåt. Det är ju en självkage just ofta också för att det är så känd att det är så. Jag tror att det är ganska många. Det är den första introduktionen i fjällvandring. Vilket är också för väldigt många kan se som konstigt för att många tycker att man ska bygga erfarenhet över tid. Men både och. Man har både. Jag tänker så att det är en plats med otroligt mycket människor. Det finns en stans i fjällen bortsät från möjligtvis jämtlandsrangen där du är så trygg. Det är så mycket människor där så att risken att nånting händer och du inte kanske hjälper är väldigt, väldigt lite. Det finns i fjällstationen som finns där i ett ståsäkerhet. Är det mycket fastighet på samma plats? Ja. Skåman gör den nåt som är omt som sin första fjällvandring. Då är det en sån som inte sådant. Utan det är en hyfsat trygg miljö. Det är bland annat tryggare miljöer du kan få i den svenska fjällen. Så har det kanske inte rekommendera som första fjällvandring. Kemenikaris via västerledden. Det ändå gör det bort. Men det sagt så kan ju verkligen värdret komma att göra en styr. Det kan ju bli mindre ny utbara, men det är fortfarande en varplats att vara på. Ja. Vi tänkte ju starta i fjällstationen. Den första biten från fjällstationen som går bort till becken som heter "skittelbecken". Det är ett ganska stort vattenlag. Men det går i lågland, i lite så här. Det är en kombination av jungskoge och lite felbjörkar. Jag brukar kalla det så här för fotledsvrikkastig. Det är väldigt mycket stegna som sticker upp urstigen. Man går och tittar varför man trampa. Sen kommer den sträcka. Jag är jämt och fin. Sen kommer man att snera stegna upp överallt. Man kan inte gå och titta upp i himlen. Det har varit mycket på sådant steg. Det är ganska långt ifrån. Det är just stenig. Det är precis innan det blir Karl Fjäll. Man har tänkt så mycket jord och annat mjuk. Sen är det också otroligt välgåd hela stiken. Men framför allt den här stekan är det som en mindre motavägg för människor. Det är väl egentligen inte så mycket man behöver tänka på. Det är egentligen framför allt att det kan finnas vatten på stegen. Det är inga riktiga vad man skulle kalla vad kanske. Det finns ju ett par bekar. Man passerar som ibland kan vara lite högre. Men det går ofta så att ta sig över de tog skod. Men det kan vara en del vatten på stegen. Men det är ganska breda. De är ju upp till 10 meter breda. Det är liksom så att jag har hopp över stenar. När jag har vartas så har jag sett både en och annan som en glidigt av en sten och fylla hela skon med vatten på vägen ut. Som det första som helst är att man kommer ett halv kilometer från felstationen. Men det är ganska lugnt. Man kommer ju snart bli uppvärm. Man behöver inte låta del en grusens planer. Det är viktigt att man inte tar till höger när stegen delar sig. Nej, då handlar man ju inte på västra leden. Då handlar man på den östra leden. Den kräver betydligt mer erfarenhet än att gå på västa. Man ska sitta på 12 pagorna kan man säga. Ja, det ska man göra. Man ska gå längre åt det hållet än man tror. Då ska man gå till 14 av 12 pagorna. Ja, det är ju ett bensigt. När man egentligen kommer till 14 av 12 pagorna, vi gick hemma ju upp. Efter den här kittelbecken och följer den. Ja, upp i dalen, upp i kittel mellan 12 pagorna och vi har den varje. Här börjar det väl branta till sig lite. Lite branta restig. Men det är ju fortfarande trängens unge för likadan. Uttelsstigen är ju inga för likadan. Det blir lite smalar, för att det inte är lika många ställen man kan gå på. Ja, man kan följa en sida. Det börjar framför allt. Så börjar ju vad musklerna och lår musklerna börja jobba här. Ja, det kommer ju ihåg. Ja, hur jag gick, kanske hundra steg. Stå stil lite om första gången jag gjorde det här. Jag var inte det minsta tränad. Jag tyckte den där stegningen som kom där upp för väcken där. Den var riktigt huffed. Man blir fascinerad över om man tittar tid på kartan innan. Så ser det inte alls långt ut på det från förhållstationen till skitterbäckan och uppe skitan. Men det är ett tag ganska lång tid att gå upp dit. Vad skulle du säga att du tar? Jag tror att du kanske kan ta. -Han timme kommer till foten på tolpa. -Jag har ingen av dig. Jag ska ta kanske en timmer i, och sen timme upp till skiten. Det kan säkert stämma. Det finns en bro som går över kittelbäcken helt enkelt. Man kommer upp i den här dalen. På sin vänstra sida är man tolpa gården i rakt framför sig. Men en stor fin snören i mitten. Den kan man nog man är väldigt styr och skidor på vintern. -Något du har gjort? -Klettratt upp. Jag började röra på mig lite en dag i somras. Jag hade en riktig räkna med det, men det var is sista tio meter. Då blev det faktiskt lite spännande. Jag tror att jag hade rätt utro att snimma mig. Vi har varit framför sig och ett stort vattenfall som är inne ner. Till högre än det har man ryggen av kebnekaiser. Biorningsklassierna kan man se. Slassierna kommer ner i skiten. Inte hela vägen, men den faller. Man kan se att den håller på kulapsade. Det som är bra tänker på när vi är brån. Det är sista stället att man kan ta vatten på. Efter det här finns det inga vatten. Om man tar vattenflaskor här, så är det man gärna fylla på dem. Och tänka på att det kan ta nästan 6-7 timmar in och in tillbaka. Det är väl också en sista plats när man är lite skyddad från vädret makter. Men stora kanerar med minst vinden. Om du har en skitt eller sådant här stå man ska skydda. Har ni tänkt köka lunch på vägen eller ta en längre pause? Så är det här en bra plats? Definitivt. Jag tycker att det är roligt när man kommer upp i den här skiten. Man har placerat utelsingstod Stolbro som går över skittabäcken. Men jag är också en hel drösmesmåbro som har de man lagt ut som i går av sten. Så det är tvåanerat, långa stenblock som de har pallat upp och byggt som en bro av. Det är väldigt heftig. Kan man göra så här? Vem åka flyttar på de där stenarna? Det finns en maskiner för att vi inte kör upp. Det var 7 000 perst som bara invar sin del av en lyftkran. Och så har vi inte göra häft. Det tror jag inte. Jag gissa att de har alltid hjälpt av helg koptet. Man kan ta till på de här platsen eller möjligtvis spett och många människor. Jag hade nästan vill att se de lägga ut de här stenblocken från under. Nästan hur är det möjligt? Glömperamiderna, stenstrappeln och blocken på Kevin and Keiss. Det är mer intressant på 2012 lite sutt. Nästa ett app då går från skittan och brorningssittelbecken upp på Virenvari. Den här stäckan är också lite spännande. Man har under de senaste åren, de senaste kanske 20 åren, byggt en trappa. Inom det är situationstäckan, men av sten, som följer bär sidan upp på åtminstone Dalen mellan Virenvari och tolpa gårn upp dit så går det delvis en