5. Harald Barrett - Imminence & Continental Music Group

Bakom varje låt finns en historia. Bakom varje artist, en människa, med drömmar, kvivel och allt där i mellan. För det inte bara musik, vi teräppika och sysselig. Vi möter artister som vågar prata om livet, bakom scenen. Om krassuna och vägen till bakom. Vi kommer att kontaktma oss, så finns vi på Instagram där vi heter artisterabäften. Vi har vår hemsida www.artisterabäften.se Och vill du maila oss så gör du det på info@artisterabäften.se. Mitt namn är Andy, jag är terapäft, musiker och antreppornaur. Hej ett email och en ljud tekniker. Kör och antrepporna. Du lyssnar på artisterabäften, en pod om människa, bakom musiken. Ja, coolt. Det var grejverkar ju. Det är varmt väldigt om att du på den har tagst så hems mycket. Det är faktiskt stuvit som är. Det målet med den här podden är att den ska bli så stor som bara möjligt liksom. Vi vill ha med människor som spelar i stora band, som vill dela med sig av sin livsressa, liksom vägen och vad det alltid var innebär liksom. Vi är supertaxamma att ha dig med. Men innan vi tycker brekkar så pratar vi träning. Det gjorde vi faktiskt. Ja, det byggt. Det har tagst så mycket. Det var roligt att höra. Jag har mitt bästa helt enkelt. Men när börja du med den? För jag vet du, nämnde att du har på med karate, men när jag kom dig in på jumbiten liksom, var det länge sen eller är det alltid varit intresserad av den grejen också? Nej, men asstränning och motion på något sätt då har väl alltid varit en viktig grej för mig, allt det håller på med det. Om man ska ta hela store in, då kan det vara ju så här att. Alltså innan jag kom till världen, då så vet jag min pappa hurl på träna karate typ såhär på 80-talet liksom. Det var väl ganska hett då, var det kulaste sport du man kunde träna då. Och det fick jag ju reda på såna jag var kid, och då ville jag också träna karate, för det var ju skitfett, tyckte jag. Men då sa jag om ni pappa så här, Baniao. Fann, jag vill inte att du ska göra det här bara för jag har trämmat det här en gång i tiden, så du får faktiskt vänta ett år. Sedan kan du få börja träna det. När man är nio år gammal då är liksom ett år, det är skit lång tid verkligen. Men jag gjorde det där, och sen så började jag träna ner ett tio. Och så höll jag på med karate ungefär tio år, jag hade lite break till att träna lite boksning, lite ETF-taggwando, bara så här besidan av vecku för kul då. Och sen såna jag pluggade i ett universitetet då i Malmö, för då borde jag utanför Malmö, så funkar det helt enkelt bara bättre för mig att jag mår gå på jummet i stället. Försöjte du kombinerar det här lite med kanskeport och sånt, men det gick ju inte liksom. För det var väl vid den tidpunkter som man bör verkligen säga. Hålla på med musik på en quotation marks här, säger jag oss nivå. Det var ändå så här. "Fan, vi ska repa, vi ska se sig på dagar i replokalen om vi alla måste vara där och så här." Då blev det svårt kombinerar, men bara ner i karate. 3 dagar veckan. Då fick det bestukt här en inställd, jag tänkte. Mm. Jag tycker det är funkar det. Men det funkar väl skitbra. Nu så repa, vi är det inte längre då. Det gör man inte att de har hållat på själv, så kan man bestöja sin egen vardag på ett annat sätt. Jag kör ju på med min uting, tycker jag, till funkar bra. Försöker gör mig ett bästa när vi tunnerar. Det är inte alltid det lättaste. I bland finns det inget jum, så man har med mig så liten sån här "Resistence Bands" och köra lite kopsvikt och ibland för man bara försöker köra på hoteljum vad som helst. Jag försöker sätta ett mål med att vad som händer så köra jag alltid 3 dagar veckan. Sen var det bli så är det, då har jag uppminskt att köra till dagar veckan. Det gör jag alltid. "Wolfsöktig med resul", så där. Ja, och det är väl det som är hemligheten, tror jag, att man alltid håller på. Man slutar liksom annorlunda. Men det är också en livsstil. Ja, det är ingen sin särskilt. Men nu ska tända en stund. Du gör det hela livet, då gör du inte. Ja, men jag tror det är liksom idag här i det här folk vill ju verkligen ha den snabba lösningen till allting. Allt man vill ha allting gör de här tre grejen, så får du ett sexpack för magen eller gör de här "Squat Challenge" ni 30 dagar så får du en snygg röb typ. Men det funkar ju inte riktigt så. Det där är ju bara en klickväg. Det är ju folk som vi säljer någonting till dig med rakiformer. Men det funkar ju inte riktigt på det sättet. Du kan få det så tatt snabbt om du känner rätt, men du måste bli en del av livet. Men tycker du det är svårt. Jag tänker jag vet ju själv när man ut på att ni är att hitta motivationen och komma iväg och träna eller känner att det är skönt att bara komma ifrån vänjut och liksom eller hur funkar den? Eller är alla i bandet och eller fler som är att träning sinterisera det? Nej, det bara jag. Det är bara jag liksom. Det är en grej så här att man kan ju märka att beroende lite på vem man omgör sig av. Och sen själva stämningen och mordet så här någon vill bara egentligen ta det lugnt och så var så mycket man kan under dagen och någon vill sitta upp och se inte att du inte ska göra så här. Man får ju så här. Man behöver ett vis fokus kanske en visstis i plingen för mig är det inga problem för jag gjort det här så länge. Men ofta kan det vara att man spelar på en venue som ligger ball långt ut nånstans från en stad och det är liksom okej. Men det kanske 40-50 minuter uber in till när man står jum. Och vi har inte riktigt den tiden idag. Det får man bara köra på plats. Då får man hitta något här liksom. Så får man bara slänga så körligt den härningar eller vad fan sånhäls bara lite kreativ. Och den grejen kan ju bli ett hinder. Så vad nu måste hitta på någonting vad kan göra här idag. Men det är bara bestämma att man sätter med att man måste bara göra det. Tror du att den här träningskrägen du har gjort den här motivationen och allt det gör har hjälpte även i musiken. Alltså där jag vill ha en mat liksom att det bara gör här. Tror du att det hjälpte något också? Ja men det är ju att det hjälper ju väldigt mycket mentalt för en karaktär. Och så det är väl kanske inte särskilt vanligt att mätta alla hård och smusiker är jättevärna. Och kanske sin kost och hälsa och tränar och hon löser fisk och så här. Utan det är mer så här man gör lite grej som man känner för. Alltså mysikörbolag som jag själv jobbar med mycket artister också är ju liksom ofta så här impulsiva känsle människor. Och för att det är det som man tror att man behöver vara när man jobbar med något kreativt. Men när man har gått den vägen som vi har som är väldigt DIY, då måste jag göra allting, så lärar det allting utom att skriva musikspelar. Då behöver man också vara på att göra saker som man kanske inte känner för. Och bara bestämma sig att det ska jag göra det här. Typsel jag ska lära mig bokentyné. Jag ska bara lära mig göra musikvideo, klippa det. Jag ska förstå vilka marknadsföring och live fungerar. Det är ju inte så här. Det är så här kult. Ja men den disciplinen är ju inte för stunden. Ofta söker man kicka i dopamin för nu. Men det du gör då om när du läre klipper en video, eller när du bokar den tunnera är det för ett framtida jag som bara du kan se. Det är ingen annan kan se. Hur gör det för dig själv för att du vet att en dag står på den hela scenen? Det är ju inte så otroligt beundra värld, beundranstverld. För att det inte är så mycket vi heter. Kickarna är en del de siktiga jobbels. Ja men svärd men sen finns det såklart du undan tag. Vi har ytterneet mig inflames och deras sittar i skruisblad. Det kan ju liksom en jäkla samurai. Han är bara så här superfokusera. Körs det en åt sin jäkla khet och det är att det är inga koll och drater att han tränar typ två en halv timmen varje dag. Och sen spelar han ju tar. Det är enda han gör