16. Ska vi fortsätta med Rummet?

Varför har vi en stängd att vi ska lägga ner på den? Jag försöker se att det måste vara med såhär. Varför får du så mycket gång i stället? Då har jag fått hela mitt timme att springa över hela jävla stället. Ja, men jag har drops. Jag har det här för att. SVT rekvisuta hura för att jag ska ju då fiska i balkar. Jag har det här. Jag började gråta hur mycket som helst för att jag fick höra bena grannar. Har solt sin lägenhet, alltså vi hänger inte ens med dem. Hej gumma. Hej hjärta. Hej. -Välkommen till Vaka. Happy fucking Friday. Har inte det här veckan gått, alltså, "gravt fort". -Nej, absolut inte. -Det är sant. -Absolut inte. -Den av att låg dragen. -Nej, det är inte så bra. -Okej, den har varit ganska länge. Den här veckan, för mig, känns som tre månader i en vecka. -Abbo. -Du har stått. Ja, jo, men okej, väntar nu. -Ja, ja, ja, ja. -Ja, ja, ja. -Jag har det där i förkällda, men vet du varför jag sa så? -Ja. Jag sa så farat "Jag fick tugglet de javu" från, för vi spelade ju in. vilket avsnittet nu var. Var det kanske mitt musikavsnitt? En freda i den här studion på de här platserna. -Dämmar det. -Ja, och det var ju typ två veckor kännande och sånt där. Men det känns som igår. Så jag fick följa med att det var igår och då har allt gått fort och jag tack och hej. -Tack och med. -Tack och med. -Jag är väldigt sant. -Ja, det är ju sant. -Det känns som så nyligen. -Ja. -Men poddssnittet, alltså mitt musikosnittet. -Ja, känns fettlingssätt. -Som vi är för två dagar sen. -Exakt. -Nej, det är jättekonstigt. -Ja. -Vad vill du ställa med tid? -Ja. -En i huvud. -Altså, idag ska vi berätta för sig. Vi, den här podden, rummet poddekast. När vi planerade att vi skulle börja podda så var vi fast elade om att vi vill ha tema eller som elin alltid ser koncept. -Ja. -För den här podden. Och det älskar vi att ha, för det känns som att vi får. Vi förgrotta in oss specifika saker, vi lär oss saker, ni som lyssnar lär dig förhoppningsvis saker. Och det blir liksom lite mer genomtek. -Ja, men exakt ena som vi bara kommer att ge så var det gjort i veckan och hur mår du? -Ja. Men det som vi också har insett är att det är. Alltså, att ha tema av snitt är väldigt kul, men också. Det kräver ju en annan form av. alltså, planering, jul. Än var det kräver att bara att du ska upp liksom. Men i dagens avsnitt så är tevat. -En tevat alls! -Ooooh! -Då du. -Då du. -Det är så fin parkas! -Då du är fin parkas! Men för att bli insåg också att det här är fett kul med tevat, det ska vi fortsätta med. Men någon gång är bland, det kan också vara kul att ha ett avsnitt som inte är specifikt ett tema som faktiskt bara är katchap. -Och i mellan. -Ja. Hur mår vi? Vad händer i livet just nu? Vad är status och bara vi, alltaj hämt så mycket i. liksom båda våra liv med din flytt, det är massa jobb, det är saker höger väntar. Så jag känner också att säga, det kan man mysigt för dig med att sitta och ha en katch-appstund och simmellan som ni bara fått ta del av. -Verkliga. -En treltiggoss. -Och, alltså goss, och. Sedan också, typ såhär, man bara ska vi vara lite helt älgiga också. -Ja. -Jag tycker att vi är den. -Jag känner sig, "We passed." -Ja. Det är stadiet, ju att vi inte bara är som är och är lia i den här podden. Vi är så sa, och det är väl egentligen att efter tidigare veckan när vi poddar det, så hade vi bara ett litet takfru, hösten i här. Som man är övervisat, liksom, såhär, vi började den här podden i lite så, vi testar på. -Let's try it up. -Let's try it up, det här blir med en åtanke ändå i att säga. Men vi vill ha lite mer genom att tänka genom att beta temat och koncept. Men vi sa också att vi skulle ge det här sommaren. -Ja. -Sommaren för att se, typ såhär, är det här någonting för oss? -Hur är responsen? -Jag tycker vi det är kul. -Vad andina mys, vad andina mys. -Vad andina mys. -Vad är det inga? -Nej. Och nu är ju sommaren över. Och vi hade väl kanske vårt lilla så första utvärderingsmöte? Och med det sagt, så så vill vi bara "Break in news", så vi lägger ner. -Hej då, tack för sommaren. -Tack för sommaren. -Hej då. -Nej, vi kommer inte med bad news, utan vi har nog en annes news. -Ja, lite annes news i att vi ändå tänkte tanken för första gången i att såhär. Skav vi kanske inte fortsätter med på den. Och det är nog helt väldigt i att också såhär det krävs väldigt mycket av den. Att på dag mer faktiskt som har jag trodde från början. Och det tar väldigt många timmar, för det är en gång i veckan vi sitter här på det tillsammans. Och det tar ju nån timmar. Men sen är det också med att vi vill ha den genomarbetad och på koncept. Så det är ganska många timmar förbredd i sig också, och sedan id i korrelysning och H.A. Och vi är så otroligt, tack samma, för alla er som lyssnar. Alltså, annars hade man ju inte fortsatt med det här, och är respons och hur kul det känns, verkligen. Men det är också såhär vi känner inga pengar på den här podden. Nej, men exakt så är det. Och jag håller med dig allt du säger att såhär, för vi är bara såhär ifrågasatt är det för första gånger. Och vad är