CYRILLE GAUBERT och GRETA SCHETTINI - Hur formar vi framtidens positiva system? - #5 i Specialsäsongen Matupproret
65m 46s
Detta avsnitt handlar om att forma framtidens positiva matsystem och är en del av en specialsäsong som undersöker hur matproduktion, ekonomi och miljö samverkar. Programledaren introducerar gästerna Cyril Gubbär och Greta Kettini. Cyril har lång erfarenhet av lokala matsystem, bland annat genom Uppsala Matråd och stadsgården Huller Åker Gård. Greta är psykolog och forskar om beroende och hållbarhet, med insikter om hur psykologiska processer påverkar våra matval.
Samtalet kretsar kring hur dagens matsystem präglas av distans och kortsiktighet, vilket gör att människor förlorar kontakten med matens ursprung och de resurser som krävs för att producera den. Greta betonar vikten av att återfå en relation till maten och förstå att den är resultatet av levande system, inte bara en produkt. Cyril lyfter fram lokala initiativ som nyckeln till förändring, där gemensamma visioner och mötesplatser kan skapa konkreta lösningar. Han nämner Uppsala Matråd som ett exempel på hur olika aktörer kan samverka för att främja hållbar matproduktion.
Båda gästerna är överens om att ett positivt matsystem måste vara långsiktigt, lokalt och inkluderande. Det handlar om att gå från att förstå problemen till att aktivt skapa alternativ som gynnar både människor, djur och miljö. Avsnittet uppmanar lyssnare att engagera sig och tänka på mat som något mer än bara en vara.
Brötta bröt. Välkommen till Brötta bröt. Det är glad här. Det är ett skasson och alla är så taggad. Det här är fortfarande en special season som gör tillsammans med matuproret. En röra ses som startar i och reformaten och krevermar måna. De försöker göra den här fannskastiska matribaten och få se hela bilden. Det blir sig ett kopplagikonomi, socialt redvissa, alltid ihop samtidigt. För maten vet jag det är resultat av många system, system som formar landskap och verkar klimat, landbrukar i svilkor och beslutet påverkar vår hälsa. Den här seasonen är ett litet försök att förstå just det. Hur det så system fungerar? Vad finns brister? Vad finns för positiv alternativ? Vi hjälps åt att rikta just ett mång. Det är just ett mång, vad som behöver göra och lösningar som redan fungerar. Frågorna, vi ställer i varje snytt är bittar i ett större pussel. Ett pussel som behöver lägas för att förstå reformera våra matsystem i grunden. In och lyssna på de andra avsnittet i seasonen med andra hod för det finns massa spännande kunskap och tankar. Men i den här avsnittet ställer vi frågan. Hur formar vi framtidens positiva matsystem? Hur går vi från att förstå problemet till att faktiskt göra något åt dem? Dagens gäster är och jag kör lite offranskning första i Cyril Gubbär. Sammellet som proponerar jobbat länge med lokala matsystem, bland annat i Malmö fotkanssel, stadsbruk i Malmö, Uppsala matråd och huller åker gård. Välkommen, Cyril. Tack. Lite konstigt att prata. Vän ska med det. Men andra gästen, Greta Kettini, jag sagt rätt. Ska Tini? Ska Tini, Beldonskozy. Du är ett psykolog, Dr. Hans som jobbar med beroende. Olbarhet, fisisk aktivitet. Och som forskar om du visar på hur våra BT-ondeformas i vår dagen. Kom se, det gör jag. Super spännande. Det här kommer bli en super rolig samtal. Jag tänkte om vi börjar med det, Greta. Vi har inte känt så jättelänge. Samtidigt har vi gått jättefot och lörja känna varandra mer snabbt. Men allting på bordet och uppe ett hjärtat och på riktigt jättefin. Du kan komma, du vill ha med det här avsnittet. Kan du berätta det? Det är någonting jag har missat i min presentation av dig. Nej, jag tyckte du sammanfattade bra. Det är ju just de tre benen jag har. Det är framför allt att jobba med beroende. Vilket kan vara nyttigt. Det är ju kanske inte direkt kopplat till matsystemet, väldigt många psykologiska processer. Vi förstår beroende går att översättas till väldigt mycket andra ohållbarabeteenden. Och sen så, som du säger, med hållbarhetsperspektivet, det jag mycket utgår från hållbarhets och hälsa. Och sen så har jag en jåkig där, som du bara nämnde fysiska aktivitet, vilket jag inte jobbar så mycket med nu, men jag har jobbat inom träningspranschen i princip här med vuxen i alive. Och det är en då intressant ur ett matperspektiv eftersom väldigt mycket av idear, ett kunskapen om vår mat kommer från träning och hälsa och mat och så och kallrier och granbrotin och vad gör egentligen det med? Så jag tänkte faktiskt inte att jag ska nämna det lite grann här, vilket jag ändå inte brukar. Nej, jag jobbar inte jättemycket med det nu, bara till igen. Men det ändå din ingång i matsystem? Det är en av ingångarna i alla fall. Jag glöter lite jag och sen såklart även hållbarhetsarbete. Sjyl? Jag missat någonting? Nej, jag tror inte det är en väldigt fin prontation. Du kan inte presentera mig på detta sätt så lätt, men det är låt bra. Jag känner att det är mest, jag gillar en småskallig entreprenorskap. Jag gillar för oss som gör saker för sitt lokala samhället. Jag gör någonting om man kan säga resultatet direkt. Jag har lite svårt att tänka på så hög nivå och hög systemnivå som har reformaten gör. Det är mycket såna. Det är globala systemet i Sverige. Jag gillar att träffa folk som har någon form av talänge någonting. Och när det är ordling eller mat och sen försöka få dem ihop och ska få en vision att göra konkreta saker. Det är det som är mindre i fjera fall. I det. Okej, innan vi brukar framåt en liten snabblandning i vad vi faktiskt vet. Nu, idag, vi är ju 26. I den här säsongen så har vi hört hur dagens masssystemskapa problem på många håll. Vi har tidigare pratat om hur våra matvalformas, hur maten produceras, hur politiken, marknaden, styrsystemet. Och forskningen är samstämmig om att vi måste ändra på det. Det som är jobbigt med forskning, för man tittar mycket bakåt. Det är väldigt fort att komma med bra lösningen. Man kan ju bra på att de klarerar problem och säga det här är problem. Så att, i dag får ni ju här idag, vi skulle vilja titta lite framåt. Uallt kunde kunna se ut i stället. Vi får en, och inte så en krambjörn, jultom till bildet. Ofta man måla dom ideell inom målbarhet som någonting som man med det här går inte. Det här är möjligt, det här funkar inte. Det skiljer man prata om småskalighet. Jag är också en samman som har försvarat småskalighet hela mitt liv. När jag kom till Sverige var det väldigt roligt. Ja, det små barn, då tittade vi på femuror i fler än fyra elefanter. Och det är sant. Femuror är fler än fyra elefanter. Vi ska bygga vidare på det. Uckandiserna lunda ut. Kan ni måla upp en bild av ett positiv matsystem? Udi skulle se ut konkret levande och hur det skulle eller säga alla problem som vi har idag? Vill du börja greta? Jag kan börja tänka att du har en ännu bättre kollekt som du jobbar på det. Kan du inte börja så kan jag få fylla isen? Jag kan försöka. Jag tycker först och fram så att det måste finnas en gemensam vision på vad vi försöker bygga och göra tillsammans. Det kan tänka