Ledelse og sårbarhet med Linn Huse-Amundsen

(Virkeprenner) Velkommen til podcasten Yttringsklima. Her snakker vi sammen om vår an i snakker sammen på jobb. Jeg heter Irvin Kvalnes. Jeg er professor her. Vi handler til Skolbeij. I dag er Lin Huse Amensen, som er direktør mennesker og organisation i navn. Som er pedagogier av uten. Velkommen i studie og Lin. Tysen takk. Irvin. Jeg er kjender deg som en leder med et engasje mange for Yttringsklima på jobb. Kan du fortelle hva det engasje mange består i hva? Ja, du er opptatt av Yttringsklima. Ja. Det kan jeg fortelle om. Jeg er opptatt av Yttringsklima på jobb, at jeg skal være godt Yttringsklima på jobb. Det er at jeg vet at de pristerer de som jobb ross oss bedre. Når de er en bra, fornøyde og har det godt. Mørket Skolengene sier, og jeg trygger, så får vi bedre produkter og bedre resultatere. Det er et resultat. Jeg har vært opptatt av friksjon i nesiste. Det må jo ikke være hyggelig og snillt på jobb, eller det må være rom for at vi kan utfordre hva andre. Det stemmer. Det er jo. Det er medan vi har et godt Yttringsklima, så er det rom for den friksjonen og den vennelige friksjonen. Det er det som du har opptatt av, som jeg støtt til veldig, fordi at når vi kjenne være andre godt, er trygge på varandre, så er det mye lettere også være ueine. Det mye lettere være ueine i sak og forstået er sak. Vi er ueine i veldig ikke personer, og skille de ulike tingene fra varandre. Det er littere å få til gode samtalet og går røsninger. Nå er det vi har snakket om i forkant er å dele at historier om egen feilbarlighet. Nå er det vi vet for av forskningen på psykologisk trygget. Det er jo det at man kan bygge trygget om gjennom og dele historier og erfaringer med egen feil. Det er noe du praktiserer også. Ja, jeg prøver det så godt det kan. Jeg er jo veldig klar over at jeg er bare et mønske. Det ser jeg veldig offte til min kollegor og min ansatte, at jeg helt normal gjør masse feil ting hele tiden, se alene nå, da. Som jeg helt ny, jeg har vært snart et halvt år inn av. En svært, svært virksomhet. Det er noe jeg ikke vet om. Og sånn sødde jeg å dele være ny for at det er på måte litt mer lov, hvis man har vært et sted 10 år, kanskje. Men da jeg oppdater å sige til folk at jeg kommer til å gjøre feil, jeg kommer til å sige feil, og jeg trenger hjelp for å få det til. Også veldig oppdater jeg som enkelt mennesker får til veldig litte halene. Jeg har vært for den leder som er opptatt av å ha med meg folk og snakke med folk. Jeg hører få fram ulike perspektiver, da jeg mener at det bringer oss videre på en mye bedre måte. Og jeg får ofte god idéer av å snakke med handre. Velde en mye bedre idéer, en vissa bare tenker selv. En ting som kjjer når du deler i store de feil er jo at du minnsker avstann i organisationen. Det er jo noe som du kan ha hirarkir. Og hvis vi vet at den dis høyrop i hirarkir også er feilbarligere mennesker, så gjør det noe med resten av organisationen. Det stemmer, det er jo noe av det inn av hverne jobb, og tidligere snakker alle mest med leder kollekt av dem. Vi er rollmodeller som ledere. Uansett om vi ville like. Vi er rollmodeller når vi hente kaffe, når vi ikke rydder opp etter oss på et møterom. Når vi leder et møter eller når vi gjør det på en kjempegommalter, når vi har gremt og legger vi å genne og forholdsmaterie og så vidare. Det er ikke så farlig at vi er perfekt at vi glennert i en ting og gjør ting feil, men vi er nødt for å være beviste hvordan vi er, sånn at vi kan sige, "Oj, det er gremt, det er jo rydde opp etter meg, det er vaker mening, ja." Det skal jeg bli bedre på neste gang, for eksempel. I marshalaks i store er det du forteller når du skal formindle din egen ferdbarligheter. Har du noen episode fra din store? Ja, jeg har mange ulike ting. Jeg