Diakon Jemima Bentham

Du lyssnar på biakonipodden. Med diakon hegemari korshamn. Hej och välkommen till diakonipodden. Ja, diakon hegemari samtalar med gäster om diakoners kompetens och ledarskap i svenska kyrka. I det här asniktet är du gemima benten Brodim välkommen. Du är diakon och du är också Ester Kyrkas verksamhetschef. Varför vill du ha just den här kändsten? Ja, det var när jag tänker tillbaka på det mer som att kändsten ville ha mig. Jag började ju här på ersta 2016, och då kom jag till en inte vanlig deakonerskänska inte säga för att på institution så här ser det ju något annat än att vara i församling. Men det var inte med något slags chefsupdrag som jag började. Sen har jag faktiskt hela tiden när jag tittar tillbaka haft en samordnande roll eller en funktionsmänniskt. En funktionsmänniskt har satt ihop olika delar till en helhet utan att ha hettat chef. Men jag fick frågan om att vara tillfråganad chef för kyrkan under tiden som min chef funderade över hur en vakans skulle lösa. Och det är väldigt talat. Jag vet faktiskt inte hur ett plus ett blev två där. Jag sa att jag till det och tänkte att vi provar och ser hur svårt det kan vara. Jag hade i förmånen då att kända gruppen som jag skulle leda. Jag hade nog lite sådant att säga ängslighet och vill säkra med dem att tyckte ni att det här är en bra lösning kan ni tänka att jag gör det här under en begränsad period. Så du hade ett samtal med gruppen? Absolut och när jag sen fick frågan om jag ville fortsätta och bli anställd och som modernarie verksamhetschef. Då sa jag också till minchef att "Ja, men då vill jag att du säkerställer att gruppen är nöjd med det jag har gjort och att de kan se mig i den här rollen". Den här ledars tillen du har, har det med din personlighet att göra eller har det med någon utbildning du har gått eller har det med ett udekon? Jag tror att den ledars till som jag har idag har utvecklat i just den här miljön förstås. Här har jag ju varit i år i åtta år och sex av dem som chef. Så det klart det här har varit en jätteviktig skola, men även när jag var i församling så ser jag att jag hade de här, om jag hade till exempel en samordnad funktion tidigare, där det fanns inte ett formellt ledarskap med alla de mandats som kommer med det. Men det var en dom fråga om att samla gruppen, att lägga liksom olika arbetsuppgifter på bordet och fråga att om ni är det här bemannat och teckt på ett bra sätt och hur måver vi allihop och så där. Så det har ju format av det diagonalar arbetet. Absolut. Det är det jag har stått i, det är det som har påverkat mitt sätt att vara, att också sätta vissa världen framför andra. För så är det ju liksom det är det som vår vogning ställde krav på sig, att vad är det du ska ha främst för ögonen? Vilka världen ska du ha främst för ögonen? Därför vi avskils, för att liksom lyfta fram de diagonala aspekterna i alla sätt på funder. Så det är klart jag kan inte säga att det inte påverkar hur jag är chef att jag är ideakon. Sen så tror jag att att fler funktioner även utan en ideakon vignning kan känna att vi ska eftersträva ett fritt och öppet klimat och jag tror också min inte helt färdig med den här reflektionen mellan vad det ängselighet eller vad det är mitt sätt att försöka skapa en god miljö. Där gruppen känner sig delaktig hela tiden, för det är verkligen ett överordnad värde i mitt ledarskap att de beslut som jag fattar måste jag ibland fattar mot gruppens vilja. Men om vi har haft en del låg om varför jag fattar beslutet så får jag lättare uppslutning bakom det trots att delar av gruppen inte dela min uppfattning. Men jag är beredd att lägga den tiden, investerat i den ideolog med gruppen om nu kommer det bli så här av den här anledningen just för att de också ska få förstås utryckas. Om jag ser inte på det här på samma sätt som du, tack då får jag ta med dig när synpunkter jag kommer ändå gå vidare på det här sättet. Jag ber dig att ta min sida i beaktning när vi arbetar vidare. Då har vi en bättre förutsättningar för uppslutning. Runt den vägen som jag väljer att stocka ut. Jag får ju också mycket mer på fötter för mina beslut genom det här arbetssättet. För att du också får deras tankar, hur de ser det och de andra ögon vad du har. Exakt. Och där är vi ju inte alla deakoner i vår grupp utan vi har andra funktioner också. Vad har du för funktioner då som arbetsländer? Vi har två deakoner på ersta och vi har två pressetjänster i Kyrkans arbetslag. Vi har en organist. Vi har Kyrksister, kallar vi honom. Men han har