15. Spår av judiskt liv i Halmstad

I på den schmoos, ljudeskulturarvis Sverige, samtala psykologien och kulturasforskaren Elisabeth Ponze, med olika forskare författare och representanter för ljudeskultur, och fånga upp olika ämnen som rör ljudeskultur och historia med fokus på Sverige. Det här är en podd för dig som är nyfiken på ljudeskulturarv och vill veta mer om historier, traditioner, tro och levande kulturer. Välkomna till schmoos som idag har rest till hamsta, för här har du funnits en ljudesk församling och den ska vi fördjupa sig. Genom att fördjupa sistaans ljudeskulturarv berättar vi faktiskt om mer än hamsta, för det här blir som en illustration av 250 år av ljudesliv i Sverige, för runt om i landet så fanns det en mängd ljudeska församlingar. Inte bara inom stora städerna som vi kanske tänker på idag, utan även här i hamsta och i kalmar, Sundsvall, Karlstad, Växjö och andra städer. Många församlingarna var inte så lång livade och de var också ganska små och det gäller även den här i hamsta. Men de här församlingarna, de vittnar om kraften och initiativ förmågan som fanns och små, ofta marginaliserade grupper och finns när de kommer till ett nytt land. Om i oss idag har vi Johan Dönberg, välkommen till Pården Johan. Tack så mycket. Du arbetar med kulturavsfrågor här i hamsta, vill du berätta för mig och lyssna med vem du är och vad du gör. Ja, som sagt jag arbetar här sedan, inte jätte lång tid tillbaka ett par år nu som kulturarvsamordnare för Halland. Jag gör det via stiftelsen Hallandsläns museum som driver kulturavsfrågor här och gör det på uppdrag av regionala medel, så det är lite speciell konstruktion för att man ska kunna hitta fokus på grejer. Men jag har också jobbat här sedan snart 30 år i Halland med olika former av kulturarvsfrågor i form av statsfandringar, frilusmuseum och utställningsverksamhet och programverksamhet. Jag känner mig i grund av rätt trygg med hallensk kulturarvsfrågor framför allt av Hallmstad som jag har jobbat allra mest. Det är även om jag är född i Falkenberg. Nu ska vi prata om det är tjuvdiska kulturarvets och det kanske någonting som inte alla känner till att det finns ett djuvdisk kulturarv här. Vill du börja med att berätta lite för oss om församlingen här i Hallmstad var nästa artade sten av vem? Ja, det ska jag skripa med mina kunskap, utan det är också det att för slutet av 2024 så fick jag två stycken kontakter på ganska kort mellanrum. Dels var det en lärare här i Hallmstad som hade ställt frågan till kommunen om vad man skulle göra 2025 med firändet av 250 års skyvlighet. Då hade man sagt att jag ville uppmärksamma att man inte visste riktigt vad man skulle göra och frågan hamnade till slutet "Hos mig som kulturarvs samordnare". Jag hade företänka kring det här och så sa jag att det får jag titta på. Det är spännande. Där ska vi klart se vad vi kan göra. Jag har jobbat med att stödja programverksamhet i olika sätt. I samma av det var med detta så dyker det upp en fråga intänt på museet. Det är min kollega uppe i Varberg som då är på Hallmskultur och Storska museen. Ställer frågan, Johan, vad vet du om den här synagogen i Hallmstad? Jag blev väldigt. Vad sa du? Synagogen i Hallmstad? Ja, det fanns en synagogen i Hallmstad. Jag läste en artikel av Karl Henry Karlsson här. Väntan är väntan nu. Har vi haft en synagogen i Hallmstad? Jag började ställa frågor lite och känner mig att jag missat något väldigt väsentligt. Ja, det har jag gjort, men sen konstaterar jag att med lite kontakter på andra folk, inser att det är ingen annan som hon har koll på den här synagogen heller. Det finns ett foto i våra digitala samlingar på det här synagogen och då bemås styrre på den med väntan nu. Vi har ju missat någonting totalt. Och som långsamt rollade den här historien upp en smule. Och då har jag på allt så ganska kort tid, liksom jag har haft ett år med det jag har extensivt att kunna ta del av de här sakerna och få artiklar och spännande föredrag och ena där. Och jag har börjat lära mig om den här, men det var alltså en total överraskning för mig från början. Och jag hade ändå jobbat med det här ämnet och då förstår man att det har gått under raden på väldigt många. Och jag har pratat sedan dess också med ett antal personer som själva tillhörde ljudiska befolkningen i Hallmstad och de hade inte heller haft koll på del av det här. Det är liksom inte konstigt, att vi hade missat det här, men det kändes liksom. Okej, det här är en ganska grundkonskap från min sida. Vill jag försvara med mig, men jag har varit oerhört fascinerad av det här. Och det vi kan konstatera är att det finns ju då en mindre ljudisk invandring till Hallmstad och det är en av de här klassiska ställare som hade delvis kommit till som en slags mellanlanding på väg någon annanstans också från öst ljudiska grupperingarna. Och då har man konstaterat att det finns en liten problem, att man vet inte om att man tillhör Göteborg's församlingen eller Malmö församlingen. Och sedan ser det till och har jag läst någon som knäller över att vi får betala avgifter till båda församlingen. Och så börjar man beråka om det här och sen så bestämmer man sig för att vi är tillräckligt många för att starta en egen församling och då också en synagoga i Hallmstad. Och nu är vi alltså sent 1800-tal, så