att det saknar sibland. Att många pratar om småskalighet och några ekonor och sånt man har olika vinklar. Jag har växpacerat som är stark och sma. Men vad är det i gemensam vision? Jag vet att när jag kom in i det här matsystem fråga tio år sedan, jag list är en bok från Pierrabi, om du läser såbri i Törhusen, fransbond i Philosophör. Jag vet inte hur man översätter på bästa sättet, hur kan man bli likklig med mindre? Du kan inte mycket för att vara likklig. Jag tycker att jag finns nån poäng som alla kunna hålla med det i grunden, då handlar det inte om att bygga mer och mer och mer. Det är mindre att vi behöver för att vara likklig. Det ska jag tycka att du jobbar med psykologisk. Jag har inte intressant att du kan få fylla. Jag hoppa innan jag kanske om du vill här. Jag tänkte att det här med vi plads småskaligt, men det är lokala. Om nånting är lokalt, man ser, man träffar, man har sina händer på saker, och man vill ta händer på ett helt annat sätt än nånting som är på distens. Det är det man märker också vid 18-50-talet när jag vet hur Paris är då, det är det massa småskaliga runtomklingstad. Sen kom toget och sen. Det var 200-20 meter bort, då bör jag med en resa där. Jag blir in till mig. Jag kan tänka att det lokala är driva mycket och frågan sen. Naturligtvis som människor, vi vill ta händer på saker. Vi går till butiken, vi har en stadsgård i Uppsala. Folk kommer och vill att vi ska må bra att ta händer med så att betala och köper. För mig började det att det ska vara så lokalsamöjligt med det vi kan. Det är lite svårt, kanske. Det är mest avbickande. Jag kan inte ta en färd, för jag fick en också på. Om du hoppas i med psykologi, är det väldigt mycket det stämmer? Jag tycker absolut att det stämmer. Mina versioner är att det är ett väldigt mycket fokus på. Nu kommer jag som en individualism att dela tiden. Hur ska jag bli så lycklig som möjligt? Hur ska jag få så mycket? Hur ska jag vara så bra som möjligt? Men jag tror att vi tappar väldigt mycket i att inte så att vad vill jag ge är att man också blir någonstans. Så är det som att idag är mat någonting som bara finns. Det är liksom bara en produkt i en butik som. Man fattar inte bara är för någonting. Man fattar inte att det där är faktiskt liv som ger mig liv. Utan det är liksom bara en skoklaka kaka. Att få den relationen tillbaka till att förstå röterna i maten. Det ger ju verkligen delokala. Det är ju verkligen det lokala som du beskriver. Det är inte det saker som kommer från jorden. Det här är inte ordlat innan ett labb. Det här är ingenting som bara poppar upp, det är ingenting. Det är allting som vi äter är både en växt som man bidragar till det en annan människor som. Eller en annan. Det är jättemånga människor som man bidragar till det. Jag tänker att jag har en person där vi ser. Det är en relation till den maten igen. Och med det är också en mycket större respekt för det. Och när var och ifan förståelse för vad det är vi stoppar för energi i våra munnar hela tiden. Kan inte du förklara den här processen?
sen av det här separation och att just att man ser en sjuklad kaka som en produkt att man inte ser en sjuklad kaka som en kakaofrycktet, kakaoträden, en familj och småbundör i Gana och hur man ser ett paket bacon och kanske inte se en griss och en ljurhållning och foder och hur man inte ser. Man bara har ett kontruktilumitsat trycka på sin bakmaskin och inte se en skin som kommer ju förbrukas för att göra någonting man kan göra med sin hand. För det känns som en motor till att intubru sig, att intök behöver vara engagerat sin ägna känslor. Det är lite som att sen man blir van med vänja sig, man går förbi en hemlös och det kanske är skärligt är järtat. Sen går man förbi och sen går man förbi att sluta ett hemlös, den blir en del av ett landskopp på något sätt. Man behöver inte känna någonting för det jobbigt. Vad funkar det? Kan man ejaccare det här? Ja, det är ju. Nu har många frågor i ännu. Jag tänker mycket är ju så enkelt som att det vi har dystans till för vilket precis som ännu en gång man lyfter till till en del lokala. Att det är långt bort så är det svårare och känner en partifare. Människor som förglar längre bort så kommer vi inte bli oss lika mycket som de personer i vanhärhet och personer som vi ser som våran grupp. De tenderar vi. Han har mycket mer en partifare. Så det är ju kanske rekordas vara på det att just nu är bara hela matproduktionen väldigt långt bort. Man får aldrig se vad det kommer ifrån och de som jobbar med det helt enkelt. Intumatend i mest intro-doration vi har i vårt liv. Man har inte sett. Jag vet inte. Man är med sin port, men det finns ju huvud i mellan. Det finns ju lite kontaktpunkter här och där, men det är fortfarande två kroppar med. Two huvud i mellan. Maten går in i dig, penetrerade i varandra säll. Allt jag tänker känner rörmen är byggt på den maten jag äter. Det började vara viktigt, så man prysad varje mål tidigt, förbrenningsprocess av sitt liv. Varje mål tid, allt man står på i munen, så det är ett process och det sitt liv som blir förkortat med. Så att äta, ögnäring, bra kvalitet är egentligen en menniska av livsviktigt. Bara sättet du beskriver nu tror jag väldigt få. Alla håller med när de har dig, men jag tror det är få som tar in det. Just maten är någonting som penetrerar mig. Just jag maten kommer djupare in i mig än min intimastell relation med en annan människa. Det är ju verkligen jag som typ blir ett med ett annat typ av liv. Det är ju ingenting som gemene persongrubblare över när man trycker i sig en proteinbar på väg till jobbet. Det är inte en metafor, det är ett total konkret. Nej, jag ser ingenting. Det ändå också att förstå och att veta, ändå är det en dåäftigt. Om alla visste är det inte en fråga om kunskap då? Ja, det här tänkte jag faktiskt på. Inför det här avsnittet och inför jag med tänker i hur alla det känner dig. Vilket vi kanske kan gå in på mer senare. Vad du har gjort, vad du har lärt mig. Det är att i alla fall jag upplever att det är en väldigt skgeve kunskap i vad vi kan om mat idag. Det är en stora massa. Där kanske en gång kommer lite träningsperspektiv i att generellt har folk koll på vad kanske kaloridjer är. Man har koll på siffrorna i mat. Man har gjort det till någonting som verkligen representerar i vilka huvudfotningar vi är. Vi är bara uppe i våra huvuden. Men sen så glömmer vi kanske resten av våra kroppar. Sen glömmer vi kanske de kropparna och allt det är liv som jag kring. Just det som du beskriver är ju. Jag håller med till 100%. Det är bara väldigt, väldigt få som enstroja först, som jag säger, förstår vad mat är. Men som samtidigt kan de deklarera över hur många aminosyr det är i en visst typ av gröda. Så det är ett skjieft kunskapsläge. Det är det som är det hemlösa. Det är ett bra exempel. Pratar jag med någon i Paris som exempel. När jag är där är det så kontrast med där jag bor just nu i Uppsala. Men om du pratar med folk, de vet att det är något som är fel här. Det är tidligt. Det skulle vara ett samtal. Det