deler også veldig gladelig fra mesele og mitt privatliv, hvor jeg håller på med, for å vise at jeg er helt det også, må være skibade og håller på hver et vanlig menneske. Og så har jeg sellig en historie som har betydt mye for meg, og jeg lært utrolig mye av som var kjeddde ganske tilsig når jeg var ny som leder for mange årsiden. Da skulle jeg da var jeg ganske ung, og så hadde jeg blant annet enn med derbeide, som var mye eldre med. Gott voksen, som jeg måtte ha en vanskelig samtale med, som jeg grømer veldig til. Det var noe vetkomne av det. Ålt på meg mange år, som alder viste at det enklig ikke var helt ok, men nå hadde aldri fått tilbakemelding på det. Så da var det min oppgave å gjøre noe med det, og jeg tenkte at åke noe jeg er ny som leder om for hver et tøff og bare gå rett på sak og ikke dillene, men dette menneske. Og det gjorde jeg. Og det gikk skikkelig dårlig skikkelig fort. Det nandsatte ble ordentlig sienner, reist, sap, inn et literom. Og jeg tenkte å det her. Det er kork. Og så gjer jeg gjøre. Det er klart, og gursel av å holde hodet soppas kalt, at jeg kjønte at dette sunker ikke. Jeg kan ikke fortsette den på denne måten. Så jeg sa til nandsatte at nå tar vi en pøvse. Det gikk ikke helt sånn som det var planlagt. Jeg tror det er lurt at vi bare går en runde begge to som ønsker igjen, om det var en halv til mellent time signere. Det var en gursl over enig i. Vi klartet begge to og bare fysiskt ut og gå inn igjen og mötes. Og da åpnei mellet mellet sige ønskjyl. Det var ikke ok, sånn jeg var i staden. Det var ikke lurt, tenkte jeg meg. Nå bynne jeg på nytt og tusindag for at jeg forlåte det. Og så var jeg gjør jeg det som jeg jo egentlig trodde på da også. Og så med etter det møte jeg har vært tro mot. Det var helt elig. Det jeg synes jeg er vanskelig. Jeg har gru av meg til det. Jeg vet ikke hvor den skal fortelle dette, men dette er situationen. Og da viste jeg at det er nandsatte selv, og så visste jeg inn at vi måtte gjøre noe endringer, og så fannt vi løsninger. Det var trolig lærekt, og jeg er i evita knemlig for den kollegandre, som faktisk også klart å gå en rund og råsende. Det hører ut som en episode som kunne ha eskalert til å ordetlig vonte vanskelig. Absolutt. Minsand har det størme ut, og å komme til med klaget på deg og den med andre. Så dette forlåte på kunne virkelig vart andre. Det kunne jeg helt klart, så det fik en lycklig slut. Vi var gode kollegor i mange år. Jeg synes det er en kjempe interessant i store, fordi det er veldig mange som er episodeer, hvor ting i store er vipper, hvor dette kan gå skikkelig illø, og bli en lang hver her konflikt. Eller vi kan løsende nå, og ansträngelse for å løse det. Det er klart å dere sammen. Det synes det. Jeg syker på at jeg hadde med allihed å gjøre. Jeg tror at det mest løser seg med allihed. Jeg synes ofte å det til kollegor, og så til barnet minne, at man skal alt i være allihed. Det skal være sant alt at du ser, men du trænger ikke alt det å se alt som jeg sant. -Ni høy. -Det er for meg viktig å. Det tenker jeg veldig ofte på det. Men er det en allihed spore som du legger opp til? Er det tenker du at det skal være smittsolt? -Hva har du en forventning om at de du omgås, de du er med en allihed for oss? -Velke den linja? -Ja. Det har en forventning om at jeg. Jeg klarer over at jeg vanskelig å krevene. Og så. Litt tilbake til det seg, stam var i rollmodell som leder. Så mener jeg at jeg må etterstærbe så godt jeg kan. Og oppfor meg og hver den leder som jeg gjerne vil ha. Både som jeg har min leder, men også de leder kollegorne jeg har. Det gjennes at jeg har så jo. Jeg er helt overbevist om at jeg er lyrlig. Jeg er jo mer åpen. Jeg er jo mer jeg både kan tulle å tøyse å være sargøs og professionell og tavølser. Men vise hele spekter av meg