Kreativitetsforskaren Eva Hoff: Så kan du utveckla din kreativitet

Det är en helt sammansmelt del av att vara kreativt, att misslyckas. Det är väldigt mycket trial en error. Trial en error hela tiden. Jag tänker att misslyckandet ser jag som en helt och hållet en del av att försöka vara kreativ. "Skapat det hundra?" "Skapat det hundra?" "Skapat det hundra?" Idag har vi kreativitetsforskaren Eva Hof på tråden. Vi pratar om de gemensamma nämnarna för världens mest kreativa personer. Men också om hur barn uppfostran och Tregords pysselt kan vara högst kreativt. Vi pratar om hur din självbild påverkar dit skapande. Och varför du borde leka mer på jobbet? Du lyssnar på skapa till hundra, en pod om kreativitet och skapande. Jag heter Joel Nyberg. Och jag heter Maja Sönerbo. "Skapat det hundra?" "Skapat det hundra?" "Skapat det hundra?" "Skapat det hundra?" Hallå Eva! Trevligt och råkas. Har du fått en kaffe eller något? Vi brukar bjuda vad det gäster på kaffe. Ja, kan ni skicka över lite där på något sätt kan man. Vi får medla över en kopp. Men du sitter helt enkelt nu på det kontorer i universitetet eller vad befinner det? Ja, det gör jag. Ja, vi fick till den här tiden till slut. Ja, precis. Vi har jagat dig ett år här. Varje eftertrakta det forskare får man jaga lite efter. Nej, precis, jag hoppas det är vätten nu. Eva Hoff är en av Sveriges mest framstående kreativitets forskare. Hon är dosentig psykologi vid Lunds universitet, där hon både forskar och undervisar. Hennes forskning har handlat om lek för vuxna, kreativ arbetsmiljö, självbild och kreativitet, och varför barn har lossas kompisar. Men vem är hon och varför den apparation och nyfikenhet på människans kreativa förmåga? Det ska vi ta reda på nu. Varmt välkommen till skapa det hundra Eva Hoff. Välkommen. Tack för det. Om du skulle skatta dit kreativa lägen på en skala 0-100, vad skulle du säga att det är ju precis just nu? Nej, ni kan inte ställa en sån fråga till en forskare. Därför en forskare går aldrig med på att skatta sig på någonting som en tid definierar. Nu ställer ni varje skapande för er, varje skapande för mig, varje kreativitet för mig. Precis. Vi inser att den här frågorna kanske är lite. Det här brukar vi göra med alla gäster nämligen. Jag ska försöka komma på att se på 55. 55? Och varför blandade det på 55? Hur är känslan just nu? Ja, men jag är i frammedels levererat en ny undervisning. Eller två timmar, ny undervisning. Då är man lite uttömd för att det har varit en mäckas förberedelser tid och sitta och förbereda det. Så det har varit mycket skapande, inte kanske som ni definierar skapande, men som jag som är forskare och lärare, definierar kreativitet och att en skapa undervisningspass är en kreativ process. Så jag har precis gått igenom en ganska, till och med kanske lite utmattande, uttrötande skapande process. Jag håller på återhämta mig och får nya energi till nya kreativa projekt. Kanske helgprojekt ändå i tre gården eller vad det kan handla om. Jag är inte på topp, för jag är kanske ungefär nitten. Det är ju, tänker jag definitivt, det är inom vår uppfattning om vad kreativt det är. Det känns ju superkreativt att skapa. Men är det likektionspast du har skapat eller vad är det för undervisningsmaterial? Ja, men det är liksom idag vad du uppfärmning då med en föreläsning och du ska inspirera studenterna. Det handlar om en special metod, det som kallas för kvalitat i metodas, interviewmetodor. Som många inte kan så mycket om, så jag ska försöka väcka deras engagemang och intresse de här studenterna. För den här metodern så har jag återbretat mycket av det jag har gjort under mina 20 år, som forskare lite spontant och försökt att vara lite inspirerande då. Och sen är det också förbereda de för hela nästa veckas arbetena dom ska göra en egen, som har en liten mini datainsamling och försöka använda den här metoden. Det var väldigt mycket som behövde bli klart och tydligt strukturerat, men samtidigt inte bara tork och tråkigt som lättemetudblektion har blivit. Du nämnde interview-teknik, så du kommer att ge oss en poäng sen, hur bra vi är på interviewa. Precis, ni blev utvärderade från 0 till hundsen. Skapat det öntra. Nästan alla gäster brukar vi fråga en fråga som vi också tänkte att det är extra passande och fråga till dig, nämligen vad är kreativitet. Ja, vi brukar ju säga att jag på svenska ser någonting som är nytt, och förmågan att tänka ut något som är nytt och nyttikt. Det är lite mer utvecklat då, förmågan att tänka ut något som är ogenellt, som inte någon har gjort innan är den ena del. Ortenan har delen är att räkren på att det bara är nytt och knasigt eller uniktigt, utan det måste också kunna komma till användning till någonting. Det måste lösa ett faktiskt problem. Man skulle kunna kalla det kreativt att hitta på en tröja utan att säga att ha ett håll för huvudet. Jag visste att det var helt nytt, men hur himla användbart var det? Ja, just det. Så de där båda inga dänserna är ganska enkelt rätt många överens som att det här är kreativitet, så är de som är i forskare världen. Det är en intressant fråga att ha med, för alla svarar olika är att vi inte har fått någon som har haft samma svar. Jag visste att jag är den enda som har rätt. Ja, exakt. Just det, jag tänkte det här, men nyttigt kan det vara att det är nyttigt för en själv, alltså jag är bra när jag gör det här till exempel. Ja, men i konsten svärd så är ju nyttigt lite annorlunda uppfinnerna svärd. I uppfinnerna svärd kanske man tycker nyttigt är att det går sälja och att det faktiskt börjar tillverka. Men i konsten svärd så kanske nyttigt bara handlar om att det är meningsfullt eller att det skapa mening, för mig säger mig själv eller för andra. Och om nytt och nytt kan man också förtydliga att det kan finnas en stor fantastisk kreativitet som är bara nyttigt för hela världen. Men för mig som en liten vanlig människa så kan det också vara nytt och nyttigt bara just för mig. Det handlar ju åt det här. Alla lösa är en problem med dina, men tusen tar så andra mönkar ju åt det. Men jag har lösa det på ett nytt sätt och jag löser det på ett sätt som är nyttigt för mig eller meningsfullt för mig. Så det finns ju lilla kreativitet och stor kreativitet så att säga. Ja, men det läste vi om det tycker jag var väl lite ögon öppnande. För att det är lätt att tänka bara på den stora kreativiteten, det vill säga att det är en Nobelpristagarna och folk som har gjort helt revolutionerande upptäckter och att det är det också som kanske kan gör att man känner sig när man gör inte så