verkligen. Och så är han så här en super elititarist och bara så här tränar och fokuserar. Det är ingen alkohol och gör det. Det är mitt fokus bara detta kör jag på. Det är den jag har sett. Tycker du det svårt att hålla kosten ruta på tunnering eller för det är att jag själv har vart där. Ja fakkt när det på möseämlisen. Ja men de som är vegan är det kruigt om ibland så får jag bara lida. Det är så här vad han är som är vegan. Jag sådant bara. Ja man på möse ketchup igen liksom. Ja man har inte. Ja jag har inte det här problemet. Jag har ingen diet. Jag kör inget diet. Jag håller på med det och räknar att kallera det. Jag är att det är som jag vet är hel så sant. Jag har inget inget kravingspåsocker eller något sånt där. Och det tror jag har att det inte är att det är så mycket socker. och blir det bara så. Men absolut så kärker jag det som kommer i min väg, som alla andra när man tonner. Nu är man över på, ja, börjena när man säger, eller vad man ska säga nu, man är över på en nivå när man kan bestämma själv, ganska bra, liksom att det här vill vi ska finnas, så det här vill jag äta. Men det är liksom ibland har man ju så långa restagar, ska man flyga till Australien, så här 26 timmar, eller vad det blir, då får man äta på flygpatsen, får man ju kärka på flygplanet och så som man inte har liksom ingen val, men det jag gör så är det väl att ta med mig, jag ser att det till och resa med till skott. Man har lite, det är framför allt här, om det kan vara vittaminer och många tre kreatin, lite protein, sådana saker som man ändå får i sig basic så att det blir absolut inte så när man är hemma, men man gör vad man kan i att äta helt. - Kreatin är super graf igenom också, inte bara för att skulle till lyckse. - Ja, eller hej, det finns ju alltså jättebra effekter på det kognitiva systemet, även så är långsiktigt sätt, så det borde egentligen alla ta, framför allt om man kanske inte äter kört, så kan det så tycker jag absolut att det är någonting att kolla in. - Verkligen, verkligen. - Ja, det kan jag rekommelera till alla att ta kreatin. - Ja, verkligen, det är en av de fåg tillskott som man det blir visat att det funkar. - Alltså verkligen, det funkar. - Vi har blivit så hårt att knippa med träningspelanskän, så det kanske är folk som inte vågar det ta det på grund av det liksom. - Men det är bara grottan. - Gå ner ett kaninhold på YouTube och kreatin så kommer det att. - Ja, eller höj, förklarna. - Så därmens det man gör höjt mycket grejer om ju skreatin och så här lite miter om att folk tror att man tappar håret och sånt. - Ja, kör du. - Jag tänkte bara, när börja du liksom bli intresserad av att lyra musik. För jag vet du så har du bättre en av kampsport väldigt tid, men när jag kom dig in i bilden. - Ja, det kommer ju. Alltså musik och så här, det estetiska har jag väl alltid tyckte att jag himma kul. Så när jag var liten så höjlar jag på att jag gick i ett theatergrupp och såna grejerna, jag var så sjukvattan i år. - Ingen musik så jag hade med de pianarektioner med tyckte jag att jag hade tråkigt, så jag öppade aldrig på det. - Jag behövde lära mig och sånt här, så det blev liksom ingenting av det. - Ursprungningen kommer jag från Huddyck-sval som är en liten hålla som ligger i Helsingland, men flyttade ner till skåne 2004. - Min mamma borde utanför Malmö i liten by som heter Anderslöp. - Som en en och mindre hålla. - Så det var väl typ, kommer väl hög i en äg 8. - Börj högstadet så där så fick man ju lite annat umgänga för man är en börjel till nya klasser. - Så var det två killar i samma klass här som lyssnade på lite kul musik tyckte jag som jag bör hänga med. - Och det var mycket så här, men klassisk råk, mycket 70-tal och sådana saker då. - Då blev jag introducerat för det och började lyssna på den musiken. - Och då var det verkligen då som det klickade, så här hade jag verkligen hittat am musik. - Och var så alternativ musik och hård, dock, metal, längre igen. - Och då var jag ju liksom som sina idéer. - Så jag kommer ihåg att vara i håll timmen som vi hade framför allt på 10 stagar hade vi en hålla på typ. - Får en halv timmen någonting. - Då stackade vi hem till min kompis timmen, han hade en gammal akustisk guitar som står och stanna med dammet hörn. - Det var hela grejen att komma hem till honom varför att kunna sitta och försöka spela på hans guitar. - Även om jag kunde spela här som jag kunde vara på en sträng liksom. - Så var det jag gjorde under den två och en halv timmen. - Till så sen så har jag förtalat mig en morsche och köpa en akustisk guitar på nett och till två när spän. - Och börjär spela hans. - Kul. - Det är så roligt att ha röv folk börjär. - Men vad var det när det kom in i den hårdare stilen var det liksom sen för man brukar alltid göra en resan som du också om man började med. - Det är lite mer råk som man kunde åter så blir det hård och hård och hårdare så bara "åh, börjär man stämma ner guren" - Ja, precis. - Det finns lite olika lagare i den här strånden som är lite rolig faktiskt. - För jag började spela i det här som jag gär i då, 14-15 år. - Och jag märnade på mig där försökte väl få ihop liksom några repel Karlsbann, det var det de skulle spela med en eller så kunde man menta till reporna. - Lyssna jättemycket på gammal hård och min första stora crash, det var kiss. - Jag tror det var hela grejen kring det. - Jag hade en DVD här kiss symfoni från Sydney till inspelaren. - Som jag bara kollar att såg jag klammer många gånger på. - Och det var bara såg jag kolla, tyckte jag. - Så det var en fas, nästa fas var i metallika. - Det blev liksom lite hårdare men det var fortfarande en lite oldschool. - Och den 3D-crushen som kom där typ såg 288, det var en inflameslättelsens av purpos. - Just det. - Jag fattade liksom aldrig riktigt inflames innan det var basade. - Det var så jävla hårt liksom, det var mycket skick och lite dödsmetal och så. - Men det var en helt sweet spot för mig som bara såg. - Wow. - Kan man skriva musik på det här sättet är det verkligen möjligt. - Så kommer hårdare när jag satt på bussen hemskorn och lyssna på det här. - Det jag ska gärna fel lyssna på i Routermain. - Och det känns som mina lygraskelbas brängas i det fränga. - För att det blir så stort. - Ja, bara, hur kan man se, hur kan det låta så här liksom? - Det är helt sjukt. - Samma V-bas om det här hände så var det faktiskt så att. - Jag var där någonstans 14-15 så hade vi en lärare vi kvar på skolan som hette Peter. - Han var några år äldre än oss och hans mamma var vår biologi lärare. - Peter blev par år senare våran trunnis i immunens. - Och han var några steg några år framför oss och han spelade liksom redan i band. - Så vi brukade springa till. - Var det lunchas och sprang vi till lärare rummet och snackar vi på och försökte övertyga våra musiklärer och öppna musiksalan. - Så vi kunde komma in och jämna i typ 20 minuter. - Och Peter jobba, han bara. - Ja, fan vad kul, ja man absolut, jag vill ha. - Så han visar mig hur man stimulerar i ett tar. - Jag visste inte hur man gjorde det. - Samma ständer ner ett dropp D. - Och jag bara, så här, min första tank var typ av vavskar med jag där. - Det var det helt efterblivit. - Jag kan inte ta paråkords här liksom. - Vissa när man såhär ska göra liksom. - Och det var väl steget genom att gå börja spelare lite tyngre grejer. - Alltså börja spela det här försöker ju se på lite inflames och lite sådana grejer och lite land of guards. - Som ett coolt liksom mycket mer annan typ av riffande. - Så det är det som inflames blir över till liksom Agis Bensred och lite såhär modernare metalcore och så där när ekonomiensasiet. - Nu blir det långa utlängning här men jag ska bara ta det snabbt också. - För under min tina ekom naset händer det något jag kräcker till roligt också. - Det är att i den lilla bihålan som jag bodde i Anders