Motorcykel-roadtrip genom norra Vietnam - Specialavsnitt

-Du lyssnar på en pod från A-kost. -Vit namnöj, vit namnöj. -Ska vi köra? -Vi kör. -Jag vill. -Jag har jämfurs. -Kanaler. -Alla kanaler är det gång. Vi har micket. Vi har mick två. Vi har mick tre och mick fyra. -Famma nice. -Jag har alla goda ting är fyra. -Jag är bostigt. -Alla båda ting är fyra. -När bontus är med att få lera. Alla goda ting är bättre. -När bontus är med. -Hur läget potter? Det är bra, tack. Det är en första videon efter semester. -I mass. Först är videon mass. -Du ålder oss som ett fint vin. -Tick du det? -Ja, det blir bara stäggare. -Vadför då? -Nej, det är inte fanvitt. -Famma du att växtera. -Jag har skaffat längre frysyr och en annan livstil. -Livstil? -Livsinsikter. -Har du nåt kategorid som du kan nämna? -Jag försökte omringa med en halv som är lite efter karriben. -Jag har varit ut med min segelbåt. -Uter på en sjöv. -Det har frisätt som är kryddande. -Jag tror att det är för snikthåra. -Det är lystig. -Litt är lite sariad med på ett seksit. -Som att du har levt ett liv. -Man blir brun. -Det är du på armen när vi träffar det. -Ja, det gäller fräsch. -Jag är så fräsch. -Det var "fresh of the boat". -Jag såg ut som bara en kille en prips blå livlomb. -Det är fan drömmen. -Ja, det gör en drömmen. -Skrägggårds drömmen. -Jag har bara seglat de sjuvhaven hela som man har haft ett jättekomat. -Jag ska ha en hund när det var ute. -Jag har en hund. -Jag har en hund. Det känns som det passar bra. -Vad har man ska ha? -Vad är det dålig på hundraser? -Vad är det första som jag tänkte på? -Jag vet inte riktigt vad det är, men det är en ganska stor hund. -Men som har lite så spetiga råd. -Samt bärnad. -Nej, det är inte så i alla stora. -Nej, inte "bootsman". -Jag är lite konstigt. Det är vitt. -Jag ska säga att den ser sjuk normal ut. Det är verkligen så. Vad är lassig för hund? -Lassig. Ni vet hunden lassig. -Ja, men det är väl med att söla bra dår. -Nej, likt det. -Långa öron. -Hund. Jag måste kolla det här för låt. Det blir en liten avstickare. -Nej, det är inte okej. Det var inte lassig att tänka på. Det skulle jag vara särskilt när det är hårt. -Jag skulle ha flassig med det här. -På kvällen och sen ligg upp ett tracare över Övöstetskön med autopiloten. -Händer. -Ni måste det nästa spela den versionen som visste att det pågår. - I Paletta. - Men av Västerlönsk smörjade. - Västerlönsk smörjmedel. - Ja, precis. - Det behövde stära då. Det var ju som sagt ett team-songen, som satt sig, där vi även var där. - Vetna maj. - Och det är otroligt låt. Vi har uppe med grapparna, mott och cykel, mångstans i ett annat land. Det är bara vi och vägen som det handlar om. Det är ju precis det vi gör. - Hur kändes det för att du. Vi har ju otursåret. - Det är det stora otursåret. - Eller hur? Det är en innan det här var inte jag med på. Alla första delen av det. - Exakt. Inte riktigt resan innan. - Var det inte det? - Han var i Kariben väl efter. - Just det Kariben, tror jag. - Det var ju. - Men våret första riktigt stora resa, när vi åkte till Afrika, var det du som. - Det var fann du, det är brukt i Armen, eller vad var det? - Brukt i hand. - Han var fingret. - Han förståndet. - Han förståndet och sånt. - Och blind term. - Blind term. - För att opium och griva. - Jag vet inte. Om opium och opiater riktigt det här sammanstag. - Det är väl jord, men väl. De är väl jorda, liksom. - Det är lite från samma. - Som man blommar, ja. - Som man grundet. - Ja, tror jag. - Ja, jag är inte helt hundra på det. - Man kan inte säga att det är exakt samma, men jag tror att de är ändå syskon. - Nån slags syskon? - Ja, det ser ju det. Där kom du in i halvlekas under Afrika-resan, och då hade du ju ett helt opium. - Det var ju ett fucking sin. - Vi har ju inte en pere, ja, precis. - Ja, exakt. - Och dagen innan vi skulle dra på den här smösen, då fackar du upp ditt ben. - Ja, precis. - Ja, exakt, så jag hade kryckor i en månad. - Ja, det som jag gräns var, jag kunde inte ens stå upp. - Nej. - Även när jag hade kryckorna, så var det så. - Det gjorde sig jävla ont och krycka fram, så att det var så sikt, jag kan inte åka till. - Jag kan inte åka utomlands, liksom, främman till fjärrarna öster. - Nej. - Men det här, så att det gick inte upp. - Nej, jag kommer ihåg. - Men ni kommer få se en video på det också, längre fram, men att jag gjorde så att vi skulle börja dig. - För du kunde verkligen inte gå. - Nej. - Ingen av oss hade ju sagt, eller ingen hade ens tagit upp sig och jag vet inte att vi ska hitta vittnamn i morgon. - Nej, precis. Det låg bara över. - Eller fan, ten i rummet. - Det var en stor, eller fan. - I början tänkte jag bara, "Amen, det kanske är liksom att du inte reppar dig i alla magiska sätt." - Men sen ser jag bara, "Di kommer inte hända." - Nej. - "Di kommer inte vara möjligt." - Nej. - Men sen var det någon som droppade bara, "Fangar man med vittnamn." - Ja, men det var ju så. Det var ju dagen innan sätt, och den anledningen vi hade inte riktigt. - Nej. - Och vi kunde inte fört se att just det skulle hända heller. - Så det fanns inte i på kartan innan. - Antal är väl liksom lite som var på något plåster på såren. Det var ju att även hade det varit två, tre veckor innan resan så hade det ändå inte gått. - Nej. - För att jag var fan helt immobiliserad, då länge. Så det var ju. Jag blev kooked. Men fan, det var skittåkigt, alltså jag aldrig varit i vittnamn och jag hade verkligen sett fram emot den här resan. - Ja. - Vi kände slutet som din resa från början. - Det var ju verkligen det. - Ja, men det här landet av karaoke. - Ja, men är det verkligen karaoke? Kan man säga det, men då jobban som är karaoke-kanslönd eller hos ett av den? - Ja, det är. - Fan de gillar ju karaoke-asen, alltså. - Det är väl inte så mycket? - Många delar. Jag har ingen aning för ett sådant att ta illt och karrig också mycket i vittnamn. Ja, men det är väl att de har någon speciell musikultur där det är vittnamn, alltså. - Ja, det är inte mycket. - Ja, det är ju mer det, det är hemskt. - Det är mycket propaganda musik, alltså. - Ja. - Och det är väl då bra på karaoke, verkligen. - Ja, det finns ju en "Hadjanglåt", också. - "Hadjanglup". - Ja, "Hadjanglup". - Ja, ja, det