det är ett par årsskiftet runt cirkluskiftet 1900 som den här synagogarna existerar. Och församlingen finns ju då klart kvar människorna som bedriver verksamheten med just den här synagoga verksamheten. Och här fick jag också att ta till med väntan och vara betydde att det är en synagoga jämfört med att det är en församling och vad betydde det var att så vidare. Det här fick jag i lära med extremt mycket om och det är ju en glad att det finns de som har mycket bättre koll på jag. Men de man lyckas alltså hålla sig i den här församlingen i. Ja, på ett föredrag här de sista näs om det här så fick jag höra att man beträckterna kanske som världens kort livaste ljuska församling också. Och det känns ju lite sojligt att det ska vara just i Hallmstad, men att en fan ser var ju fantastiskt. Ja, jag tänker att man kan tänka att det är sojligt att en mest kort livade fan ser hamsta, men man kan också tänka att det är en fantastisk sak att det är ens fan ser hamsta. Att det var en stad där den här lilla gruppen fick lov att etablera en synagoga och att det är fansen grupp som gjorde det. Något av en stolktid också kan man. Ja, det är ju det att vi hör hur ser det här och började man sedan skrapa på ytan, så dyker det upp ett antal namn i den här församlingen. Det är de som är aktiv och skapar den här biten också som är överallt i Hallmstads övriga kulturarv också. Och det är förenningsverksamhet och det är en näringsliv och det är väldigt massa saker som gör att det här är ju inte bara någon liten undanskymde gruppering. Men det är några av de samhällets mest drivande och framgångssrikaktörer i mig i det här församlingen och i den här juliska grupperingen i Hallmstads. Det är berättelsen finns ju där, men man har inte kopplat den till på det här sättet. Ja, just det. Och de verkar ju ha varit väldigt aktiva den här lilla gruppen. Jag läst också det här kapitlet som Karl Henrik Karlsson har skrivit att de redan i slutet på 1800-talet engagerade en relionslärare. Ja, precis. Den här är anlita att ni är mest jämt om det var någon från Malmö och jag för mig som en anlita, eller kanske var för Göteborg församlingen. Ja, man hade någon ett tag som jag inte riktigt var han kommer från. Det får vi kolla om sen. Men han heter Isidor Tarsis i alla fall och han kom till Sverige 1898. Alltså att det redan där hade man någon som var relionslärare för den här gruppen. Och han, folkbokfördös, hos en mam som heter Aron, Vladislav Ofsky och det var min sonsfarfarfarfar. Så jag har lite egen interesse i det här med Hallmstags. Även om vi berättar historien om Sverige och hur olika minoriteter kulturarv i det här fallet är gud. Det ska också gå ihop med det svenska. Men jag är kärna att jag har lite erken särskilt interesse här. Och det tycker jag gör det alldeles spännande för att ibland låta det här som något exotiskt avläg. Sedan studerar man det så känner man att de här personerna förekommer i de andra berättelserna om Hallmstad också. Och sedan också så visar jag att med det här är ju människor, familjer som fortfarande lever och verkar runtom i världen. Och då är det ju en levande länk verkligen. Och det är det extra spännande att gå in och peta lite i det här och lära sig mer om. Och som du säger, det här är ju från vår sida sätt en väldigt grundkundskap. Vi inser att det här finns hur mycket som helst att studera. Anker skera folk och se till att vi tar varia på det här för att det här är liksom oerhört spännande. Och det var lite av tanken. Kan vi nämna ni också för att uppe i Wahlberg så bygger man en ny basutställning om Hallmsthistoria. och då hade man gjort en. intresse kål helt enkelt, ska vi se vad det finns kring de nationella minoriteterna i Sverige och representerat i Hallad. Och det finns ju både det ena och den andra, men då var dom en upptäckte i det ena måt ojd. Just det finns ju ingen judisk församling. Då är det ju spännande på ett väldigt talles sätt. Just det. Och dom har ju dessutom som sagt att det här är ju inte någon liten kruppering som håller sig för sig själva, utan det här involverats, sammexisterar, vävs ihop och bidrar, till samhället precis som Sverige bidrar till judiska för samhällets grupperingen också. Så det här är ju omsesidig utbytande och saker, och det gör ju det till ett guld, en guldklemp för en kulturståk som vill veta mer om hur människor agerar. Det är jättespännande och jag tänker du säger att det grund kan kunskap och samtidigt tänker jag att du. Vad kan man begära? Det var ju knappt någon som vi ståmde här innan, så jag tänker att du har ju mycket kunskap av hur man kan arbeta med kulturarv över huvudtaget. Och vad skulle du säga, varför är det viktigt att lyfta minoriteter skulturarv? Vad i det här fallet är just det jubliska kulturarvets? Ja, jag har ju då någon som slags uppgift inom inra om att jag ska demokratiseras kulturarvets och jag ska också bredda till nya målgrupper. Och om jag inte berättar alla historier, så har jag knappast kunnat slå mig för bröstet att säga att jag har demokratiserat kulturarvets. Så det finns grundanledning för att göra det här. Sen är jag väldigt faskinerad över att veta hur blir människan som den är. Hur hamnar vi där vi är någonstans när vi existerar tillsammans? Och där dyker det upp det som är så att säga, säger det avvikande från