som mennesker, da har jeg jo bedre lettere fra min kollegaer og også å være alle. Og man må have velge selser for det. Det er noe jeg har ikke forteller og deler. Men har du hvert at du har den smittefekten? Når du går i forhold til å forteller om egne fæil og din sorbarhet, og at du er nælvøs for en process, så smittede du på andre. Ja. Jeg har en klær farring med det fra prattilere ledig jobber. Og så noe har jeg vært her på skort i denne jobben. Men jeg opplever alle reddenatet at han såtter, marker det på måten i meg tilbake med link på det. Ja. At det både kan delet ting og så kan se at deg i veldig fjert kan bare slapa av. Ja, at de setter pris på at jeg åpen, etc. Jeg klarer over at det ikke treffer alle og forr ikke at forskjellige. Men. Men. Ja, det er min lederstillet. Så jeg opplever at det fungerat, lag, at det sengger folk skryter. Og det er det at vi har kommet et godt stykke på vei. Det er et veldig godt ting. Jeg har vært bort inn noen tilfeller hvor ledere har gått i front og forteller om egne fæil. Og så har medarbeidene en likvel. Nølt, fordi jeg har tenkt at det er lett for digg å si, fordi du i kraft av å ha den lederpossession, så er du beskyttet på noe. Så du har et større handlingsrum. Så kan de nøle å tenke at vi siger i forteller om de fæilige er gjør. Så kan det henne at det får alvorlig konsekvenser for meg. Så det kan være usikre på om den friheten til å dele sånn, som du gjelder for hele organisationen. Absolut. Det er. Det er kjempevanskelig å få til et lille hundre procent. Og så får du prøve å motvirke det da. Så tenker jeg både viktig og måtte at jeg finner ut. Og det som jeg jobber nå er det å så alleere med min ledergruppe. Og si, å kvemmere, vi kan. Jeg vil gjerne vite hvis det er folk som har lært noe eller opple noe eller gjort en god jobb, eller et sånn prøv å skabe en tryggget på at alle i min avdelningene er bardifulle og viser fram hva de håller på med. Og så kommer det der litt så nætevert at jeg kan også påpeke minne fæilig sånn eksplicit stort og småt alt fra å sørre kaffe til å sige noe fæil på et möte eller hver åpne om at de papirne de er faktisk glimmt og lesmer på. Ja, så jeg gjør en. Det er vel prøv å se at jeg prøver å være så bevisst og interntjonellig, klarer jeg med alt jeg gjør som når jeg leder derfor, de jeg vet at jeg er uansett om jeg vil jeg ikke er en rollmodell, setter, standard, har en viktig roll og spille i vårdagen kulturen skal utvikles opp arbeidsplassen. Og så vet jeg at litt sånn sagt, men sikkert så smitter det over noen rasker en andre. Og så kommer vi også videre der litt sånn subtilt, men. Ja, subtilt, men bevisst. Det du forteller om minne med om en historie jeg fikk gør fra psykus, hvor det var en ung legge som tok initiativ til å snakke om egne fæl og komplikationer og patient forløp så mikre det godt til som planlagt. Vi har inte en styld å ditte død under teppe og glennende og så lærer vi ikke. Så det har en drømne omvist om å starte et annet opp selv og vise som et eksempel som kunne gjøre det. Og så var det andre engere legger der, stort sett som tok på å inspirertene. Men så satt det der erfarenes enig og legger og ristet på hod over alt dette rare som de ung i legner fortalt om. Og de hadde ingen fæl her fordelen om. Men det var jo komplikationer og skade som får utsett et ting som skjedde og stemmer som, men det får klart til det på helt andre måter. Så det er noe som heter "alt er i bussionsstøvrig", så han ser jo så forklart det vi har fra din insats eller uttryngstendeter. Så det var helt rå til å fortelle om alle uttryngstendet, og det som tillsammelen hadde gjort det ikke så bra med denne patienten. Det er rart med det. Det er jo. Jeg er jo på dag gårget. Og det har vært for meg, så betyr jeg det er veldig opptatt og læring. Og det er