Så skapar vi en skärmfri barndom | Gäst: Sara Wimmercranz

Det är inte så mycket bra för barn att använda mobiler. Men varför ska du ta så lång tid för oss? Att inser det? Social-sukologien drar att den här är att vi praktiken har bytt ut en lekbaserad barndom mot en mobilbaserad. Vad gör det med barnen? Och går det att ändra utvecklingen? Vi ska prata om med antabonören och investera en Sara Vimekrans. Där är siktpod med mig, underskraft. Det är inte att följa oss. Tipsa en vän om vår pod. -Hej, Sara Vimekrans. -Hej! -Välkommen till siktpod. -Kur du var här? Du är antabonör för att läsa det, företagare och mamma till fyra barn. Under flera sommarlåg så har du gjort något ganska drastiskt. Då har vi bjudit all användning av skärmar för dina barn under sommarlåget. Vi på sikt redaktionen tänkte direkt på dig när vi skulle prata om det. Den här texten är sikt nummer två om en skärmfri barndom på dina sociala medier. Det här driver det också lite med livspuss, dagens föräldra roll. Jag tänkte att vi skulle få lite handfas att tips av dig. Kanske mot slutet av ett samtal. Hur skulle du beskriva den egen relation till mobilen och sociala medier? Bra fråga. Det finns två aningens att jag blev väldigt vaksam i en av mina barn. Det är en att jag själv kände negativ effekt av gruppen i min ett eget mobilanvändande. Jag blev lätt i reterade tyckte att saker jag egentligen uppskattade blev långt råga långsammat. Jag krävde av det vanliga, verkliga livet en annan spid. Det kan vara hur musik som helst och sitter och tittar på ett barn som ritar om du inte är för stressar. Jag kände på min vuxna gärna att det hade en sån inverkan. I min roll som investerar, träffade jag teckbolagen som pitkade för mig. Men väldigt hög värdering på sitt bolag. Då var det en graf som jag har jag det till på. Man pratar väldigt mycket med den typen av bolag som gör appar eller sociala medier, plattformar och så är det mäter man nåt som kallas för stickiness. Det är en kvantigt tid mot hur länge och hur ofta en användare är i appen. Stickiness. Bighet. Hur sätter du? Hur fastnade? När jag satt, kan jag få tre dig gånger för det var bara siffror. För tre dig och jag hörde, så tänkte jag att det är mina barn. Det här är måttet på de här bolag. För deras är de byggar sina alloritm och sina fästmodeller. Det är våra barn. Inte mina pengar. Det får inte mina pengar absolut inte och de får hela de barns tid. Och hela inte så mycket om inte. Jag får få tillga upp en själv för det är ett superklister. Så vuxna gärna också. Du har ju precis som många andra läst, social och så kod den kronterna här ett text i sikt. Skrämmande lästning. Men också det här, precis som du beskriver nu. Man satt spelt träffande och upplysande. Och han har gjort en nåt mycket nytt. Jag tror min första gai så blev vi rala av det här var långt innan jag hade hört. Tada som honom. Det var att jag satt på middag med en läkare en kompis på sommarlåvet och så förklara det hon för mig hur duppar min fungerar. Att det gör att barn tycker att inget annat är roligt. När man vänner de vi en hög duppar min i bosebörövar, man de barn, men alltså att tycka att relationer är roliga, att tycka att leka är roligt. Det blev jag bara direkt ut. Jag hade inte många följade i gru. Det direkt utför att ni bara hör ner måste berätta någonting. Då tror jag att det tangerade. Då hade föräldrar börjat bli frustrerad utanför klara varför man hade som föräldrar att se att det här är inte bra. Det är egna ögon. Det blev så tydligt i handsa och han har gjort en nån mycket för skolor för hela världen i den frågan. Han har troligen verkan på ett positiv sätt. En poäng eller förtjänst med texten. Det är det historiska genomgången som man har gjort. Superbra. Vi kan vara ju så åt med det. Vi får inte nätt på anländigt två vågor skriver han. Först av 90-talet. Vad minst du från det? Det han beskriver då var vi fick tillgång till internet, men det var inte den här sociala mediemen. På sin hyr hade man ju en familjraddork. De flesta hade inte en sten. -Den inga hade ju mobiltellet. -Hemma dator. En så länge hade jag inte varit på 90-talet. Vi fick min första mobiltellet och den fick köpa själv när jag var 20. Vi gick igenom hela ungdomen. Hott