2. SIMON: Jag hamnade på psyket och grät i ett dygn

En poddekast från eftersombladet. Då var ju min järnas och jäkla tracig. Alla funktionar är gått tillbaka med järnas och jäkla grovt, så jag kläv inte av att göra någonting. Och så på andra sidan sitter den person som är hur lugn och balanserat och klok och förnuftigt som helst. Det här är så jävulskt, alltså det är jävulskt. Narcissist, hur är det att vara i en relation än sån person och vad innebär egentligen termen? Jag hittar Stefan Sundberg och har själv levt i en relation med den typen om beteenden. Och jag vet därför också hur många frågor man ställs in för under och inte minst efter man kommer ur relationen. Så i den här poddseringen vill jag ta reda på mer kring Narcissism och Narcissister, höra andras erfarenheter och samtidigt försöka förstå mechanismen bakom Narcissistens beteende. I det här avsnittet möter vi Simon, hans relation med X-fruun Karin, gick från kärleksfull och harmonisk till en madrum när ständliga bråk och psykiskt våld långsamt monterade ner honom. Men eftersom Han och Karin har barn i hopp var det inte så enkelt att bryta kontakten efter deras separation. Och att ta sig ur en relation med Narcissist kan många gånger betyda en ännu större prödning om man just har barn tillsammans. Det var ingen klassisk grejtreffan, ågan i en bar kan man säga. Jag jobbar i restrang på den här tiden och hade en vän som också jobbar i en annale strang som jag skulle gå till efter jag hade stängit så att säga. Så riktigt. Hon satt väl i barn där helt enkelt och var lite så här försynt med en annan person. Och min komp har hållt kvar ännu lite grann för att han tyckte att det var någonting för mig helt enkelt så att jag börja prata med en år. Så där. När Simon träffar Karin fattar hon snabbt tycke för varandra. De bor båda i samma stad. De är i 30 års åldern och ingen av dem har barn när de träffas. De bestämdes är snart för att flytta ihop och den första tiden tillsammans är fantastisk. Allting var ju mer än mindre perfekt alltså. Det var det var skitbra med uttukkigt så alltså hon hade förmågan lyfta mitt självtong som bara den. Det var verkligen perfekt relationen liksom måste jag säga. Det var liksom bara en wow känsla från början. Nu har jag träffat rätt liksom det här är rätt person jag började ändra någonting kommer själv. För det var verkligen så det var intensivt som bara den alltså. Hela köret, det var liksom resor och restaurangen och video och ute liv och och ju allt liksom allt var perfekt. 2 år in i sin relation börja Simon och Karin prata om att ska få barn. Det var Karin så det är att tyckta är helt enkelt med barn och så vidare. Det var lite så pushen, lite grann där vi var utan att hon prågarna igång och det var lite så här jag får väl bestämma mig helt enkelt. Så jag visste att jag skulle vilja ha barn någon gång fram till det så kände det bara. Men det här är ändå en bra person liksom kände jag så då tänkte jag att ja men vad fasken vi får väl börja planera för det då. Och även om relationen fortfarande är bra så har Simon börjat se små tecken på förändringar hos Karin. Tecken som man kanske inte lade någon större vikt vi just då. Utan som man snarare nu efterhand kan se som röda flaggor. Ja men hon hävdar ju bland annat att det var en där projkvänare varit våldsam mot den. Jag vet ju också att hon hävdar att jag är helt sjukhuvudet mer än man tycker så att jag har gjort allt möjligt mot den. Det var väl hon hävdar det att hennes projkvänare kontrollerar om det allt möjligt så här. Så som det visar så att hon skulle vara åt mig då är i slut den den helt enkelt. Hon vänder ju på allting. Och Karin blir snart gravid men under graviditeten marker Simon en förändring och den passionerade och fina relation de tidigare haft börja förändras. Simon