museet i sin tjänst och en hel del arbete med Kyrkan och inventarier och att han leder andra vaktmästare där. Vi har en administratör och så har jag tre medarbetare i Oblatbagriet, tre oblatbagare. Den speciell kompetens som jag har väldigt lite av. Och så har vi flera tim anställda vaktmästare och lite kring funktioner, lite präster och så där som rycker in åt oss. Och i förlängningen så har vi också ett ganska stort nätverk av både ideella medarbetare. Men också arvoderade uppdragstagare som kliver in i vårt kulturarbetare eller som. Hur ska vi kallra om då konsulter i delar av det vi gör som kyrka här? Är det någon som är fråga satt dig att just du som DRK är verksamhets själv? Jag har bara mott glada tillropp här, tvärtom faktiskt som ört sig av att folk tycker att det är klart att på e-sta ska en diakon vara chef konstigt vore annars. Det är en tradition här också med diakonissor i ledande ställning. Men jag kan granska historien kritiskt också se att jag har ju alltid funnits en särordning mellan prestens pastorns direktors roll och förreståndarinnans roll. Man har ju har lite genusblick för att se hur det här moderhuset var uppbyggt med modofar, gestalterna för ledarskapet också. Men med det sagt så tycker jag att det är en fin tradition att för vara cheffina man går förbi en väg med bara kvinnliga chefer att bilda det på. Ja, och det är väl inte så ofta vi i kyrkan kan se en sunvägg med bara kvinnor? I synlighet inte då med ett diakonenblem runt halsen eller andra utmärkande symboler för diakonatet. Fantastiskt, så får vi kunna se det varje dag av den mögen. Jag tycker att den är inspirerande för mig och jag tar alltid med gästerin och visar att det här hänger mina förutsädare billigt. Och jag har också tillgång till en del arkivmaterial och jag kan se. Men rätt eller fel jag kan se olika typer av ganska akturitärer ledars stilar, host de här kvinnorna. Jag försöker vara historiekriterisk och läsare med mina samtida ögon och samtidigt försöka ta in vad var bakgrunden då. Men i mycket brev korrespondant så finns det väldigt tydliga drag host de här personerna. Alltså, olika heter där några är mer inkänande och andra verkligen mer så att nu har jag hört att. Syssrar runtom i landet, klipper håret i en frysier som inte anstår det här kunnissor och upper genast med detta. Här är verkligen i detaljerna som man in och styrkvalit en juste. Spännande att kunna läsa brev och se hur andra människor har varit chefer just här på justa. En jätteviktig del av det har varit en andlighet som har präglat ledarskapet. Det har inte gått att särskilja den bedjande människor från den ledande de konissan. I kommunikationen som är också författad i egenskap av att nu skriver jag till er som är ledare. Andre ledare är praktiskt ledare och chef också. Jag uppmanar er att bete tillsammans på det här sättet eller återvänt till den här bibeltexten för att få ett tolkningsraster över den situation som vi befinner oss i nu. De har muskivit genom krigstider eller genom andra olika typer av kriser för kyrkarna. Där har en teologin och spiritualiteten haft en naturlig roll. Det tycker jag också ett bidrag in i det kommunala ledarskapet som för min egen del jag har väldigt höga förväntningar på min chef att vara en andlighet ledare. Viskopsprävet kallar till presto-deakon. Där står vi att vi har fyra grundläggande arbetsuppgifter som ger de konens uppdrag där sidatetet. Röspärare, ledare som du pratar om, skälla vårdare och undervisare. Då står ju biskopsprävet att de konerviks till de konalledare. Uppdrag är innebär att leda försammans till konala verksamhet. Som du säger, vissa får inte det här formella uppdraget, men de leder ändå. Hur ser du på att de har en arbetsländande tjänster utifrån vad som står i biskopsprävet? Jag tycker att det är givet förstås. Det som kan säga, jag har väldigt lite bitterhet mot vår kyrka, jag skulle inte kunna stå i den. Men det som kan irriterar mig är att om du är jämfört med ett vilket annat byggge som helst. Så kommer det aldrig in en elektriker och säger till rörmåkare att dra om det här och göra det här sättet. Det är inte ett framgångsikt byggge. Men hos oss har vi ganska ofta en funktion som inte är fackmannamässigt kvalificera. Att det uttalas om de här prioriteringarna ska vi göra. Det vill säga att direkt det är översatt och en prest är arbetsledare för de koner. Och det är inte bara. Jag pratade inte om kyrkohedrollen då, utan jag pratar om de mellanchefer som kyrkan har. Som allt som ofta är präster, som får