Löb, 4 000 perschvara som borde det här. - Ja och jag nämnde att jag tärnade lite i ETF-tack-wando. - Och det var en liten grupp på fem personer som tärnade tillsammans bara så här. - Alltså bara på kul. - Och i den gruppen då så tärnade faktiskt Anders Johansson som då spelade trumor i Hammerfall. - Så vi trärnade tack-wando ihop. - Och sen slutade de tränade tillsammans där och han bodde alltså i den här bin i Anders Löb. - Och hans två grabbar då de gick också på skolan där jag gick i skolan. - Och sen så började jag tränna karate i tre leverigheter den närmaste staden och det gjorde Anders också. - Så jag började åka med honom till tränningarna fram tillbaka. - Och var jämna gång som vi gjorde där så var det typ som lyssnat på potkast och snittas när han berättade till den minnen. - Till ett när han berättade om han bara stakt i USA gick mig yggve manse span, de så här åkte supportade Aromaden. - Han träffade jens sim, men alltså vet alla de här grejerna. - Så jag bara så här det var ju liksom helt avgörande för mig. - Det kan säga sig att förhör att den här snubben Hammerfall gjort det här på riktigt liksom. - Och då blev det så himla verkligt som är då det blev bara "wow, det här går ju faktiskt att göra". - Det här är ju faktiskt inte omöjligt. - Så ja, så att så var det som jag hittade hela den här grejen. - Märken du har ju någon gång i stannat och reflektierat över att du har ändå tonerat med inflems som du faktiskt 15 år är jag såg upp så mycket till. - Ja absolut, det var ju alltså grejerna vi när det är viktigt att ner i bjudan. - Det var ju bara så här det var ju så jäkla full circle. - Det var ju helt sjukt när det kom liksom. - Det har kommit så väl ihåg. - När det började liksom hända för vi har inte haft någon koppling till det bandet över taget till de som personer. - Vi känner inte kämt om liksom så tidigare. Men jag minst upp. Det var 2021, det var väldigt konstigt år för mig. Det var mycket som det här. Det var pandemi, så inget inget funktande så vanligt. Det var nolltunneverksamhet. Vi skrev låta med bandet, men det var ju det. Jag är med att driva en live-ingentur som heter Kantin and Tom Music Group och vi jobbar med live-musik, så det låg inte helt stils. Jag fick gå tillbaka till mitt gamla jobb. Min pappa blev sjuk 2021. Vi har hittbart, du är i Kanser. Det var väldigt mörkt år. Det hade jag varit i relation, då också. Tog slut med dem med min partner, så det var neråt, neråt, neråt, neråt, neråt. Jag kommer ihåg att jag har sett en september månad. Jag får vara upp i Hudixfald och jag har min brohörd på att packa ihop min pappa-shus. Alla grejen är så det. Vakna är en morgon, så kollar ett elefonen som man alltid gör. Jag ser att de har tagit delat imorgon av artwork. Våra skiva hävendens hiding, så vi släppte 27 år. Det var det att sitta med släppet och stända sannarsans. Anders Friedén hade delat det omstaget. Jag var fikt i en av telefonen. Det var en massa skitt. Det är Anders. Det är skjuk. Då var det kastelse på telefonen och bara. "Far du sätta?" "Far du sätta?" Det är inte så länge för en sport offer. Från det att Anders hade delat det om jag kallade den här bandet. Sen fick jag att få åka med en flämsi-i-rupa som sport med "at the gate" och "orbukulture" också. Det var det där kan man inte hitta på det. Det här är ödet. Det här är en av en anledning. Såklart. Tror du på det att saker av en anledning? Jag tror att man vissa saker av en anledning. Jag är inte så vidscheplig av mig, men det är bara vissa saker av händ. "Fan, det här är det händ inte bara." Det är någonting mer som att det motverar en jätte mycket ibland. Ibland fördelar på vad fan det håller på med för någonting. Så tänker man på de stunderna. Det är en flämsdå. Det är det bandet som har införrört med det. Absolut med. Så även Eddy, varnasongare. Absolut med alla kategori. Är det någon som jag referer till? Så är det det här bandet. "Fan, du kan ha en gänga med?" "Spellar du mig oss ihop med oss på toner?" "Van var fan?" Det är lite overkligt faktiskt. Det är som att det är orkestereras. Det är inte så av någon osyllikraft. Lite så funderar man ibland. Det är rekturiga. Jag har reda tiden. Jag upplever så att det är sjuka synkonecentrigt. Det här ska inte hända. Det här ska inte kunna gå. Men så gör det det. Det är så kond. När händer? Det är bara dörrbar. Tack. Vart vissa sånna grejer är fan under immenens. Alla de jävla år man håller på. Förra häntepart sånna grejer är det. Fan, det här måste betyda någonting. Eller vad det är? -Någonting säger det. -Varför grejer det? Typsen när vi åkte till USA första gången. Det är bara sån här. Vi har tunnit runt mycket. Börjat i Europa redan 2014 gjorde vi vår första jackla DIY. På golvet, vi hade smutst tunnet. Det var så jävla roligt. Jag bestände med 40 år. Jag började boka bannet själv utan vet att hur man gör. Jag började började boka till Europa 2015-2017. De fick vi en riktiga agentur. Det började jobba med det. I Europa. Konsekvent, en gång om vårt minst. Då började vi bygga en helt okej crowd. Vi kan ha bjena. Vi kan hädla. Vi har nästan aldrig åkt support. Det är alldeles som support. Men nu har vi köpt mycket i Europa. Världen är i min större än så. Vi måste försöka komma ut om landspåna vänster. Vi har dragit i många droda från USA. USA är så stort. Det är sån enormt musikmarknad. Det är ett land, ett folk. En kultur, envaluta. Det funkar där. Du kan accelerera din tillväxt. Det var ingen som ville ha. Det var ingen som ville ta sig an. Takan är det ingen som vill ha som support. Det är ingen som vill boka av oss där bort den. Den agenturen som vi jobbar med är dada. De tackade först. Vi fick en annan som nappade och fick de lite förmål. Vi tar bandet. Det här är typ 2023. Vi fick lite ofter skickade till oss. Det kan åka med de här banden. Det är så får bandbildning på typen 5-5-500 kapacitet. Vi kan öppna spela 20 minuter. Vi får inte betalt. Det här är helt fel luka. Det här är inte bra. Det här kommer bara få oss blöda massa pengar. Vi kan inte göra detta. Vi diskuterade mycket och sa vi till vår agent. Vi måste veta vad bandet går för i USA. Vi har aldrig vart det är. Vi tror ändå att vi har en publik. Boka oss en veckastuner som headline. "Bara East Coast". Ska vi ha en vecka så åker vi dit och headlines. Småstäldern, max 200 per späkvel. Vi får se. Vi vet att vi säljer 100 berättelser. Vi säljer 50 så vet vi det. Nej. Det funkar inte så att vi inte gör det. Det kommer inte att gå bra. Vi måste spela det upp. Vi vill provas denna grejen. Vi kan ta denna. Vi sätter denna sale. Vi sätter denna på sommaren där jag gust. Vi ringer på den agent. Du har allt. Vi har soldtvån och belätter den i jord på en timme. Vad är det sant? Den tunnen, de 7 dator med det soldeslut 48 timmar. Vi fick det uppgärderat tunnen. En gång. Vi lägger till ett dator med Pittsburgh. Det är vottagig. Det soldeslut igen. Då uppgärder vi det för andra gången. Vi spelade med hälsa större ställen när vi gjorde då i Europa. Största eget valetip så här 1400 soldar i Worcester i Massachusetts. Vi var bara så här. Vad? Så det landade vi där på Thanksgiving 2023 faktiskt. Vi gjorde den tunnen. Det här eftersom bara var det här. Det funkar. Vi gjorde den fullskalig tunnen i hela landet. Då blev det så här. Det här var en internationell framgång. Då tog det till lång tid innan vi fick ett offer från Australien. Det gjorde det lite gig. Det soldeslutpåing gillar också. Vi hade världe vart där. Det gick tillbaka i september. I samma veva passade vi på att köra latinamerkar och tokig. Vi har haft samma erfarenheter där. Det kommer mycket folk. Vi fukuserar ställen även om vi inte har vart där innan. Det kunde likarna ha vart att man bara var togflopp på första gången man åkte dit. Det hade vi inte varit där vi har idag. Hur kände folk till det? Det