Förtroende

Det här är MkV-poden med annan staffan. Hur medivet är det att få klara världen? Och det här är avsnitt nummer 2. Och i dag ska vi prata om medgetidigt och vad det betyder för någonting. Och vi har med oss igen en gäst, det är Fredrik Sjärnsätt som är docent inom mediekommunikationsvetenskap MkV som staffan och jag. Om vi ska höra lite vad du får skomt Fredrik i relation till medie till id. Blodos börjar med en kort inledning kring medie till id som jag har varit ganska mycket omdiskotering. Eller tillgitt i allmänhet nu under corona pandemin. Alltså att mycket av det är hur vi ändrar vårt beteende bero på att vi litar på information som vi får genommedet till exempel. Men även bero på tillgitt till olika samhällsinstitutioner som folkhälsomundigheten. Så det var ganska mycket diskussion om tillgitt och förtroende i samhället som är en viktig del i krishandtering och hur vi kanske får ändra vår beteenden. Men Fredrik, vad är då medie till id? Ja det är en väldigt bra fråga och det finns ingen som har ett bra svar på det. Vilket vill hända om intressanta saker med begreppet meditelit. Det som man kanske tänker på omöderbart är förstås den tilltro eller det förtroende som människor har för innehållig medie de framförallt oceanalistiskt innehåll. Lite om man på det som säger, lite om den information som sprids via medierna eller gör man inte det. Men meditelit kan egentligen betyda en massa olika saker och får man egentligen mäter när man mäter det här. Det är lite granhörligt i dunkel ibland. För meditelit kan förstås också innebara en av de slags generellt till till mediesystemet som sådant. Det kan också betyda att man litar på vissa institutioner eller inte andra. Det kan hänga ihop med att man litar på vissa specifika journalister och inte andra vissa personer och inte andra. Det är ganska sällan som man när man görs sådana här studier och det görs hela tiden sådana här studier i Ankehet. Form där man frågar människor om deras generella tillit så rör till medierna och även mer specifika frågor. Så är det ganska ovanligt att man egentligen specifierar vilken analysnivål är det här handlar om. Och det är också ganska ovanligt att man har de vidare avancerad operationalisering av själva begreppet tillit som sådant, alltså var innebär egentligen att lita på någonting. Så exakt vad det här är. Det är inte alltid så lätt att bena ut. Det kan betyda ganska mycket olika saker. Sen kan man också tänka sig att det som man mäter när man mäter tillit för att komplicera det här ytterligare är någonting helt annat än tillit i medierna. Alltså man kan ju tänka sig att man mäter en slags allmän mistro eller missnöje med samhällsutvecklingen. Men där man då indikerar det genom att när jag lita inte på medierna är en jävla ett jävla elitprojekt. Det är bara eliten som får komma till talstär och det är klart att jag tar avstånd från det. Så det kanske inte egentligen handlar om den faktiskt ska tillit som man sätter till den information som man får genom medierna. Utan det kan vara uttryck för olika andra typer av känslor också som vi ser i sina typer av mätningar förstås. Därför är det här ett väldigt komplicerat begrepp egentligen och det är komplicerat fält och det är väl därför det är ganska spännande. Kan du ändå ge ett exempel hur det operatsenaliseras meditilligt äldre om man uttryckat det på ett annat sätt? Hur frågar man om meditilligt vanligvis? Ja, man är en fråga av lite olika sätt men den vanligaste frågan är väl egentligen att frågar också på ner. I vilken utsträckning har du förtroende för eller litar du på och så kan det vara olika medier om man specifierar public service till exempel. Eller medierna är mer allmänt. Sen finns det de som ges på strömbäckter som man får i slaget att man måste vara tydliga och mer specifiera den här typer av en kärtfrågor. De förslaget att vi därför måste fråga den sån här en kätt konstruktion alltid måste se ut som att vi måste fråga vilken tillit har du till den information som du får via den här mediet eller så. För att det är det som han menar är det intressanta att undersöka och intressanta och mäter det här. Och andra specifierade på andra sätt vilken tilltro har du till följande institutioner. En ganska vanlig fråga är de amerikanska mötningar där jag frågar vilken tilltro har du till de etablerade medierna, vilket för mig då kan fråga sig vad är det. Och lägger människor in i det och vad tänker de på när de svarar. Och ganska ofta så