Talet utgår från Apostlagärningarna 26:12–18, där Paulus berättar om sitt möte med Jesus på vägen till Damaskus. Inledningsvis beskrivs Paulus som en våldsam förföljare av de kristna, driven av hat och mordlust. Men på vägen möter han den uppståndne Jesus i ett starkt ljus, faller till marken och hör rösten som frågar: ”Saul, Saul, varför förföljer du mig?” Jesus identifierar sig med de förföljda och visar att han lever i dem. Trots Paulus handlingar kallar Jesus honom omedelbart till tjänare och vittne – en oväntad sändning. Budskapet är att Jesus inte har problem med att kalla och sända den som förföljer honom; fienden är anden som driver människor, inte människorna själva. Uppdraget är att vittna om vad man själv har sett och vad Jesus visar, inte att vara fullärd. Frälsningsprocessen – att öppna ögon, vända från mörker till ljus och ge syndernas förlåtelse – är Guds verk, inte människans prestation. Talet uppmuntrar lyssnarna att se sitt möte med Jesus som grunden för att vittna och tjäna, och att låta Guds kärlek driva dem ut i sändning.
[Musik] Du lyssnar på en inspelning från ELM's Orfkonferens 2016. ELM vill att varje människor ska få ett möte med Jesus Christus för vandla livet och eveten. Vill du veta mer om ELM, gå in på elmb.se. [Musik] Erik, du kan komma fram här. Jag tänkte jag kunde säga någonting. Om dig, du bor utanför ökulungar med din familj. Och tydligen känd här i Eket. På alla sätt och vis. Det är jag som inte känd. Du jobbar som socialpedagog på en passad gymnasiskola. Har du berättat om? Ja, här har jag varit många gånger som barn. Men det är väldigt fänt att få vara här idag i detta format. Tack för ingel, Gudan. Tack för möjligheten att få dela denna texten med er. Texten som preiken ska handla om är från Apostla gärningarnak, Pittels 2016. Värs 15 till 18. Men 15 hoppar vi jättemycket rakt in i ett sammanhang. Så vill jag alltså från väs 12 till 18. När jag var på väg till der maskus med full markt och uppdrag från överste prestorna, så fick jag under resan, kunga gripa, mitt på dagen, se ett ljus från Himmelen. Det var starkare än solen och strålar de kring mig och mina följas lagaren. Vi följ alla till marken och jag hörde en röst som sa till mig på hebräiska. Saul, saul varför för följordymaj. Det blev hårt för dig att sparka mot uten. Jag sa det, vem med dødhäre. Här ansvarade jag är Jesus den som du för följer. Men rest där och stå på din abe. Jag har visat mig för dig för att utse dig till tjärnare och vittne. Då det till dedus sett och det jag ska visa dig. Jag ska rädda dig från vitt eget folk och från hedningarna. Jag sänder dig till den för att öppna deras ögon. Förvända de för mörkade jus och från satansmakt till Gud. Så de för syndernas fallåtelse och en plats bland de som helgets genom tron på mig. Jag ska bera. Här kommer att möt oss nu utifrån den här tekste. Kommer din helgande. Blir jag vande för oss? Vi vill se dig. Vi vill möta dig. Och vi börjar om det är nu. Kommer din helgande. Jesunan. Amen. När jag var på väg till en maskus är Paulus. Det här är en del av Paulus för svasthåll inför Kunga Gippa. När han anklagas av judarna. Tre gånger i en av samma biblebeok så finns det en händelse med. Och det här är en trädje. Alltså mötet mellan Jesus och Paulus. Eller Saul som man heter väl det här tillfället. Det är en oavväntat möte. Men en som tar sig en oavväntad välning. Men oavväntad sädning. Det är det vi ska titta på nu. Och vad det har göra med oss. Alltså det som stöer nedskrivet här. Du finns ju här för att vi ska ta del av det för att det har någonting att säga oss. Och om det och det här möte till med den nedskrivet tre gånger så kan man väl ändå tänka att