kreativ. Men att just det här lilla kreativitet tycker jag är väldigt spännande att det finns det också kreativt att lösa ett vardagsproblem. För det är det antar att man menar när man säger lilla kreativiteten liksom. Ja, men det kan ju också att jag måla ett konstverk som på mig nåt, ett konstverk som någon annan var ju åt mig för mig är det nytt. Just det. Just det. Så nu eller när jag flyttar mina pel har jag sinter så att det bildas ett fantastiskt mönster där tillsammans med de grula på sklinjerna så det blir som kreinas flagga eller någonting. Just det. Då har jag säkert tusentals annan människor gjort det innan, men för mig var det nytt. Och uttryckan min sympathiet för krigets kreina, men en ny blomstor installation. Jag har inte gjort det, men det var bara en kreativitet. Nej, det är en kreativitet. Men det var ju kanske inte så nytt så att säga plantera en flagga i form av blommor för världen. Det här med en lilla kreativiteten kommer den före den stora alltså i utvecklingen om man tänker börja man som barn med att utveckla sin lilla kreativitet för att sen kunna utveckla sin stora eller vad man säger. Ja, det kan man också säga om man tänker en sån målare som Picasso till exempel som underlända hemta kreativ så kan man säga att han målade ju väldigt avancerar. Avancerat, väldigt tidigt, men avancerat var ju inte att han hittade på en ny fanger, målningsfanger, utan det var att han målade väldigt föreställande. Så att det var så han visade sin bådmogenhet, att han hade talang, det var sagt kunskap. Det var ju inte för att han var uppmått en bra bit över 20 innan han vågade bryta mot det här att målade föreställande. att han ser stora kredithet kom ju inte. fören, men han var en bra bitvux som en del säger till att man måste ha utövat en bransch i minst tio år innan man kommer bryta mot de regler som finns inom en, en doma än så att säga just det. För att det ser mig över till sin butybitol som de spelade deras låta brukar man prata om att de blev inte kreativa från de hade varit igång och håll på och jobba musikaliskt för en efter tio år. Det kan ju ta ännu länge tid, men att det brukar krävas ututövande i branschen under väldigt lång tid innan det blir stora kreativitet. Det kan man då säga att nånstans först utvecklar man sin talang och sin förmåga att uttrycka sig inom sin doma än så att säga. Och då kanske det är rätt mycket vilka kreativitet i det. Och så småningom om man får så kan vissa människor också lyfta sig till ståna kreativiteten. Ja, om man är sugen på att jag skulle göra något stort kreativt. Det vill säga något som är van bytande inom ett visst område. Vad är det som krävs där? För har forskningen hittat något där som? Det finns en forskare som heter Trixen Pihai, den där mannen bakom flow. Han har också skrivit en brokom kreativitet. Han har intervjuat ungefär 100 människor som massa olika människor har sagt att de här är de mest kreativa inom ett område. Så det är fattare konstnärer, forskare, vetenskott men av vilka såkfinner naturligtvis av olika slag. Han har intervjuat de här människorna som står för de här revolutionerande kreativa upptäckten. De utmärks ju av väldigt många olika saker naturligtvis, men mycket handlar om att de har väldigt stor spänvid till exempel i sina personligheter. Och så att de kan både vara myka och hårda fem i mina maskeliner, lata och arbeta stenhårda. Så de har väldigt stora variation när de är i sina lägen. De är inte bara en personlighet utan det är spänlig. Deras personlighet är spänlig med många olika sätt som spänner mellan ytterlighet. Det var en sån här upptäckte i de intervjuerna. En annan sak var väl att många av de var ju också exceptionellt begovade i den domainen väldigt tidigt. Och en hel del av de hade också nästan lidigt lite av att vara så begovade för ofta stämma en väldigt, väldigt begovade. Så betraktas man inte som riktigt normal av andra människor heller, så att tvistel hade de varit lite brådmogna och kanske lite ensamma. Så att säga bland sina jämnor är för att när andra skulle ut och fästas så skulle de sitta och räkna matematiska ekvationer eller måla bilder. Och som ingen annan kan i den åldern så att säga så att lite exceptionella talangmässigt. Sen men i övrigt så menar man att de kom från alla typen av bakgrund och de kommer att få väldigt fattiga miljö eller väldigt rikiga miljö och så där meningenfans människor från alla miljö som kunde hamna och bli en sån här. Stora kreativtets kvinna eller man. Och att man har ägnat i massa timmar och det är rummet 10 000 timmarna brukar man ju ta prata om också. Ja jag har visst tid om tio åren så att säga, har varit helt galet fokuserad på att bli bättre inom det här området i minst tio år. Det väl han är det som säger det här med att kreativiteten är en procent inspiration och 99 procent persprasjoner så svett. Det skapar till öntra. Du nämnde Treggård och så är du intresserad alltså om vi tar det i privat? Hur kreativ är det privat? Det är väldigt mycket man gör eller skulle vilja säga i princip allt man gör som jag kan påstå att skulle kunna vara kreativ. För mig är ju inte alls kreativitet bara någonting skapande så att säga skapande så konstnärligt skapande. Så det kan ju vara att plantera om perra eller hösa inte på nytt sätt i Treggården som skulle kunna vara kreativt eller. Men det skulle också kunna vara inte kreativt och vara ett trädgården för det skulle också kunna vara återhämtande. Båga åren säger ågräs i Treggården, det är ju inte du kreativt. Vad skillnaden då på att om man har kreativt trädgårdsarbete och man har återhämt under trädgårdsarbete? Jag tänker att det är månitåerna som måste göra, som det är klippagräset, alltså det kan vara ganska avkopplande och bara gå och klippagräset. Det kräver ingenting av igen, man vet precis vad man ska göra. Det är på nästa som är lite mindfulness och återhämtande. Medan det här är mått, när man skissar upp, men nu ska vi bygga en ny pärg och la. Där ska det finnas möbler, de måste vi designa själv, eftersom vi måste ha en halv runt pärg och la och de måste möbler. Det är halv runt och de måste bygga dem, så när man skissar upp och gärna om för det, så kan ju Treggårdsarbete bli väldigt bygga i en kreativ process. Men sen sånt är det även att få straff barn om man nu tänker hur jag är kreativ hemma. Även att, eller mina barn tog norrningar, men även att få ihop vardags, pustet, polika sätt, skulle kunna innebära en hel del kreativitet också. Eller att, när man har små barn, det har ju inte jag längre, men när jag hade det så bara det