upplever att Karin blir mer och mer kontrollerande och kritiserar honom så fort saker och ting inte blir som hon vill. Den humor som präglat i relation är plötsligt som bortblåst. Simon tänker att Karins förändrade beteende säkert i tillfälligt åt resultat av graviditeten men det konstanta kritiserandet bara eskalerar. Hon visar mig väldigt, väldigt tydligt hur dålig jag var som pappa liksom. Regan innan barnet hade kommit och bråkstartade och jag kunde inte förstå vad bråken kom i från de många fall. Det blev ju bara enda värderna första barnet kom, det här jag själv sitter för idag för jag förstår vad som låg bakom det med den första barnet kom. Fuddas våran dotter så kände jag in i en ting. Absolut ingenting. Klemde fram en ton minne mindre för att det skulle göra. För jag var helt upptryngde att jag skulle bli en värld och spappa. Jag kommer sabbara liksom. Hon kunde verkligen säga i vissa fall att du fixade inte det här. Du klarade inte all detta. Något det värsta jag kunde göra, så det var när jag hulllått en låna och så pass liten så kunde jag bara slita lott under fannen på mig. Så när du fixade inte detta, det här fixade du nu till över så såna grej kunde göra det, det var ju det total för nedan. Han har en annan person som sliter barnet, du fann den på det och säga det här fixade inte du. Men jag tänker hur går det från en princip fel, fri-relation till att plötsligt vända och bli något helt annat? Hur kände du då? Vilka tankar gick genom huvudet? En eget huvud är väldigt bra på dita på ursäkter, så det var ju allting från att mitt huvud hitta på att hon hade förlostningsdepression till att så här är det bara när man får barn. Det är jobbigt, man har hört så många fallat er så jobbigt och får barn. Men det här var ju nåt utöver i vanliga marken när man sitter baka på, då var ju redan inne i bubblan kan man säga då. När man lyckas så, när man lyckas så få in den här lilla bubblan, då har jag liksom ingen riktig referens, det funkar med och av barn i planföräldrar. Men tog du upp det här någon gång med Karin, att du tyckte att hennes beteende mot dig förändras? Det gjorde jag absolut, så jag försökte ju få in på förhållandet, och det är ju också en grej som jag idag tror att hon också övervakat då för hon hade ju koll på mina isomest och via min telefon i plan. Vi, mina arbetstelefon har ju insett, och det märker jag var ju liksom att när jag hade börjat kolla upp då olika mottagningar sånt, då hörte jag av mig till mottagningar då. Så hade vi hon hört av att tyckts sagt samma järkliga mottagningar, ja jag tänkte, jag började tika bara, men guffa bra att vi sämst inte, det gick ju igång mig ihop, men då tänker vi samma i alla fall. Det är svårt för klara, men det är liksom en sandgrej som en nazisist bara inte vill, de vill inte se dåliga ut. Karin nu beskriver lite grann som en perfekta nazisist om att vunna har perfekt yttre, om man har så himla trevlig mot alla utåt. Och var verkan perfekta flickvännen liksom utåt, men hon var jobba stenov för att inte den fasaden skulle raseras, så att då hurl jag ju koll på mig helt enkelt då när jag någonståg att jag började titta på olika par terapier sånt, då var jag unstegit före och inte exakt samma mottagning före mig helt enkelt. Det är den där jag kan få det till idag liksom. Okej, en gick alltså i par terapier, hur gick det? Det gick inte sin där bra, jag vill ju ta på mig olika skuld, tänk jag, men ni måste jobba bättre mig. Vad kan jag göra för bättre mig, så det här, vad kan jag göra i hevetiden? Men eftersom så har jag sett att så fort det kom till henne, vad kan du göra Karin, vad kan du göra för att göra det här bättre, men då vill inte hon vara med längre liksom. Vi kommer aldrig till den nästa gång efter det för då tyckte hon att terapäften i psykologen var