medelkom. Jag satte inne och skrev mig från mina grannas dator med ljudet av ett modell. -Det var ditt som typ. -Det berättade för alla ungdom. -Det är ju så lagt en kig mejle. -Ja, jag har en tidigare adress på mig. Men det var väldigt lätt. Jag trodde en skoldater. Hattade hott medel. -Kan man kanske nån grannes var det. -Det skriver det att gå över till grannas som har en dator. -Det skickade mig eller att få kunna ta emot ett mejl. -Ja. Det var också en ganska begränsande miljö. -Ja, det kan inte sitta hela kvällen. -Nej, det var dyrt. -Det var grannas faktura det. -Ja, det var svårt att koppla upp. En hemdator som många av oss uppskattade, man kunde köpa den i bland. -Ofter viar besgivaren. Vi bygde ut det här med PS-a som det dator i hem. Men det använder ju mest. Det är obehandling. Man skriver ju, så vi kan få inkla spel också. -Det börjar inte så radikal förändring. -Nej, och kanske mer positiv. Det man kan inte se att det är tog upp all en tid eller ett. Den andra vågen av internet, då började växa på 20-talet. Ett viktigt nedslag började sig vinnan till. Det är 20-70 iPhone-en kommer då. Vi började av 10-talet iPad. I nån månader sönder stressade och livspuslandes måförelös. Nu kunde familjing och prestorang, utan chaps och dag. Nu kunde man nog bilräsor tillsammans. Pysst och lugnt i baksättet. Det var inte alltid när jag växte upp. Vi vuxna kunde sitta och prata. Både på prestorang på bilen. -Jag känner igen. -Jag fick mitt första barn i 2012. Då var det ingen problematiserade kring mobilanvändning för barn. Det var ISIS av vålde grässlag. Jag reflekterat så himla mycket över. Det gjorde också att vår generation fick ett antal stora missuppfattningar. -Då då? -Att det inte ska vara jobbigt. Att de inte ska störa, försöka få en uppmärksamhet eller skrika. En del av frälaskapet är barn med behov som de är uttrycka. Det är en delvis jobbigt att växa upp. Man är hungre, man är trött, man har olika behov. Det är en del att bli vuxen att lära sig hantera dem. -Något rent biologiskt. -Ja, men det är bara det här gru. -Tag skärmen då. -Blev det tyst. Jag tror att ett vi tror att barn måste underhållas. Det behöver inte barn. Bansfantasiet tar dem på resa om vi bara låter dem vara. Om vi inte underhåller barn tar det bara en liten stund till det. -Jag gjorde en förhandling från plattande. -Omelligt för barn har tråkigt. I bland kan se på minntfåring hur han började läka sitt eget huvud. Det är bara att du gick upp massa olika bland sig. Jag har bara läkade in ut. Jag gjorde dem i sagenförska sig. Med minna barn med fördagsjön att ta vad jag har förut. Här är gud man inte åka bil utan. Jag tänkte, hur ska vi klara åka bil utan? Padrot, jag tikk kom till med verktyg som hjälpte till. Det är så lättare att kunna hålla i dem. Det vet å vilket häck. Här är gud det var. Man blir så lätt nu på att se svatt på vitt vad dåligt. Jag blev med att tro att de flesta gjorde det inte med en dålig intuition. Men man missuppfattade del av frälaskapet. Jag tänkte himla mycket på det. Min mamma när jag själv kom till henne och sa att jag inget göra. Om jag titta på mig såhär helt nån hållade inte bara. "Taketten och köra." Det är ett nån av mig, bistniskt. Vad förbrettade det för mig? Vi hade ingen aning om vad vi höll på. Jag skriver att den här. Om tumlandet texten som är rekommendera alla läser. Jag vet inte. Vad förlät vi det hända? Jag tror att vi inte kunde se hur det skulle kunna påverka våra barn negativt. Vi sånt riktigt, hur det skulle kunna. Hur ska vi kunna det? Fåskningen fanns inte till med fotfarande. Det är väldigt svårt att på tio år. Det är en hel barn, det är så på riktigt en hel barn. Det är en wastead med fotfarande. Det är svårt på den lilla tiden med forskning och se vad som är vad. Det ser jag inte också. Men mycket tyder på att det är en bestonsfaktor, den största problemen vi ser med unga och barn idag. När mig har trok sig att jag inte tänker på det själv, men de snarare. Det vet jag att den var filtrade att det var givare oljeter. Det var vi att man satte och lekte med barnen. "Bakkolla nu, vi kattar nu, vi ser det." När mig har förnöprat det var som att man vislepte in de nytt nyysfält som de inte kunde komma ur. Det var ju så