förutsätter tror jag många att det har också andra de journalistik och informationsförmedelande nyheter, till exempel. Eller medier av den slagen. Men frågorna är ofta allmänt. Men mer allmänt ställda och medier är mycket mer journalistik naturligtvis som är bara en fanger. Så det är väl. Man mäter på lite olika sätt, men man har hållit på mig det under väldigt många år kan man säga. Och mätt tilliten till medierna genom den här typen av ganska så generella och inte så teoretiskt affinerade ankhet under sökningar. Men vad de har visat över åren är ju att tilliten till medierna ändå är ganska hög i Sverige och i Norden. Och tilliten till public service medier, speciellt är väldigt hög. Och tilliten även till det som vi kanske lite slarvet ibland kallar för de etablerade traditionella medierna. Som till exempel lagens nyheter eller svenska dagbladet eller sådär. Med lång tradition och från nationalistiska ambitioner där det är tilliten också ganska hög. Och den är ganska så statisk över tid också. Det är inte så stora förändringar eller svängliga man kan se. Även om det är såklart har varit en slags diskussion i samhället om att medierna. Att tilliten till medierna minskar och det är sant och framför allt är utanför Sveriges gränser som minskar en ju en del. Det är också en sannig med modifikation så att säga den minska från ganska höga nivåer. Den minskar inte så hemskt mycket. Det är inga dramatiska förändringar egentligen som man kan se. Men vad händer under kris till då? Ja det som vi såg är väl att tilliten till medierna var ju ganska. Det var lite olika mötningar som presenteras i våras då om vi tänker på den här specifika krisen alltså corona- -situationer under 2020. Så under våren 2021 så så presenteras vi lite olika undersökningar. Om det gäller de visade på att tilliten till medierna sjunk ganska mycket. De undersökningar som vi gjorde pekar ju egentligen inte på att tilliten till medierna sjunk i någon dramatisk. Om man jämfört med 10 andra 10 minuter utan det var fortsatt höga nivåer och tillit till medierna. Generellt sett var det egentligen inte bara till medierna och man tänker tillit till andra institutioner i samhället som vi också med. Så brukar man väl säga att den tilliten generellt sett ökar i tider av samhäll i kris. Det är det som man brukar prata om en sån där rally around the flag effect att människor samlars och slutar upp kring samhällets institutioner- -som till exempel politik och myndigheter så i de initiala fasen av en samhäll i kris. Och nu är det vi tillsammans och vi alla går ihop och vi känner högt till våra ledare och så där. Sen brukar du dig ganska snabbt av, ta dig en ganska kortvarig effekt. Men den har man ju sett i den här statsvetenskapliga undersökningar just i relation till samhäll i kriser som corona eller andra liknande kriser. Ja, det var flera sak att göra det fråga om vad det är helt enkelt spontant. Det är ju intressant att nåden sticker ut här. Det är inte så, men att det är liksom andra förtappade delar av världen som syder ihop vad folk ängelen är. Det är inte så att ängelen alltid handlar lågt här på det här med journalistiska traditionen och så där. Var det lite mer om hur vi skiljer oss från öververden? Ja, det där är en intressant fråga för att alltså generellt så att de nordiska länderna och de protestantiska länderna i Europa skiljer ut sig i alla tillitsfrågor. Vi har en högre tillit till myndigheter till politiker och till våra med människor än vad man har i de alla flesta delar av världen. Och det där har man ju velat förklara på olika sätt. Många har ju pekat på som till exempel Lars Treggård och de här att det finns en sån här lång historia av tillit och av jämlikhet i Norden och den protestantiska länderna. För det är någonting man vet, någonting som man ska säga ganska ens om i tillitforskning så är det att jämlikhet och tillit hänger ihop. Att ju högre i grad av jämlikhet, man har ett samhället stå högre i grad och tillit finns också mellan människor. Och då har ju vissa pekat på att vi har en unikt lång tradition av jämlikhet och frihet i Norden med fria bunder och ganska tidigare experiment med demokratiska styrelseformer så att det där lägger grunden för en lång tillit tradition. Och det är klart att om man anarks. –som skulle vara sant, vilket jag är ett växant till. Men om man gör det, kan man väl tänka sig att den höga medit tilliten– –och så är den effekt av en generellt sätt högt tillingsitutioner– –till