Han var mörkrädd - stängde in sig i becksvart rum

Som häst älskar det, har jag aldrig kunnat släppare där med gruvetponnerna. Jag läste om de som barn i tidningen min häst med torarna rinnanden i försinderna. Små, lurviga skettlandsponner med korta ben och breda ryggar, inte ens en meter höga som strittade hela sina liv i underjorden. Vänliga ologala djur spelade en viktig roll för industrialismens framväxt i vår del av världen där kohl som en skitkäll avgörande. Ponnerna slet som gratis arbetskraft djup ner i gruvvonna med att dra tunga vagnar fylda med kohl genom trånga mörka tunnlar. Blivskrämda av sprängningar och ras och levde sitt liv innära på konstant mörker. De hissades ner som, vad jag förställde mig, vettskrämda ungehästar långt ner i underjorden och de flesta fick aldrig mer sedagsjuset utan dog i de mörka gångerna. Deras ögont fingades anpassa sig till mycket svagt ljus från enstaka oljelampor och ögonen tog skada av kohlstoft och utstikkande föremålig gruvgångarna. De fåponner som kommer uppe i orden igen, vad ofta blinda eller hade väldigt svårt att klara skärpt soljus. Trutom att dra kollvagnar så säs att pognas instinkter också räddade många gruvarbeter från att gå in i skakt som var på rasa, då vägrade de plötsligt att gå in. Det var ett så grymt öde som mötte dessa vänliga lojala arbetare utan egen fakferienning. Förs på 1900-talet kom lagar kring gruvponnernas tillvaro vilket bland annat innebar veternärkontroller, reglerad arbetsstid och att den kunde få pension efter ett långt liv av gruvarbete. Den sista brittiska gruvponning Robby pensionerades så sen 1999. Om det var så att de faktiskt blev blinda av ett liv i mörker, jag ska vi få svart på under en närmsta timmen för lagom till att vår solens första starka stråla lyser upp fortillvaro, så funderar vi över vad mörkret gör med oss människor. Jag var inte särskilt mörkret som barn, men jag växt då händer sedan upp i stan där det där riktigt kompaktar mörkret är ganska svårt att hitta. Det där som gör att hur man än spärrar upp ögonen går att se konturen av sin egen hand hur mycket man än försöker. Det där mörkret väcker olika känslor och soliga människor, vissa tänker på yx mörda mördare, andra på iskallas bögen eller blodtörsliga bildjur. Skälf känna jag mer klass och får bitrö att mörkret tränger sig på det finns inget att fästa blicken på som skapar lite avstånd och luft. Men mörkret kan också föra med sig lättnabb och en slags frihet. Det ska vi prata om den närmsta timmen här i kropp och själva händer om vi utmana mörkret och var sker i kroppen när lampan släcks. Välkommen att lyssna, jag heter Ulika Elmar, sån nöjdemann. Vi ska börja med att träffa Christian som sökte sig till kompakt mörker för att få en slags ny start i livet. Borde porten Matias Lindgren har träffat om hon. Allting blir så mycket starkare inne i mörkret. Varje tankar blir som en bioduk, det är som att du lever i en egen film där inne. Efter tre dagar i mörker öppnar Christian Durren till ljuset. Den indonesiska solen slår mot ansikten, han kisar. Han har klarat den, tre dagar utan ljus. Christian har jobbat med sig själv vå sitt inra länge. Han är 33 år gammal och befinner sig nu på en resa i Asien. Av en slump hittar han ett så kallat Dark Retreat. Det var sista månaden på den här resa, så det var verkligen knyter uppsäcken och gör det värsta till det sista och det mest underbaraste. Han har nåt på med meditation sedan 20 års åldern och lät känna sitt inra genom anningsövningar. Det här är någonting helt annat. Tre dagar i mörker, bara han och han sinnärsta. Men det stora orosmomentet som aderar ett tillagor av osäkerhet är det faktum att Christian är mörkret. Det här kommer bli en våga av mycket känslor och mycket som är inombord som jag kanske har begraft eller lagt locket på som kommer bubbl upp. Dark Retreatet ser ut som ett vanligt hotell. Det finns en reception, en restaurangen, yoga-sal och vanliga gäster i vanliga rum. Men det är inte dit han ska. Verden leder honom till en annan del av byggnaden. Så har jag som att jag tappar lite framför mig för att jag kände att jag streta i. I mot inombords är ju en kroppsligt. Till slut står han vid duren och kikar in i rummet som ska vara hans hem i tre dyng. Verden förklarar. Stäng dörren när det känner er redo. Dörren kommer inte valås så du kan gå ut från rummet när du vill. Inte för att jag nån så skulle gå ut, jag hade bestämt mig men det skapade en trygghet också. Sen visar han matluckan. De knacka när maten är luckan, jag öppnar luckan själv, tar emot maten, stänger luckan, lägger inte taligen när det är dags och så kommer de hemta. Rummet är cirka 5 kvadratmeter. Det avlångt då har inga fönster. Till vänster finns en toalett och en dusch. Och i det högre hörnet, en smal, liten säng. Och sen rart fram var en utrullad yoga-matta och det var själva gången. Precis vi ytterduren finns ett litet bord och en bank. En av rörelsen jag kunde få om jag skulle gå på toaletten eller gå duscha så var det en joga-matta-längd och en mat-beng på sitta på. Luften är fuktig och det lukta rengskog. Vi matt, det är ett litet rum, det är en liten erkundition som man får sätta på med annuelt. När jag välkommer inte den på var jag ganska varmt. Christian vänder sig mot duren och stänger den. Det blir mörkt. Det blev beksvart och verkligen beksvart. Inte ens en gråskala, inte ens en justrimmad, det är beksvart. När jag börjar gråta av floder och jag grät på ett sätt som jag inte har gråttit så långt bak jag kan minnas. Det känns som att den här sån hostar du upp mitt hjärtat av sorg av rädsla. Och det hände första timmen och jag har lyckat nån syn så i mitt liv. Han sätter sig på joga-matta och tänker. Vad fan gör det här? Och då var det 72 timmar kvar av vissa. Men jag kände hela tiden efter nånstans slutade den första timman att okej. Låt resan börja. Jag kan inte styra någonting nu kör vi. Christian stapplar sig fram. Alla