att det var nåt sätt ingången till att visa för om att det här är det roliga som är inte att sitta och lyssna på morfarna. Men det var ju så att man pratar eller ut och bygga kogor i skogen och sånt som vi ändå hade tillgängligt. Men vi såg ju inte det. Man får vara lite kärleksfull och så självbaksa. Någon stans blir så rätt att det är nu då. Samtidigt om man har det mysigt gjort med sina barn så tänker man inte först att han på hur drabbade det här de negativt. Nej, nej, nej, nej. Det är liksom så att det måste vi. Det kanske inte bara, allt det kanske inte bara negativt. Kring ni heller. Det tror jag verkligen. Det blir så jag är lite orolig för det nu för lika snabbt. Vi svär var på omfamnadning. Digitaliseringen nu ska ju lika snabbt slänga ut den. I stället förbasa det här är ju bara det här ett verktyg. Vad fyller vi det med? Och slänga vid nu då som första landet är världen helt ute. Ja, men nu förbereder vi då. Det är ju mycket bättre att man läser ett exempel av i inom skolan struggar vägar. För det kommer vara en del av alla's arbetsliv. Så vi får inte liksom bara bli politiska sväng i det här. Det finns en ensklighet i Sverige, kanske jag tror, som gör att vi lättar till oss trender. Och i teknik, att ta tillvända. Exakt. Men det kan säga något andra hållet. Det blir för ett färg. Vad är de första varans klockan då? När man. När vi märkte det här inte bra att vara för barnet. Men det ska inte prata för det. Det är en kattel, som om kattar några filter än allt det där. Ja, jag tror att jag talar för många när vi ska berätta vad som var en personlig aktör. Det här är de här utbotten. När de har suttit ett litet tag och man tar botten. Att den här totale, även alla som har lite mindre barn som har suttit vid en skärmån. Man tar botten själv. Ja, när man tar botten, nu gör det något annat som räcker det. Det är ju en panik-atad situation för barnet. Man förstår att den är så som att de kämpa för sitt liv där. I deras reaktion, så är det liksom. Och jag har förstått rent psykologiskt så är det. Det är ju ett små barn. Ja, men de har inte smakt från så och paddor i den ålden. Nej. Utan att man har resten i botten. Du har de senaste regleras innan känns det att man ser ut uttryck. Det kanske är lite mer om man kan göra en små barn. Det är skjuka att det är även större barn om de verkligen får ett utbottser. Det är de oftast kopplade till det. De är lite förståg och de ska inte få ett utbottsfältigt på en restaurang. Jag har sett att det blir väldigt jobbigt för dem. Det har nog förklarat förmätet. Dopamin. Det är dels som har sett många olika saker, men bland annat den här förhyder. Nivå. Dopamin är inte ett välmån. Det har mån som man trodde. Det är ett vilha mer homon. Det har vi som enskap för att man ska kämpa lite extra för att kläta upp till exempel att plocka frukten. Jag är maten. Jag ska bara luta mig tillbaka. Jag har fått ut det. Jag måste plocka mer äpplen. Då blir det så i deras lilla hjärnan. Då får den här belöningsfloden av det här. Jag måste ha mer när det kommer en mamma, pappa till botten. Så är det fundamentalt. Menskligt som jag ontajde. Någon beskade det som heroin. Ja. Så enkelt kanske man inte kan göra. Vi är nära. Men att det är en drog att det är berorande. Det är bästa med Dopamin framför här och in att det tar bara två, tre dagar innan du släppar bron. Det här och in kan ju att livslång missbruks. Det är också det inte. Jag ska inte slära det. Det finns nånst sätt. Det är väl också posidigt som föräldre känns att det inte kör. Det tar på riktigt bara två, tre dag till den här frustrationen upphav. Two, tre dagar och vi är utebrott. Nej, två, tre dagar frustration. Och den bara blir lättare och lättare. Jag sett till och med mina äldre barn när man verkar. När du är bra med skärmen och så sitter de som tråk ett tre sen plötserna. Kollin nästa gång. De gjort hela rummet till en koja. Ja. Vi plöts ju så bara händer något fast. De är stora, de har ju leken i sig. De måste ju liksom brita. Det var ju trösta anser riktigt så far. Vi var inte död att leken för att de har fått använda. Nej, men där måste. Så ska vi se ut hur vi har tecken då på dem som har haft hela ungdomen. Men ger de det här att de har inte fått leka