liksom, vad är vår främsta motivation, vad är vårt var, för vad är fördelarna, vad är nackdelarna och så vidare? Och både du och jag är ju personer som har en tendens vi vill göra saker och ting helt hjärtat. Vi är inte så såhär ihop att det bara slapsar ihop saker i våra jobb ju. Och det gör ju att såhär, precis vi vill ha tema, vi vill ha det genomtänkt. Vi vill komma hit och liksom att, om en varje gång vi trycker på stopp efter ett podde avsnitt att det ska känna som att säga, "We delivered something to you", liksom. Och allt med planering är runtomkring, men precis som du säger att såhär vi har inte känner att den här pengar på den här podden hitills, liksom. Och det är också inte så konstiga. Jag pratade lite med Karin min sista här om dagen, så vi började här i början av sommaren. Många nya, om man ser det här nu som ett nytt förutag i början, är ju inte lansamma från start. Utan det måste ju liksom ta lite tid. Och sannningen är faktiskt också som Karin påminner med om att säga, "Du och jag är ju elin, båda inom, nu kommer det här låta, jättekligt, men äckligt, man." Men vi är liksom internationellare kreatörer. Ja, men det är våran största följa baser, det kanske folk inte vet som lyssnar nu, men våra största respektive följa baser är inte i Sverige, det är inte svenskare som följer oss, liksom. Vi båda kommunicerar på engelska, i alla våra kanaler, skriv på engelska, pratar på engelska och har största liksom målgruppen utanför Sverige. Så att vi ska få den podden nu, det är ju massav er som lyssnar och kommer säkert från våra Instagrams och er liksom visar så himla glada för det. Men av våra liksom, om man slår ihop alla våra följare av de 100 000 talsföljer vi har tillsammans, så är det inte så stor procentan del som pratar svenska. Så att det inte så konstigt att vi ännu inte har, liksom, den enormaste visning, och verkligen. Ja, och det blir bara så här när Karin sa det till mig, jag bara, Gud, det är sånt här rimligt, för att det är så lätt att man då börjar i fråga att sätta lite så här, men är vi, liksom, är vi inte bra nog? Eller vad är det det handlar om, men det som vi också kunde ena som som jag tänkte se om de mycket på, sen vi pratar om det här och här om dagen är att så här, det är ju inte. Gud, det här är verkligen, nu bara pratar vi ju helt öppet här, men jag tycker det är en nice, alltså jag tycker det är jättene. Och jag känner personligen att säga, det är ju inte vå, alltså våran dynamik funkar hybror som helst. Jag tycker att vårat innehåll är superhärligt. Jag gillar i det med att det är man koncept, vi pratar om intressanta saker och uppenballen har vi, vi aldrig slut på samtalsända. Nej, alltså vi alltid saker vi pratar om och jag tror att det var en dreja helt en stett när vi träffade henne någon gång i den här studier från den här veckor känd. Och vi sa det att vi blev alltid så långrande och hon bara, det är väl verkligen då man ska ha en podd om man alltid har saker att prata om. Så det är faktiskt sant. Så det är ju inte där skonklämmer, utan jag tror snarare faktiskt att skonklämmer dyd, att det inte är tillräckligt många som har hittat det jag sedan faktiskt. Och vi kommer med att det kräver mycket timmar av den. Ja, och att det då är så här, för vi också två personer, vi har ju inte lite på gång. Nej, men det är det. Och det blir ju en tering om vi bygger ett varmärke som är liksom kommunaliseras inom kön. Ja, det är jämnade jämnade. Jall på bygger det jag gör och som så är, då när man också kastas in en mittiflitt kaus, jobb, höst en fråga gång på ett jävla sätt för oss båda. Ja, verkligen. Jag har nu ju en särskilt titt. Timmarna räcker inte ens på dygnet för ens jobb faktiskt och de verksamheten man driver. Och då på att det har på. Och sen att man inte känner pengar på det exakt. Och givande det är. Så är det också, man måste också se för var det är. Business, business. Och det här är ingen business. Det är ju det. Men ingen alls ambicinis. Och då kan det ju bli en liten fråga sätt. Ni är att man är skitt och hur mycket kan man satsa på det här? Ja, hur mycket kan man, hur mycket tid kan vi prioritera på det här? Sätt till vad vi får. Som medis. Det var kärromiskt. Det är bara delar, delar, delar, delar. Ja, vi ska skicka till en väl. Nej, men det här ser det med det här. Ja, det här ser vi bara för att vi vill ju vara helt transparent och är leusa. Jag uppskattade sig en mycket desamtal sin semellan för att det känns som att ingen av oss. Det var liksom inte planerat att vi skulle börja i fråga sätt där hela grejen. Utan det bara typ kom upp för det blev som att vi båda har i kanske. underliggande haft lite de frågetäcknerna, och sen så typ hjälpte vi varandra att sätta ord på det tillsammans, och vi kände väldigt likt, och det är att vi var fin. Men det sjukig var då, jag skrev ju till dig i går. Varsågod el in som plåtar, det är som 15 000 timmar i hennes nya lägled. Så att hon var ju helt inkognit och lägsam. Så jag fick ju svara kanske så åtta på kvällen på det här. Och du vet, jag var så, oh hoppas vi köder snabba, för vi sattar, låt att ska