är att få i väg två barn till dagis i tid och ändå kunna till jobbet i tid. Det kan ju mycket väl vara så att detta barn får för sig att kasten är mitt i vintern att de vill ha sandal och på sig. Okej, ska man då få barn ett från hemmet till dagiset när de är i sandalmord? De måste jag hitta på en ny verklighet, eller jag måste hitta på någonting nytt i alla fall för att få dem att gå med på stödlarna i stället när det är snö. Det är väldigt mycket man gör i sitt hem som skulle kunna vara kreativt, just nu har jag precis blivit med hundvalp. Och alla ju livet väldigt mycket om ett vardagspuzzill igen, för det måste man nu ska jag försöka jobba vissa delar av dagen hemma som det är runt en liten pirajas som biten är i hela tiden. Man, jag vet vad du pratar om. Ja, jag ska få min hund för dåkande i underbart, så det jag har inte tänkt på, men askafa barn eller hund är det hårde träning också vid kreativiteten. Det är inte allt, men så får man måste blösa en ny situation på ett nytt sätt, så jag behöver man övna sin kreativitet. Så jag kan ju, personligen inte tänka att det finns nästan någon situation där det är ibland faktiskt inte behövs, där det inte behövs kreativitet. För mig är det något som finns med jämna mellan de i alla situationen och i livet. Skapat det öntra. Men menar du att alla är kreativa? Är, kan bli, kan ha, kan träna upp sin kreativitet, jag mer att att alla är lika kreativa, inte alls. Det finns ju precis som är vilken normal kova intelligens eller vad som helst en variation. Väldigt lite kreativa och väldigt mycket kreativa. Och de alla flesta är mitten, så är det mycket kreativitet. Men alla kan ju öka lite grann. Det finns ju metoder där man kan träna upp sig. Det finns ju såhär väldigt banala saker som några hundersök till exempel. Stigga upp ett nytt sätt, varandra dag är en vecka, kom på ett nytt sätt. Tänker jag själva, hur ni ska stigga upp ett nytt sätt i morgon när ni stigar upp, som jag aldrig har gjort förut. Och så måste ni hitta på ett nytt sätt, varje dag är fudagare i sträck. Om man får folk att ändra vara på en väldigt basal, vardagsrutin, varje dag är en vecka, så ökar man lite grann, sin kreativitet. Tänare älskat. Spännande, alltså hur man tar sig ju sängen. Du får tolkare, precis som du vill. Det spelar egentligen ingen roll vad det är, utan din bara att göra det på ett nytt sätt. Ja, det kan ju vara att du ställer dig upp och hoppa ner från sängen, kanske än morgon. Och så nästan vara hullade när jag känner hur trilla det är från sängen, det kan vara det. Vad var det att du vakna upp och tänka att ska tänka nytt. Går vi göra det mer även om, för då har man ju sedan testat det med kreativitetstest och sättet att fara en sån övning, så är man mindre kreativ än efter en sån. Vad spännande. Vi hade ju markleven god här, som Satan blir inspirerad av att ta nya väger till jobbet varje gång. Ja, men det är exakt samma sak. Att träva nya vägar rent fysiskt kan leda till att man blir mer kreativt. Vill jag ta också in någon annan, inte ju att du sa att vill och vägar och omvägar är väldigt bra för kreativiteten, eller vad det är? Eller vad är det som är kreativt med de där vill och vägarna? Om man tänker en routine, alla är väldigt mycket om man gör vad någonting så stappt som möjligt. Men om man ska lösa att vi börjar nytt sätt, om man bara gör det enligt sin routine, då kommer man vara aldrig komma på någonting nytt. Men om någon gång till exempel stiger upp ett helt nytt sätt och inte en liten västsmidiga mest logiska sättet, utan gör det på något nytt sätt, då kommer man kanske upptäcka att man inte är just med att stiga upp. Men som markleven god som går nya promenad, han kommer upptäcka nya saker, han tar sin anväg. Det här kommer också från en amerikansk kreativtjättsforska som heter Teresa. Amabille. Om säger att kreativitet är som att gå in labyrinth och i labyrinth kan man gå vils ibland och då kreativiteten på något sätt uppstår när man förirrar sig kanske in på något ställe som inte leder till att man kommer till den där enden av labyrintern utan man kan ha komma in och stans och där upptäcker man saker och ting som man inte har sett förut och så plötsligt som hur kan de här sakerna kombineras med det egentligen hålla på om det är ett problem eller öster eller en tavla jag ska göra eller vad det ska se nåt som inte brukar se skapa det öntra. Har du rutiner för att bli med kreativ? Nej, men jag har ett litet skrivbord bara i mitt sovrum hemma att bara sitta där och lämnskissa eller för mig kan den kan en del av kreativiteten var också ensam så att man bara sitta och tänkar och funderar. Jag är inte så intresserad av teknologi generellt sätt jag siffrorselarna och slösurför eller tittar på Youtube klipp. Då sitter jag heller och skissa på grejer som om jag menar nu är hunden där och krejer ingestan så har kocklet. De där grejerna som ligger i hallen nu och så fula ut. De har ingestan så har vi inte haft hund innan. Ok, då måste jag bygga om hallen på något sätt då blir det ett problem där och då jag började starta så jag skulle man kunna ha bara man kanske skissa hur man skulle vilja ha det. Så kan man då leta, finns det redan eller måste jag bygga det så att säga att få lösa problemet med kocklet och på samma. Just när man skissar rent fysiskt tycker jag att det är väldigt skönt. Det är både så det är taktila som känns väldigt intuitivt på något sätt att det är enklare att ta något från tanken, liksom något abstrakt ner och konkurtisera det upplever jag. När man gör en fysiskt på papper och så skissligt slipper man ju också de här distraktionerna att det kan komma andra flika och man kan klicka på massa grejer och så där utan att det blir det som enklare ibland tycker jag att tänka på just vanligt papper liksom. Ja det är mycket jag sitter alltid skissar allt möjligt. Jag är ganska dålig på det. Jag byggde en veranda för oss om var. Och då pappa hjälpte mig lite med hur jag gör man, men jag vill göra allt själv. Den skissade jag aldrig upp utan hur blev det då? Det blev faktiskt bättre än hans veranda och det var målet som handade skissar. Ja precis. Jag kan säga att den där taggolan som vi byggde, vi hade liksom någon knasig. Är det inte bara en halv mån utan det är faktiskt en fjärde del av en tårt bit så att säga en fjärde. Vi hade en uteplats och så skulle vi sätta taggolan på den. Då blev det lite matematik. Det var väldigt mycket, och det fattade man fast där vi har rittade upp det. Rittade upp det och vi gjorde ganska långsatt så byggde det lite i taget, men då var det