tillräckligt. Där blir det ett livslångt problem. Leken brissa. Jag också gör den här i ett att. Ja. Leken är ju ett sätt att öva på relationer, känslor, reglering, risk. Att hantera risk. Att han var lite provanotfarligt, men överleva. Den typen av inslag är mänskligt fabredande. Och det är det därför vi leker. Vi ljur leker också. Det är för att fabra oss på det som vi ska möta i livet. Och hoppa över den. Då vet vi inte hur vi blir som växna. Men vi ser ju nu riktigt många problem som hoppas. Vi kommer se på att prata lite mer om det. Vad ser man då på ungdom och barn som inte har fått leka under uppväxten? Och det ser vi nu. Det är ju liksom en två generationer som vi har berövat en barn. Och hur blir de som vuxna? Hur mår de? Och hur vilka samhällsmedborgare blir de? Så har det varit inne på det. Vad händer med den här generationen? Vi talar med den här nationssätt därför där 96. Eller senare. De som växte upp med en skärm. 2011 finns det uppgifter om det var 23 % av tonåringen en smart telefon. Och så en fjärddel. 15. De hade tre fjärde delar en smart telefon. Ja, vad händer med den här generationen? Vi vet ju att de sitter skydde tillmapar. De har ju växte upp så. Det har ökat om att de satt inte det då. Men man ser ju att de har ett antal. Det skilljer sig väldigt tydligt från tidigare nationen. Exempelvis tro på framtiden. Det är jättessorligt. De har ju då. För första, det har det som skett ett totalt brott i hur vi upplever. Att vi mår. När man kollar, när man faktiskt frågar dem själva. För det kan man göra inom forskning. Man kan kalla hur mår ni, hur tycker ni? Och det är ju då många fler som skattar att de. De tycker att livet är medningslöst. Det skjätter ju jätte tydligt skiftet. I den generationen som har ägnat stora del av sig uppväxt. Så att jag tycker att mitt liv är medningslöst. När vi växt upp, både du och jag, tyckte väldigt få det. Det var en positiv trend. Varför är det tyckte det? Och sen änder nåt. Det kommer att gå att man fråga. Det är det vi fick för kondens frågan. Men det har man ändå gjort. Man har för att se att på det betyder att. På frågan, jag tycker att mitt liv är medningslöst. Så har det fler som svara jag. Och det är mobilen. Man tvällar att ju det. Så det är liksom det som är lite svårt mycket händer då. Det har funnit. Det är fanns en finanskris. Det är också mycket som de nås. Det är liksom smartphoneen än att de nås är mycket högre av väldigt nygga. Nega till varnyheter. Om sin framtida klimat, förändring och så vidare. Det har ju också händs så det är väldigt svårt att urskjulja. Men det vi vet är att det är ett superstorskyllna motier i nationen. Det är samma fall på ett. Det är samma fallet på ett väldigt. Otäkligt. Och vad kan vi också lägga till? Nu pratar jag liksom om de fortsatt också inte bara mellan de åren. Men vi vet också att de har fått mycket, mycket svårare att läsa. Hålla koncentrationen över tid i läsningen. Läs för stål så är det mycket lägre. Vi vet att de också är mindre smart. Anjärnrationen anteriare har man också mätt. Det är väldigt mycket. Om vi tittar på oss om samhälle, eller nu kommer de här ut och ska forma. De kommer vara maktaran. Det blir så snart de sösta konsumenter. De har varit för 96-årdare i nationen skulle börja. Så var det du 30? Ja, men precis det är ju liksom. Och vad betyder det då om du hör en lägre möjlighet att förstå vad du läser? Och så vidare gör man det en bildningsnivå. Och vi vet om vi ska dra den jätte långt. Det är bildade människor behövs för en demokrati. Men som kan söka sanneinformation och bildas i sin egen uppfattning, det är jätteviktigt. Så det här är så viktigt på så många plan. När jag orom är för barns skämtis, orom är också för demokratin. Jag orom är också för deras syn på andra människor. Vi ser att en partin har gått ner att man ork inte. Man hinner inte eller man känner sig, och man orkar inte elever sig in i andra människor's verklighet. Och det tror jag jätterolikligt. Och vi ser det så vi svatt på vitt nu. Vad händer över hela världen? Man har kollat 23 olika länder i olika religioner och olika delarvaren. När man skattar unga människor's inställning till saker som jämställdighet exempelvis. Så där man ser att det är fler