dålig, helt enkelt, det var jätte dålig. Relationen mellan Karin och Simon blir allt mer ansträngd, och Simon upplever inte att det blir bättre, trots att hon skaffa ett andra barn. Från att ta tjänst kärlek och bekräftelse från Karin blir det här mer och mer nedmonterad, och ifrågasatt, många gånger inför barnen. Karin gjorde lite grann så att hon sa ju inte rakt ut, hon använder ju istället andra personer också för att få mig att ändra mig liksom, att manipulera mig. Barnen använder och nu stup i kvarten i mot mig, det var ju många fall hon startade, exempelvis bråk från för barnen, och vi hade ju kommitrensisk inte bråka för barnen, och hon liksom bara stegade lite lätt såhär heltina bråken. Det är bara stegade lite grann tills vi stod åt skrik på andra verkligen, och jag har rätt stark russ kan säga, jag överöstar det här också, så jag kunde skrika ännu högre, och det var lite ditt, hon ville ha mig tror, för då när jag skriks som värst då tog hon barnen, så att ni nu går vi här ifrån, pappa kan vi inte av, och så fick hon igenandet inte barnen varför. Jag var aggressiva allt möjligt, och så hade hon startat plåk, och jag förstod verkligen inte var bråk än startade, ännu kan jag säga, och så skulle det vara den här umma moden då, så jag sa om skidar barnen, och så stod jag som ett frågetecken med gruvongest, för jag kände mig som en idiot att det är ens sagt. Ja, du berättade ju att du kände rekonstant kritiserar och kvar in, med hur, hur kunde den här kritiken yttra sig? Vad sa om, vad gjorde hon? Det var ju allting från vi steg in innan för dunden med barnen, liksom, då hade jag inte fått med rätt greje från förskolan, när jag stod och lagade mat, jag lagade precis all mat, men då hade jag inte gjort mat klar, jag gjort klart mat i nittid, vad jag väg och hamnade mat, då tog jag för lång tid på mig, hade jag gjort det mest av att spräng i trunt som en iller huset och försökte få gjort någonting, det var gick konjunkt och konkurrerar det allting jag sa, och sen hittar hon någonting som var fel. Vad en dag så funderar jag på vad kommer hända i det, liksom, vad kommer jag få skit för i dag? Men du trodde barnen uppfattar den här situationen och kvar in som mamma? Jag tro faktiskt att de var uppfattade att hända som väldigt de händer tagande, eftersom hon gjorde denna sakningsseppel som startar och bråk för barnen, sen tar de vi från mig innan jag ska reks om högst, liksom, åt karin. Då gav vi rena uppfattningen till barnen att här finns till skydd, liksom, så att de blev verkligen superknutnat i karin, och jag känner mig ännu mer isolerad, så säger jag i våra relation för att jag hade ju liksom ingen. Det blev ju karin och barnen, och sen var jag själv, för hon var ju så duktig på vända, liksom, vad ända grejer och tog upp, liksom, så att det här är ett problem när det är, nej, nej, nej. Det här är din problem, vad är det, vad är den där gång? Och så stor jag där igen bara har, i det jag som har gjort fel nu, har har med då får jag lösa där då, det var ju aldrig problem med hände, någon sin. Vi ska snart återkomma till Simon och Hans berättelse, men först ska vi träffa Sofia Nordlund. Hon arbetar som familje Jurist har ennatt mycket tid i olika rättsalar runtom i landet, i just twister mellan partner som separerar. Många gånger, med gemensamma barn, i bilden. Hon har även egna erfarenheter att leva i en relation med en narcissistisk partner. Och i sitt yrke har hon sett många exempel på just fall där ena partnern har det här nazisistiska beteendet. Så jag stämmer träff med händer för att dels hör om utmaningarna kring de juridiska efterspelet av en destruktiv relation med nazisist, men också hennes tankar och reflektioner King Simon's historia. Det är mycket i Hans berättelse som är väldigt likt andra berättelse jag har