også en erfaring, at det er ofte en mer hensiksmessig å snakke om læring enn å snakke om fæling, når den er døvig. Fordi jeg har vært for at skruidsamen sånn at. Jeg synes, det er selv natt folk gøy, det er en grove fæil og stor fæil, men ting går kanskje ikke helt som planlagt, man får ikke helt til og alt det man har tenkt, etc. Og da er det jo veldig mye å lære av det. Så personlig, og så er jeg skruidsamen sånn, når ting ikke går helt veien, så tenker jeg, "Hva er det når lære?" Eller når noe er vanskelig? "Hva kan jeg lære her?" Eller hvis jeg ikke får til noe i et møte eller et sak, jeg skal legg i frem, så tenker jeg, "Hva er godt grippe her?" "Hva er det jeg kan lære?" Og det er også snakke med. Og jeg opplever at en læringsingangen er enkelig å få in dag, og det tenker jeg på den noen i legen, kanskje hvis. Vi sann av det snut fokus også inn hans forratt vi skal lære med og bli mer effektiv eller fattisk, redde flere patienter, etc. Så kanskje da at de eldre hadde gått mer på det vet ikke. Og også veldig optimistisk skruidsamen sånn. Ja, jeg syns, for meg har den historien som kan illustrere forskjellen med de har en lærene tenkermote og en drost tenkermote. Ja. At ungdomen, nedeltet, for det hadde en lærene tenkermote og så på ting som har gått, har såve komplikationer som en mulighet å lære. Men de stange til som hodde i vegen nye åttisse eldre som vel, nærmest betraktas selv som færre utlert. Alte det hadde nod sitt maksen i våre på måte. Det er noe som det er. Det er tittet at kanskje det blir jo bare en hypotesis forrillig, har britt set opp til som de som har svaret på alt, til en vertid, etc. Jo mer, skal vi si oppøyde man brir på den måte, noe vanskligere kan det være og sige hva man ikke fortil. Nettet. En ting som du sa litt tilere, det resonertet med noe som var et tema i dette studie, for en stundsind av det besøker tandleg generalf husubø. Og han snakket om våran han skaper psykologisk tryget i på tandkliniken. Han kalte ikke psykologisk tryget, men det var det hans snakket om egentlig. Det er så annet at hos oss ellersen heller. I ellersen så slår vi å forteller om opphusingen hjemme og vi snakker om fotball og vi snakker om alt mulighet. Da skal ikke tandlegge nedsittighet gjørne for seg å sekre ut herene og assistentene et anslød, de skal sitte rundt og samme borde. Så det er noe med å gis slippen gitt litt lapp av den stad, du har som scenier eller ørstøler leder til å med deg. Absolutt, jeg så viktig med den lønchen eller kaffen eller vad den er med. Vi har nå som vi prøver tere og bare sett oss med å være med en menneske. Det er kjempeviktig. Det er også en brandfakkel for meg å oppleve at det er bedre, men jeg syker det er begrens av hvor mange virksomheter jeg har jobbet. Men det er jo ofte sånn at det er fortsatt sånn at mange ledere som har en forståelse for at de skal være litt oppøyde at de skal kunne alt, og det er litt sånn de gamle legene da, kanskje. Det er jo veldig syn os, da skal du en distans, og avstant til de ansatte og det sværtelig så går man grupper med viktig informationen. Nødde. Jeg har noen til å få det her, for vi gikk i studio en annen podcastepisode med Tom Remlov, som er en erfaren kulturleder. Han syns at dette snakke om at ledere skal være sårbare og fjellbare i ha gott for langt. For det illustrerede, så fortalt han om en et möte han har vært på i et theater, hvor han har til etterschefen, og så sier resistørend for et stykke som skal sette så snart. Sider till hela jängen att jag sliter lite fortfarande. Jag vill att jag ska veta att jag sliter. Jag kan syke mig att jag kommer på. Men det har inte gåendet. En tufftid. Och äter det mötes att ta om till en resurser att det där skulle du aldrig sagt. För det är du är leder för den gruppen här och de ser på dig som är en