skulle de direkt engagera sig på ett helt annat sätt. Men det här är det repetition. Man kan känna att det är vanligt, det är vanliga nu. Jag kan inte göra så mycket, det är bara kamera och kameror. Jag tänker mat, inte så att folk sätter alltid munnen heller. Visst är det något som de har aldrig sett. Det kan inte gå in i munnen för folk säger att jag kommer skida mig. Det är någonting med det nya vanliga. Det är också en kunskapsplis. Jag känner att många har koll på. Grönsaker, det är bra grönsaker. Det är när vi var barn i sig och generationera följta. Men man. Det är det stanna på en plast, det är inte. Jag tänkte att det är två grejer. Det är en grej att omsätta. Jag tänker prisindustrier i. Vi vet väldigt mycket. Sammert tidigt. Det är en grej sak att vi vet att sak är kunskapsmässigt. Det är en grej att verkligen ha insikten. Och dagens matsystem som skapar den distansen i att de flesta har ju inte ens. Sätt den bondgården eller inte sätt de här djuren som är. Fylinna som man ser i köttisken. Så någonstans har inte insikten att. Även fisk pinna är en faktisk fisk. Det är liksom inte riktigt sjunkit in än. Och sen så allting i hur saker odlas och i becydelsen av hur de har åklarna ser ut och vad det gör med. Men hur vi. Hur vi liksom helt enkelt odlar maten. Och produceren. Det är en typ av kunskapsbrist skulle jag nog säga att man kanske inte vet tillräckligt att ha insikten. Och sen så är det en annan grej att veta saker. Där tänker jag kanske att många som lyssnar på. Och snyttet har börjär lära sig väldigt mycket. Men där det sen kommer till och hur fan omsett jag det här i praktiken. Då vad gör jag av det? Och det är ju en annan grej. Så att det är en grej var vi inte. En grej är vad vi inte kan. En grej kanske var vi inte har fått för insikten. Det är på riktigt har landat och en grej är att sen omsett det inte gör andra. Okej, vi. Frågan andra det om att det kan måla upp en matsystem som är positiv. Kan ni dra ut en. En dröm bild som är också verkligt som ska ju ju kunna naturren, folkhälsa. Men som också är god och spännande och roligt upp. I lokala, det är pratade vi om. Jag tror att det finns människor i centrum, det finns folk som gör som ett jobb. Det är som det inte är en automatiserad saker. Det finns som breshä i omsaker för att när man breshä i man bjuda in andra och det görs att man skaffar det här gemensamma bilden och känsla kring saker. Det tycker jag är jätteviktigt. Jag tror sen att om vi behöver matsystem, att matsystem måste jobba i samma riktning och då är vi debakat i varje visionen. För jag tänker hela tiden att nu pratar vi att kanske du vet vad en bra tomat är. Den som är bra, det är inte en tomat, den är ett ögonerat ekologisk neroadlat i sysångtomat. En tomat är en sysångspanjen med besämpningsmedelprodukt. Så det här är att hela matmiljön jobbar lite emot det går där på något sätt. Så det är bra att system i princip skulle kunna också stötta den riktning som vi alla vill ha. Det tycker jag det finns det här kopplingen lokala, människor och ett. Man börjar ha ett system som stötter, helt att man jobbar inte emot någonting hela tiden. För att det är också det som får bli trötta. Ett ekologisk eddelser, man så här injangens på hur man ska göra. Man börjar inte över tänka på det i princip. Och jag tror det är vi inte långt ifrån. Det finns, förra exempel, speciellt på det lokala hur man kan stötta det här på ett bra sätt. Gratta. Det är såklart vi ska tänka också att det är säkert med ekologiska, ett matsystem som våra kropp om att bra av. Det är bra förutsättningar för de som tar framåt den. Och det är bra förutsättningar för alltifrån jord till gröder till jord. I det. Det som jag tänker att vi har vilja till är att det är så extremt mycket som det här kan man liksom. Jag tror att jag ska koppla till beroende. Så är det så extremt mycket som är så himla kortsiktigt. Vi vill ha saker nu och vi vill ha saker. Det ska vara så effektivt som möjligt att ska och jag skulle vilja ha ett långsiktigt matsystem. Att vi har toalamod att göra det ordentligt och värde i på riktigt kvaliteten. Jag tänker också just nu allt det här kortsiktiga när vi försöker effektivisera och göra saker så bra som är lite nu nu nu nu nu. Jag har ju massa konsekvenser på långsikt helt uppenbart. Det kan ju liksom du predicta om kortsjösel är ju en typ i sån. Det funkar ju på kortsikt. I att det blir jätte mycket mat. Men så är det så på långsikt så uttarmar vi. Jorda bland annat. Och det blir som att det blir ett laptick av de här kortsiktiga lösningar att säga. Och men då blir det massa artificiella lösningar där vi ska lösa problemet i. med nya kortskick. Då är jag väl lite bekvämare så här.
Men den här bekvämligheten eller förstörde någonting annat. Då måste vi bli lätt till ett lapptäcker. Men någon annan kortsiktig lösning, men det ska läsa det här problemet. Nu är det just nu som man kommer. I stället för att bara säga, "bakar bak lite grann". Och vi har lösningen om vi bara orkar ha tola modet att tänka lite mer långsiktigt. Och att det kommer inte att ge en riktig lika mycket mat på kortsikt. Det kommer vara krångligare på kortsikt. Men de långsiktiga minsterna är så uppenbart bättre. Så att det är långsiktigt, skulle jag också se i det hela och bakhandel. Det är bra. Det är precis beskrivit vad i drivmedel till tillväxtkapitalismen. Skapa problem som behöver lösa. Skapa nya problem som behöver lösa för att få in ekonomi och växa. Det finns väldigt många lösningar. I flera snitt innan vi har haft ganska många som har målat andra. Och som också gör som annels jordbruk. Om man ska kunna buga en gård när man tänker att minska användning och resurser för att förbättra lönsämme i att kvalit är bättre arbetsvillkor. Och så, Cyril du om vi kan prata lite om Uppsala matråd och ullerockgård. Vad är det? Hur startar det det? Ja, Uppsala matråd är en ideelförändning som inspirerat av Malmöfudkan-sol som är se. Det är första av Fudkan och i Sverige. Det inspirerar av Fudparisikansol som finns i andra render. I USA, i Tiskland, Schweiz och massa andra render. Engländen blir en annat. Det handlar om att säga det är det. Det handlar om att säga "Vem är det som håller det gemensamme visionen på en lokal nivå och en stadsnivå?" Du kan prata med kommunen, kommunen har en vision. Du kan prata med lokalabonde, de har en vision som är lite med produktion som är enterad i ett kanske. Alla överens område finns ett en enda vision som alla håller med att försöka jobba emot. Det är det som för mig är grundprincipen med Uppsala matråd eller Malmöfudkan- -så att man har en stark vision, inkluderande vision- -så att alla kan vara med på botten för det första stäget i samverkan. Man måste hålla med någonting. Sen handlar man att jobba på dina nivå och det beror på väldigt mycket på de lokala förutsättningar. Skal man jobba strategisk, som fastivitatör, få mer lokala samverkan- -eller ska man starta saker. Vi kan få färg att starta. Det kanske finns någonting. Vi ser det i HV och det finns inte. Det är det