det man förväntar sig, att det dyker upp någon liten anomalimittiga tillsammans. Och då brukar ju vissa saker inom forskningen sätt och ska vi skippa anomalien och ta på det genomsnittliga. Men i det här fallet tror jag att det är just andra modierna som gör att vi får det samhället vi får. Så därför ser det här löjligt viktigt och vi fick ju då till oss en massa exempel på vad flera av de här personerna som har jobbat med församlingen i hamsta under 1900-talet senare. Har gjort att det är fler av de saker som vi beträkta som självklart viktiga halmstad och halansdelar. Hallans fotbollsförbund var väl igång. Vi är en av en frånförsamlingen och vi har ju den senare återbaka bortforslade skolchepet. När jag den som hamsta var när älskade och får ha med sig är som soldestinorie. -Hur får man göra den? -När jag den var en segelfartyg som har varit med att skolchepet som köpte sig inte i hamsta någon gång på 40-talet någonstans för det. Och sen fick jag ligga för att alla älskar att gå en bort på det och titta på det att ta fot och få en förslåttet och så där. Så det var en trist symbol, men den hade ju i grunden inget med hamsta gör. Men den kom hit bland annat med medel ifrån en av de ljudiska köpnader i företagen här i hamsta. -Vet man vän? -Ja, för att det var Bernad Andersson som var en kopplat på det här. Han var en väldigt stor föreningsmagnat också i sammanhanget. Men återigen så sagt det här inget som inga kunskaper som sitter till vardags. Man får bläddre böckerna varje gång man ska prata om det också. När du säger det så tänker jag all den här rikendomen av kulturarvsom finns och det här kanske inte egentligen med ljudisk kulturarv att göra. Att det fanns en sån här båt som skulle vara som någon segel. Vad kallar du det för skolskapet? -Skolskapet så är det man utbildar skömen på att också många av städerna i här i hallan var viktiga hamnstäden. -Jag vill säga det som man inte tänker idag kanske. -Nej, det är en bortglömd och det är klart att hamnarna är ju lite tydande. Men det finns ju ett handlig fortfarande kvar i hamstad och i falkenberg och varverbaser vidare. Det finns ju en del kvarlivande och så fort det finns en sköfarastad så vet man att det är internationella utlicka. Så det kan ju vara ihop det. Den här grupperingen som vi ser från stutterparten och råtalet verkar vara helt enkelt klassiskt invandren från de här polska baltiska delarna. Men annars fall så är det som kontakter är man ju van vid hela tiden. Frånförallt så det finns dialecter i hallan som är knutna till engelska ord och sådana saker. Så det här internationella kan man kanske inte bort sig från heller. Det kan ju vara det en bit som gjorde att det var möjligt att det blev sig också. Det ska man inte glömma heller. Spännande. Du nämner här med hur det var tydligt att djudarna här i hamsta borde vara en distinct grupp som skaffade sin egen försammling och var månad om den. Tog in då religionslärare och vid stora högtider så tog man in någon rabin som kunde leda dem på ett tydligt komplicerare de här höstskostora högtiderna. Så behöver man en rabin som kan leda dem och så. Så att de var en distinct grupp men de var också en integrerad del av staden och stadslivet. Och då tänker jag på den här lilla minnesboken som finns. Jag tänkte om ni inte, ni lyssnar dig känner till den så kan vi se att det finns en spännande liten minnesbok om hamsta. Där finns en kapitel om en man som heter Norrak, Vladislavovsky, en hamsta profil. Vad är det boken heter det någon minnesbok? Den artikeln här jag för mig finns med i föreningen gammal hamstads årsbok. Och där finns det minnesbok och det är nämligen också en förening som har haft medlemmar från försammlingen också. Var det till min år som var eller någon av föräldrarna jag får återkomna till det så fall. Men de har varit med grund att den här föreningen också. Så därför finns den väldigt tydlig koppling och att man då är en sån här lokal historisktidning som ibland kan eller tidskrift skriva en sån här tyck. Där tenderar man ju trots allt det blir ganska lite provincialistisk och lite lokal, journalistiskt. Men även där berättar man då med goda minnen precis som är en av de en av alla andra halmsta krumeluror eller profiler eller viktiga personer som man vill lyfta upp. Så även de här familjen är mänst och det tycker jag är en ganska tydlig del på att när integrationen har gått bra att det är inget konstigare någon annan. Och jag minns att jag fixer en liten notis ifrån det var väl gråsshandlare för ladeslavovskis eller vad den av textilernas som har satte upp en liten notis på sin ört och jag har inte öppet på lördagarna. Just det. Och det här är ju en väldigt tydlig markering än att jag har tillhör en jurisk församling. Och det var inget problem att man satt in det tidningsanans och då är det ju en akceptera del av samhället. Och det tycker jag är kanske det aldrig är roligast att notera och sen att jag blir ett bortklömt i lite tråket i så fall eller kanske det har blivit så invånst så det inget. Tänka specifikt på just att det är en ljudisk kroppering i så fall eller så kan det krävälva också. Så det är både plus och minus. Ja och även om du har varit bortklömt så nu, nu har vi vad vi kan för att väckla det. Och jag tänker det du sa om att i den här minneseboken eller vad