är den som. - Det är en statliga melodin, alltså. En insört av det allra som man hänger. Nej, men det var verkligen fan "Hadjanglup", liksom. - För du hade ju varit på "Hadjanglup", för. - Ja. - Exakt. Tjänst som vi jag snackat om med alla resor vi gjort i i året, så har jag. - Ja, du var med där. - Ja, du är denna vart här. - Ja, exakt. - Du är en rekerskare. - Ja, rekerskare. Men det var ju. Men jag vet. För det var ju en några år sedan, ju. - Precis, men då vet jag att. Eller för då visar du massa video- och bilder och grejen när du kom hem och det såg så jävla heftig ut. - Ja, men det var ju också så jävla hyppad efter det. - Precis. - Vi måste göra en motczykelvideo. - Exakt. - Det var ju verkligen en problem att ta efter det. Så det var ju det är obeskrivling natur där uppe i "Hadjanglup". - Ja, det var fint, det var. - Ja. - Ja, som en engrej, och vi börjar lite där, för vi kommer ju dit och ganska snabbt in på så var vi på mål, eller motczykeln. - Vad snackar vi? Det var liksom. - Nej, det var ju nog helt sjukt, var inte det. Vi landade ju, och sedan. - Hur var det? Vi kom dit, landade. - Vi kom dit sen på kvällen och sedan. - Satt oss på en buss. - Ja, precis. - På kvällen. - En sån här sleeper buss. - Ja, just sleep over night buss. - Ja, det var ju. - Men det var ju sån där man går, har sån där man. - Det är den hittiga aktie. - Alltså, det rakt långs som en igen så kvös, och försökte få lite sämt. - Ja, sik. - Det var riktigt gick, men det var för kort också den här kvällen. - Ja. - Den var anpassat för att vi. - Ja. - Vi hittade mer sig så länge tror jag. - Ja, men precis. Det där tänker jag så. Vi vill nånstans medel långa, men är man två meter lång, exempel. - Ja. - Då undrar jag fan hur man mål. - Man ligger här med en belvik. - Det är omöjligt, och vad som där är sleeper buss, då får man ju ligga. Då ligga man helt belvik. - Så långt för att vi ska in med en. - Nej, men man får ju göra mycket avkall i livet. - Om man är så där långt, för att det var ju. - Ja, det smäckar nånst på brun os, liksom. - Nej, belik. - Man får sikta den. - Ja, när det är. Så det är. Det är inte så. - Så nöj, ska jag tänka mig. - Nej, men då kommer vi. - Och till den här bussen. - För ni landade i Hanoj. - Vi landade i Hanoj. - Och flyttade sen. Och sen så hoppar ni på en sleeper-adjunt direkt. Så här var det. Vi landade i Hanoj. Sen hade vi två dagar där i Hanoj. Men det kommer i andra videon. Och sen så drog vi till på den här bussen. Men jag tänkte komma till det var. Jag var så otroligt jävla jättläg att fortfarande. Så vi kom dit och så så var vi där en att. Eller så vi gjorde mig knappt. - För det var. - Hur lång var bussresan då? Vad kan det ha varit? - 5, 6 timmar? - Ja, 6 timmar. Det jobbar med den bussen. Jag trodde att det skulle vara så ja overnight pass. Men vi kom i fram, vi tar tre på natten. - Ja, men man blev väkta i mitten natten. - Det var en stopp som vi fattar. Och sen tog vi oss. De körde ju oss hela vägen till. - Då Mikey's Tours. - Ja, där vi skulle boja. - Där vi skulle bo, och det. - Det var ju avstart. Så. Det var det sjukaste synen ni har sett. - Det såg verkligen ut som en isoleringsell vi kom in i där. - Ja, det var ju. - Det var ju kryp och grejer. - Ja, om det. Om det nån gång vi skulle få bedbaks så var det nog där. - Det har vi kryp på. - Ja, men det är mer packningar så att den kom hem från där. - Det skulle man egentligen bredda. - Att man skulle frysa det. - Läckte en stor. - Ja, det var ju. - Båbompa, ja. - Du har ju gått varlända. - Ja, vi blev ju. - Nej, jag tror det är väl. - Det var ju inte såg redd för kryp och grejer. - Nej. - Som Jonas säger, du är ett klass för sig. - Ja. - Men det var ju mycket spinlar och skit på det där stället. - Det var ju klassikor. - Ja, det var ju verkligen. Det var ju det vi gjorde. - Det var ju det du var ju det allt det här. - Nej, men jag mådde oss dåligt när jag tänkte på det där. - Jag insåg väl att den vill ha med fånansömming. - Ja, på Jovis. - Det är också. - Jo, det är skillbaggall. - Det är gallare. - Fanns det något? - Ja, det var ju verkligen som en säll som du säger. - Det var så det kändes. - Ja, jag måste ändå säga att jag hade förställt med det. - Ja, det ser först. - Det är så att jag ska fräst. - Men det var inte det. - Ja, som framförmätes skulle det vara så leorigt golv. - Det är ju en dukält, det var ändå. - Ja, men det var ju täcker. - Var ju bruna fläckar på vita laken. - Ja, men jag vet inte var det var om det inte fanns när laken eller var det var. Men jag vet inte alla fall att vi såg ju med handdukar. - Just hand. - Ja, jag tror kanske att det inte fanns när tecken. - Det fanns inget teck, men det var ju lika bra, för det fanns ingen ärekondition eller någonting eller var så jäkla varmt. - Ja. - Men det var ju helt fuktig låg mig där. - Och så var det bara hörde man att. - Nej, selltassel. - Ja, det var vidrigt, det var lite vidrigt. - Och sen då. - Så man gick inget i denna, att den heller. - Nej. - Och sen skulle man hoppa upp på de här mopparna eller motocyklarna dagen efter. - Och då är det hela utläggning var. - Ja, jag tänkte alla på att kombination med jättelag så var dåligt och såhär fördon för min del. - Det är ju bra. - Ja, det är ju faktiskt helt sjuk för att du är kapabeltill. - Ja, men det kommer att du är in transport eller teleporteringsförmåga. - Ja, men det var ju farligt. - Ja. - Den första dagen, alltså jag håller på sån där det var så mycket på den här motocykken. - Ja. - Så jag håller på ramla av liksom. - Men vad kunde de inte söra fast dig på den visst? - I det kvart fören. - Ja, kanske skulle frågan. - Buntbann. - Ja, faktiskt. - Men det hände ju mig också. - Ja. - Det var ju till slut som att jag bara somnade in i en sving. Och sen så bara luta dig med mot honom och slog i jälmen mot en handsjälm. Han regerade starkt. "Oj, slupping!" "Dangerous, very dangerous." - Det är ju helt sjuk. - Brantaste partierna. - Det är kild stort. - Ja, att det kan gör det. - Men det är inget val, alltså. - Det vet jag man. Om man ligger i soffan och kollar på att ha sett en film eller ett klassbort. Jag har en ögonlockens tunga. Man kämpar allt om att ha fäst sådana. Så var det för att kunna verkligen ha växt och syka. Och sen var det nicker man till. Jag slog in min skafförs huvudet. 