sinnerna är på helspän. Allt det annorlunda är mörkret. En enkel sak som att kissa blir en utmaning. Jag sat mig på topplocket flera gånger och tänkte kissa, men då locket uppe för du kru inte stod och kissa där inne. Att duscha, lika så. När jag skulle duscha, så istället för varm vatten så blir vi skockerande kallvatten direkt. Han måste till och med hittet nytt sätt att bortstatända. Så jag fick trycka tankrämm i munnen först och sedan tandbostan. Han sätter sig ner på joga-matta och där blir han kvar i timmar. Jag sätter strätsja höftbejaren till smal av och så bara väntade han varför jag som inte liade. Det fick mig inte hela tiden av att Christian hämta nu. Du pushar dig själv fortfarande ihåg att fast du är i mörkret. Det är så att du går ännu hårdare i dig själv. Du träarna hårdare, du kalldörsja längre, du mediterar längre, varför. Han håller på mig. Jag är här i mörket. Jäkligen ska jag bara sitta i matbordet och bara sitta där. Men jag är röder runt där som en flippe kul har första två dynnen. Christian beskriver mörkret som att befinna sig på en liten flotte i ett hava, behöga vågor. Där det inte finns någon möjlighet att stira eller navigera. Det här är så jäklamäktigt att jag får vara med om det. Det kan bli så kraftfullt. Bare är med ett varje mörker. Det kommer så mycket till mig. Alla gamla känslor som har lejat det här som har bubblat upp. Eller som har lejat under locket och nu bubblade det upp egentligen. Alla tankar de för flutet. Man har gått igenom hur man har svikit sig själv. Alla rädslor. Jag var ju också mörkred. Det är ett elementer. Ofta är det glöm. Men jag var ju också mörkred. Men jag kände allt. Det åsat hur stora vågor du var på havet av känslor eller. Negativa tankar eller en självkritiker som bara skriker och en kropp som vill ut till ljuset. Så känner man väldigt hålland. Efter ett tag började han se ett mänster. Känslorna kommer i vågor och de går över. De här vågen av mörker var ju balanserade också av kärlek som fanns innan mig. Allt jag hade gått igenom som jag nu fick ett nyttet synset och fick ett perspektiv och kunde observera mer på håll. Och känner att "Wow, Christian, att du är här och lever och gör det du tror på." "Du ska vara stolth, du ska ge dig självkred, du ska ge dig många klappar på accent." Det fanns ju med där i mörkret också. När det står man som mest där inne, när det var som mest ongesfilt, efter varje stund det var som. Allra jobbast så kom den vackraste stunden också. Så det var som ett flippat minnt varje gång och det var inte jag som gjorde. Det var bara livet som skällde över mig. Det tredje dingnet händer något. Han börja se sig själv utifrån vad händer om man släppetaget, om allt. Vad då ska jag bostana upp och låta mörkret att upp mig ännu djuparen var redan jag gjort. För den nu redan fått mig som flotten på havet och fått massa våger höger vänster och man överbordes en påbord. Med just. Den känslorna "Ok, vad händer om jag bara ger upp totalt och kaptulerar?" Surrender. Och det är precis det han gör. Och den stund som jag gjorde det var som att ta in i min nästa inredör av lättnad. Då kunde han mentala ryggsäcken falla bort. Men vad händer med den mörkrediga Christian? Den försvander rikt. Jag tror det är svårt att beskriva hur. För det var en känsla av att. Hm. Det var inte så mörktar. För när jag väl släppte taget så kände jag att. Fann skönt. Fann skönt. Och som jag hade burit någonting väldigt, väldigt länge. Och den här mörkreda Christian som trodde att det var läskigt med mörker bostannas att spöken var liten eller drömt om det. Det var inget farligt. Jag tror att det fanns en blokada och rädsla av att jag skulle tappa bort mig själv eller. Jag kom hem. En känsla av att komma hem. I dag kallar det för mellanrummet. I dag kallar det för att. Vara san. Caroline, arkar psykolog? Vad tänker du om att mörka ryttilt blir du så igen? Jag tycker att det är väldigt imponerande. Att gå igenom det här och spännande att höra. Och sen som psykolog tycker jag tillåt som den högsta nivån av exponering som vi pratar om. När det är rädd för någonting så ska man utsätta sig för det. Ofta gör man det lite mer stegvis än att gå till det absolut läskigaste på en gång. Men det kan man ju också göra och det verkar ju ha jätte resultat den här gången. Men är det något grundläggande som klickar in oss oss människor när vi. Det här platset befinner oss i mörkred. Jo men så är det det som händer är att mörkret rent evolutionistiskt har ju jätte oss ledtrådare om att nu redax och vila. Vi har ju en dygnsypp som vi förhåller oss till och det är ju också det faktus att det har varit svårare att vara ute och röra sig mörker. För vi ser inte så bra i mörker och det finns många faror där så det är bra att vi håller oss inne. Så det är väl det som har gjort att mörka det kan vara lite obohavligt även nu. Men kommer vi på något sätt närmare våra känslor? Christian berättar att han storg rätt första timmen. Ja och det så det brukar bli. Det finns ju också sån här Silent Retreats. Och där har deltagare beskrivit ungefär samma känslor. Det som händer när vi är i totalt mörker är att vi dels är lite mer beröda på alla andra saker som händer. Våra andra sinnen kan vara det vi hör saker. Men det som händer också att vi föreställer oss väldigt mycket eftersom ögonen inte ger oss några ledtrådar. Så fantasin brukar bli mycket större och när det börjar känns väldigt läskigt så blir det också då läskiga fantasier. Det blir väldigt intensivt på något sätt. Ja men finns det en poäng med att våga möta det riktiga mörkret. Men jag tycker att om man är väldigt rädd för något på det sättet att det begränsar en så tycker jag absolut att man ska hitta sätt. Att när man säger det på ett tryckt sätt som fungerar bra genom exponering. Sen visar det olika sätt att göra det på. Jag tror att vissa skulle tycka att det här är så pass obahagligt att det kanske skulle skapa en ännu större