som är uråkogård i Uppsala. Vi lät dig efter en plats där vi kunde påverka, som en fysisk plats där vi kunde påverka kring matsystem- - där vi kan bjudda politiker och där vi kan bjudda folk som vår yppsala och vissa vår vision om- -helt som hållbar och godmat. Det är en stadsgård i Uppsala där vi har ett rättsynk för att med till med ordning och drivöka ff. Det är min sista busselbyt i det godamatssystem i framtiden. Mötesplatser. Eller vad som kan förutplaces är det ett träddjeplatser på svenska. Vad kan vi mätta kring mat? I princip köpa man att vi köper med att på icke, kop och sånt. Ingen mötesplats, man snackar inte med folk. Det är bara sån här springar runt. Man kan ha ett kopplativ ägter som livs i en stadsgård som säljer lokalar och varor. Den kan man köpa i samband med att man äta en vid dag med sina vänner. Det är en jämfäst, man har ju värde på platsen och på saker och på människor. Men så är det som yppsala matrådet och ur och och går. Lokala påverkan i organisationer, på det kan man sätta. Vad är visionen? Det finns också lite så konkreta saker som lösas på vägen och. -Ila är en tode till innovation. -Nej, det är jobbigt, men att man tänker att man kan köka en var som ni gjorde med deltidshulning. -Kan vi berätta lite mer om det? -Ja, det handlar om. Vi har ett stort fokus också för att jag har jobbat med det länge. Höken vi ökar en talet lokala gransaksproducenter i våra svenska steder. Ippsala tittar vi både på höken, vi använder kommunens mark. Stadskord ur och råkare ligger i en park, kulturområde. Vi har ett jobbryx R&D i midi-parken. Vi har en modell som vi kunde sprida i andra delar av staden. Vi tittar på hur svårt för folk att starta en ordlingsföretag. Jag har jobbat med entreprenörska på ordlinglänge. Ett ordlingsföretag är svårt. Det tar mycket tid, inte jättemycket pengar till slut i bland. Man måste ha en dyktie-odlare, en dyktieantroprenör. Man måste investera växttus, vattensystem. Det är komplicerad. Vi försöker hitta en alternativ där folk ska kunna behålla det där jobb. I stället tar tjänst till ett ett kanske en dag i två dagar i veckan och bistad ordlare. Ordlare är två dagar i veckan och får betal direkt som ordlare, inte som en trouprenörs som har en ordlingsföretag. Man jobbar med det som man brinner för. För många inte vill starta företag, många vill ordla. Och sen, det sista vi gör, tittar på infrastruktur. Vi tycker det är väldigt åretvis, men ska man säga att en kommunibland säger att vi vill utveckla det här området med ett sex tusen bostäder. Som vi har i uråråkar. Och kommunen går in och ska få gattor avlopp, spårvagn. Investera hur mycket pengar som helst för att ha en gemensam infrastruktur. Så att privata aktörer kan komma och bygga en ett hus, lägenhet och sånt. Och de säger samtidigt, vi vill ha med ordling. Varsågod. Nihondroprenörer. Det vem står för det med gemensamma infrastruktur. Det gör som är ordlar som ska hitta marken investerat 3 miljoner för att få växttys, dränering att möjligt. Och jag kanske går en konkurs om två år. Jag kan inte bygga gemensamma ordlings infrastruktur som görs att du som ordlar kan komma. Börja ordlar med bra infrastruktur, så du kan lika med det här mycket mat. För fem år är det du trött på det, någon annan kan komma. Och vi har en långsiktigt auto-infestering som modell för lokalmat infrastruktur. Så det håller upp hur det utvecklar uppsörlöf. Jag försöker ha det igen, det gemensamma. Vi har en gemensam vision. Om vi alla tror på det, bör vi kunna gemensamma investeringar och stötta till slut. De människor som jobbar med matproduktion. Så det är vi ganska fokuserad på i Uppsala. Det går bra. Kommer ni med de många? Jag tror att många som inte vet att just kommunerna är de som är ansvariga över hur mark använts. Och det är någonting som inte. Inte alla steder, men det finns många. Jag tror att Göteborg har varit väldigt duktig på det också. Det finns en del som ängar, men inte alla städer som äger så mycket mak, bra mark i alla fall. Men det är det jag menar med ett matrådet. Man går inte från de lokala förutsättningar. Det är det som gör det relevant, tror jag. Jag har en minio-vlinjköping som gör det en som det vallastaden. De byggde ju ett antal kvadratmeter, växttyspör, ju kvaratmeter, bostäder och öppna det. Kontraktering för byggföretagen baserat på urbara de var och det blev att ju mer olbat man var ju billigare i man fick marken och då blev att de stora inte fick riktigt byggas så mycket. Det är det. Det är kul. Det är ganska spet. I ladden typ av rot. Jag kan inte ha en lösning, för det är inte en lösning, det är mer än ett sätt, ett en design. Som inte genererar en massa problem, för att kanske folk också är jobbar för mycket och framför dato. Och kanske de kan ta sig ut och det kanske kan påverka det där specikiska älsa. Det kanske inte är att påverka de rör sig mer och läge mer än det bättre. Det där det finns aldrig på någon. Ja, ja. Räggningskontor. Vi ser ett intresset från företag att kunna ha en ställe en halvdag i veckan som går ut och göra andra saker. Om man läser mycket, det är en om man odlar också. Det är många kompetens man behöver som man läser faktiskt väldigt många saker som kan återanvända sen i sitt eget jobb. Så det är kul. Det är ett tillbaka till rabbi där det är lite kulibrik. Ja. Exakt. Jag låter dig förklara. Som små. Ja, man gör sin lilla del. Sins lilla del och flaksa lite fort. Ja. Lite man sista är ett gutt galen, men precis. Det gör det. Det gör stor skillnad. Det där är någon som jag har funderat jätte mycket. Alltså det du berättar inom min bransch som som bagare. Så brukar bakar bröd. Det här och ta in en rovara som är väldigt enkelt och sedan för de flesta den är i totaltans slikslös. Så för de flesta är mjöl en uppfuldningsmaterial som betraktas som bra är det du bra. Stärk är inte stark. Man pratar protein och det är ungefär som att prata med människor och prata pratar med i kv. Och jag vet inte hur mycket i kv definera ett intellect. Hur mycket att definera manne. Det säger någonting. Men det säger inte allt och styrka i mjöl inte allt heller och för mig det var så viktigt. Det är det ju jag har byggt livs tillsammans med med Johan och Peter och Simone och Johan. Hur vi har försökt att bygga en ny modell som som från grundens. Så vi börjar det med just att vad behöver människor, vad behöver naturren, vad behöver vi. Sedan vi har försökt att tackla alla problem kring hur kan man få fler att sluta sig en produkt som en produkt att se en en maten. Potatis som med bitmark eller en paket så klart som just någonting som kommer från lång borta och som är som kommer Alltid från ett bland som är fattigt och utsatt som har varit kurniserat länge och som har också ett skav i sig och och där man fortsätter ju bara mjölka dem på allt möjligt. Och det är det jag har blivit väldigt mycket präglat av av Olga och reformat än för det där lätt och etaret. Det låter lite sakatch i så här, men det är också en väldigt tydligt grepp för idag det är så himla svårt att göra rätt.