som ska gist dyra och sätta rättning och världs stöd i ett stöd element till tillvälsning. Du kan göra sig till mig din chef, din leder, men du ska inte belemma din ansatte med sånt som det. Om man tolkar den historien. Det är ett stäcker framvordan du tänker. Det är absolut ett stikvara år när jag tänker min första tankar och här i min hatten är det sig körn. Stockar 4. Vårdan hade han det på för den så en sånbär sig. Jag menar att det är resurser när visar styrke. Vi har delat den är ett vanlig menskig som har gå och dålig dagar. Att min erfareng är snörre att ansatte kan eller ett tim eller vem du är med. Det kan faktiskt berätta och tage ett extra tak. För det är att det är en okej dag i dag så må vi är det visar att ta i litet för att det lin har en dålig dag. Men så vet du att en andag är det hunn som tar mera avbyrouten. När får det sig så. Så där må jag nog sitta i tom att vi är helt på vad var barn han. Banar aldrig. Ja och så man har ju liksom där man som balanser sånt är lite till det. Sammattet man tror inte sig allt som jag sant. Och jag är ju enhet man man ska inte bella i den. Anståttet med sin problem. Men så kan man diskutera välja om det var det den resurser jag gjorde då eller bara förklart och voförhand så slittnut eller i korka var jag med ut på den fredagspilsen eller det kunde vara så mycket. Mye sånt där du är bättre och är allihos i vad som är grunden en. En att det ska bli en och går riktigt eller att man ska tänka och tänka på att göra nåt eller det kan vara så mye. Jag håller alltid förlängs in så att det är en massa pressentationstechnikurs och det har jag att det visste att du har broket, armen eller du har sört på sju tade. Var det sidor med en gang så slipper folk och sitter och tänker på. Vad har jag kände? Vad har jag kände? Det här är det borta. Och så kan man fortsätta jobba. Och det är lite den resurser jag gör när jag tänker. Ja. Jag är min tanken här hört en stor införstej av och så är det att här giran resten av gruppen och en mulighet att mobilisera. Yes. Att andre med att trå till. Det är nog med det som kallstod distribuerat lederskapet. Det går lite på rungang där någon har att en som är inte förmeldt sett är leder. Tränga rott ansvar och ta affärer. Det här är ett oplägghet ännu. Så men det kan också vara väldigt kritisk situationer. Vår en lederskapet ska vara försiktig med och berätt ut allt muligt. Orden kritisk faser vi ska komma oss igenom detta. Det alleriga är det nya euro i gruppen. Att du kan vara riktigt det tomt sig. Att du inte tränga och håller till. Håller igen. Absolut. Och inte det är lite röntsträ. Absolut. Och jag tänker att man själv ska dela till höjra vänster. Men i de kritiska situationen så är det ju. Det är de kritiska situationen vi jobbar upp mot eletiden på ett vis. Vi och vare. En åpen leder. En leder som måste. Det är också för mig en leder som man är skärri på de menskinen som man jobbar med. Och det är uppdata att vara patient med arbetare. Sån att i den kritiska situation så vill jag vitta. Vårdan är den med Karri och Per och Alio. Vårdan är det dira grejer, värde de tränger. Så. Ja. Vad är det jag tror du är tränger. Vad ska jag säga? Töri för att förstå det så att det är ting. Jag är träffor ofte leder som tandläg in från Sandes. Som har det som. Närmest instinctiv förståelse av gott lederskap och vad som ska till för att byggsöklogisterhet. Enkelt så burde jag att alla leder man kommer till B. Jag tar vidareutmaning och läresalistin. Men efter att vi ses då det är träffor stade leder som bara är gov på detta här. Utan att det är läst att till eller studerats att till det. Ja. Jag är lite ursikre. Jag tror vi tränger beggedeller. Det här tror det är någon som har det lite med rådnaturlig som du ser. Och så. Jag är alltså så att det är väldigt många