den nu kallar då att faktiskt de här flera av de ljudiska profilerna var med och grundade. Förändringen Gamla Hallmstad är ju jättespännande i sig. Men i det här kapitelet om Noah Kvillade Slavhov skrev vi ska fypa oss lite i honom. Ja han är spännande. Det här majer som man skriver täcka bytligt kallar ju också honom för att han är konna tog exakt oda ljudelsen. Men något så sälsigt som en riktigt god människa att han alltid hjälpte folk och att han var liksom en människo. Vänna när det inga egna barn men han hjälpte människor och både djuriska personer. Men också hamsta bomsom inte. Alls hade någonting med ljuden då må göra att han hade stort hjärtat. Han var en del hjärtat på det sättet och jag ska man inte säga vad det som inte syns. Det vet man ingenting om. Man vet ju inte hur folk upplevde sin vardag. Om det var form av antisk emittiska dragning. Man är förutsätt att det var klart som är överallt annars i Sverige. Men samtidigt att kunna se det här att det var liksom ingenting som behövde markeras. Utan det var uppenbarligen så att det var en starkt etablet och uppskattade del av samhället. Det som nämns och åkerav i sammanhanget också. Jag tycker det är en väldigt viktiga del av att ta med sig när man diskuterar de här. Det är väldigt lätt att man delar upp för det när vi gäller problem och lyckades saker. Den här finns ett gränsland och det är som allmän akzeptans. Det tycker jag är väldigt spänn och då kan ha se det en sådan här stad som hamst. Det kanske är någonting man kan titta efter ändrar och de här orterna också som vi har församlingar. Det är en skilje stå. Det kanske var att det kom tre riktiga skidstövlar till en annan stad. Då blir det plötsut en annan stämming och det här var lättare att det kom. Jag vet inte. Men vi är människor och det är olika. Det är inte ens om det. Precis alla i sin egna profiler visar lite mer än andra. Det blir nån slag av oss. Ja, han var också en sportprofil. Har jag förståttna med grevt lite i arkiven här? Ja, jag minns att någon pratar om att han var en löpare. Och såsom spränghundra meter på 12 sekunder. Att vi ser ganska bra från att de hade ju strikt eller regionmäställda. Så att han hade uppenbarligen flertal kvalitier. Och det är ju inte helt ovanligt heller att vägen till kärlek en govias porten på något sätt. Vill du bli akzeptierade i något sammanhang så är det väldigt lätt att vi ser vi om inte annat fortfarande idag. Hon har behov inkanskt. Stämning mellan dem som är resugna på att vi inte ska ha några migranter i företaget– –eller andra kultureer. Så kan man fortfarande bejälskar enågan i ett fotbollslag. Det är väldigt tydliga delar. Och sen kan det då inte se den blommute– –mest otrevliga saker så får du gå dåligt förlaget. Så det är en ganska grunda delar. Men jag tror det kan vara så här, att hitta vid någonting inmensan– –att man kan klappa vandran och ryggen på något sätt. Det går bra för, eller du har hjälpt mig, så fall så är det den självklöra vägen– –inte att man kan göra samhället mer akzepterande för varandra. Jag kan tänka med att den här öppningen, om inte hon var lite förbra– –du vet jag inte så fall. Att det kan ha hjälpt också– –att se tittar nu vann vi hamsta den här tävlingen. Precis. Det är en del av integrationsen och att den här gruppen och personerna– –för då var ingen stor grupp. Det är nästan så att det var en samling– –personer. Kan man säga att det var en stor skolklass. En stor skolklass. Men det var också den här sidan att det ändå var folk– –som också levde sitt eget liv. Vad hade sina egna traditioner– –om alla det stängt sina affärsrörelse på lördagarna. Den här synagågan som fanns kort varit– –den låde ner och nogakfladislavovskie– –som då verkar ha varit den, för vi kallar för en anthusias– –då en väldigt driftig, medverad person, flyttade hem– –innredningen och många av de heliga föremålen– –till sitt hem och fortsatte ha religiösa. Samma kommst är gått tjänster helt enkelt. Ja. Precis. Jag blev lite förvira när jag tittade på det här. Jag uppfattade ett tag i uppfattare– –som att synagågan, när den last ner, var det 1934. När den inte länge fick, har uppgärrad den statusen. Då uppfattade den flyttade hem till lördislavovskie. Det däckte upp en annan dagssidigt– –som kräver lokalen där synagågan låg– –i användes långt fram efter detta. Den flyttades inte hem till familjen– –för en senare, utan det betrevs i den här lokalen. Men jag har ingen aning om den som ägde lokalen. Det var användes de övriga delarna– –för det var det ett godshusverkade samman. Det finns ett foto som är från 1950-60-talet på den här lokalen. Det är den bästa ledt av det. Nu pratar vi om synagågårdskolaren. Den som man invigde då är slutet 1990-1898– –eller vad det är för nånstans. Den ska även ha används efter att den upphörda två ren synagågan. Den organisationen påverkar inte användet av lokalen– –men när den flyttades över till familjen– –villade slavovskie. –Nobakflätslavovskie. –Han var i familjen. Han har ju sedan bort på en adress– –på storgatan i hamsta. Om jag minsterades i den 1936– –som den här lokalen köps in– –tvångsinsköps av kommuner– –för att man vill bygga ett nytt rådhus– –och försvinner den lokalen därifrån. Har den hundit flyttade över till den lokalen? –Det vet jag inte. –Det vet vi inte. Om jag kommer