Hur man kan bedöma lätt och rätt varje rätt definitionen. Det finns ett ord som byande är kvalitarean ordet. Det är lite trött på att bli betraktat som en jobbig ävel som vill äta ekologisk. För mig blir det också så tydligt att det är man en vegetarian. Det är inget som tycker att det är konstigt. Man gjorde det för 20 30 år sedan, men om man är vegetarian är det ganska kyl. Om man är buden på köttgrupper och säger jag är vegetarian är det en sån. Nu byggdill folk skämt nästan så offlåt och det klart fixar någonting. Men därför är ett kvalitarian begreppet så bra. Jag är kvalitarian. Jag har också värderingar som gör att jag brummer om fåglar och insekter, och citronfjärrilar och små fiskar. Jag är orolig över att mina bal ska inte ha någonting att få leva på i framtiden. -Vad får du för samtal när du säger det här? -Ja, alltså du var i går på ett event som målade om målbarighet och i kostråde. 35 personen och jag skriver alltid att jag är kvalitarian och jag vill ha ekologisk mat. De hade inte tänkt till det, så jag fick speciell kost. Så någon av det var att köpa den, jag går ut en krasan och det var att gå skulle verkligt att se alla överallt som tog de där. Makkorna och allting, och det var inte ekologisk. Och det fanns en liten en liten brus, avra i att några visste att det inte var det. Och några mistängde att det var det och ville äldre tro att det var det. För att inte behöva skapa en jobb i diskussion och inte köta i ämnen. Det måste vara det för vi ändå en hållbart så här. Så det var lite intressant att observera. Sen fler kontor var jag för att du var när du under en v. För jag är inte positivt så att jag kan inte äta det här. Och det blir så. -Ja. -Gränta. Det där är en situation som är svårt i den svenska kulturen. Man vill inte ju vara den jobbiga och man vill inte prata om det. Och du har tänkt mycket på det. Hur kan man prata med om det? Det känns som en viktig där och att kunna skapa en förändringet. Att förstå och våga ställa frågan om frågan känns fastnad. Ja, hallsen, här. Varför kommer det inte ut? Och nu får jag också jättemånga svar i mitt huvud samtidigt. Men en sak som jag tänker är ju jätterädsla över att skapa den ladeolistämningen. Och att det finns någon. Jag håller just nu på det med ett sorts specialprojekt om det känns som en skam. Så blir det typ en känslan nu. Det här är inte evidence på att det är absolut mest rädda för att känna eller trigga oss andra. Jag men absolut inte ska på någon skam. Men absolut inte att skämma. Men det tänker jag också komma från att vi. Jag tror att den räddslan är jättighet. Det kan ju vara så att vi ibland ska av i skämmas. Men det behöver inte definiera oss som människor. Utan bara ibland så råker vi bidra med skit. Vi inte står för. Och så är det jobbigt. Och det är jobbigt av en känsla för att vi vill ju. Vi vill ju inte vara de personerna. Så att skammen är så jobbigt för att vi på något sätt. Jag menar för att vi på något sätt inte lever som vill ha på ett sätt som vi står för att leva. Det är ju inget konstigt. Eller det är. Jag skulle ju snarare säga att den är lagom då. Så det är det som sagt det ska inte vara för mycket av det. Vi måste kunna. Jag ska säga skamma konstruktivt. Vi ska kunna hantera skammen och omseta den. Men att vi så himla himla rädda för en vjärrädda för en hos oss själva. Vi trycker bort den på en gång. Och så ser vi jättareda för en hos att skapa en hos andra. Men jag tycker den har offersabbt dåligt ryktar. Jag finns det förstning på. För du så är det här intressant att när man ser att man är vegetarian. Det är inget konstigheter i dag. Och det var en gång i tiden. Det måste ha hänt någonting som gör sig att det är okej. Det är för att det är en viss mängd personer. Och det är bara det. Det är en volumsfråga. Som gör sig det akceptabelt. För samhället är det något annat andra saker. För jag vet att jag är. Vet du är växbaserat för det är mesta. Och det landa inte så bra som vegetarian. I Frankrike jag går med mina vänner. De ser väl kuskurshjäl. Det är värsta man kan göra. Man kan göra vad man kan satsa i bort. Det är okej. Jag är det enda i en grupp av 50 vänner som är vegetarian. Så jag tänker var det finns en siffra. Eller någonting som man skulle kunna bygga på. För sen kan vi sprida oss. De många platser påverkar och påverkar. Efter två år har vi påverket 30 % av. Det är verkligen en normslyfta. Det är precis som du säger. Det finns lite olika där man pratar om sig. Men social tipping points är används ibland. Det är det plats som det tidigare. Men hur många individer eller hur man procent av en popularsion för att skapa en normslyftiga i en hel popularsion. Hur många svenskarna skulle. Vad är siffran? Det finns lite olika. Det finns en siffra små tillkommelse med 25 %. 25 % tycker en sak. Det är då så mycket. Det är den högsta siffran. Det finns det olika lag. Och. Som jag. Just nu, både har jag huvudet. Men jag tror att det är runt. Alltså en ganska låg procent. Men de är inte titta om i nästa massa. Ja, men alltså en lite. Men det är jättagaggaget på bara ett par procent. Som jag som sagt, just nu inte vågar uthålla högstvänta. Har jag huvudet. Men där det blir. Som ligger på denligt kan också skapa ett normslyftiga. Men det är väldigt. Ja, det handlar helt enkelt om att. Vi. Det skulle man också kunna prata om väldigt mycket som jag också tycker är super. Liksom. Men en till skjevet i huvudet håller på idag. Men huvudet. Vi. Vi har sån timla individ, fokus. Och sen så är vi jättesosiala. Alltså, vi får bara så jättemycket av. ehm. hur människor är och bete sig om kring oss. Och hur spas små kroppspråkskyllma där dit? Och den tyckte nog inte om mig. Och att det finns verkligen en. hyper-känslighet för. var att vi vill vara omtykta och accepterade. Vilket jag också kan förklara det hade snabbt för skall. Till exempel. Men du varför. Vi sa. medskam kroppen än andra. Och vi sa ju skamlösa. Ja. Som jag, till exempel. Nej, jag skulle säga att du. Jag skulle nog bara säga att du inte är så rädd för skamma. Jag skulle. Det är på många sätt så pratar man om det är en känsla. som en moralisk känsla. Precis. Att skamma och så är ibland så pratar man att skamma och skuld. Nu klomper jag ihop allt i skam. Man kan jag inte. när det inte är mycket. Men det är ju också nu kommer också så här tråkigt. Psychologiskt var det. Men att det både kommer att göra med såklart lite biologi. Det finns personer. Visst är personer som är rent krast är. har väldigt lite en pati. Det är ett helt med kammel-infektionsdässättning. Man har väldigt svårt att leva sin i andra och bryr sin. Och så är det. Men den stora, stora massan har ju. har ju såklart en pati. Och då är det ju snarare vad som är inlärt och vad det är. Kulturen omkringen och hur man är uppfostrad. Hur är det en skompis-ing? Hur är det normen? Hur är det på en arbetsplats? Så vilka man förklarar på sociala medier? Hur alla andra beteenden förstärks? Eller hur en segna beteende förstärks? Vi har jättelika ompatik. Det är regnet. Det har också med en kompas. Att man har en kompas och att den skammen som känns. den överskridor inte. Den ansvar jag känner jag har och vad det var en privilegierad person i den världen. Som har ett tid att ställa sig om det frågorna och lära sig om den system och förstå det. Så att skammen på något sätt den nästan bekräfta min trå och min kompas. Men för jag tänker att det inte är små att vara bra för sig. När jag ser dig är det en av de individer som lever mest i enlighet med din av värderingar. Då kanske du inte känner så jättemycket skam för att du står för hur du tillbringar din av dagar. Du står för det du gör. Och sådant jag kan göra bättre. Men det finns en trygghet i att du agerar faktiskt i enlighetsmedeln av värderingar. Och det fetsen till dig. Jag vill faktiskt säga det. Jag tycker att jag är så jävla. Det har vi också pratat om någon gång tror jag. Du har spastat en tidigare. Men om det är så här ett. Om man ska prata om utuppi är det nu en inte matsystem. Det är nu en kanske hela systemet. Men så finns det en en gång med individualismen, men också kapitalismen och mycket sånt i att det är liksom ett sånt himla fokus på att varje individ ska bli så lycklig och framgångsrik som möjligt. Och så är det som att vi har tappat bort för deringen, vad vi vill ha ge då. Vad behövs jag? Vad ska jag göra gått? Och att ha ett större ideal av sig, jag ska bli riktigt jävla stolter med mig själv. I stället för jag ska bli så lycklig och framgångsrik som möjligt. Och då tänker jag också stolter på en sådan känsla som. För det kan ju vara även där inom forskningen, så delar man upp det lite olika i enligt två sorts stolteter än ena. Jag är ju stolthet bara för att. Ja, de har man inte appriserat. Men sen finns det också en liksom autentisk stolthet som kommer av ansträngning på samma sätt som man brukar säga att det är en mod. För att vara mod behöver du vara rädd. För att känna riktigt autentisk stolthet så måste du anstränga det.