trappa. Den stora insatsen gjorde såhär och kan vara typ 20 åren. 27 åren eller 17 åren som inte är här. Man hade näpalesiska kärtas som var här och byggde ordning. Jag var där i somras och det är fantastiskt fin. Det var ju som jag förstår det för att många hade problem. Det är ganska lös underlag, rätt och halka och slås. Det är ändå såppas brant som man glider en bit. Det är mycket små sten. Jag hade inte varit en trappa så det var lite som jag försöker gå på sidan av en sanddien. Det är bara en glider runt i små stenen. Man är i taksam för den här trappen. Det är ingen nytt barnsträckas åtminstone som det var innan. Sen är det fortfarande ganska jobbigt att gå här. Tapsdegen är en halv till en m-stor. Det är inte höga, men bredare har fallstat. Det är inte så att vi inte ska spingar in vanlig trappa i staden. Men de är kolla att se på om man är om hur de har gjort dem. Jag kan säga att jag besteg Västerhleden där första gången. De hade byggt tillra att drappan. Men hela var inte klar så som den är nu. Ändan ner till bron. Då var det dessutom ganska mycket snö. Så vi såg det första steget och sen var det snö. Det var ganska kämpigt. Från ett steg fram och så glädmanerade ett halvt steg hela tiden. Det var väldigt mjukorutten snö. Framförallt så var det. När vi skulle ner var det bara. Det var bara som en räntan. Det var bara att sätta sig och åka. Men det var. Det är ju. Spar man lite tid på det. Vi ska slå i rumpan lite. Nej, men det gick superbra. Det här är nästan alltid ett eller flera snöfält. På den här sidan är runtom attrappa. Man ska räkna med att halka runt lite snönda. Det är en undvikligt. Om man inte är jättesent på så säsongen kanske då kan man skjö det som ett bord. Det är såmrags. Jag var där. Jag var där i slutet på djuli. Då var det heltbart i dag. Jag tänkte att åka när man är motag just i månaden. Då är det också desto mindresnö högre upp också. När man har konfribiler med attrappa den här, då är man i dalen som ligger mellan tolpa gården i och vi är en varje toppen. Det här är också stället om man vill gå upp och tolpa gården i. Det här man gör är från från den här dalen. Om man inte tar någon av klätteligheterna som går upp. Men det här man kan gå upp och titta på toppen på toppen på gården i. Det är också förvånansfört lätt att göra det. Det är bara lite stäm blockmanskrassare knotta över. Det är väldigt snällsida. När man välkommer upp i dalen så är det en väldigt fin utsikt. För då har ju bergsider som stupar rakt ner på andra sidan. Det här var ju min första fjällavandring över det betaget. Jag hade ju inte sett sånt här. Vad ser man? Se man där, vad stupar neråt alla hållet och det är det jättekonsk. Så ser man också att man tittar upp mot varens här 200-höjdmetter. Ganska brand och nån bara av dig. Skav vi upp där. Det är ju jättelångt att komma super svettigt. Det är ju här nånstans man kommer upp i målenbas höjden också. Så att en mål idag så liksom men 50 meter åvan för den här dalen så ligger ofta målen. Det kanske nars läskigt för någon som inte liksom gåt upp i målen en tidigare. Jag tror faktiskt vi hade månvassen runt vid den värre där första gången som när vi var där. Det kände sig lite så här, spök likto och kliva in i målen. Det blev lätt en lite ojestvänligt terang. Det var inte att se någonting. När jag var där första gången hade vi strålandestol och klar blå himmel då i alla fall. Det var jättevarmt och ganska svettig inte att gå upp där men väldigt imbjudande. Det här fjellet kallades ju för roligvare av svenskarna back in the day. Det var ju för att det var så mycket lös sten som man trampade och så rasa den er. Lite så är det ju också på den här sidan. Det kanske var ännu värre ner i dalen tidigare men det är ju fortfarande så att det kan vara en del ställda man trampar och bara ösa ner. Men det finns en stig som man hyfsat kan gå upp och det är nästan värre när man ska ner egentligen. Det är minns när man kommer överkrua en nett uppe på toppen så finns det ju en väldigt massa rösen. Och då när jag liksom klever in i målen där och ser de här röserna ser nästan ut som en kyrkogord. Ja det var ju verkligen det. Det är det som man tar grav sten. Ja precis. Det var en väldigt kuslig siden. Vi ser inte riktigt så här av vilket väder sträcka och vad ska jag nu? Ja men okej att testa och bara gå liksom rakt över här. Och det är egentligen det man ska göra. Man ska ju bara rakt över den toppen till andra sidan i princip. Risken att man går fel här är inte jättestor. När jag är sklänts det. När jag är målind och var här förstågningen hade vi så klart släppat med oss ett trangarsök och skulle ta lagalunch. Vi hade med oss ja gas och trangarsök och stor lagade mat där uppe på Virenborg. Men då hade ni en van dag alla fall. Det här är en van dag. Det var ju inte där det så det var väldigt ny sitt. Men det kanske var lite obo-nörd att släppa med sig ett helt trangarsök upp dit. Men det var trevligt. Var många som tittade i Luxut på oss när man satt och åkte sina bar så visste du att det här lagade mat till Lundarro. Det kan vara ja. Har man fint väder och tänker sig att man vill vara ute. Man vill inte göra det här som fortsam är lite utom man det får ta sin tid och så där. Då finns det egentligen en hinder i att ta med ett trök och nytta av turen. Men är det hyfsat vinstill också? Det ligger ofta pentee upp till 15 sekunder meter på de här topparna. Det kan ju lästiga. Det får man ju nästan räkna med att det gör det mer regelen undantag att det blåser uppe. Och då kanske tända upp sprit tröket och laga mat. Det blir inte så mysigt för att man sätter. Men det är väldigt exponerat. Det är så att ta skydd, liksom att vi inte inga gärna sig både. Då vill man ju heller göra det där ner i en kaffedalen och stå där upp på toppen och fris och göra det. Precis, kaffedalen är ju nästa som händer. Så när man har varit uppe på vgenvariga och tagit sig över den här ganska plattat toppen, går man otroligt nog ner igen. Jag tror det är kanske 300 höjdmeter, man ska ner ungefär för att komma ner i kaffedalen. Även här är det ganska lösst och mitt emoten på andra sidan då ser man den sista stäckningen upp på kebnegeiser. Nere för den här sidan på veden var det. Den ligger ofta i skuggläge för den ligger lite nordvänd. Det gör ju att man har varit vamp på dagen och kallt på natten och kan ju faktiskt frisa på här. Som man får gå lite försiktigt när vi var där och så var den nästan blank i snära för den här sidan. Det lätt att vara bra. Det var ju sikt på stenar och så där när man gick och var väldigt försiktigt. Sen i somrars när jag var där var det inga snöver hur tagit så det var jättefint. Även om man tar det västra ledden så kan den här sträckningen inte vara jättedumt av ms. stäggaren. Det