ihåg det rätt så flyttade nog– –är det här synagågan en gång låg. Han återfände med synagågan till klammedamskatan igen– –till sin egen privat i bostad. Den har också en företagsverksamhet. Där ska den ha varit en församlingsgutsjens lokalt. Den har flyttat runt ett par gånger– –och han är kopplad till två av de här platserna. Men det återigen. Vi vet inte riktigt vilka rum– –vilka tid det här är. Det är något vi kanske får grälla. Ja, jag ska grävas som ständ kunder. Vi låter underbart. Ja, det här. Vi kanske ska säga det till de lyssnare som inte är så bekantam– –i det här som medas med en synagåg. Det har finns ett annat avsnitt i porten– –som handlar om synagågare där Daniel Leverjatan är med och pratar om det. Men vi kan kort säga att en synagåga behöver inte vara byggd– –för att vara en synagåga. Så den här första synagågan som fanns runt förra sekelskiftet– –var inte byggd för att vara en synagåga. Det var ett annat hyfs. Här är hamsta synagågan låg. Och sen när man inte får mellt ta det som en synagåga– –så fortsätter man att ha guttjänster och verksamhet. När man inte har det längre har man det hemmas nog vack. Det är ju fullt möjligt att ha en guttjänst i vilken lokal– –som helst drivet att det är tio vuxna ljudiska personer– –i traditionella sammanhang med gammal sammanhang– –tidig ljudiska vuxna. Men då kan man ha guttjänster. Det var det man fortsatte att ha. Man måste flytta över att de tora rullar och som fanns. Ja, precis. Det här är då för mig som kommer från en kristin kultursfärg– –så får man också glöm i ett bort att det ser faktiskt– –helt olika utförutsättningarna. Så det blev det också– –att vi har synagåg och flyttat. När den finns, så finns det inte. Den har ju guttjänster kvar var menare. Så det här är bara det är en liten insikt i en annan kultur– –och då bildar man sig. Det tycker jag om. Det tycker jag om. Någa kan domerade tror vi en del föremål till ljudiska museet– –eller om det helt enkelt var så att de hamnade där– –på något annat sätt vi ska låta vara osakt. Men det finns en del föremål från hans där synagåga– –och senare från nån akvarisla vowski i ljudiska museets samlingar– –och i arkiven, som finns på nätet, finns det bilder– –bland annat på en min åra i en sån här skivarmad ljustak. En chanokidas som är en slags ljustak som att händer– –vid högtiden chanokas som infallar i december. Så intresserade lyssnare kan gå in och titta där och läta. Men om det kanske innehållas några föremål här i hans– –så måste det varit en hel del saker. Vi gjorde det som efter museer gillar ju berättelse– –men vi gillar också ha en artefakt av något slaget föremål. Nån kvar leva efter det som har hänt. Det dök upp som snabbast. Det var ju den här chanokien– –som det pratar om också en väldigt vacker ljustak– –som jag förstod att ljudiska museet är ganska förkystiga– –att den här är ett spännande föremål. Men om jag förstod saker så kan du finnas flera sån här objekt. Jag tror att det läste någonstans inom artikeln– –att det tillverkades ett antal ljustak under perioden– –om unbrons eller koppa föremål. Så det ska funnits mer saker. Vi har inte hittat någonstinkring. Vi misstänker att det kan knappa svars i elendet– –att tju se föremål spara i folk på helt enkelt. Att man slänger eller nånting det skulle. Nej, i sämsta fall smelter man väl ner eller nånting. Jag vet inte om nånstans avnär det kan lika gärna– –stå en ljustak eller två eller nåt annat föremål för– –att den här guttjänstokalen måste göra utrustad– –med ett antal pulpeter. De har taget nånstans och vissa saker överlever inte. Men jag misstänker att det finns. Jag är inte säker på att de som har de här vet om– –var det är för nånting heller. Eftersom noga inte hade några regna barn– –så vet jag inte hur hans dödsbo hanterade. Till de har gått innan. Så det finns jättemånga frågor som jag fältet gärna skulle vilja svara på– –och där kanske hamsta bordna själva kan börja nyssta i det här– –för att det finns ju faktiskt en hel del människor som har träffat– –laddyslavowskydd också. Där känner man att jag vill veta med för det här. Om det inte är så att nån har det som en levande föremål– –så är det klart väldigt spännande att kunna visa upp– –en sån här del av vårt kultur. Kanske den kommande basutställningen är varbejd. Den har också vill representera de här minoriteterna. För det här är ett guldföremål egentligen. Det är en berättelse, det är en att vacka det är en del– –som vi har glömt bort och så där. Återupptäckt. Det är en väldigt musealt, perfekt stor. Ja. En sak som jag funderar över och förstår att du har nåt svar på det– –men man kan ju fundera det vad som händer med torrar och länderna. Så det är ju helt lika föremål. Precis. Det har vi faktiskt skriftliga bevis på att de har fundet. Ja. Så det tycker jag att det där vill man ju verkligen undra. För att, som du säger, vissa saker är lätt att förväxla. Det finns till och med exempel i de musevärden där man har omklassifiserat– –att ett föremål som har antaget svarat– –att antaget svarar ett kristens föremål från en kristna kyrka. In summen att det är ett föremål eller en pulpet eller någonting som inte är det. För att man bara ser religiöstigt bra in med det här– –att inte fundet snarant att tydliga ljudiska markeringen på det. Och sedan har man fått gå in