De måste ju liksom ha gjort den ansträngning sedan klara av den och den har vi ju jätte bra av. Alltså fan jag fixar det jag klarar det här och liksom har. Och den. Att vi som brist av den och det krossar mitt hjärta för det både i jättemånga engagerade personer som anserings jättemycket som knappt vågar tillåt och sig själv kändes i stolt. Och jag menar mig är lite jobbig och lite så när det bara fan du om någon ska väl ha den raka stav ryggar för fan vad du ju har gjort tillåt dig själva känna den den känslan och sedan också ha den ännu mer som driv kraft. Vakar göra för att få känna den känns som ju mycket handlar om relationen. relationen tills själv. Det är väldigt en enn en bil. Hur håller man det här hupper då för det är också kanske man någonting man känner lite i stunden. Eller vi är tillfället eller typ den här dagen. Hur kan man hålla den här hupper? För jag inte hade det gå upp det beror d'albana. Hur finns verktyg för att kunna hålla den motivationen uppe och det här stolteten? Ja, ut. Spelgjäl bil på morgonen. Du är dyska intarsioner. Fonkar du? Jag vet kan absolut funka. Det finns det. Jag men det finns absolut liksom den typen av regeratskap så det ingre man liksom vill ändra idealen till vi nu ska försöka få den stora mänskligheten att bli mer stolta över sig själva. Det finns kanske inte jättestora. Not företag som känner jättemycket pengar på det kort siktigt eftersom det handlar om att anstränga sig snarare och söka bekvämligheter som vi har väldigt många företags om vill tjäna pengar på. Så tyvärr finns det ju lite motstånd mot kanske den typen av ansträngning som genererar stolet på riktigt. Utan snarare finns det väldigt väldigt mycket i genvägar som vi hela tiden uppmuntras och tar i sig. Fäkta om vi om vi regroup lite grann på mat och på ordet. Det är jätte. Ja, ja, det är jätteintressant för just det. Det är matuproret när man ju kopplar ju sig vill samhället reber man mord reformat än massa ungriga, tustiga, så riktade järnor som jobbar in som har en helikopter bild och världen lokal. Om vi jobbar lokalt globalt och ser eligheten och den den organisering kring ett rörelse men också ju forskaråd, ett bonderåd när man är ju fortfästig i tvärdisciplinär kunskap och sedan landbruk som faktiskt brukar jord inte missbrukade den. Vad kan du se de gör någonting anäldre? Vad förkande den här fungera mer än det som har gjort till digare? För det verkar som att det som har gjort till digare har inte funkat så jättebra. Kring hållbarhet. För man har pratat längre om mordbarhet, man har vetat längre, man har många konferenser ni varit på, pratat om det som bör som vi vet, som vi skulle, som delsmåor, hit och dit och vackra ord och sen man har lite hjärtat upplås och sen bara. Vad är det skillnad med matuproret? Jag tänker att i såna här typ av rörelser så det brukar behövas ett gäng av riktigt drivna personer. Det har vi här som också precis som du var inne på där. Det finns kanske väldigt mycket till och från fokus på det lokala, men att det är verkligen kallar upp ärmana och nu ska vi ändra. Nu är det liksom supersystemnivå att våga ta sig an det och våga ta sig an. Jag vill inte säga problemet utan det är verkligen problemen i plural, men på så många olika nivåer från till vad den individ kan göra till att vara på politiker till att vara på företag till att liksom angripa det liksom en fler frånskrig just nu som det här är mot. Det är rådande och hållbar av matuppdustemat. Så det känns ju väldigt hoppfullt. Det var nytt för mig att reformat den verkan den första som pratar inte om matsystem. De plattformat systemen är inte finns inte så stort. Jag tror det är lite banbryttande för att då är det flera system. Det finns inte en lösning att funka för det är en vanliggad fritt. Det är väldigt lokale. Det är väldigt så. Det finns många, många olika lösningar som på de olika systemen. Seriel hade någonting och tillägga kring för du också jobbade väldigt länge med de frågorna. Det går ganska dåligt. Om man kan stutsal bara in i blicken bland man tror att småskalighet är väldigt avfjuttigt och putt i nuttigt och det gör inte så här. Men det var ganska eftid när Joel var här och berätta om la via kompisina och nu. Nodbruk att vara det majoritet av grönsakerna som ettspåjorden av människor är ju ordlat i småskaliga kretsloppasera det agroekologiska system. Där är någon som konjunktumongar vet man. Den kaira det i dina stora gröna revolutionen som mata jorden men egentligen det som gör smest är ju fudget till julveter och ju utrappas i sådan mat men grönsaker ordlas av människor i små. Småsod den är små med många har ett stort betydelse. Use du att matiprorepp kan få in det. Känner du dig igen i den typ av rörelser? Rebell mamor forskare bunde. Men hundra procent. Jag tror det är vi vi har ett vi vi har. Vi har matiprovertipsal och vi jobbar med Rebell mamorna där och ska hålla på. Det är vänemang där vi ska träffa politiker och sånt. Jag tycker det är största skillnad med alla konferenser också som jag har varit med i nu flera år när man hör lite samma svar. Vad ska vi göra om 30 år? Tio år sedan. Det är inget sämma svar och samma grej. Det är att man går så från hur vi vet man tänka på saker man gör. Vi har ungefär alla svar vi behöver i den. Det finns inte omkring i jorden dels viss. Och även lokalt vid vi har en ganska bra roll med på saker om man kan analysera samma problem över och över igen. Jag tycker mat upprop upp råret och alla som är initiativ det är kollektiva. Det är kopparativa så det är inte med grassroots. Det är folk som samlar botten ifrån som går utifrån alla konferenser som åren är så det alltid utifrån. Det är något stort. Organisationsomålen konferens och sedan gå hemta personer som ska prata det är tvärtom. Man bjuder politiker att prata i gräsrutmovement och de ska ansvara på konkurrenter saker. Och det är det som finns någon kraft i det kollektiva. Du har precis startat en ekonomisk förening. Jag tror att det är en ideelförening. Det är en ideelförening. Det finns någonting därför att i grunden är det gemensam värde. Jag tror att det är med människor i mitt mitt enda systemet görs att man kan få ganska mycket gjort. Det är en energi som är helt ena lunda som man har varit på en eventuelling på reformaten. Vilka energi det finns på plats på grund av det. Så jag tycker det är det som är så bra med en iniciativ och på något sätt reformaten att lika att ta det här upp hela vägen till högsta politiker och högsta nivå. Det många har mislikats med det. Vi fastnar lokalt och vill jobba lokalt och där det här kopplingen har varit svårt att ha. Om jag bara förlaka till där också i om man ska tänka liksom bara när vi pratar