Epi 18: " Ville barn del 2" med Anna Brix Thomsen

(Lynna) Velkommen till Öjmur podcast. (Lynna) Mitt namn är Silja, lika och Lina, nu är stater kvala in. Och jag är din vett. Öjmur podcast är ett fälldeskap för och med kvinnor. För att dela livsvistom är farringer och resurser runt förtssul och morskap. Och om att rejse sig, ett kanbör i märken. Öjmur är ett begrepp som blir brukt i satt med om traditionelle juhmödra om att det är sin kvinnor. En kvinne som kunde se inne i skälla till födde kvinnor och med trygghet och kärlighet stöttde henne in i det utjämte. Både nitt liv och död. Jajmur, föttsselselpör och lysarvader. Om min skälsarvader detta liv är att stöttet kvinnor under och ett förtssul. Och strycker deras villen natur och deras eirskap till egen kropp och egn i historier. Jag tror att genom att dela vår vista om att vår historier skapar vi en världen för vår barn och kvinnor kan uppleva stötte, kraft och det har bli hot. I bakgrund hörr du Mari-Boine sammen med Madossini. Välkommen till Ejmur podcast. Välkommen tillbaka till en nya person där i Mur podcast. Idag fortsätter vi väl yle diptik kvinnor i tema Willeban och idag får du träffa Anna Brykstomsen. För det gäng snackigt vi med Maria Volda om följer och viktig därför ska Peron få barns fri uttryck. I den här episoden med Anna snackar vi en del om samfudnosstrukturen som vi lever i och med, vår dissa byggtopp och vård för de blir till. I tillägg snakar vi om relation och godi och låg med barnavvara. Anna kommer med en litt konkrete tips och episod. Anna brinngar en et naken på vad vi kan vara med vår barn. Naturliga är det vi gör som föräldrar. Nu har jag sittet en sista ökning och sälldyptik i din i egen stor ögammel och följtsut speciellt frustration. Det är relaterat min vatter. Hun visar varje och trygg mig och gör mig bevisst på att jag ända icke affärmen, välkning, fann in uppväxt och som införtser. Så då är det bara dra på armena igen med medfölsa och i kjället. Ofta kommer lite större följsen till mig och jag är och mamma i en elskil. Jag känner ju nog som kommer in i mitt fält, sätt minna eller en fölsa. Föriggon var det ett kruppsminne med sig allå på ryggen och vi älskat om stivhet i beknä och följsen allammel. Det var ett minne för applausionsbänken att indrabrea revet ut av mig och icke känner någon min egen vatter blev fett för eva på dövet från beknån. Så älskigt vill du dva jag känner att hjärtta mitt banket och en ökande kul i bekna och unniliga. Min kjärleman som lägger markt till vad som sker och får du mig törslippe du ut och vara slippt ut. Och först kommer den börjiga frustration där ett er upp av på tio och motlåssätt och där ett raserig och sina. Den natten befandte jag med i stadig på psykuse i Rom och läggningen som avgöpsa på mig i fult raserig. I hodet spilt jag ut vad jag skulle se i hur den skulle se där till alldå där. Så jag är tillik helt färdig med deras rier. Så det ska jag försöka å bli och ett urbröl är på väg. Då ska jag nog vara lättare för mig att hålla och spes om indater. Men det jag ska fram till med den personen får utenviktigheten av en segit arbet som oro männske är egentligen det man mener. Han pust med mig hjälp och med upp i ena ski. Han strik märker försiktig på skuldern och ser det går över eller går bra. Han krämmar harta ökarskini intensitet, par och rälft med min. Han går alltså in i min frustration eller in i min erforsum. Men han spajler minne reaktioner i sin egna grupp helt perfekt. Så virkelig vakert och rörnar. Det har varit en långare segit. Men det han gör där är det vi ska göra för urbann och det enska jag blir vädre på. När min dater kommer med massorna sig och frustration för exempel så ser jag. Ja, ser du här förus. Ja, det är en massa stor följser här. Vad ska vi göra för att få ett difföljserna? Jag har det här på att få ett difföljserna. Jag ska få lösa vad du tränger för att få det ut av gruppen. För det ska på barn som vet vad du tränger och ber om det och tör att uttrycka sin egna på hov och följser. Så jag är lyst att dela lite om skolan och en historisk kontext. För det är lite vi snackar om i intruet med Anna. När vi levde som jegre och samlade som är mestbart nartiden på denna kloden, fanns det ju ikke skolor. Kunskapen som krävdes för att läge var stor, men också variert och dynamisk praktisk och taktid. Kunskapen var erfaringspassert och köpsorientert. Barn var med, för det var det enst en motno sikre kunskapen och därmed en sån ovelöse. Lege och vila arbeton ytterflöt variert i förra återdage årstidrabov. Med jordbruksrevolution fick folk fastbosten. Kunskapen om natur och ovelövelse instinkter blev mindre viktig. Folk flyg fler barn och arbet blev mer och mer central del avdagen. Barnen har mått det hjälp till med säskin eller med relevant arbet som avdagen slått en i dyrhåll. Och klocka vinter sagt och styrer mer av världen till de voksna och så läddes också barnen. Lann betyder pengar och makt och snart ofstod det stora klasserskiller och en alldelesangse mellan landnära och kirka. Folk som icke är djur, mått och jobba för den lever. Med en industrielle revolution blev individets fred betraktlig inskränkit. Voksnygge arbet från åtta till sästen och barnen mått oppevöra som skoläres utenför hjärna. Fundamenten i upplärningen drejer det så att barnen har också ett övertrkul in i de samhällsystemerna som voksne och mått och läresa i föjdheten av det innebär. Läringen var och är shodescenträrt och kunskap som läseskriver henne var viktig i motsättning till erfaringspanserat läring och lokalt generasiell oavfört kunskap. Läringen var ovanfranet och inspirerat och cirke och kapitalismen. Det är där röttna till skolen ligger. Som har vi snackat om skåding, så snackar vi om detta med att avlär sig disse fler generasiell mänsträna som vi ser i samfunden, som funderades i alla höjsta grad i livet idag. Därför har vi också stilisbörsman och ta det ansvarig egentligen som förändre i förra av till att ta andra val och bedre och mer reflektärt och förra barn. Denna yka så blir också bevist ett låtsmöter aware parenting. Det är ett helt ansämpastort ämne, men det är en utrolig fin poddokass med vi anbefaldare och cirkepansmöter aware parenting poddokast. Som tar för sig många olika scenarior, praktiska tips om vad man kan göra och vad man kan sitta i en annan leddest för att skapa en bedre dialog med barn. Det är så utrolig, vi går med i mamma och pröver och är och vill lära en tid som har så utrolig manskrev varma är. Lite eller ingen oransby, ingen surfamilja, fåsbärl och i tillägg, massiv kollektur, stress och angst och frikt. Det är viktigt att skapa en mycket och gissa körligt. Sjunde jag förbra om att jag är cirkelig med 4 mamma på nät, har det en så många hett med ring loomsråg. og ble arrangert med meg via eimadurs siden på Facebook. Det var første gang jeg hadde et sånt andre