15 gånger tror jag. Det var läskigt. Det första dagen tyckte jag bara var mest jobb, faktiskt. Det tyckte jag höll på dörr. Det var en ganska lång transport och den dagen. Vi hoppar i på dem här och skulle in lite här. Man börjar precis utanför. Där började som rådet. Men sen kör man in det. Det var bara fyra timmar. Fem timmar på moppen den dagen. Ja det är länge. Och sen är det lite mer ansträngelseklart att sitta på mopp igen för ett mer bil. Man får ju vara mer lite. Det är också ganska branta med fartor. Då gäller det att hålla emot. För annars flyger du rakt in i kafförden. Det var lite konst att få till det där i början. Sen kände det rätt klumpig. Så fort det svängde eller någonting. Så dunkade man till kaffören hela tiden. Ja och sen hade man inte den relationen heller. Själv att sluta tror jag. Då satte jag nu och bara rigg. Så satte man om honom. Men det började han så säljande. Men vad kände det kring dera för att det var en. Jag var ju med när vi planerade den här resan och så. Långt innan och då var ju. Du var ju väldigt skeptisk till att vi skulle ha kafförer som körde runt oss. Ja ja ja ja. Jag tänkte det var roligt. Det känns som att det är bidrog till minnen. Det är roligt att vara här. Vi har varsin vittamersisk pojkvän som kör runt oss. Hur var det då? Vi vill ju gärna att vi ska försöka själva ju. Ja, det var rolig efter. Det var nog. Hadde ju ute om det. Då hade jag velat dela upp det. Så att de början hade jag velat ta det som vi hade det. Att vi hade våra vittamersiska pojkvän som körde oss. Sen hade jag velat köra själv tre. När man också kunde vägen eller lite vet lite hur. Men lite van med. Jag gärna. För i början kände jag bara tur som fann att jag inte sitter ratta nu. För det hade gått till helvete. Och somnat. Men sen också för att det blev. Det var ju otroligt fint. Men det blev lite långt råket. Och då hade man kört själv, tror jag. Det hade hänt med grejer. Så hade jag köra ut taget. Exakt. Man ska ut och köra bil långt. Tiden går ganska snabbt. Även om man ska åka skit långt när man själv kör. Men om man sitter bred veckan, det var fruktansvärt råket. Det var lite långt råket. Så det kände jag. Men det är också drömvägar för att åka hoj. Så fina vägar. Läske vägar, eller? Ja, det blir det om man kör. Och så första gången. Jag tänkte tvärtom. När jag såg i videon igår. Jag tänkte att vi fann att sitta bak. Ja, jag tänkte det var läskigt. Jag hade heller vill att köra själv. Att man känner att man har kontrollen. Så kände de första tio minutern om jag sen kände den. Det är nog skant att jag inte kör den. Ja, för att de är vana och så vana skilda. Men det är erfarenhet är det som gör något. Markmar är det där speciellt. Det är alla de här svengen och hur man ska bromsa och ha sig. Ja, det är att vi är trafiken och veta lite när man. Man kan ju alla svengarna i som sin ficka. Ja, det är väl det skoter tättaste landet i världen. Ja. Ja, men precis. Det är ingen annorlunda. Men det är en stor del av deras kultur i all fall. Man såg ju barn om fyra år kör annorlunda. Ja, men jag såg dig i din annorl. Ja, du har den jälmågs. Det var alltid barnen som hade ingen jälm. Ja, det har också startat om de är liksom fler. De är typ fem pers på Noppö. Röken som har stort pipa. Och sen så har förälden hjälp med honom. Ja, exakt det. Men det är klassiskt upplägg i Asien. Ja, jag har fattat inte varför. Borde jag veta att de. Ja, men gör inga hjälmer den stor liten. Jag kan se en kostnadsfrågan när det kommer till. Att man växer ut sin jälm och så där. Ja, det är speciellt. Vad var första stället ni landade på efter den här fem timmask åkturen? Ja, vad var det egentligen? Det var ju det här. Var det Happy Water? Ja, det var Happy Water. Happy Water. Då åkte vi långt, alltså, ju, jypt in i överruffet gränsen mellan vettna moskina. Just det. Då blickade ni ut över sin. Ja. Wow, look at this view! Look at this view! Och det här är kina. Ja, det är kina där panelen ser. Look at this view! Look at this view! Look at this view! Och det här är kina. Kör det uppsista, det är en liten bärse ryggda som man åker upp till. Och då har man utsikten över gränsen till kina där. Och där vi också hade det här otroliga boende. Mm. Med balkongen som blickade ut över den här liksom dalen mellan de gränsen. Ja, det är helt sjukt, alltså. Ja, magiskt. Ja, vi har hållit påbåde. När vi var i Uganda. För det var ju, liksom, jag kände igen känslan från det. Då var det också vi bodde på då innan vi skulle utåt och leta efter gorillerna. Så bodde vi på något ställe där det också var så här. Det kändes man var i utsikten. Ja, det är så långt också. Ja. Så det är svårt att ta på. Det är så att det är en bakgrundsbild. Ja, det är väldigt likt just den. Det är hotell där vi borde också. Ja, just det. Med balkongen. Men också så sjukt man kunde se. Det tycker jag var väldigt hefter man kunde se kina. Och säkerheten. Ja, det var ju stängslat liksom längst hela. Ja, det här är en lång stängsel där. Och vi körde ju lite drone där också. Kommer det. När vi är väl bara. Det känns inget. Nej, men det tänkte väl inte på just. Shit, jag vet att du sa det för att vi uppe och körde lite och filmade. Och sen så just det fan, det är kina här precis brevet. Nej, jag hade ju precis läst på om dröna lagar i veta namn och kring veta namn. Det var ju liksom strikt förbydet. Vi hade ju liksom en filmmarsk i nesiska gränsen. Ja. Och det var en, jag tror, var fängelse straff till dem. Ja. Och där har vi åktivit på onten runt. Och där får vi ha en ryn. Nej. Det kanske var därför vår dröna är pajade. För den pajade verkligen direkt efter det. Ja. Alltså, i all fall skärmen på det är nog inte omöjligt. Varför ledset störning? Ja, det fick nog skickande och kinesiskt virus. Ja, det är ju kinesiskt liksom. Ja, just det. Ja, det hade varit bra som en programvara. Så det är just dessarmerade oss. Ja, det är ju faktiskt inte, det är ju nog inte omöjligt. För den doggelseris efter det. Ja, exakt. Jag kunde ju fortfarande flyga ändå. Jag filmade ju hela dagen efter. Men då var det ju helt utan skärmen. Så jag bara flagg runt med ögat. Ja, det är ju. Det