51. Narcissism - Del 1 av 2

Du lyssnar på en produktion av nån studios. Minnare sista ska personligt synrom i hand en stor eller liten. fantingen är en liten sjöker som är väldigt arre. eller som en stor man som också blir väldigt arre. Men de lilla pojken hem själv och skriker då den stora mannen kan bli väldigt beskig och behövde. Det här är en populärvetenskaplig podkast. Där vi utforskar psykologiska fenomen bakom mänskligt beteende. Men särskilt fokus på beteenden som kan bli farliga. Och som ibland ligger oss närmare än vi själva tror. Jag heter Katarina Hovner och är rätt psykiatiker att forskare. Och jag heter Kylan Kämman och i beteende vetare och forskare. Du lyssnar på de mörka cyket om narcissism. Första delen. Nu har det egentligen blivit dags för oss att dra igång sezon sex av det mörka cyket. Det känns som att vi har haft det ganska långt sommer på håll men nu är vi egentligen redo att ta oss anhösten. Och som ett sätt att kompensera för ganska långa uppe hållet så kan vi utlåva en rad olika superintressanta ämnen. Ibland annat så kommer vi avhandla ett ämne just idag ens avsnitt som har varit väldigt efterfråget bland annat i vårt Instagram-konto men också till våra mail. Och det är då ett fenomen kan man säga som är lite av en trend. Det brukar vara så framför allt med diagnoser tänker jag att det är liksom att det går trender i vad som är som används väldigt mycket folk mun. Och det här är ju en sån. Jag precis bara kan säga att äta mina ämnesligen mig var inte med att det är ju psykopatio. Och det har vi haft ett avsnitt om i en av vår första sezonger. Och det är ju fortfarande ganska väl använd. Men det känns som att senaste tiden har psykopatio begräppet liksom byts ut i media till just narcissism. Precis och i dag känns det som att det är nu när man har tiden på löpsäggna är din parter narcissism, är din chef narcissism, är din hunn narcissist. Det är det som finns ingen hejd på det. Och vi får också mycket ska man säga förfrågningar, brev, kring folk som är oroad över att folk är deras närhet är narcissister. Precis, så vi kommer idag göra ett djupdykig, vad är egentligen narcissism? Vad är det som känner teckna det och går det att förändra den typen av drag eller personlighetssyndrom? Och med oss för att hjälpa till och djupdycka hemnet så har vi en gäst förstås. Och den här gången har vi bjudit in överläkaren och läget till medi psykoterapeuten Peter Björling som arbetar på psykatrisydwest. Det här jobbar på en mottagning som är specerad på just personlighetssyndrom, där ibland och Narcissistisk personlighetssyndrom. Vad är det som känner tecknar närcistisk personlighetssyndrom? Narcissism, som vi har egentligen nästan börjat på basen att vi har ett problem, men vi har Narcissism, någonting vi pratar om i samhället, är USA att Narcissistisk land, eller vad det kan vara, vi andra som kanske självsord, eller vi skämtar med varann. Sen har vi det psykologiska begreppet Narcissism med den Narcissistiska mekanismen som är någonting som finns för alldeles vanlig person. Sen har vi det vi pratar om inom psykatrin och Narcissistisk personlighetssyndrom, då pratar vi en sjukdom. Vi kan kalla det för patologiska, så sjuklig Narcissism, det leder till lidande funktionsensättning, problem både för en själva andra. Ett problem är vi väldigt dåliga på diagnostisera Narcissism och en anledning till det. En anledning är att kriterierna så som unser ut i våra diagnosmanaler är väldigt dåliga. De är liksom utformade för att fånga det man kallar en grandios Narcissist som dessutom typ vet om det inte skäms för det. Om man tittar på intervjufrågorna så är det själva sett om så de är lite gärna. Ja, men jag tycker att jag är bättre än andra. Jag tycker att jag kan få gå för i kön, jag är typ skitstävliga och vet om det. Det är väldigt få av de som har Narcissistiska drag som faller ut på de frågorna, så att säga. För frågan som på det kan det finnas en kan det beror på en sån enkel sak som att det är översat att de är utformade i ett