och fler män då som tycker över världen att kvinnanska lida. Och då kan man fråga sig, varför det? Varför händer det nu? Jag tror att det handlar om att man är i filtebubblor som inte bara positivt för en parti, för mänskliga rättigheter för demokrati. Och här tycker jag det är så intressant för att vi vet ju sen forskning och väldigt många år tillbaka att vi som föräldrar ganska lite inflytande över våra barn. Man kan säga att upp till 10 årsfallen på veckor. Och precis så sen är det. Sen är det kompisar de omvärlden. Ja, det är exakt kompisomvärlden. Och det är vi som måna om. Så föräldrar vi jättemånen de att man inte handlar dåligt sälskap. Man tänker mycket på det. I samtidigt har våra föräldrar generationen släpp som helt lösa i en värld där de infleras av kompisar och som inte ens känner. Men värderingar som vi vet ju också att alldeles är det som vi vet. och ritmenas sprider det som gör en uppröd mer. Så att hela den här socialmedia världen är ju fyld av ganska upprörande material. Nånstans, det klart att det spelat in om vi sett. Ungamän idag har en sämre syn på kvinnor, en deras farfärder. Det ser man i samma undersök. Under söknet de som följde på 40 i talet. Tycker det mycket större i grad att kvinnan ska få möbestämma? Jag började i bort exempel på vilka är deras kompisar. Vad har vi skapat? Sen ska jag lägga till att i den här undersökningen var svenska, men mest jämställda. Det var fyra procent i Sverige, men det ändå var väldigt anmärkningsvärt. Vi plötsligt har så konstvativt vinda. Det är lägre empatider, mer rassism, mer ojälställda. Tänk av vad är det egentligen som händer, vad nås de av. Det tycker vi pratat alldeles för lite om att den här är ett par av det väldigt lit om det. Det är en jätteviktig fråga som jag lägger på riktigt vaken på natten om. Det är möjligheten att få information, så har det också blivit att vi får bara den informationen bli vill. Ja, det dels är det. Men det är du pratat om att man kaninhålen, att ett intresset styr algoritmen att visa att vist inhåll. Du verkar inte att se det här. Det tar bara några minuter till ett algoritmen, så sju upp ner av det. Vi kallar för kaninhålen, och då måste man fråga sig, vad betyder du då? Om du redan nu känner lite deprimerad, så har du blöde andra unga människor som vill ta livet av sig. Det är inte en bra kaninhåll. Jag ska lägga till en annan grej som är ganska ny här. Som jag verkligen vill lyfta för att det är så himla tydligt. Vi har på något sätt en situation där unga människor påverkas av andra över hela världen i en riktning som jag sett. Det påverkar att raskrasism och jämstället är en negativ riktning. Hur kan det bli vitt så? Det visar sig att vi har varit med att betal att det ska bli så. Det är ganska en ny nyhet för förra veckan så valde Elon Musk plöts upp ett supertransparant. Han ville avslöja ekvationen bakom algoritmer. Det han inte berättar var att det är Ropa som trycker hållat med höga böter. Han måste avsläsa i en algoritmer. EU-bryt sig inte om innehållet är att det är en transparantisk algoritmer. Den viktig liten håll är inte censur. De vill veta hur funkar algoritmer som ni som använder. Nu är det ex, men vi kan gissa att det funkar väldigt lika på tiktok och möta. Då har han berättat att det är inte alls hokospokus. Det är super enkel matematik, ett poängsystem kan man säga. En like är 0,5 poäng. Ett svar ger lite mer poäng. Men det som ger riktigt, riktigt höga poäng är debatt fram och debaka. Vad skapar mest debatt? -Det är när du blir riktigt, riktigt upprad. -Konflikt utåt. Då tror jag att vi är vår godäntension. Det är en sån som mindre mänskligt. Vi tycker inte att det är inte moraliskt, det är inte etiskt, det är inte oempatiskt. Vad är det du säger? Då blir det väldigt troligt fram och debaka. Det kan vara så att det är ganska få som har börjat sprida dem. Men det är så skjukt uppradigt. Det är så utanför vårtik och moral. Man kan säga så att vi har då i och med vårt agerande med detta jätte höga poäng. -Nån gör ett ganska grovt enenda. -Det är en ena besående. Vi borgerna. Vi bor nerna. Det är ett grovt inlägg på äg. Precis. Och om vi ger dem fram och debaka, vi räger fram och debaks. Vi bara kan tänka så att det inte är