brukar också vara folkfrågar, fråga professionen och hur om det så att man behöver. Man kanske inte behöver ha stäggaren, men kanske någon får muta så här båda. Ja, även om man inte har med det som man tar sig ner och man kommer ta sig upp, det är bara att man får lägga in en försiktigets växel. Den här kaffe-dalen då är ju inga man glasjer som inte är aktiv längre. Som då har grupt ur den här stora dalen och sen som rinner ner och blir det här vattenfallet ner i kittelveckan som ni såg tidigare. Det är också ett ganska okejställd att stanna till på. Inte lika värde skydd att som kittelveckan blir liksom som en vin tunnel. Men det är åtminstone det är bättre än uppe på topparna. Absolut. Av namnet ska man ju givetvis här, vilka se en kopp kaffe om man har möjlighet. Av med sin term måste man vara möjlighet att värmen på lite vatten. Det måste man göra, det står ju så. Den här namnet säger att man måste göra det. Framförallt samlar lite kraftig för den här sista väldigt långa, väldigt långa stigningen. Man har ganska många hund och höjren meter kvar när man är i kaffe-dalen för att komma upp till till toppen. Så härifrån upp till Kevin and Crisis syd topp då så har man ju ungefär 600 höjdemeter upp till toppen. Så det är ju. Ja men i princip den längsta stigningen man har på hela dagen att göra. Och jag skulle också säga att det är den här som är tuffas för man är ju. De flesta, i alla fall börjar bli lite trött här. Och det kan lägga ganska mycket snö på den här sidan av Kevin and Crisis. Så det kan vara mycket högasdiga och så det känns. Och som har ju varit ut, det är ganska länge också, inte att hundraskatta. Det är ganska långt till kaffe-dalen. Jag misstänker också att kaffe-dalen är en sådan här plats där dom som vänder, vänder. Man har varit ute hela dagen och så tänker man bara. Skal vi upp här, liksom, jag är helt slut redan, jag ska. Och sen ska vi tillbaka ner i den här dagen igen. Det ska man komma ihåg, man måste ju ner i den här kaffe-dalen igen när man ska vända. Man ska inte underskatta sig själv. Ja men så att gå ner för, det tar inte så mycket energi för kroppen. Det tar mycket energi mentalt, vi kommer känna sig jobbigt, men det kommer inte i vad jobbigt och får benen röra sig. Utan det är mer att man känner att man vill ha slut på eländet. Och nerförs går, det kan ju alltid, man kan få det inte knäna av det. Men jag minst den här stinen i alla fall som väldigt, väldigt tuff. Ja men den blir ju mindre och mindre brant, den flacka ju av. Man går ju ganska brant och sen så kommer ju upp till den här gamla topstugan som står precis där. Det är inte riktigt lika brant efter den, utan det flackar av lite i alla fall. Ja, det ska vi köra. Där känner jag verkligen att det här kommer gå. Det är inte unga möjligt. Nej, nej. Och den gamla topstugan kan också ställa att stanna ta lite en pause på. Ja. Det är också unifär här som den östra leden kommer upp. Ja. Så har man gått den, så kommer man upp unifär i den gamla topstugan. Och där har så går lederna ihop liksom. Så från den från gamla topstugan upp till toppen så är det samma väg, och bara att sätta man ta västra eller östra leden. När man sen ska gå från den gamla topstugan så är det som man säger. Det har flackat av. Det flackar av ganska mycket. Jag har varit av uppen några gånger och nästan alla gånger så hade varit ganska mål nytt. Här är det ganska lätt att det är ganska sjockt med mål. Och det är också lite kallare som man har kommit upp. Det är ganska många hundra höjdmät och är på lite höga höjd så kan väda ett vara ganska kallt. Det konstigt om det är någon lgrad, lite dominisk rade. Fann fallit inte om det är mål nytt. Då blir det ju rugget där så att det verkligen är fuktigt. Det kan vara värt att tänka på när man står ner vilka felstation, det är strålande, sol och 20 grader varmt. Man kan inte tänka sig hur kallt och elhen inte kan vara där uppe. Men det kan vara riktigt blöt och kallt som en höst dag. Man kan väl tänka sig att det är vinstilla. Det suttan prognosen säger att det är hyfsat låga vinstyrker och det är varmt. Då kommer det saml att inte vara jättetuft väder på toppen men det kommer ju troligvis vad kallare helt enkelt på toppen. Där mot ligger det målen runt toppen då är det väldigt svårt att fundalen avgöra hur väldigt kommer vad. Då kan det vara snöströmdare uppe. Det kan vara spöra. Eller det kan vara din man som är väldigt fuktig och jobbig. Värret lite längre upp kan helt klart vara för lite fräddigt. Men eftersom vi har gått en liten stund så kommer man till den nya toppstugan. Den ligger jättenära den faktisktka toppen. Anledningen till att det finns en toppstuga så nära Kevin Crisis Topp. Det är ju för att det är en väldigt väderutsattplats. Och just för att det kan bli väldigt dimmiit och väldigt svårt att hitta. Och det kan bli riktigt riktigt höga vinstyrker. Vilket kan göra att man inte kan ta sig därfrågan. Det kan bli så mycket att man inte kan gå ner. Är det samma väg som man kommer. Så den här toppstugan har verkligen nöd som funktion. Om man fastnar så kan man behövas spendera många timmer där. Värret kan ju på att gå under en länge stund. Tittar man på kartan är ut från toppstugan så ståde fångst arm. Och vet man inte vad det är för någonting så kan man rezonera. Det tog ganska långt när jag fattade vad det var för något. Och det är alltså att om man kommer ner från toppen eller alternativt kommer upp nerifrån kaffedalen. Så ser man som skyltar pina med pila på. Som pekar från båda sidan av toppstugan innan toppstugan. Och det är för att det är riktigt dåligt väder. Inte att se någonting så kan man kunna följa de här pilarna för att hitta skydd. Precis. Om man råkar gira ner i fel väg eller så. Och det är en stor ganska stor plat yta så är det inte så konstigt om man. Det är ganska lätt att ta ett hamna fel om man inte ser någonting. Från toppstugan är upp. Så är det ju princip års att när man är där på året så är det snör. Ett par 100 meter efter toppstugan börjar just stenar. Så när man sprickar upp ur snöra tecket så har man hittat till toppstugan så börjar det blittare att ta sig ner sen. Ja, med utan kartokompassna och vägering. Det är klart att man ska kunna vägera efter kartokompass. Men det ger ändå mer självförtroende när man ser att det kanske är stig. Här ser jag lite stig. Här börjar det synas att det är en stig. Det ger ju ändå ett stödigt självförtroende när man navigerar helt utan sikt och bara gå på kartokompass eller GPS för den delen. Så den här toppstugan är så lätt att ta ett stödigt som är bastutunna. Ja, precis. Men lite stödigt. Det är en stor bastutunna. Om man tur är lätt att ta sinnen. Om man tur har drivit upp snördrives så att den ser fast. Är det rugget väder