räddsla för mörker. Det är det bra lite på vilken typ av person man är. Men mörkret är ju en del av livet och det är också ingenting som vi egentligen ska vara rädda för utan vi ska kunna välkomna det som att här vilja jag här kan få chans att återhämta mig. Men mörkret är ju egentligen mycket min naturligt för oss människor än att stå som vi står här nu i en studie med massa lampor på. Varför har vi den här räddslam i grunden då? Ja men det är ju många barn är ju rädda för mörkret. Det är läskigt att gå lägga sig och mycket madramar. Det har ju göra med dels att barnen har också väldigt livlig fantasier och med dyngsryttmen blir vi också känsligare på kvällen och på natten. Sen brukar man växa ifrån det mer och mer men mörkret är ofta obehagligt och det har ju göra med att rent evlusionistiskt så finns det faror där ute. Även om det inte handlar om en galen, yx mörder och så handlar om att jag kanske inte är mitt starkaste ja i mörkret och återigen att vi börjar föreställa oss saker. Vad är det liksom när mörkret fantasin? Det som händer när mörkret faller är ju lite beroende på. Många kan tycka att det är obehagligt att vara en sam i mörkret och det är ganska stor skillnader man är flera. Det tycker jag också är extremt modigt att det här retrytet att vara en sam. Det är slut om på alla sidan gjorde den. Ja jag har väldigt långt hemma från det. Han gjorde alla svårighetsgrader på en gång. Det finns ju också jättemånga fina studier som visar att göra en intensiv exponering under kortid kan vara väldigt effektivt. Det är lite på vilken typ av rättsla man har. Men det kommer när mörkret kommer och återigen gör lite med dyngsrytt men hur vi hanterar de här jobbiga situationerna. När du träffar personer som är mörkredda kan du berätta hur beskriver om det här och hur påverkar det delas liv. Men det blir lite på en del barn eller också. Men också när personen som är mörkredda. De brukar koppla ihop och hoppa det också med en typ av känsla som de har. De säger att gå in i ett mörkt rum i sig inte i läskigt utan det handlar kanske snarare om när det blir natt. Då kan du ha göror med att man tycker att det är obehagligt att vara ensam. Eller att man kanske drömmar väldigt mycket madrömar eller ligger med ganska stark onge st på kvällarna. Det brukar vara också andra känslor vi pratar om som brukar sammanfalla med mörkret i så fall. De på något sätt förstärks. Precis så. Det som gör då att vi behöver kartlägga vad är det som är så läskigt är det mörkret i sig. Då är det ju exponering för mörker. Men det brukar ha göra mer vad som händer i kroppen och vilken tid är på dygnet och hur man mårig det. Men känna sig mer ensam om man är hemma för att man inte kan se någon annan med det kan om man försöker. Precis så är det. Jag tycker att han beskriver så bra att han är den ensamflotta ute på havet. För man känner sig väldigt ensam när det är mörkt. Och man blir också mer ensam med sina tankar eftersom man inte kan förlita sig på sina intryck eller bli distraherad av någonting så måste man gå inåt. Det kan vara ganska obahagligt speciellt om omgesta eller om yra då. Jag kan själv känna mer att jag kan känna mig lite klassophobiskt. Att det känns som att mörkret är så nära och så stätter man ut handeln om man kan se någonting, fast man ligger där och anstränges sig som skittern länge. Då känns det som att man blir kvävd avd på något sätt. Det är många som också beskriver att mörkigt känns nästan lite tungt. Om jag tänder lampa eller sätter på tvän så känns det lättare så det är också väldigt vanligt. Problemet är att om man använder alla de här strategierna så blir det också så att vi inte lär oss att hantera mörkret. Sen säger inte jag att man måste som sagt vara mörkret i tre dagar, men det kan vara bra att gradvis utsätta sig för det. För vem ska faktiskt låta bli att göra en sådan här mörkare uttidigt? Om man är väldigt rädd för mörker eller har stark problem med ongest, klassstoffobi känner sig, speciellt en ensamhetsongest, då tror att det kan bli alldeles för överväldigande. Då skulle en situation kunna bli traumatiserande i stället. Jag skulle säga att jag hade gärna vilka kartlakt var det som är obehagligt. Kanske testas måssteg innan man hoppar hit på en gång. En vanlig person så att säga som kommer till dig och säga att mörkret, hur började du? Vad är steget? Det först börjar man alltid med en kartläggning. Hur länge har du varit det? Hur kändst är det bli mörkt? Är det samma sak om du änsar eller om du är med någon annan? Är det samma sak om du skulle sova borta? Man gör kartläggningen för att ta reda på vad det är som är så obehagligt. Det kan också vara så att jag skickar hem, en hemma uppgifter man får skriva upp vad som händer, för det har man kanske inte reflekterat över. Lider beroende på vad det är, så lägger vi upp en behandling och den brukar bestå utav exponering av olika slag. Ta bort de säkerhetsbeteenden som kanske är att vi tenderviset eller alltid ringer en kompis. Men också jobbar med tankefällor och att vara i den här obehag känslan, tills den inte känns så obehaglig längre. För att många begränsar sig i grund av manker att det kan. Men det kan vara så att man jobbar med tankefällor. väldigt mycket med ljus. Man har tv-en på, man har lamportända, man håller på med telefonen. Det behöver inte vara fel i sig, men problemet är att det förstör lite vår dyngstryttm och hindrar med latonin vårt hormon att komma fram, vilket är påverkar sömnen. Så de så vi ofta så mycket sömrar. Det är väldigt skadligt för hälsan på alla sätt. Men sen kan det också vara så att man känner att man inte kan vara ensam och då alltid måste boken med en kompis eller ingen åt syskon. Det blir också väldigt häft för sina relationer, åt man kanske inte kan njuta på vad hemma. Eller gå lägga sig och titta på en film för att det är trevligt utan det blir bara ongesfilt. Är det några saker som återkommer som man ofta är rädd för i