så. Det är 75 poäng. -Där så 27 gånger mer poäng. -Ber med 2 poäng. Det är alltid riktigt med dem. Så 0,5 delags. Det är lite mer positivt svag. Men om du började fram och debaks diskuterade 75 poäng. Om du tänker en annons, så betalar du 0,5 för ett like, men 75 spänn. -Fatt sprida det. -Det är unskuffande. Alltså, vi har i vårt uppradigheter. Minra etiska eller mindre moraliska har vi betalat massvis. Men pengar för att det är inläget eller om man ska spridas. Så nånstans har vi normaliserat det också för plöttsligt. Det är plus alla uttupassister. Plöttsut är överallt. Det finns en norsk feminism. -Det är en råd råd. -Det är en råd råd. Det här tror jag är jätteviktigt att tänka på. För då har vi släpp våra barn och ungdomar helt löser. Plöttsut är det vackar som att alla har mindre empatiska, mindre. Briser minna och mänskade rättigheter. Och det ser vi också politiskt. Det är bara så jättinsamt att det här är anmärkningsvatt. Det är det här våra barn möter. En uppradighetsekonomi. Vi är ju alla med betalar för att det ska synas för dem. Låt oss trygga, slått oss, dra sig in i det där. Sen får det ännu mest nu för att det blir konflikt ut. Ja, men exakt. Det här är ju helt nytt. Jag hoppas att vi ska få se metas och tiktok. Men man vet ju att det är något likt liknande. Man har förstått att det är bost på det. Och på det som jag skapar en uppradighet är. Det är grundgrågrund för spridning. Det är det som också växesnabbast och blir få mest uppmärksamhet. Exakt. Du har ju din roll, så det inte på den här investerade. Och hur företag inom teck. Du var inne på det tidigt här. Hur ser man på den här kritiken mot sociala medier och smarttrons? Det är en av det där. Det är ju jätteroligt för att alla de. Nu är det ju så teckig så brett. Det är ganska få som som en byggt social medierplattform. Vi har bara ett lågt antal. Det är som ett tydligt är att ingen av dem som jobbar där. Låt dig sina barn eller ungdomar ha skärmar alls. Det vet, visst, det kommer väl att ingen. Det är helt ordigitala färgskolor och de får inte ha skärmar alls. Det är fönst. Och det tror jag har göra med att de är ett. Det är ena sidan och andra sidan ska vi ha det. Det är affärsmodell gynnas av just det här med stickernes. De säljer annonser och annonser säljer du. Du får det som betalt för annons som det är storspridning. De behöver att vi sitter där och är länge. Vi vet att för att vara länge behöver vi skapa kanninhålen. Där vi inte kan lägga från oss där. Man behöver skaparna upprärhet. Man är glad att lägga mig i familjsmobil. Man är upprärbid. Man är på fortsätt att. Hur ser en påre? Hur upplever du att du träffar och pratar med folk? Ser de påre som "är det där i business?" Jag låter inte så länge när barn har en skärm. Men det där är business. Vi måste få trafik och det ska snöra. Vi säljer annonser. Så agerar de de sen allre så. De agerar just så. De har jättelänge vetat problemen. De har jättelänge fått. De har jättelänge också framfall från EU. Fått förstarkarekommissioner. Om ni gör det, sen även säg leringar och till slut böter. Än då rätt de inte till det. Vi vet att vi är så mycket på om man är. De kärna för mycket pengar. Sara, om vi ska koka ner det här lite igen. En skilda är det här sammanhanget och små barns föräldrar. Föräldrar är det hur taget ser barnen sitter. De är dopamin belörande, maskinen. Man försöker man göra saker. Vi ska med att stånga smått teckbolagen. De vet precis för att de håller på mig. De bara producerar saker som klibbar och sån där de nere av sig. Kanin hålla som du beskriver. Hur ska en små barns pappel? Man pratar med barnom sociala medier? Jag ser att det har blivit en helvete. De som har fått barn senare. Vi kommer att se det som en ontexperiment. Vi kommer att vara en lättwoj generationer. Man får prata i en nation som är förlorade. De har tagit genom barnom och ungdom utan lek. Det är lovorade. Vi tittar på. Det är jättemst jämst. Jag skulle kunna säga "Nej". De har inte fått optimala förutsättningar för att gå in i vuxenlivet. När det gäller att hantera känslor och bildning läs för ståelse- -rörelse mönster. Att vara ute och röra på sig. Om vi tittar då lite framåt. Vi tittar på vad det är idag som mervetenheten är. Vi har