nordamikanskontext. Ja, men det kanske möjligt att jag vet inte om en amerikansk patient skulle skämmas mindre för att svara jag på de här frågorna. Ja, men jag kan fråga det för att jag kan känna igen lite från psykopatikchecklistan där när du får skatta poäng där så hur man skatta grandiositet till exempel blir. När man tänker ut det nordamikanskontext eller lite med USA där det kanske då det är liksom tillåtet att vara lite mer grandios än vad det är till exempel i Sverige där det är väldigt fult. Jag tycker att man är bättre än andra, och då blir frågorna extra klumpiga och liksom ännu mer svår. Ja, men det kan nog ligga något där jag hade en gång när jag skulle föreläsa att det är en slide på att komma till vanheter. Men en Terry någonting en amerikanskande fäller spelare som tror att jag gott ut med att sagt att han har Narcissistiska drag. Han är lite av de bad boy liksom, men annan sagt känner att "Yes, I am a Narcissist, and the best one too". Det kanske är något där här att man får sticka ut mer USA. Det är möjligt. Men där de frågorna fungerar på något sätt de som har en ganska grandios självbild och dessutom. Det lira med deras självbild att de är personer som kan säga som sig själva. Det finns många med Narcissism som helst inte vill se sig själva som just Narcissist. De vill vara en patiska och de kanske vill tänka att de offra sig för andra, men i praktiken kanske inte funkar så. De fungerar inte de där frågorna. Plus att de där frågorna eller. Det som kriterar som vi skriver Narcissism är där med grandiositet. Svårigheter, men pati, kanske vi kommer in på kan man inte känna en pati om man är Narcissism. Man kan det när skärnorna står rätt, jag kan förklara mer känner. Det är så många tycker ändå, eller om man tar någonting som många verkar varens om, så är ju det en eller för att man har. Man är en så beteende. Ett sätt att uppmål i livet eller att relatera till andra, motiveras av att upprätthålla eller förstärka självbilden. Min bild av mig, om jag har Narcissistiska drag och er bild av mig. Det är allt som utgår från det, så då blir det viktigt att jag gör väldigt bra saker. Det blir också väldigt viktigt att ni förstår och ser det, så att vi kan varens om att jag är riktigt, riktigt bra. Och det här att vara helt okej eller lagom är inte. Man har liksom inget mellanläge, för är man inte bäst på ett ganska trycktsätt, då är det liksom ett handlöst fall ned till att vara sämst. I avslängelsen har egentligen så Narcissist med som en slags falskt, högt, är det uppvärderat självbild, men liksom kärn av egentligen, när man har själv fract, så att säga. Så man inte kan kännas vidare. Det finns de som kommer till en psykotarpäft eller till sjukvården och säger så här, jag har så dålig självkänsla. Men slag, jag tycker inte att du är någonting till, och jag skulle ha hjälp med det där och tro på mig själv bättre att våga säga nej. Det är en person som kan kännas vid att det inte känner att man du, gratt, man kanske inte är värd att älskat. Andra inte kommer att jag ha mig i en grupp. Men Narcissistens det lämmer att det därför man inte vidröra, varken jag eller andra får se det. En begreppet grandios Narcissist beskriver en person som är i det här läget där det där är inte alls uppe vita över uttaget. Men det motiverande kraften, en så kallad sorgbar Narcissist eller Softskin Narcissist eller Valnerbund Narcissist. Det är en person som har kraschat och som nu typ nästan osjelerar mellan de här två tillstånden självfrakt eller trycka till andra. Det är deras fel. Jag känner mig jättedålig, det är ditt fel. Du fick mig att känna mig. Du är dålig. Eller som en person beskriver för mig att de gärna pågår hela tiden samtidigt. Jag fick diagnosen Narcissistist, personlighetshundron, samband med mina andra personlighetshundron. Vi har en person som vi kallar Thomas. Han är ju femt års åldern och bor någonstans i Sverige. För mig är det väldigt egentligen inte så mycket en diagnos, utan det är vi snarare min personlighet. Jag har försökt