om motivation tidigare. Det pratar vi knappt om vi nämnder bara så tänker man att motivation kanske bara handlar om vilja. Men motivationstyres också jättemycket av känsla att kunna alltså går det. Så jag kan vilja någonting hur mycket som helst men känner jag att det är helt kört så kommer jag ändå inte ha. Den kommer inte genom att driva kraft men det vill kanske just det här att se det liksom vi uppe nu på de liksom högsta nivåerna och så här det kan faktiskt gå. Vi kan ändra det här. Det finns en tro på att det går att förändra vilket också är helt essentiellt för att behålla motivationen att fortsätta. Det är ganska efter för mig som jag har observerat det där från en liten distans för det är bra vad bagare är för när man är bagare. Man har lite distans till allting. Vi klever så enkelt. Det kan börja bara gå på morgonen och öppna öppna mitt kyl och ha mina bröt som har jäst helt perfekt. Att få en varmung och då blir då blir då blir det lycklig och det blir ganska enkelt. Och förstå för det här är någonting som har varit meningsfull för mänskligheten tusen tal och börjit mänskligheten framåt och att göra det på det. Så det är det underlättar mig. När jag har sett ju hur reber mamor har kanske haft ett fokus som som med passion och en gars och mag och kanske är inte vet att så mycket om mat och sedan reformat som kanske inte har haft mycket för han heter att bygga stora strukturer och organisationer. Man ska fånga fånga engagemang. Man ser kunskapet väldigt stod betydelse för att jag ser nu fler reber mamor vet mer om ekologi kretslåt vad de kan göra. Det gör att de kan platsligt känna sig mer pep. Det vi behöver knäcka det inte är hur man få engagemang tillfälligt. För det vet vi man gör en gala om man kan säga man gör en man engagemar folk en liten en liten stund med hur kan man skapa innan kanske man som som håller som bär och som gör en förändring. Nu nämnde det lite innan uppifrån närifrån. Alltså jag läste en bok får jättelänge sedan som jag fick på min eller så just i går om hon från par och par och fräder som pratar om just det här pedagogi och folk och förtryck och hur man bygger i volition och han ser att en revolution det börjar inte en person man måste vara opprest för att kunna bygga det som brutter det och det börjar med att förstå det systemet man som man är förtryckt i att förstå den systemet var förtrycken mig för att kunna ju ta sig ut från det.
och designen någonting som är bättre för det design allting för tryck eller olbarhet eller är inte skrivet i marmor. Det är någonting som på något sätt ett kollektiv och bestämt. Har du någon bra hur kan vi hålla det här i längden? Hur hur hur hur har du själv för du håll på en då? Länge. Och har det en bra fråga och precis om jag ska kommentera inte svara på din fråga. Jag kommenterar på sig. Så känns det också bara det är ju en väldigt. Vi är en väldigt konstig art på det sättet att vi är super anpassningsbara när det kommer till den typen av att vi är liksom hotade på den. Alltså på då kan vi. Men klara oss i fruktansvara med ljöra och göra om och bo på olika liksom i olika typer av en miljöer och men när det kommer till att vi är inomting som våran vårat liksom systigen då tycker fungerar det ganska bra. Då är det liksom beteende. Då är det jättesvårt för oss att liksom ändra på bequem av van då istället för att för jag tänkte för att våran järna vill spara energi och putra på med det här gälldekelt. Det var en kommentar om bara att förtryck kan behövas för att få en riktiga drivkraften. Alltså tyvärr men till att till att ändra men för att en måste besprutas. Ja vi avrider. Det är så jag kan skölja den. När vi ska vara isa jag tror att det är extremt mycket att hitta sina sociala sammanhang. Det är ju också prata om flera gånger i. Seriel. I att människor måste vara i fokus med människorna att hitta sina sammanhang och att känna värdet i det att liksom inte isolerade till nu ska jag bara angka skeramöj för klimatet utan väldigt mycket visat även där liksom inom forskning bara om sig. Nu vet jag om hållbarhetssanger som an till exempel att för många så är att vi var en mysig grupp som träffades en gång eller två gånger i veckan och gjorde det tillsammans lika viktig som meningsförligheten är att vi dessutom gör någonting som är viktigt för mig som människor får stå för så att än sån riktigt för att orka är att vi inte ska tänka jag utan att vi ska tänka vi att man ska hitta sina sociala sammanhang där man verkligen och med det för väl säga verkligen liksom stött och pappa varannas att när du senar som gör något bra kroka arm klappahänderna och säger hur hur kan jag på till om du själv känner att du vill engagerar dig kanske inte du ska vara vad ska jag starta för någonting utan vad finns det runt om kring mig som jag kan hjälpa till med snarare. Kan det vara ett mindre ser du samma ser det att de där kretsen är det. Vad händer till en person som bara uppa in på en sådan system är det rätt att bli polarisera det är det led att bli att de blir integrerat. Det är jätteligt. Jag tror det är det som är så kul det händer som många saker. Det finns helt net väg av små initiativ överallt och det handlar mest om att ta det första samtalet för när du träffar en person och sen träffar man i personen en person och sedan det händer saker så är man i fickan på andra i beredd grupp. Tann man sig till rätt plats efter ett tag. Vi finns en uttryck som jag gillar som jag mellan mindre än vänner som en mandra på på en av projekter såna. Continuous improvement is better than delayed perfection. Jag har inte det på svenska till värld. Och jag tycker den det är det att man ska inte tänka att och när jag ska engagera mig det kommer bli perfekt. Det är sagt nej gör det första steget i morgon. Nu efter podcasten kolla vad det är när man stiför änning som håller på med någonting gå hälsa och kan lova ett av en tre månader. Du kan man känna alla i ditt område som håller på och du kan medbaka bradminna och du kan medgeras en roll i gasaker. Så jag tycker det är väldigt lätt när man är in i det. Det är svåraste jag ofta är att folk vågar inte riktigt och känner någon. Ja jag vet inte vad de känner som skam kanske att gå in. Hur är matuproret landa typ salar? Är det egentligen någonting konkret där? Det är det att det är en relation med med. Man är med att man i festation som är på gång och vi på 70 70 junis kan vi ha tillmänsam med vänner mängd och då ska vi bjuda alla politiker som är uppe för valet i jupsala och diskusera matfrågan utifrån igen. Man tror det tror det att inkludera. Då vi ska inte pecka vilka på det. Du gör inte det här och du tror inte på det här för avsett vem vinner i jupsala. Vi vill