efterhand också att hitta på det här. Vi funderade på om vi skulle kunna ha nånting av våra samlingar också. Det ska jag inte tro att det, men man ska inte förutsätta det att vi vet allting– –för att det är väldigt mycket som kan hamna fel. Men det som sagt, torrar att alla har fundet här i hamsta. Och vad de tovägar om de gick till. Precis för de var ju upp en val i en efterfrågade sak. Det kan man nästan ha antaget, men det hade varit kul att veta vad de tovägen. För då finns de någon annanstans nu efter sin vistelse här i hamsta. Ja, det kanske vi kan duska i. Ja, det här är liksom som gjort för ett lokalt uppropar– –att vi vill veta med de lokala historierna. I fördelna att lokala historia finns det alltid massa nördare– –som jag och andra som tycker är roligt att tydliga. Då kan man få hjälpa med folk också. Du använde ett uttryck här precis innan vi började spela in. Vad kallar du det? Extrem? Ja, extrem local history. Jag blev inspirerad av alla de här tävlingsytringarna för några år. Folk som gjorde extremsporting och det ena. Det är geimpad att projekt också vi tittade på att vi ville krottanera sig. En enda liten bit, en pandang till den här kallar mikrohistorien. Men att grottanera sig på en enda plats. Till exempel en sån här synagoga som var existerad en extremt kort tid. Men började man dra i det här. Så har du så många trådar. Du kan ha tråden till vad personerna kommer ifrån. Var tillverkades föremålen. Som fanns här, var tog man vägen sen. Och så blir det tråda över hela världen plötsligt. Hela vägen är klart ifrån nyssel och från Österropa över Tjusa. Alla de här kulturdelarna har i robotplötsligt en enda lite nord. När man går ner på det här extremlokal. Har du hittat på uttrycket själv extremlokalhistory? Jag tror det. Jag har inte. Jag har fått tridbaka det här. Så att vi vill niveta mer om extremlokalhistoryts på nivandet. Då har vi kommit till räcker. Då tar vi upp procent på det självklart. Nej, men det är en väldigt fint uttryck extremlokalhistory. Att man bara kan bara gå in för någonting lite som du sa som en artefakt. På ett sätt ligger det lite utanför det vanliga. Man går in och verkligen analyserade och det blir trådar ut över hela världen. Och så för att återknota till det. Och så till resten av Sverige. För att många av de här personerna som var här i hamsta och som var väldigt betydelsefulla för den lilla djubdiska församlingen som ändå fanns. Och för hamsta kom ju sedan att flytta till. Ja, kanske alla möjliga ställen i världen. Men också faktiskt till några timmar med och några till Göteborg. Har du vett för att se vidare till andra ställen? Och vem vet det kanske kommer jag föremål där eller jag vet inte. Men det blir som trådar som går genom historien men också genom världen på något sätt. Ja, men vi upplever oss och med rätt att vi lever för en väldigt förändligt och globaliserad värld där kultur flyttar runt det inte på ett ställe. Det har inte hemma geografiskt. Det är väldigt svårt att definiera exakt vad som är i det här fallet och hallenskt eller typiskt halmstad eftersom sak att hängra på sig. Och det lever ju vidare med också. Och det kanske är någonting vi kan lära oss av idag. När vi tittar på det här och den förflyttningen som man gjorde från öst. Öst ljudiska grepperingarna över här till Sverige, bland annat också den påminner. I min informatom var vi ser runtom i Norden i dag. Där finns många människor som flyttas över och etableras i ett samhälle, integreras och så vidare. Och så det här är ju inte något enstaka. Utan berättelsen om din ljudiska halmstad lär ju oss någonting om berättelsen av nytt vår egen tid om hur folk förflyttar sig och hur vi jobbar med det här. Vad är det för väg? Kan vi hitta någonting i integrationen i den här exemplet som gör att vi kan lära oss i bättre i framtiden också? Så att det är en extremt viktig granskning faktiskt, skulle jag säga, att få lära sig av. Det här lär vi oss väldigt mycket om oss själva när vi tittar på det rätt säs för det här. Ja, fint. Den här lilla försammlingen som fanns här då. Vet man någonting om hur länge Norvark arrangerade de här guttjänsterna hemma? Nej, jag har inte sett i alla fall. Jag uppfattade som att han var igång ganska långt i sitt liv och gjorde någonting också, som sagt, du nämnde att han var ju en väldigt vändlig och engagerad samhällsmiddborgare. Och så länge det fanns folk som var ljuder i halmstad, tror jag han samlar dem tid sig också. Nej, jag har inte uppfattat mer än att jag förstod någonstans att jag ville minnas, han dog väl 1965, och jag ville ajsla. Och jag tror att han var igång ganska långt fram på det här. Men om jag också minster äter de här ticklar, så blev han ju, han var en ganska främgångsrik köpmans familjstillhörighet också från början. Och han hade klarat sig bra, men i och med ett par händelser, bland annat den här att man sålde hans köpt in hans hus på storggatan. Så blev det sämre och sämre med affären och han var inte särskilt förmögen i slutet. Utan det han var inte aktad baserat på sin förmögenhet, utan att aktad baserat på sin vändlighet och den respekten folk hade från honom. Och så det hade varit förvånad om man inte hade betrivit någon slags, han kan inte betriva guttjänstverksamhet då, men det är för få personen, men han kan ju ha det