eftersom jag fick min diagnos, så sen när jag var femt år har det väl alla fall förklara för mig lite grann. Så här efterhand varför mitt liv har blivit som det har blivit. Det började för mig väldigt tidigt i livet. Det är någon jag var 8-9 år, så jag blev de självsom extremt känslig, och jag hade tankar även då på just det här med livet och varför livet gjorde sånt. Så jag hade fortsatt i mitt liv, jag har levt ett normalt liv. arbete och vänner och familje och så vidare. Men har vi några tillfällen handlat i djupad depressioner och i samma med de depressioner efterhand kan jag se att min aracistiska personligt kanske har spelat ut på ett sätt som inte har varit särskilt på och för mig eller för alla. Det har börjat säga någon människor framför allt som kanske ljast i förhållanden med mig i destruktiva förhållanden. Det har jag inte har klarat av att hantera mina och mina tjänslur där du och den här. När jag ser sistiska personligt har jag fått spelat in andes för mycket. Det har jag oftast rullet till att jag har blivit sen jag har blivit den depressionetvisluta. Vid dag så är väl det som kanske påverkar mig mest ibland att jag är lite förhållande mot min omgivning och jag kan vara ett om man mot mina barn. Jag har lärt mina avvarn att säga att mig är gubjärväll så att när jag blir frari eller när jag märker på mig jag behöver blivitherad över nånting som brukar säga att de ser att den gubjärv är för då vet jag att jag håller på vår flångt och då har jag lärt mig på det där som han säger "Flåt, det har jag vet, det har jag inte bra." Är det för jag lärs lite i framför allt inte på publicaltummen. Populärveten skaplar tid skrifter bland annat att det finns olika typer av mer sissister? Är det här en beskrivning av olika typer? Eller är det olika faser? Jag skulle säga att det var en bra fråga. Jag tror att det kan väl finnas dem som går genom livet som grandiosa när sissister. Det vill säga att de deras grandiosa självbild och sätt att vara utmanas inte så mycket så att det bara rasar är möjligt. De träffar aldrig jag. Men har man när sistisk personlighet sin rompatologiska graden tror jag inte att säga så jättemånga som ser gärna om livet utan att vara det här sorgbara eller till och med nästan krossade läget. Då är lidandet påtagligt och tydligt för dem. Det kan också då som det är farligt. Man kan bli väldigt sysigt alldeles där. Ja, precis för det kommer jag ihåg från just att man gick läkare bilden och psykatikursen och sådär. När det ser siss på ett sätt var det så där skyddande mot att må dåligt men de kan ju lätt och hamna i kris. Då kan det bli väldigt farligt faktiskt för att man kan bli det självmors risken blir påtaglig. Och det tycker jag också vi har sett tidigare avsnitt. Till exempel vi partnervolts. Ja, men jag tänker jättemycket på dåligt partnervolts männen faktiskt är väldigt mycket rörelse med återkommande. Det är mäksens till mig lite nu när vi pratar för att det har inte riktigt gjort det för att i min förustadningsvärld har det nog varit så att person, alltså narcissistiska personer inte dels söker, stöd och hjälp och att de inte suiciderar. Men jag tänker på Jeffrey Epstein till exempel i verkan ett exempel på att det inte stämmer. Så om jag har inga hårda siffror jag kan vara med på en narcissism kongress i höstas. Då var det någon som pratade just om det här med suserrelitet, då de sa att personen med narcissistisk personligt syndrom begår eller utför mycket färre susedala handlingar en personer med bordlein. Men de är mycket mer sannolikt att de gör att genomfart full bordatsucit när de väl gör det. Och igen, det finns olika idéer om det där. Men du ger exempel på en känd person som har hamnat just i att matten druggs undan, liksom nu gick det inte att upprättholla inför kanske honom själv. Vi kan inte vi veta eller andra idéer om att vara en jävligt perfekt eller övermänniskt person nästan makt inflytande allt det där. Den totala för nedringen. Och när jag pratar om att narcissism handlar om att upprättholla