myndigheter, till politik och till våra medmänniskor– –som spiller över, så att säga även på journalistik och medit. Det är klart att man kan se att i länder med stor ojämlikhet– –så är också tilliten till medier betydligt lägre. Som till exempel storbritannien, som gör ett ojämlikkt, klassamälla– –och USA, som också präglas av enorm ojämlikhet. Det är klart att det här finns ett sånt samband. Men det som man inte gjort så mycket i forskningen– –och som vi har väl att göra, men en så länge tillskott med– –är att mer systematiskt tittar på relationen– –medan till lite olika mediesystem. Att inte ta den här stora frågan om jämlikhet eller långa historiska– –utan tittar på hur man organiserar sina mediesystem i olika del av världen. Det finns koppligen nåt som tyder på att ett visst typ av mediesystem– –fostreläskapen höger grad av tillit. Man har pekat på sina medier, komparativ medieforskning– –där man tittar ut över och jämför mediesystem i olika del av världen– –så brukar man ju prata om att en nordiska mediesystem– –et en speciell form av organisation av medierna– –med en starkare public service– –som har det finns på de alla flesta andra håll. Högre pressstöd, stöd till traditionell journalistik– –en längre tradition av tryck och ytterande frihet. De nordiska länderna kommer alltid på plats 1, 2, 3, 4, 5– –i pressfibom index, där man hierarchiserar ranka världens länder. Att såna saker skulle också skapa en medier miljö– –eller en samhäll i miljö som är en ökad grad av tillit i medierna– –för att medierna fungerar på ett visst sätt. Det där är ganska få som tittat på den koppligen och försökt– –om oss måste man också göra en komparativ tillit studier– –och sen sätta det relation till olika mediersystem. Det är inte så många som har gjort. Det man inte heller har gjort så hög ut sträckning till forskning– –medit tillit är att koppla den till faktiskt medieanvändning. Så spelar det någon roll vilka medier man använder, hur man använder medier– –och den tillit man känner till medier. De här sakerna har inte kopplat samman så mycket i forskning– –utan tillitsfrågan har legat lite som en egen ö. Man har undersökt bara det och skickat utankäter folk och frågat– –litar det på medierna, utan att sätta det så mycket i relation– –till olika andra saker som till exempel hur mediersystemet ser ut. Och till exempel frågan fråga till då. Parti, subpatier, frågats det om det är det här undersökning du pratar om. Vi sa i den där koppien en nån stark bäripp och kvarrerna och så där. Ja, det är ju det som man har sett i Sverige. När man pratar om att tilliten till medierna funkar någon till norrligt Iran. Det är ju så att den funkar inte generellt, utan det sker en ökad polarisering. Där partiserna är en av de saker en starkaste förklarande faktorn– –till bristandele sjunkan eller låg tillit till medierna. I Sverige så är det ju så att om man då sympathiserar med Sverigedemokraterna– –så har man betydligt lägre tillit inte bara till medierna– –utan till allting, till politiken, till smyndigheter, till samhällsinstitutioner– –och till andra människor, till sina vänner, till sina släcktingar och till sin familj. Så man har generellt sett lägre tillit till allt. Man kan säga att man är en låg, litare är inget allmänt. Vad som är högnar och eget om det är så att man får att man inte lita på nåt drivstill– –om populistiska rörelserna som säger att allting skit, eller om det är åt andra hållet– –att säga det vet jag inte. Men det är helt klart så att den kopplingen är väldigt stark– –mellan partisyn på tio och tillit och så ser det ut som du så även i USA. Det är en väldigt stark portdisen ship i den amerikanska medisanvället– –där tilliten till fiendens medier så att säga den andra politiska sidan– –med det extremt låg bland de som övertygare publikaner och tvärtom. Så det är en jätteviktig förklarningsfaktor helt klart till tillit. Vi är forskningsprojektet medietidled, information, under pandemin. Där har vi samlat in ganska stora enkättata. En sak som var lite intressant att säga det var– –att man kan förklara varierande medietillit– –bara för vissa länder genom ekonomiskt bakgrund till exempel och utbildning. Det är också därför att gå vidare med att bäda in med det tillitsfrågan– –i lite större fråg och kring mediesystemen och olika mediekultur. Det finns vissa länder där den ekonomiska bakgrunden klass till hörighet– –kan förklara att det finns olika utpräglad medietillit– –men i länder som i Sverige så