ene vent, og det var veldig spennende og veldig vint. Vi satt sammen og deltar faringer om liv og død fra hjerte, så enkelt og så var de fyrt. Det er sånn vi kvinnerska hadde. Det er både verveverdagskost for oss, det beriker oss, det fri raksytasin og gi nivarige for levende insikt. Neste cirkel blir senda 7 mars klocka 8, og du er vant velkommen. Jeg er så taknemlig for det gode mamma-relasjonene som mindner meg på, hvorfor jeg er lever. Så nå over til Anna. Jeg ble tipset om Anna via min gove en hanna som har bod en del og i dana. Han er en mamma som er alt for sin etter åjenter, med kjærligherte, sjelgjanger, og nysgerighet og gløde. Du inspirerer meg og går hanna og jeg vet at du lyter til denne podcasten. Så jeg er en skyt å gi deg en av megsmett for det. Jeg er så glad for å kjende deg. Ja, så jeg er dint å titeligt på Anna. Hennes innen og ble bare gøy av hanna og en gang. Det var en nytelse og snakke med deg og at vi gjorde vi två opptag fra min telefon. Ikke jeg fik noen lid på første runde. Så da ble vi enda litt bedre kjent og kom enda litt dyper i materien. Nå til Anna sin bio. Anna Brykssonsen er aktivist, taler og forfatter. Som forespråkaren radikal endring av våra samhalstrukturer og utbildningssystemet. Anna er utsprangend fundandmark og kabodisøriaser av 2011. Jeg jobber til daglingen som kods og kursledare, der hun støder å utbilde foreldre og voksna som arbeiter med barn. Anna er utbildet før skolulærare i botten og har evelyn master i utbildnings-osologi. Anna driv i bloggen "A teacher's journey to life" der hun blant ant utfor skolvoksnads beteende i noen barn. Når Anna var 10, 200 lufte om aldri jeg plømmer hudet kjenst når man er barn. Det er dette lufte som fortfarende driver Anna i sitt arbeid. Det er en av de som aktiv i dansk og interessene av alternativet utbildningsmiljøer jobber for barns rett til selvbestemmelse. Da går vi rett på satt til intiune med Anna. Velkommen Anna Brink. Velkommen tilbake. Vi har jo rett snakket litt og satt på bengar. Vi må løte snakket litt til sammen i dag. Det er satt. Det er at vi er litt snakket om. Det er at vi har fått å gå litt dippere i noen av de tingene vi snakket om. Men som indlendningsvis kan du bare fortelle litt om dersjør og hvor du er og hva du gjør og hva du har oppsatt. Jeg er 39 år og jeg er utspående i en fondammel. Jeg er den siste 10 årene. Jeg har selv gått på demokratisk friskolet på barn. Og sånn her er jeg ikke med liv og barns rett til høyte og barns utbildning. Jeg er pedagog i grunden og sånn her er jeg en masse utbildningslesologi. Og sånn slengde jeg alt ting på marken og så bløer jeg så her radical aktivist innom alternatere utbildning og skoing. Jeg kalder radical så elder jeg skab opp så. Jeg har været et blogger og jeg har video ekspermentere med alternativer utbildningsformer. Det her er jo et om sennas det. 7 årene tror jeg. Og i dagsleget så jobper jeg som folk skole. Jeg jobber med et stetag hyksnadsom jobbet med barn, lærer først og lærer pedagoger. Og sånn her er jeg også å holde på staten i genvett som det er primett som kan være støt på kogtja primett av det mamma. Da er det mange fære som fyller meg. Det er minst kvinna. Jeg er et stort hår i et vitt et syfte av at jeg hjelper. Nå vil jeg snakke som en siste delt. Du er litt om det her arbeidet på skode og hvor du brukte en skole innprincipere. Kan du fortelle litt om det? Hvordan ser du ut og hvordan barnen opplever det? Jeg kallede det jo anskolenen til skolsystem. Jeg gikk inn i en skolen grupp. Og så ber jeg til det. Så sa de det kan du inte. Det er en måte segningstut. Jeg kjente så her. Men noen måste prøver at tringer inn. Jeg jobber det som måtte slag i danskere. Jeg hadde ofte innstakker i lever. Og så legde jeg med denne tanke. Men om man hadde haft skolen i skolen, hod hadde det sitt ut. Jeg såede litt som jeg fortfarende. Jeg ser litt meg selv som en person som har ikke skolsystemet inn i det fronten. Jeg trovældig mykje på. Vi måtte endre det inn i det fronten. Jeg gikk litt som inn og har det underkvar aktivisme inn i hjertet og skolen. Det er jo eleverne og barnen og klassrummen. Så til exempel så sa jeg at min elever, "Nei, behøver han det komm man min til vil?" Så jeg skipper det litt som skolklikten, så man har så finnes her i Sverige. Og de flesta kom men då. Men der var en liten flicker som hun var bare "Oke, hjertet var hei da." Og det var hens der underviset hende for hun ville hente. Så det var mykje med det kjente så mykje bedre for meg. Og for hende vi hadde undergjert det var kjemy. Og så for hun inte ville det. Og sen så øyget jeg mykje i fronten barnen til en tressen. Og det er jo kan man se at stort princip i noen skolinger styrt innlernen. Det er jo at man selv toser em, det man vil lager seg. Og mange av de hei leverne har det de elskade da for fed. De fleste faktisk. Og de øyget det at derfor elvar der har det ingen respekt for det. De blev utskjelt. Det var sveldstående en tressen, men de utlette innlernen fik de fint utforskade. Så jeg gjorde på skjeltet vi jobber med de yngre elevarnas, så gjorde vi brætt spill inspireret av dagforsbeld. Og så faller jeg ikke med den her kjensen med landet i annen dårige og digitala. Og det var en jæk roligt. Og sen med de eltre elevarnas skulle de mye av sina egna dagforsbeld. Og så stingte han til scen. Og vi lyser når det for dagforsbeldsmansik og utforskade litt. Og sen når de hadde gjord det her spille, så anliter det en landet, anliter det. Men jeg prøgger det en kille som var spilletvikler. Og han kom og analyser der han der spille og berettet litt. Og man viser det han. Og man skulle gjøre det her hopp i veldigheten, og hadde koden til viset han, så her er sæmdig siden og kod. Og så hud mykket at de som går in til at gjøre det. Og jeg hadde noen vel litt lille djupar utlevel. Så i denne processen, for eksempel med en kille som har en igjose kurskud, en hartere skolen. Han hadde det her som mange unger har, som han litar denne på vuxna. Og det var svart for ham og jeg vinner han til det, eller uten noen, som han til det. Og så kom han. Han hadde aldri gjort leksa. I noe gøn amnen. Han var dyslexisk og han hadde det tufft. Og så kom han valgdit så her andre ekligt og forsiktigt. Og så lov han litt som en stack med ritninger i min hart, som var helt utroligere. Og så hadde han ritet det her dårdsvæld. Og det viser det, så jeg ham var helt ufakkelt bra på ritet. Og han berettet det han hadde spendet hele og hele. Han kod gjøre det her. Og det var så rørende for mig. Og det bødde bedre i det litt som også denne her gjelse, at det uttækket at der inget barn heller ville enda blære seg. Men vi forstørte for ham. Og så det er de vuxna. Det her ordet, hvorfor du mente motiverer, der hvorfor bild du mente. Det er også som skåk på den miljön. Og så vi skåker en skole, men jeg er ågjen hemmer, om vi har