en självkänsla, en självbild. Så det som hela tiden måste undvika om en narcissistisk du skam. Det är liksom den känslan som hela tiden finns där. Skam med något roligt jobb i känsla. Det är också en känsla som är väldigt svår och använder tillsammans med andra. Skam får jag så att vilja gömma stup eller att vilja bli av med skam. Nej, nej, nej, nej. Jag ska inte tjäna dig. Du har fel. Ja, du gjorde sådär så att jag var tvungen att slå dig. Det är ditt fel, så att säga. Det är lättare med Sorg eller Redsla. Till och med Skuld faktiskt. För när man skuldt känsla då kan man försöka sona och gott göra. Men skam med att vara oacceptabel, att vara ovärdig att inte höra dit liksom. Ja, det är ju väldigt intressant. Jag tänkte på det i behandling som man har ingår om vi tänker personer som har begått sexualbrott eller varit våldsamma i relation och just att man pratar om vad skammen, att det kan verkligen utgör att hinder för att börja ta tag i den problematiken och då är det lättare att skjuta ifrån sig det och helt förnäkade. När man pratar om att det är viktigt att minimera skammen, så kan det också tro jag att sticka i ögonen på folket, men de skar kända skam. Ja, absolut. Men vi behöver också komma över den tröskan. Ja, precis. Det är för du är ett av mentaliseringsproblemen då, och det här med att förstå andra sinnera, som är en partier, men också förstå sitt eget indra. Det är den är att personer med narcissismen, förutom den delen som är bara ärftling. Man vet vissa saker, som ökar risken att utveckla nars i siss. Det är ju att ha under sin uppfostran få mycket förstärkning på sådant som. som vi skulle kallas styrka, så att säga att vara lycka, att vara tuffat, vara hård, att vara framgångsrik. Men att det är som är sårbart att känna sig liten eller misslycka, eller bortval, det ignoreras eller till och med bestrafas. Så att säga att min sån kommer inte med sig, men de valde inte med på träningen, och jag kom sist, och sa att jag inget bra på fotbollfarsan, och jag med dig säger, du är bästillaget in träner i typ sjukhuvat, och det är bara för att. Han ska. Han så ska få spelas, är du egentligen bäst, jag ska skjölla ut honom, eller ska byta lag, du ska spela i hamma by. Då har jag tagit ifrån om möjligheten att liksom unga som den är känslan av, att. att det inte var så bra, jag också visar att honom, att den, och akceptabe känsla för mig, så det borde också nog vara det för dig i framtiden. Jag ser det. Du påvisar också den här kombinationer och kanske genitik, och uppforsam. Ja, ja. Det tydligt på ett visst är jag anlagd och kanske hos föräldern som bemöter det på det sättet, och då kommer vi till liksom att. ofta samspelare, och att det liksom inte är. Det är svårt att skjö. Hur ställer det hela han? Ja, precis. Sen. Kunde man ju då tänka att det skulle vara hjälpsamt för den person med narcissism, att få. hjälp av någon, och ungås lite med den typen av känslor, att känna sig lite misslycka, det är dålig, men det är lite oklart faktiskt om det är en. framgås riktmetod. Så. som. en del pratar om det. Syktrap efter, som håller på med narcissism, så är det ju lite av en förhandling. Det handlar också om. man kan vända lite på det, så att du är mycket narcissistiska drag, de ställer till det, eftersom du skriver de här. jättemalen till alla på din arbetsplats om bla bla bla bla, och sen så är efteråt måste du typ be om musikt för inte få sparken, och du har fått sparken tidigare, så kan vi. skulle inte vara bra för dig, hittar lite andra sätt och hanterar det där, så att du bättre nå dina mål. Så inte så fokuserat på att. du ska utveckla all den här. empatins, som en medel svensk som känner, eller du ska kunna. unga oss med din skam, och som jag kan, om jag nu kan. utan lite mer egen nyttigt, liksom. Och det är ju. det är intressant, vi är precis det, som jag tänker just om kring sykopatiet, och så på att skadraga, för att hitta en bra. Speciellt om personer har svårigheter med empatin, du är väldigt svårt på den sätt. För i en vanliga