Sverige ditt fucking antiintellektuella land!

-Det finns en ny läst trend på internet. -Oh, glädje mig. Skriver det Gardium, den här trend består av hetromen som ett läser av utdaget. -Två läser. -Kärlics romaner. -Tjänstland? -Enbart utlandet eller kan vi. Jag kan säga så här att det är lite oklart. Men jag tror att det pågår säkert här med. Men det är svårt att komma och komma att det är. Men det är svårt att veta exakt hur stort det här är. Den här trenden kallas av att falle "RFM romanceformen". Och det finns diverse forum då på Reddit och Discord. -Dom blomstralis. -Dessa forum. -Men är det samma bucker som. -Nej, nej. -Det är det inte. -Nej. I de här forumen diskuterar oftast anonyma, men då olika lästipps. Olika favorit karaktärer i de här RFM-böckerna då. Och dessutom skriver de sina alldeles egna romens berättelser. Och så detta annons, eller under 7-9. -Och publicera på de här forumen. -Precis. Och så läser de varandra så bara. Då blev jag gärna stor rolig, en glädje. -Nej, stanna i glädje, eller det behöver inte. -Det behöver inte vara orolig heller. En typ i Story inom R5. En alldagliman, som inte passar in i de traditionella normerna, blir föräldskade i en ovanlig, helt fantastisk kvinna. Obbs, denna kvinna, får gärna ha övnen naturliga krafte. -Tänk dig att det är kanske en elba. -Ja. Eller ett monster. För den absolut populäreste RFM-serien heter "Would you love a monster girl?" Och det är sex olika bucker. Som är skrivna under sämre nymen Sebelius. De utspelar sig en postup på apokalyptisk världen. Människor och monster lever tillsammans i nån slags bräcklig harmoni. De lever ihop, men det kan bruta ut ett slagsmodel, uten när som helst. Och det verkar vande att slagså "decker politisk thriller action romance" tema. Och varje bok fokuserar på en specifrike relation då. Men mellan en alldaglig man och typ en fantastisk kunderbar kvinna. Det är kanske följer så en minotaur som vill resa om jättmänniska. -En ork eller en gargagel? -Ger det olika ord? Ja, precis. Och en lite gargjön då. Så finns det ganska dåligt med siffror och huvudet här. Det finns ett viktigt förlag som är jättestockt inom romance som är ett milsenbun. Och de säger att det är fyra procent av bokförsäljningen som är män då, från deras förlag. Men mörketalet tror sig att det är enormt eftersom de ger ut bilderna själva. -Oke är ungdösevdolum. -Svårt att göra en mätsming där jag är precis. Jag tycker det känns som att det här är en jävla guldgruva för vilket förlag som helst. -Var på den här grejen? -Jag tror inte att vi kan ta sig igenom. Eller ska vi ta in någon som är med så förvre än bröst? -En alldag i mamma? -Exakt. Sacka upp en person som kan vara märsigt sitta med maskar inne. -Smurfröst och rösta. -Nån av de här bukarna. På ett sätt kan man känna att det är lite synd. Jag bara födelsfullt tror att verksamheten kanske inte är. -Nej, men vad som helst får killa och läsa, även ändå bra. -Jag tycker att det här var jättekul. -Kan du inte säga dem där orden igen? -Gar, gol, nytaur. -Nej, det är ett 3. Minotaur. -Minotaur, ors, ors. -Nej, men. -En sexy ors. -Säg, kanske. -Jag är enbart, precis. All min oro försvann. Enbart positiv. -En god nio jag tog börja på dem. -Du lyssnar på kulturkalaset med mig, Alistad Kostar och med Dave. -Kan ni vilk? -I dag ska vi prata om Boyfriends. -Pep. -Besatt. Alexjordman, nya film, archipelag. Sen kom igen i högström hit från kulturen och berättar om årets Nobelbristagare. -Hur mår du? -Ja, men jag känner att jag ändå vet offrivilligt. Jag pittar lite in i den här Pokemon-dimman. -Ehh, är du det? -Nej, men jag har ju passerat fler gånger en kö. Till det som spelbete, liksom ligger på den här gatan där vi jobbar och noterat kön. -Intraktionen mellan mig och min kille, om man bläddrar mellan senaste delade bilder, då är det olika kär på olika platser. -Du får nog förklara. -Jag vet inte vad det här är riktigt. -Det är egentligen inte mycket mer än att det är 30 års jubilijum, var typ Pokemon