var väl också en stor del av den dagen just att. Just dröna är en påverkad. Alla dröna är en. Ja, verkligen. Jo, nej, det är ju liksom det vackraste dröna. Landskapet, möjliga och sen så pajaren. Ja. Men kan ni inte berätta om den? För då känns det ju som ni hade en jävla kvälje. Ja. Vi hade ju på. Jag kommer att vi har precis spelat in podd. Just därifrån. Just där. Hottellet. Jag vet att jag snackade. Vi satte och satte på länk och poddade. Och då så. När ni satte på ett hotellrum. Och så kommer jag bara ihåg att. i precis när vi skulle säga hejdåd och kompontusningar kör. Vi ska upp och dricka happy water. Just där. Och sen så. Sen sån ni hejdå liksom. Vad är det här för något här? Det här är. Det här är mest hotellrum. Är det inte så hotellrum? Hotellrum? Ja, så. Så vi ser vi in och vi ser. Är du ready? Ja, jävla. Mådhivar! Mådhivar! Mådhivar! Mådhivar! Mådhivar! Mådhivar! Ja, det var jävligt kul att få se vad det var som händer den här. Det var jävla kul att få se vad det var som händer den här. Ja, det var ju första gånger. Eller "Holivåter", som döstergård. Ja, det var ju precis. Han har växlade det där lite. Jag tror att vi. Om en pontus var inte att du sa att det var "Holivåter" i början. Nej, när jag sa. Jag sa till och med i padden "happy water". Ja, du sa det. Ja, men för då förväxlade du. Det var ju växlade du. "Holivåter", vad det jag fick på med att det hette. Jag skandierade med. Alla möjlighet är med att höra dig. Hembränt som. Ja, som det egentligen var ju. Ja, någon hembränt. Ja, okej, men gärlar de gillade ju. Alltså våra. Vittar mig att vi ska vänna det i "Holivåter". Ja, verkligen. Att de var ju riktiga festpriser. De drog ju ut varje kväll och drackbira. Men de var ganska unga, va? Ja, precis. Rund 20 års. Ja, 20 års. Ja, din var ju rätt. Ja, 25 års. Just där. Ledar. Ledar med dem, som var äldstöm. Så det var ju. Ja, men det är ändå unga killer. Men de hade ju kommit långt i liv. Alltså, de hade ju barn och fru och sådär. Ja, just bara att jobba ju kanske lite snabbare än vad vi vana med. När det kommer till familjebildning. Ja. Och också mycket happy waterman. Ja. Men vi blev ju inte särskilt. Alltså, vi heller ju och livs. Eller vi försökte ju hänga med deras. Tavar du åkte din väg till någon restaurang? Ja, vi duktig inte stan, sander. Ja. Och dom drack. Ja, jag kom på. Det har man ju videon. Men jag kom på, det har man ju också druckit. Ja. De mål i pårattar. Det är andra. Alla regler. Ja. Ja, det har jag trodde på. Ja, de lämnade ju att se utanför stan och så ingen polis, skulle kunna ta det. Ja, jag har fått där. Med dem ändå så vana. Ja. Ja. Ja, så gärna sen då tryckte jag. Ja, men sen, ja, vi satt i tre på en hoj, så det var ju alltid ett små fulla. - Vad kör rakt ut mot Tina? - Ja, jag kan få ett dom, och de har ju också druckit till ett vatten nu. - Ja, exakt. - Nej. Vi vet inte nån. Men sen så droppades vi där i Nistania och gick runt och. Det blev ju inte så långt, vi har inte utsås igen. Men det var på nåt danspart. - Det var sjukt. - Ja, det var sjukt. - Det var ju bråket med jänget. - Ja, exakt. Ja, men de hade ju dukat upp där med först när jag hott på den. Och sen då karriåket precis blev jag så. Det var ju som att vi var ju liksom en två stegstrakthet. Så vi var inne för att vi visste vad som skulle hända efter det. - Och det var ju bara vidare också. - Ja. - Det var ju kanske stort ställe, alltså stor restaurang. - Ja, kopplat till och där vi borde. - Just det. - Men det var ju inte så särskilt, det var inga säsong. - Nej, vi var ju där under låg säsong. - Ja. - Det var ju varme Bölja Gonsal. - Ja, precis. - Ja, okej. - Blev vi ju. Ja, en varme delen av säsongen nu. - Det var väl 45 grader där nån där. Inte har Djang just, men i vettnamn. - Ja, fond, liv, återlö. - Ja, ja. - Det var ju varmt, alltså. - Det var ju otroligt varmt. Ja, men i den här. Alltså, när vi åkte in till den här. Om en bind där i på kvällen, så var det ju. Det var ju en spesiell upplevelse också. Men med allt statsskiktet, om man säger, att det. Det gav ju sig en tydliga prägel just att. Den här kommunistiska andanfans hylften, hela tiden. - Just det. - Och också. Den här bonfire-dansen som vi var på bajer. - Ja, men lite spesiell. - Ja, det fattar. - Men en kulturkrock, liksom. - Ja, absolut. Det var ju. - Men var det en stor, liksom, bi eller stad eller.? - Tror de har typ 80 000 i befolkningsmängd. - Ja, det är ju så. - Ja, det var ju så på stor. - Rätt så stor. - För det låg det mitt ut i ingen stans, liksom. - Ja. - Det har djupt in i, liksom, hij, Djangloops. Så det var genom de största städerna, där innan. - Så i början mellan början med kring. - Ja. - Ja, det är sjukt. - Ja. - Så hefter stade bo i borg, alltså om ringande av de början. - Ja. - Så var det ju. - Ja, ja. - Och sedan den här grejerna, den här bonfire-dansen. - Dansen, vad händer ju varje. - Varje gånger? - Ja, vad händer. - En gånger. - Ja. - Eller väggen? - Ja, som det är mycket härligåter i luften. - Men var det ju mycket turister där, och så, eller? - Nej, det var inte. - Nej, det var väl 40 år. - Ja, det var väl 40 år. - Ja. - Men var väl för att det inte var så säsongrikt? - Nej, jag fanns det ju också en bargata. Det var väl. Det var kanske tre barrar. - Då var det, liksom, internationellt. - Okej. - Mycket turister där, och där var ju. De stod ju sjönk karaoke, liksom. Det var ju. Det var ju Street Caroline och de här som gick. - Om om igen, på de barrarna. Och där var vi ju lite kort, men det känns som att. - Det var så jävla högmusik, var det inte det? - Ja, jo, det gick inte att höra vad man tänkte dig. Det var liksom bara de här karaoke rösterna som ägade. - Men det behövde gamla ju. - Ja, men det var skönt ändå att vi har sluttade det. Vi sattar ju ett mamma för kökrande och så där, bara håller igång och sen så. - Jo, så mycket man öppade. - Nej. Det är också skrantesåg. - Go bejävlar. - Ja. - Man får ju trätt, liksom, man har blivit trätt att sitta upp och skakas på en motorskick. - Ja, skakar det om fantastisk. - Ja. - Ja, men det var också alltid med en att. Eller vi hade inte såvätt så mycket en atten innan här. - Nej. - För alla som höll oss igång var ju. - Sokker rören. - Sokker rören och. - Ja, men