som lärer igenom praxis och erfaring. Och då kan man diskutera allt det som det kommer för att teori eller etc. Det här syns jag har varit på fler eller varit på någon av de exekutiv programnusomderar. Så har det och teori och praxis i samhälldom. Det är kämpesmart. Det männer jag är en bäste mat. Eller en väldigt gov mat att göra det på. För i teori kan jag. Det här är bara en. Vi lärer så försälj. Så manmin har en kancetsan när jag läser en bok från ATO. Och så förstår hon att könnarn man ska göra. Men jag kan kanske läsa ett kapitel och som är testutligt och som är gått bak och så vidare. Och ville lärt mycket mer. Vi sa att det har hört på ett få redrag för dig. För exempel eller eller det diskuterat nån case. Så sån är vi och ullicis och därför så tränger vi. Vi tränger och teori än absolut. Och så forskningen helt klart. Men i kombinationen med praxis så blir det. Jag tänker att det är olika människor har urlulika väger till ledskaps. Det är inte att man kan utlyckla det på forskälliga motor. Så tror jag att alla lärer igenom den ledan. I den ledan och i ledan är det upplevelsella. Uansett. Som oss så är den viktig parametor för honom du själv blir som leder. Ett sista tema som lyfter mig där är lind. Jag snakke de felbarlighet att leder visar sålbarhet. Men var med kulturförsäller. När du möter människor från andra kultur och ska leder för den. Så kan detta vara ett tämmlig utvant. Det kan kanske få väntningar om att den leder mer i den rättning som tomremlovsnackor om den. Det är en tydlig och bestämt. Och som vi kan se efter för att få rättning och så vidare. Varför är det faring har du med att möta medarvälre som inte har norsk bakgrund? Eller modlig kanske? Väldigt gott spärrsmall. Jag jobbar i vintigna och jobbar i redbarna. Det är en international bevägelse. Det var bort i detta för flera anledning. Det som både så upplevde att man inte norrrygg är så att det var år. Jag ska se hur det kan samla det begrepp år. Egalitär eller med demokratisk mator leder på. Var exotisk, men åg och annars känd ut i resten av bevägelsen. Innorigen har det alltid där varit så att det rejste till norrrygg för jobbet. Så hanter det. Väldigt mer om förväntningssabklaring. När du startar så är det kanske en större behov förväntningssabklaring. Norsk arbettsliv, norsk kultur. Vårt om vi vill ha det på jobben. Vissa är en ansatt som är vantla och jobbigt antel. Där ligger fort en förväntningssabklaring. Jag är för att nu vänder ju ansett vem där som starter. Så man bara bara bara en dag. Det bevist vem där man snackar med. Och då lundrar jag så att det var väldigt nyss här idag på det andra menskick. Men är det var du vant med? Vad får du vantleder? Vad trängar du från mig? Vad kan jag hjälpa dig med? Ett sättra ord. Den fårväntningssabklaringen helt helt i starten och den är kämt riktigt. Det är min erfarengart för att det är mycket lättare att gitt i bakmellning. Så kan signa det. När vi har ett genom fårväntningssabklaring får det nog inte i bakmellning på det. Det är väl att se att du inte antar utomvidere att alla dina medarbänder sköner? Det stämmer. Din motaväl leder på. Men att du trängar avklare och har reflektioner inte? Ja. Det har också varit när jag bynte i nav. Ett kälvver. Och för det var vi kymmet. Som jag helt antalades är en annorlunda städer jag har jobbet. Samtidigt som det är helt vanlig menskig och de samme problemstillingarna. Och jag är väldigt bevis på icke ta förit att de vet vad den är. Er eller at jeg vet hvordan de er, og så videre er det. Ja, det stemmer. Vi skal rundre denne samtalen, Linhus Amundstint. Tusen takk for at du kom i studiet. Jeg synes det var oppglarene og fint uentet feilbarlighet og sorgbarhet. Spender hva du forteller om de måtte å drive lønnskå. Tusen takk for at det vi kommer. [Sommer]