hem, jag försöker på karamellan, och vi ska ju ha lite efter vi har spelat in i det, och så ska vi ha lite bara planeringsmöter, check in, alltså hur ska vi tänka framåt, vilket blir fantastiskt. Men jag kände med efter jag hade pratat med karing var det, för jag bara bollade med henne fram och tillbaka, och då liksom landade vi med att såhär, vi kan inte ge upp på det här. Jag tycker inte vi kan ge upp på rummet, för att såhär, vi tycker båda till fett kul och podda. Jag tycker att vi gör det jättebra tillsammans. Vi måste också komma ihåg varför vi valde att göra det här, så vi har ju haft en önskan om att bygga kommunity, göra något annat, visa mer av oss själva och få en annan dynamik till vårt jobb, liksom, och då kanske man får, det ska vi prata vidare om sen, men då kanske man också får bestämma att såhär om vi verkligen vill det här, att vi faktiskt får prioriterar det här lite högre, och då kanske det är någon annan jobb grej man får prioriterar lite mindre, liksom. Det får vi komma fram till exakt vad det blir, men det sagt, det var liksom verkligen en imbjudning till våra gärnor och våra våra avstat, så den här veckan, Fråsmässiga elinbar, hej, ja, för det är att det är, jag vet inte riktigt vad du känner, men jag känner låt oss inte djup, du kan ge upp på det här, och då ska vi ju du guva skönt, jag känner faktiskt verkligen samma. Så ja, väldigt fint, med det sagt, det är jag som är suja och det är jag som helin. Välkommen till Rue! Åh, här är det gott, men du är elin, ja, jag älskar det så fint, kan inte du, liksom, walk us through your week, för att nu är det ju såhär att madammen har ju flyttat in på stegbärken. Nej, heve mood. Alltså den sjukaste lägenheten i Stockholms innerstavet typ, berätta om infliten känslorna, hur har första veckan i legis? Alltså, börja med bara, vad det facking, fack, typ så. Alltså, jag vet ju inte riktigt vad jag ska säga, för jag vet inte heller vad jag känner. Nej, för att du har för mycket hela i livet. Och för att det har varit typ så jävla hyggt och låg den här veckan. Exakt. Alltså det har varit onsta, du vet såhär, hela livet är glittrande, livet är mitt första riktiga morgonen i lägenheten, men det har också varit såhär totalt flyttkaus, vi har ju liksom en gammalsä checksa igång, så vi har liksom en egen privat ingång till vår lägenhet, vilket är för över ett helt jävla otroligt så vidare. Ja, för att det är ju en egen ingång, alltså då har man velat det. Nej, det är ju en huvun igång till lägenheter. Ja, alltså, ett till ett trappus. Ja, vi är ett egen trappus. Ja, vi är en helt ingång. Jag tror med att vi är en egen dag till lägenhet, jag bara lägger här på en gång. Ja, ja, jag tillgärna med och kul. Ja, dröm, ja. Och det skulle jag säga är så jävla härligt, för att det gör mer än någonsin, att vi inte lämna vår, alltså, inte dröm, inte lägenhet. Det känns som ett höps. Och det var ju också tidiga ägare. De hade ju i trappupgången, såär en skolösning, så de har liksom skor där och hej och hå. Fan vad det är. Där man går ut och vår dörr står bara på klämt. Ja, vad trevligt. Och jag kände sig det exakt det jag vill. Jag tänkte sig det är perfekt för dig som vill ha liksom åpen då lastning. Men med det sagt, så insåg vi då när vi ska flytta. Och det här var ingenting som sa snurr köpte lägenheten. Nej, utan någonting vi fick reda på nu inflyt är att möbler över en visstoläkning går ju inte upp för den här fucking trappen. Just det. Så vi har behövt höra en lyftkran. Det var den där lyftkranen man fixer. Det är en lille. Den lille, lille. Och där är det bara en historie att säga. Det är en lyftkran där tusen 500 kronor. Där ja. Man har ju den krona kvar och så att nu då blir det också så alla nya möbler som kommer. Så här är en lyftkran varje gång. När man snarar. Du får göra ett samarbete med lyftkran. Nej, det är ett sponsormiv med lyftkran. Det här är onges deluxe. Så det vet jag att sådana vad man har fått där. Och det är ju aldrig kyl. Nej. I en flyt. Nej. Det kan vara kul och spännande att flytta till någon nytt. Ja. Men själv, att flytpråsas av flyttpråsas av att bära. Nej. Konga. Nej, madras. Jag hittar inte mitt pass. Nej. Jag hittar ingenting. Nej. Jag skulle flyka till Paris nu på måndag. Jag också i hela den här flytten både jag och tättä. Det är inte att vi har liksom haft, för vi flyttade det vi fick nyklarna måndag. Säng ner dig. Just den. Och idag är det fredande med kväll. Och tis det egentligen framför allt. Just den. Tis det liksom körde vi. Just den. Ja, och idag är det fredag. Jag kan säga idea att flytta mitt i veckan inte på en hel helare. Vi har ju fortsatt jobba. Ja, det klart. Mera någon sin. Så att id, alltså vi har gått upp fem var enda morgon den här veckan med hjälp. Och det är bara ett bomben i ett slag. Ja. Och så någonstans id. Vill man också bara säga. Om man är fackingad, vad är det som händer? Ja. Det vet man är så lycklig verkligheten. Ja, ja. Och vi är en nyklar. Ja. Och vi är en nyklar. Ja. Utöver enligt mig Stockholmsvinnast utsikt. Och bara vad är det här? Vad är det som händer? Ja. Men. Ja. Vad