vi båter. - Ja, vi båter. Så när den började avta, då känner man ju. Att man dippade. - Ja. - Andra dagen då, då vakten vi gör. Och då exakt då hade vi problem med drönaren. Som vi också, alltså, det var ju. Då var det otroligt varmt, konverde. Vi stod och försökte fixa den här drönaren på migsfältet. Vi har fått migsfältet. Mitt i solen hade vi pågåsades. - Ja. - Är det vart du försökte ansvaret? Men sen så. Alltså, vi körde ju, du ratta ju, utan. Utan skärm. - Det var en väldigt typple. - Ja, när man ju var sjukt ändå att vi fick några shot. - Ja, så var ju ändå. - Lyckat. - Ja, det var många ästningar shots där efter att. Dema pile, liksom. När vi flyg. När vi flyg blind. - Man bara gissade sig fram liksom. - Ja. - Jag gick på magskänsland. - Ja, erfarenhet. - Tudet då, det är ju det. - Ja. Ja, det är så sketsigt. Vi försökte med allt möjligtvis stoppa den där. Alltså, kontrollen är en rispåse och. - Juspå skakade och. - Köpigt två kilo ris, eller vad. - Ja, exakt. - Man får hela dagen. Ja, det var ju. Man kan ju nytta av det. Det är en visuellt också själv. Alla de här platserna. Det var ju återkommande. Helt start med de miljöerna. Ja, alltså även fast man hade vart den hela dagen har sett. Och runt mellan de här bergen. Så fortsatt är det ju bara leverera här dränglig och. - Jo, sjunker och sjunker också. - Ja. Kolla på den här utsikten, vi är helt sjukt här. Och. Men igenom den här. Som talen här, vi ser utanav den. Och man bara blickar ut över den. Ni ser ju helt sjukt ut och vädret för jag nu också. - Kan inte bli bättre än det här? - Lanskapet, att det var så vackert. Det var ändå fascinerade över, för jag tänkte att. Man lär ju vänja sig med den här utsikten. Man har sagt att man åkte runt pliga timmar i det. Men det var hela tiden en bok. - Kolla nu liksom. - Det blev ett brant där du brantar. Och så såg det andelundet uttäckte också. Lans jobbet till liksom ändär det spännande sätt. Ja, för absolut. Men den dagen, då kom vi fram till. Grottan var och. - Bologong vattade. - Ja, bologong vattade. - Ja, men det var så hotur när det på bologong. - Ja, bologong skönder. - Bologong skönder var. - Jag allvar med honom så var det. - Nej. - Nej. Man svettades i. Varför var det så varmt och var det som en källala? Jag tror det är en artificial skö från början. Eller det är en kinesisk damm. - Okej. - Så det kanske inte är menatat. - Det ska vara. - Det ska vara. - Det ska vara. - Det ska vara rökt. - Det ska vara rökt. - Det ska vara rökt. Nej, men. Jag vet inte, det känns ju typ. Ja, det brukar ju oftast vara glasjärvatten när det är så där. - Ja, den färg är ju början, liksom. - Ja. - Men det var ju motsatsen. - Ja, det var ju extremt. - Det var som en värme källarlik. - Han var häftigt, alltså. - Ja. - Men hur var relationen med era. - Kafförer, vid det här laget då? - Ja, men det. Det satt ju lite prägel, vår Happy. - Ja, det var bra att man hade den. - Han hade en bra. - Det var bra sorg då, liksom, tänkt väl den. - Alltså, min kafför. - Det kunde inte ett ord engelska. - Just det, just det. - Så vi hade lite kommunikationsfårigheter. - Ja. - Men vi andade bli bondad ändå, tyckte jag. - Ja. - Alltså, det var. - Man hittade något sätt då, liksom, kommunicera ändå, liksom. - Ja, en länge tid man spenderar ju mer förstår man med den. - Ja. - Först man inte kan präst. - Ja, ja, nej, men så är det ju, verkligen. - Nej, så då var det bättre. Då var alla höll på skämtade med er och. - När vi fann, det var troligt ändå. - Ja. - Men den där grottan såg ju helt sjuk. - Ja, det var en säftigt. - Det var sjukt. - Det var ju, vi kollade bara upp vad ord är dags ut som en öppning. - Ja. - Kan vi åka dig? - Ja, ja, okej, det var inget. - Det var inte. - Det inget gick inte i deras vanlig. - Nej, ja. - Det var tynd, liksom, utan det var bara så. - Ni såg något spännande och åkte dit. - Ja. - Jag tänkte på grej, men alla de ämne tidigare vi gör. - Ja. - Så rybban till frågor när vi ser ett lik, känns det så. - Ja, för fan. - Så väldigt mycket gråter här i vitt namn. - Ja. - Alltså, bland annat världens största gråter. - Du läste vill du gå först eller? - Nej. - Det är nälla hennes stick. Jag går upp bakterhygg. - Ja. - Och så sen så blev det ju. - Det visar ju sig vara en enorm jävla gråter. - Ja, ja. - Ja, det var spännande. - Ja. - Ja, precis. Det hade varit. Man hade varit. - Ja, andra kände jag. Då hade man klärt sig att vidare långt. - Men. - Equipment, men så fick clampen och sånt. - Ja, särskilt. - Det var väl det, vi var inte riktigt redo för ett stort gråttäventyr där. - Nej. - Men hade man vart det, så hade det ju. Man säkert tittat någonting. Jag har lite speciellt där inne. - Ja, men jag kände när jag såg. Eller för vi har ju. Vi har ju pratat om ganska länge. Nämnade vi videon där också att världens största gråta ligger i Vietnam. - Ja. - Ja. - Som man. - Det är ju mer på vår bakckel. - Som man hittade för det inte allt för länge sedan, liksom. Men vilket är. vilket, så. Att det är det ju till hur häftigt det är. Det är så jävla få som har varit, liksom, i den här grottan. Jag vet att jag. För de. - Den har sitt egna ekosystemer. - Ja, exakt. - Den är så pass stor att det kan komma mål i grottan. - Ja, på den. - I den liksom största delen som ligger lite djupt ins. Alltså, den salen, eller man säga, grott-salen är så pass liksom hög att. Att man skulle kunna få insatsju skrupper. - Ja, det där. - Så jävla stort. - Och det är. Jag vet att jag läste nånstans att det är så färre personer som har varit. I den, liksom, delen i den grottan, än vad som har varit på toppen om man inte översk. - Ja. - Alltså, det är ju som. - Men så det är ju någonting som vi. Vi har ju försökt få till det, men att tillägga där också för det är så svårt att få. För de ger ju ut, så. - Permits. - Sellektivt. - Ja. - Så det är ju. det är inte bara bokade, utan det är väldigt, väldigt svårt då. - Exakt. - Men någon gång får det finns. - Ja, eller lång väntelista, ju. - Det står ju på vår backatvis. Men jag kände, man fick ju mer smak när man såg. Den där, bara att ni gick bara in en random hålbörj. - Ja. - Som ni hittade, liksom. - Men du ska se nästa video, för då har vi ett grott eventyre. - Ja, precis. Jag vet