det är nånting som vi verkligen behöver. Höra. Så det ska vi titta på. Vått befrågande möte med Jesus torks oavändningen ut i sändningen. Vi ska ha två halvår i Predaika. För det första är oavväntade mötet och för det andra är oavväntade sändningen. Så de halvana blir det. Och vi börjar ju med det oavväntade mötet. Vi är några år efter Jesus död och uppståndelse och de krissna för följss av judarna. Saolan har väg sitt liv åt detta. Han andar det sig hjut och mordlust mot hans läjunge. Det är året vän och de andra tillfällaren. Han sätter de i fängelse. Han röstar för avrättningar. Han tvingar de och hädar. Vittet är ju jag i citral här. Jag sörder som implikt att göra allt för att bekämpa Jesus nästa rens namn. I mitt villdagar av seri för följer de ända till utländska städer. Min småntanare reaktion är ju nu. Jag skulle inte vilja möta honom. Jag vet inte vad ni tycker. Eller känner. Men se och tänk om det är Jesus. På vägen utanför maskus möter Jesus honom i det starka jöshåinet. Han färlar till marken och han hör rösten. Saol, saol, varför för följer du mig? Det är en röst från någon som har full koll. Saol, saol. Jag vet vem du är. Jag vet vad du håller på med. Varför för följer du mig? Notera också att rösten säger inte varför för följer du de krisna? På avlutsfotsätt och berättar, i Vars 15, jag sa det. Vem är dyr här? Här ansvarade jag och är Jesus den som dyr för följer. När saol för följer de krisna, så säger jag, "Jesus, varför för följer du mig?" Jag är Jesus den som dyr för följer. Så starkt identifierar sig "Jesus" med de som tror på honom. Med dig som tror på honom, med sin församling. Jesus själv bora i dig, lever i dig, gör med dig genom sin heligande. Vet ni inte att ni är godstämpet och att den heligande bora er? Så säger Paulus i första kvarins jobbet. Då har det här blädt en självklartighet för honom. Men ta med dig det här, när du blädd på happar, så din krisna trå, det är Jesus själv som blädd påhoppar. För saol så måste det ha varit en fullständig frontaltrok. Den där trodde vi att dyrt jag är uppstånden, jag lever och jag lever i dem som dyr för följer. Det måste vara en ohörsjock. Det är den första hok. Varför möter Jesus saol kan i vans bärnande fråga för Nörperon? Ja, det är inte för att skälla ut honom, inte för att straffa honom, göra sig kvitt honom, sätta dig honom. Eller vad vi använder skulle kunna tänka varimligt och rätt väst så. Men Jesus vill någonting annat, för det kommer en oventarvändning. Den oventade säljningen. Men res på dig och stå på dina ben, gör vi så att mig för dig för att utsäda dig till kärnare och vittne, borde det du sett. Det jag ska visa dig. Att ta blätt så grundligt avslöja, hur fäll man haft, hur fäll man handlat och sen i samma andetag förhöra dig har utsätter min kärna och mitt vittne. Det måste ju vara den andra skogen. Och vi ska stanna tillit lite grann vad det som händer här. Är det liksom här? Fokera, då överraskande för oss. Vi kan i alla fall konstatera att Jesus har inga problem att kalla och sända den som får följa honom. Saol har inte ens hunnit omvända sig innan Jesus ändå honom. Alltså, saol är inte Jesus fände. Men ni får är inte Jesus fände. Så elskade grudvärden, börja kanske bybblas mest kända väs, även motstånd och följare. Jag kom hit för att söka upp och frälsa det som var förlorat sig och Jesus vet annat tillfälle, även motståndare och följare. Jesus fände är den ande som saol dräfs av, inte människor. Ta med dig den på minelsen. Fins en riska att vi gör varan motståndare att det vara fände. Jag tror det, kanske på många olika plan. Men det är den ande som människor drivs av som inte tror på Jesus som fände. Inte människorna.