ingre barn också. Det händer aldrig att barn sitter med en skärm på en mida. När jag mörkte våra äldre barn- -att barn runtomkunden komviserar vid ett mida-sport. När de framhandlade för nya barn för de andra lätser är det inte längre. Det är en helt annan i våra kretsäts. Samtidigt ser vi svart på vittat barn. Det var ett mindre ut exempelvis. I ena sidan tror vi har en väldigt stor medvetengrupp- -som kontakta skolan, fritidskontakta, alla andra föräldrar- -för att försöka bestämma tillsammans. Det är de som vill lyssna. Det är de engagerade upplysningarna. -Vad är det som har resurser? -Långa fler. -Jag har blivit. -Jag behöver ta hand om saker. Då kan man låta sitt en paddande. Det ser man också väldigt tydligt sosyekonomiskt. Så har det blivit så att de som har det bäst. Deras barn får mest lek och barn de, och de som har det sämst får mest skärm. Det är absolut inte. Det börjar utfattar om vem som har råd med nu. Det är viktigt att pojtera. Vi ser nu statistiken att i Västvärden så är barn ut i 4-7 minuter per dag. Det är mindre än de västa brottsdelningarna i fänget. Jag ska vara helt ärlig. Vi filar ju som föräldrar. Jag tror att vi tillhör en föräldrarianarion som mer än någonsin. Brinne för våra barn och vill varna, varande och bra. Det bästa vi kan. Men statistiken talas i tydligas brok. Bara en rap och sig för lite. De får inte förutsättningar att lära sig läsa. De blir inte fabredda för vuxen, men på ett antal punkter som är en statistikvises är fos. De är inte tillräckligt med grönsaker. Vi är så omhulldande och vi blir livredande. Vi ska cykla själv till inträning samtidigt så kan vi inte köpa emot det här. Jag har pendrare att man ska överreglera, men det har varit en för svår uppgift för föräldrar. Det blir det socialt sammanhang. Det blir det för alla som plötsligt kommer ett barn hem och så. -Det är nånstans kört. -Så det alltid varit? Det är super svåriga, men på timmen alla frälla som kämpa är. I vår familj var det så uttalade och tydliga regler så det ändå det vanligaste vi bråkar om. Tänkt då. Hur du ser ut. När man sitter och äter, då ska man berätta någonting, de har sett online. Det är så konstigt till vad vi är. Man var i skolan och bara. -Nån berättade dem ett klipp som. -Ja. -Det låter inte sant, men inte sant. -Du har varit engagera i det här ett antal år. Vi nämnde inledningsvis två sommarlov. Han är förgivigt skärmanväning för barn. Det står en där ett posk låd. Har den här handfasta tips? Det var en frustration med en bordeogmobil. Det är fint värder. Det kände inte bra. Vi måste göra drastiskt. Vi tog de. Vi lägger vi under de här. -Gönder de? -Viszt en dag. Vi behöver inte de på sommarlovet. Vi sa att vi behöver kontakten kompis och löser. Vi vill att de ska. Det är också att vi åkte från stan för andra vannar. De blev så arreavåga stora vann. Vi fick höra att vi var världens. -Så de kan man förvänta. -Jag är gud. -Ni är det tips. -Tad de fysiskt. -Jag är så övracklig underlätta. -Tad de. -Jag tror att jag ska ge ett råd för låg och ett råd för varandra. -Det är lite svårt. Råd med sommarlovet är att vi vill att man ska vara barn. Vi vill att man ska känna för fiskar och känna för att springa ut. -Vad är det för att göra nåt? -Ett posklåbhundrabsen. Då kommer det bli regnissellt. De vill ju inte det. Det är jättejobbigt för de. Men F är på riktigt tog den till 75 minuter för våra barn. Och komma på andra göra. Vi känner ju bara att vi inte gjort en annan. De sprang, fiskade och legade på kfällan. De kom inte ens in. Vi går ut och vet så det var som man var bara fotaban. Nånstans är de, det håller problemökt. Men de vill inte ens åka hem. Jämtligen en ganska underbar känsla. Där pratar skogen ett äventyr igen. Så jag känner en av mycket för det. -Tipsar då. Ta mobilen. -Hör det så här. -Håll du? -Ja. -Jag har gjort det första. -Jag har gått på. Né, vår uppgift som föräldrar inte att göra det barn vill. Utan att ge dem det de behöver. -Den på min sätt. -Ja, man måste bara på min. Kan man låta dem, kan man låta dem? -Anna är det lite eller ska de. -Jag tror att det finns. Det är viktigt. Man måste komma att jag barn är helt olika. Nästa generationer. När du är 13 år så är det där du har dina vänner. Det måste man