otroligt mycket matematik. Vi fattade inte det fram vi skulle lägga på taget. Hur konstigt det blir när det luta, för det tackat skulle det luta också när det skulle luta en sådan en sådan fjärde delstort bit. Jag har ju det att kontänst det går räknade. Det blev väldigt mycket att det inte även skiss en skiss så jättemycket så mycket lösa väldigt mycket efterhand också. Och så blev det ju antal för dig också när du inte hade en skissa att du fick lösa hitta kreativa lösningar efterhand. Ja, man får prova sig fram lite och släcka på beredd och slänga någon trabigt. Precis, när jag fel och förstår om. Men jag ska bygga en pärgola i sommar, tänkte jag, så äckta dig för halvtortan. Ja, det är en fjärde delstortan. Nej, det blir ganska rak. Ja, rak är bra, kan jag säga. Det betalar om gästernas tips, vi hade pärholknikt här antrepprenören. Han sa att han tomglor varje dag, framför allt vid dagens lutsätt han säger tomglor, att det har bästa tips för att bli kreativ. Vad tror du som forskare om det? Ja, det låter jättebra, men det gör jag när jag sitter med skrivbord och skrissar tomglor. Jag har nog lite tv-ställ också, att viss tid om dagen bara inte göra någonting speciellt. Det är inte bara att man inte är en tomglor, men man låter tankarna flyttar fritt, då får man inte varken sitta och titta på en skär. Eller egentligen har en uppgift att man måste lösa någonting. Man bara låter järnan på sprattla och leka lite, liksom helt fritt, utan en fast mål. Jag behöver massas omtid, skapat det öntra. Spelar du någon roll vad man har för själva bild? Om man själv ser sig som kreativ eller inte, spelar det roll. Kring vad som kommer ut. Ja, men det är säkert. Det finns ju fastning på det också, men jag menar det klart att jag som då tror man själv kunderna, till exempel byggen, pärgola. Jag kan ju sätta igång eller tillsammans med min mand och så att säga vi kan sätta igång ett sånt projekt. Vi vet på det att vi kan genomföra det. Ja. Och även om det är en jätte konstig form så tänker vi, är det lös? Vi kommer lösa det. Men det har man den för att bilden är jag, har du en mitt i hand eller vilket område den är handlar om. Så eller jag inte bara på mål om det handlar om målantag eller inte på att skriva om det handlar om att skriva en brok eller något. Har man den förreställningen att man inte bra på det eller kan eller kan vara kreativ inom det här området? Det är klart att man inte är en sätter igång med ett projekt. Jag är sån här som har vuxit upp min familj där man i princip alltid gjorde allting själv. Så rammer att kläa om en soffa. Ja, man tar av tyget och så sätter man på ett annat tyget. Jag vill ingenting med det. Men de alla flesta människor skulle liksom inte ens komma på tanken att näst soffan i det tyget är uppslitet att man själv. De flesta tänker jag, jag körde till tippen och kör på mig nu. Men för mig är det för dig som själv. Ja, man bara tar bort det och så sätter man dit nytt. Men det är ju därför att jag också, liksom det är liksom en väldigt naturlig del i mig att alla problem kan man lösa oavsettvar. Och det har väl med, det finns ju till och med en term för det här som heter "creative self-efficacy". "Self-efficacy" är ju liksom tron på att man har förmågan. Och det finns ju, det kan ju vara inom matematiskt self-efficaciala och fotbolls-self-efficaciala, "creative self-efficacy". Så själv tillit kan man kalda. Matt, det är väl väldigt vanligt bambarn att man blir dömd väldigt snabbt på att man är bra på Matt eller inte. Och sen definit så tror man det hela livet så. Absolut. Ja, men absolut, det påverkar. Men vad man har förtro, vad man har för tillit till sin förmågan. Och det har ju också del forskning, kring "creative self-efficacy". Jag fick precis en "artikeln" som de ville jag skulle reviewa. Vi får ju liksom ställa upp då som forskar är gratis och läsa andra forskarsartikeln. Och säga, man tycker de tycker. Just det, du godgen är du dem på. Ja, jag bara säger att ni har fått en sådan artikel. Den här alla, det är faktiskt om man kunde öka "creative self-efficacy" genom att få någon på gottumma. Så då får en del ser typ en film som gör dem på dåligt och en del som gör dem med agressiva. Och några får se en film som en av sagt "fillgood" känsla i. Och så lyckas de då öka "creative self-efficacy". Det funkar alltså. Ja, jag har inte läst att tickka den här nu. Men det är näst om de vill säka publicerades ut går jag från att de har lyckats. Det var det det handlar om i alla fall. Ja, det är en ny forskning, det är en ny forskning som inte är sig publicerad ännu där. Ska man det öntra? Nej, kommer "creativiteten" in i ditt liv. Jag var en väldigt väldigt bligtsban som liten. Så jag har aldrig varit en sån här som har velat visa upp eller så på scen. Och den bligheten har man ju alltid med sig hela livet. Sen lämnar sig hantera den så att säga som vuxen eller som tar norring idag. Kanske har egentligen inte fram som vuxen som jag lärde med hantera blighet. Så det kan hemma en liten av det gäller att prata om att man har gjort någonting eller att benämna sin kätighet. Men även som liten så var jag intresserad av att skapa miljö och sådär. Sedan då byggde jag, men då byggde jag det till min barobela, till mina då. Och sådär, så jag byggde en hel del typ. Vad säger ni om att få tölj av ett mest smörspaket? Hur bra det är, det är jättefin liten där och sen kristan man bara på en liten masoniet skivat till ryggen där. Så det är en perfekt få tölj. Så redan då designade jag möblar, men det var ju ingen som såg de här möblarna, utan det var ju bara fanns ju bara i mitt rund och som barn. Och så är det dockkläder och sånt där byggde väldigt mycket med lego. Även om jag växt upp i en familj som man skulle på forskas på att kalla för låg S-E-S, alltså socioekonomik status, alltså, vad skulle vi kunna arbeta klasfamilj så kan man säga. Så var min familj, mina föräldrar hade ju det här med att man gör allting själv behöver man på sko. Så om man ett på sko behöver man på byggsor, så syar man ett på byggsor. När fottölj är sönders liten så kan man om den. Det är ju inte bara att man har det med sig, utan det är också där man växer upp om man har den här inställningen att ett problem kan alltid lösas genom att man gör det själv. Att växa upp en familj där man har den inställningen, har gjort att jag har inga begränsningar om vilket område jag kan ge mig in i. De flesta av mina kollegor som vi förskar kanske bara i krig. att vi var inom forskarbranschen och kanske nåt om de väldigt duktiga på tecknar, så tecknar de, så