hjälper inte den varieablen till att förklara– –att man dita olika grader till medierna, till metabolerade medier och så vidare. Utöver det, alltså metodologiska frågor, hur frågor man om medietillit– –och att det kanske borde bädas in i lite större fråg och kring mediesystem– –vad är det med att vi behöver veta om medietillit? Jag tänker också att ett problem med den här typen av undersökningar– –som jag börja lite med att säga det är att man inte så ofta funderar på– –var att tillit egentligen är för någonting och vad betyder det för människor– –att säga att de litar på någonting, vad betyder att litar på någonting. Jag tror att man måste lämna lite grann den här surveybaserade– –ankert forskningen på det här området. Och istället kanske var lite mer. Det är också en metodologisk poäng– –är att vara lite mer kvalitativt och intervjärda. Att faktiskt göra intervju med människor, prata människor på ett annat sätt– –och försöka förstå vad det kommer egentligen menar när de säger att de litar på någonting. Och hur alla de här olika dimensionerna har att litar på enskilda texter– –på enskilda journalister, på systemet som helhet. Eller hur de hänger ihop och är infletad i varandra på något sätt. Som man bara kan egentligen komma åt genom en annan metoder– –att ställa en kätfråga till människor tror jag. För det är klart att en uppenbar sak är att det finns en ganska gott skäl– –att inte litar på allt som står i tin, eller som vi ser på TV. Det verkar ju väldigt konstigt att litar på allt det. Att ha en väldigt hög tilltrådare skulle man ju tycka att det var ett stort– –sammel problem med människor i allmänhet, trodde att allt de hör det var sant. Men där imot så kan man säga att det var ju olyckligt för det demokratiska samhället– –om man inte har någon tillit till själva institution, själva idéen– –om att det ändå går att förmedla informationkorrektat systemet– –medysutemenet försöker ändå på något sätt förmedla information. De berättar inte bara lögnor och sagor för oss. De försöker ibland blir det fel vi kan litar på allting. Det är lite med olika saker, eller hur man litar på systemet som helhet– –tror att ändå försöker ge oss information, eller om man inte litar på det alls– –eller om man bara har en kritisk inställning till vissa texter. Det är ju ett grundproblem i väldigt mycket av forskningen– –att man är ganska normativ och går in med ett slags före förstås– –om att tillit alltid är bra, positivt. Det bygger upp samhället, det skapar demokratiska institutioner. Det är ett gott värde, medans mistro är det en anomalie– –som man bör försöka undvika. Det kommer ju också ur de gamla sociologiska perspektiven– –på tillitens funktion i samhället med generellt. Vi kommer ihop att komma in på det när vi pratar om låmansbok– –men där tillit också ofta ge en kvalitet. En stags etisk kvalitet, moralisk kvaliteten– –är en kvalitet som grundenföring samhäll eller årning– –på de sociologiska åren. Det måste man ju problematsera och gå vidare med den frågan– –tukar på ett mer seriöstet i medie till ett forskningen– –att mistro är inte bara dåligt. Det är ju helt sjukt om alla trådde på det som står i tidigare. Eller hur? Samtidigt finns det ju en annan sak där Sverige stikar ut– –i vår studie, alla fall i vår stor ankatsstudie– –är ju när det gäller till information som delas på sociala medier. Det är väldigt liten tillit, alltså folk är väldigt kritisk mot sociala medier på något sätt. Det känns ju med att det är en effekt av någon slags media literacy– –medie kunnighetsutbildning som är så stark i Sverige– –måste vara själv kritisk och så vidare. Det är det på något sätt uppfattas som bra att ha mistro för sociala medier. Det är ju helt sant, för där stikar Sverige ut väldigt starkt– –med en väldigt låg tillit till sociala medier. Det skulle man egentligen kanske vilja gå vidare med– –och fundera vidare på oljtegan vad de resultaten betyder. Om det kan ha finnas andra anlinjer till att de svarar en förlut– –som har gjort det för det i vissa andra studier– –om man ju kunna peka på hur, till exempel, åtminstone Sverigedemokraterna– –så väljer vi högre förtroende för Youtube, NFD, etc. Men det kan man väl tänka sig att den finns en sån ganska stark diskurs– –på det i medinstruer medierna man kanske även i skolväs. Sen är det hela media- och informationskorniet– –att man ska vara försiktig framför allt med innehållet på sociala medier. Sen tycker jag att det är helt enkelt. Det är väldigt svårt att