eller Pokemon-kofil. -Villå, det är ett inom form av jubilijum, och då har de släppt någon slags kollektion som med kort. -Det är Pokemon kort, det gäller liksom. -Ok. -Man försöker få tag i. -Som är svåra att få tag i, liksom. Om jag bara ska analysera, vad gör man med dem här korten? -Ja, det är nån sakspel. -Ja, det är samma gammal vanlig, liksom. Men det är mycket då att han, alltså min kille då, att han kanske visar mig ett kort. Att jag hema, så får jag ett kort uttryckning i nylhet, liksom. Och så är det så här, gissa hur mycket det här kortet är värt. -Ok. -Vad brukar det sade? -Sen, alltså, det är liksom mycket med de här att det ska vara värt olika mycket, liksom. Alltså, typ, att sen så ger han mig massa engelska begreppt, du vet, såhär. Rare it's in, det är så här mycket, men det är inte grejdat nu då, men. -För de in madrum. -Ja. -Men vad då? Vad svarar du? -Jag vet, jag vet, jag försöker, och kan fråga mig, liksom, gång på gång, att säga. -Kan du gissa vad det här kortet är i värld? -Nej, nej, nej. -Hur ska jag veta vad det här kvar? -Vad skulle det uppskatta värdet av hans pokémon samling? Ja, mycket bra fråga. Är det liksom fem tusen, eller fem tusen? Ja, det här är rulling också, typ att så. "Oh, min mamma slängde mina kort, som nu skulle vart värt såhär, och såhär." -Nej, jag vet att det inte är så. Alla kille, tror du. -Sen är det också nån form av sådan, du vet, om anboksing, grej, tror jag, att man ska öppna, ett paket, och så ska man också öppna de här. Och det är också en sådan här, vill du öppna de här kortet med mig, vill du titta på, när jag öppnar de här kortet. -Men förlåt, man får ju starta en YouTube-kanal. -Jag vet, men det har jag också fått se olika klipp på. typen så, Victor Lexell öppnar någon. Han är med när något kortet ska gå in med på det. Men du vet, det är mycket den. Och sen så är de öppnade, alltså förlåt, Gud, jag låt som att jag är hundra och gammal, men. -It's a thing, liksom. Men i all fall, jag förståttes om att det i alla fall är mycket liksom nostalggi. -Ja, det kan man tänka att det är detta. -Ja, men att de står i de här könen, det förstår jag bara inte. -Nej, men det är. -Få kommer det mest små stolar, allting? Ja, precis. Men att man ändå har någon dragning till här, att liksom gå i bandom, det kan vi alla relatera till. -Känner du att du skulle kunna bli en samtare, ligger det i farans riktningar? -Du. Jag liksom lekte med tanken på motsvarigheten för mig. Och att, alltså, om du hade funnits spelkort, men du vet något som hade fört mig i bandom. Du vet sig, Gilmore Girls. Eller typ så, The Hills. Spelkort och så är det så. Lauren Conrad Kort. -Hökt, du. Jag hade varit så på det. -Spencer Prats. Det som finns i alla, liksom. -Wow! -Tänk hur. -Skulle han starta vår egen fräst. -Ja, alltså, det hade liksom hetsat upp mig. -Du. Jag har ju sugen på att du ska se den, det är ett när de vill watchar, Gil, som går nu. -Går den nu? -Altså, dom som var med. -Du skämtar. -Nej, jag skämtar inte. -Vad är Spencer Heidy med där? -Du tror inte. Jag har bara sett Whitney och han med, som jag är ingift med Carl Darschen. Men Gud, då finns i verkligheten, liksom. -Det här är vår pokémon kort. -Ja, ja. Vi har sett Sveriges oskarsbidrag, arkipelag av poddaren, författaren, dramatiken, och nu mer, också, rejskisaren, Alex Jolman. -Det är en av slags psykologisk thriller. -Mm, blandat med lite kommadir, fråget igen. -Blandat lite kommadir. I filmens så spelar Gustav Skarsgård, Fares Fares och Linus Valvier, en tre pappor, som ska följa med sina döttrar på. En skorreza, from hell. Den här klassen har olika problem, kan man säga. -Som ett högstad, det är ju klassar oftast har. -Vilja, tror jag, ganska standar, ja. Det ungde ligande temat i filmen är mobbing och hierarchier mellan människor, både i klassen, men också mellan de vuxna papporna, som är med på den här resan, och på själva går i bandom på något sätt. Det är också en fråga om vem som är offer och vem som är förövare, och