nånstans vara uppe för. Vi får se hur vi gör nästa sommel. Han har börjat på högstade. Det är en annan värld. Jag tror att han kan få öppna snabbkett som han precis har fått på test då. -För 5 minuter per dag. -Dekorna är det stänga snur. För att då ska man ha en hina snabbt. Inte skolla, utan bara vilka kompisar. Det kommer vi att prova i sommar. Men några barn är det som kommer. De har aldrig skäm. Det vi åker till jämtland varje vinterlov. De sitter i nio timmar i bilen utan skäm. -Läker de att vi ser det här om. -Nej, nej. Jag vet att vi har introducerat att det finns film i bilen. De tycker det är roligt att titta utlänge. Det är en gälld, men det blir satt det blir typet. Det är det vi gör väl över den då. Det kan inte ge. Jag tror att det viktigaste du kan lära dig som barn har tråkigt att reflektera att stanna upp. Det är ju it, tråkiga i vår. När vi faktiskt har en stillhet i huvudet blir vi inspirerade och fantasera och kommer på kreativa idéer. Det kan vara det viktig att tänka på våra unga. De är inte så fysiskt lekande, kanske. Men kopplingen till kreativitet, kopplingen till fantasin. Den är så viktigt att få över på ha tråkigt. Det har man ju också sett. Man fattar inte först vad vi la skärmtiden. Eftersom vi fortfarande skattade, vi diskade lika mycket och tittade på tevarså. Vi la ju alla de stundarna som inte gjorde någonting. Vi satte på bussen och så vidare. Och våra unga trycker in i den vardagen 7 timmar per dag av skärm. Den här ska de tänka, de fantasera, de kommer på sina idéer. Den ska de lösa sina problem. Ta mobilen, ha tålamod, de kommer inte ta på något. Bityarna vill göra om det går, det tar det och om saker som skapar de förutsätt. Vad anda. Nej, men då har jag fått satt för de som inte går på högstadiet, så är det noll skärmiskt. Så min 11-åring var ju tillvering i fotfaran i en nation som där man gav i smartphones. Det kommer man inte göra, men det kommer liksom att ske mycket, mycket senare. Men då är det sms som gäller hon får sms- -men sina kompisar ringa, hon har Swiss och en SL, det har sitt på vardagen. Och så tror jag att det kommer vara. Det är också på praktiskt verktyg kunna nå varandra. Men jag skulle aldrig göra om det. Det kallar max på sin höjdens en klocka som man kan ringa på med mina ingre barn. Upp till en mycket högre roll. Jag tror att lagstiftningen kommer till fadsr, sammankampen. Men vad är det ju säg? Vad behöver du? Det tycker vi inte du behöver. Det här behöver du. -Då är det bara det man får. -Det är vi som bestämmer det. Det är vi som bestämmer det. Jag tror som man har också sett att det finns nästan anknytningsproblem -som små barn på grund av att vi föräldrar och övaren vänner vara hverma. Det går inte för ögonkontakt. Det har man sett tillvärlden. Som små barn kommer till faskorn att de inte riktigt fått av de behöver från föräldrarna. Det ska också lägga till att fundera på vem du vill vara hemma. Så hur nävarande ska du vara? Och för egen del ska jag nog säga att det här alltid tillgängligste eller till det för mig backende dig. Jag har ett jätteviktigt jobb. Det är en viktig aga i hela tiden. Då kan jag blanda sig att min amel av min annan. Men jag fassar den världen. Då kommer den tanken och problemet välja ut över hela tillvarn. Vad är det sässtern gällande? Vad du behöver göra och min man gör med varas med biltelefonen ibland. Det är svårt. Men det är viktigt. Samtidigt ska jag lägga till. Det här tror jag viktigt. Man tror att man måste ha samma regler för sig själv som barnen. Det låter jättebra. Men problemet är att då gör man inte det för barnen. Man tycker att det är jobbigt själv. Det här har Jonathan Heith också sagt att det är okej att ha olika regler för barnen. Föräldrar får vara föräldrar. Det är helt okej. De förstår det. Bra. Bra sluttor. Mycket tänk värda saker här. Så det här idag. Stort tack för att du märker. För att jag fick komma. Sikt på det. För er som vill höra mer tankar som dröje kvar lite längre och kanske lite handfasta tips. En för högtider eller annat finns det fler avsnitt av podden. Det finns en hel bokserie också. Det heter också sikt. Tack för att ni har varit med oss. Det här var en produktion från EFN. Ansvar utgivare Anders Huggestrand.