hört. Det som jag mest reagerar på är den här reaktiva misshandeln som han blir utsatt för, när han blir på olika vis provocerad eller sårad till den gränsen att han tappade. Han tappade till slut och reagerar på det han är med om och då blir han då boven i detta, för han är den som skriker. Och då kliver hon in och angriper den här reaktionen, tar undan barnen, säger att han skriker, han är våldsam. Han är faller, det är han som en labil. Men hon vill aldrig någonstans prata om det som händer innan han började skrika. Det här är väldigt typiskt för de här relationerna. Det är så, menar jag att de här personerna, de liven är sig någonstans på den här liksom konflikten. Och här kommer man ju rätt osökt in på en frågeställning som ofta dyker upp i samband. Och den här frågeställningen är något som både utomstående och den utsatta själv har. Jag frågat till exempel Simon om han aldrig funderade på skilja sig från Karing när det var som värst. Många gånger gjorde jag, många gånger gånger. Men det finns ju många anledning till varför man inte gör det. Den i enkelt tydliga anledningen i väl det blir väldigt sementerat allting hela förhållandet. Man har ju vilja, man har bil, man har barn, man har förskolplatser, man skolplatser och så vidare. Så det hindrar det mycket med sig ner om ju hur man får vara med. Och det är ju fantastiskt duktiga på det här med att vara unsom elaka och snälla. Det är ena stundiga med i de totala monster. Och nästan stundiga med 4 kärrexföljna här är som helst. Och man får lite hopp igen då. Men det var bara här gången, tänker man. Och sen kärrexföljte igen och så fortsätter man helt enkelt. Det gänkar största anigt som inte lämnar egentligen. Det är ju nog det här konstiga spelberoende på sätt att det är som man får av en narcissist som gör så där framåt och bakar att det är den. Men visst, jag funderar jättemånga och var gånger på lämnar och till och med jag tog ut skilsmassigt papper en gång som hon hittade som jag vet att hon rovde igenom mina saker för jag har ju inte rätt väl. Vad sa hon då? Ja du, vad är det här? Så hon då? Och du sa, kommer med urskäkta som att nej, men det här var ju en dum grej liksom, nej. Det var bara en dum sak liksom. Så hörde vi på ett år till, tills hon tog ut skilsmassigt. Då tänkte jag att ni måste göra en hårdare, jag måste jobba ännu hårdare för att fixa det från att hon gav ju lite så här vinkar av att de kanske fanns en dag under en period som ofaktiskt var otrogen också. Som hon tog ut skilsmassan och otrogen hade fixat till nästa så säga, då tog hon ut skilsmassan. Och hon hade varit otrogen till bra tag. Men det jag tänkte i alla fall vara att nu måste jag läsa detta, för jag var ju här ju inte koll på tågen och så jag jobbar ju ännu hårdare. Över det att stöna med blommor och allt möjligt liksom, jag vet hur många månades tid det var. Och jag försökte liksom ladda mat hemma, fixa rungarna, fixa jobbet som inte fungerar ut taget i jobbet. Jag försökte fix allt i 3 månader tills jag nodde min kollaps helt enkelt. Jag hamnar ju akut på psykiatrin. Jag tror att då går grej till dygniskt räcker ungefär. Då var jag min järna så jäkla trasig. Alla funktionarna gått tillbaka min järna så jäkla grovt sig av jag klönt av att göra någonting. Men det ene simon i inlag psykiatrin, som man för första gången kommer till någon form av insiktkring, var det för situation han levt i under så många år. Jag kom ihåg på psykiatrin och sa till mig när jag berättar hur jag hade det hemma sånt och sa att jag gör allting fel. Den merade mindre och sa de sa att det är mig. Det är inte bara så att ni kan trycka omlycka. Jag förstod ingenting. Jag minns mina tankar, men man tar lite här nu. Kan jag trycka anlunda en henne? Efter det så slog det över liksom. Och då börjar jag kolla på