tolka de här resultaten från den arkäten som vi gjorde. Det är oklart vad människor lägger in i begreppet sociala medier. Är det så att de menar om de har läst en artikel som ursprungan publicerar sig en tidning med den spridsfia sociala medier? Om man lägger till den artikeln om man ser en på en social medieplattform eller tänker människor– –när de svara, kanske på sånt som deras kompisar skriver i sociala medier. Det är oklart att folk inte lägger in i det där och är oklart om man egentligen kan fråga på ett sådant sätt– –om lite på sociala medier. Men det här är frågan om mistro att det är normativa så att säga. Det är väl också något med att den här typen av forskning– –att det är lätt utifrån det varför att tolka det som systen bevarande. Kanske kunskapsinteresset ligger väl ditt nära staten, de som är forskningspengen. Det här är något de har ett intresse för att vilja veta. Det är väl rätt skäl att hela sin kommande lönkande undersökning. Det kan man väl tänka, den ligger väl dels nära, kanske staten och centrum– –och att det ligger nära, vad medierna själva vill veta– –och kanske framför allt vad journalistiken själv vill veta. Det är ett annan det kanske av journalistikens frågeställningar i Vismån också. Men naturligtvis finns det någonting som lite problematiskt i hela utgångspunkten– –att säga ett gott samhälle, ett samhälle där alla tror på det som står i tidningen– –där tala maktavarna till folk. Det är inte nödvändigtvis att det är bra. Men samtidigt tänker jag att det som länder också är olika saker. En generell tråd till att säga informationspridning och ett rationellt samtal– –i offentligheten kan fungera på något sätt, genom medierna. Det är en förutsättning för en demokratisk samhälle överhuvudtaget. Så mistronriktas mot själva institutionen som helheten– –att det är en sån här epistemisk kris som man har pratat om. Det finns ingen, vi inte kommer överens om hur vi änska sprida information– –och hur vi ska försöka för att ta samtal. Då kanske öppar att låg tillit är skadligt för samhället. Men om man tänker sig att hög tillit eller låg tillit i form av– –att man är kritiskt inställ till enskilt innehållel– –att det är ett tecken på att det är ett ganska sunt– –och sunde offentlighet där man kan människor ha det. Om alla i kronor har det blivit till lite på Peter Volodarski. När man annars har en liten avslutning som du inspirerade oss till– –men vi tänkte höra om du skulle välja en låt som beskriva– –medit tillit vilken låt skulle det vara. En låt om är det lite lite. Nej, du är det vård. Jag blev svårt. Jag har en låt, men det är ingen låt. Det är en dikt, men det är kantoonsättare. Det kan kanske fånga den av han Aspenström. Han läste en nyårstikt i radio 1970. Det jag beundrar hos dig är villigheterna att leva sönderat– –utan en sätt lyfte om att solen ska gå till sitt arbet i nästa morgon. Det måste alltså finnas en objektad kraft inom dig. Ett hemmlikt argument, insändare och motagare– –som är bättre under detta om livetsmening och världens möjligheter än du själv. Det är en av strafen där en dikt en gång. Det är att du går upp varje morgon, trots att du inte vet om solen ska gå till sitt arbet. Det tänker grunnläggande till hörden och institutioner. Det är nånting en förutsättning för ett socialt sammanhang i ett liv överhuvudtaget. Okej, då är vi i den populära delen Vi Läsa. Vi har med oss fortfarande Friedrich Skönstedt. Nu har vi också en tillgast Heike Graf, som är professor i M.K.V. På solen också. Hej! Vi ska prata om kanske en favorit bok till Heike. Och en nu favorit, kanske, till Friedrich. Jag vet inte. Vi har en klassisk text som tar upp förtroende av Niklas Loman. Men ska vi kanske börja med själva bok ändå? Vad är det för bok, Friedrich? Vad handlar det nån? Ja, den handlar ju väldigt mycket om det som heter på svenskig svenska överskötning– –förtroende en mekanism för reduktion av socialkomplexitet. Det här är ju inte nån ny frågan när Loman tar sig an den 1968– –kommer den här voken, men frågan om tilliten eller förtroende– –troll för den sociala åringen för samhället som sådant. Den är urgammal och en av de första frågorna i sociologin från 1800-tal– –delsfrinnan också. Han tar sig väl andra frågan på ett nytt sätt, kan man säga. Genom sin funktionalistiska struktur, funktionalistiska eller vad man ska kallar– –för eller Equivalence funktionalistiska som det kallas efterrådet– –på svensk efterrådet perspektiv på tillit. Det är ju en väldigt