Vi har ett vapen mot fejenden i FESO-bevets 6 som beskrivs det som Andens värld som är grutsåd. Det här budskapet om Jesus Christus, alltså död av ansuubståndelse, och det nöja livet som man ger till alla som tror på honom. Det är detta värld som Saul mött av den här dag, den uppstående och levande Jesus Christus. Detta är att det är döligt svärl för fejenden gör och en befrivelse för människor, för det är detta som händer i mötet. Saul låt oss inte göra människor till förrars fejenden. Fejenden ska besägeras, meningen ska befrias. Du lämnar vid den första halvan och så gör vi det till den andra halvan. Det är oväntade mötet. Det här vi ska fortsätta prata om människor ska befrias. Vi kan lägga upp världsartorn på skärmen här. Jag sendar dig till dem för att öppna deras ögon för att vända dem från mörk och till ljus och få en satans maktiggud så att det får syndomas förlåtelse och en plats bland dem som helgats genom trun på mig. Vi har i världsartorn ett händelse förlopp. Det är händelse förloppet. Jesus vill i människorsliv och det är händelse förloppet vi ser i Jesus möte med Saul. Han får sina ögon uppenade. Det lärda till omvändelsen. Från satans makt från att andas hårt och mordlust till ett stå införgud. Där får han ta emot förlåtelse och nöd redan innan han bättre om det. För att börja ett nyt liv. Med Jesus genom trun på Jesus. Jag sendar dig till dem för att människor ska vända sig till gud för att människor ska bli frälsta för att människor ska bli befräder genom trun på Jesus. Det är med ålet med sändningen. Nu ränte alla kallade att blivit som paulus, alltså apostel. Men som sändningen beskrivs här, så är det nåt vi alla kallade till. Det som är återspregling av det är ju så särja nyfönsbefarningen, gud, och vi gör alla folk till mina lärarjunge. Så när vi tittar på sändningen så är det så vi ska se på den. Det här är en uppgift för oss alla. Vi ska ta ett med oss två punkter. Vi är sända, för det första och för den andra. Hur ska vi göra? Valska vi gör den, alltså konkretisera det på något vis. Vi är sända. Jag sändar dig till den. Det är utgångspunkten här. Och där kan man inte ha många ingångar, men vi gör det från konstaterandet. Det är ingen fråga som du ska särja, ja eller nej till. Vad paulus vill och känner av det fråga stämtens efter? Vad du vill och känner, det fråga stämt efter. Alla de frågorna som vi vanligtvis förhåller oss till i alla möjliga sammanhang och ska så göra. Kan jag, vill jag, är det rimligt har jag tid och möjlighet? Det är inget jag ska ta ställning till i förhållande stämningen. Så det är ingen fråga. Att var kris den är att vara sänd? Vi kan inte dela upp dem två. Jag tror vi behöver stanna kvar med det här och vända på det liten för att vi vill så gärna ha det frågande perspektivet. Det passar så utomordentligt bra i vår individlårdlisdiska kultur. Men det frågande perspektivet är ju vanligt i byben. Det finns där. När jag särkallas, särkul, vem ska jag sända? Vän vill vara och bybärare. Det är det som kommer att vara texten bekvällsmöter i fyra med kväll. Men det är det ykefraågande perspektivet som är det igenom att göra det i byben. Det är enskilda