det kanske inte alltid är så svart eller vitt. Vad hade du för känsla gå in i? Jag var ändå försiktigt och optimistisk. Ja, jag litar ändå tillvistel på Alekssonman, jag tycker till exempel han senaste roman var jättebra, 17 juni. Just det. Som handlar om en lärare som också är en lite så knepig situation. Han är anklagad för någonting och blavar bra, just det. Men den tyckte ändå att han alltså gjorde bra, så det hade ändå lagt riban lite. Men det fanns en liten oro. Och den besannades? Eller vad känner du? Nej, men jag tycker alltid att jag känner en oro exakt så som du sa. Men nu när vi spelar in så har du börjat komma lite recessioner och då är det ganska oensä. Den har ju fått mellan ett och fyra alla fall. Precis, två AGP, men ganska höga betyg i de andra av morgontingarna. Men jag tycker vi kan börja med det som var bra, det är väl trevligt. Skål i sådana, gå agist, jättebra, älskar, jättebra, ljupa, svares, grim, otrolig. Och så ska jag ju ha så bra tolkning av den här jätteosekrappappan. Han är ju otro, alltså man kan ju verkligen tänka sig att det är en spegling av Alexiord man själv. Ja, det är helt sjukt faktiskt. Även Lynes Vagelien som inte har någon jättebra relation till. Men han gjorde ju, han kände som att han hörde hemma där i den rollen. Vem gjorde den förbänna? Ja, miljon och trolig, alltså det är verkligen en bra sätting. De är alltså på en archipelagie, de är ut på en öda, det finns läger, verksamhet för band, och det är det som finns där. Och man kan inte komma därifrån och det bidrar ju ändå till den här ganska spännande filmen. Skrikt känslan liksom. Den var ju jättespännande. Klippningen var också jättestark. Det var ju inte som att man satt oss såna ute direkt. Ja, satt verkligen i på hel spännande. Ja, om jag tror att det var det som knäckte mig lite, att så här den var väldigt bra i stunder. Men vi ska komma till det, men det är pajade, han pajade. Ja, men så här, jag tycker så här, Alexiord man hankar ju berätta en historia, var det sig om det är ju en podde eller en film eller var en bok. Och det här är verkligen hans ämnen. Jag säger inte att han, alltså det är inte typ att jag är så. Så här är ju en mobbare, men det känns bara som att han är intresserad av, jag plever det som ett sorg hans liv. Verkliga. Och jag kände väl typ en triple smätta av att se den här filmen. En liten del då för att jag också gott i högstadiet och det var hemskt, för att det är det, för de flesta. Men den främsta smärtpunkten, det är ju så mamma, tidigt bak. Ja, okej, alltså att min dotter ska behöva gå i högstadiet. Det behövde taget. Ja, alltså var hon en hamnar i hira kiler. Det är bara för vi behöver tänka på det. Det var ju verkligen ett lidande från alla där. Ja, för den är en i klassen, liksom. Det var det som jag tycker att han gjorde så bra, även om du är toppen av hira kvinnor i botten. Så alla drabbas av den här ongesten. Ingen går säker i högstadiet, klassför helt plöstigt kan du bli den som pekas ut och mobbaste. Och så den skjuter en sjuka liksom komplexiteten ändå i grupptynamik. Exakt och hur det kan liksom en liten liten grej gör att vara allting switchas. Och det är som att alla går runt med en sån strålkastare på sig. Som att vad man än gör kan helt plöstigt, någon som får sunpa det och sen du körk. Ja, alltså den paniken tycker jag verkligen kom fram. Och det är ju väldigt stremprar, den här vignan. Det är väldigt snyggt, det kanske man ändå kan säga att han liksom i början så verkar det ju som att det är en specifik person som är typ utanför eller mobbade eller. Och tillföljd av det, så skickar de hem ett antal personer. Och sen så började vi se att säga, men vänta lite nu. Är det verkligen så? Ja och den här huvudpersonen, den här Aleksson man karaktären då. Kussas kanske då. Han är ju också bässat av den här pojken, han ser väl sig själv, vi honom och tycker att de har en grej och han stått det sig bara. Du måste liksom dina liten dror. Ja, men han är liksom helt. Och sen så visar