intressant bok på många sätt. Jag har tyckte om att läsa, även om att läsa Loman får man beröd på– –att det är inte så är de skratfäst, utan det är ganska tortskivet. Om man får kämpa en del för att ta sig genom den här tunna voken– –som säger att det är en av hans mest tillgängliga– –men då är det en uppförsbackig för den som är intresserad. Men hans utgångspunkt är att det måste man köpa den premissen– –då att reduktionen av komplexitet är den viktigaste mekanismen– –för att hålla ihop samhället på något sätt för att skapa de här systemen– –som avgränsar sig i den stora, kautiska världen. Och köpa man inte den premissen, då blir ju boken för oss ganska underlig– –men man måste gå in med den premisen som Loman har. Och då menar han att förtroende är en mekanism för att reducera den komplex– –med det intressanta det som jag tycker är det mest spännande med voken– –är att han också säger att mistro är det. För tidigare har ju sociologer sagt att jag med förtroende är en– –som komplexitet reducerande mekanism– –som gör det enklare i samlivet med andra också. Och som får oss att gå upp om hållaren och skapa ett samhälle. Men att mistro skulle ha samma funktion. Det tycker jag är en intressant tank i den här voken. Ofta har ju tidigare såg in som har ju tänkt sig att– –förtroende någonting gott, någonting samhällskapande– –så att det här medans mistro är negativt och farligt och hota samhället ordning. Men så tänker du inte Loman egentligen. Det tycker jag är spännande. Hejker, kanske du kan också ge din läsning– –men kanske också berätta lite med om vän Niklas Loman. Ja, det kan jag göra. Niklas Loman var en tydsk sociolog och kan dock 1998– –så han blev bara sju ett år gammal. Man har mycket produktiv och skrivit seks till böcker– –och kanske över 350 uppsatser. Och också han hade den här idéen– –att oppretala den klassiska andan– –att lägga tyngpunkten på sociologins allmänna frågor– –så det har med att utveckla en generell samhällstheorie– –som inte är så varnligt längre att göra. Den är baserat på de förenseringar– –så det är ett slags de förenseringstheorie. Och kan stora frågor är hur är social ordning möjlig– –och hur nån man ditt, det är egentligen den fråga. Då är förtroende, som frilig och inne på en mycket central kategori. Lussigt visar han blev ju känd genom den här striden– –med Jögen Habbamas 1968– –och då var det frågan kring om det normativas– –inplacering och betydelse eller icke betydelse– –vid analysen av sociala skeenden. Och kan trycka att normativa teori problematiska– –och det var den här stora– –och då blev han ju kändt egentligen först om man började– –titta lite närmare och läsa honom– –känd i Tyskland kan man säga. Den här fränskjuta innefrågar att det är– –den här redaktionerna komplicitet– –som du förstås av om fräkten är väl också historiskt bestämt– –i Lomansvärd. Vi lever i en värd helt enkelt av den här kompliciteten– –existerar på ett sätt som man kanske inte gjorde tidigare– –på det så att det är så lukt öll. det är lite harbe mass i det här modernitet och så vidare. En gång i tiden fanns traditioner och aktiviteter och tätta gemenskaper och så där. Och där har inte det här frågan av förtroende samlat bränande inbörd som den har för oss i en modern värld. Jag stäppse med det eller? Det stämmer absolut. Men nu har vi ingen autoritet längre. Vi har inte nåt centrum som bestämmer hur vi ska tänka, vad vi ska göra. En verken politiker eller ekonomin kyrkan eller något sånt. Vi har inte längre. Nu har vi också en uppsjur av olika informationskällor. Vad ska vi tro på? Och vi har den här kontingens erfarenhet, att allt kan också vara det annorlunda. Vi kan se det också med ett annat perspektiv och förtroende är en sån kategori att vi bestämmer framtiden genom att ditta på någonting, lämna vi ut oss och hopp och antar att vi blir inte så så bra genom det att det går bra på något sätt. Vi behöver förtroende för att fattar beslut och gå vidare eftersom vi vet inte hur framtiden ser ut. Vi vet inte hur den är så ovis. Den är erfarenheten att så mycket ovis också. Det är för att behöva vi någon mekanism för att reducera den här ovisheten och det är förtroende. Jag tror att det får en allt större funktion i den här moderna tiden också. Ja, jag instämmer ju det som man kan läsa boken absolut. Eftersom det här med ekivalens funktionalism är ju det som att sociala mekanismer kan ha samma funktioner och då kan de är omgissa utbidbarra av sätt om de egentligen helt olika