uppgiftor sändningar och är den gemensam. Jag ska ta något exempel. Det är ingen särj att inte tillmareja kan du tänka att bli havvande och fördansörn. Väsai, jag vill ha vandå fördansörn. Du ska ge en annan av det. Väsos är inte vem vill gå ut och göra alla folk till mina lägen. Vi kallar den visionspäffalningen, inte min visionfrågan, och det är bra för det är ingen fröga. I Våkultelor står jaget i centrum och det krockan sändningen för den stågelsus i centrum. Att var kristen är att vad sänd därför är det ingen fröga. Att var kristen handlar om att krishus borde i dig. Han är centrum. Han är här. Jag tror att vi har många här inne som skulle behöva någon form av daglig kalibrering på det området. För hela vår samtidigt säger något annat. Jag sänder dig till dem. Vi gick i ett uttryck för godsgivorhet för godskärlek för dem. Jag vill möta dem som inte känner mig, precis som jag vill möta dig. Därför sänder jag dig. Om ett ickefrågande perspektiv är proviserande så är det en del konstigt. För den andra låter provisera. Låt det avslöja område där jag fortfarande vill vara min egen här. Jag kan bekänna att ge sig så här. För godsgivorhet för dem driver upp vårt ego till ytan. Det är bra. Inte för straffa. Inte för att sätta dig i ett års utanför att vi ska få ögon öppnade. Vänder oss från mörkret till juset till Gud. Och igen, låta hans förlåtelse och lev förforma oss att leva efter hans goda vilja. Samma mönster som Paulus. Det är Gud som varken är ju både vilja och handling så att hans goda vilja sker. Det här blir självklart ett för Paulus. Men alla invändningar som jag kan ha och känna vad gör jag med dem. Kortsvar, vad gör människor här när de blir sända av Gud i olika uppgifter? Vad gör de med sina invändningar? Ja, de trycker inte undan, de lägger inte locket på, de tänker inte se och börjar inte tänka sig och ska inte känner. De sätter ord på invändningar, tankar och känslor inför Gud. Och det är väldigt bra på sök. Jag kan inte prata snälla, sänd någon annan. Gud, du gör som dem. Och Gud, lyssna och Gud, pämöter. Ofta, genom att på olika sätt visa att jag kommer att gå med dig. Jag kommer att läda dig. Jag kommer att skydda dig. Jag kommer att väl synna dig. För jag, Björg, är dig. Vi ser något om det i vår text här i vars sjutton. Jag ska redda dig från lite eget folk och hejningarna. Så Jesus möter oss i vår osäkerhet och söker vi åt jensvap på den kärlek som drivon. Vi tar den andra punkten, alltså val ska jag göra, hur ska jag göra? Om vi ska konkretisera den här särnningen utifrån den texten vi har, finns vi byggman skulle vi kunna säga, men vi håller oss till vår text. Då får vi gå till bakia till vass 16. Den kan vi lägga upp här. Jag har visat mig för dig för att utse dig till kärna och vittne. Både till det du sett och det jag ska visa dig. Det är det här vi ska titta på när vi konkretisera. Vål ska sa och göra. Jo, han ska vittna och kärna. Vaskade du göra. Du ska vittna och kärna. Vål ska sa och vittna om. Det är han sett. Det Jesus ska visa honom. Vål ska du vittna om. Jag tror du är större som mangitar. Det du sett och det Jesus ska visa dig. Så vill vi ansummering på konkretisering.