namn video har en sjuk. - Ja, det är helt sjuk. - Det var så mycket stalla kniter att konstiga aliens där. - Ja, men det är ju det som är grejen med grotter att de är det som en alien värde. Det är ju också det som lever där och dels hur strukturerna ser ut. - Ja. - Det är ju alienaktigt verkligen. - Det är det som är ändå spännande med grotter och tänkt med den största om man skulle komma där. - Ja. - Där finns det ändå saker som inte riktigt är helt upptäckt där. - Ja. - Alla delar av den grotten, liksom inte karklakt såg. - Det är väldigt så vi kände där vi. det är den beljången vattna. - Ja, men det kan ha varit peongärel. - Ja, exakt. Ja, jag har känner också när det är bara en tidsfråga innan vi hittar till lik. Ja, så är det inte så att det är perfekt där, eller att nån har dött. -Lär man slag sig. -Var klann? Det håller man inte. Ja, men det var ju precis, det var ju väldigt fint där i den där. -Jag så där i biljong. -Biljongvattnet. Lund i kring där. Litt som att man var ju en fjord i Norge också. Med de här miljöerna och vierna som. -Läddramatiska bärsklippernas som var läkter. -Värkken. Kanterna så. Och jag vet, efter det var ju. Vi drog ju till MioVak. MioVak. Som var den här idylliska studiegibli, bin, uppe i början. Det så gott roligt. Det var så vackert. Det var ju en av de vackraste stunderna, hela den resan dit. -From Böljongen till Mason i Gånga. -Direkt från Böljongen till. -Dävlar, alltså. -Det var magiskt. Sen hade jag för tre år sedan så gick jag in i en kvinnig stor där uppe i Dångvand. Och så hittade jag massa cyklingfötter. -Jag justade att det var precis. -Jag snackat om de här cyklingfötterna. Där är otroligt Youtube-kantat. -Hade det återde jag då också? -Nej, jag gjorde aldrig det, det var fortade det. Det är så känsla med att det var en pikklade cyklingfot i en typygg widerpaketering. -Ja, det ser ju gråkspackat. -Ja, verkligen. Det här första som var en helt fot, liksom, som var de mer. -Det är den lerokarna. -Det såg ju en exakt ut som jobblingsmjukmål. -Ja, det är ju jälvattin. -Och sen var det kött. -Ja, precis. -Jag är en älskad i den här skiten. -För att slicka i hela tiden. -Ja, men det är den här dårbösmaken som sättsidig. -Den är ju nån sorts alla dårböskler här. -Nej, de här som morsat ihop själva cyklingbénar. -Det är ju en antiverex alla dårbjerna. -Ja, men jag testar. Jag hugger in. -Jag är in vandet och det är vandet. -Jag är ett bråskigt. -Nej, fann. -Det var ju det som. Många av dem hade som snackstärd. -Ja, det var det som fick. -Ja, vad var det? -Tågansor är det att. Ja, det här är liksom dulte matta snackstid. -Det var en snackl. -Det är alldeles specifiet. Det var öll cyklingfötterna också klart pipan. Det var mycket av deras fokus när man inte var ute på vägen. När man var klar för dagen, då ägnade man sig åt det. Så vi var i tvången och testade. -Tälla skilllivstid. -Ja, det är sjuk den här tobakan. För det är tobak, den röcker. Man var gärvade, men det är ju kylens att man kan bli bäng av det. -Vad är det för det? -Det är väl koncentrerat nikotyn eller tobaks nivåerna. -Likt hur man får en nikokiktig, den är så intenserat. -Ja. -Det var verkligen instant. -Det är också så stor rök apparat, man använder. Så det är väl att den kompremera. Att man får en så pass potent hit av. -Så stor cigare, tobaks nivå. -Jag tror att du får nåt behandelsstidigt. Det är himmelriker. Det krävs på en puff, men det är himmelriker. -Det är ett fann om jag skriver att jag skriver som himmelriker. -Ja. -Illa mån där. -Jag är jävla lärare. Vilken läventyr. -Man blev lite snurre om det. Vi ska inte göra. -Det kan du jämföra med nåt. Det vill kräksoffan. -Det är starkt i det tid. -Det räcker två hittar den. -I nån jag började. -Ja, det blev fann mycket öll den resan. -Det blir du. -Ja, det kände som att vi skulle borta vår jätteläg med öl. Vi drackar öll till frukost. -Det försökte slå i. -Jag har kandet åkte. -Är öll till frukostet? -Jag har slag allting till min bind. -Frukost är älvavligt frukostet. -Nej, efter att älva kan man ju dricka öll. Vi tog en sajganspecial och en skriddrick. -Jus det? -Ja, det gjorde vi när vi sa. Men också att göra mopaturen lite roligare. Det var väl också det. -Vad är lilla för västen kändes lite trevligt? -Ja, men jag tror också mycket av. Att man ville ändå vara lite lätt berusad. Att på och själva moppen i sig blev man i till slut ganska. -Man fick ju ont i kroppen på olika sätt. -Knärna. Ja, det var ju framför allt knäna. Jag vet inte om den var fel inställd min moppen. Men när man sitter så där och ska ha benen upp så spän syknen och åker till att aldrig. Oftast var det att man åkte i kanske 1,5 timme eller en timme och sen pausade man. Så var det hela tiden. Alla är inte till att man pausa var ju för att kunna sträcka ut kroppen. Så de var ju avgörande. Men känner man att hade man en liten sajgån. Då kunde man hända på sig lite vägg. Jag tror att det var en effekt av det. Så jag kan ändå rekommendera det som de sorts medicin då. Vi har blivit typ vackrar också. Det är lite, lite vackrar. Jag gav ju ett dundertips till kurland, sista att man ska ha musik i luvranen. Ja, man åker runt där. Det är ju verkligen romantisering av livet i kubik. Ja, det var troligt. Jag hade inga höll. Jag hade bara mina stora och gör hänt. De fick inte plats under hjärlmen, men musiklöst, de två fars och dagarna. Men sen köpte den och sladde hur lurar som fanns där, en trolig kvalité på dem. Jag fattade att vi mätts bara brus, men det gjorde det mycket faktiskt. Så det kan jag också rekommendera att vara för känslan, ut och nån härlig låt. Och sen glidar runt där. Det är gött och musik, man köpt bil också. Så det var troligt. Så är det också med åker runt där att man kan ju verkligen spendera mycket tid med att bara blicka ut. Det är många platser där det känns som det har varit så för oss nu. Men det är afrika när vi upplevde det. Det är mycket det här senare när man ser hur man kan suga in av det och underhållas av det. På bara stira ut i det. Det är ju faktiskt att det har något. Ja, men vi gör det. Det kan vara så heftig. En verkligen. Och där var en sådan plats där vi gärna fanns och många jämbar. Det kan man väl säga. Vi var ju där under tre, tre