terpäftskaliansen är ju just samspiltaliansen, det känslemässa kontakten, så viktig, och när en person är inte riktigt. kan möta det på samma sätt, och måste man hitta andra metoder, och just den där egen nyttan är ju, för det viktiga är ju att beteendet ändras, egentligen ju. Ja. Det viktiga är ju inte att alla. mår lika dåligt, eller har lika dåligt samvete, som övrigsperson, även om man kan tycka det, så är det så här. Ja, för svar för del, liksom. Ja. Jag är synnerhet, gör det lite i min bransch, för jag jobbar med folk som söker frivilligt, så det är så här, den här personen kommer och vill må bättre, och då gäller du att ge dem, ge personen någonting som både kan vara till hjälp för henne, men som också är någonting henne vill ha, så att säga. Sen är det inte alltid, men har man. mycket narsistiska drag, och det är liksom det drivande problemet, så är det inte att man mår dåligt, och då söker mig kanske ofta för depression, eller ongest. Kanske ökad risk också för somatiseringstillstånd, för det har ju också lite av det, att jag klarar inte det här, för att. jag fick ju den här i besen, eller jag fiasund, så att tar en problem, eller jag har det här smettillståndet, som förklarar, varför jag inte blev befordrad för sex år sedan, och jag har inte kommit i merätta. Det har ju också lite av det här, jag ska inte behöva känna att jag inte har. lika sig var liksom det här, denna yttre faktorn. Ja, som i första depression, likte en depression av det när jag var 20, och det är. slutendom med ett sittvsök, och går den så klart, men då fick jag bara med det sin rå, prata med en psykiatrikar, och sen så var jag frisk igen och mår det bra, och min andra riktiga ditt påveltyp, när jag var 35, vilket också är den depressionen, som nästan destruktivtrollande, slutendom med ett sussidförsök. Tommor väl ute är, och jag har väl gått i kobet hej, och jag vet inte, Jag kan vara lite mycket om färger och de som vet lite om psykologi vet att man färger höfter med olika känslor. Det har hjälpt mig att förstå massa saker som hänt i mitt liv, men det hjälpte inte mig så mycket att förstå med på egentligen vem jag var riktigt. Ja, när jag var ungefär 48-49 så gick jag in i vägen på mitt arbete och efter det så hamnade jag på företag sen så vården och de trodde ju igen att jag hade en depression, men jag kände inte riktigt fler som jag satt. Jag sökte själv i en vård och blev utträdd och under ett årstid faktiskt och fick då mina diagnoser. Och då fick jag criteriana för att ha det som man kallar för personlighetsynrå. Jag hade en necessistisk och jag hade bordeline och jag hade två om och sedan till mig. Jag kommer inte ihåg dem så mycket för det är intressant för mig egentligen, necessismen och de systemen var behantera. Det andra riktigt som före bordeline och det här andra är någonting som jag bör göra med, men när man går behandling så är det inte alltid att man pratar om exakt vad man jobbar med. Nu vet jag att det kommer att finnas behandlingsgrupper så små nyhånd där man bara jobbar med människor som har den och sådana. Men i min behandling som jag gick på så jobbar de mig med. Hur man är, hur man kan agera, hur man tänker, hur man resonerar, grupptarapi, inte dåtarapi, varje vecka. Och depressionen, vad är det som kan utlasa det är det liksom att man känner? Man tänker på det så jävla, det är jävligt stressigt att ha mycket när necessistiska drag. Man känner sig aldrig riktigt nöjd med sig själv. Ni kanske har hört eller de som lyssnar kanske hört att när necessister också ställer väldigt höga kropp andra. Men du inte tillgitt snyggare smart eller, men när necessister har egentligen lika höga kropp och så själva att vara. Pristera medelmottigt blir så himla krångligt att stå ut med, man måste sitta i att det är mycket förklaring att det var för att bli så. Så det är väldigt stressigt. Och jag tänker lite om man bara går till sig själv, man tänker att man blir när man har känslor för fördelad. Syskon till exempel, om man upplever att en syskon har fått