att säga. Men eftersom jag vuxte min familj där man hade den här inställningen, att allt kan tillverkas. Så kanske jag ändå haft det väldigt mycket runt mig hela livet. Jag har faktiskt aldrig tänkt på det, men jag är nog också från en familje inser jag nu. De har byggt alla våra hus som jag uppvuxen på i ett byggföretag i prototyp eller i byggarbetsplats för de har alltid renoverat och målat, och man har sydde alla sina kläderna och området. Det var våra kläder, och det är just det här med att det är väl bara att göra, saker. Men så många människor som inte har det själv, jag har sett det som en goa, eller någonting. Det tyckte liksom det var lite fattigt och har hemma sina kläder och hemma sina skor, och sånt där det var lite konstigt. Man nästan skämdes lite för det som barn, men med senare tänkte jag höra andra, och så säger jag om man varför kläder inte om din trasiga soffa. Ruklar om en trasig soffa, det måste man eller med inte en tappet ser, det kan man inte göra själv. När den får vi slänga och köpa den nu, så plötsligt så förstår det okej, det finns ett hinder här. I dag kanske ännu fler människor när jag växte upp, då var det ändå rätt många som var hemma fixar. Idag tror jag att det är att bara våga göra så att det är ganska hemma det. Ja, men exakt jag tänker ju, då har ju människor det bättre ställt. Varje generation har ju fått det bättre ekonomiskt, då är det enkelt åka till att köpa en ny soffa, att man kanske inte behöver lapa och laga. Och på ett sätt det kanske också faktiskt påverkar hur man ser sig själv som kreativit var daglig, att lära sig att våga försöka lösa problem med själv, för det är det handla om. Ja, och nu med klimat, krisen så kan man säga att vi måste tillbaka till det och våga lösa problem om själva. Vi behöver inte ändamöbel till, vi behöver inte köpa en ny möbel eller en ny klädesprag till. Vi har ju ett enormt överfrörande som finns på säkanhandmarknaden. I princip så behöver vi ingen svensk vacker, nya möblar, eller nya kläder, för vi skulle kunna se om och göra om det som finns. Men dina förälders roll i din kreativitet, du vågar aldrig visa upp de här små möbler när du byggdäller. Precis, så åker de, det är den gärna små möbler och kläder och. Man är inte imponerad av det, för de var det självklart att göra allt man behöver göra. För de var det ju inte någonting, vad du visar upp, för de gjorde det dom, för jag gjorde det jag behövde. Jag tänkte att det är lite intressanta därför man tänker att de man uppmuntar barn, så gör de mer av någonting. Men ibland kanske bara är ibland behövande, det är ovarduktig, ibland kan ju det också hemma. Att man måste göra någonting som annat tycker är bra, men när jag bara gjorde det man skulle göra, det var ingen sak att vatten positivt. Det var ingen som så har ovar, för så gör du så trance, jag möblar, det var ingen som saknat negat, men det var ingen som saknat positivt. Ja, det var liksom bara ett sätt att vara ju. Det känns som du inte har så mycket bekräftelsebehov. Nej, men det var det kanske komma av att jag inte fick så mycket bekräva. Det är ju lusten, oftast pratar man om det här lusten utifrån lusten och inifrån lusten, när jag tänker på de där möblar med smalspakets möblarna till exempel. Jag var ju stolt över det själv, för mig själv, vad det var ingenting jag gjorde, för någon annan eller för att någon skulle se mig, utan det var ju något som jag gjorde. Och sen var jag stolt över att jag hade lyckats göra, det är väl det som är innan det motivation helt enkelt. Varför inte blir jag kända av någon annan, man pratar ju rätt mycket om kreativiteten och krelationen till just den här inre till förställe sen. Ja, men just det. Och att det kanske, jag som visar forskare till mig visar att det får det som man possuserar högre kvalitet, om man gör det för sig själv, en om man gör det för att få ett pris eller vad beställa någonting så där. Riska att när man bara tänker för mycket på varandra ska säga, men det kanske inte att det blir så nytt heller för man kan göra det som man tror att andra vill ha. Varför räcker härma det om man är musiker, så får man härma det som är högst på Spotify, listan liksom. Precis, men att göra något eget som man själv må bo av, eller att som känns meningsfuldt för en själv, det kanske det som har större chans att bli det där stora kovisofal. Skapa det öndra. Skal vi ta en liten fråget om? Där kan det komma en liten alla möjliga frågor om kreativitet i vardagen. Vilken väg tar du från punkt A till punkt B? Om vägen? Ja det gör det. Om vägen. Hur viktigt är att saker i din omgivning är uppställda på ett estetiskt tilltalande sätt? Det förmärer jätteviktigt att det är estetiskt runt mig. Jag har mott psykiskt dåligt av att saker ting. Det behöver inte vara supermatt för att det gäller sådär, men jag måste gilla färgen, jag måste gilla former i massilla hur saker ting står i ett rum. Så det är det första jag gör när jag får ett nytt rum på jobbet. Så tar jag ner om det med att jag tycker att det är några ful eller jag köper in lite design grej och så jag måste ha runt. Jag ser att det måste, för att jag ska funka så måste det vara för mig snickt och bli avslämmad. Vad är det med stromantiska du har hittat på? Ja det var mina kilshäl. Min man vill gärna ha en hund, så att vi fick tag i en hund, det var ganska romantiskt. Det var väldigt glöd för sin hund. Skapa det andra. Du har också forskat om kreativa arbetsmiljöer och miljöer överlag. Vad kan man göra själv om man vill skapa en mer kreativ miljö runtomkring sig? Ja men det vill ungefär det jag gör, så att arrangera om, så att det passar en själv. För att det är inte så att det är samma för alla. Det kan ju finnas människor som vill ha helt avskal att vitta och gråt och må jättebra. Det andra vill ha blommor och färger, så att egentligen alla bygga sin miljöer som passar en själv. Den där forskningen handlar det om det var egentligen tre olika saker man behöver tänka på för att det ska vara en bra miljöer. Det jag skall det vara funktionellt för en själv. Det här var digitala konstnärer, så de ville ju ha bra skärma, bra stål, bra borde och så vidare. Det var det funktionella, sen var det ju då psykosociala. Så hur kan jag se de jag jobbar med när slipper höra, när de pratar om det jag inte vill höra? Så att säga hur kan man ha, hur kan man öppna upp, så att säga på olika sätt kanske till exempel med rollbara skärma. Så att man kan sluta in sen när man behöver det. Och så kanske rull på stolan, så man kan rulla in tillsammans när man behöver det. Så det