dagar och det var väl egentligen perfekt tid att spendera dig. Ja, men jag kände ändå det är att sen just på grund av att det blev att sitta på en skott sådär länge. Men blev det på grund av att det ändå var kanske lite kort där det tid då. Det blev det ovanligt långa sträckor, man. Det var väl det. Det var ju långa sträckor. Okej, vi egentligen ska mörka fyra då. Vad är vanlig att ha uppläggat? Ja, precis. Jag körde tre dagar senast. Det, det tyckte jag var perfekt upplägg. Då var det då stannar man ju mer vi vattenfall badade. Ja, men varför lite mer tid då? Ja, men en exakt. Jag skulle ändå rekommendera att det är ju mindre än att liksom ha sin egenhoj och bara hitta på sitt eget äventyr på de där vägarna. För det finns så mycket kallas ju för humsdags, där man bor ihåg sen familj i stort sett. Ja. Och sen så lagar jag om mida till den och liksom det är lokalproducerad mat, liksom från deras gård. Och det är en av de heftigaste resupplörelserna jag har gjort, liksom, var på en samfotor uppe jag har djagn liksom. Ja, det är magiskt. Ja, det är haft en vissa av det här. Kommer in i djupt in i den gärna av ett sånt. Verket. Ja, men det var också då träffade jag jätteintressanta människor från hela vettnamn också. Man fick lära sig av liksom den lite mer hipster, kulturen i vettnamn och hur, hur den ser ut. Okej. Men då berästa människor, liksom. Ja, men rekommenderar starkt också om man är ändå där upp i här djagn, dra på egna eventivt också. Ja, det är ju precis. Och också därmed, men det är ju intressant med maten. Och så oftast det känns ju så så är det ju tydligen också, men och många andra delar var sig, men att den håller en så hög nivål. Och det är ändå. Man går in på ett hög som ser, kanske inte allt utförvärlden, men maten är ändå jävligt så är det bra. Men det där tycker jag är intressant med. Ja, så det är lite samma när man typ är i Thailand att det är ju oftast de bästa matupplevelserna är ju oftast de här restaurangenen när det är vita plaststolar och i lysrör i taket. Ja, så du ju liksom, alltså, för jag skulle säga att när man är i när man reser i Europa, då ska man kolla på exakt motsatta, alltså signaler, alltså för att hitta bra mat som när man är i Asien. Ja, det är ju också en liten gambel, för vi sådana ställe kan ju också vara lite läskiga, men samtidigt. Jag skulle säga att det är typ det bästa vi kärka var denna frukostan. Det var så otroligt åtgivande när vi åtföljte frukost. Ja, det var kul. Ja, det är så jävla gott, så jäkligt gett, alltså. Och det var ju bara någon håller väggen stället. Ja, det var jävligt populärt, det var ju där lokalbefolkningen. Ja, och köade för att få tag i den just den fön. Ja, och jag ska också att de är så sjuk på morgon eller innan sjuk på morgon. Man har skiftit som man inte griset liksom. Nej, jag har skittlig, jag har skittlig, jag har skittlig. Men är det liksom en vanlig frukkost? Alltså, ja, jag tror det. Men jag kan ändå tänka mig, det är ju jävligt näringsstrikt med buljång liksom. Ja, ja, men då har de inte riktigt frukkost så flykt väst länstad om man inte går då. Maka oslingar, jag flygger höj inte. Ja, men det är ju gölskade. Vi vet nog mer sista mat, det är ju otroligt det går. Men säkert tänker jag med att det är skilje så mycket beroende på varna stansparen är det. Alltså, att liksom köket ser annorlunda ut, beroende på varna stansparen är det så. Alltså, utifrån det som ni filmade så såg det ju jävligt näringssut och så. Ja, det var otroligt faktiskt. Ja, det finns något stoltet där i sina rovaror typ. Ja, så de måste göra det bra just för att leva upp till kvalitent. Ja, men mycket är så lokalt också, då var det mässigt så att allt det mästa produceras ju i närområdet. Och det kan man känna att rovarorna alla är potenta på ett helt annat sätt. Lokal slaktat? Ja, det är precis, de tar ju bara en av de här hörnerna som bringer längs med liksom gatdukkanten och nacka den. Gör en buljång av den. Ja, så det är inte svåra än sovdär, men det blir ju en annan smak i medie. Ja, för du köker ju så hemmlös. Sikling, sikling, sikling. Du får att det är starkt att du är alltså, det är fann, fattar inte hur du var du gjorde av ibland. Ja, men jag klarade mig ju, alltså i systemet efter att ta ätit det. Men jag tycker väl att när man ändå har chansen och är där, måste man ändå testa. Ja, det är spännande, det är spännande att testa. Jag tycker det är spännande att kolla på. Ja, det är bra. Jag har också velat testa det. Det känns som att om man ändå, som du säger, när man har möjligheten att testa något jag är väldigt speciellt. I, när man är en annan, för att testa en annan matkultur liksom. Ja, men då är det bara ta chansen. Ja, jag verkligen, då vill jag ändå ge allt in i den och så klart riskerat, ligga på kammaren sen. Fisker att bli drapp? Ja, det är riskmantal, det är det värt. Och som man säger också, vi gjorde det här i hopp med Kilroyo. Ja, men precis, så det var första gången vi jobbade tillsammans med dem ju. Vad är Kilroy för något? Alltså, de sätter ihop för oss så att de är upp hela resan. De har ju massa massa reser mål över hela världen. Och vi är ganska vana med att vi bygger ihop på regna resa. Här från deras sida så sa de här liksom hela skemat. Och sen så följer vi bara med. Ja, det var otroligt med dit. Ja verkligen, de är ju, men en resa är en skörd som gör det över hela världen som säger. Och det var ju för oss så är det så som reser väldigt mycket. Man först värdet av det. Att veta alla de här ställerna för ett annars om vi bokar någonting själva. Vet vi inte riktigt hur det är det här stället? Hur duktar i dem på det här kan de alla områden och så där. Det är alltid lite osäkert, men Kilroy, de har ju liksom testat de här reserna har väldigt goda relationer i de här områdena som de arrangerar reser. Just det. Så av den anledningen skulle jag säga att det blir en bästa upplevelse man kan ha på den platsen. Ja, de hittar i guld och de hittlar från den. Just det. Ja, jag tror lite med dit. Ja verkligen. Och där är det så att mycket backpacking reser som man själv liksom känner att om jag hade vill att göra den här grejen så kan man ju göra exakt det vi gjorde via Kilroy. Så det är ju en en fantastisk en fantastisk