utanför? Då kan det vara bra att gå in och skydda sig. Men det är så lite ute. Då kommer det vara kallare i stugarna än vad det gör. Där är det, men den är isolera ju. Då blir det ju som att man går in i skuggandar inne. Så jag har varit med om att vart är kanske fem grader kallare i stuggand. Om de är inte så. Den här stuggarna är värdet i ett rugget så kan man också förväntas här till nes. Måg full med folk. Hörn och då är det att man får till en stor träng. Alla vill komma ut och kalla värdet och väljena sätta sig ner. Det kanske är det vatten när den sko klarar bid. Alla har. Ja, vilket är ta en paus i stugand. Alla har den i den. Så det kan vara riktigt råntar inne. När vi var där skulle vi upp då hade jag också med mig trangasök. Men det var inte förlåga mat utan för att koka vatten. Ja. I maten är det vattnet och sluta på vägen upp. Då tänkte jag att det var ju smältas nu. Så det gjorde vi den där toppstuggand. Det bildades ju snabbt en kör för att också få vatten som var år. Han har ni i kökan. Så den koka vatten och så. Det är till slut fick vi avrunda det här värtet. Så vi är själva tåg och så väg man det. Där och då var vi en bra investering. Man kanske inte behöver det tilltranga kök. Men en liten gasflaska och en lättbrennare är inte dumt att ta med sig. Det är sant faktiskt. Man kan ju smälta smära uppe. Det finns ju alltid snö vid toppen. Så är man osäkring det. Körpen som är den minsta gas storleken. Men den som heter "pockedrocketood" är ganska lättbrennare. Man vet inte att det är en storum och användaren. Men i en stugas är det perfekt för att smälta vatten. Så bara så att man har någonting lätt med sig som inte behöver. Så man inte behöver ta med sig hela sin 6-70 liters ryggare på toppen. Det kan vara lite overkill så mycket att saker kommer att inte vara med sig. Men man vill ha med sig mer än en halv lite vatten från skitterbäckande. Om man ska ta sig både upp och ner och tillbaka. Men ett alternativ är att fylla på här. Ja, precis. Det var ju inte ett ekbo. Men det är ju faktiskt en mycket bra idé. Man kan smälta snö vid nivet topp. Man britar i spittar från taket och slikar på. Ja, kanske inte det. Nej, det är rätt. Tänk bara på att ni tar snunn här. För det är mycket människor som rör sig det här området. Jag skulle ta snö i ett snödre väl någonting som ser rent ut som kanske människor inte ställer sig på att göra sina behov. För det kan ju ske exakt vart som helst. Tänk bara att utanför att runnstugans är det många som stannar till att göra sina behov. Det är nog hårt att tänka på. Min centur är om det finns ett dassen här stugande kan vara så. Nej, det gör inte. Men det är som två rum. Nej, det är ett sånt här lite för utrymme där jag tror att det pengar är en snösskyffel. Ja, som du brukar. Men det är inget das. Det är en enklad ledning att det är jättejobbigt att tömma det. Ja, det är ju ett sånt här. Man kan göra sånt på manplank och bara inte. Ja, det är först. Jag tror att de gör det, men de har ju en sötpa rätt där. Så det ena tar de inte andom och det är fastan så att säga det gör jag tror att de tar andom härligt. Det som är en glid i en prehännen. Det som är ett att ha det här. Den här separetten då är det som ett långt rör med en krok på. Så att det bara hänger en stor gul i sötapp från ett ödet ödet. Det är en så sjuk synt. Det är att där vill man inte ställa oss med att snöa för att det är hela glasering kontaminera. Ja, det bestiger. Det är ett riktigt oträvligt. Tillbaka till toppstugat. Ja, för åren toppstugansen har man bara den sista lilla biten för att komma ut till toppen. Kanske 20 minut kvar ut till toppen är något. Har man aldrig varit där och kanske inte heller läst så mycket om kevnikaiser är till toppen en glasjär? Ja, det ser ut som en ståsnö hög som ligger uppe på toppen av kevnikaiser. Men det är en väldigt trögrörlig glasjär åtminstone den här delen. Det här är någon fältet som man går på. Man skulle vilka kunna säga att från toppstugarna upp till en bit under toppen. Det är väl i gränsen för vad man kan kalla glasjär. Den är väl hyfsat inaktiv. Det är som ett chockt snörfält. Det blir ju aldrig sånt som tryck så att den börjar röra på sig. Men det är ju fortfarande en del av glasjärmen. Men man behöver inte tänka att det är liksom ingen farlig glasjär och går på det här. För då hade folk inte vågar ta västra leden utan utan guide. Den största risken här är att man blir riktigt blött om fötterna. Det kan ju vara vad som har gå i ett förröddiskimeter i ljup slask. Det kan vara ganska stor samverkhet om man blött om fötterna. Framför allt om man har gått till ett par juvenastikskår eller nytnande. Ett par konverser. Man kan se allt om det kan kaisa. Jag är ju för att lätta skådom i skonvers så har inte så mycket frikon mot. Det är ett dåligt grepp. Man ser ju den här avsmålande snörkhammen. Om det inte är du mitt för att se om man inte är färg. Jag har faktiskt fotat den i dimman. Om man drätts senker exponeringen på fot och då kan man utgöra konturerna om toppen. Det är vad det är som man som är miljöbjör. Då såg man inte toppen för att man är en stugbåren. Det var helt white out. Det var ingen riktigt nyttbart man var. Vi är på toppen. Det är ju. Det lätt att hitta upp om det är ditt småna av. Så det är bara följa av småningen. Det är väl här. Det kan börja kännas läskigt för ganska många. När det börjar bli smålare och lite brantare. Och det kanske inte så varm med det att gå upp brant snörk. Det är också med allrethrigt ganska brant nedåt från det här. Snöfältet. Man vill inte utforsta kantarna där om man inte har bra sikt. Men det är åtminstone på den sidan man går på så är det en ju. Det är ju princip som man skulle halka ner till den man startade. Ja men jag har inte hört om att folk har hälkat det här. Det kan säkert nån som är gjort. Men jag har inte hört ändå att ålycker här. Det känns ju ändå som att det brukar inte ske ålycker där utan man kanske känns ganska tryck. Men skulle gissa på att gärna tycker säkert att man ska ha båda rätt på stegern när man går upp här egentligen. Men det har de flesta inte. Men det kan vara bra med sig ett par båda eller något liknande. Det kan vara ganska halt. Ja, jag har ju alltid varit tryckret. Det börjar ju sluta vara ett problem idag. Så att säga jag har ju liksom kbT att det genom att bli klättare. Ja då. Tring att det är själv. Men på den här tiden så var jag extremt tryckret och här börjar det ju. Här börjar det bli skakigt. Ja. Det är helt när man börjar skimta toppen. Jag kommer också att vi var ganska många människor där samtidigt. Det är väl tromt. Ja, så nu för liksom. Den kommer någon bara råkar stötta till en av armbågan. När vi, ja, Malin var det toppen första gången. Det var också ganska