har vi varit ibland. Det är ett bra tag. Man pushar sina sociala medier. Man streaming och spel i stor. Men framför allt för att få det. Folk hitta och som line, alltså att de börjar följa på Instagram, Facebook, TikTok och vad det är. Och. Jag tror ändå att man. Man bygger relation till sina fänspå olika sätt. Jag tror vi har gjort under ganska många år. Slätt mycket musik som folk får verkligen kunna kräkta med under längre tid. Ja, hejplatsen hade vi en krav över hela världen. Men hur länge har ni funnits som band, alltså iminens, när var en. -När blir det. -Altså, vi började ju. Ja, jag har bara sången där äldre. Vi har ju repert ihop i massa olika. massa olika garage projekt typ, sedan vi gick i högstadiet och. Jag tror att det var 2010-2011, så startade det där projektet som blev iminens. Det var ju ett projekt då, precis som alla andra som inte hade nåt jag klanamn, utan man bara spelade ihop. Och så var jag ändå att det här banden skulle vilka skriva låtar och vilka spela melodiskt dödsmetal vi ska göra. Och vi behöver nitarist, så var en dåvarande trummi som kände Alex som då spelade fortfarande i tar med oss. Och så var det bara det här klassiska att vi måste ju ha ett namn. Jag tror Dave Grohl har sagt ju att det är svåraste. Det är fan svåraste med den här grejen, du har hittat göra band namn, alltså. Och det har en poäng hem. Ingeting annat är så komplicerat, och då liksom. Hadde vi bara massa olika namn, så den nere skrivna. Vad ska vi välja för något? Det här med inminens, det låter vi coolt, liksom. Det låter vi bra. Så det var väl denna som vi började prata om att det här banden skriva till iminens. Och så fick det bli det. Så att vi. Man kan väl säga att det började väl när man säger en 15 år. Sen vi startade liksom. Vi. Och då reppade vi i församlingshemmet i Anderslöv i deras replikad. Har vi alla ställen. Så från det liksom. Det är verkligen. Ja. Den absoluta början. Hur många är det som är kvar i bandet som har från start? Det är jag och Alex, så det är vi till som original. Det är bra då. Det tycker jag ändå absolut. Folk kommer att gå hela tiden, tycker jag. Hur man blir så? Precis av olika anledningen. Men vad har varit den största hinderna, tycker du, i Sverige? När största hinderna har ju varit så klart. Men det är en. Det är en givetvis ekonomiska under en väldigt lång tid. Man vänder överider och stretschävarena kronor man har för att det kostar en. Man bara. det kostar vara pengar av tid, liksom i flera flera år. Det finns liksom. Det första är ju så här och kan ju. Du måste investera så sjuk mycket tid bara för att förstå vad man håller på med. Man tror ju. Man bara reaper sig att lösa sig. Reaper man sig låta med bra ihop. Först måste du förstå vad det innebär att låta bra. Så kan du spela din instrument. Jag har alltid haft lektionen, så förstå det. Det var ju en stor grej. Och sen så lär jag att skriva låtar. Bans hongrar ju också så här. Har du. Det är inte bara sjöklart att göra det. Sen förstå allt det andra runt en kring det. Jag försöker liksom. Men så här förstås det på hur man kommunicerar med fem. Vad är sociala med det för någonting? Så spela lives, att du hoppas att "live". Alla de här grejerna som att ta första stil från början. Och sen försöker få någon form av känsla att det här är världe. Det är inte så kul alla gånger. Men jag tror ju bara att det är typ att. Man fan hade annars gjort det. Jag har inte nåt annat direkt intresse som är så på smeringsfult. Det är inte så himla i givet till en början att man ska få låga att komma ut och tvinga utanför Sverige. Så här är en sådan grej bara. När vi börjar repa och sånt här tillsammans var fan nån då. Och kanske vi så bra blir så bra på en skiva. Det vet man inte. Så kanske det kommer bli. Men så så är det väl en stora utmaning än så här att. Låt inte jag ha märkt mellan åren är det typ så här att de. Om inte motivationen finns så spelar inte pengarna in i roll i alla fall. Om du känner "noll kronor" eller lite mer. Eller liksom jättemycket på det här. Så tror jag typ så här. Vill du man inte göra det här så speler det typ ingene roll. Det finns en anlinen till att vissa försöker dra ihop folk till att komma på ryppen och försöka skriva låtar. För att göra det här så att de liksom kämpar och sliter. Precis så mycket som någon som inte vill komma på de här grejerna. Inte vill vara en del av det där. Men sen kommer det väl till en viss gränsnalet upp så här. Man börjar få riktiga liv och man börjar bli vuxande vid det här. Men vi har upplevt en ytterlig summet. En av oss har fått barn. Det finns jättehetlänge sedan. Och det ändrar ju din amiken väldigt mycket. Det är helt röst att det är så här. Det kan bara få det att fungera med det här livet. Om det ändå finns här. Jag har möjlighet att försöka med själv och någon annan. Jag har ett ansvar för ett annat liv. När man är 20 kan du se att det är en liv och ingenting. Då är det okej att göra det. Men till en viss punkt går det ju liksom till. Det är väl en stor anledning till att folk kommer att gå och visa band. När man kommer till upp lite och blir vittande och så här. Man är ingen kidd länge. Ja. Ja, kud. Hur känner du att du har utvecklat personligen i hela den resan? Det är ju all rolig resan. Ja, det är kanske. Det är det man tittar tillbaka. Fattar man ju att man har kommit en bra bit ifrån där man har startat. Men alltså när man lärts är det väl någonstans här väldigt mycket om sig själv. Jag tror att man lärts är framförallt att man förstår sin egen förmåga få saker att hända. Jag har den här kapaciteten. Man brukar prata om hur man kapital. För att man är en vacker term. Så jag har med mig att ha det. Till exempel. Eller vi har det. Vi har fått det här att hända på något sätt. Jag tror att det är gätande att självförtroende av att man bara. Jag kan lista ut saker. Jag kan få saker att hända. Jag vet inte hur det här fungerar. Så kommer jag kunna lösa saker. Det är möjliga. Det kan man hitta på olika sätt. Vi har det bara. Inbyggt det i sig själv. Jag tror att den här resa. Det ger en. Det ger en perspektiv på att bra saker händer i livet. Skitt olja saker händer i livet. Det ger att göra lite så här. Likilt inför det. Man klart är det en bra stund. Det händer skit så blir man bara. Ja, men fan det det. Ta vi nåt igenom också. Det här problemet händer. Det är inte den värsta sippa korn när jag har varit det. Man har varit det vissa knifbord under åren. Jag tror att det är plassigt. Det tillämpa sig överställts ganska bra till det livet utomför. Det här också. Det skriver det jag skulle säga att jag kanske måna ta ett mest vore. Fint en av. Jag har förlorat en pappa. Jag har med mig vart 2020. Den sa att det är ni. Jag vet inte hur det är förklare. Det är så. Du måste gå in. Men det var det jag gjorde. Det var ju också det. Det gick in i dig själv. Så sjut mycket för att utlå på alla känslor som finns där. Han sa att det hade förändrat mitt liv. Det är ju verkligen perspektiv. Om vi ska prata lite om det. Det gör det verkligen. Det ger ju perspektiv, för det är inte för er. Det är inget inga är det. Men man blir vuxern så där. Det börjar vara så att den fäldrar ska gå bort för mig. Det kommer ju någon gång. Men det hade lika när det kunde hända om 20 år. För mig i alla fall. Det är något som tänder mycket mycket tidigare. Då skakas det omvärlden lite igen. Man blir verkligen vart så att det här kan ju hända. Det här kan ju fann vara över. Det här fallet på ett halvård. Sålant i tog det. För den där han fick besked. Det gör ju på något sätt här. Det gör man få lite perspektiv på tillvarande. Men även om jag inte lasker allian. Jag ser ju ett 30-30er. Men man känner det väl ändå bara jag är inte tillbult skittar. Jag har behållt oss. Jag vill göra det som är viktigt för mig. Jag vill göra det som jag. Jag vill leva mitt liv