mörk? Ja men det är så fantastiskt inflada ju. Det brukar vara att man på något sätt ska bli skadad. Antingen kan det vara att det är ett yttsmördare där ute. Man blir också ganska irrationell, så att man kan föreställa sig alltifrån. Ileens eller till att det är någonting under sängen. Det spelar ingen roll hur huvudsman är, det spelar ingen roll hur klockman är. Vi kan alla handla där där vi föreställer saker. Så att en rekommendation är också att man är rädd för sån här saker inte titta på skäckfilmer. Det är enkelt. Det var nytt att gå i skogen så blir allt reda att jag ska hella på sig kliva känna. Stå med handen på en elge. Man ska inte stå still och vänta och hoppas att jag ska gå vidare och så. Det kan vara på. Det är kanske ett jättehett. Vi föreställer oss mycket saker. Allt det alltid läskar ju huvudet än vara det här på riktigt. Nu behöver vi inte vara ett totalt kornmörker för att vi ska känna obehaget av mörket. Även dunkla vår kan ju spela oss och spratt för synen är i vårt starkaste syn. Så jag har varit inne på runebräuta, så att professor är optimerat i kog. Bledes ju sugen på ett sånt här mörker retryt. Eller var någon lite förlänge för mig inte? Ja. Är det mörkled? Nej, det tror jag inte. Men nån var helt själv sådär länge. Det är ett passande än inte mig. Det var snarare att vara själv som du var återheter. Ja, mer är rädd för mig själv än för mörket kanske. Varför är vi storliga på å se i mörker? Men vi människor har ju ögon som är jordefördagsjus eller försen i ljuset. Så på nätinans har vi stavar att tappar och vi har flesta av tapparna. Vilket gör att de har jordeför sig färg och seditalier. Och vad är inte så bra på låg belyssning. Så därför ser vi dåligt när det mörkt. Så kattar de här fler. Ja, nästa avar. Ja, de här fler målet stavar att tappar. Men de har också nåt som bakom sina stavar och tappar. Så har de som en spegel som reflekterar juset tillbaks. De kan liksom upptäcka juset två gånger när det kommer in. Vi människor kommer juset in och sen absorberas det bakom rejuptorerna. Men de stutster ut tillbaks. Så det är en nattaktiver jus har en annan nätinär nån som människor. Men är inte dåligt rostade för det här? Vi behöver ju ändå skida oss mot så mycket saker i market. Ja, men det är ju på bekostnader av vad vi har för synskärperna. Hur bra vi är på upptäcker saker. Ofta är det så att vi vill ju jaga. Så är det bra på seditalier och blir du jaga. Så är det bättre på upptäcker faran. Så kan man väl säga. Så vi är mer på jägans sida när det kommer till sin. Vad är det som mörkligt gör med att det kommer in lite mörkbar eller halvmörker på vilka syn? Ja, det är ju våra stavvarna som ska bli aktiva. Men när det är för just så blekna nån så de klarer inte regeras. Vi måste liksom ha en pause, vi måste adaptera till mörkligt. Och det tar nånstans 20-30 minuter utifrån flesta. Efter 5 så börjar vi se lite bättre. Men efter 2030 ser vi betydligt bättre i mörkligt. Men samtidigt är det allt vi ser det färglöst. Varför är det det? Ja, för de här stavarna kan inte upptäcka olika våglängder. Så de klarer inte att se skillnad på dem. För jag är en sort när det gäller färgsenes av i tre olika receptorer som uppfattar och blandar olika våglängder. Men i mörkligt så kan vi inte se färg. Vi tog en bild här i en förära programmet. Då står det här i mörket och så hade vi en bliks. Då blev vi allihopa väldigt blandad av det. Är det dåligt förra? Ja, det är dåligt där och då för om vi skulle titta på något detalj direkt efteråt. För då har vi fått för mycket ljus av våra receptorer. De behöver återhälsa innan de kan se tydligt igen. Och så här ser vi bliks där när vi får det en sån normalt sätt. Så då är jag ögonen på och se på lite grann. Och det är för att vi inte ska tröta ut receptoren. Men när vi sa att en bliks är en så kort i tid att det blir solbläkt. Men kan man bli skatad? Inte alla en bliks som var i telefonen men att titta på solförmörk. Till exempel då kommer det ofta ut riktlinjer om hur man ska göra för. Titt, man då är det så intensut att brinner man faktiskt nät innan. Då får man en permanent skada. Vad är det som påverkar oss då som individer hur bra eller dåligt du ser i mörkare? Det är ju lite på grund av ålder. Så jo äldre värre är ju färre än är. Utrode vi från ögat och upp till järnan. Men vi har också haft grunnliga relins med åldern. Och med åldern så får vi också en mindre pupill som släpper in mindre ljus. Och alla de faktorer när du gör att man med ålder ser lite sämre i mörkret. Ja, vittar min, pratar man om för. Ja, nu får vi ju stämme kostnader, så det är liksom en problem läm. Hur snabbt är det så det har vi uppe den halvtimme från handpassade? Ja, vi får upp till malt mörkelsen, så tar den upp till den halvtimme för de flesta. Jag pratade om grupponerna här i början. Som man hissa den är när de var unga och så fick de jobba hela sina liv där nere. Vissa som kom upp blev ju blivit att bli med att bli enda av att leva sitt liv i mörk. Man måste ju exponeras för färg och just detaljer för att utveckla synen. Och om ner när de var väldigt, väldigt unga så utvecklas det ju aldrig synns synnet. Det är mycket mälutat om återomna är fortillit så var de de blinda. Men om de var nere och de mår den igen när de var tre, fyra år. Så de hade lärt sig och så var den i 15 år utan just. Då borde de inte bli blinda, men det är väldigt obehagligt för dem när de kommer upp i huset till den början. När man pratade totalt mörker, då kan man inte se någonting. Inte ens efter en halvtid med. Nej. Vi måste ha lite ljus för att kunna se. Vi ser ju när ljus reflectoras för annan, det reflectorar ljuset som vi ser. Utan ljus så ser vi ingenting. Ni håller på med experiment kring mörker sen. Jag försöker med personer som är mörker. Kan du berätta om dem? Vi testar ju som en del av utredning med elisynen. Vi testar hur bra nätinarna är när den är mörkad adapterad. Vi vill att folk sitter