fenomen på något sätt. En annan ekvivalent i förtroende i Lommans begreppsvärd är ju förtrogenhet. Så det är klart att leva man i ett litet och mindre komplicerat samhället. Och då har man förtrogenhet, direkt förtrogenhet, direkt i erfarenhet av det sammanhang där man befinner sig, men just större och mer komplicerat samhället och moderna samhället blir det så mindre direkt förtrogenhet har vi och då måste det ersättas med förtroende. Så det är klart att det finns en sådan modernitets, men samtidigt så säger han ju också vilket du pekar mot en annan ålkning att det som i grund och botten gör att vi behöver förtroende är att vi inte är andra, men det finns andra människor i världen. Och de andra människorna, alltså när mänskligheten, att de är subject, att de är oberäkterna, gör att vi behöver ha förtroende. Så det är klart att förtroende är en central socialmekanis, även i förmoderna sammen med alla samhällen. Så han är ute efter någon universälprincip som jag uppfattade så klart, men den kan ju ha blivit viktigare i ett stor skaligt modern samhälle. Eller också mistro, det kan ju också vara en riktigt att vi inte lita på då. En annan förutsättning som jag var lite impad av i läsningen nu, då var den här tids resenomanget i kapitel två, alltså. Först tänkte jag nu kommer ju såna Makro-tidigt, sociologiska Makro-tidigt tillbaka till ämtiken, men det var ganska enkelt idé, liksom att det finns två olika typer av nu, ett som är händelser på en kedje, och sån kontinuitet, och sen så det andra som är tillståndvaraktighet. Och egentligen så hamnade det här problem, förtroenden mitt i mell, och man kan vara hysa förtroend och dela ut förtroendet i det här tillståndet av varaktighet. Vi vet ingenting om framtiden, och vi vet för lite, och samtidigt som måste vi liksom göra den här kalkylen, liksom baska skj. Och det förklarar ganska bra, tycker jag, den här. Varför behöver du se det här komplicitet, att vi befinner oss i den här tidsdilemmat, och som är också nästan kanske lite mer universellt, eller återkommande. Ja, vi kan ju bara hysa förtroendet i nytt, men sen, sen i med den här händelsen var som är händ i efteråt, får vi ju först se vad det är rätt eller fel, vad vi har gjort. Så, och därför är det hela tiden tidsaspekt mer, det är ju. Ja, och att man tar någonting ut i förväg på något sätt, utan att man. Men jag tänkte bara gå tillbaka till det där med förtroendet ganska kort, för att relatera till medie till lyd som är gjort temat, för idag, eller för det här avsnittet. Och om vi pratar om samhället i dag, som medie samhället, där vi tar del av världen på ett medierad sätt, och det är en annan slags förtroendet, inte den direkta, den upplefter. Krävs det då också en annan. Det är medier till lyd, krävs den annan slags till lyd, när det är medierad information som vi, och erfarenhet som vi tar del av. Ja, det är klart att det är ju en liknande princip, att vi kan ju aldrig som mediekonsumenter, veta om det som står där är sant. Om det var oss och det händer, vi kan inte kontrollera det själva, men vi kan inte få en direkt förtrogänhet av de händelser som reproduceras i medierna. Och det är klart att vi måste sätta vår tillit till det här systemet, att de har försökt berätta som det här, eller den här texten stämmer, eller den här källorna, har berättatsandningen, eller bilden är inte manipulerad, eller vad det är vi lita på. Och precis som som lov man skriver så antar jag att man bygger mycket av den här tilliten på just att man övertracerar information från det förgångna, och extra polerar den in i framtiden, då att jag har tidigare visat sig vara husat korrekt, och därmed så kan vi nu lita på det här. Så det vill en liknande logik, men jag vet inte om det är annorlunda i ett medier samhälle, eller ett samhälle utan medier. När bara kanske är det sammanhangat att du har nya medierplattformar, du har kanske ingen erfarenhet med dem, och sen har du kanske hört, för någon som du lita på, man det är intressant, och den de är sam information eller något sånt. Så du har ju mycket, mycket mer källor i så fall, och kanske plötsligt märker du de du har lita på tidigare på de heter traditionella, men egentligen gör jag inte längre det, så jag tror förmodligen kan det henne att hållbarheten är mycket kottare, också på förtroende nu i det här ganska snabba, och den här komtingens erfarenhet är att det kan också vara annorlunda, så att du måste säkras på nytt hela tiden. Det blir en ganska stort