det sig ett fram, men vänta lite nu. Och så bara visar det sig bara mycket mer komplicerat. Så det är ju väldigt snyggt gjort. Ja, verkligen. Det är verkligen ett uppnystande som man är därför och så att säga. Det är sutt och mer än här filmen då en väldigt stark påminnelse till fräldrar om att barnen åtmanar till låns. Och just nu är jag. Det finns en peppert känslor. Ja, det är verkligen bara så. För att det finns en papparare som är kämpa lite, men att nå fram till sin toner och fräter. Det är verkligen så här. Först är man hela de deras värde och sen är man bara ett problem typ som de är bara så. Och vi vet att jag är ju bara ont. Ja, och du tänker på mamma grejen. Jag tänker också så mycket för jag plugger till lärare. Och det här är så jävla centralt med de här. Flera har jag tyckte att det är lite stereotypt. Men jag tycker det är jättebra de här tre farserna då. Alltså, sprann för allt då Gustav Skarskård och Fares Fares. Ja. Att en som har pondus, alltså när det är några killa som bråkar, så går Gustav fram. Mm, de bara. Och försöker med det här att låga effektiva. Ja, det kan jag ta. Gäm i den och blabber blad. Sen går Fares Fares hit och bara smäller handen i bordet och de bara. Och sen kan vi ha åsikter om det är bra, det är dåligt. Men jag har liksom verkligen, när jag typ i min egen bara, vem jag vill vara som lärare. Alltså kanske jag då försöker tänka att man ska vara lite i mitten där. Ja. Men det är så fucking svårt att byta fort, för jag känner verkligen att jag identifierar mig med Gustav. Ja. Alltså jag kan inte fysiskt framkalla den handen. Alltså jag, det vet, det är inget man bara gör. Nej, det är någonting som är liksom bara i din, på något sätt i din natur. Men det vill också det, han vill säga att det är en lång hackskickling, alltid hackskickling, en gång allraför, alltid halv. Alltså, så är det väl inte bokstavligen. Nej. Men ganska ofta är det väl ändå så. Ja. Och det är därför det blir så jobbigt att man bär de så mycket. Men man vuxen, men det är samma sak. Exakt. Då är det ett lunchrum du vill måbbarisadet för att bamba typ. Det är det som är så brutalt med den här filmen. Ja. Det är också svårt att inte nämna Ruben Osslund. Ja. Ganska uppen bara inför ens. Grupp dynamik. Grupp dynamik. Socialsikur. Manserollen. Manserollen. Moderna, manserollen. Blablabla. Jag tycker att den här har lite mer kött och blod än vad Ruben Osslund senare filmen alla fall har haft. Men Aleksjon, man är mycket mer blödig. Ja. Ja. För Ruben Osslund är känns mer som att han är här. Här är mina piäser och de står här för att det ska ha. Konsektuell. Ja. Man bryr sig inte. Eller man vet ingenting om de är bara skal för att testa en tur i ur ett skinn. Ja. Men här är det ju mycket mer så. Men det är ju. Ja. Ja, det är ju mycket bättre också. Det här väcker att komma in på kanske det jag tyckte var drog ner. Ja, jag tänkte det. Låt oss. För att. Ja, så Ruben Osslund är ju mycket mer att han bara. Han är ju lite. Det är uppen tolkning. Ja. Alltså, där är det liksom. Du får tänka själv. Du får tänka själv. Men inte på ett no-ålanskt. Det är liksom. Det är inte ett tyt. Vet du vad som händer precis? Det är inte ett tyt. Det är inte ett tyt. Det är ju precis. Det är vad säger man sig "gibberish" om rim den typ. Håller med. Men här. Där blir. Och därför blir det otäckt på riktigt. Ja. Han har ett helt annan fingret upp känslan med musik och alltingsont. För att det ska bli liksom. Otäckt. Och klart. Man måste så rich inside. Ja. Men Alex känns ju som att han är mycket mer. För det som jag tycker drar ner är att han har de här bra senare. Men sen i mellan. Då är det liksom så här. Tröna bilder då. Överna. Ön eller översa en modell. En modell av en. Och så kanske det är att kameran liksom filma de här. Det här klotträtt på den här. Kolla och platsen liksom. Och sen så är det så här. Jätteöver tydlig musik. Alltså musiken tycker jag funkar när det ligger som lite sådär dåvar stråkar. Som är lite sådär tv-tidiga. Ja, han