det formella mellanchefs-uppdraget eller vad det nu kallas församlingsheder eller. Eller till och med bara den som leder ett arbetslag av de konymedarbetare. Det är inte alltid en deaktion. Och det är såklart har jag respekt för att det ska finnas personlig lämplighet. Det kan krävas andra kvalifikationer än bara det enbete som du är satt till. Jag vet att det är en intrikat process att rekrytera. Men min uppfattning är att det finns flera prester som är chefer som inte gör ett bättre jobb än vad en deaktion skulle kunna göra på samma roll. Även när det handlar om det område som är mitt fack där jag har en examen. Så är det någon annan som jag har med rörmokan när det är elektriken. Som inte har samma insyn i hur mitt verksamhet sområde ska drivas. Som också ska ta dem för mig hur prioriteringen jag ska göra. Det här gäller mellanchefen, det gäller ibland kyrkoheden. Som inte alltid har. Vad ska vi säga? Är regelbunden för djupning eller utveckla sig ta ansvar för att läsa på dekonie? Och det handlar också om förtroendevalda. Som kan så väldigt långt bort ifrån vad är ett kvalificerat dekonomalt arbete idag. Den som kan refererat till att på 80-talet jobbade det en sista här som hade en expedition och gjorde allt det här. Varför gör ni inte så idag? Då måste det kunna dra efter andan och säga att jag. Om jag måste börja förklara det för dig. Det är ju under förtroendevalda som ansvarar för att leva arbete. Så som vår organisation ser ut. Och det här i förlängningen handlar det om en annan grie. Att det inte heller finns väldigt mycket. Det är inte särskilt, mycket vidareutbildning i dekonie tillgängligt. Inte för dekoner och inte för andra funktioner i kyrkan, heller. Såklart präglas vårt arbetsfält av okunskap. Därför finns två forum att inhämta ny kunskap i. Vi får ju eftersträva att hålla oss utbildade regelbundet genom att läsa genom att ta dem kurser som finns förstås. Vi kan ha de redskap och kompetenser som behövs för att bedriva ett bra arbete. Men det kan utmanas av att det är en som är chef för oss. Inte har en samsyn, kring vad blir då relevanta insatser. Sen absolut, brasklapp, brasklapp, det finns jättebra prestchefer som jobbar som jag hämtar. Jobbar idéolog och låter gruppen styrer sitt arbete själva och så vidare. Det finns ju också olika grader på prestkänster som inte har inom med dekoner. Du började som passad sjödjung, sämre kommunisterpräst, sen kan du bli församlingsheden, kyrkoheret, stiftsadjung, prost eller beskopp. Vi idéakoner, det är korn och sen. Ja, har vi inte någonstans hade tänkt i det tre ledade han vetat? Nej, och det är det vi ska komma in på nu. Det är korn att prästa beskopp de har samman i det tre ledaren vetat. Och jag tycker att själv att det skillnar på hur de korneställningar jämfört med prester och beskoppar. Hur ser du på det? Jag får ju hålla med dig mot bakgrund av det vi har pratat om nu. Därom jag går till mig själv, det är inget för mig självända mål att jag ska få vara cheflivet ut. Värt om kan jag väl känna sig gemensjänst i typ mellansel, det har bara syferierning och hembesök hela tiden, vilken dröm. Och soppluncher, det är det jag vill göra efter det här. Och sen går den vecka och så kommer jag fram till att jag är ändå ganska bra på att få fram drift i saker. Jag skulle tycka att det var stimulerande om jag blev från tag i möjligheten till det. Och det är inte med nödvändighet så att jag längtar efter att tala om för andra vad de ska göra. Det är inte därför vi pratar om varför kan de kone inte vara chef för det högre utsträckning. Det är inte. Man måste liksom slå bort den tanken att det är inte ett maktbejär eller så. Utan det handlar om att varför kan det inte den som är bäst lämpad att få fram drift göra det. Varför ska någon som eventuellt är sämre lämpad bara för att den har en viss funktion i kyrkan göra det med utfallet och sämre kvalitet. Så att när jag tänker kring då att. Om jag inte vore på gästa, och jag är inte satt med den här tjänsten i knätten och fortfarande tyckte att det var roligt. Vad skulle jag göra då? Skulle jag älsköka mig till mellansel eller annan. Jag vill inte hänga ut mellansel här nu är det en sektorn underbara ord. Men annan motsvarande försämningstjänst med begränsat ledarskap i tjänsten. Jag vet inte om jag skulle trivas då. Om jag inte fick ha tillräckligt mycket inflytande över mitt eget verksamhet som råde. Inte en adventvis över fler andra som också verkar i det verksamhet som råde. Utan bara ibland är det ju faktiskt så att de konjunktens