på mina villkor. Jag gör det som jag känner för. Jag vill vara med de personerna som är viktiga för mig. Inte skjuta upp saker. Inte tänka sig att man kan göra bara så. "Amen fan en dag en dag." När jag blir panskistoriga är det. Då ska jag göra det här. Nej, det finns ju såsom att saker som man inte ska. Det har väl hjälpt mycket på för mig och fått mig att skjulera på. Jag vet inte på andra sätt. Och så där. Det är väldigt inträktsmulk. Ja, man. Det är tillbörsor. Man lär sig ju någonting av det. Jag känner ju en själv. Ja, min pappa gick i bort nätten. Han var inne på en. Det var 2020 och det kommer vi att ha det precis som kom mitt. Ja, för fan. Han har varit inne och ut från sjukhus. Han hade jättvälsat, han var lite. Så han har fått opererade klaffar. Han var 30. Och var inte någon vista av vatten i den här sida fungerar. Då fick han någon mediciner för läkarna visst inte vad det var. Och sen fick han de biväckningar och de mediciner. Sen fick han med mediciner på grund av de biväckningar. Och så fick han ju ett billig psi i en fall från nowhere. Och så låg han då på sjukhuset och de byggt hundratag. Vi har testat på honom och provsvalen tog ett par dagar. Tist om de märker sig här. Vi måste akut opererar nu. Och de russar han på borr och till de operationsalen. Och väl på borr, så får han ett blip senfand. Och han kroppes och svag. Och den går inte att vakaren är. Så han död där. Ja, den är sin sjuk. Och jag pratade ju med han bara timmar innan han bara. Allt kommer vara sig, det kommer att vara det här. Ja, det är så positiv. Det ger ju otroligt perspektiv. Ja, det gör det verkligen. Det är klar att jag tråk inte höra. Och så inlade jag hemskt. Ja, men det är det. Det är så många i min omgivning också som har gått bort. Mordbror i cancer och så. Men det som jag har gått mig som är i pete skola och liksom. Så som är helst och samma. Och som tränar jag. Man som äter bra. Och på det som du säger gör saker som du vill göra nu. I morgon kanske inte finns tid. Nej, det är så. Men att för mig så är det väl vart en sån här ger liksom över de allt det håller på med. Det är träning och liksom såhär. Försök kolla såhär så samt så det är någonting som är viktig som är för en mor bra av det. Men sen kan det ändå ändå hända någonting liksom såhär. Man kan bli jätte sjuk i alla fall. För kroppen bara såhär. Det blir någon jävla fel kod och du dåkar få liksom en sjukdom. Så kan det hända. Men jag vill männs här från att se det liksom är närstående som verkligen. Såsom sakta med säkerhetssäkningar blir sämre och sämre och min fascher. Han var absolut hälsosam såhär. Han tog också han om sig själv. Men det jag känner för min del är det här. Men jag vill ju inte liksom öka odsen genom att det ska bli på det här sättet. Det kan hända närst och mänster i alla fall. Det kanske är inga roll. Ja, men om jag har en produktion för att det ska gå tillhälls. Då kommer det göra det snabbare om jag är typ såhär. Men om jag star med kosten och jag röker skit i sömn, den stessa för mycket liksom skada mig själv på det viset. Det kan man ju vara ganska säker på. Så vadför ska jag göra där? När jag försöker ju så får utan att kunna se in en månsbok i Ulla. Men då får jag väl göra det som jag anta är bra för mig. Jag vet i alla fall att det är mång ganska bra att välja på det här sättet. Så jag känner inte att det är uppe från någonting. Så någonting som jag pratar om jag är ett rappäft med mina kring om att vara i sin kropp och sen lära känna sin kropp. Vad säger den? Vad berättar den för? De berättar alltid saker. Om du har huvudverk. Vad tror du att det beror på stress eller dricker du för mycket kaffe eller? Vad äter du för någonting? Det kommer att vara välkommen med det här. Men det är ju att verkligen lyssna på vad kroppen säger. Precis som du gör. Den berättar allt för dig. Absolut. Ja, för mig är det så här ger inte bara få hålla på med musiken och få hålla på driva bandet. Så det ger mig extremt mycket så. Men också kunna säga. Men jag kan designa mitt liv hur jag vill. Jag har bandet som har ett annat för att ta vid sina nav. Så jag behöver vara tillgänglig för mitt team som jobbar i vår bolag. Men det är så här jag behöver inte upp tidigt på morgon och det infinna mig stämtla in på ett jobb för att någon har berättat för mig att jag ska för att jag behöver det. Och det är så här. Men om jag inte mål bra en dag till exempel, man är sjuk eller vad det är för jag har varit uppe sen till det jag inte kan så. Jag behöver inte ställa ett allarm. Jag kan ha en pass som jag gör att saker som jag behöver. Det är en lyss här. Visst att personer vill ha en stark skillnad på privatliv och arbete för mer än sak. Det är ett projekt det är en tillvar och det är väldigt bra. Det kan ge och ta varandra hela tiden. Och bara att det kommer dit är sjukt värdefullt för mig. Det är så att jag är med att jag kan bestämma precis för att jag vill ha min tillvar. Jag kan göra vad jag vill med min tid egentligen. Det finns ingen så sätt att göra det en eller det andra. Det är också möjligheten för mig att kunna att kanske ta hand om sig själv och kunna lyssna på sig själv på ett annat sätt. Hur funkar jag idag? Hur många? Vad behöver jag? I stället för att bara se. Amé, jag måste vara på jobbet. Jag måste göra den här grejerna. Jag har också haft de här sommarjobben. Jag jobbar på ett koop-skilaget ut i Östrahamnen i Hermalmer. Jag ställer på en gumme fabrikeshälvård. Jag lyfter höbalar på en bongård utanför Anders Löver. Jag gjort de här grejerna. Man bara säger "Nu ger jag mer tillmar här till någon annan och det är inget fel att göra det här." Men. Inte för mig. Nej. Kan du bättre eller nån mer om bortmeter? Om du är på bortmitt på daget? Absolut. Jag började som sagt 2015 med att jag bara bestämde mig att vi kom hem i slutet på 2014. Vi hade tunnit till tre veckor. Vi fick kontakt med en bokningsagentur nere i balkan. Vi var ju här 2014 och var ju vi var ju verkligen nubis. Det betalade då snubbi där nere för att vi fick en gigg till oss. Så då kunde vi ner och spela det på sådana. Vi språkade såna jävla skitställan. Det är ett sannslöv, vilka gigg det var. Men det var ändå bara det var att gärna även tid att fokera ut på den tonén. Det var ju alltid gjort något liknande. Packa in sig själv och bandet i den här lilla eller i spassen. Trumstativa på golvet och ta den här knät. Den jäla sovsäckser bakom som man försökte pressa in. Vi hade inga pengar så vi bara åkte in på något stor köp och köpte din kid i början. Det var ju bara så jävla fett. Jag kom hem och jag bara "Hah, vad var det här allt?" "Var är det verkligen allt nu?" "Nu, jag ska hända nu då?" "Jag har inget in bokat." Jag tänkte "Nån måste göra det här då." "Vi måste bara göra det här igen." "Det här måste vi fortsätta med." Vi hade lite kontakt med ett annat svensk band som heter Normandy. Då tänkte vi säga "Två band måste ju vara bättre än ett band." Det måste kunna kanske vara mer änket att boka. Då skulle vi göra en samarbete och bara vi ska åka ut på tunnet i Sammans, May 2015. Vi ska boka detta ihop. Vi tänkte "Hur gör vi det?" Vi vet inte. Vi får väl lösa det på något sätt. Det slutar med att vi åkte på en tunnet på 19 datum. Jag hade bokat 18 av dem. Det började vi göra, typ så här, februari. Det var ju sjuk kort tid, så jag lyckade sätta en ny akla tunnet. Det var bara att jag. Man bara gick så i akla all in. Jag bara skrev till alla bandar och kände att gå glade upp massa små klubbar och ställde bara det. Vi vill spara ut. –för hela arbet och var det här typ. Det var helt vansinigt som man har på sig. Jag kom och jag hade ett jobb. Man jobbade dag till så hade man så vanlig sju. Man särskilt med en vända kvar på jobbet, men jag bara öppna datorn och bara satsa här. Han var med hela matten. Och fick ihop med en jävla toner. Så vi kom