Så är det detta. Tjärna och vittna om vad du sett och det Jesus ska visa dig. Det viskar snurra på i denna punkten. Vittna om det du sett. Jag ska vittna om det jag sett, det jag har fått upptäcka, det Jesus har visat "Nej!" Inte var andra har sett. Inte var jag både har sett eller fått stort. Utan vad Jesus har visat "Nej!" Så beskriande. Du ska bara vittna om vad du har sett. Vi tror så ofta att vi ska leva upp till så mycket om vi ska vittna eller säga någonting. Samt är det så blir det också tydligt att sänningen utgår från Jesus och dig. Inte Jesus och dem som du ska vittnas för. Så frågan som du fått ta med där, den blir "Vad har Jesus visat dig?" "Vad har Jesus visat dig?" För det är det du ska vittna om för din amelmänniska. Det är det som ska forma ditt kärnande bland din amelmänniska. Vååt, alltså mitt dit befrejande möte med Jesus är utgångspunkten för kärnande och vittnande. Så till med frågan "Vad har Jesus visat dig?" Samt är det kanske en ganska utmanande fråga. Och kanske en särskilt till dig som var med i krisna sammanhanglänge. För man kan veta väldigt mycket om Jesus utan har sett allt man vet. Utan har gjort erfarenhet av allt man vet. Så tillbaka till frågan "Vad har Jesus visat dig?" Inte "Vad vet du om Jesus?" Utan "Vad har Jesus visat dig?" Om vi ska sätta lite exempel på det så. Om jag kan åtta bra perspektiv på vad det innebär att Jesus är den godi helden. Men det bara är två år av dem som slår an här. Så lämnar de sex och vittnar om de två. Dine bänt att de sex är du årliga eller fel. Dine bänt är ju vittnar om vad de har sett. Om vi ska göra en bild av det. Du kan inte bjuda på en trädhet och smylda om du bara har en reger cheksförsast. Det är nu de flesta överens om man börjar fundera. Men du kan bjuda på med reger cheksförsast. Och det kan du göra med frimäodighet och glädje igen och igen och igen. Det är vad Jesus sender dig att göra vittnar om vad du sett. Och gör du det så ska du inte bli från förår när du inser att du har ju mer än med reger cheksförsast. Här är en klart kakande och en kallakav också. Om vi får åt sätt att bildspråketson. Det är det som händer när vi vittnar om vad vi sett. När vi delar det vi sett får vi se mer. När vi delar är van erlighet. Vissa Jesus osmärer av er van erlighet. Nu vinner på den andra halvande vittnar om vad du sett och det Jesus ska visa dig. Det innebär ju att Jesus sender inte full fjärdrade personer som sett allt. Och därför kan vittnar och kärna. När Jesus verkar inte ha problem om sen där du nungar. Så befräjan var. Nu är det ganska många som kan kärna. Jesus sender den som mött honom om så bara med en glimt en aning om vem man är. I grufik vi höra om Jesus möte med kvinnan vid söka på sprun. Och lämnar i krukarna och så ger hon in i staden och säger "kom och se en man som sagt med allt jag gjort." Han kanske är med sejas. Vittnar om vad hon sett. Och hör på hennes vittnespörr. Vente med stöd med övat tuggelse än att han kanske är med sejas. Och så kan vi läsa om att många kom till i stan kom till trå på Jesus genom kvinnans ord. Genom kvinnans vittnespörr blev mötet med Jesus mötligt. Till ärjungen han säger "Jesus kommentaror som en solite tron i hör har ni en underfoståt och lägger måste jag vara hos er." Men det hinrar inte honom från att sen där de att kärna vittnar om vad de sett. Jag senar jag som för och bland varjar. Sen jag hannas och skickar han de två och två. Som för och bland varjar. Det är ett brutalt bildspråk. Du kallar att vittnar och kärna om vad du sett tillsammans med luftet om att Jesus ska visa dig mer. Unnotera ansvarsfördelningen och det jag ska visa dig. Inte och det du ska se och upptäcka. Saul som inte ens vet vem Jesus är. Innan detta mötet hann sitta åt den åsenare och skriva att brev om väl Jesus är. Och vad han gjort och vad det betyder för oss. Men de brev ens kräv han inte den dagen. Men sen det blev han den dagen. Han mött det, Jesus. Det är också för att vara kristin är att vara send. Vi kan inte avsluta utan att ta med ett sista perspektiv på det här med att vittnar och kärna om vad du sett. Jag vet inte vad jag ska sätta för hur brekmen det får bli. Lämna rest