inflikt är att för att du sa ju det här om dagen var det nu vara omstass att säga. Ja, men jag fått upp lite stress av att jag inte njuter av den här processen för att det är så mycket. Att tänka på så mycket som händer och du har jobb samtidigt då liksom bara hekt och lågt. Men som jag sa då att säga själva flyt processen. Som du sa nu per se. Det är ju sällan värsta nu inte jag har flyttat så mycket. Men säger det är ju sällan värsta njut bara griden. Och jag menar det här är ett hem nu. Så att säga nu tar bara en dag i taget tänker jag och få det gjort det du behöver få gjort. Och sen har ju du, som jag sa, veckor månader år av att njuta av att det här är din nya hem. Alltså du behöver inte grund och säger liksom segla på målen bara för att det infliktningsveckan. Det är ni drömmer om är ju inte själva inflittandet. Det är ju att bo och leva i den här lägenheten. Så det är så att det är ändå viktigt att säga ta med sig så att man inte får annars gärna och lätt att bli besviken på sig själv. Eller typ säger hård mot sig själva. Men ku vad känns det inte lite? Peter är ett bra bra glittrande som du skulle ha gjort. Man bara gör ju för att ni har en fucking lyftkram där. 15 deadlines där. Den här är jävla jobbiga grejen som tidningen där. Och det står kartonger överallt. Och jag hit där i personet. Ända klädes. Nej, men exakt. Sen behöver vi fråga, sätta hela podden mitt den här veckan. Ja, det är så. Vad var det? Så var det bara som inte jag bara. Det var det här. Och så ni anständar och hela ni anständar. Ja. Och det är så hittelåt, för det är också så här det mesta av det är bara positiv. Ja. Och det är det som jag tycker faktiskt helt är lite så jävla svårt som du säger. Ja. För jag vill ju bara känna glädjiga. Ja, vet. Och då blir det så svårt att vi är ett så här femnefåriga typ som bara är så här igår kväll. Vi fotade 11 timmar i går i min längehet. Och det började så jävla bra. Vi fotorav fyra kampanjare. Ja, jag tror för den här bilden att du står i en affiska hatan. Ja, alltså också tilläggar. Jag kan ju aldrig göra enkelt också. Varför säger fyra kampanjare? Det är fyra poster, alltså det samarbeten. Ja, ja, det är så här. En post som en annan hade fotat. Ja, men för den jag snackade kort med karne om där och den som du fotade i fiskehatten. Jag har samma kampanj som jag ska göra och spela in på måndag. Och det är ju bara så roligt att få upp en mål än du och jag har ju helt olika kontan. Men det är så roligt att ni är liksom ser vad du gör på samma brief och jag vet vad jag ska göra på så. Men så är det bara för att du liksom är den poster. Nej, nej, nej. Alltså då har jag fått hela mitt timme att springa över hela jävlas. Ja, jag har drops. Jag har rätts och kallit. SVT rekvisivt där hyra in. Alltså det kommer en studie och kille med lastbil i går på morgon. Det är gav. För att bygga upp studieus i mitt badrum i nya lägenheten för det är ju så här blott. För att jag ska ju då fiska i balkan. Ja, jag har det här. Och jag har ju också då kvällen innan bygga över min pappa med mitt där på att jag glagar middag. Så det tog ju på mig också mitt. Och vad skulle han göra för min pappa? För att han kommer fiska spär, fiska galombyxer och flugor. Ja, hjälp, alltså hjälp, kvinna hjälp. Ja, men f*ck. Ah den Instagram ner Yousund, men jag sa f*ck vad kul det är. Ja, alltså så får det här. Det måste jag ändå säga. Så i går gong, man bara är helt jävla slut. Ja, efter den som verkspråting. Det är alla. Men alltså du vet jag bara kändes här. "What the helly" i hur skönt det är. För det tror jag att du med den långsinfekts kan relatera. Ja. Jag har ju varit ensam väldigt välja exakt. Ja, exakt. Och haft det ganska tufft i att jag har gjort fel rekryteringar. Jag bara kändtes här. Allt har blivit fel. Du är även filmat med stativ. Ja, alltså f*ck. Det är själv med stativ. Ja, alltså hjälp. Filmat sig stativ enkelt, men han har fått. Ja, men i det så är det bara sig. Jag börjar verkligen känna att saker börjar falla lite på plats. -Jag är så jävla chant. -Tut med mitt tim. Myndag har jag denna släpp på helt om lite på 100-tipcent. Men också min nyanställda ingrid, så nu vart tre veckor med oss. Det känns redan så jävla bra. I går var det. Jag får bara fråga, du hittar en bild, till mig och Gustav som klipper på den här. På dig med den här fiskehatten och lalla. Men det var ju också det var fyra girls runt dig. Vilka var det inte? Men det har jag också upp till senaste veckorna. Och hon är intern och guvigheterä, praktikant på E-Pri. -Jaha! -Jag är nära chana, alltså hon. Jag får ju bara vänta var, vilket är alla girls. Jag fattade ingrid var ju ändam. Vi var och hittat var. Och sen var det en tillskil som då var stylist. Och hon kom in i lastminnet och var en dem till ingrid. Jag hade jätte att jag ville vara med, så hon bara kom in en luk, och sen var jag hjälpt hon till en lundersjute. Vem var gud, det här var ju superintänt nu. Men bara snabbt. Vem. Det var någon som var klädd i Turkost som så gott klädd. Det är stylistens, hon kom så. Jag tror att hon var med i videon. Jag bara hon