hem från den då och bara "fann göra det här en gång till". Jag ska åka ut en gång till. Nästa gång typ så är 24 datum i september i Europa, och tillut på som jag hade knoppat ihop. Och som vi fortsätter så, något år till. Det började spilja sig lite grann. Typ stopp för "high fire" och det hade lite kontakt med att hjälpa honom med hans projekt och hans band som vi hade utspelningar i Europa. Göfte lite aktier här och var. Med det var ju bara små underground gig och sånt där det var ju bara det jag gjorde. Men jag visste hur funkar det. Och då tolade jag sig med lång tid där efterfön. Jag. K-Macross, en ny startad agentur som hette "continent on music group". Så man hade startats utav ISACs Now och Maria Jansson. Jag började framherat för någonting. Så hade de liksom fem band, fem svenska råkband på rosten. Jag sker till Maria och för jag kände ju händelsen innan då. Jag mår till honom när jag märner sig för Normandie och var det även då. Men det här som jag startade var det från ting. Jag har så vettat honom då. Var det var för något? Och sånt tog det inte så lång tid innan det var så. Men vi behöver inte till agent. Du verkar ju veta hur det fungerar. Ja, visst. Då startade jag där, helt enkelt, hoppar det in. Som agent, för jag ville ha ett jobb som kombenerar med att tonera om det. Men jag inte känner det pengar, nämnde det början på jobba CMG. Så var det ändå något med det här som skulle kunna bli något som gör att. Jag kanske aldrig känner pengar på musiken, men då kanske jag ändå kan tonera och göra det här. Så jag hoppar in, gav det 100 procent. Vi började expandera ganska snabbt. Det var vi tre år, ekonomi som körde. Jag och isaka agenter, Maria körde, Admin och sen ekonomi hade vi. Expanera snabbt, började plocka nya aktier. Det blir lite hos singer-songwriter, lite mell och aktier. Sen blev det lite hiphop och lite allt möjligt. Så det gick ganska fort, så vi började lägga upp. Ganska snabbt, anställa den till agent, gjorde vi. Men det här är i slutet på 2018. 2019 kommer vi väldigt gång. Det var vi vitt första år som har jobbat det. Så sprang vi rakt in i pandemi. Så det var slut på det, på ett tag. Och sen efter det, när det var släppte, så ville vi ju liksom såna ketchup-efect. Att hela live-branschen bara pagnar nu händer i grejer sig. Alla välkomna igång. Vi hade väldigt stor belastning, fler artister ville jobba med oss, körde flera partnerskap. Så det blir bara större och större helt enkelt. Sen började vi behöva ställa en och med personal. Nu länge har vi. Vi har tre stycken agenter som sitter på kontoret i Göteborg. Vi har en agent som jobbar på distansifon Karlstad. Jag sitter i Malmö och ju VD och Hedevejgensy. Sen har vi Maria, som fortfarande jobbar som administratörsk. Vi har en kordinat och sitter i Stockholm. I Sacka med fortfarande på ett hörn. Och sen har vi då en redovisning kronomik. Nu länge tar vi ett timet större, så binaramar vi ju typ 10 personer i timet. Och jobba med 35 ungefär. Det måste man ställa lite till och få en många som är aktiv. 35 artister i Sverige och skandinavien. Som vi har på rosten. -Jag styrt. -Ja. -Var du ner om mer agenter? -Evis du vill en eller? -Ja. Absolut. Det är bokade gig. -Ja. -Många gig. Jag santa så. Jag har märkt en sak. Det måste man inte ha den erfarenheten. Min lille brorcha. Eller bor du inga med mig. Så jag frågar mig bara så här. Jag visste att du håller på med den här grejen i bokade gig. Det verkar verkligen så här. Kan du visa mig hur det funkar? Jag bara är assafanvilliga. Det här kommer inte att funka. Du känner ingen och inte gjort det här innan. Men jag kan lära mig. Jag pratar in honom. Det är skitbra. Han lär sig jätte snabbt. Så jag vet för vår när jag bara är. Ja, det är. Det är helt fikk. Det är väl alltid intresserade att snacka med bra nya förmågor. Vi behöver alltid nytt folk. Det händer mycket åt oss. Venge pratar om hon är episode. Det gör det. Of camera. Jag kör det jag inte vill på en gång. Men. Shit. Det är väl inte lika någonting eller? Nej, men jag. Jag är ju bara sinponerad av. Band overlag som har har vatt. Jag vet ju själv hur det är att göra sådana jag vill ha. Har i början om man åkte om man små klubben, om man matade in sig själv i en liten väna och bara. Så var det ingenting. Det är så imponerande ändå att. Eller så här. Tänk till vad ni är idag har all. Och hur mycket stort kämpande det är för att komma dit med allt ni har gjort. Det är en illås liksom. Men det är absolut det inte. Vi gjorde ju så här att vi. Jag bokade. När jag satt i ett gig så bokade jag ju liksom någon från ett boende. Alltså hemma oss någon. Typ när jag kallade couch surfing pril. Alltså det var ju bara någon som man fick tag i. Så här man skrived till lite random band och så. Och vi fem pushbygiga här. Vi började så så var. Och så är det inte så himla kul att bara åka hem så här efterspelningen. Som du har fått betalt för och det var ingen i publiken heller. Både fick ingenting att äta liksom. Både att du duscha på tre dagar och ska man parka in sin ven. Och så ska man bara så här köra 45 minuter ut konstant till någon lägenhet. Eller borde man jättekonto snubba. Som så här. Hans grej är ju allt liksom. "Amban brukar sova i mitt vardagsrug." "Okej, ja men fin." Så det bara så här. Vi hade ju luftmadrasser så här. Ni har börjat så att blåsa upp den här madrasser, ändå du lutsåvsäcken och så masken på. Och sen så. Det kanske är så att så var det här. "Ferar fem timmar." Och sen ska man upp och köra sex timmar till nästa gig. Och sen får du inte vittas så. Så ska du få det i betala för att göra det här liksom. Ett tag. Och det finns det kanske lite bättre sätt att göra den här grejen på. För att. Men du har en annan möjlighet att sprida det själv online. Men vad man gjorde 2015-16, det var en ganska tidigt sociala medier. Även om man gjorde det också, så var det en annan priv. Så. Så att ja. Men sen också det här. Att bostar även nu i dag när ni utedigen, då så att. funka som grupp. Det är ganska intressant ändå hur man. Hur man orkar med det för dig slitet och var borta en månad. Och det kanske inte alltid. Alla är pigga och orkar. Och de har trånt. Folk förstår hur tufft det är egentligen att var borta så där länge. Eller. Och att gruppen ska funka är det väldigt viktigt. Alltså, dinamiken mellan alla. Och det är inte bara bandet. Det är kruet i alla liksom. Absolut. Ja, men här är ju det. Alltså, det är väldigt tuffa omständigheter. Och det är att det privata space är verkligen noll. Nu kanske man ändå så här. Det blir lite bättre när man spelar på lidsdöreställe. Men det bland är det bara så här. Och men fan, det här låg kända ner på 6-4-8 meter och är en. Och 14 personer i den här kruet. Så det är lite. Men då har vi kommit till en liv oav till ibland. Så hamnar man på nåt sådan stället. Eller typ nu, vi körde vid vissa ställen i Australien. Och även om det är så här 800-100 kapacitetställde som man har soldat ut. Så det är bara så här. Fan, det. Idag är punk som gäller alltså. Så det är gärna man bara åter liksom. För att det är sånt det är all day-strip. Men det är speciellt att ha kommit dit för att. Alltså. Det är inte alla som har tyckt att det är roligt liksom så här. Och det fattar man också. Det är lätt det blir kärv och liksom konflikter. Och det vet så här. Man är uppe i ansiktig på varandra hela tiden. Så att det blir lätt så. Har du någon gång kändt där? Fuck, nej, du paller när man kommer. När du är i slutet av en toner. Har du själv liksom kändt där? Nej, norr kan inte tonera med det. Nej, det har jag aldrig kändt. Nej, det kändt så var det som jag nu får räcka. Jag har kändt någon gång, så det är här 2014. När vi stod liksom utomföljna här i ökla klubben i Subotids-ai-sarby. När det börjar här. Det börjar bli mörkt och man har varit poliser i den här konstiga delen av stan. Och