och om blir helt mörkad adapterad. Sen blickar vi till med ett ljus och sen ser vi hur nätinarna reagerar på dem. Är det obehagligt då? Det är många som tycker att det är obehagligt att se att det sitter och i helt mörkru den här halvtidmen. Så det sitter man oftast med någon. Du har också varit med och gjort det här? Jag har varit med och gjort det här. Jag tyckte det är ett halvtid med helt mörker längre. Så de här tre dagen har du frågan, det har aldrig så flängre för mig. Det kanske mest inte sitter början. Det är säker tills du har vant där mitt hanken med att det är mörkt. Men försökte du sätta med handen framför dig så att försökte se konturerna eller gjorde du? Nej, det gjorde jag längre. Vi satt och pratar det så tänkte du egentligen inte på att titta efter något. Nej, det var helt mörkt. Har du blunda det du älvar? Ja, jag är ju så att när det är mörkt och inte är helt mörkt, men när jag går i mörkt så blunde jag ödet. Man har inte fått något, man ska gå in i någonting. Samtidigt blunda man väl också för att skärpa de andra sinnen, alltså man känner bättre med händer när man hör bättre. Man vill stänga oss in i helt. Tycker du att man gör det? Man skärpa de andra sinnen? Jag tycker att jag gör det. Jag tror som du har förut här är det mörks så får vi lite på andra sinnen. Man är då svårt kynskadad eller helt blind. Vad är det oftast som orsakade? De fläste som jag blinder är på grund av någon ögon sjukdom. Det är väldigt få som är helt blind, som inte säger någonting alls. De fläste ser ju ljus och blendas så vidare och ser lite konturer och skuggor. Men oftast är det en ögon sjukdom som har gjort att vi har förlorat sinnen. Så att inte så många som har helt mörker? Nej, det är väldigt få som är totalt blind. Det blir en mörktrum utan något ljus alltså. Vi närmar oss ljusare tiden. Bågstavligt tal att vårdagämningen är ljud då. Det är dag och nattelika långa i bara någon veckabort. Vi sänder ju krabotsjäl direkt från Hustam. Nu ska vi en bra bit når ut till de noljas delarna av landet där man har en allres speciell relation till mörket, vad som har vill eller inte. Lars Västerlund finns med oss från Skellefteå. Där är det väldigt mörkt under vinteren. Men du bovligt inte så långt når ut att det finns perioder då solen aldrig går upp Lars. Nä, den är uppe någon timme alla fanns där. Det är ganska mörkt är det tillräckligt. Är det mycket gynnell på mörkret där uppe? Ja, det gynnells både från lokalbefolkning och de som kommer upp. Men ni är vårdanfördén i mörket och kylans gladan ännu. Så försöker vi vända på det hela å. Vi ska ta till oss mörkret där det är en del av vår identitet. Men hur agenället blåttigt? Hur lät knället som gjorde att ni startade den här frenigen? Ja, men hur taget man länktat i sommaren om när ska det bli vår? Ja, nu har det hast igen, nu kommer vi mörkt och ländet. Då tänkte vi så här att vi har ett mörker att kyla. Det är ju någonting som jag är i. Det är en slags grundförutsättning för livet. Det är likadant som vi har Marmo och Skogs har mörker och kyl. Då kan vi vidare förra det här att göra roliga aktiviteter av det. Vi har trevligt även om vi tycker vi inte är en jobb. Sluta man gillar. Jag får tänka att det skulle starta en kulturfestival. Men det blev en simtävling. Ja, vi hade från början en tankat. Vi skulle starta nån som heter Mellan Koliaden. Det är lite gansom med att leva här upp. Det är lite tungt så tyvida att man hamnar nivå slags mellan Koli läge. Förhoppningsvis inte går i depressionen. Det hamnar även där. Man tycker det är förnögt. Men då tänkte vi att vi skulle ta och sprida kulturen runt om hela den här regionen. Det är märkt. Vi hade även med Ryssland. Kulturekturakturitet varje dag någonstans där man kunde vara med. Men som ett stadskott, då bestämde vi att vi skulle starta med dig. Det fanns egentligen inte i Sverige. Vi finner en Ryssland där i stort, men det fanns inte i Sverige när vi startade 14 år sedan. Det där har vi växt. Det är 14 år att vi körde förra veckan med 500. Startande från 15 länder som kommer från Argentina, Kili, Mongolia, Tivralt och vill bada med oss. De inte så varana vid Isim i Argentina. Ja, du har nere i Patagon. Det finns andra länder. En typ ängelsmän som kommer med vana bada med 48 grader. Vi nere på 0,2. Och då är det kallt. Jag har också lite mer odda poesi i vaka. Precis. Vi kör då. Vi körde musik i vaken. Man får använda sina kreativa året. Det är lite av vårt filosofi. Vi har troligt mycket duktiga författare i vår region. Jag bor i en biogad alldeles närheten. Sara Lidmantill, Tarny Lindgren, P.O. Enkvist, Stig Larsson. Det är opropersonelligt många författare. Beroende på mörk, vet du det? Jag tror att det kan ha nåt som gör. Den långa vindtrarna gör att man. Man skapar inte speciellt bra när man ligger på badström. Man skapar nog mer när man hamnar det här lite. Som vi sa mellankooniska läget. Man tittar in, man känner saker och man tar kommer den här skaparåderna till sin rätt. Så på något vis så menar du att mörkret har lite kärva ta fram en kreativitet. Det sådär fungerar jag känner själv också. Jag tycker det är jättehärligt. Jag jobbar själv till en skaparåttionalist och skriver bakar. Och det är då som jag känner riktigt nöjd. Nu blir det roligt. Så tar det långt. Man kan också ha ganska hektiskt att man ska hinna en massa grejer. Man ska göra det och man ska ha roligt och träffa venare. Så kommer hösten där man får liksom. Har det lugnt? Du har inte alls samma krav på just det. Det är sociala sammanhang. Du kan faktiskt sitta ner och skriva en bok. Men vinterlåt som har vintern är det norskid. Så det är ju knappa en motståndshandling som ni har det på mig här. Det är det inte. Jag tycker om alla norskider. Det är som vi bär lite dåliga att ta till vara med olika årstiderna. Samen har åtta årstider. De är mycket bättre på att dela upp året i olika delar och tronitta av det här. Så jag tror vi kan lära oss