din mitt. Då ser man inte höjden utan då känns det bara som. Ja men det är en liten snötop, liksom. Det är ju inte parkeringen vi gick. Ja precis. Men det känns inte som att det är så brandt. Men. När vi väl hade att klona det dimma bort, liksom, liksom. Några sekunder i taget. Och då ser man att på ena sidan då är den här snökanten. Det var rosa rakt ner åt i flera 100 meter. Om man bara. Hur vi håller så långt bort ifrån snökanten. Är man höjt redde? Då är det bara att gå upp där i dimma för att se man inte högt det. Men det är. Jag. Krövladde mig väl upp på alla fyra på den här fototten här. Inte för att jag behövde det utanför att det var läskigt. Men sen till slut så liksom rest jag mig och. Ja och han mattigde och vi tog en toppbild. Vi står i liksom det väldigt, väldigt bredd benet. Och. Och ni liksom håller i varandra. Så det finns verkligen att vi ansspenner och sånt fan. Det känns lite läskigt att stå där. Alltså, det är det som sagt det var ganska brandt på toppen. Från toppstugan upp till toppen och sen ner igen så fick vi faktiskt helt klart. Och runt kemikärse. Och sen så hade vi ju stora kummellusmån runt massivet. Så det var ju liksom. Det kände som att man var ovanför månenen och det var. Det var riktigt gott. Alltså utsikten från kemikärses topp om man har glädje natt få sån. Den är ju fantastiska verkligen. Men det är ju fel så långt öget kan se liksom. Den här klassiska sten, snö, blandningen. Det är väldigt, väldigt heftig. Man ser ju hur höllarna toppglasjärn eller snö hur den liksom går ner och hur man kommer att se avbort till Nordtoppen på kemikärse också. Som ligger en bit bort. Precis. Och det är heftig. Och dit kan man ju gå över, men det kräver lite förkanskaper. För det är att gå över till Nordtoppen. Om ni ibland kan ju finnas som en stig. Men problemet är att man vet inte om stig är säkert eller inte. Nej. Är man att hela den här ryggen består jag glasjärn? Och hur någon då går till förnära kanten. Så kan man ju gå på det som liksom kan rasa. Så det är väldigt farligt att lita på att någon annan stig eller steg här är säkra. Ni börjar göra egna efter forskningar och har lite erfarenhet innan ni väljer och ta den här leden över. Men ju faktiskt annan lite en guide för att göra den turen första gången. Så det gör den utan kunskapen om hur ni rör den här till dengen. För det kan få ödre stegra konsekvenser om man approscherar det här på fjärnsa. Och det är ju ganska. Det betyder ett brantare på sidan som vet den är mot Nordtoppen. Den var det på den sidan man gott upp på. Så att vi kan vara brantare och isigare. För att få gå där, det är bara bärskajde som får låta över en till Nordtoppen. Ja precis som man anlitar någon. Ja precis. Om man anlitar en guide så är det bara bärskajde som har rätt eller tillåtelse. Det är en guide över till Nordtoppen. Medans upp till sidtoppen så har ju. Da har ju SDF sina fjälggajde som tar en. Men för att gå vidare sen måste man ha boken annan typ av guide. Ja. Och här brukar det ofta sva repå stegärna och isigstår och hela bärskletra kittet. Ja, för att få skonka långa. Precis. Så det ska man absolut ta seriöst. Så knatta inte ner där med konverket. - Det är ingen boj det. Man behöver ha koll på sin utrustning. Och veta vad man gör inom en gör det. Men det ser ju väldigt inbjudande ut. Det är ju en fantastiskt fin kam. Ja, om jag har en rett utrustning eller har en guide så ska man göra det. - Det är ju fantastiskt. - Ja, gå ut. - Det är verkligen långt det är jobbigt. - Nej. Det tar ju inte jättemycket exverniski. Det ligger på ett par timmar på dagen. Det är ju inte jättemycket stegning, utan det är en traskning över. - Det kanske tog 30 minuter och gå över till något toppan. - Ja, det är ganska nära. - Bara för att försöka se om man verkligen beror under på dagsformen på topparna. Har något sväg i säksta punktslänge kan vi få resätta det. - Tidigare har ju ett tytop på allt i varit högre, något toppan. Men med klimatförändringar och varmare somrar och varmare vinterar så blir ibland syt toppan lägre. - Vill ni förvissa om att syt toppen är högst då ska man nog vara där så tidigt på sommar som möjligt. - Vill ni uppe Nordtop den när det är högst så senst på sommar som är helt nästan så. - Men jag tror att för de flesta så är inte det där jätteviktigt. - Nej. - Och det tycker jag inte helt att det ska vara. - Nej, det är ett bäri. - Ja, men två toppar. - Så att Ikeminne käriser som Kevin käriser tänker jag. - Och det är inte många meter som skiljer dem åt. Det kan jag vara på ljus minus femtio meter. - Och man kan ju alltid ansluta sig till det lilla projektet som jag pratade om i vårt förförasnittet om att ta med sig en hint med snör. - Ja! - Ja! - Det kan vi käriser sig tot. - Frågan är vad, vad ska du bära den ifrån? Vad hittar du snöen? - Är det kaffe-dalen eller? Ja för sig du kan ta det på igen. Du kan inte vara som helst egentligen. - Du måste vara lite längre med och ta med dig upp det. - Ja, precis. - Ta den med det. Vi är toppstugan, som exempel. - Genialist. - Ja. - Så kanske man orkar gå några vänder till dem. - Glott som är till kul på skäkta och gå här. Bära på en hint med snör. - Så efter man fått nytta av utsikten på Kevin käriser stopp och tagit en obligatoriska toppbilden som man måste ju göra. - Då ska man ju ner igen. Är det något som andra lunda på vägen ner? - Framförallt, det här är nästan den brantaste delen man går ner för. Just utningen vet jag inte om en framförallt är snö. Så det man ska gå ner, det kan kännas ganska läskigt. - Jag brukar, om jag tycker att det är läskigt brant, så brukar jag gå med på sidan. Man kan ju sparka in hälarna, men det är lätt att man orkar vikta så att liksom foten vikar framåt och så där man glida. Så det bästa är nästan att gå sidleds ner om man tycker att det känns väldigt brant. Så att man trampar ut ett steg med sidan av foten i stället. Då är risken att börja kunna väldigt mycket mindre. - Eller så kan man helt enkelt konna på rumpan. - Man kan se att det är så du behöver åka på fötterna eller man kan se att det är brumpan om man har vattentätta bicks och åka ner. - Eller snabbtorkande bicks. - Man kan kanske inte göra det hela vägen från toppen, men om man kommer ner tio meter, då kommer man ingen stans. - Det är ofta som jag ser djupfår. - Det finns ingen stans att ta vägen för att de ner tillbaka vid ständning. - Då börjar det här uppe, då känns det läskigt. - Då kan man göra det för att läskigt idag. - Nej, jag skulle inte göra det. - Men kommer man ner lite grann bara denna frågan är det alla menar. - Vad jag att aktas är att man inte välta någon på vägen med heller om man ska åka där. - Det är ingen gång jag ska forträkta. - Stride. - Så kan man få upp det lätt