så har man sådana så att det blir ju hundar som inte har ingen själv. Och bara. Det känns bara så jag vill ha en chag i det ligger så här någon alldeles så såg det är det som är dica. Man bara "Fan nu, du vill den åka hem" så att det är svårt att känna. Men annars så. Nej, jag fattar det känns här. När jag tröttar början till den igen, det hör fanan känna. Jag ska ut i ett år, tre år, post-tore depression originator. Det är ver. Det kan man inte santa för dig som är terrafäft. Det är verkligen en grej. Det talar mig. Det talar mig ungefär en vecka i en annan huvudet bara att fungera som vanligt igen. Det kan säga att jag tar inga droger. Jag har aldrig trött att den drog inte liv. Jag dricker väldigt lite alkohol, det händer. Men alltså jag gör inte res mycket. Det var verkligen framför allt som den tunnien som vi gjorde nu i September och Tobbe, vi spelar 4 kontinentet på en månad. Det gjorde vi att tina merka för första gången. Det är det som att du är ett jäkla bojbän. Man landar så ståade folk och flygplatserna. Jag vet inte hur de vet när du landar. Ståade med flagger och bara "Wow, shit, det är imen en tryck." Jag flygade till neds där varje dag, sen nya kultur. Jag älskade sig att säga att jag drog gärna ut och kollar på grejer och utforskar. Men de timmar när jag kan. Jag vill uppleva. Min introduktion är att du får testa olika typ av mat och träffa hefter personer. Men du kommer till vänjer och en stor folkhör. "Ana är du måste gå in bakvägen för att få kallsta ut." "Det är stor lik. Du får värsta kicken hela tiden efterspelningen." "Där är det en efterspelningen, där är det en del tid mer." "Då är det en sekur till framför en efter." "Få folk är de helt gana." "Om de måste ha ett bild ut." "Om de måste ha selvfibala att du har fått en tittare." Det är kul hela tiden. Det är bara roligt och bekräftelse. Jag är gått bara masseras och jag får leva min dröm med fjör. Jag vill göra det när jag var 15. Så kommer man hem och så står man kassan på ljedel här. "Då ska jag köpa krossar och automater och en kassaget." "Håll bara så här själv skandningen funkar." "Haj, jag kan få hjälp." Kontrasten är jättekonser. Jag är jättetyligt när jag kommer hem. Man måste hända något för händring. Man blir helt min sambat. Man ska inte åka göra det här. Vi åker fixa detta och köpa detta. Vi måste göra det så. Det är betal. Det blir helt klart flott. Det blir tystlig. Det blir helt tyst. Det har ju inte ingenting emot, men man lagar inte sin egen mat. Det är de som bara fixar det till den. Ibland har det bara så här och det behöver inte bli det mot tättakläder. Det behöver inte vara lite ansvar. Det är alltid fixat det bara på samtäcka om du vill. Det behöver inte vara det. De grejerna. Det är inte det du behöver. Du ska hoppas igenom den tiden. Den ska du vara funken eller på bussen. Det är alltid bara tänka på. Vad brukar du göra när du kommer från Ulle? Det är inte så mycket man kan göra. Man går väl in i valet med ord igen. Det är så särskilt att motva i nästa steg. Det är mycket att jobba vid datorn och skriva musik. Det är inte så mycket att köra som vanligt igen. Unga för en vecka tar det nästan bara ena gång. Sen kommer man tillbaka och få lite lugn i huvudet igen. Det är ingen som applåderar på ljudel när man köper. Det är ju precis. Jag fattar ju vad jag funderar. Det är en riktigt stora R&M-media och skorpion. De är enorma rävarna i Cidisi och vad fiat de får. De har mycket pengar att skriva av med det. Till och med det är barnbanken att kunna göra av med pengar. Vad ska du fortsätta? Det har mycket med det här att göra. Vem är man om man inte gör det här? Jag frågade dig så jävla intressant. Den går överkötta stjallt. Slinga i tar. Du får inte spelet i tar resten av livet. Ja, men fan är man då? Ja, du. Den frågan är läskiga. Jag helskar i läskiga frågor. Ja, det är intressant. Du är ju. Ofta är det vi gör saker som betyder väldigt mycket för oss. Så blir det ju identitet. Sämma som för mig när jag tog mig själv till exempel. Det är en problem som är löner på IS 2020. Jag var den problem. Det var med identitet. Jag var ner den. Jag var med livsämt. Jag är lite söker efter den bekräcklisen. Det är så intressant. Det är det man gör. Man vill tro det i alla fall. Men. Nej, det är klart. Jag har stort obekrem. Du är väldigt svart på den. Det är en svart. Längsvare har fått välja bort. Eller att du är offrat i saker för att kunna få spela musik. Offrat är det man har offrat. Det är ju tid med när och tjära. Det är en tid som man har valt på tunnet. Men man är inte ett hemmavid. Det kan vara partner så familj och vad det skulle kunna vara. Samtidigt har det ju också. Jag har gjort det här typ med så på slänga. Från det att en värklare liv, eller man ska säga på dem, så det började. Så har man hållit på med det här. Man har gjort v-bandet och tagit en dit man är idag. Man har alltid det andra i livet också. Så. Jag känner att jag har offrat i andra saker förutom. Jag har blodt och tårar. Men det är klart att jag är i grupp universitet. Det var ingenting som jag hade nog passion för. Kan du da ta ett examen? Det var en annat. Som kanske jag hade jobbat med. Jag vet inte. Jag hoppar på det på någonting för att säga. Men någonting måste jag göra. Det kan inte bara sitta och försöka speletare. Så det blir ju att det är på rugga. Men det har man ju typ inte haft nån direkt nytt av. Men. Jag känner att det är inte verkligen massa offrand. Det här hade jag gjort. Det hade jag gjort nåt annat. Jag hade kände att det är offrat där. Det är inte så här jag nån av det känd. Men. Ja, det är okej. Någon som man typ så har stabilitet i sin egen. Det är ett vart så här man bara. Okej, men här kan du ta anställning. Den här musiken. Och så får det ju. Tvämtidigt. Det känns det par par om. Nej, det har varit ett jäkla. Man har ju. Jag har varit betydda över brok i när man är tidigt kuhi. Då kan man lösa det. Men det är inte så jävla kul. Så jag tror att det har byggt någon form av så här. Det är efter säkerhet. Jag måste bygga det här i stället med säkerheten för mig själv. Så på den fronterna är man ju. Det har man för att säga att det är vårdära vägen. Det har inte varit någon enkel vägen för att få något serviet. Nej, nej. Det kan bli lite generellt. Det kan vara lite. Men jag tror att det är ett uppfatt så finns det. Att återigen till perspektiv. Det finns ju lärdomar. Man kan ju välja, grivarnär sig och tycka att livet är skit och allt det helvet är. Eller så väljer man sig att "fann var tufft där det?" Men vad lär jag med det? Absolut. Det är men så är det i verkligen. Jag vet inte. Jag tror att jag hade varit en sådan här grepp. Jag vet inte vad jag annars skulle skulit. Det var det som hade varit bättre alternativ än att det här är det jag har jag inte tänkade med. Det var ju bättre än vad man har gjort som har tagit en hit. Det finns inte att göra. Det är sint. Men verkligen, du är livskall. Ja, men absolut. Det var inte var annars som man hade gjort så sät. Det är varit rätt. Det är många människor som söker efter mening med livet och medningen. Det är vad jag ska göra på jorden. Men ofta så tror jag. Jag vet det här. Att man har en känsla inom sig. Jag vill göra det här. Men rädslostoppare för att gå dit för sig. Jag tycker att jag inte gör det här längre. Jag ska göra det som jag älskar. Ja, det är väl att man vill hemska att gå efter sig som är låg. Men alla försöker säga det att det är sig själv. Jag ska ha fram och bli rockskärna eller försöka bli det. Jag har en blivan larvagen tur med ni anställda. Vad fan det blir? Jag låter och har ett litet fem aktier. Men det ska jag göra. Man vet ju själv hur föräldrar och äldre personer regerar när man bästa med spera ibland. Man är 18/19, börja bli 21/25 och bara här. Men får ni betal till det? Hur funkar det här egentligen? Nej, inte