var någon form. Och hon kom in i stil. Vilken. Vi är en i huvudverkiga. En i huvudverkiga. Men känslan har varit hekt och lågt, men overall så känns det bara. Och troligt jävla pirits. Och jag försöker att bara vara lite närvarande, men det blir ju så lätt att man bara. "När saker är klart, när jag kan bjuda in till det här." Och just nu försöker jag bara försöka typ nu i helgen att vara så. Anders var det lund, jag börja packa upp. Jättebra att ni ställde in. Vi sa ju det för avsnittet "Housewarming" idag. Det tyckte jag var jätteklart att ni ställde in det, för det var ett super framförallt sjukt. Ni har ens bjudt in tre samma vecka som ni flyttade in. Vi alla var ju så, "Ja, men drömm, vad kul." Men jag sa vem. Jag tror att det var klare min kompis. Jag flyttade inte de in den här veckan. Jag bara "Joh, hon var och de har en "Housewarming" samma vecka." Ja, men det är det som jag hade gärna haft där. Och jag tror typ att. Det hade en del i höst. Om det var det som jag tänkte från början, men vi var ju på kräfftskydd och förra helgen. Och då var det domvänderna som bara "Hallo, vi är verkligen bara ser i lägenhet." Och det är vår närmaste avvänderna. Och då var vi sen. "Jag kommer över. Vi köper med pizza. Vi sitter på golvet, flitt kauset." Och sen så blev jag. Ja, men sen bjuder du in fler. Nej, men sen blev du att jag blir din karin och förra. Ja, för att vi har haft ett domfrågor så jag kan inte vi förkomma. Ja, okej. Och sen blev det en körrestör. Rättampa kan jag förkomma. Och då sa jag "Ja, såklart." Och då kände jag, "Gun, nu har jag bjudt in, om du kommer hon." Och då måste jag bjuda in soffiga också. Och så blev det du, då måste jag bjuda in hanna. Och sen blev du, helt plötsligt, i kväll skulle vi vara 27 pers. Ja, ja. Och då kände jag, "Nu blir din dröjhamnader, en liten i allskilig grej." Nej, verkligen så. Så i det här medlegenheten så är det bara så här, så pirrit. Men också, jag har ju väldigt svårt hur du där så var jag med, typ så här generellt, förändring i livet. Ja, stora som små, alltså, inte så bra, tror jag. Faktiskt. Eller så här. Jag har ändå haft ganska mycket frivillig förändringen i Mycklin. Vi pratar du förra veckan i ditta avsnitt, om man sade att du har flyttat väldigt mycket och, eller kanske inte alls, pratar de för veckan, men vi har pratat om det någon gång. Det är ett samma. Men också här, jag har, och det har ju kanske varit ofriwilligt, liksom att du har behövt flytta och du blir mycket förändring. Därför har du svårt för den liten ju. Och jag tror för mig så, jag har ju inte riktigt haft det i min uppväxt på samma sätt. Jag har ju varit på samma plats, liksom hela tiden, och så där. Men sen har jag bara, ja, beror är så jävla sjukt. När du har sagt det, tillsammans med dit banlomshem. Ja, dena föräldrar köpte ju i ett hus. Vad sa du, 90-fyra? Ja, ja, ja, året innan jag föddes. Och det som har ju fortfarande kvar. Kvar är exakt, alltså jag har mitt flickrum kvar i en immunbärig med, alltså min bero med mina gemla saker. Klingade ro av, alltså mina, ja. Det är väldigt tryckt och väldigt, väldigt fin faktiskt, så det är väldigt ovanligt. Ja, det är med att se att det är, ja, det är nog ganska ovanligt. För många som ser, jag har en delkomst här från en immunbärig som varförälla fisk är gifta och så fortfarande, men när alla barn är utflugna så säljer de huset och flytta till lägen inte i stan. Det är ganska vanligt. Men mina frälla älskar vådare ute och kommer att ha det huset tills de inte kan ta hand om det längre. Så det är med sig. Men back to change, att jag har gjort mycket förändringar när det kommer till så. Du vet så, flytta till, lunda och börja plugga själv eller åka till eller mälber den på ytbet eller flytta till köpen hamn. Då är det ju förändring, förändring. Men jag tycker att det är ganska jobbigt tror jag i ett inledande stadig. Sedan har jag nog ganska lättats här. När jag har landat i mitt nya så gillar jag. Jag kan också bli uttrockad när jag inte har förändring om du fattar. Men tycker du i början att det är lite jobbigt att tryckas upp från sitt trygga och sen såt. Gör något annat, är det nån? Mm, övertänker det typ. Ja, ett exempel är vi pratat lite om det att jag fyller på vår lägenhet eller hans lägenhet i fyra år eller vad det är nu och vi vill flytta och köpa nånting tillsammans. Sen drömde jag här de lagen er in att dem har sold. Jag har på väg hem och förlippat så, men ens kling, vi har soldat mig och flyttat ut, det är inte vårt hem längre. Och mitt hjärta då. Jag fick panik för att jag var sabbat, det här är viss, det är vårt hem. Det är ingen annan som kan få. Du vet, så när jag har vaktade då så var jag mer tacksam och nånting för den här lägenhet. Jag bara är lite flyttat för att det är testemönigt till hur jag känner för förändring. När det då i drömmen blev verkligt att du ska härifrån, då gillar jag inte det, för att jag bara är min tryggaste punkt. Såpso, hur känner du det? Nämen alltså, förra flytten och nu den här flytten, allt jag vill nu i Stigberghet och det känns så skönt nånstans för. Nu vet jag, här