irriterade. - Och efter det är det relativt lätt vandring. - Den lutar ner och lite. - Visst det kan vara så att man går i en del snö och snön kan ju göra tyngre. - Men det ändå har ju medlutning, det är inte så brandt. - Det här är en ganska trevlig strecka här, där man gör ganska fort. - Nero för bit, toppstugan och. - Det har egentligen ändå ner till en gammel toppstugan går ju väldigt smidigt. - Och sen får en gammel toppstugan där är det ju som vi paton till det. - Det är ganska brandt ner där. - Men även det går ganska fort liksom. - Och det här är inte lika brant som är toppen. - Så här är det mer att man har snundt i sin hjälp att när man tar ett steg ner så. - Denpa den steget lite. - Om man där är snöja. - Ja, om det inte är stenhårt också. - För då kan det vara halvt om man tar det försiktigt. - Det har talat med att det var ett snö efter gammel toppstugan. - Nej. - Men det kan det säkert vara jag borde på det när man lära på så sängen säkert. - Precis. - Men sen det är ju. - Olen Shannon Maldonado. Käsintehty och artesaanitua teita myyvän jävviga och kaupan perusta. Valit sin Shopify-koska alusto- - ja testatessani totes sen ehdotomasti yhdex- - helppokäyttöjsimmista alustoista. Minulo oli tärkeä pochtiga kehittymistämme tulevaisuudessa. Kaikki myyntiin tarvittava työkalut, - kuten varaston suunnittelu, - ovat kätetvästi dashboardissa. Aloita ilmainen kokeilu Shopify-piste kom-sivustolla. - Det som kommer framför oss, det är ju egentligen det sista. - Ja men vad ska man säga jobbiga? - Det är ju såklart att det kanske är nats mentalt jobbigt som vi pratar om tidigare- - att göra resten av sträckningen. - Men det här är ju det som står framför oss att ta sig upp på veren varje igen. - Det är ju liksom det gändade man faktiskt fortelligt och verkligen samlas- - en assista kraft därför att orka upp på den där grusögen. - Man ska kunna höra det lite små beträvligt att ta sig upp på veren varje igen. - Vad är det så trött som varit ute hela dagen? - Vad har vill bara ner som måste vara upp några hundra hundra hundra hundra igen. - Det är ju bara roligt. - Upptommar du sig, det är ju ett par hundra meter stigning. - Efter det när man väl tog ett sig upp på toppen, då skulle jag tänka så här- - att nu ska jag se till och få ihåg med någonting med lite energi. - Det är nu ska du göra om en över tusen höjd meter ner för motstugan. - Ja. - Det är mycket lösa stenar och så där. - Dina järna och muskler kommer må bra av att få lite kolidrater- - så att järnande med och att huvudet är med. - Ja. - Så att du inte börjar trampa snett. - Nej, man kan ju lätt tro att det är upp på toppen som är jobbäst. - Men det är ju att ta sig ner. - Det är då om man tappar koncentrationen och man börjar bli trött. - Det är då det viktigt att vara med. - Rysken och trampa snett eller halka till uppför är ju väldigt, väldigt liten. - Medans ner för så är det ju jättelätt. - Ja. - Om man går och bara tänker att kunna här över. - Så tänk på att spara någonting som är gott och lite söt till den här sista sträckan. - Främtidigt att du är ner på det som blir stig igen. - Det är stundera på det vanliga fallet. - Men du är ner från berget den sträckan. - Det är lätt att trampa snett eller halka eller så där. - Jag har ju tillvärv hört när man var inni på felstationen igen och pratar med folk. - Då är det många som berättas kräcklig stor genom att "Jag fick så ontiknänna" - Eller jag fick så ont i höften att det tog 10 timmar ner från toppen. - Det verkar inte vara en helt ovanlig historia, utan det är nog ganska många som känns att få ganska ontikrompen. - För att man kanske inte är van vid 10 timmar gång i brant trän på oljändiga stenar. - Är man inte van vid den typen av det där? - Eller om man är ut och springer mycket. - Kan det helt klart kännas stitt i kroppen på vägen ner här? - Det är värt att lägga lite tid på lite baktränning. - Då mener inte löp intervallet utan gå i bakre. - Du får dig upp för att neförja gör det. - Vad är bakre upp för att neför? Är du osäker? - Eller även om du inte osäker så är ingen nackt i dag med sig stavar. - Det är bara fördel. - Och man gillar det. - Men en subbelastning på knäna är det inte framför allt ner för att använda stavar. - Så det är ju en bra investering. - Men det skulle säga att när man är på toppen av era vägen ner, man kanske till och med ska ha funderat så pass mycket att man har mer senest en middag. - Om man har fått ont i knäna har riktigt långt ner, så är det nog bra att ha ganska mycket att äta. - Så att man är beredd på att vara ut i många timmar. - Inte bra att ha en snicka, se bakficken. - Man ser att man kommer ut och soppas längre så att det börjar på landnat. - Men det är ju tvärtom min nationalsnatt. - Så att man glider in i det, då börjar också temperaturerna krepa lite neråt. - Det är inte så om det är vår helt natt, men det blir ändå ett bagrad i kallare. - Man kommer nog inte vara så sugen på kanske passa på toppen där och laga mat. - Så det kommer nog att vara i hemmen. - Det är en lättofåg, men man ser till och ha energi. - Och sen är det bara knatan ner för vi och var i. - För vi kittar becken vidare ner till foten och tolpa gårner. - Och sen tror man ju att man är tillbaka, när man kommer ner till foten och tolpa gårner. - Nästan. - Men då har man en timm kvar att gå ner i dalen. - När man står där i dalen mellan, vi är den värde och tolpa gårner och bygga ner i dalen. Man ser det Kevinikärsas dag. Man ser inte riktigt för jänsstationen, men man ser åt det håll. Man kan tänka sig ungefär hur långt borta det är. Man tänker att det är ju oenligt långt borta. Det är nästan ovärligt att jag var där borta i mors. Vi startade. Det skattade i stanserna. - Det är ju värt att göra det här. - Ja, det här är ändå. Men när man väl har gått i mål så är det en fantastisk belöning. En av de bästa sakerna med att utmanas i själv så här är ju att man får så basala behov efteråt. Man kan ju boka middag på kemikaiser i fjälstationen eller man kan göra sen egen middag. Men maten kommer att smaka tidsusengen och gå där man gjorde dandar innan. Det är bara att sitta ner kommer känna så skönt. Eller att basta in på fjälstationen kommer att ta en durs. Den bästa vastum man någonsin gjort. Det är för att höja alla andra upplevelser med det här. Det är nästan den största belöningen. - Det är ingen middag så går det så att man har lidit i tatt timmar. - Nej, så är det lite. Jag kommer att ha av vi åt i middag och vandrade ut till nyckelokta. Då tog vi bussen in till Kiruna och gick vi på en pittiria åt en pitsa. Vi hade lite glapp mellan bussen och att få torska på. En timm efter att vi äter pitsan och du är ett druckitmanöl. Så tar jag lugnt så konstaterar vi att vi ju h�gar igen. - Vi