det. Det är ett mer delar på året. Inte bara i de fyra årstider, utan tittar på den samiska sättet och tänka på hur året är uppdelat. Mörker du och ljus påverkar hur vi måler är då inte bara en känsla utan är dokumenterat. Viktigt för dyngstryttmen som Karolina var inne på här tidigare. Det styr ju det mesta i våra kroppar. Det finns en speciell sorts therapy som liktar in sig på just dyngstryttmen. Det kallas för kronoterapi, där man använder just ju ljus och mörker som verktyg. Påverka patientens välmån. För att förstå vad kronoterapi är, så må vi veta lite om vad som har biologiska rytt. Det är ju rottar. Ton är hänriksänare överläkare på valens sjukhus i norje. Hon forskar om ljus och mörker therapy och hur vår biologiska rytt påverkar psykisk sjukdom. I sin forskning har hon sett att inlagda patienter med bipolär sjukdom kan bli mindre maniska när de får rätt mängd ljus och mörker. Men för att förstå hur det hänger ihop måste vi först förstå hur vår biologiska rytt faktiskt fungerar. Varje sällje kroppen har sin egen lilla klockan. Och tillsammans styr de vår dyngstryttmen. Alla disse säljna och klockan ska vara enkelt fin instillt än en kämpa fin stor synkronisitet. Då fungerar vi i väst. Då har vi bra hur mörken om hela dagen. Vi får ta såg åt dem att ha normalt hankar process. Vi bipolär sjukdom och depresjon. Hannar de här ryttmenna i otakt. Kroppens inre orkester spelar inte längre samma tempo. Kronoterapi ska återställda en god synkronisitet, både till ett ytterlig dagonat och till inre ryttmen i selni kroppen. Det var enkelt det som var utgavspunktet för teorien. Kronoterapi är att den påverkar biologiska ryttmen i kroppen sån att den får en synkronfin samställning av biologiska ryttmen i kroppen. På den psykiotriska avdelningen där tonnar arbetar får patienter med depression, justerapi. Dels för att ge snabbare energi, men också för att aktivera specifika delar av hjärnan. Det ser barnen som då blir aktivert. Det passar väldigt gott med samma barn som vi vet är innoverat med det här person. Det är ett väldigt gott som biologisk grundlag för att förstå hvorför detta vilka är. Samtidigt använder man blå blockerande glasögon för patienter med mani. Genom att blockera det blå våglängdena ljuset kan man minska maniska symptom och samtidigt för bättre sömen och dingsrytt. Och andra sidan har en patient som amaniisk som har allt för biologi för regelbunden med ryck-perioder. Och där kan vi bruke blå blocker när briljer, faktiskt för det slur i hjärn. Då vill den person få mindre av den patologiska maskin. Det har bort en stimulers som har lyst att den person klarer och återvinna sig normala maskin. Det är egentligen så enkelt. Enligt tonnar har det blå blockerande glasögonen haft stor effekt. Är det många som forteller att det är ganska humildigt att känna ett enro? En att det klöder slatt av. Att det känna att det är egentligen väldigt trött och slit med. Ett det kanske har sova väldigt lite i många dagar. I en studie på Valens sjukhus undersökte man maniska patienter på gruppnivå som för gandvända glasögonen. Och resultaten visade tydliga förbättringar. På att det man ska se om det är väldigt askt på måttet försvandt. I löparen yrka så var det fler som blev helt yta man ska i soda. Det var ju ganska urvandliga upplevelse för oss. Vi är egentligen vantill att det är väldigt svårt att behandla maniska symptom fort med medicin. Och tonnar upp mamma alla att faktiskt testa glasögonen. För genom att blockera blottgjus kan man heja kroppens egen mellan tonnivå. Och på så sätt hjälpa dingsyrippmen tillbaka i Valens. Det var ju inte så intressant men också för det där. Sulta, fri, vissa med den tapåsa blåblockerna blir det så. Vi vill alltså med att om ni i en en egen natto-urbon vill få lån till att bli producerat. För så länge vi har blottlyss som är kvittlyssvallig vittlyss inomlyss. Så länge det är en komponent i lyser så vill med attonin den värde väldigt unertryckighet som regel. Tror att liksom ljus och mörker behandling kommer bli en standard inom psykiatrin? Det där är en stor intresset för detta fältet. Och där en råd som ökning och forskning på effekturalys, särlig, basalt forskning, särlig, dyr, försvjökostikt. Det är väldigt viktigt att helst personell får undervisning om den är en bit med om biologisk rytt, bra effekturalys avdreddig på underutannningen. För det är en brist per dag att vi lär allt för lite om grundläggande biologisk rytt med de systemen som är en av det. Men det är ett sådana kommit snart. Jag tror jag. Men den programmer delagera är att ta in på det. Mattias Lindgren hade pratat med forskare en tonhänriks. Karolin är psykolog, grun är bra att ta sig ett ögon och professor och Lars Västerlund. Murker i bra referens med programmet. Karolin, vad tänker du om det här? Du var inne på dyngstryttmens betydelse för hur vi mår. Blå blåkende glasökan låt djus som en jättenkäl behandling. Jag tycker att det är en jättebra idé. Jag pratar ofta om blott djus. Det är som att djus kommer från härmare. Sätt vem jag jobbar med om en person i deprimerad eller har söm problem. Vi behöver prata om att ha en massa blott djus när vi ska gå läggas. Jag tycker det låter som en jättebra plan. Förändras om jag har hört mer diskussioner när man pratar om djustherapie. För det är det mer än det. Och det andra hållet. Ja, och jag ljuset är bra. Jag rekommenderar alla djus nu speciellt om som är dåligt. Vilket ungefär är en fjärde del av Sveriges befolkning. Mår ganska dåligt under vintern. Att när det finns djus normalt soljus ute försöker att sitt vid ett fönster åt minst. Allra helst går ut, men alla kanske inte kan det. Så djuset är jätteviktigt. Djustherapie finns lite blandade resultat kring det. För vissa har fungerat väldigt bra. Och jag vet också att personen som blir där på vintern med rekommendationer tar sig mester då. Det ger otroligt mycket mer än. Maste andra saker. Så att jag djuset är