någon bättre present på jul, efter att det kvar hur enkelt smäst. Men det känslan har varit känn att vad händer nu? Vad försöker inte jag den där? Eller alla rätt på proven, grannen eller kompis? Och så känner man att det är faktiskt en riktig oerhetsvisa i det. Tänk att leva att det är så hela hela tiden. Och mycket starkare. Och med kanske större konsekvenser också. Det är liksom så här som jag sa innan. Vi har ju det finns ett narcissism som ska säga mekanism i oss alla. Ja, kan du förklara att det var ju det vi låter jättespannande? En. ska jag säga, bland nu levande experter. Så då ska man säga hur bara hon beskrev där nu. Jo, men så här Sund, eller normal narcissism, behöver vi alla. Det hjälper oss att hävda oss själva, att ha en positiv självbild. I vissa lägen kan det deraktiveras, om vi säger att. Men jag vet inte om min fru säger till mig att varför kan du aldrig komma ihåg att handla det där nu? Han har sagt tusen gånger liksom. Att det kan väl uppen en möjlighet till lite självförsvar. För det var det knappt att inte ha det nån sin, att alltid visar. Ja, jag har gjort fel, du har rätt, jag är inte så bra som jag borde vara. Och du har gjort exempel på när man kan känna så, ibland är det dessutom relevant kanske. En känsla av orättvisa avund liksom, också kan vara så här där man kan prottas mer. Så då har vi något som heter "mer över mot avnarsicism". Och det är väl det som kanske man kan tänka på, jag vet, dreffre. Men man kan täcka på vissa personer man har stött på i sitt liv. Som kanske mer än de flesta behöver framhävas sina förtjänster som när de berättar hur sommaren har varit. Kanske sprinklar in lite mer av att de har träffat någon känd person eller att det de gjorde av. Vi fick lite speciell behandling, vi fick så här liten chaleida i allpennas där. Och för att jag fick så bra kontakt med den där. Och tilläggaren att allting behöver vara lite extra. Det gör ingen illa, det nästan lite gulligt med det också lite irriterande. Jag kan känna jämnade där, men det är liksom. Jag sa över mot för att under viss omständigheter kan destella till det. Till exempel när man hamnar just i en ganska allvarlig partner kris, man har svårt sitt ektenskap. Om det där blir väldigt starkt då, då kan man ju svårare att göra sin del i att reda ut det. Att det blir försvårt om du. Om min fru ser ut dem, att jag vet inte om vi kommer grejer här peder, vi har så stora problem kan vi rida ut den här store. Om det är allt för starkt för mig då att behöva förklara att min fru som är problemet. Du borde gå i terapid, då kanske jag missar någonting som jag egentligen behöver. Och jag kommer nog förmodligen inte riktigt komma på, det är heller inte då i alla fall. Kanske möjligen senare, eller så bör ett fungerande göra den här självvärdes stabiliserande förklaringsmodellen efteråt. För att stå ut med att jag blev lämnad, för det ska man inte bli om man är en riktigt bra person. Kan vi fortsätta det här spåret till och på det här spektrat, till där det blir med patologisk, vad är det för typ av? Kan du liksom eksempel på hur det kan ökta sig? Det är liksom då det är verkligen tydligt att allting motiveras av den här att hela tiden skapa, uppretolla den här självbilden och andra spilda mig som. Det är verkligen att man är typ avutständing fantastisk. Men när jag träffat sån, då träffar jag personer som har det där ganska intakt, eller de kan ju fall komma in i det ibland. Jag förstår det här med lökmil, bättre än vad du gör. Det känns så just då att den personen kan eller förstår bättre, eller att vara smartare, eller att vara mer attraktiv eller mer lyckad. Det är också så stor avstånd mellan verkligheten och självuppfattningen, så det är verkligen märks för andra också. Det uppfattar som man också, ofta som extremt skrutsam som väldigt uppmärksamhetskrävande och förmodligen så stöter man bort ganska många människor på det här sättet. Det kan funka ett lite tag. Det funkar ju som bäst när man har mycket narcissism, så kan det funka ganska bra när