inte, Jesus. Vi behöver titta på det här också för att hitta rätt ifrån landet mellan sendningen och gärna. Då ska vi gå tillbaka till Vars 18 så den kan vi ta upp igen. Lyssna på nån där. Jag sendar dig till den för att öppna deras ögon för att vända de för mörkade i jus från Satan smakt till Gud. Så att de försynderna sig för låter sig och en plats bland de som helg att se den tron på mig. Det finns en risk att Vars 18 blir en stor klump i magen. Och den kan vi kalla så att prestationskrav och både. Och det är lite sanvet och lite andra sådana ord. Hur ska jag kunna vända någon för mörkade i jus? Och så vidare. Och då får vi säga stopp. Så ska vi inte ta med Vars 18. Jesus säger inte detta för att tala om vad du ska göra. Jesus säger detta för att tala om vad som händer. När du kärnar utifrån vad du sett. När du vittnar om vad du sett. Jesus säger det är detta jag gör i män i försliv. Då öppnar jag män på söga. Då vänder de från mörkade i jus. Och så vidare. Vars 18 är en beskrivning av förhällsningsprocessen i en män ihållas liv. Och det är inte send att förhälls en i organ. För det är Jesus som frälso. Han och ingen annan tacker ord i gul för det. Då märrar Vars 18 som en uppmuntran över vad som händer när Jesus mörts de människor. Låter vara en positiv drivkraft. Möjhet med Jesus blir möjligt när jag vittnar om vad jag sett. När jag kärnar utifrån vad jag sett. Nu kan vi avsluta. I en anprodärikan så sjön vi ger oss såhär öppnade organ. Vi vill se Jesus. Det ser mycket det som denna texten handlar om och vad som händer när det sker. Fortsätt sjungar, fortsätt beså. Och vet att ditt befrågande möte med Jesus tar också vändningen ut i säljningen. De här Jesus hälsning gör sen då dig till den för att fler ska få befrågande möte med mig.
[Music]
Podcast Summary
Key Points:
Paulus möte med Jesus på vägen till Damaskus beskrivs som ett oväntat möte som förvandlar en förföljare till en tjänare och vittne.
Jesus identifierar sig starkt med sina efterföljare – att förfölja de kristna är att förfölja Jesus själv.
Att vara kristen innebär att vara sänd; uppdraget att vittna och tjäna är ingen fråga utan en given utgångspunkt.
Vittnandet handlar om att dela vad Jesus har visat personligen, inte om att kunna allt eller vara fullärd.
Frälsningsprocessen (vända från mörker till ljus, få syndernas förlåtelse) är Guds verk, inte människans prestation.
Summary:
Talet utgår från Apostlagärningarna 26:12–18, där Paulus berättar om sitt möte med Jesus på vägen till Damaskus. Inledningsvis beskrivs Paulus som en våldsam förföljare av de kristna, driven av hat och mordlust. ” Jesus identifierar sig med de förföljda och visar att han lever i dem.
Trots Paulus handlingar kallar Jesus honom omedelbart till tjänare och vittne – en oväntad sändning. Budskapet är att Jesus inte har problem med att kalla och sända den som förföljer honom; fienden är anden som driver människor, inte människorna själva. Uppdraget är att vittna om vad man själv har sett och vad Jesus visar, inte att vara fullärd.
Frälsningsprocessen – att öppna ögon, vända från mörker till ljus och ge syndernas förlåtelse – är Guds verk, inte människans prestation. Talet uppmuntrar lyssnarna att se sitt möte med Jesus som grunden för att vittna och tjäna, och att låta Guds kärlek driva dem ut i sändning.
FAQs
Huvudbudskapet är att ett oväntat möte med Jesus leder till en oväntad sändning att vittna om vad man sett.
Jesus möter Saul inte för att straffa honom, utan för att utse honom till tjänare och vittne, trots hans förföljelse.
Att vara kristen är att vara sänd, det är ingen fråga man svarar ja eller nej till, utan en självklar del av tron på Jesus.
Vi ska vittna om vad Jesus har visat oss personligen, inte om vad andra har sett eller vad vi vet teoretiskt.
Vi ska sätta ord på våra invändningar inför Gud, som möter oss med löftet att gå med oss och skydda oss.
Vers 18 beskriver vad Jesus gör i människors liv när vi vittnar, inte vad vi själva ska prestera; Jesus är den som frälser.
Chat with AI
Loading...
Pro features
Go deeper with this episode
Unlock creator-grade tools that turn any transcript into show notes and subtitle files.