var det psykosociala att ha miljöer där man kan få inspiration av vad andra när man vill ha det. Och sen det sista var ju då att min djörn i sig kan vara kreativ. Det vill säga en del människor vill ha, designför och mål runt sig, andra vill ha vitta vägar, andra vill ha blåvägar och så vidare. Färger då rent generellt? Färger i ett rum? Hur kan det påverka går att se en av resultat på det generellt? Jag har ju tittat på annan forskning, men jag har inte gjort forskningen färger. De här ser jag på att de pratar mycket om att de välar mycket färg, de alla flesta och de jag pratar. Men det var ju en speciell krig digitala konstnärer. När man tar framtida grafiska profiler och var märken så där, då brukar man ju säga att gul är en extra kreativ färg. Men det kanske inte påverkar människor, individens kreativitet nivå. Jag tänker att den ryskar konstnärern Kandinsky. Han skrev ju en bok om färger och färgers påverkan. Hans påstående kring färgen gulte att man blev galen av det. Jag älskade att jag läste Hans, han skrev alltså en teoretisk bok om hur färgen påverkar människor. 1915 typ eller någonstant där. Förhånden var gul ut för slutet och om vi är ett ge sig med den är för starkt. Det är ju en ektrym till hög intensiv färg. Det finns de som har liksom provat och manipulera miljö. Men det är ju färg som en till exempel fänsle några som testar att göra kreativitet. Det är en väldigt luft i öppen miljö där var högt i taket. De låtade studenter och de andra studenter fick göra en liten trång korridor. Sen var det grå och rak och utan inte alls inspirerade en grå och tråklig korridor. Och då gjorde de studenterna till högre poänga de som hade låtats stå i den öppna ståra salen med ståra fönster. De var mer kreativa. För att du ska ta reda på det här om gul, då behöver du målet rum knallgul. Och sen får du låta 200 människor några titikulare rummet och nåt i det violettar rummet. Och så får du se om de pristerar på olika sätt. Det behöver fortfarande göra stäcks momenten. Jag hade mitt flickrum när jag var liten målare vid ilgult svampfärg som var moderna. Det var ju väldigt intensivt. Jag målade ju om det innan jag flyttade hemifrån. Så jag tror att jag kanske blev mer galen än kreativitet. Alla tar nog inga i galen. Det är inte någon helt klad. Du behöver lite fler teaktioner. Men jag försöker att du ska kunna vara säker på slutsatsen där. Skapat det öntra? Ja, men precis. Varska att de sammanade mellan och leka på jobbet och kreativitet. Vad visade de resultaten? Ja, ett läkfull inställning, ökar kreativitet, och man kan manipulera. Man kan få folk att bli med läkfulla och då och som är kreativat. Det här var ju ganska framtidtativ forskning, så att vi toverkade folk. Så några grupper, de fick komma in i konferens lokala med lite läkfulla. Ja, saker som lockade de blir lite med läkfulla. Då hade vi låt att liksom olika företagsgrupper. De fick lite i rabatt om de använder vårt labb där i det här konferenshotellet. Hälften av gruppen hade de fick då läkfulla saker efter pausen. Så la man då in lite båten i strak eller lite. Någon grupper, fick typ lös, musdag. Och sen så fortstan mötet som ingenting hade hänt om en liten musdag. Mäsan och de fick såhär nörf, gans och instruktioner att skita på dem. De tyckte sådana saker, eller så pratade förlänge, eller någonting sådant där. Och ja, ju, läkfulheten ökar det. Ja, det här så att mötet blev mycket mer läkfulla efter att de fick läkfulla. Inga det ens och de upplevde att faktisk både produktivitet och kreativitet ökade. Men sen gjorde vi också en studer där vi faktiskt inte bara är det upplevels av kreativitet. Men också med mått som de inte sådant säga, kunde styra själva. Då tränade vi, då hade vi två olika företagsskupper där de gärna fick träna sig i improvisationstjater. Under ett antal gånger och så mette vi då kreativiteten för att efter det här. Så improvisationstjater skulle vara det här läkfullaheten. De som hade tränat sig i improvisationstjater var med kreativet efteråt. Är det en grupp som inte fick man träning? Ja, men jag tycker det här med produktiviteten är kanske det mest intressanta. Så det är ett arbetslivsperspektiv. För det tänker jag att utomflästa, vi kanske då skeför som bestämmer om hur arbetsmiljön ska vara. Det har man absolut, vi kan leka på kickoffen, men sen ska vi jobba. Och att man kanske är redd då för att det inte blir för kreativt nödvändigtvis, men att det inte blir produktivt. Men så det är superintressanta att det visar att det faktiskt inte blev mindre produktivt. Nej, så det här är lite mer lätt samma. Det är väldigt många grejer som finns rätt många forskare faktiskt i världen som håller på med det här fält. Så det är ganska stort fält, men det är många mekanism och bade att man blir lite mer informell när man lekar. Man blir lite mer humoristisk, kanske lite mer likbar, jämbördig, kan få man lite mer känsla av trygghet när man har lekt tillsammans. Så det är många saker ingenting som man kan tänka som mekanism och som gör att det blir både produktivt och kreativt av en större läxfullhet. Ja, exakt. Jag har ju det här med relationen att tänka jag definitivt en sak som kan göra det mer produktivt i längden. När vi har en bra relation, då kan vi också överkomma olika typer av stödmoment och problem som uppkommer i jobbet. Ja, visst, har man lyckas leka tillsammans, så kanske man är berädd att förhandla på ett lite med öppet sätt. Och kanske att man inte lägger jättemycket prestig, att jag är högre utbildade eller jag är mer sker för vad du är, att man kanske lägger bort prestig för en lite grann om man är ibland leket tillsammans. Det var egentligen den här summer-westkonfremt, det var ju också att det inte bara är att man lekar lek, utan att man har ett lekfullt sätt i sin vardag. Han hade ju några rolig exempel till exempel flygvärdina som rappade de här säkerhetsinstruktionerna, så det är ju att göra en del av sitt jobb på ett lekfullt sätt. Ja, det är ingen som hög, var de normalt sätter, ingen som hög, vad de säger, de där som fadde de där säkerhetsinstruktionerna. Men när en flygvärdina rappade, så var det nu som alla som lyssnade. Det blev ju mer användbart också på ett litet kreativt sätt. Skapa det öndra. Fisten och tillfälle när det har gått åt skogen helt? Ja, massa gånger går det helt åt skogen. När man är lite kreativt så är ibland så gör man mig lite för järv, och ibland faller det ju också. Så det är ju så är det med alla möjligheter, med lektionsuppplägg som har fattat helt platt eller man har provat saker som en dal så