man har medvind, för då mår man ganska bra. Men det är mer när det börjar gyssla lite grann som det kan vara bli ganska jobbigt för mig och förmodligen också jobbigt för er. För jag känner mig som att du försöker ha man det här med lite övermott av narcissism, då hanterar man kanske att någon annan vid middagsbordet tar ordet. Det skavar att man inte är ju brampjuset länge, men man kan hanterare. Men han har man väldigt mycket narcissism, så kan det bli att jag inte bara måste ta tillbaka så uppmärksamheten till mig. Det här kanske också måste trycka till Katarina för att markera. Så på ett sätt blir det väldigt tydligt också att vi allvarlig grad av narcissism att det handlar jättemycket om vem bestämmer, vem är överläge. Jag också förvirrande att någon kommer att vilja hjälp och så börjar de med, eller väldigt tidigt så själv de ut mig. Du, därför som jag tycker också att det är så extra, det är som att man är dubbelt bestraffat och man har mycket narcissism, för man kan må dåligt, man kan komma till sig en syka kut, för jag vet inte vad jag ska ta med till. Jag vill bara dö ingenting funkar, allt rasar hjälp mig. Och så händer det något i typ receptionen där någon kanske är lite oart eller uppfattas som lite avfärda och slutar dem med att man skriker att man ska anmäla. Och så bara går man därifrån i målna vredde. Och två timmar senare, man månte bättre, men man har nu liksom typ gjort bort sig på länsakutan. Det kanske vi borde prata om också. Jag var med oss en intervju i Dien för ett år sedan, och jag tycker att det är lite svårt att vara med offentliga sammanhang så där Dien är stort liksom en rasicism i krångligt, men jag de berättade att de hade skulle inte ju vara först en kvinna som hade kommit ut med en bok om typ att leva med en rasicism. Nu sitter vi och pratar om rasicist, det är jag pratar om rasicist som mina patienter, men vi kan ju också prata om hur det kan vara för den som av olika skäl har någon slags relation till rasicist, yrkesmässigt eller i relation, för det kan ju också vara väldigt, väldigt knepigt. Ja, men för jag tänker på den, vad är den, det är en intervjum, det var den, precis superbra intervju för övrigt, men du beskriver också, i att jag är så intresserad av partner-relationer, så han är hela tiden där, i att mitt forskning som råde. Ja, för det du beskrev var just att ju närmrelationen är desto mer, kan det liksom, vad ska man säga, få självbilden i gungning eller hur du nu beskriver det? Nej, men jag tror att du har någonting där och det vill också någonting, det finns ganska mycket skrivet av folk som har typ överleft en rasicist att säga som beskriver, men det var så perfekt i början. Det är ju ganska narcissistisk att vara så stormkär, och därför kan du kanske ta tag att märka att det blir någonting som inte funkar här, där med vardag utmaning att komma med kritik så längre det. "Du är perfekt, jag är perfekt, vi är med sig, så funkar det väldigt bra." Då kan man också uppfattat en person som är omtänksam och kan lyssna på mina problem. Då kommer vi in på det här med kan en person som är omtvist att jag är jättebra svar. Men som jag sa förut när allting lyrar, så har man ett intresse av hur en andra personen mår. Men det bygger också på att min spegling, när mig som en väldigt bra person, är uppfyllt så att säga. Om jag är lite igånging, då har jag gått dåligt på jobbet, de tycker inte att jag är bäst längre. Eller du är just där sagt till mig, jag är inte riktigt nöjd med dig, då blir det svaret för mig att klara av att en partis förstå dig liksom. Och sen kan man ha god typ kognitiven på det som man kan räkna ut och tänka ut folk känner, men det kanske inte berören på samma sätt. Hur som helst så. Det är väl en del som kan beskriva just det här, att det är ganska perfekt, men att den här narsister sen vill att man ska bete sig på vissa sätt eller vara på vissa sätt. För att vara en del i den här narsissistiska självbilden. Och tänker det, borde väl också. Jag tänker på om man sen, om man har barn