kommer jag för landa för första gången i många år. Men själva flytten i sig triggade här väldigt mycket och jag kan inte inte förhålla mig till en förändring. För att jag får extremt mycket omgest. Jag fattar det, men jag tycker inte att jag alls är nån konstigt. Jag tycker inte att du ska se det som nåt, ibland kan man ju du vett för omgest över att man har omgest. Du vet att jag inte känner sig, jag bor lalla, men att det är väldigt rimligt. Du har flyttat hur många gånger som helst varje gång. Så man blir en rött man har börjat sätta röten nånstans och sen har jag grabbats upp det och vidare till nästa. Jag är förra lägenhet, ni har inte ansvar så länge där, innan ni nu är vidare till nästa. Som du säger att nu har ni köpt ett f*cking forever home, och här kommer ni att kunna vara och du kommer att få landa, och så att jag tror att de är den angesten du känner nu. Den är okej, jag skulle verkligen utifrån att det är så mycket lätt att ge råd till någon annan. Jag hade nog känt precis samma som dig, din situation, men att du vet försöka att det är så rimligt att jag känner sig. Du vet sig till sig själv, jag hör dig, jag ser dig, liksom "I got you" för att det är väldigt rimliga känslor att känna sig. Du kan ju spil stressad överväldiga att blabla, och det är okej, alltså du behöver inte lösa det, utan liksom låta dem känsla att få komma, prata om dem, släppa ut dem, gör det jobbet du behöver, ta enda i taget och sen success ut så kommer det där. Det kan inte du tycker det är svårt, alltså för det är ju, jag har nog oftast i åsett om det är förändring eller stress eller andra saker. Så kan jag väldigt raktionellt se på saker i att det är just det du säger, det säger till mig själv, och jag vet när det kommer bli bra, det är okej, men det är fortfarande inte, du kan ju inte hindera känslor någon för att komma, eller komma den jävla omstvåg eller stress, eller det bara känns överväldiga för mycket. Och det är den balansen som är så jävla svår, för jag tycker att många gånger kan man faktiskt se att just det du säger, det är ju att det är det du säger. Ja, och precis är det enklare att säga kanske till någon annan, men jag tycker också det kan vara ganska enkelt du säger att det är sig själv, om det är också jobbat. Nu är det mycket, det är inte konstigt att det känns stressigt, hur kan vi få kontroll på situationen eller så får man stress och ongesta så annars att ge. Men sen är det bara att nånstans idea att säga att det är bara så jävla piss helt allid med onges känslor i kroppen. Och när man typ inte kan kontrollera eller typ så, det bara tar det över, och där kan man ju landa i efteråt att säga, men gud, nu var det hormonell, onges. Eller nu var det liksom, det är bara för mycket, eller för en panikong i statanka, eller vad det är att säga. Men där i stunden, det är så jävla svår, och det är ju så, ja, men det är så intensivt att tar det över, som du säger, alltså jag är ju det den här veckan fick mäns i går, och det hade jättemycket onges här om dagen och kände då att det släppte mycket när jag fick mäns. Men jag känner ändå, för jag påverkar ganska mycket när det är den tiden i månaden både innan mäns, men även under mäns ofta. Som sen, fast mycket släpp, så känner jag ändå att jag har. För mig är ongest. Det här kan vi ju liksom att ha ett helt avsnitt om ongest eller man bara 15 000 avsnitt om ongest. Men för mig är ongest en i lande känsla i min mage. Det är min fysiska känsla av ongest. Vissa har ju det vi är tryck över bröstet eller. -Jag får ju halsen. -Halsen. Jag försöker det därför du ser mig såhär. Just det teppningen, ja. Jag satt det även om på ett flyghevnall som satt och bara tepp i tepp och jag kände bara såhär min god. -Jag är min här. -Jag är en helig överklad. -Nej, och för mig är det som en i lande känsla i magen, alltså att det ilar i min mage. Men typ nu, till exempel i morse då, jag har ingenting att ta ongest över. Jag vet att jag har männs och den största delen av ongest som jag hade här om dagen har släppt. Jag har ingenting som hota mig, jag har ingenting jag behöver lösa, alltså det är ingenting jag faktiskt ska ha problem. Men jag vaknar ändå av eller med en i lande känsla i magen. Vilket då gör att alla saker som kommer till mig idag, det kan vara då att jag får ett medelande från honom. Eller jag får ett mail, eller jag får ett eller någon har en viss tog när de pratar med en wasmälst. Som då blir en liksom ökad ongest för att mitt difalt sted redan är den här lilla i lande känsla i magen. Jag är så mycket mer mottaglig för att det är typ ska spes på, och saker och ting som inte känns som egentligen inte är ett problem eller en ongest puck blir. Men det jag försöker på med mig själv om, för det hände mig senast nu under förmiddagen. Jag försöker se att det är mig själv om svag. Varför får du så mycket ongest över här? Det här är inget och ongest över. Jag försöker ibland tänka sig. Men nu är det 80 år. Kommer du att titta tillbaks på det här och det var det här då en stor grej. Jag kan verkligen se att det är en skitliten sak. Du behöver inte ha ongest, men