det nestet imegligt for barn har lyst til å lære seg. Og det känns bare så tragisk. Så det har jo liksom blivit, man kan se hele mitt liv og hele min livsjerming. Og forstyrka hjelper jeg någonting ut det her. Det er fatiget der så tragisk. Når de små barnen berre i skolan, når de har sex år, -Så er det ikke sikkert. de är så syngar, de vill såg gärna för att se skolan. Och de har liksom lysig sina ögon och såg av att två, tre, fyra och så är allt vassligt. Och de är diplomärer, de är haongest och de är dåligt och de litarande vuxna. Får man ha en helst på följd på. Jag bara listar snart lite om, efter du skriver ju oss med inlägg. Var du snackligt om datan? Vad är det snackrad? Sammen, det är så fina inlägg och inspirerande. Och så känner jag lite följ som mamma, det har liksom inspirerat mig att jag ska sitta snackiga lite mer som. Varligt människor idag på vad min dottare går och resonerar sig fram till att tänka dig in i hoset. För att det är ju. Det kan jag änna ju julkligt mer i liksom värdagen, enkelt. Så jag bara lullit på om har du alltid fått mot att vätta? Att det här är vatten enkelt, kemi eller dinamik på motomällaren? Eller hur den har du kommit dit? Att det är friter så. Som det gör för det vilket är en väldigt ljevna och dejlig fri relation. Jag. Det är så alldeles mest fram emot när jag skulle bli mamma. Det var att ha de här samtalen med mig bara. Jag har ju jobbat med barn i många och så jag har ju upp. Man kan säga att det är lite. Jag har ju profe-hundan, en träning kan man säga, men det var också någonting som jag var väldigt medveten om. När jag gick in i förhjälvarskottet. Och. Och sen har jag i turen, jag har förtid barn. Hon är den. Hon är den människor i världen som påmänner mest av mig. Jag har aldrig träffat några gånger som är så mycket som jag, som hon är. Det är fantastisk. Hon älskar filosufferar. Hon är. Hon är tre år, men hon är språdgligt och filosuffisk på ett väldigt hög nivå. Och det var jag också själv där var på den ålda. Och det är så intressanta utleverheter, hur de byggsna bemöter mig i den gång och hur de inte så, eller förstod mig, eller så potentialen är det som var möjligt. Men jag hade faktiskt en starm, och som också pratar det med mig på samma sätt. Så jag har också utlärt att bli target på allvar som barn. Och jag har fördämmat att jag har en röst, och att min röst har rätt att bli hört och den är viktig. Och sen. Så det är ju ena delen varför det kanske verkar så naturligt, för det är naturligt. Men sen har jag också lärt mig mycket från, alltså, från olika för elrarskaps- -filosofier till exempel den som heter REE. Nu kommer han tillhåg vad det står för om. Men det handlar väldigt mycket om att förstå var en skörekständighet. Och det handlar mycket om bävisar, och det handlar mycket om. Och igenom välket, så har konkreta råd och instrukturen och till hur man kan benöta en bävis. Men det handlar väldigt mycket om att pratar med sig barn som är jämlik, eller som en. Och så visar respekt för det människor, ja, och då man inte bara en liten, så du blir bävis. Då man också ett fullt manifesterat människor. Så att från min dotta var helt liten så har jag alltid förklart allting. Alltså nu tror jag ut där på Pusleborgare, nu ska vi byta blöjan, sen kommer jag att öppna blöjan. Och det. det tog något rittit för mig att. Man åker faktisk inte riktigt med, alltså där är en en barriär, kände jag jag för. Det kändes inte hemma tur lite, det beror en appart med henne på det viset. Men sen kände det liksom att det var. Om jag var den bävisen, så skulle jag bli möt på det viset. Så jag har också pushet mig själv, utvecklar detta för hållande. Och det är intressant att se hur min dotta har svåra kanik där ibland med andra vuxna, för de patar till henne som hon har en kartär. Och hon har liksom ingen toll om ut för det, för hon är ju van att bli bemöt som ett riktigt människor. Det är ganska intressant att se. Det är ju liksom en kultur om man utvecklar. Så det är inget man bara gör liksom från en ögonblick till det andra tänker. Och hon har din mamma räsda vart i förall till flera. Det är ju gärna så att man möter sina egna mangle, det är egna uppväxt. Och att man blir trigga med det. Vilket är det sillekom det, vad den där var för dig? Jag skulle säga att det är två saker som är mina. Jag vet inte hur det kommer från min egen utväxt, men. Alltså, min ena minn och stå utmaningar, jag är invid lever min krop och ta handam min krop. Och där kan jag ha svåret ibland. Jag kan vara väldigt mycket, liksom en väldigt mental människor. Så då här måttet för att pusha mig själv. Och sedan den andra sak som jag har lagt märket till som är väldigt smätsam och väldigt liksom. Det kommer verkligen från min egen band. Det är en sådan en känsla av disconnect med mitt band. Som till exempel när jag skiljer mig från min dödda spappar. Det här är två månare, det jag inte. Jag känner den med en kärle till henne. Det var liksom helstängd. Och jag ser också att när man blir stressad eller när jag blir stressad eller när jag är väldigt mycket. Någon annan stans. Då kan det konektna henne. Och då blir det som att. Det blir den är som ett barnet, en främmart eller barnet, en. Alltså, som de mindre än riktigt person på något sätt. Man pratar på utdom och inte riktigt ser dem. Så det är någonting som jag har jobbat jättemycket med. Och jag upplever och jag tror att väldigt många faller i vår generation. Och att det är ju förut, timme om dygnet. Om man utlever den här till ett konekt. Och så försöker man att kunna kunna kunna kunna få söka. Har den här kärriken, men det är väldigt svårt. Och jag tror att det handlar väldigt mycket om att det ser till att vi själv har blivit utrustad. För hur de flesta av oss, som nu är jag inte så gammal att du är. Men jag är uppväxt i på återtalet. Och där var det ju om man tog barnet. Värbesen och ladern och sen fick den ligga skrika. Vi har ju blivit utväxt med diskkonekt. Så i bra hånd, allskilt. Det är det som har varit ett sådant tema. Om man kom på dagens när man var i på och gammal. Och fick vara borta från sin mamma. Och mamma skulle jobba full tid. Och det tror jag att det sitter i mig också. Ja, så idäller. Känner du gällda eller? Känner du gällda? Ja, absolut. Och så är det ju. Jag tänker ju att när du har den. Eller när du får den separation, så resultata det där blir ju också att man. I krantan följs jag i trygg. Och så är man ju då heller det ikke trygg. I förall tid i följs. Det är ju en av det kunna utrika. För att man restignerar ju ett vart som en liten bevill som mycket blir sätter hört. Scyttmanio och grått eller den transformerar sig i frustrationen eller sin eller nånte. Exakt så det är ju också det. Och det är det jag är kändt i tolig med i par. Det är kanske overskriften. På mig då ni får det. Det är en spömmat att det är de första åra som mamma var