tjänst helt enkelt. Ja, och då var ju mer sponsorade vid den också. Så att men en ny sugnar på att gå in och kolla själv så kan man gå in på Kilroy.c. Ja, där har de reser över hela världen. Ja, det är väldigt bra att steg och om man vill ju se ut i världen. Ja. Och känner att det känner att det kanske är en stort tröskel att ta sig över. Råd dansen här grejer själv liksom. Exakt, så är det fantastiskt. Kanonja. Ja. Men hur skulle ni, hur skulle ni restensera liksom det här eventyret överlag? Alltså just har jag en gluck. Ja, exakt. Alltså det som vi har fått se i den här videon. Man kan väl kalla det för den egen, en egen resare liksom. Ja, alltså jag skulle vilja ändå säga. Men det ska gå att alltså låta lite negativ. Men just på grund av att jag var sådia alla trött om de första dagarna. Ja, alltså och visst är så det inte optimalt kanske att vara så jättläggad. Nej just det. Ja, så det förstår det lite för min del. För jag var som jag trött. Ja, men det var alltså skitäftigt. Ja, jättejättäftigt. Absolut. Alltså, vad är den stora grejen då? Är det liksom, är det, är det, är det så i kulturen eller friheten? Kommunationen avläskliga sig. Ja, det känns som att man är nära sinna. Ja, det är också den skittlande känsla. Ja, det är verkligen att det är mycket som, vad som äskar en hända känsla. Ja, men det är nära sig. Ja, blev vi ändå poppisk när jag började sjunga på omenskilt. Ja, det är mycket amestikande i samt. De tyckte det ändå? Ja, de älskade den. Man var grimm. Ja, det är en bra dänga. Jävligt bra dänga. Ja, men det är ja, så en helt klart värd upplevelse att åka till. Det ligger ju ganska högt upp i den några delen av vetamjö. Ja, men att ta sig dyrt tycker absolut det över är värt att göra. Ja. Ja, men vad i de miljöerna får ju mycket, det är väldigt mycket intryck. Och liksom ett perspektiv på det samhället i den här bärsmiljönsmer. Ja, men väldigt fascinerande. Men också för att vi var där under lågse-sång, så det känner ju inte alls turistigt. Nej, just om man är där när det liksom, då får du komma in i de här homster i sensen. Ja, träffa andra turister och grejer. Och det kan ju också vara kul, alltså, för det var väl. Det känns ju att det är två EG-svärder där. Eller hur? Ja, verkligen. Men du är glad att vi fick maka på delen av att vi kände oss om de andra turisterna. Ja, och då har vi åkte runt där. Ja, men precis, därför man är väl ja om man tycker roligast. Men om man väckar exempelvis, så är det en perfekt destination. Ja, verkligen. Ja, jag har ju fått kontakter i Australien och hålland och. Alltså, med jänget som jag åkte mer senast, det är en då väldigt bra sätt att träffa folk från olika kulturen. Ja, jag har exakt få åker man när det är mer högssång, då åker man med min större grupp. Och då är man ju på samma ställe som har blivit liksom ett tim just där. Och bara av den andet. Det kan jag tänka med en skitkul också. Jinnus, super skoja. Ja, klart. Jag tycker happ i båt röt stort manskap. Ja, ja. Jag är med kräcka till det helt, liksom. Det är väl. Det är väl livet. Ja, men det kan vara härligt. Och också, i och med att bequärmleten inte riktigt finns där, så det får man väl räkna med att inte vara så överdrivigt bequärm av sig. Nej, nej. Det görs sig sitta på moppen, men också. Alla kryp. Alla kryp. Ja, det sjukar mycket kribit, komputer, jag har ju. Alla ser att de har så jämpigt att. Nej, någon sin. Det är nästan där det går jag börja kammas där. Ja, just där. Jag vet inte vad som händer, då har jag just. Vad sådana har jag det här? Det har jag inte skattat. Ja, men just där, det var så många flygande val, så det är nog värsta övete. Men det var väl också ett viva jobbbyggamåte? Ja, det var ju på det hela sats. Varannan sak som. Eller kanske mer är det i era fingrar. Det har varit ett flygfäll. Eller på en sin på äldre. Ja, jag vet, Jonas, du lackar, du får mig, det kommer ju andra videon, men du lackar ju. För att du har en gickvilligt, jag bygger det. Ja, jag stöter det. Det är ett slåge i hård. Alla är tillmelligt. Du var det säga, okej, nu är vi gränsen passerad. Ja, men då hade det också, det hade jag en hela resan. Ja, jag. Ja, det var. Ja, och jag tyckte mig så flyttas för att du var lite så vi jobb på väg upp för de skattskil backet. Jag hade Jonas då att du håller på ramla. Han hade precis sagt att vara värsta man kunde stötta på där var också. Ja, det är då. Det var ju. Jag var ju skindla. Ja, och sen direkt efter redo och känner jag hur det kraftsar. Det är rabatt. Men jag har ju sagt att jag inte riktigt kan tansfölja för mig själv. Nej, det har jag ändå. Det är på egen risk. Ja, det är ju på egen risk. Sen kan du gäll dig. Ja, med fangrabbar. Det var ju alla fall fantastiskt att få se den här videon. Det har vi pratat om förut. Det är ju också någonting, även fast det är såklart. Jag var ju väldigt lässad att jag missade det. Och. Pråk att du inte var med också. Ja, jag saknar er också. Det var fann. Det var jävla vad jag hade för mig när jag låg hemma på kemmen. Och på kemmen och hör de mer av äventyr. Men det var fantastiskt att få se av videon. Det är också någonting som är. Det är ju en. Det som är belöningen då är ju att. Man får se. Jag får se det här äventyret utifrån liksom. Ögonfolkets. Alltså, det är faktiskt. Ja, det är det faktiskt. Att man är likad. Alltså, man är näsa medtagade jag bara. Ja, för att jag tror aldrig. Anders. Anders tycker jag att sällan. Att. Att våra vid. Det är inte som att jag gärvar rövernom än när jag har varit mer redan. Då har man ju upplevt grejerna. Men när jag låg och kollade på det här så. Då låg jag skratta sällan mycket och. Allvar låg och så bred mig och. Och vakten till vad så. Nej, kollar du på videon utan. Det var ju. Det var ju ganska sentlig. Så jag tror inte att jag kollade på den för att vi skulle podda idag. Men. Ja, jag tycker att det var en otrolig videon. Det är jävligt troligt att få följa med och grymt att jobba på en tuss som man. Det är alla känd, verkligen. Men vi ska väl avrunda här? Ja, vi ska uppöva till efterfesten. Patreon.com/Rannamuckomovey Annas hörs vi på fredag. Tack så mycket för att ni har kollat och lyssnat. Tack så jättemycket. Vi skrev spurs. Tack för att ni har kollat på fredag.