sidan betriva någon form av kulturverksamhet också. Och det verkar det var någonstans här vi läst om det var i Karl Henrik Karlsson kapit, eller var det var i den här boken som heter "Mordenitet". Vad heter den? Vi har den här. Vi kan berätta för lyssna den här den heter "Mordeniteten", som framgång och tragedi, en vänd bok till Lars, en Andersson om ett förändeligt 1910-tal. Och i den här boken så har då Karl Henrik Karlsson skrivit ett kapitel om hamsta och den djudiska gruppen i hamsta. Jag tror att det där, som det står någonting om att man också köpade på och hade kulturarans gemang och lite föreläsningar och filmvisningar och så i alla fall på 50-talet och mycket verkade några kretsat runt, Nordak, Vladislavovsky. Ja, det gjorde det då flera av de andra familjerna. De hade ju då på olika sätt önskat att assimilera sig med namn och så vidare att man byter det grupp familjen värden är då doldstén och så vidare. Och så har ändrat sina namn. Som har ändrat sina namn från vad är det vi då lovits och till doldstén och så där. Man anpassar sig lite och klart och smälter det in ytterligare, men att så blir han lite ensam i slutändan också kan tänka mig. Om det inte bara är namnet man ändrar, utan också är lite av sitt livsstilet man vill. Så då blir det lite tomt kan tänka mig. Det är grundanledningen så klart att vi inte idag tänker på det så särskilt mycket. För att det inte har fundit senaste 60 åren. Han har inte varit mycket av den här verksamheten sedan Nordak gick bort i soffan. Så att då hade du tappat sin bit. Men familjen har ju varit kvar personerna. Det har ju varit kvar efter det här. Så det är en ytterlig levande DNA-råd som går i den här. Men inte kanske de kulturtråd och det som alla vet om eller en religiöstråd heller. Jag tänker också att när du sa han gick bort 1965, det måste ha funnits människor som har minnen från detta. Så det är ju sannolikt det du människor som lever i dag som har minnen av Nordak, Gladys Lamovsk. Ja, absolut. Ja, ja, ja. Och du är möjligen gammal, men du är inte så gammal. Utan det finns gått om den här. Och det är väl dags att åter uppvecka dem berättelsan och lite grann. Och då är vi det som forskare. Vi är klart sugen på den stora bledabilden, och de folk kanske mer kommer ihåg anäkt återstånd, men de är också väldigt värdefull. Och så kan man hitta dem här. Ingångarna till vad var det här förslagsmänniska. Och det är ju självklart upp, och det finns i sig Annaborg som Karl Henning skriver. Det är en rolig historia som dyker upp som har levt vidare. Men de för friskade här är som blev presenterad för Gladys Lamovsk och replikerade någonting. Varför slags whisky för vinna? Och det här, jag förstår det här är inte en sant. Men det är bara för att någon tycker det är unget. Typiska lokal, att hantera saker som Andelånden, och ganska mild varje antal. Och velakhet skulle jag säga. Ja, och jag tänker att även om det är sant, så säger det någonting om det här med liksom namnen och att många också förkortade av sina namn, för det blir för jobbigt och hela tiden förklara och bostövera. Man koppar det, för det är enklare på något sätt. Det är en liksom att vi inte kollar till. Lite prägnat. Lite prägnat, så det är klart. Men det blir ju en bit. Vad ska man säga? Det är ett sätt att bygga sin nya identitet, för att det här är ju inte en identitet, när det är förändring och så vidare, när man suger upp influencer och så vidare. Och samtidigt så är det också lite sorgligt, om man känner att man behöver göra så här. Men vill man göra det så finns det full möjlighet att göra. Ja, ja. Och i det här fallet så jag tänkte, han gjorde ju inte det här, utan det var du ska banen få känt med mitt namn. Och så att det. Det gillar vi honom lite för. Lite krångliga människor, det gillar vi i vanstans. Så att han tycker att jag har börjat vinda mitt hjärtiska. Jag ska lära mig mer om nok och hans värld, jag tror inte att det kring honom i alla fall. Ja. Tack så hemskt mycket för att du. Varit mig i smås. Tack så mycket och det var väldigt roligt att få vara med här. Och nu sitter jag här mig Gil Tarsis, som är fött i hans dag, och som var hemma hos nok, Vlade Slavovskirna, han hade gott känslor hem och säger, "Välkommen till polten." Tack. Vill du berätta för oss om den har minnen av nok, Vlade Slavovskir och den? Ja. Jag minns ju att jag började skolan, det var sju år, där vi kriser de sondervesing skolan, och den var jag befinnerifrån. Gick gick givet så ljungsundervesing istället varannan väcka på kvällarna hem och snobba. Och utanför Syna Goga fanns det lokalt, där vi hade sig att vi satt. Och var var det var hemma och sådana honom då? Ja, det är den Syna Goga hemma. Syna Goga var där hemma och sådana honom. Och du var där? Ja, vi gick med mig en pappa på fredagar, för att skulle bli en minja så var han tvungen att gå. Han svo nästan varje veckan han gick med. Han gick gärna för. Han var sådana idag. Han var väldigt noga med att vi var djubbleska. Just de andra måter. Ska vi förklara för de lyssnalas inte bekanta med begreppet minjan? Vad är det för nånting? När det ska vara en god sens, så ska det vara tidsmän. Han har spelat in en viktig god sens. Tidsjuliska män. Och då gick du med din pappa. Hur kan man vara då? Jag kom inte ihåg det, men jag gick med honom jättofta. Vi