viktigt. Men är det så att man blir också tröttare? Ja, mörkt. Inte eller för lite djus. Vi blir tröttare, vi rör oss långsammare när det är mörkt. Det är också evolutionistisk vi ser sämre. Men går också väldigt lång tid utan djus. För ibland blir det så även om man bor nåt ut. Man nästan inte ser solen på flera veckor. Så blir ganska många väldigt däppiga även om man inte blir deprimerad. Man har mycket mysbelysning och så på vintern. Det är lite. Det är inte det här. Det är att ta upp våra skarpalamperna. Det är. Mysbelysning tycker jag är jättetrevligt. Problemet är att vi kommer hemma för jobbet. Vi kan inte sätta djus på jättelänge. Och så släcker väl alla lampor, så lägger vi oss under en fil. Ljuslyckat händ. Det blir mycket mörker. Speciellt om vi också innan vi ska gå lägga oss i soffan under en fil. Vi ska egentligen inte ligga ner. Vi ska inte ligga ner i sängen. Vi ska inte försöka återhämta oss på det sättet för en djudakt så så var. För det gör vi faktiskt så svårare sen att såna. Det här låter som att det är ganska. Back to basics på något sätt. Det är inte ett jobba lite mer. Men det är ändå påverkar hur vi mår. Det blir ett stort problem för många. Det är så roligt för nästan allting jag jobbar med. Jag går tillbaka till det jag vill är barn. Det måste vara så avvädd, det måste motionera, träffa personer. Det är basbehoven som vi börjar med allra först. Där är vi från kan vi bygga när vi har en grund. Så här årstås bör jag skarpa vår solen dyka upp. Man kan bli lite nästan skockad över det. Den kommer att enhet på att få en jätteskarp i nögon. Många älskar den här. Men om man tittar på statistiken. Så är det dåliga tider. Det stämmer. Det finns också en hel del personer som tycker att det börjar bli jobbigt under våren. Om jag pratar statistik som är när självmordstatsdig. Det som kan hända är att vi har varit i mörka väldigt länge. Det var väldigt länge sedan vi hade semester. Det var väldigt länge sedan vi gjorde saker vi måde bra utav. Man kanske försökte hålla ut och sen så blir det inte bättre. Men det är också många som mår sämre när det blir just ut. Det är mycket jämförelser, folk är ute. Precis som det sa så kanske ställt lite högre krap att man ska vara social. Man ska vara lycklig, man ska må bra. Det är ju nu vi faktiskt ska må bra. Så gör man inte det. Då blir det ännu tyngre när man faktiskt fortfarande är deprimerad. Det är en tuff tid även under våren här solen kommer. Vad säger du Lars Västerlöende? Börd blir just på staj också. Precis, det kommer. Det är just det här att den här stressen kan komma under våren. Man börjar se saker som måste fixas och donas och det ska göra sig så. Det som är lite grann också, vi som bor här upp i norr som har väldigt lite djus på vintern. Vi har ju desto mer på sommarn och då har vi ju överskott. Vi laddar ju upp på sommarn, så laddar ju upp våra batterier och hjälp. Då såg vi nästan ingenting, men vi märker inte att det är nack. Det är ganska rätt visst, helt enkelt. Vi har lika mycket. Det är lite tuffare, det är lite mer extremt än i höll till. Precis, det gillar lite extremt. Vi fick ett mail från Boel som sker välsignade mörker hade det bliken, melterbiken. Jag älskar den mörka årstiden, det är så kravlöst. Man kan göra vad man vill, titta på tv mitt på dagen, läsa om man såg och åt. Nu vaknar jag över fem tiden och vet inte hur jag ska få dagen och gå. Det är så att jag ligger i min bostad, det är ett hörn sydvast, så det är aldrig skugga nånstans. Men jag vågar kunna säga det här till folk, för de tror jag i alla fall att det är skämtar. Det finns en bild av att alla ska gilla det här djusa. Ja men så är det. Det är också kravställningen från att du kunde ju upp dig, så oljenskiner, många kom till kontort och säger livet leker. Och så känns det man att det inte är så. Det är inga konstigheter att tycka om mörker det, eller många triftjud. Så att nej, jag tror vi ska respektera att vi alla är lite olika. Är den Boel en självsfrända till delar? Absolut. Är jag Boel? Har du en bostad i norrläger då? Jag har väl en bostad, den vattenomot väster, ska jag kunna säga. Men jag vill jag bo i en liten bymme 26 invånare här och vi har faktiskt gatliser. Jag har ju få det, men det släcks ju i midnatt, men också då kan man andras ut. Men det är inte så att folk går loss på såna här ljusdekorationer på sina hus? Ja det är ganska många som kör stedhårt på det och det är jättefint. Jag vet att du också brukar ta med folk ut som inte är van av id mörkret och den nordiska mörkret och så. Utöfra och uppleva det. Det är rätt av vad det är du har gjort. Ja det brukar göra ibland, det är speciellt när man uter på en sju och isens pricker eller på en elv. Det är ju ett fantastiska djudupplevelse som man får uppleva. Man går nytt ut på en sju eller på en elv och så spricker isen och det låter som en skräckfilm. Man tror ju att allt det ska ränta. Det är en bland höfftäster man kan göra, rekommenderas om ingen man inte har gjort det. Sen har jag också tagit med folk ut och lyssna på rena i skogen. För det är ju speciellt med deras. Hur låter dem? Ja det är klappere, klappere, klappere, klappere. Det låter också, vad ska jag ha om nån stans? Det är lite spokiskt, men spännande att lyssna på rena i skog. För det är lite svårare att höra varifrån ljudet kommer i mörket. Det är mycket svårare. Sen kan man också göra och uppleva det när extremt kylat går ut. För då är ljudet extremt starka. Du har trädden som knakar och du har absolut inte varit saker och ting kommer från nån stans. Du kan ha det ljud som är hur långt bort som helst. För det färdas och väldresväldigt snart. Man kan också hitta roliga uppreves för att det inte började kosta någonting. Men blir du liksom annorlunda till sinnet i mörket? Bler du mer lågmäld eller? Ja det blir man. Det är väldigt svårt att man. Man är nån strackdanser också. Fungad av mörkret och lyssna den. Man går in och tisar själv