avgöra själv vad är det för typ av insatser vi ska göra. Utan det är någon annan som har skrivit fast det här som de konin är i vår försämning. Och de koner har inte varit involverade det. Och det tror jag är det talet att jag. som person skulle jag spy av det. Men som yrkesmänniska i mitt enbetet, skulle jag nog känna att jag levde ett fallsk till livet. För det är ju inte i vår alläften. Nej, då bryter vi i vår alläften. Det är inte enlighet med den arbetsbeskriven. Vi ska kalla det som biskoppsbrevet ger. Och precis, jag skulle nog inte känna att jag till fullå levde de vignningslöften som jag har avlagt. Om du skulle uppstå en konflikt mellan det, jag tycker att församlingarna ska göra som är i det diagonalarbetet och min arbetsledare skulle säga att det här ser jag på det. Sen skulle jag kanske ha en arbetsledare som var deakonsen sa. Jag tänkte annorlunda mig än vad jag tyckte. Då är vi där igen vid det här bordet där vi måste få stötta och blötta tillsammans av konflikter. Jag har bettningar en framtid spannning. Hur ser du dig, det kanala ledarskapet ut i framtida? Jag vill ju tro att den verklighet som kyrkan kommer att stå i framöver med då enkelt uttryckt sämre medel och som mindre pengar att röra sig med. Och ett samhälle där vårt skyddsnät får större håll. Det är den utvecklingen vi ser idag. Så uppstår ju behovet av att vissa sina diagonala insatser att se till att det vi gör det får maximal utdelning. Och jag vidhåller ju då att det är en deakons som kan se de här insatserna som kan se behovet och sätta ihop rätt typ av arbetssätt för att möta det. Så rätt sätt att vara kyrka på. För det här är inte bara deakonalt arbete som en separat del av församlingens uppdrag utan snarare församlingens identitet. Och för att kunna driva det framåt så krävs det ju en utbildad funktion, någon som är expert på deakonalta arbete. Och det ingår ju inte i en tillkande i dag. Kommer kyrkanbåga gå den vägen? Jag hoppas att kyrkan mest stortkår inte klarar sig annars. Det blir uppenbart att den typ av kyrka som inte lever i en ständig dialog med omvärldens behov. Att hela tiden inventera kring att de är antliga och exisens gäller boven. De är också sociala. Och att den församling som inte klarar den relationen eller att vara levande i det där den upplevs som världs från vänd. Och inaktuell. Ja, det kommer säkert vara så att den del vill tuffa på i sina gamla monster. Men då blir de negativa exemplen. Det är också att kyrkan pratar mycket om att vi ska stå där vi alltid har gjort. Vi ska inte förändras, vi måste stå i mått. Det här blir en förändring inom kyrkan och kan bli en stort förändring i så fall. Jag tror att synen på det ser det att det anbetat är ett par hundra år framåt. Men som vi kommer att se en systematisk nedskrivning av så här ser vi på det konkurren. Den har varit så otroligt rörig vägen till ett deakon-änbete, den historiska vägen. Jag tänker på deakoninsrättationerna och utbildningsvägen. Vigningsordningen och sådär, det har hänt så otroligt mycket. Nu är vi inom slags griningbara av deakonen som församlingsmedarbetare. Men också att presser och deakonen utbildas tillsammans. Jag tror att det är en positiv faktor för att kunna se varandras riktiga kompetenser. Min spåning är optimistisk. Jag vill tro att de som leder vår kyrka ser att det här är rätt väg att gå. Det är rätt rörelse. Men jag hör också att du tror att det tar tid. Jag tror att det är definitivt allt det här med hur vi skrifft folk. Vi vill ju ha hemvisat i biskopsbrevet och sånt material. Det sitter nöjliga på Sverige. Det ser långt inne i vår organisation. Men att kyrkohedare högre utsträckning rekryterar deakoner med den arbetsledande funktion. Det ser vi ju redan i dag. Det är ett positivt tecken för framtiden. Om man ska vara lite utmaningar och tänka när blir kyrkohedan deakonda. Ja, det är en livstid, kanske. Men inte i mål. Det hänger väl ihop med det här? Det finns inget biskopsbrev som händer och beskriver hur det skulle kunna gå till väga. Tack i mig. Du har hjärt mig hopp om att det är kånare och att deras arbetsledare för kong kommer att visa att sända med i svenska sjukan. Hopp är förutsättningar för förändringen. Vi måste fortsätta tro på det. Och ni deakoner som lyssnar som vet att ni kan sätta ihop olika delar till en helhet. Ta för er. Jag nu pratar om deakonatledarskap. Det här har vi tankar oss mig och kanske även hos dig som lyssnare. Du har lyssnat på deakonipoden om deakonatledarskap och vi hör sig igen i nästa tond. Hej då.