karinstället. Jag har alltid tittat på mig hela tiden. Vad kan jag göra bättre? Vad kan jag göra rätt? Men då vänder det. Men var händer sina skil som jag samt till slutkor igen om hur främdades din kontakt med karin? När sista släpp är inte sin offer. Så när hon märkte att jag började ta mig ju det här på riktigt att jag faktiskt började jobba för att komma ut ur i relationen. Men då här pludselt, då fungerar ju in, då var det inte än denna mäkliga som var bra nog. Och hon bara drog ut på det, drog ut på det och drog ut på det liksom. Hon drog in jurister, hon sa till mig att vi har fick och inte fick göra med ägdom, jag fick inte sälja det, jag fick inte röra det, jag fick inte göra så. Och så hon håller ju braken uppe hela tiden, så när skil som är som bara kommer igång, då blir det lite om ännu värre. Något som är viktigt när det handlar om att bryta en relation med medicist, det är ju nollkontakt att kapa alla band, blockera och radera. Men har man barn ihop så är ju inte det här lika enkelt där sitter man ju trots allt ihop. Vi ska tillbaka till familje juristen Sofia Nordlund och fråga vilka de största utmaningarna kan bli i en sådan här relation efter att skilsmässan går igenom. Problemet blir ju precis det du säger att man sitter ihop med den här personen och du kommer inte kunna ta dig därifrån. Den här personen kommer ju ha tillgång till dig och till din liv, till din vardag. Den kommer också förmodligen att tillgång till ganska mycket information om dig genom barnskola och så vidare. Och kommer hela tiden egentligen ha ett utrymme att på olika vis inte regerar med dig. Det är ju en utmaning, det är ju det som är utmaningen för dem som drabbas av detta. För att det kan vara allt från att personen känner väldigt stort och bak inför den här förövaren. Till att personen faktiskt är livred, frukta försiktig liv för att det finns en real risk utifrån hur förövarna är. Det kan vara så att den person som är hotad till liv, frukta försiktig liv, tvingas att på regel på en basis inte regerar med sin förövare i kanske 18 år. Den här missan är ofta så lång tid och ofta så är en väldigt subtil. Det betyder också att det ska ha väldigt mycket till innan offrigt lämnar. Det är ju det ena med den här psykiska missanen. Det tar väldigt lång tid innan offrigt mår så dåligt att de till slut lämnar. Sykisk misshandel ger psykisk ohälsa. Det blir psykisk ohälsa av det. Och det vaknar inte uppifrån dagen efter du har lämnat och så må du bra. Utan när man välkommer till den punkten att man lämnar så har man ofta bland annat komplex PTSD. Just det är postramatisk stress. Ja. Det oftast, liksom någonstans här, då man befinner sig när man lämnar den här relationen. Vi hade ju inte förlängelsen kommit hem från psykiatriden. Det var bara någon månad sen. På psykiatriden har de sagt till Karin också bland annat som var med då. Han har sagt att nu måste han ha total lugn. Han måste ha total lugn. Det ska inte göra någonting ni får säga. Det tog ungefär fyra dagar så bör de bråka igen, fyra dagar och jag skulle ta lugn. Jag skulle bestraffas, hon skulle bråka och mäkva allting. Det skulle vara så mycket stök som bara möjligt. Men när man står i den sitt som man kommer att öra förhållande så har man ju dels förmodligen någon form av PTSD. Man kanske inte har så vitt ordentligt, alltså jag är riktig natt med avstängd gärna och vill att på flera år. Och de är liksom ofta sitt psykiskt och ofta fysiskt extremt dåligt. Och dessutom då utsatta konstant av den här eksparten som de inte kommer från. Nåtparten är ju dessutom en person som vet exakt hur de ska få sitt afför måste dåligt som är rätt. Exakt hur de ska få sitt afför och se gärnen ut, för det är ändrade man gjort i många års tid. Och sen började den här processen och då började hamnade de