ställde en tillpitsa. - Ja, riktigt gutt. Det var ett nytt liknande. Det var mat. Vi kan utrustning börja med att ha med sig för att ta sig upp och kämna kaiser. - Det beror ju på. - Ja. - Det beror väldigt mycket på. - Värda och när man är där. - Vem du är? - Fattar jag kanske. Jag har varit upp i t-shirt på toppen och jag har varit uppe i duniacka på toppen. Det var både väldigt olika väder de två dagarna. Men det var också att jag var mer erfarenhetsräna där när jag var uppe i t-shirt. Jag hade också andra kläder med mig så klart. Det beror ju väldigt mycket på hur man har fräffanhet. Om man vet ungefär lång tid, man tänker att de kommer ta. - Det tog oss ungefär tio timmar upp och ner. - Ja, samma för mig. Då behöver man ju räkna på de marginalerna och så tänker man säga att jag kan bli trött. Jag vet inte riktigt hur långt det kommer ta själv. Men utgåifrån något snitt på kanske tio tolv timmar. Planera utifrån det och så lägg på någonting extra som ni håller till marginal. Sedan med tiden kommer ni få erfarenhets- och veta att man behöver inte trangas kökigt längre. För att det här vattnet kommer räcka. Jag behöver inte all den här mat. Jag kan halvera det för att det kommer inte ta tolv timmar den här gången. Andra gång jag går upp kommer det ta 8 timmar. Men jag skulle säga oavsett vilken nivå erfarenhetsmanhet. Man ska ändå ta med sig ett redan ordentligt med kläder. Man vill ha med sig en ringjacka, en chockflis. Det kanske är tillmängd i en hjärk. Det är kanske ett måste. Absolut inte dumt. Kanske tillmängd på ringbyx. Man har med sig till mycket kläder för att man ska vara beklämm. Det är viktigt. Framför allt om värdet kommer in. Det kan vara förställda sig vad som händer om man brukar foten i sig. Det går långsamt neråt. Det var inte så stå där i bara hårt så t.s. Det är inte bra. Vi hade den dagen som vi besteg kefnekriser. Det var en kille som tog sig upp och ner. Han hade gjort parkonverse. Han hade mjukespexor och en bombens t.s. kört. Och ingen rygseck han hade en vattenflaskarhanden. Sen hade vi ingenting ner med sig. Om man klarade det var ingen nederbörden här dagen. Det var kallt på toppen men det var en hulseutor i alla fall. Det funkar ju. Men han såg väldigt. Vad ska man säga? Slagen ut. Han gick väl tittad med ner väldigt mycket. Så kräckt nack. Jag har också ett par. Har du en kille som de gick upp? Han hade hårtts-tikert och en plastpåse från kopp med en vattenflaskarhanden. Det var allt han hade. Jag vet inte om de kom upp på toppen när de vände. Men det kanske är lite i minsta laget med att trusning. Men det tar ju också tillbaka till rabo. Som gjorde det här i underkläder. Så det går. Men det kanske inte är optimalt. Utan det är bra att ha lite marginal och framför allt desto mindre erfarenhet man har. Desto mer marginaler. Det är ju nogklokst att ha. Jag tycker att man ska visa sig kolerna att ta med sig så lite grejer. Då är det bättre vad snabb om du vill. Barafattig går att gå upp i. Det är underkläder så kanske inte det är någon bra idé. Det är inte jättevannligt, men det är ganska få som tälta på kevni kreisen. På vägen upp. Det är en del som tältar i Kittelveckan. Ja det har jag sett faktiskt. Det händer ju ganska löpande och sen så är det ibland så tälta steg kaffe-dalen. Det är två plats man kan göra. Kittelveckan är ganska stenigt, men det finns ju ofta nån hyfsat store plats sten. Jag misstänker nästan att det finns någon som har byggt upp en liten tälte plats. Då blir det ingenting stenmur. Där finns det ju vatten. Det är en ganska fin plats att tälta på. Kaffe-dalen är väl okej och tälta på. Om vinda är från felhåll så är det ju en vin tunnel. Det är en bra och liksom har med sig. Och så ska man ju släppa alla giddiet. Det vet jag inte om det tycker jag är så härt. Nej, utan det är väl nerför upplevande. Ja verkligen. Tälta i den miljon som kan vara lite speciellt och spännande. Och väder påverkar ju väldigt mycket. Vilka vilka val du gör. I princip, jag tar mig aldrig upp där utan ett vind och vatten tättplag. Nej. I ryggen i alla fall. Det är väl den saker jag verkligen alltid har med mig. Ja, det är ju en bara någon slag. Ja. Och löpa skor. Ja. Eller sänger. Eller sänger. Ja det här. Först den har jag uppe. Jag har också gjort ny grejensläd som man heter upp. Det är noldtoppen i sänger. Men hon har så löpa skor först och främst. När man räknar på de tio timmarna, då rekommenderar jag nog ändå sänger. Det kommer att gå i snöa så mycket. Så det man risker och blir kall i löpa skor. Ja, jag skulle inte rekommendera mig själv och ta löpa skor först och här går jag ju. Då hade jag blivit väldigt kall om fört denna. Man ska nog inte pröva i det första gången. Men om man står för att språkare för det så kan det vara bra. Och tänka sig att man ska hålla sig varm om fört den också. Jag är en kängkille. Så har jag alltid säng på mig. Han tind det hela man har med sagt. Det är ett kletts skor, men det är ju en annan. Det är ju faktiskt enda sänger när jag äger idag. Minan minna svar kletter sänger. Det funkar bra. Det är vanligaste vänret man möter. Det är ju. Det är mål. Ja. Det är väldigt ofta klart i daglen. Men väldigt ofta mål runt toppen. Så det är bara att ställa sig in på att vänret kommer vara lite sämre där uppe. Det är nog ändå hyfsat. Jag kan kanske svårt att sätta ett procent siffror på det. Men de flesta har nog inte fått utsikt från toppen. Nej. För det är få man det så ska man ändå vara riktigt nu. Ja, jag har väl varit uppe på toppen en. firra gånger eller nån där. Och jag har nog bara fått klart ännu. Ja, jag har exakt samma. Jag har ett uppeförgång. Jag har haft utsikt en gång. Alla andra gånger har varit mjölk. Ja. Så tyvärr får man räkna med det. Men man kommer ju. som sagt månbasen ligger ju ofta en bit upp som man kommer ju få fina utsiktet på vägen. Tollpagåning som ligger lite längre ner. Den är 171 och här ungefär. Där är det ganska ofta. Den är ganska ofta klar. Så dit kan man gå riktigt. riktigt hefter utsikt. För att man är man vilka är det några dagar så kan man ju. jag tror jag inte att det blir tox. För att få man bra fin utsikt. Den sista frågan som vi egentligen har konstaterat är det värte. Ja, definitivt. Det är helt klart värte. Vi gör ändå återvänt. det är tre gånger till sen efter den här första gången så att. jag verkligen. Och det finns ju. efter det här så kan man ju. sätta upp ett mål om att göra östra leden. Och man tillbaka till Kevin & Keisen annan igång så bor man. absolut sats att göra östra leden. Men den spar vi till ett annat avsnitt. Ja. Vettans amekt då. För några avsnitt sen så pratar vi om. Kjansra Bo som var. som var uppe den första gången på Kevin & Keises. syd topp. Första dokumenterade. Ja, precis. Den första