har verkligen tjejer musik väldigt mycket. Men väldigt mycket. Alltså, de samma typ slingas som kommer för att bygga stämma. Alltså, jag tror att han har försökt göra som i White Lotus. Ja. Alltså, när den kommer i residen tillbaka den. Ja, men den är också mycket bättre för den. Jag vet mig, jag tror att det är det greppet. Han har försökt. Säkert. Och det blir väldigt övrigt. Alltså, det blir lite. Det är synd. Jag tror att han hade kunnat unga sig att bara inte göra det. Man fackar en då, liksom. Man fackar en då och där blir också filmen väldigt satylig i sömmarna. Du vet. Ja. Man riksifrån den här. Och så är man bara med Alex Hjolman i något kontrollrum, liksom. Och sen också slutet. Ja, fisk. Alltså, vi ska inte spågla. Vi ska inte säga någonting. Men den sista timmet jobbar Alex. Nej. Ja, det är verkligen som att. Nej, nej. Ja. Och så bara är det liksom också en liten slut klem. Ja, som är liksom. Som är liksom en svart kunch. Invulverar han och hans dotter och kan vi ändå säga. Ja. Ja, som bara är här. Det blev liksom så smarrigt. Och där. Det kommer ifrån hans sån sida. Förstans. Som liksom pajar lite för den här ändå konstnärliga. Ja, så det hade varit mycket bättre film. Om han stannade bara i det ovarliga. Ja. Och inte vasslingde in så mycket sentimentar. Allt stund. –eller en läger ledare som ska ha ett uppåtmoment som är helt offt. Det har inget in med något annat att göra, eller plantering avgörande föremål. Det här kommer att komma tillbaka. Det blir över. Det är verkligen inte typ "tänk själv", "showdown" och flera olika tolikningar. Utan det blir det väldigt om den nås. –Det tycker jag är lite synd att man inte har– –för han har jobbat med massa olika profs i sitt tim. –Man kanske skulle ha haft en "co". –Ja, men det är lite synd att inte nån kan komma in från sida– –som kan se att den här konstruktionen är alldeles för– –viss er. –Viss erakt igenom. –Viss erakt igenom. Du har det bra delarna här. Kan inte ta fram det i stället. –Jag måste säga att det är så. –Det är jävla ong just torta till film. –Jag ser värld. –Absolut ser värld. Den hade kunnat vara ännu bättre. –Det är bättre än alla små med den. –Det är lite som att det är så här. Hur kan det här vara Sveriges omskapsbedag? Ja, det är säkert den bästa filmen från Sverige. –Det är en annan film. –Nej, kan den komma på? –Det är bara sommaren att göra en del 1, 2, 3, 4, 8. –Ja. –Det är ju fortfarande en bra film. Men det var ju bara synd att det var så nära att det var en jättebra film. –Ja, men vad blir det trea från oss då? –En trea, en trea. Tråkigt, men sant. –Ja, fan är vik. –Nu händer det. –Also, jag har skattat att jag har grottit. –Var känner du för SVT-serien, Boyfriends? –Elskare. –Det är då en reality-serie på SVT. Här tittarna får följa mega kändisarna Edwin Thandlom och ska säga. Plus stylistens bastiga hanma bäri som helvade för mig var orkändisen innan. –Jag känner igen till Pans Instagram men namn. –Ja. –När oss style by sebb. –Men jag är inte alls bekant med hans stylin. –Hans person. –Nej. Jag har förutmattat att jag var direkt för att få kunna googla för jag hörde att han hade en väst svensk gärlek. –Vad är det från Borås? –Irissant. –Vad har inte tänkt? –Nej, Gud, okej. –Ja, så är det. –Men två dramatiska dyror och en krockkudde som Karolina Fjellborg skrev. –Ja, bra. –Vil jag tycker var en bra beskrivning? Det konstateras i början. Alla tre har då hängt mycket med cheje tidigare. Nu ska jag få alla barn, faller, bort. Nu är det nytt kapitel och de ska ta för första gången vara en del av ett riktigt bög gäng. Det är väldigt. Jag tycker det är väldigt snyggt klippt. Det är väldigt mycket kort att haita senare, utan att det blir den här julja främt först, tak, show och klippningen. Nej, precis. Jag gillar också den. Det enda är att stanna på. Det är att de klipper in i all side om det här när de snurar runt på det. –Det är inte kloppet. –Det är väldigt jobbigt. Jag har inte varit för för det till för det är inte