ju oftast på ena andra viset bygga socialtjänster binkom. Då ska de här och troligt hårt prövade människor som år så dåligt är så trassig och så stressad. Och så på andra sidan sitter den person som är hur lugn och balanserat och klok och förnuftig som helst. Det här är så jävloskt, det är jävloskt för att den här narsissistiska personen kommer ju in trycka var den här lugna stabila trovärdigheten. För det är nånstans det landar i. Vem är trovärdig? Och det är narsissisten som är trovärd i det här lagt för alla som står utanför. Jag var både explocist aggersus och jag kunde börja skrika på förändringen. Jag kunde lika väldigt växla så bör jag tog gråta. Jag hade dort sång. Jag var med. Jag fungerade inte på jobbet. Jag var otill något folk som man blir så när man är så psykiskt, alltså nemanterad. Så jag hade ingen skannis för att jag var så jättelag psykiskt och tjänst med sig trassig så jag kunde inte ha ordning på mig själv. Hon körde över mig alla sammanhang för hon fungerade ju. Jag brukar alltid ni möta någon som är utsatt för att uppmuntra de själva utanför mitt uppdrag. Läs på om psykiskt misshandeln. Läs på om effekterna av det. Skapa kunskap, ta kontakt med andra. Men första främst handlar det ju mat på olika vis kanske få den personen som söker min jobbet att förstå vad de är med om. De är oerhört rädda för att bli inte betråda. Det kan ju också vara så här att det är en väldigt viktig sak för mig att förmedla i alla sån här lägen det är att jag tror dem. Jag tror dem. Men för Simon kommer redningen i form av att han uppsöker enheten för våld i nära relationer i sin kommun. De var fantastiska måste jag säga min kommun. De trodde på mig. Det trodde jag aldrig att de skulle röra. Jag bröt ihop när jag förstod att han trodde på mig verkligen. Det är alldeles så mycket som man läser att barnen blir förontagna, pappa anoftast. Och jag som redan var att jag var den som var och var idioten i förhållandet, jag var helt över tidigare om att jag skulle bli av med barnen när jag gick till enheten för våld i relationen för jag tänkte säga de kommer se att jag som är våld så. "Jag skrikker på min fru. Jag har aldrig rörterne, men jag skrikk. När jag förstod att de förstod så säga då bräst i ett tat som är liksom." "Familje juristen Sofia Nordlund har många fall av destruktivare relationer på sitt CV. Det har hon varit ombud för den drabbare parten. Och många gånger har mot parten just varit en person med märsisistisk personlighet. Något hon tydligt kan känna igen tack vare sina egna erfarenheter av att ha levt med en sådan person." Så länge då håller konflikten igång, så har de kontroll. Och de livnärs jag också på reaktionen från offret. Det därför man pratar om det här med gråsten. "Tråkigare och mer ointeressamt man är. Du ger ingen känsla med syrispons. På något om ting. Varken i talade text." "Du ger bara sakliga information och du förmedlar en så kort som det bara är fysiskt möjligt." "Man får hålla all personliga information ifrån henne och bara fokusera på barnen." Det här är lite tur, så blir det gör det att du blir så pass och ointeressant att om personen, hur många gånger kan försöka starta en konflikt med någon och personen inte svara? Någon gång måste du göra en andra rimligt visig upp, men det kan ta tid. "Du får aldrig upprättelse mot en sån här människa. Du kommer aldrig få upprättelse. De kan tröttna med tiden." "Nasch är ju, och det här är ju också någonting som är förutad svärt att lösningen är ofta att de hittar ett nyttoffar." "En ny partner som med tiden blir ett nyttoffar, för de lämnar ju för någon annan." "Om det är ett par som splittar upp deras sån här, sån här dynamik eller misshandel, oft för att är ju slagit i marken." "Där det seris den är ju redan i en ny relation." "En person som års var dåligt