har funkat och så vidare. Så det är ju en helt sammansmelt del av att vara kreativt, att misslyckas. Det är ju väldigt mycket trial en error, trial en error, hela tiden säger jag att misslyckandet ser jag som en helt och hållet en del av att försöka vara kreativt. Hur hänger prestationskrav ihop med kreativitet? Ja, men det kan vara lite negativt. Inte för alla, den som har väldigt hög sälfa, försöka se, kan nog liksom här bargera. Prestation som man har väldigt hög tro på att man kan prestera, alltså kanske det är så farligt. Men det är nog väldigt mycket bättre att tänka, ja, men den här gången kanske jag misslyckas så att det är helt okej. Äna att tänka att jag måste leverera varje gång, det finns ju beskrivningar av Nobelpristagare i litteratur, till exempel att en del av dem har svårt, har haft svårt att prestera någonting efter att de fått Nobelpriset. För när man har fått Nobelpriset har man förtredappat man är bäst i världen på skriva. Okej, vad gör man efter det? Ännu mer bäst i världen, när det går ju inte så att sen kan det också beror på att de som får Nobelpriset är ganska gamla också, så att det behöver inte bara vara prestationsångest. Men det har ju beskrivit sin interviewer att den typen av väldigt prestig fulla pris och ibland också kan ha en sån här klart hemande effekt, kanske på grund av prestationsångest. Hur är det för dig idag? Ja, min bakgrund, jag kommer liksom att arbeta klassfamiljer, ingen annan som ni har haft krav på mig, att jag ska bli bright eller duktiga eller vara smart eller någonting sånt här. Så jag brukar liksom ändå kunna klappa mig självbaksen, men du lilla flicka från en arbeta klassfamil med föräldrar som har typ gått för år i skolan. Jag har tatt det ganska långt. Om jag lyckas bli professor, jag är bara då docent. Om jag är mitt livsluta som docent i Lunds universitet, när jag går i pension, så har jag ändå rest ganska långt, igenför med vad de runt omkring mig hade. Ja, precis att det är helt okej, jag behöver inte, som många mina kollegor har ändå mördrar och färd och som är professor. Så då måste du på datet också bli professor om jag måste bli det. Finns det något som du drömmer om att förverkla dig om du tittar framåt i ritt liv? Ja, men det finns ju många drömprojekt inom forskningsvärlden, till exempel att kunna påverka förbättra, men nu får vi väl befinna det till exempel. Har det varit fantastiskt, eller att kunna utveckla någonting att göra att man kan hjälpa folk att bli mer kreativa, har det varit också helt fantastiskt. Så det är ju liksom att använda forskning, för att faktiskt göra nytta på något sätt, det har det varit fantastiskt. Det är väldigt sällan man kommer dit som forskare. Vad är det som krävs för det då? Eller varför är det att man måste ha gjort någon upptäckt? Eller att man måste hitta sätt hur man kan få ut det? Ja, men både och det där får ut för spridning, på någonting man gör är oftast väldigt svårt, man kan publicera sig och så läsa. Har man tur, tio, fem tio personer där man har skrivit, men för att det verkligen ska få spridning och nytta, så behöver man nog hamna på den där brins och där stora kreativitet. Passionen kanske är för att det verkligen ska leda till förändring. Vill du tipsa våra listnare om något som inspirerar dig? Ja, men det var ju den där glotiden, eller att tom passar på och höra och pröva och bara sitta och lägga bort telefonen och utav lite tomtid. Och nåt järnan själv får dansa. Det är bra, liksom lifehack till där. Ja, och lära sig att tomt blir, det är verkligen lösning på allt. Då börjar man aldrig ha tråkigt. Om man vill bli forskare, vad ska man börja? Ja, man får börja. Hittar man bra handledare när man skriver sin kandidatuppsats eller sin masteruppsats och sedan hittar någon person som man trills med och vill jobba ihop med. Så kan man ju sen så små nu och söka inte det som heter "forska utbildning". Och slutligen vilket är ditt bästa tips för att bli kreativ. Att våga pröva, att våga misslyckas, att fortsätta våga pröva även om man misslyckas. Det är inte den där inrekritiken som någon av er hämdes att säga att den inte låta den ta över, utan att våga försöka. Klockas ut ord. Verkligen. Tack snälla för vi fick låna dig här. Det var jätteintressant, trevligt. Tack själva, bygga till med gärna i kreativa problemlösningar. Skapa till öntra. Hur kändes det där då? Tyckte du? Det är jätteintressant. Ja. Kitt vad man får lära så mycket i det här jobbet. Exakt, hon var värd och jag är ett helt ord. Ja. Ja, det finns ju så sjukt mycket olika intressant aspekter, tycker jag. Alltså, som man inte, jag tyckte hon ser ni att se där det är också bra. Alla är kreativa och att man kan hitta med inspiration och självförtroendat. Om vi vågar misslyckas lite mer våga testa grejer som man är sugen på att testa. Att testa skriva någonting om man är sugen på det. Eller bygga lite mer på att testa. Att testa grejer som man är sugen på och testa. Eller bygga lite mer på att testa grejer som man är sugen på och testa. Eller bygga en torrt pergola i tre gården. Eller gå upp ursängen på sjulika sätt. Hur skulle du göra? Hur rullar du? Precis, kanske man kanske kan testa det som en liten. Det blir det, för att det är det fisk att tänka ut innan. Så man kommer på det spontant på morgonen. Det spelar nog ingen roll, tror jag. Det är bara att göra saker annorlunda. Från där motivation och kreativitet. Jag får säga att jag tänkte på det. Jag frågade inte det under att jag faktiskt precis skaffat en bok som heter Overheteren. Typ utvecklade en kreativitet eller någonting. Artistens väg till kreativitet. Jag fick den tipsad i ett nätverk som jag med. Det här är en kreativitet som var så kul att Lira Ortis psykologen som hade med i förra våren. Hon pratar jättemycket om hon djurliga Cameron. Hon beskriver någon bokom att skriva som för Lira var så här. Det här har varit så viktigaste för mig i mitt skrivande att hon har verkligen hjälpt mig. Så mycket så att jag trodde att det var en riktig person från början som hon pratade om djurliga Cameron. Det är de som hon har samarbetat med, men det var tydligen en förvattare. Det är samma person som man skriver i den här bokens och då jag måste köpa den här. Har du läst den? Ja, när jag börjat och det som jag blev så glad över att det är en kurs. Det är ingen bok, utan det är faktiskt en kurs som så många gjort till en bok. Så att det är verkligen fullt med övningar. Så det är jag börjat med nu och det är den som är grund och övningen som man ska göra varje dag. Det är att man ska skriva sina morning