fick ju sådär kyrtet borde vara 14 år, men innan jag gick jättofta med honom. Kommer du ihåg det så gutt? Ja, det har jag ganska bra minna. Att själva synna går jag minns jag precis så den såg ju. Att det på snämmen ska tåra, ska upp längst fram. Och så satt de på bänkar som hoppföljbara uppföljbara på ett av tre männen. Kommer du ihåg fast det, fast det är ljusdagar och sånt? Det är minns jag inte. Vad spännande. Och hur stort var det? Jag kan ju inte uppskatta det. Det är ett stort normat som bara strömmer ungefär. Och där var du. Gick du med min pappa? Du sa att du även var där på relionsskola. Relionsskola har vi utrymme till utanför synna kogan. Det var ett borde, ett litet utrym. Det här relionsskola var 14 år idag. Det här lärde jag med att läsa att skriva hybräiska och lite jublesk historie. Kommer du ihåg vem det var som kommer höll i de där? Jag hade lite olika lärare från Malmö, men jag kom inte ihåg namnen alls. Du berättade också här innan att du var där på vad det pésar. Pésar? Ja, han björ oss på familjen. Och då var jag ju liten. Jag vet inte hur gammal jag var, men då skulle man dricka ett antal begare med vin. Och jag sykte att det smakade tyst om jag var tvingande med och drickade. Det köpte jag lite runder. På den tiden fanns det ju inte allt på hårdvittvinor, utan det var med allt på hårdvittvinor. Ja, ska vi förklara för att lyssna alla som inte såpp i kanta med det. Och just det där att man ska dricka. Det är ju inga hela grus. Ja, det är inga små mugga. Ja, små mugga som man liksom ingår i den här pésar. Riktualer eller vad man ska säga. Ja, tradition, tradition. Så du var hemma oss nu. Ja. Och han var ju en halvsta profil. Ja, det var en. Minst du någonting av honom? Inte något som helst är helt bort, det var så länge så. Ja, det är inte så. Det var fantastiskt att du har varit där och du kommer ihåg och kan bre. Jag kommer ihåg när vi gick på en relionsskolan. Jag kommer ihåg när pappa gick i synnagågan. Det minns jag ganska väl. Ja. Och sen den här relionsskolan som du gick i, det var ju så att den första relionsläraren som var i hamsta i slututbart några talet hett. Det är ju tartskiss. Det blev lite förvånare för att du berätta för att det var ísruvade. Det var faktiskt min morfer. Det är helt fantastiskt. Som jag aldrig hade en kontakt med. Min mamma sa att han dog innan jag föddes, men det var inte sant. Jag försvittade mina kristina och han dog ni var sex år gammal. Men jag tror inte att de hade så bra kontakt. Nej. Och på den tiden så var det kanske svårt att också ha alla kontakt. Ja. Jag tror att han var så rösträngd för det sköts. Ja. Och det var inte min mamma. Mm. Så din morfer var den första relionsläraren i hamsta. Ja. Han kom från lite. Ja, det visste inte jag. Det visste inte jag, men det visste jag ingenting om att han hade varit i hamsta och undervisat. Tänk vad man kan upptäcka och sakta när man bara grävar. Och sen måste han ju ha flyttat till Stockholm. Jag vet att han undervisade de i Stockholm. Ja. Så han fortsatt. Men det är klart det fanns väldigt mer arbete kanske i Stockholm eller i skötsfamil. Ja. De kom lite här och det var ju många rabiner. Just det. Ja, och jag tänker också att som relionslärare så måste det ju ha varit lite fler möjligheter i Stockholm. Ja, ja. För själva församlingen antar var ju inte så långvarig, så att han kanske inte skulle vara det. Men det är fantastiskt att han har varit där. Ja. Det visste jag inte att vi hade väl att lära sig nytt i dag med. Ja. Är det något mer du vill berätta om dina minnen av den här syna-gågan och ök? Vla dig slavovskiga hade, eller något annat. Du berättade att din varje nimpappa som arbetade för Aronssonna. Just när han kom till den här kompisar att det är hans dagar. Han flyttade ju från Tyskland till Danmark. Och så blev det där man kockuperade, så kom han till Sverige och kom han till hans dagar. Fanns det djublig skropt händare där han fick förestål rumpsorteringen. Så han lär sig jättemycket av mycket om texier. Så när jag var liten i öppnaderna tyga för det är hans dagar som heter Partiboden. Oj. Och där gör alltad av de här djubliga flyktingfinner. De jobbade där, de älskade honom. Och sy, en fint historia. Ja. Jättefint historia. Och sen kom Algots. Just det. Då gick de så sälja att Tyga längre. Säg Algots där räcker. Just det, det var så nätslogen. Det var då det var att flytta till Göteborg. Och det är ju intressant för det var ju många i hans dagar. De av djunderna i hans dagar som hade sina små affärer och texider. Jag kom ihåg som ett hårt, kallighurt. Han hade en liten livsmilsa affär ner affeggad i bärighet. Ja, om. Nåt annat du vill berätta. Och sen var ju på sommar och sorter på djubleska sommarläger. Och det fanns ju ett stort glämsta från Stockholmarna. Men vem som kom från mindre ort där vi hamnar i Norrköping. Och man är ju bara svolkiskola. Ja, ja. Och där har vi också på läsar i Brädeska och djubleska historia och sånt. Tack för att du ville vara med i porten. Det var allt färg. Tack. På den produceras av centrum för kritiska kulturavstudier och kulturavsäkermin via Göteborgs universitet tillsammans med Göteborg. På den produceras med stöd av kattsjudiska kulturfond och institutet för språk och folkminnen. På den musikslingar är framför av Josef Sammel. [Musik]