helt enkelt. Det som händer är att vi pratar med kreativitet. Det kommer att hitta saker som man inte ser när det är så mycket andra intryck som stör. Runebrata, så pratar vi ögon idag också. För de är det jättebra under biljust. Vi ser ju bättre när det är mer ljus. Vi behöver skydda ögon också när ljuset kommer. Det är en uvuljuset framför allt. Vi har pratat med solkrämmas på huden för kanser. Men vi borde skydda ögon också. Uvuljuset borde blokera ut. Vi får ställa rådet påverkar också när tillan. Fram med solgasörden är. Hur påverkas snart tillan? Den skadas rakt av uvuljuset. De här prussoldringsprocesserna på skynnas av uvuljuset. Linsen blir grummlig och skydddaget. Men då ser man ju sig. Fram med solgasörden är så solen kommer fram också. Hur fortetiden fick du fiskare för att vara grummliga? Ja, men det är på skön. Det får man alltid reflektera. Man får väldigt mer exponering när man är på skön. Snö och skö. Snö är det platt och skön är det platt. Hur kommer in för att få in den nya köbil? Nej, den blokeras av vinner utan i bilen. Solgasörden blokeras också. Det mesta kommer in på sidan av glasörden. Vannliga glasörden? Ja, de blokeras också. Nu fortiden är de flesta glasörden. De blokeras över just ut. De är bättre än glasglas. Ja, de är bättre än de gamla glasglas. Där kan man lägga på ett filter i tillägg. Men i princip ingen som har det längre. Nej, men nu är det solgasörden på. Ja, det tycker jag. Och även om man bara går om kring lite i stan och kommer i solen. Då håller man gå mellan hus kropparna här. Ja, det tycker jag. Man ser bättre när man kommer in också. från vanhäng. -att man inte över exponerat för ju sitt som man ser bättre. -Du på sista tiden har rapporterat som lättsordssensationella fall där personer som har förlorat sin syn genom sjukdom eller så. -Jag gul av fläcken, har vårt syn att tillbaka med hjälp av ett chipp till exempel. Hur långt har man kommit med återskapar förlorat sin? -Ja, det är fortfarande väldigt experimentellt, men man jobbar med gentare piers och så för att kunna återskapar. -Broms är vi fortfarande mycket forskningen handlar om att bromsa sjukdomsutveckling. -Ofter bland en bonus, men det är ju ditt vi vill. -Varför går det i man jobbar med när jag handlar om bromsa? Vilka är en stor sjukdomarna? -Ja, men glöko och med en annan stor det vi jobbar på är en avdelning. -Glökom, kallusgrönsdagen, det trycket är för högt. -Ja, det användar vi med bivitamin, vi är två olika studier för att se om det inte kan bromsa och vistel skydda syn där. Sen har vi också stramsäls forskningsprojekt när det gäller ålders och graterade makledegenation. -Nu har jag gått tillbaka till grann till det här med gröns där refornebivitamin. -Ja, i den ena studien är det en variant av B3, som Nikotinamid, som man behandlas med. Den är en stor international studie som vi är med. Sen har vi en egen lokal studie där vi behandlar med B6, BNI och B12, en vittamin cocktail. Allt det här baseras på ljurstudier som har gjort sin annan som har visat på skydddande effekt. -Ska man se till att äta lite B5-tabiden? -Förbyggande och syfte. -Ja, det är en så fråga som man ska göra. B5-tamin är inte så farligt, för mycket B5-tamin går det mesta ut med urinelsändingen. Det filtereras bort, men överdelen intagar B5-tamin det inte bra. -Ett en normal kost till att börja med. Om du är en riskson, så kanske man skulle kunna göra det. -Sämtligt att vi gula fläcken, för det är väl den som de flästa är väl reda för. -Ja, det är väl den de flästa är redda för, för det är att man får. Man blir inte helt blind, men man får lurea över ett mycket synen. -Då är det så att det är själva den här blinda fläcken man har som blir större eller hår? -Nej, det är inte den blinda fläckna. Det är mitt i nätin. Det är en våteform. Det finns en torreform och en våteform av åldersrelaterad makledegeneration. Den våteformen är rätt. Det är mitt i prick där vi ser som allra bäst som drabbas. Den nätinan. Man kan tänka sig att när ljus kommer in så producerade det bli en chemisk reaktion. Det blir sådana som vi ställer sopphosen där och sen väntade på att sopphjungskå kommer hämta den och städer och göra det rent. Men sopphjung kommer aldrig, så blir det mer med sopphjungskå, så ser vi sämre för det här nätinan. Det är inte anatomisk skicks, men den skulle vara. Det är den processen vi måste försöka backa eller om vi kan gå in med jämtare pius om vi kan återskapa den fungerar den nätinan. -Hur mycket tänker du på dina ögon? Du har tagit av dina glasar den här nu? -Jag är ingen förebild när det gäller att skydda min ögon. Jag gör en motorsågel och håller på med. Jag har glasögon på mig och de skydde, men det har faktiskt dålig på att ha skyddsklassögon. -Ska man tänka på att såg lösögon ute? Men när man är inne, ska man tänka på att det inte sitter för sallmen? -Det ska inte sitta och läsa i mörkret. -Det skade ju inte ögon och läsa i mörk. Det gör ju bara att det är jobbigt. Du blir med 30 ögon och 30 huvudet för du måste koncentrera det mer. -Det ska ha det inte ögon och löser i mörkret. -Nej, så det kan man gått fortsätta öra om man nu ska vilja. Så lägger inte blott just. -Det får bli sista ordet. Tack så mycket. Rune Brata-sett, ögonspecialista professor i Optometri. Tack Lars Västerlund, mörkret och kylansglada vänner och Karlin Erkers psykolog. Jag har också Christian Henrikson och Tonne Henrik Sen. Reporter där var Matias Lindgren. Kropp snabbla, Sveriges radio.se är adressande nu och oss på och mig nu också på Insta och Facebook. Nästa vecka pratar vi om de där 24 kotorna sammanbunda i en s-form omgivna av senor, diskar, muskler, ledband och en del annat. Mycket som kan gå fel och göra ont. Som ungefär 80 % av er som lyssnar redan vet det handlar alltså om ryggen och hur man bästa hand om den i nästa vecka program. Stina Näslund producerar Asi Danka Action 70-Judet. Jag heter Ulika Elmar, som nid man. Vi hör sen. Hej då!