någonting. –Nej. –Men skjutsamma. Det är jätte, jätte underhållande. –Och väldigt vis. –Grypande. –TV. –Det är så starkt. Om vi började i kastingen så är det ju verkligen genialt att bara ha den största personligheter i Sverige i Vintörmloom. Sen den här lite gulliga klueless, snygga och ska sida. Och sen den här surar. –Sura, surar, sag, listan som är ett av min favorit. –Han är väldigt supernormal. –Han är inte så sugen på att exponera sig själv. –Nej. –Han har inte såklart skjutsamma. –Ja. Och försöker vara så "voice of risen" med de här två galningarna. –Gallningarna då. –Ja. –Det är då medievetteranen för att säga hennepiperson som står bakom detta, som hon vet vad hon gör. –Ja, det är verkligen så nu. –Och så. Vi ska komma till så mycket, men måste vara jättekul för man är förstått förstås. Att det finns en mikroskopiskt liten anktam i centrum av Stockholm, där olika kändisär cirkulerar och fyller vannas kanaler med innehåll. Men ibland med konstellationerna då typ att Edvin Oskar och Sebastian åker till år i typ först avstidigt. –Ska jag fyra nyan? –Ska jag fyra nyan? Men då har Christine Kaspersen av sig och är där med Victor Frisk och Hans Kille. –Jag var så skockad av det. –För fel. –Fa vilket lame nyan? Är det så här att ryka sig i Sverige fyra nyan? –Jag har ett sådant jätteliten rumme Christine Kaspersen, inget ontom henne. –Nej, nej. –Det börjar så. –Men vad är det för gäng? –Men alltså så här, det är ju realty, och det märks ju ändå att det är lite skriptat var. –Ja, alltså. –Vågar jag på så? –Ja, fylar inte på att konflikterna och känslorna mellan de här personerna är på riktigt om en påspäda. Men det är ju ganska. Plotten är ju ganska tydligt skriptat. Det är inte som att de har ett litet böggeng som hannapir och är det trillöver. –Nej. –Uttan det är ju så här. Det här. Nu ska jag typ pitcha till SVT bara. Okej, vad tror ni om det här? Ni är ett böggeng, alla andra får vara en. –Ni har ingen att vara med. –Absolut. –Vad är det vi bra? –Det blir ganska uppenbart också till ett sådär. Idag ska vi filma, då måste alla gå på den här premiären, alltså att man skapar situationer så. –Gud, ja, så är det en ureal ting. –Ja, och det är ändå ett då annatt avsnitt eller sekvenser, liksom som går lite på tumgång. Att man bara ska säga "mjölka någonting", liksom. Som inte är någonting, som är lite gesk, liksom. –Men det är ju sex. –Det som känns ju verkligen och det som är kul är väldigt kul. Ja, och det som då är en enorm faktor tycker jag här som helst central, det är ju att det inte är. Även om det är skriptat då. Men att det inte är det här samma gamla vanliga att. Man får följa de här kända personerna och så är det. Det är som ska skava lite. Det är typ att så. Nån är utbrenn. Nu är jag också en liten del av detta att er. Det är ju en er utbrenn. –Det var fan. –Men det vet för sig. –Jag jobbar ju som en. –Exakt. Men det känns ju som en ganska givande. –Jag åt det också. –Jag har hittat inget kärlek, så då får jag väl jobba. –Exakt. –Jag har ändå någon slags bitter undertones. Ja, men liksom ett huvudddramat som ändå lyfter detta. Det är ju det här att Edvin är olyckligt kär i oskar. Och det gör. Jag tycker det var så bra. Det är så. För det är så himla bra gestaltat av även hur fikt det än är. Så tycker jag ändå det här. Man följer inte det så ofta liksom någon som är så olyckligt kär i sin bästa kompis. Och hur jobbigt det är för honom. Hur jobbigt det kanske också är för den andra personen. Ja, som är så. Jag älskar den här vännen. Och jag vill inte att det ska vara jobbigt mellan oss. Nej, och han har också gittat av en sju. –Persona. –Ja, det är den dynamiken liksom. Och ska det av en sju på Edvin och Edvin och Sari oskar. För oss ska inte. Och sen älskar den här rann oskar listan. –Hej då! –Hej då! Verkligen. Sen tycker jag också att det är så himla intressant att. Studera om man kan använda det ordet. Och ska Syas ändå exceptionellt låga självförtorn? –Ja, det hemskt. Men också sabbas av vad