annorlunda, så uppgifterla också för de här traditionella mediehusen, så att de vet. Ja, för då kan ju ställa ett mistro var en mer effektiv väg om man tänker att det ständigt växer fram nya plattformar med det som helst blir mer komplicerat, ja, men då har jag liten inte på något. Ja, jag litar av stånd från allt där, kan ju vara en mer traditionellt sätt att reducera kompleksitet och egentligen i förhållan till. Ja, det kan man göra, men sen gör det ju också svårt för dig om du vill veta vad ska jag nu lita på, vilket information jag behöver nu, egentligen här i den här pandemin, vad ska jag göra nu, då behöver du information du kan titta på. Och jag tror att mistro är, jag tror då går det inte ute i huset, går det inte upp, jag säng en längre faktisk, jag tror det inte att det funkar så bra för den enskölde för individen tror jag. Nej, och det tycker jag är lite spännande. Jag kan inte se, jag vet inte om ni andra har sett att lov man genomtryckt ett bra svar på det, för att tillit och mistro är ju förstås båda med mechanismen för att reducera kompleksitet. Och så säger han ju i slutet av åkerna att för mycket tillit, det har ju socialt negativa konstgränser, men för lite tillit för mycket mistro har ju också det. Men hur, hur reglerar vi då detta? Vad är det för mekan, hur hittar vi en mekanis för att liksom- Jag tyckte jag uppfattat ett svar, men jag hade också liksom kämpigt med läskig för att ibland låt det lite som en själv hjälpsbok. Jag ska gå på morgon, lyckas lite på andra människor och lyckas om lite på mig, och så är det väldigt konkreta saker som var intressanta. Men så fanns den slakt underliggande svar som jag tolkar som cybernetik, men alltså mer eller mindre. Vi ska anpassa våra egna system till omvärldens system, det är en anpassning process, och då ska vi ta bort berovis, som cybernetikens kompleksitet, och vi ska använda feedback mekanismen. Men vad är ingenting som har sagt att vi har sagt ordetsubnetik, men det är som en maskid som handverkar eller ett sätt som en maskid fungerar. Ja, men det är jag tycker att man slås väldigt starkt, alltså jag vet inte hur det vet jag inte hejkar, hur faktiskt inspirerar han var av subnetiker, men jag tycker att man känner en sådan tendens, så det är ju mycket dera handlar om man lyckas liksom- ja, men just att reducera brus och entropi, och som är det hotande hela tiden som man ska på något sätt skapar de här systemen från motverkar, entropi, och så vidare, och att det är just är väldigt tydligt- och jag skrev ju det till er innan, och vi hade det av samtalet att uppfattar lite som att han ser handl. Utgå från den frågan. Vad händer om vi tänker att samhället är en maskin? Ja, då händer det här. Då ser det ut så här. Jag har läsat i lite annorlunda. Han var påverkare av stabiliteten. Det stämmer, men det är mer tanken av selektion. Det är näselektion som i kanismen. Den är den som hela tiden man gör. Alltså, observation är baserat på selektion och så vidare. Och det måste du göra nu är nu mer faktiskt att selektera. Nu finns jag också den här tanken i den här digitala samhället. Det finns ingen sektionst vånglängre egentligen. Så att du har skillnad behöver inte längre göra det. Det är inte den här antpassning eller feedback eller det mekanisk. Så ser jag inte det utan. Ja. Allt är baserat på att selektera och det gör ju alla. I princip alla system gör vi observationen och så vidare. Vi väljer det ena för det andra. Jag tänkte på en sak som du sa företaken när vi pratar om de här nya. För det är en annan sak, lite annat spåren här boken som jag tyckte var bra. När vi nu är det så mycket nya medier så kanske man får prata med de kompis som säger att jag. Det här jag litar på de här och så väljer man också lite om. Men det lyfter att jag är ett bra tanken förtroende för förtroende. Den här meta eller refleksiva processen att det är egentligen det som är basen för den sociala ordning. Det är inte att vi nödvänd tillsbara lite av själv, utan att vi också litar på att andra litar och därför så upphuvudet talar vi liksom system. Därför fungerar det så att säga. Vi tror att andra också kommer agera utifrån att de litar på samhälligt institution eller vad det nu kan vara för någonting. Det är som att man har förtroende för förtroende. Det tycker jag är en bra observation liksom. Vi är ju sociala varit så. Därför behöver vi också förtroende, annars är vi allinerade utanför. Det här är mkb-porden och den hittar ner där pordar finns.