nästan lättare än någår hunnbinder. Jag har blivit känt med sin äg inför den och sin äg inför den. På hår var gränser och så. Och där frustrationen är kändt. Och det är jag klarar. Som håller späst, afför hennes uttryck. Uten av det som är regn. Alltså får en sån regnation in i mitt äg. Allfall hållt upp och se. Och det är det som jag kämpa ranska. Och det tror jag att vi liksom lärer. Vi har ingen. Jag exempelvis må lärer. Vi må avlärer och lärer helt på nytta. Jag upplever det sker in. Det här sker liksom en. Att den inspiration. Men en inspiration, inspiration, inspiration. Det är stort så där man blir mer med att det är fragmenterar. Och då står väldigt många. Jag träffar och ser väldigt många kvinnor på min egen ålder och yngar. Som hela där. Som hela där fokus. Som medvetna fokus. Som kanalisera in i. Och vad en bra mamma. Och vad en go mamma. Och allska var ekologisk. Och det ska vara giftfritt. Och det ska vara liksom. Man hade en hessen bilden av det här vackra luna. Kreativa för elvarskabel som bara flyttar på. Och förförsörka man att utlever det. Och det funkar. Jag har själv. Jag känner det så jättvärt för att själv har gjort det. Om man börjar kanske. så här nu ska det vara krit i musket, nu ska vi ha det jätteträvligt och sen har klokat denna två eller tre. Då kraglerade. Och så började det liksom att rasa till den här bilden, som småra. Och det blir också det här barnet, det är trött, barnet, händer med energi, barnet, började bli knelligt. Och så starmade man i den här situationen där man skrikade eller man alltså, det händer lite någonting, vad man, vad man inte är den personen, man, man vill vara, men man kan man bed inte huska jag kom med dit. Also huska jag huska jag liksom lite till den här mamman på lytigt. Och så blir det så här vi försöker göra det på utsidan, alltså vi försöker göra det ytligt. Genom att säga snälla fackar, genom att prata om vad du är in i det. Har det som en helvete sådit blev det, alltså det känns det känns ibland som man håller på dig eller som man, alltså jag klarar inte detta, håller på exploderar. Och där, där utlever jag att vi har verkligen mycket arbeta, gör att kring vår egen som du sa vår egen känsla vår egen självreglering och det är det som blir triggad i de här ögonbliken. Samningen om. För att jag tänker vi, man har ju kontrollerat, man har tagit utbildningen, man har förut ett par förhållande i ett sundgöj, där är det som en kantine om kring. Den här djupa djupa sojen som man ju också går med, som man i de flesta fallar, man aldrig riktigt har tagit ut sådana. Och det kommer att bli de ögonbliken. Jag så blir man ju så sorgbar och tänker på i förallt till våldan i lever och att jag tänker hade man liksom, eller jag är för att sanna det som är och sannor ända, det jag kunde så önska att när man är jämmed, men barn, att man hade en naborågratt, då var det flere mamma är jämmed och man var det träffar andra världen. Jx, för vi trinner ju spärl, vi har minnspärl som står där, och tinser i exempel, och det är bara, "Waah!" Det som är en äre, så är det ingen spärl som på måttet kan se, "Du, pröv det här eller liksom någonsin jag tar överligt eller liksom gå skrik, utan eller vad man är där, så har du den här, som man må liksom lära sig och bavansera alla som behov och finner hon för uttryck och liksom den sån här danshälja varje. Och det jag tycker är extremt ansvar, alltså så utlever jag också så här, vi sa stora förväntningar på oss själva, alltså jag uttryckte någon gång, jag hade en förväntan till mig själv, jag skulle vara perfekt, och allt annat en perfekt var oaxetavut, och så sa jag liksom på mitt köksgulb och grät, och så bör jag skratta, så hur absurd, det är hela absurd och har han som förväntan på stället. Man kan ju inte göra andra dina fälla, om man tänker jag måste vara perfekt, jag måste vara bäst, jag måste liksom, och så blir det så här, det blir sådan ett pres, men de flesta avas vi ju inte utbildade detta, man har ingen redskap, att svartam så kommer man ju in i modroskapet, men massa, liksom dystfunktionella, liksom saker man aldrig har tagit hand om, och så är det som en förväntan, man ska kunna plada det här bakförsäljigt, och så är det liksom det enda, om du bara har säljigt så kommer det gå bra, men det kräver ju kommunikationspromåga, det kräver att kunna avläsa den här tmaniga, det kräver att du har lära sig det gränsa, det kräver, jag säger ju att det är där mamma, det är ju en lira skapshåll. Mm, jag menar ju det, och så är det ju liksom, jag har sett det här på en annan podcast, här från det är någon dag, som heter "aware parenting", och då snackar jag inte om, exakt att det har så många förälder som blir så frustrerat för det är följde att det bara inte är respekterat dem, och så, alltså tänker jag att det så är lite så savi det, att det är liksom först, så må du älskar respekterat dem selv, och så må du älskar respekterat innebär, och så vill jag dina barn älskar respekterat dig, så att du kommer jobba motikbotten för den innan jag jobbar, först den går liksom först. Ja. Ja. Mm, men när du jobbar med mamma när går den här, säger jag, jobbet får den här, du hjälper det så mamma när. En, alltså det kan vara lite på olika sätt om jag jobbar med, om jag jobbar med in- -to-in coaching, så det är väldigt, kan man säga, väldigt specifikt, till just den personen av den situation, men det handlar ju nästan alltid om det är det första där hända där dom ofta kommer och säger, "Ahh, mitt barn, jag så här, jag håller på, bli galen, hur ska jag få mitt barn och gör så?" "Jag vill hur ska det som det är ofta den här ytterligare, såna av marknislöshet." Och sen handlar det verkligen om man får fokus till att säga det, alltså att det enda ställer duk eller det primärst eller du kan göra någonting, där genom att jobba med dig själv och din evna känslan, och vi är så umedvid när omkring så mycket vår introvert påverkar vår spärm, alltså vi har uppbyggd en sin illusion vad vi tror att om jag bara snarkar om jag pratar snäll och lund, då förmiddlar det snällhydd och lundar till mitt barn och sen säger vi, "Men huvud, varför, varför så vill du säga, varför respekterar du med dem? Varför svarar du med det så? Vad är det för att in och in den inprövlösen är väldigt ofta inpe, det är avspirklare inpe." Och barnen känner det vi känner, när barnen är små så har de där snärmsystema kopplade ihop med vår snärmsystem. Man existerar in i samband, in symbios, och därför så jag har ytterlig med min egen dog, så att de gången har hon blivit utstabil är för att jag blir utstabil. Och nu pratar jag ändå om man var känslemässigt, för man kan vara känslemässigt uten att bli utstabil på djutet. Och så det är ofta jag jobbar med de mammerna med att det är att komma tillbaka till att vända fokus inåt och att lita på det om jag liksom fokuserar inåt, då kommer det att spägglas