det. Men tänk på det här. Tänk på det här. Så det är klart om man kanske ger upp det faktiskt. Framför allt kanske då när man kommer upp i en åldern är vissa bara de har gått klart. Genose kompisar. De har gått klart plugget och whatever. De har universitet, examen, jobb, whatever partners. En bil, fin tuss och såna ger. Och sen är man jävligt far behind. Men jag tror det är bara så här handlar de fortfarande att köra. För att det slut kommer det här att vända. Kanske. Det är allt. Det är så det jobb. Ja, det är skitjobbigt. Men alltså vi lever det här livet. Och varför inte lever det som att det kommer att hända? Ja, vad det ska göra. Bara gör det. Den är så här iverkan. Allt det är alla väl liksom om man. Det kan ju lova det själv hända om du inte testar. Alltså så är det. Och nu har ni inte provat om du kommer att göra någonting att det blir någonting så enkt där i bara. För jag kommer tänka bara det här. Om du tror att du kan, så kan du. Om du inte tror att du kan, så kan du inte. Ja, nej. Ja, båda är ju faktiskt rätt. Eller? Båda är ni totalt rätt? Ja, exakt. Så är det faktiskt verkligen. Måta sig själv med det. Nej men alltså inte bara positivt i affirmationen utan även så här. Åh, alltså man har själv förtroende eller inte så finns det det här så här i förra omstant också. Så finns det människor som har gjort det du vill göra innan dig. Hur gjorde den personen? Hur kom de dit? Förlifter är det ett fortspål igen. Ja men exakt. För mig var de här, alltså värje det, säger ju antal om helt enig. Frånför allt när man håller på med den här jävla grejen. Den andra grejen, du bara okej, fina betyg, du tar en utbildning som tar ut jobb, liksom jättebra nu är du programmerare. Ja men det var det. Men om du ska bli liksom musiker att hålla på och driva eget band liksom till och med. Vilka jag tror nu är den typ svåraste konstellationen av typ alla möjliga sätt du kan jobba med musik liksom. Så tror jag nu att det här är en oförande konstiga stjast och svåraste. Ja det är det med bara så här. För mig förhörade liksom när Anders Johan som berättade om hur han startade liksom. När han var kidd liksom och han typer 70-talet och så där när han var. Det största handlister var bara så här. Jag spelade trummet som fan liksom. Varje dag och hans bollbasa. Jag skulle spänna med Abba. Det ska jag spänna Abba. Han hade liksom ingen annan referens för ingen hade gjort det han senare gjorde. Så var det resa blir unik. Men det bara är förhörade handlätt om att han har gjort det här med sitt liv. Det är ju verkligt för mig. Så det här måste ju faktiskt kunna gå. Så är det bara. Det är så mycket roliga nu då. Nu sitter du i samma sak till någon som lyssnar på dig. Ja kanske det. Ja kanske det är ett månit. Men kanske. Det tror jag. Du har gjort den resen som Anders gjorde också. Du lyssnar på honom och någon kommer lyssna på dig. Och sen har han gjort det och han innan. Och kan jag också göra det garantirat. Det är det sys. Det är där. Det är där man måste starta liksom. Man måste starta någon i verkligen stans. Det handlar liksom om att. Ja men det är där man måste sätta mindre mål. Det går ju inte bara att tänka sig. Jag ska göra det här Anders gjorde liksom. Det handlar mer om vad man kan göra den här veckan. Vad kan göra den nästan månaden liksom? Och försöka ta sig framåt för något jag har kallat så sats. Det är en av sättet men kan inte kolla på slut målet. Så det är förstort. Du vet inte hur det ser ut. Nej men verkligen det som görs folk i grupp. Ja jag tror det också. Det blir för mycket att. grasp liksom. Jag tycker att det här har varit så innehälvete trevligt. Ja men har det någonting du vill tillägga? Nej men. denka som föregången av slutningsfråga. om dit jag nu ska ligga dit. vi ser 15 åriga jag heter "Åd vad skulle det vara?" Ja den frågan har jag fått för den. Jag tycker att det är så jäkla svål liksom. Alltså verkligen. Det är det det är det är det är väldigt svår för att. Man försöker tänka sig tillbaka sig och kymmen. Vad. var man tyckte vara kångligt och vad är det man har liksom? Vad är det man har försökt brottats med under åren och så där liksom? Ja men. är det en sjuk svågre. Men jag tror väl att någonstans. Jag tror det är liksom den här genad att försöka att. så tidigt som möjligt egentligen för att fattas här. Men vad är du bra på? Alltså då säger jag inte tänka så här. När du försöker hitta lite mer selv vad är det faktiskt som du är bra på? Vad är det? Vad är din stycken liksom? Och försöka förstå det här tidigare. För att jag har väl förstått. så det är egentligen som som kommer med erfarenhet liksom. Det är inget som man egentligen kan berätta för den. Men alltså. hade jag liksom tidigare fattat vad jag är bra på vad jag ska göra och jag inte ska göra liksom. Och även inom den här grejen som artister, då man ska säga. Så här där man kanske kommer framåt ännu fortare. Jag vet inte liksom. Men att försöka ändå säga. Det skulle nog ändå vara ganska lämpligt så här för en 15-åringen för att höra sig. Försök och förstå vad är det du gör bra? Vad är det som är din stycken liksom? Inte så mycket så här. De andra spelar ingenål att alldeles kan spela det här solet. Vad är du bra på? Och det är skitsvårt att man inte ens vet vem man själv vet. Det vet man inte när man är 15. Men är det fattat bara att fundera tidigare på den grejen? Mm. Inte. Men är glödytt. Absolut inte. Nej, det är verkligen inte. Det är verkligen inte. Men det är som du säger. Jag sitter på en varje år när jag var 15. Och till matbe liksom. Det är ju en sammaning. Jag spelar musik och öppnisk e-board liksom. Precis. Jag vill ner den när jag misstår. Det här, jag vill ju hokas nu så att jag kan må på edelsen. Nej, precis. Ja, men ungefär. Det är ungefär så farig. Ja, det är ju du. Vill du tillägga någonting? Tjänster som att någonting är inte blivit sagt eller någonting du vill göra här det har väl. Nej, men alltså jag sätter känner hållit mycket. -och låta en timme 20 minuter. - Ja, det är bra. Det är nån som parallyssnat hela vägen ut. Men det är jättekill. Och får nedverka och sitta här för det är lite över där man håller på med, har gjort sig himmelänge. När det var grämpt, verkligen, och man hoppas att de som lyssnar lämnar men de form av substans. Men är det så att de ska lyssna och fundera på en ting? Det går jättebra att ha sig till mig. Jag brukar försöka kolla med dig. På inställor, vad det skulle kunna vara eller vässelgör. Om det skulle vara så, det vet jag inte, jag skulle handla om så. Men man har någon fråga. Så går det jättebra. Bör slänger fram det. Det har blitt så ibland jag föreläns med en tillfälld och ungefär om det vi pratar om nu. Det brukar alltid vara någon fråga efterhand. Gå det jättebra och ta den med. Vi kan lägga upp den här länkat dig i showen och. Vi sjölar med dig det så där. Ja, just så genom att få tag på dig lätt och enkelt. Vi har en par fördjard på Instagram, men förkänk så. Ja, men det försöker ändå hålla koll på det igen så så där. Svarar absolut inte alla, men. Man försöker ju kolla lite med jämna mellanrum. För det är mycket folk som är rådde med. Men hör av sig. Ja, eller ja, definera höra av sig, men skriver. Ja, det händer ju absolut. Men tusen tusen tack för idag. Tack så mycket själva. Tack, sätter vecka. Det har skit härligt. En skara pratar med människor. Så det är långa formatet. Och lyckat till nu med allt här som komma ska alla av det. Ja, det brukar bli en rolig avslutning på det här året blir det. Så det blir nice. Och tack till dig som har lyssnat på oss idag. Vi hörs något. Hej då. Sjo! Tack för det har lyssnat på artistarepeften. Om dagen samtal väckte något i dig och det vill ta nästa steg så finns vi här. Vi är byder coaching, therapy, mentorship och föreläsningar. Du hittar all information du behöver i beskrivningen. Vi hörs nästa avsnitt.