ändå så bara illar du till mig i magen. Då är insett att det är en istället för att försöka se att du behöver inte ha ongest, sin kropp när den redan fysiskt har reagerat. Utan att det är stället att säga att det är okej, jag hör dig nu, min kropp för en fysisk ongest, jag kom på det här. Den försöker signalera någonting till mig, något känns inte helt rätt i magen. Att man typ i den stunden bara är lite så är okej, vi är tillväg och man, det är fine. Du fick mänsigår, hormonerna är överallt och ingenstans, som jag skrev till dig. Jag började gråta hur mycket som helst, för att jag fick höra mina grannar, har sålt sin lägenhet. Vi hänger inte ens med dem. Men jag blev så lässen för att jag bara ska aldrig mingla med dem i trapphus igen. Du är konstiga saker, men att man bara då på något vis i stunden får vara så, okej, men det är rimligt, du får ha ongest, den är inte farlig. Det är okej, men möta känslan. Ja, den ongest är ett inte farligt, två ongest är alltid temporärt, det är att få ena mina favorit saker, att på mig de är själva om att när jag känner att jag är pikongest här, det kan inte bli världå, för att ongest är alltid temporärt, så det kommer att gå ner, liksom. Nej, men jag tror att det är viktigt att sådär många mer karolisten är, kanske också har alla vi ongest. Ja, verkligen. Och sedan olika, liksom, för att de är på ikvälld, det är inte vi att få ongest känns så klart, så den där jävla männen. Så, so, so, so, so, so, so, so, so, so, so, men i det är det också sådär, men som du säger att bemöta känslan, låta, så att acceptera ongesten, låta en var. Ja. Och att särja, ja, den även fallet blir en är, så är inte farligt. Exakt. Och sär, för det är ju bara kroppen som signalerar sig, skrik, panik, alltså, fight or flight, den sök ju efter liksom risk, bygger upp liksom oro och. Exakt. Ja, fast det inte är en kris. Exakt så. Av det minsta lilla, och det är därför ett typ så små grej kan bli en norma motgångar. Ja. Exakt så. Ingen känslan, men alltså har en glad och avslapnad när var under känslan. Ja, då är det ju så här, kommer en grisbär. Det är det, alltså, man har en motståndskraft, mot saker och ting, alltså när jag är så här trygg och har en så här varmt trygg känsla i magen och känner mig glalala. Då känner jag mig som en jävla galonbyxa, så har jag kört inga rinner av mig. Jag bara säger inga problem för rinner av, och sen som i dag, men jag vakter med den i landetjänsten i magen, då är det inte mycket som ska till för att mitt ongäst på slag ska börja. Du, du, du, du, du, du, du, du, du, du, du, du, du, du Nu, nu, nu, nu, nu, varning, varning, varning, vad, astvete och mamma. Ja, hjälp, hihihihihihihihihihihihihihihihihihihihihihihihihihihihihihih -Hjälp. -Hjälp. Det var "to be a woman". -Oh, to be a woman. -Also, hon är helt annorlunda. -Jag har jättegärna. -Nu känner jag nu. -Nu var det ångestom hans bort. -Bärken. -Nu släpper vi det. Nu måste jag det. Det vet du. Nu säger det här rätt ut. Ibland kan det vara som man inte gynnsa saker. Man ska inte ropa hej för den klarten. Det är jättemycket. Vi vet inte. Det sitter lugnt i båten. Men du vet den lärgenheten i Borås. Kan du ställa dig? Den står i mellan att jag är fyllig. De har inte fått en sådblar. Men nu har de fått ett bud som de ska ta. Det ska skickas något avtal för det här i Borås. Det ska skickas något avtal nästa vecka till Stockholm som ska skrivas. Om allt går som det ska, så kommer de lärgenheten vilket betyder. För första gången kan jag titta på. -Lägg enhet. -Ja, och att säga hans lägenhet. Jag är en riktig fäst. Nu ska du hem och manifestera. Jag vill säga det raktelt här också för att säga det. Jag är nästan tappar. Jag kan inte påverka det här någonting. Jag försöker ta ut och säga att jag behöver den här lägenheten i två till. När min dröm egentligen har jag varit. Jag vill köpa ett gemensamt störe hem tillsammans med fyllig. Jag har nästan släppt den drömmen för att jag inte tänker så. Men nu kanske jag färgskan börja tänka dem. Det var ett jävligt trevligt bekyd, även fasting till klart. -Jävligt. -Ja, det var ju alla fall en trevlig. -Och då är ni på så tölj. -Jag vill säga det. -Jag ser det väl. -Jag är en roll. -Jag ska det däna mörda. -Vad så stor stammor för Life. -Tvar. -Det är en söderbarn och en. Det rolig är att du, alltså, det här är jätte. Det här är typiska olika statsdel. Jag tänker inte dig som en söderbarn. Vad nu en söderbarn är? -Hur tänker du en söderbarn? -Jag har varit lite på söder. Jag tänker att söderbarn, alltså en hipster. Vi har alltså det där, men man är lite mer hipster och rättser. -Det är lite så när folk är så knivsöder. -Nej, men jag medar mer. Blomor i håret. -Jag söder matål. -Jag söder med den. -Jag åker till söderbarn, och jag hittar den i "Secret Handbutyker"- -på tak som ligger här. -Ja. -Men skötsamma. -Du, det sista. -Bice macka och glimmer. -Då har vi glömt. -Han har blivit avsnitt. -Bice macka och väckas glimmer. -Du ser med att en bice macka och du säger ingenting. -Ska du börja med bice macka? -Pfft. -Var du fucking byggen? -Vackans bice macka har