ut ut i mitt fälldorsskab. Och. Ja, det handlar väldigt mycket om man har den här tillbaka till i den inåt. Och sen här jobbar det också med grupper, undervisar också grupper. Och där har jag på att starta nu en dyrt för det på tolvdika, precis för att jag upplever att man behöver ett space, där man kan få upp de här aberetta, alltså att bli sät precis som du säger att bli stabila, i de här riktigt svåa, tabuiserade känslarna. Jag har hört om mitt barn, jag vill önska aldrig hade fått barn, alltså de här riktigt mestig, jag har skrivit på mitt barn och tar ett diamen, eller de här är svåiga, den ljupa ljuta, skulskänsla, som många mamma har. Vi behöver nånstans där vi kan få komma ut med det, där det kan få vara tillhållet, att den delen av oss också finns. Och jag har inte utlevt det här, alltså det är väldigt svårt att skapa dig i sin dokalmen, för de här mamma och rupana finns det väldigt ytligt, och det är inte en ganska stor gräns, och gå över till den här delen, vad man verkligen får hjälp att prata, och vi kan visa sig svaga, visa sig så bara. Och då kommer jag att allt det som jag gör, vad allt det som jag delar, vornligvis, det kommer att hjälpa de här kvinnorna, så det kommer vara en väldigt liten grupt som kommer gå tillsammans. Jag tror jag tror väldigt mycket på att när kvinn, alltså jag utlever det, kan få du tjäna igen upp, så när kvinnor kommer tillsammans, och jag är en grupt, att det blir ett väldigt kraftfull och väldigt stött om det är fält, och man behöver det som med var en länge tid. Så jag vill gärna skåprat space, och det heter "Megspace" och "She's Coming Through", det heter det som förlättet, för jag vill jättebra giv, de här kvinnorna är noxfans, där det finns lym och ro till att fokusera inåt. Det är en där som är givet och hemuppgifter och så kan du göra och pristera, så kan man bara bort med all detta, och nu får du fokusera inåt. Ja, det här man kan givet, liksom sitta och pröva, och sätta ord på vad det är som sker, när kvinnor är samhälls, för det är ju nox som är väldigt stort, men så är det liksom, hvis man liksom icke har erfart där, så kan det också vikre, det är så mycket fröta, så var det som påmåter kanske är jätterongor, det bara är det siktig kvinnor, det är liksom nox med den space som ett avläres, Ja, oj. - jeg føler bare for veldig mange angen at det gi en nørmering- -mirkninger, fordi man får så mange refleksjoner. Man ser det blir en med det, som en med dettasjoner, for du sitter på måte. Er rundt et tema eller et objekt eller hvad det er, og så får du så mange på måte refleksjoner og opplevelser. Det er som er rundt noe som gjør at på måte kunnskapen eller visstom, eller erfaringen eller expandere, som man finner mange fruktere, om man kan bruke i eget liv. Ja. Det som er det fungerende, fungerer riktigt bra, så er det som er det for et eget liv. Det som er der ubstående en grut valse, som på nødt sett stærker individen, som er ble lyftet av den her grut med et vetsenhevden. Det er litt laf, alchemistisk, magisk. -Helt enst? -Hende er noen ting. Og jeg har experimentert veldig mye med at jeg gjør det online, for det er det som det er det den verden vi er i just nu. Og jeg udlever faktisk at det er fult udner i litt online. Det er jo klar, at det er tusen mange vettberende når man kan sitte rundt en el, men det er veldig viktig fra meg er finner løsninger som vi kan implementere her. For det er inte all er som bare kan gå ut og lereva litt som i kollektiv eller i et samhæle. Jeg har selv hva det er en process og skåver at en kommunitet, det er en veldig stor process. Det er enn det noen ting man bare gjør og vi behovder løsninger her. Så man kan gå in i det redd. Og jeg utlever om man har en intention, om man har en bildet, så går det at skapen online også som tur. Ja, det er det rumme man skapet når man er online. Det er enklig fascinerende, fordi du da opplever det på måte hvor ekspandere er. Det er enn eilig hvor mye da var bevisstett kan rumme at det går forbi tid og det er ligesom elikene å hånd på begrensninger egentlig for å konekte hjertet. Jeg har selvklart for du ser det, fordi jeg hører så mange underviser jeg også online. Jeg hører så mange som ser at det er flatt og jeg kommer indi genom. Jeg har en del allsjønne utløsning, men det handler også om man måske aktivt til sammanst og gjør som tassiliterer. Det måske er en medvedet, om man skapet den konekjen. Men du har findst en der. Og så tror jeg det er jæklet at det er enn det bare theoretisk. Det er det som praktisk er å øve tinget. Nærmere har haft det som kål. Att man mediterer eller har noen øve ting man gjør og noen ting. Så det er en badiment, så det er også en del av kroppen. Ja. Anna nå kjenner jeg en tiddel. Jeg har på en notte litt listeløgg og snakket litt mer om hva alt er på se, hvordan man kan skapet. Det er ikke alldelesom kan gå på jemskole eller ønskling. Vi har ikke demokratiske skoler i Norges. En del er jeg snakket litt mer om det. Hvordan skapet går alternativet eller romfor utfalse i vår tid. Og så kjenner jeg en andel. Jeg har litt listet å ta opp en spesifik case, og jeg kjenner selv at jeg trenger litt hjelp. Jeg vet ikke hva som frister deg med. Både! Jeg tikk jeg vil ta case fast. Og sen for det er en bra halgjenningen. Man kan se, jeg har en del så mykkel seg andel. Det er ganske enkelt. Ja, jeg tikk er ja. Så vi kan ikke ta det først. Vi kan ta. Vi kan ta at hva man gjør i samfunnet. Håter på se der, for det er en liten indpruttsøy. I jemskole er det over. Det er en kjønne i Norge i dag. Det er jo klart der ikke så mange pluvatskoler. Og veldig med ham. Så hva er det man gjør? Det er en som foreldre hvor han kan vel støtte det frie barnen. Ja. Jeg har jo selv i samme situation. Min dott å bli fyr i denne månne. I Sverige er hennenskolen ståts i kinkulaget. Det går inte. Det er ingen demokratisk friskola. Det er en utstyr. Det er jo bare for miljö, bare i situationen er unik og individuell. Det prøvde jeg som forgången. Men man kan ikke gjøre det i gang. Det gikk jætet veiklig, når man får titta på sig selv. Hva får man tå på anskolen? Det er det samme som man måste gjøre. Man får titta på hele sin helhøp. Det er nesten det er det råd beste åde jeg vil gi. Det kan være så her at man har gamle for edt, som man har en stor anklutning til. Det kan være andre sørgere i en sliv som også en stor prioritet. Det er at min dott å bli det i prof. skola, deltidig, noe hver tre og et halv, hver hvem jeg tilstet. Det var indelig som for skoje. Vi var nøt. Vi hadde behov for hårn løsning. Vi hadde haft et familikoprojektiv innan man det fungerer det inte. Det tingte jeg så her skikkelig som noe kommer henne i systemet, noe blir henne som en del av dette. Og så iblevede jeg faktisk at min dott å ha en et gitt siv hjertet til de her rygdsnøn. Det er optragisk, kan man se. Jeg ville ønske at