dokumenterade bestingen av Kevin & Keisse syd topp. Det som hände då var att han var ju ingen skrytpäll riktigt. Han skrev ju inte till. jävligt inte svenska dagbladet och. kleimade det här. den här topp bestidningen. Utan det var. han skickade något brev till någon svensk som har kände om att han hade gjort det här. Och sen så liksom åkte han till vars till Frankrike och gjorde andra grejer. Bagget. Så det blev ju i Liksmingen, Riksnihet. Och det var dessutom så att det var inte riktigt allmän tjänta att Kevin & Kai se vars var det söksta topp på den här tiden heller. Det var väl väldigt torsjämt. Liksom hans bestiegning. Den blev inte riktigt tjänd för den så där, men 20 års genera i princip. Eller er tjänd som den första så tjända bestiegningen. Och samtidigt som rabågör den här bestiegningen av Kevin & Kai se så sitter ju allfett beöljning i skolbenken på några real och drömer om eventierar. Så han är liksom en pojksbo-läng som drömer om att det är eventierade. Och han har varit iväg på lite så små eventier och så, men han vill uppe i norr och han vill upp och kika på Kevin & Kai se som han då hört talas om. Och han ber sig iväg tillsammans med två kompisar att göra dem. De åker då båt upp till Lulio och sen tar de toget på en provisorisk jäntväg som hade byggt mellan Lulio och gäller var det. Man börjar trafikera så året innan. Och det här är då 1890. De anlitar det då en nybyggare som ett har art fick Johansson, Fjällborg, som rover till ett ställe som heter Pytis GRV. Och han fick då tre kronor om dagen för att agera vägvisare. Alla fyra övernattade hos en sommarfamilj med deras kota en bit och han för tjädgränsen på en sydsluttning till ett fjäll. Och därifrån var ungefär fem kilometer till foten om Kevin & Kai se och ytterligare fem till toppen. Den här fjällborg då vägvisaren har för att slåga att de skulle gå över Kärro och Tjocka, tillig glasjärna mellan Kevin & Kai se och Kärsjärtjocka och försöka nå toppen av Kevin & Kai se därifrån. Så det här är ju princip upp till antingen av ståglasjärn eller isfans glasjärren. Och det här är ju för den som vart är. Vi har ju pratat lite om det här området. Det är kanske inga glasjärna man går upp och terallar på. Det är ganska bänt och ganska mycket spick. Ja, då står det då i den här boken då som heter svensklättringpionjärerna. Att den 50 ljuli blev en lång dag och trots att somliga glasjärnsbycker hos några täckta gick de utan rep. Fjällborg som i Björlings berättes sig hela tiden kallas för finnen, ikvore och kände sig för om en stav och de andra förläfter. Och så försäder de med stavbar. Vi är tillfälle, gick fjällborg och hult man i en bågare runt en spricka. Medan Björling var helt absorbet av en Lavin som rasade nerfruett fjäll i närheten. Därför har han inte ta för många steg för den rasade ner i den snöta täckta glasjärnsbyckan. Likligtvis fick han tag i en utskjutande i stycke. Annars skulle han ha fallet ner till spickansbotteln. De andra hade mycket svårt att uppen om, där han hängde i stycken som redan börjat lossna. Efter att man till slut fått uppgörling knötscellskapet in sig ett rep och var mer försiktiga. Det blev allt besvärliga att ta sig fram i de hållare enskinnskåerna. Efter att de var det igång många timmar vänder om och kommer efter 16 timmar tillbaka till gatan. De försökte först gå upp på samma sidra som då östra leden går fast längre norrut från Talfala i princip. Det är en ganska tuff väg där här. Det tog ett gängår till innan någon tog upp från den här sidan av kebnekäse. Men de bestämmer sig i alla fall för att sova på saker. Och får det tips från några lokala samer som säger att "Präva ifrån Kittelbecken" istället. Ta är dit. Då står det så här. Uppstingningen på 12 pager var mycket mörd och sam på grund av de stora stämplocken längst felet slutningar. Snart öppnade sig en vidsträckt utsikt över de snöa fjällen söderut. Trio omkommer upp till ett isfält vars ena kant av topp med det. Man gick till den vänstrasiderna av toppen eftersom det före följ mindre brant. Upp på isfältet låg flera stenar som då kvar förstås att ta med och sätta upp minnesmärker på toppen. På några meter avstånd från ett bråd djup klättröder dem upp på knäna. Fjällborg vägrade går den sista brantabiten och stannade eftersom han kunde stötta med staven utan att finna fast mark under det chocka i slaget. Efter den stund fick Björling låg att hugga ut steg med yxan eftersom att lapskorna hade på sig var en alldeles förhålla. Tisist krep Björling och hult man på knäna upp på en avsats var över en brantare i svägg höjde sig. Även här huggde de ut steg med stora anstrenning och så kan åtta på morgonen den nioen i juli nodde de målet efter tätt om timmar snästan oavruten vandring. På toppen huggde de båda med stora vux där ut sina namn ljudtisen. I fall någon snart efter skulle bestiga toppen. Vi ville att de skulle kunna se att han inte började först. Sedan så tog de sig ner. De vandrade då den västra leden som senare blev innan den blev omdöpt till västra leden så kallade den för Björlingsled. Efter det här så gadde de också öknamnet Rullevare och att viranvärv är för att det var så mycket lösesdén och de tyckte att det var den sämsta delen av den här leden. Det är också så att under ungefär 30 år efter den här bestidningen så letade klättade det i området efter den annan väg upp och även i kaisa där turistikunde taser. De tyckte att ta sig över Rullevare var ett sånt ofåg. Det var så fruktansvärd. De måste verkligen hitta en annan väg upp. Det vet ju att det gjorde dem inte. Det låter med en annan lättare led som har lätt att ta sig till. Östra leden skulle må kunna hävda här en bättre väg upp. Ja, men den kräver ju lite mer också. Ja, precis den kräver mer erfarenhet. Det var då veckans annett åt med en björling och det också då han som har ett namn åt björlingsglasjär. Ja, det var ju faktiskt inte björlingsglasjär han var på utan i lättare den här boken så var det sannoligt stor glasjärren om halkad runt på det låter ju så. Björlingsglasjär den är ganska kävlig att gå på. Ståglasjärren det stömmer liksom spricker och läskar att gå på. Och med det så börjar veckans avsnitt rulla mot sitt slut. Har ni specifiken när ni vill att vi tar upp i framtida avsnitt eller ställa frågor? Har jättegärna av er till oss via Instagram. Vi finns på felvandlingspåden. Men det också sade jag finns under antal min på Instagram och Lukas finns. Under Lukas Vännohål på Instagram. Och glöm inte heller att prenumerera på oss i dit poddflöde. Och om du uppskattar det vi gör, skridgarna ordet så vi kan fortsätta prata om vad andre från vårt vardagsrum. Och glöm inte redan nu att den är inne nästa tälppnat. Tack för den här gången! Vi ses om två. Det var fanheter skolan.