nog. -Vacken är den största. -Det skulle jag nog säga är. -Det var svårt. -Jag har ingen så tydlig bice macka. -Nej. -Det är bara nog stress. -Ja, ja. -Jag har liksom ingen. -Nej, det är ju en sån händså. -Nej. -Nej. Jag väckas bice macka skitutlig. Jag är i dag känner mig så jävla f*cking full. Jag känner mig mänst, svullen, jag känner mig, jag vaknar och vill ta täcket över huvudet. -Jag känner bara så här urs. -Du är alltid fint. -Jag känner mig så här. -Jag väcker mig så här. -Hella jag är bara så här. -Ja. -Om man känner sig bara. -Det är min bice macka. Det är din bice macka. Min bice mack är nu hormones, to be a woman, to be an an an emotional wreck. Det är min bice macka. Men också trevligt när det går över. Och min glimmer, jag hoppas på den direkt. -Jag känner glimmer är att. -Jag tror min glimmer är bara att det är f*cking. -Vad är det? -Fried it. Friday. Friday. Friday. Freda helig, frifam och trevligt, alltså. Jag tar jag präv. -Drycker vi några ökarsygtum. -Tack för mig. Och min glimmer, veckans glimmer är ju hundra tio procent. Att vi har flittat in i. Jag lägger det! Jag är så f*cking taggad. Nu är det ju lite i det medelad. Inredning allting, men sen ska jag inte vara tänga framåt. Det är ett timet var och vi hade en lång lunchpouse, visat ut i sovlen, utsikten. Och de bara återfack kan vi flytta in. Och du tänkte jag på när du och jag sitter och poddar, alltså att du är vinter och är höst i lägenheten. -Fram för bra samt. -Ja, så fick jag sig. Varför har vi en stängt att vi ska lägga ner poten? -Jag vet. -Det är ju det här med fram emot. Tack! Jag tänkte exakt samma sak. I somra så satt vi och var så. Jag länkt att jag har sett den för att sitta och pota. -Jag tänkte gå i lägenheten. -Ja, och jag såg framför mig att sitta där. Vi öppna brasan, medet en spice blend, kaffe och en jävla rut i trevlig sälj. Jag såg det. Då sa jag det. Jag tänkte när jag sitta och pota min sida, de bara lägger. De bara kan vi få vara med när ni sitter och pota och det vet jag bara hur liten live på. Alla är på dig, men du vet inte. Då började mig tjena spinna igen. Det var så själv, för det är i kaos. Jag är mitt under den plåten. Det var en av griner. Jag ville göra palpfiksen. Jag hade en svart peruq. Det var med det gammal se-dispelare. -Värkligen sovit. -Värkligen fann. Då hade det påminna peruq. Så skämtade vi att jag var gud. Det känns lite så "my alter ego" och jag var palpfiksen. Då började jag prata om Halloween. -It's coming up just ja. -Då sa jag det. "Oh my fucking god vad jag ska hosta." "Nom Halloween", antingen "Event" och nåt roligt företag vill göra det här med mig. Eller typ, "Nått kanske rum". "I have no idea." Med "Halloween Dinner", med "Which theme". -Vore "Whitchy Adam". -Ja. Sången förändras allt det här. -På talar vi. -När det är en Halloween som vi tycker om. -Såsångsförändring. -Jättetyrigt. Och då är det så "Halloween" sluta av Voktober. -Om en av Voktober är. -Då ser jag bara hur alla "Whitches" kommer hem. Vara middag, manifesterat sammans. -Man gör sina i räkelser till brigdär som är dyrlig. -Ja. Vi har lite uppdruckat och vilka blens. Och sen kan man ha peruker och vara sin alter ego "Whitch". Men alltså vet du, det är så sjukt att du säger det här. Det är för perukgrillen. Det här kan vi ha "Double". Jag fyller ju året i november. Jag har ju tänkt att jag ska ha "Wig Party". För att jag fick upp en känsla. Vi hade en kort rosa Bob typ. Jag bara tänkte vad kul man bjuder in alla girls och ha en "Wig Party". -Då med att snugga "Wigs". -Då är du väl reaktiva. -Ni. -Då är jag minna sexiga "Wigs". Och så fyrra ett chambre separerat och sedan bara bjuda det. Det var det. Säg nu, nu får du blipa det här. Men jag skickar ju inte karringar, karringar världens spester. Du måste pitsa till b*t*t, som jag och jag bara med. Vi ska an alter ego night, där alla får en snygg sexig prükt. -Oh my god. -Då blir man sitt alter ego. Men vad är det på den här kvällen? Ska vi alla ha peruker? -Nej, alltså jag älskar här. -Vit man uppman till alla er som lyssnar också. -Hosta en wig. -Dinner party. Gud, det är wig-partnisjellaste åkommande. Nu måste vi lägga på här, men stort tack för att ni lyssnar denna vecka. Och hoppas att ni tyckte om det här avsnittet. Även fast vi sker ett tema och bara kör det lite frit. Uppen Malin har vi väldigt mycket saker att prata om ändå. Men tack, Elin. Lista resa hör sig nästa vecka och till i helg. -Tribby, helg! -Busby! -Då går, tar varför? Skör det var så? Eller tar det samma? -Var jag blir trött? -Träffa någon ton, vad är det snabbt? -När ska det ju vända? -Kommer det ju hända? -Nej, då har vi inte, så har vi inte se mig inte. -Nån förstår vad vi inte fattar, inte alls om jag är med jag. Släst lite med det, livet med det. Jag har leder i det länge jag håller ut och tar. Vilken väg jag inte har. Så finns det som slagen kvar. Sådana däven denna ska liten nå ett slut för min fiskbara. -Så kom fram denna. -Kommer denna. -Kommer denna. Så kom fram denna. -Kommer denna. -Den är kall. -Det tontar var med mig om den. -Det tontar var med mig om denna.