de kjende skjærlig godt hinner og hun kjende skjærlig. De om man skal være til samme siden. Men nu har vi et system i Sverige hvor for skola og hele den verd og skolverd. Men det skal være veldig professionel, og det skal være en distans. Det øyblevede det var at hvor anknøtning er så stærk. Og vi har så bra at forholdende så hun blev faktisk indik på vei og et privet av et vare. Vi har vært til samme ansål lenge og vi har så stærkt et forholdende. Hun dyrt hvem hun er, hun dyrt hvem hun er til. Og det er overraskeret meg. Og det er som for et matert svinger. For miljens, og det kommer jeg også tilbake til den her. Mil, Mil, vi kopler de i hva kapa, kopler de ihop. Vi henge i hå. Om vi håller etterblere denne jybe kontakten med ban, så det er liksom en det skadlet for henner godt til skolan. Hun kan skjende lære like myke i Ronisknok. Men det er ikke en det skadlet for henne. Det kan få trodgitt eller det hende du med saker. Men det har insitten, når det er det kommer en del som har forstør hens skjel. For at vi har så stærkt en henne miljø og princip av en kring liv, så de principene har vært værnden som hun har med seg. Og jeg har øypligt andre familie som har samme øyplige, så at de vil er gjerne om skola, men de kan endet flytter fra en sverre. Og derfor måste de sette barnene i skola. Men selv av livsprincibet fortsetter. Så det vil have vært seg til de som kjenner seg redda eller uroliga. Det måste endet bare andre ikke en el. Og om man tænker litt til såhæ, så vil ulyde hut, så kan man løkker med nærvar. Man måste jo endet bare for barnet gå i en vanlig skola. Man måste betydde det under man måste ørva i alt til den alt uttiden. Og det er jo skulle rekommet det jeg har jobberat i mange, mange, og olika skola der. Om jeg skulle se for folk tror jeg om jeg har oppe, vil det ikke skola, skal man da vælger. Og da vil jeg se, jeg strunter i pedagogiken, for det er faktisk gins det så avgjønne. Det er som betyr det noen ting de mene skjerne. Enligt mine er, at jeg jo mindre skola, det jeg har jobbetet at du ikke har. Ja, absolutt. Det er jo på måte. Det er jo kanskje det som er litt av den makten som foreldre har, som man ofte kanskje ikke bruker, den for at det er jo litt. Eller jeg kan jo være litt utfordrede denne. Og så går inn i en rolle hvor man skal sette spørsmål, exant ved skolens autoritet. Så jeg kan jo virkelig se, jeg er veldig jo i hjemmeskola offere grunde, men en av det er jo for det jeg anser det som mye lettere og mindre problemer, og bare ikke være en del av en å skulle gå sienne. Jeg vil ikke gjøre lexer eller noe jeg vil ikke ha pen på skolen, eller noe jeg vil ha utenvisningen som er så mange ting som er trott og gjøre noe mer. Men å pludbe. Det er oppmatten viktig roll, vi forendte har uansett oss, så stille de spørsmål og skapet en revolution. Jeg tror, at vi utlever at systemen er det alt til til, som bestemmer åve og som har makter. Men vi må stille ikke glømme om vi skal titta hele samhelges og entere. Så er du jo du har skattet betåler og en skola, og de er ikke så av deg i en kommunal skola. Vi er kunderner, men samtidig vil jeg også se at jeg øyper med en drin, der man går ut i målet skola. Og så er jeg okay, men vi vil egentlig en annen skola, men nu kommer vi til at krav. Man får jo litt som glider med, man får jo hittet og flow, og så er det bare mene skjøt, og det er det som er jætterhøt, for det er stor systemet. Det er bare mene skjøt, og i de fleste fall er det mene skjøt, som bare ikke har en bybler. Og da tror jeg veldig mykje for det her med at man møder andre med siden hjertet. Man får jo eilige øyper, så brugte det et. Så kan man i blant få kontakt, men jeg tror ind i det med man skal gå ut i målet, og en lille som kjemper i målet systemet. Det skulle jeg hente heller. -Nå, jeg har fundet det. -Då blir man slaktad, liksom. -Ja. -Nei, jeg oppgår. Det er det slitt som tyt. -Skal vi ha case? -Ni, det var bare, for jeg kjender på myrene og har det handler om mat, mat, mat, tittversioner eller så spiste sammen. Det er egentlig problemet er en maj, og jeg opplever den situationen som det koker ind i mer, liksom jeg er anspenteret, sju, og jeg er sint, med en gang jeg nøsensetter med til burs. Som oftest, vartfall når jeg spiser sammen i å man mener, så gjennelder han ut den energien, så når jeg blir, så når jeg merker, at vi som datter er min luggerskjel, som på ham, for hun opplever meg som sint og forstår ikke mellig som det. Men når vi spiser deg leinen, så veldig oftere, hvis vi sitter til burs og spiser hun ut, fordi hun jo ikke sitter i den hansiden sammen med meg. Så jeg vet jo ikke sånn til fram min egen barn, om jeg har både stikket, fått for litt det mat og for mye mat og blir tunget, så spiser jeg å ikke fått mat når jeg er sulten. Og det har vært mye reguleringer følser jeg gjennom mat, og det kan jeg se i familien, mennesens generelt. Og når jeg er bleldre, når jeg ikke sånn, så er det jo ikke utviklere spiser for sulser og masse greier. Så det er masse litt sånn lad, det er veldig lad, da det er mat, for mine. Så spørs noe deg, og det jeg føler deg, at jeg trinner noen sånn verktøy i å møte min egne følser i den situation, og sikker det også uten for den situatione. Men hva er det som jeg har restreset og er exakt? Hvordan skal jeg etter og om hun er etter, hva hun er etter, det hele det. Ja, hvis hun bare er litt sættet kjenne og på matet fokuser, på maten, og det går sånn helt fint, så føler jeg ikke gjennom som agressioner, som jeg merker vel egentlig at noen med en gang jeg setter med til bors, før hun egentlig har begynt med noen som helst, så kjenner jeg at jeg er sin slithe. Og om du sitter etter skjøl, har du også den utløsene? Jeg er litt mindre, fordi at det er på mot uro. Det er litt mindre, men jeg stresser fat om jeg spiser det, at jeg har ikke å være ansett. Jeg utlever veldig mange familier, og så har man en hann veldig etter om hur man ville det skal være, og hur man ville det spille seg ut. Vi har en veldig idealiseret bild av mat-sidojonen. Det er innan de allerløsteste konfliktkuntene i familien. Og da, fra en midt perspektiv, med radical-unskulling, aktytse, vanske, hva skal vi sitte til? Men det låter på meg, som det er en større greie. Det er en liten du vil kontrollere, og det er veldig personlig at det låter det. Så jeg hadde vært deg, så tror jeg, jeg hadde öppnet ut en hel process om kring det. Hvor du undersøker ditt forholdende med det veldig nysgige. Og det blir nysgige på ditt øyget forholdende natt til mat. Ertande familisertande mat-sidojonen. Og du har en konnerexpamentea. Men hva hadde hende om du hadde sitt ut på golvet? Jo, da vi gjør det. Vi har jo gjort litt som forskjellig ting, så vi har først spiste vi på bord og stålere, og så har vi spiste litt på golvet, så har vi så vi sitter engang til på golvet og spiser på et lagt bord. Men