som ett offärfännande sista gör, de är inte där, liksom, de är inte nyarena." "För simansdel så står rätt processen mellan honom och karin just nu stille." "Nähan mådet som sämst i samband med skillsmässan, och det juridiska efterspelet, så behövde den avbryta sig eftersom simon hade beådrat svila för sin utbrändighet." "Men sen dess så har den inte återupptagit, och simon har en egen teori om härför karin inte vill det." "Dere i tak var det skulle jag säga enligt att förvåld i nära relation att jag faktiskt också blev utträdd på samma sätt som våldsatta kvinnor blir." " Så jag har ju en utring på papper, och den avslöjade jag någon gång för hände, och då jäklar det kan jag säga att hon börjar hålla sig skillnets efter det är någon under." "För hon vill ju inte att det kommer ut, för hon vill ha uppgående en perfekt fasad som vill absolut inte att det kommer ut." "Om vet att jag har den här, så att just nu så håller hon sig nog i skillnet." "Oför familjejuristen Sofia Nordlund blir hennes roll inte bara att representera sin klient i själva rättsprocessen, utan också vara stöd och hjälp, och den person som oftast är väldigt skör efter lång tid av psykisk och kanske även fysisk misshandel." "Kanske hjälper han att uppmuntra det, eller att söka kontakt med vården. Jag hittar någon att prata med, uppmuntra, till att prata med någon person som har förtroende för, så att man inte ser ensam i det här för rättsprocesser är tufft." "Rättsprocesser är jätte tufft, även för någon som vill ha bra." "Det kan vara en otrolig stress för att mänka att gå igenom detta, och då tycker jag att det är bra att man går att prata med någon, man kanske kan prata med en hur ramande press, eller hur man kan prata med en curator, eller med våldinära, eller det finns ganska många förrum för att få en samtalskontakt, och den tycker jag att man ska ta." "Det här är inte hur den personen är, egentligen, det jag ser är resultatet av vad den här personen har varit med om, och att någon kan säga till den att du reagerar normalt i en onormal situation." Och för Simon har separationen från Karin inneburit att han har kunnat närma sig rollen som förälder på ett helt nytt sätt, att utforska hur det kan vara och vara pappa. Vi friar från skuggaren av någon som konstant kritiserat och för minskat hans förmåga till att ha en harmoniska relation till sina barn. Jag har fått en annan kontakt med dem, jag har fått en så himla bra kontakt med dem för nu är inte Karin i vägen. Jag försöker inte säga någonting dumt alls om Karin, utan jag säger så fall bara att liknande saker som att jag vill tyvärr inte vara med mamma med. I dag har jag bara sett att det kommer ramdighet, jag kommer inte hans ungås med mamma liksom. "Det har gått knappt ett år nu sedan du och Karin separerade. Hur mår du idag?" Jag håller fortfarande på kämpa med detta, det har jag blivit bättre, men jag har fortfarande problem kan säga. Det kommer allt från onggest och till bara att jag inte fungerar vissa dagar. Så jag har fortfarande problem med det, men jag ser att det går framåt." Vi ska tillägga att Simon och Karin egentligen heter något annat. Simon's röst är ändrad med hjälp av varje. I nästa avsnitt av när sissist. Jag blev superlässan, jag var kärikillan, jag hade berättat det för mig mamma, hon går att försaar just honom. "Det är också att man får känslor av varför älskar hon inte mig, varför får inte jag vara viktig, utan det är en svart sjukekam." Karin växer upp med en sissistisk mamma där hon som barn konstant får utstå ett kritiserande och skuldbeläggande. Något som när Karolin blev äldre ger en en helt ske bild av var kärlek och bekräftelse innebär. Jag heter Stefan Sundberg, tack för att du lyssnat. Du har lyssnat på en podcast från efterombladet. Ansvarig utgivare är låta folker.