till exempel, kan man tänka att den förälder som har mycket narsississ. Och så att det kan bli ganska svårt som barnas tillbaka upp till annars förlängning av föräldern. Ja, det är lite samma som en part när allting behöver vara perfekt. Vi behöver vara lite bättre än andra, eller helst mycket bättre än andra. Vi, familjen, björling, vi är väldigt intelligenta. Det här är betyget inte så viktigt, det är street smart som räknas och så. Och det där, det blir kneppit på många sätt, och på vad det ger de här barnen för möjlighet att hantera att inte vara bäst på allt hela tiden, eller kännas lite misslyckade, eller en liten eller enkslig eller någonting. Och sen så, lite allvarligare kan det också vara att det som jag, om jag är en annarsissist och pappa, det jag uppfattar som svagt. Lässen ensam lite osäker, jag är med liksom ganska arg. Så det är inte bara det jag inte vill prata om, utan det är så det där siger inte vi, vår familj. Det uppvisar liksom svag helt. Ja, det blir ganska uppmatt, man bestraffar det, man upppattar som svagt, och det bygger egentligen på att jag då, om vi ska vara lite psykologisk, att jag inte känner kännas videos mig själv, därför har jag svårt att både förstå det och orka mer och kunna hjälpa dig och känna det och hos dig. Och det kan man ju säga, ger en slags hinder för min en partim i vissa av dina känslor. Jag har har jag mycket narsissism, så jag är ganska dålig på att leva mig in i mig själv att känna så. Och därför blir det svårt för mig att utöva att sätta mig in i dina skorna du känner så. Lässen redd, lite misslyckade och så där. Och det här var den första delen av avsnittet om narsissism. För mig är det nästa vecka för att fortsätta prata om det här spännande ämnet tillsammans med peder. Från början är jag fick mina personer att sin dromm liksom upplästa för mig. Då ska man veta att jag har suttit en ungefär ett stort år. Och typ varandra veckor svarade på frågor och formulärs. Det är inte så att man liksom får sina personer att sin dromm slängda på sig efter man har fintint på nätet och de säger att du ska rösta på moderaterna. Det här fallet handlar ju verkligen om vi utöp och när jag fick dem så mådde jag ju fortfarande dåligt mina person. Så jag vill inte egentligen gå in i behandling, jag sade inga. Jag gick upp där pivför mig i ett kommer alldeles hända. Men till slut så sa jag min doktor för att nu redax, nu redax för det går att börja din behandling då. Och jag gick ihop på personlighetsprogrammet som heter. Så jag började med i behandling och första gång jag kom in i min grupp så satt jag och lyssnade på alla andra människor. Det är klass som satt där och tänkas här fan. De är helt dum med huvudet och här de pratar om. Och efter ett år, ett år behandling, så satt jag i samarum kanske inte exakt samma människor. Så fan vad dum med huvudet jag var första gång jag kom in. Så det tog ett år som resonerar med sig själv. Men jag tror nog alldeles jag kommer kunna säga liksom att jag är fri från mina personlighetssyndrom för att det är en del av min personlighet. Så vi har ingen jobb till det olika segment som man jobbar med olika saker. Som man kan ha fem veckor och då har man en halv timme grupp och sedan en timme individuellt. Och då kanske man jobbar bara med hur jag ger upp vissa situationer eller hur hanterar relationer och så vidare. Sen så jobbar man där i cykler till ett år. Så får man ta mer så ofta hem då. Hemuppgifter får man liksom försöka när man är verkligheten och så tänkas att ta mer snart inte baken nästa gång. Ja men alltså varför sagt jag skrikar på den här gruppen i bilen igen och så börjar man jobba med det. Och sedan så leder man liksom ut vad kommer det här ifrån och vad kan jag göra i stället och så vidare. Och så jobbar man i princip under hela behandlingen tror jag. Och det är väl lite så jag är idag också. Jag försöker liksom att tänka lite längre i tänka sig att de här situationen är inte bra för mig. Så den ska jag inte förrätta mig. Ja, typ så. Folkare. Folkare. Folkare.