pages. Och det är att man ska gå upp och sätta sig att hon skriver framför allt en teknisk bok. Men det är för att boken är från 95. Men jag har satt med den för datorn och skrivit. Och så kan man skriva tre handskrivna sidor, vilket jag har översat i en datasida. Och man ska bara skriva det, så här inte tänka. Man ska bara skriva till flödeskriva, bara skit som helst som kommer. Och man ska inte antai, jag har tänkt ut så här. I dag ska jag skriva om elefanten. Så resa igenom livet. När man assås ut att det ska bara vara typa tömma gärnan och tanken är just att man ska komma förbi det här inre mot dem. Den inre kritiken faktiskt. Att man ska vänja sig vid att bara producera och få ut massa grejer. Så man har inom sig utan någon typ av tanket på. Nej men exakt, det spelar ingen roll vad det blir för kvalitet. Man kan skriva sig nu vet jag inte vad jag ska skriva nu vet jag fortfarande inte vad jag ska skriva. Man kan ju skriva skit, liksom, och att det inte spelar någon roll. Det var ju så patrikar vi jobba. Jag håller att han jobbar ju så också här i sitt handverk, vilket är ju imponerande. Men det här uppfattar jag det som grundeträningen på tal om att de skulle ha tänkt ut så här. Nu gör jag ett excel skema här på skjutsätt och vakna på pottita, ska jag rulla åt höger, på onsta åtvänta. På torsdag neråt på fotänden, alltså då kanske inte är så då i kreativt när man skapar excel-arket. Men sen är det ju inte så kreativt. Jag vet inte, jag har ju. Jag får förlima annorlunda. Ja men exakt. Exakt, jag vet inte om någonting är bra alldåligt. Men vad som jag tolkar i den här kursen är just här processen att skapa medan man går och inte hålla på att göra en plan. Det kan se hela tiden utan undersöka mer. Du måste komma ihåg hur du gick upp dagen innan. Ja just det. För att inte göra så. Ja just det. Det enda rammend då. Sen får du skjuta upp en dag. Eller så när man. Iga, en dag. Precis, när man har rullat ner åt höger, ska man få fan. Jag gjorde ju det här i går, då får man fortsätta rulla liksom. Så det blir en annan. Ja. Ska vi prova det till nästa gång? Nästa gång. Vad är nåt? Om man kommer ihåg det. Precis. Det är en snabb övning får man ändå säga. Men med de här morning pages jag har bara gjort det i så 4-5 dag kanske nu. Jag tycker faktiskt att jag har blivit mer inte kreativt kanske. Men det är mer lekfull. Det märkte jag typ första dagen. Det här är inte så intressant att det här att det funkar så snabbt. Jag tror inte att det är min kreativitetsnivå och höjtsårhört. Men jag tycker att jag har kommit in ett mer lekfullt mindset i tankarna. Jag men tankarna kanske faktiskt har det mer utflykter eller tittar på träd när man går förbi och så här. Ja, det ser ut som fötter, kolla här i knäna. Att man kanske också lägger märker till det. Att man inte blir så exekutiv. Jag tror att det är det. För jag har nära till att så här. Okej, vad är planen? Ja, har vi något som är här. Utan att man får vara lite mer i det som är här och nu utforska det mer. Ja, du får ju säga till hur när du är klar med kursen. Ja, den är 12 veckor ska det vara. Jag hoppas att jag lyckas slutföra det. Vad blev det du skrev då? Blev det små berättelsen? Nej, men det blir allt möjligt. Det blir bringdamp varje morgon. Det blir ju nån slagsflum i dagbok, men som inte har nån struktur riktigt. Men det blir mycket såhär. Vad man tänker på, vad man funderar på. Och nu ska jag fundera på det här. Ja, det är ju väldigt jobbigt ska jag göra så här. Och sen så börjar man beskriva om något annat. Ja, just det här och så här. Det blir väldigt. Det blir exakt. Det blir att man bara tänker för att man tänker ner på pappret. Ja. Men sen kommer det lite såhär idéer helt såhär. Och det här ska man kunna göra. Är det instakaminglik om, eller det här skulle kunna bli en piäs. Det kommer ju verkligen såhär små frön till saker som man faktiskt den skulle kunna ta och utveckla till något som är faktiskt ett format. Eller det här skulle vi kunna göra i podden. Men att det kommer i en lång harang av odbiser i liksom. Ja. Och det vill det som är härligt att våga befinna sig det här. Som är nån slags innemans land av konstiga tankar. Och det finns kvar. Ja, läser det sen. En för att man bara går runt och tänker. Ja. Vad tog du med det från samtalet? Jag ska börja göra saker lite annorlunda. Jag går en annan väg. Ja, men det känns väldigt konkret, roligt tipsig. Ja och får nya intryck för det är ganska tråkigt att gå i sina vanliga. Så gör du det med i honstull och här i Gamla stan. Det blir en rutin. Och alltså så fort jag bara går till kungsträggården eller åker ut i skogen. De stanns det allra varit här så får man ju helt nya intryck. Så det ska jag göra lite mer nu i vår. Här ligger ju plan. Ja, jag tar med mig det där med att man måste våga misslycka. Men det är bara för att jag alltid behöver höra det för. Ja, just det. Men min utmaning som kreatörer är det min största utmaning. Våga var dålig helt enkelt för att det kunna vara bra eventuellt någon gång. Jag inte tar det så jäkla hårt. Nej, men exakt. När du har misslyckats. Jag har fått förma att du blir ganska arg på det själv. Fas grejen att jag. När jag tänker efter så tror jag att jag kan inte tänka någon gång så att det där var ju ett som stort misslyckande. Jag tror att mina största misslyckande är egentligen när jag inte har vågat göra saker. Om man tittar på mitt liv så är det definitivt det som har hållit mig tillbaka. Inte att jag har misslyckats kapital, men någonting. För det har jag inte tagit med fannigt gjort. Sen kräver jag ju glad att saker har blivit mindre bra. Eller det här är vi kunna ta ett steg till. Jag har fått göra det här igen så har jag gått ännu mer åt det här hållet. Men det är inte att det har blivit någon total katastrof. Det är kanske mer att det är lite uteblivna livet. Det var kul att ha en här. Eller få en akademisk bild på det vi håller på och snackar om. Ja men verkligen för det har varit ambitionen från. Det står i den första ideaskissen på paddens inriktning att vi vill ha både sakretiva gäster och experter på kreativitet. Vi har haft psykologer och då får man ju också säga i definitivt sakkunniga och experter. Men de här forskarna så de har vi jagat att den. Vi har flera som vi är fortfarande nytt att få tag på. Men det här var one down. Ja, snökt. Om du gillar det här så ska du klicka på prenumerera i din padapp förstås. Och saknar oss alldeles för mycket till nästa avsnitt så finns vi också på sociala medier. Där heter vi skapa till hundra. Där kan man ha hänga med oss.