det er noe. Hva har de minde etat til sammans? Om du har avslutat det her med nysgomfamilisk sitte til sammans? Det hadde også været en interessand av utforska. Så at når din dott er fatt, så er det bare hun som er fatt. Hendladde noen ting då. Det kunne også være spennende. Jeg tenker at du får åpne ut, fordi du låter litt som en pandåesask, som du försöker bare holda. Men tenker du to en mer mild, og bliv approach, hva du er nysgigen på det. Og låter deg mer, du er kliver tilbake, og her er det mer som man ser observende. Det kunne være at ni blærer en sammanlig mann ansvar. Du nysg om det skal involvere seg alt i hva din dott er fatt eller inte er fatt eller. Så det har jeg nok gjort. Hjener du det skolkjonjelt på deg? Ja, jeg føler det. Men jeg vet ikke det er litt som du ser at det føler som pandåesask. Det er nok en del følse der, som jeg nå må uttrykken. Han tagler vi hele en av kontext, som måtte treffe meg bare det er i hommat i en i bildet, så er det en sånn. -Trikke. -Hva du ser? Det er nok ikke egentlig henne, men som tidligere er hun bare en liten version. Jeg gikk samtidig minne på så mye av de smatteene. Og det er precis det her som henne var, det er eftersom vi inte vil egentigen kjenne hva jeg gjer bare smørte, så fokker vi se at vi på barnet i stället, og sen blir jeg frågan, "Hu kan jeg styr upp barnet?" "Jeg er inte behovet at kjenner de smatsamme kjenstlarne." Man skal se det veldig som er litt, så blir det som vi faktisk ville barnet skatt ansvar. Om barnet var jåde, om barnet var sneld og gøy litt og lugn og ut sin mat, ville jeg inte behovet at kjenner denne kjenstlarne. Det er det faktisk en mykke mat stresser. Det er egentigen hele ditt forhållende med mat, som det handler om det er som henne. Men senne er greien, det er jo ble komplisere, det er jo et hennes forhållende med mat og mat-sidt- og henne, kan bli påvirget av ditt forhållende med mat og mat-sidt- og henne. Så det blir næstre generaions-issue. Det er det de ble komplext, men det er jo fortfarende å løsningen er, og for ditt barn er så løsningen er, at du løser de deres skjøl. De barnen har så litte trauma, og så litte laget og issue. Så når du løser de deres skjøl, så bruker det på veldig fort at de er andre. Ja. Det er jo ikke exanterende kjenstsmartur. Det er jo varn, som bare sluttet å spise helt, eller det er det overspiser, eller det er det som sitter og hyldrås. Det er jo ikke det, at det er ikke det. Det er det jeg egentlig ikke som opplever situationen, så intens inn i meg liksom. Jeg måtte være veldig stressende før deg, og at når du selv har det så svårt med det, -Hva er det? -Jeg har en del av det. -att man också skulle ansvara för att man skulle få mart. Att man skulle öva lever. Det är ju verkligen. Det är mycket på spel. Det måste vara väldigt stressande. Det är så svårt för dig själv. Jag bara är snackom. Förlåt är jag. Jag har gjort dem att det inte är tinkt. Som jag övervågde, det var. Jag var liten. Jag hade snackat om det. Jag har en husk del. Frustrationen jag hade när jag var in i det verksamt. Man var inte lagt med att jag lukte för att jag aldrig var för att jag fick nån mat. Jag var gå. Jag var en kämpa frustration och sinna. I mig är det liksom "hello". Jag är lite mer än jag. Det är mycket som det är mindre än jag bara vill snacka om det. Det är precis på att vi har normaliserat. Jag skulle kallde misshandel. Vi har normaliserat missköttning. Du har ju för att ingen sa om det är fel. Det är inte okej att du behandlar det. Eller det är inte okej att vi är så emot. Jag har ju trodde att det är bara så. Det är artstidigt. Det är därför man inte tänker över. Man tror att det är helt normal. Det är helt okej att du är så emot man. Det betear sig så. Hur skulle du känna om din man nu alltid gör mat? När du sa "hej, kunde du göra någonting jag tycker om?" Nej, du får att det som finns. Man skulle bli jättearig. Ja, det är det. Det var helt kämpa respektlöst. Det är en fantastisk helingsprocess. Det är också att du kan vara något annat för din döp. Det är också väldigt mycket med mat med min döp. Vi har också issues. En av de sakerna som jag älskar är att förbereda den talrik till det markar jag vill. Hon tycker alldeles mest om. Det ställde den fram. Det är verkligen gjort med kärlek. Det är en mat som du inte tar i riksmodellen. Det är en som jag inte gör om äg vita och hållat. Det är det hon äter. Men hon blir jätteglad och jätte taksam. Man ser verkligen att det här blir möt. Därför är det på något så hela. Det är också. Det här tänker jag också att du kan använda. Att få hållande och din intrenen har om det är så att älskar henne och visar respekt. Det kan du faktiskt använda. Det är också att hela din egen process. Ja, det är sant. När lite upp för den här det är det som mycket världe hade när det är i regiteten. Det är bara det sivare, du har lyss på dig. Där lager det. Nu lite på frisa. Ja, exakt. Du kan börja med, för jag tänker nu det här är en så stor punkt. Du skulle kunna börja med att vara med en småsorgar. Nås små, små ytterligare. Den är i kameratars. Den är mötars över någonting. Vi kan få bedbara där tillgång. Och jag har köpt den i här gränen som jag vet du också tillgång. Han är ett litet överblick, men i baset är det en nyta det tillsammans. Vindruva eller cheks eller kollade eller någonting. Som också kan vara långsamt att du bygger upp ett förhållande tillut med mat och ett tillutelse. Det är egentligen, jag tror enligt med russider. Vi gör ju det, kanske att vi har så en hyggliga stundet med mat. Det är en upplitt, den då ska vi sätta oss ned. Då ska vi stå för oss, det som är grejen. Det är en upplitt av den här kontexten som blir för jag är kännerriket. Och det är en agression eller som vi sätter oss på soffan och spiser. Frukt, det går det bara sånt hygglig. Men det är om den är akkurat. Hur du inte borde där och allt det där gränen är. Ja, för den här, vad kan man spälla bilden eller den här situationen existera in i dig. Som låggring och minnen, alla de gånger du har blivit tvungen att sätta ned alla de gånger. Du har fått sådant så att du inte tyckte om. Du blev ju triggad av båda, stolarna, nu ska vi ära ta. Alla de olika visso eller lygt med sig. Lytmäsja symbolerna kan man säga. Det trika dig in i den, i den upplevelsen för där likand man som minnen som du kan få in till som har förlöst. Och som du inte har verkligen gått in och har kämt. Som ni kan få ska bara ära ta på soffan eller använda dig som ett sätt att öppna ut den här. Ja, det hörte så. Frid, du har inte hade väl de. En sak kan ha för att man kan ju vara dritte i det. En par året. Motor fack med lifa an i det här så gör man det på en måt. Exakt. Exakt. Och det är också det här vi är så besatta av det här med att det ska vara liksom. Ja, men också ska man sitta och så ska barnen läsa. Och så ska man ära ta. Men det har