det gör. Men människa, alltså hur det förveränger den personen verklighets. Och hur får den nån framstå? För den, liksom, för grena ju sig till en sjuk självcentrering. Ja, precis. –Altså, som bäst, det är så himla bara så att den egen, alltså den är nog en eveligt osäker. Om man är relaterad till, eller att man har sett någon i sin närhet, som vacklar väldigt mycket självförtorn där. Och det tar världen personens person, alltså att man bara. Han har gjort en hel seriom det ju. Som heter så bluffen oska sida som allra de typ självfattar. Ja, men nu är det också det bara. Min karriär står ju sivlig så vanlig. Du spelar inte över huvud. Alla är enorm musikal. Men alltså, kan vi ta ner de sitter på den rangen och han sitter då i året då. Och så sitter oskar det bara. Nej, men ingen vill lygga med mig. Ingen är kär i mig. Blabla, blabla, blabla. Och så sitter ju Edvin där då, som är så. Ja, jag vill. Ingen är kär i dig som är vär namnet, eller vad menar du typ. Och så har jag också ett annor tillfällen där oskar ju. Jag vet inte om du minns detta infar QX-galan. Beklaga sig då, alltså jag vill inte gå på den här galan. Du ser. För det är så jobbigt för honom på såna här galor. För att han säger då, ingen ser mig som bög. Nej, jag känner mig inte hemma ut i kommuner tyckte. Exakt, jag förstår inte referenser, blabla, blabla, blabla. Och då är han så kompis. liksom så bara så här. Okej, alla som är gejs, värje behöver inte assama personlighet. Nej, det är verkligen speciellt. Har du måste inte vara så här med? Nej, du kan väl bara gå dit och sen. Du var dig själv. Exakt och sen två. Du ska väl gå dit och stötta din kompis. Biss, Edvin, du behöver inte handla om dig. Vi tog som alltid när man ser något som utbildar sig i Stockholm, så jag är så glad att jag inte bor där. Årets Nobelpristagare i litteratur är en Carlson. Men vem är det? Vi ska vi fråga dig gärna i högström i det och kritikredaktör på Gepp i kultur. Men jag frågar först. Reaktion. Jag är faktiskt superglad. Jag trodde att du skulle hända liksom. Men jag hade en sån varje befaktiskt. Det är också lite konstigt, men Nobelpriset är lite tur för varje år så ska du tippa på en kandidat. Och jag har liksom läst en Carlson sen 2008. Och ska man upprepa det här varje år? Eller blev man någon gång besviken? Jag har liksom varit så att jag ska skriva en Carlson ett år till vad jag ska hitta på för. Så jag hade liksom förlorat hoppet att tag och sedan så hade jag någon annan favorit och sedan dog han som de gör ibland. Tåget också. Själpiga svenskademin, verkligen. Jävligt sett, folk medan de lever. Det tog en meter kommer vara nästa år då. Ja precis. Nu är en Carlson här. Och jag är ju inläsd på henne, men det tog ju tag och bli inläsd på en fattaska. Ja, men nu är jag liksom på bara backa igen. 18 goda år har det lagt. Men nu. Men nu har jag inte sagt minus. Men okej, vem är hon? Ja, hon är en klassicist, översättare författare. Så hon rör sig liksom väldigt fritt mellan skangrör och kan gärna översättas är grekiska dramer. Och liksom gör lite experiment med de typ antikorna och sånt. Ta liksom så förkläs och sådana tunga gamla grejer. Om man inte har någon aning och aldrig har läst den. Vad skulle du börja någonstans då? Jag började med röd självbiografi och det funkar det toppan för mig. Jag blev av tagen direkt. Jag tycker det låts rätt svårt, svårläst. Ja, är det det? Men får inte litterativa svår, fan är vi? Nej, det ska jag ha. Jag har precis skrivit en text, så jag körde väldigt såhär upp jagad. Men jag har också bemött just det argumentet för att det är många som jag sa. Är det inte lite inte läktuellt? Men då säger jag, Sverige, bit fucking anti-intellektuella land. Byt i det svala, inte läktuellt äpplet. Fan vad snyggt! Jag blev så taggad nu. Det var exakt jag behövde höra. Vi vässar gärnamn och ger oss på en karstorn. Ja, tack du. Stort tack. Det var allt för oss i veckans kulturkarast. Gär det vara det? Har en underbar, underbar, heller en charlisnar.