så mycket som vi klimmer på. Alltså förhållande connectionen är att utveckla ett positivt som. Äppet förhållande temat. Så det var fokus på något som egentligen inte är det som bygger upp. Vi tänker att vi gör det bäst för vår barn. Vi tänker att det är det som de behöver läsa. Men egentligen är det kanske någonting helt annorl. När jag sa om det är någon mål som har britt att tänka i strukturen. Det är liksom för att strukturen är och är ju sån som inte därför att tämna en liten innehålla. Och. Ja. Annars blev man ju slag till strukturen. Och det är ju precis det här normaliserade att. Ni inte störar i egen liv. Det är ju en kulturell konstruktion där det är som stöd. Mm. Mycket sant. Tack för det Anna. Det är dejlig att få en input på mitt ägelser och hua. Det är ju sån här vi behöver ju att vara en bra människor. Det är ju precis det du sa innan. Det behöver ju att du kan prata med någon av den här liten. Det är ju inte. Det underminningen måste sitta med sånt här själv. Och det har ju jättemånga som har liten under upplöf. Det är ju så kring mat. Och det är så syn att vi inte har liksom utrymme och ställen där vi kan. Där vi kan lära från man, vad bolla med man. Ja, det är ju så många ting som bara. Det bygger sig bara upp i exempel för frustrationen eller förlisen. Det blir bara liksom. En tändsäkter eller liksom bara mer och mer intänser. För det att man inte har en no-alt lätt och ingen som. Ja, för oftast är det bara det. Hon får en liten fotboll och en tipsycklig dom som är. Ja, liksom. Börde värre värda också för där för att du. Mamma är som. Ja. Ja, hallå, hallå. Anna, vi inte har forteller lite om vad man kan få tack i dig. Ja, vad du tillbjer eller kan tillbja. Mm. Ni får jättegärna fulla mig på Instagram. Och ni får jättegärna om ni liksom känner fan. Hon vill ju ha konektar med mig som funerat. Jag har lägga till mig som ben på Facebook. Jag delar ju väldigt mycket, väldigt ofta gör en del lives. Det är väldigt ofta, väldigt spontant. Så det är ju liksom steg ett kan man säga. Och sen är det ju det också inti-in coaching. Och det är väldigt liksom olika beroende på personen behöver. Och sen den fjärde april så kommer jag starta upp ett tolv veckas program för en liten grupp kvinna. Och det är en bita test kan man säga. Och det är precis det vi precis har sitter och jobbat med. Det blir det, men i tolv vecka, alltså självutveckling genom moderskåpet. Och tvärtom moderskåpet genom kvinnivitveckling. För det tycker jag är saknads att när man har de här förälder kursen eller följborgs saknads. Så är allt fokus på barnet. Och tvärtom har man så kvinnivitveckling men man har lite mindre moderskåpet med. Och det kommer vara tolv veckor och jag kommer att köra det så här som man faktiskt kan göra. Det utgår när vi var på Facebook. Meningen är att vi ska få ett space, vad det är lung och rå att utforska och gå på ljubet. Utan att det stiller sig en massa krav och en massa förväntningar. Och sen tänker jag att efter det är min plan att skapa ett space som kan vara forslutande. Precis som du säger att man behöver det vi som är vardagen. Så det kommer att komma någon gång under sommaren att skapa det. Jag har också en Facebook klubb man kan gå med. Den handlar om kvällvidbäckning och individuerhetsmoder. men det är för mamma. Och sen kan man om man vill så gör jag också så här transformende tarotläsningar som är verkligen då kommer man verkligen på djupet och det är om man känner sig helt passglust och känner det här bildigtra djupa existentiella behovet för att få en som en skubb. Men då ska man värra dig och det är väldigt trastgult och start. Så det är de som biten av de saker som jag har gjort. Jag har kämpa kört. Jag tänkte vi kunna laga en liten video och snört med att den tarotläsningen. Men avslutningsvis är det nog du har lyst att se fra hjärta till en liten när mamma är som går i sin enbåbblad. Ja, jag har lyst att säga till jag och till där är som lyssna att du är inte eliner. Du har inde ensamt. Alltså det känns så tufft. Det är inte för den någonting fel på dig, det är inte för den dåliga mamma. Det är verkligen den situation vi alla står i. Det är möjligt att ändra på dig. Det finns människor som kan hjälpa dig, det finns andra som känner samma sak. Det behöver vara ett tag, eller någonting vi inte pratar om. Det vill jag bara säga, du indeligen. Tusen tökarna, tack för det. Allt du gör och allt du delar och att du har det då öppent i äter. Att du kommer hit och snackar mass. Två snäckar du mycket för att jag flick. -Hade du bra? -Hade du. Jag är lite det. Hoppade du att bli både inspirerat och motiverta av den nese mta omnana. Tusen tökarna får du in del tagelse i podcasten och får du lite unike och råa arbet på den nio år. Du inspirerar mig och jag glöder mig att jag är en gång smag. Du kan finna mer inform Anna på hennes nättside. VV Anna Briks med X-tomsen. -Tunkt du nätts eller på Instagram. Ett Anna Briks-tomsen. Jag anvallar verkligen att jag checker ut Anna sitt arbet. Nu har så många träfforna inlägg på Instagram. Som är en gläd och förlösa. I förbindelse med denne episoden gir Anna 50 % avslag på en transformativ existensiell tarokläsning. Som vanlig vis kostar 1100 svensk. Är du intresserat och ni kör i på det? Förl med på Facebook-gruppen Eyemother. Jag kommer att lägga ett eget inlägg om detta. Freda nittne, februär. Och Husk Madering Room Stories. Circulisivne mars klocken 20. Circulin är för alla kvinnor som har listat till och delen. Eller list till oss stötte och lite. Det är ingen likent liten sak. Det skapas lika tryggeroom för varandra. Det skapar en normöringmirkning. Jag uppfordrar det och kommer med ett åpen detta. Kanske vet du nog vill eller? Kanske du kan öppna och univers. Var det ha tillit? Allt är väl kommendt. Det är lika viktig att vara ett viktigt med ett andra sista. Historien är våra förmr oss. Det är alltid en del i lag i varförtälling. Alla lag är likeviktiga. Kom och blir sett del för att in själv. Och la oss hoppa. Och la oss skapa en välmnår kvinnor sitter senen i respekt, visst om och kraft. Nästa episode får du möte to väldigt kul varmr. Som heter Ellie och Kännen. Intry är att bli på engelsk. Jag möttat i sidan med den här för de några år tillbaka. Det var min introduktion till anskoling. För de sidan med är alltså begge att vart jag är med och vart anskole hela livet. Vi ska snacka om hur det har varit. Fördelar och ulemper runt detta. Det har verkligen to drittkullet. Det är bara att lädsa till. Det har blivit sista episode om att det här är ett tema för nå. Du kan läsa med de mitt arvajd som för att sälja varslerp. Samtör tillre poddkasser på www.imatter.com Och du kan också stöttar mitt arvajd med denna poddkastmet. Montlillit vid drag på www.patreon.com.grostrack.imatter. Du kan också vinna på instagram. Nästa episode kommer 12 till mars. Välkommen igen.