redan ska tycka att matfrågan är viktigt och att vi ska kunna fortsätta vara arbete. Och sedan har vi rebelmar man av matuproret här som ska ha lite manifestation och berätta om specifikasaker och också. Så vi har samlat lite kraftar här och en vända hur det går som en bra plat för att kunna bjuda till det. Och samtidigt ska vi ha fest och vinner så vi tänker vi och vi tänker vinner på. Det är ju en av dag. Man har en hör. Så man får ha det roligt också. Jag tror det är det som jag tycker är viktigt också. Och i sådana. Ja, platt. Nej, nej. Jag lägger till. Men i sådana sammanhang är det också viktigt i tänka det lätt och liksom jag kan ju känna extremt frustration med vissa politiker så. Men också ska jag också känna fan vad tufft och vad politiker det var bra att vi har personer som en engagerat sig politiskt och att verkligen istället för att utgå från att de vill ont, alltså verkligen ställa frågor. Man vill förstå hur tänker ni? Vad vet ni? Vad kan vi hjälpa till med vi kan det här som idealkraft? Vad? Vad bekyöver ni? Så det vill jag också i alltifrån att vilja påverka politiskt eller påverka sina anhöriga eller påverka. Så tar inte antagligen det. Du måste dra en långa rädda om information. Jag jag jag kallar att han är dig själv, utan verkligen fråga. Men någonstans är en utgångspunkt att personen och vill göra gott. Och så försöker du förstå det på dem och då ser och i med det här lilla informationen som jag har så de behöver. Jag behöver inte dra hela med predicten för det kan man också skapa mot stånd. Men ni kör ju efter det. Ja, och det är ändå de som röstar som man har de politikerna man förkänna lite grann och därför tror jag att folk rör sig och ju i sig vill samhället kan göra skillnad. Jag ser det på livs när alla våra medlemmar sitter och promenera i betycken. Hur vet du upp med leende med glädje och att vi har brödet i mitt den som står och stål. Då står man de i stora de är lite stor. De är fast bra. Bröder som champagne. Det är godare att för champagne godare är stora flaskor och små flaskor. Det är samma sak med brö. Men jag ser en någonting som händer i deras kroppar, i deras blick, deras för de läskar den varandra och det skapa tillit och det skapa till och sedan är de lagamat tillsammans. Sedan de känner sig som en del av någonting som är lite deras. Utan att ha en då byggden här kopierativa. De behöver de börjande jobba eller städa eller plocka. De behöver bara vara där. Komma bidra genom att att handla den maten. Intus i maten som en produkt ser det som resultat av många människor arbete som har mycket värdering och mycket kunskap och bära det. Investera vi varje köp istället för att spandera pengar. Investera i sin älsa. Investera i sin nyttning kring mat. Och det gör mig väldigt glad för att det var minst största rädsla ju att livskuliblien en till delikatets butik där man anlär en liten burk. När någon fulår eller man köper ett special produkt i en ljud. Men det blev inte så och nu jag ser folk som går med sina kunvagnar och köp och mat. Och jag vill säga till till er som gör det att det är fantastiska att känna det här gemenskappen och starkt det här mäktigt det och se det möjligt. Fjärpa där också. Du nämnde ett ord som också är helt underskattat bara en gång. Det är också ordet till lit som också finns så forskningar typ. Det är en av de grundliggande predictorna för ett bra sammällare är hög till lit både till ens med individ där och till systemen. Så att det tänker jag också att livs till exempel bygger man får en tillit till det. Det har man på ett folk köp i livet bröd för att i de 20 fem år jag bort i Sverige och hur jag arbetat med brödo var var det tutligt över vad jag söker. När jag bakar att det finns den tilliten att folk om äta det här brödet de känner ju liv och kanske få tillbaka betydelse och vad livsmedel medel till liv är och hur livets bröd brödet är livet. Projekter jag byggt där började Sverige. Så det är super efter det var roligt för idag. I just idag är brötta bröd på den av inget bröd och brötta istället. Jag tänkte eftersom det var det var 50 av snitt och den den lite sista avsnitten av den här matuprolet special förstå det är så sjukt. Also tio gäster och sedan Tatjana och Olga som öppnade i balen och eller kanske från farren. Då var väl lite högdjuda. Då bakade vi en krasan. Den är symboliskt för det livs första krasan som är verkligen bakad från A till B. På livs vi försöker bara hitta vad var den den bästa krasan. Och jag har lagt två stycken så jag tänkte jag att jag borta en för ciril har snutat på den lite innan. Han tänker på tal om skam när jag kommer från sman. Han sänkte på bolet. Men tar bara och jag gillar det på min. Och det inte tänker jag.
Och våra röter. Jag med tänkade att man brutter och det finns den här för det finns ingen vackrare än det här. Judet. Alltså och när man bruter ett bröd, men då diskapar ju en starkare känsla ofteligt. Man har delat ett bröd, delat en kasson när man har köpt samma morot när man har köpt samma lite mjölk som man vet. Det bra diskapar ju en relation. Det är någonting man bäter samma och jag blir så glad att se människor som kanske är två katligt. Jag är över sina gärsjöman, familjö, mångfald, sina barns framtid som kanske tappat lite hopp, tappat lite pep för de ser tittar på nyheter och sedan plötsligt kommer de till livs och luft och blickat och se de sjuk många andra fler som tänker likadant och som är där och att trodde ge näring till om det där att fortsätta onggasjöman så. Hur var den bättre än den första som jag tog bara själv. Det sitter nog mycket. Miké går där det. Fin så fin. Vatan är mer. Jag hade inte träffat innan hur? Jag kan visa. Vad är det? Vad är det med? Av det här diskussioner? Vill du börja till? Ja, om du har någon. Nej, men jag tänker att jag tänker aldrig på de här lite med psychologiska saker och hur vad det som händer bakom folk är nämligen rör sig på saker. Jag tycker det är jätteintressant att höra. Jag borde ha mycket mer ofte med mig också när jag pratar vid olika sammanhang för man har vägnat konkret. Som kan också hjälpa när man gör strategin och fundera på saker. Jag kör lite med spontan och saker ibland. Jag skulle behöva nåt som det är lite närmare. Men jag borde vara rupsala just nu, så jag borde kunna hitta bra personer som kan hjälpa om du inte kan ta dig till tillgålden och dricka vinn med mig. Jag kan ta mig tillgåren och jag är inte inlösade så klart. Ett problem. Hon kan gräva. Kan man gräva? Så fysikar ska du få många timmar? Skulle du vara deltid sådana? Grötan. Jag blev också så hopplig. Jag hade faktiskt inte heller koll på hela situationen i Uppsala och liksom i bara det med det som precis som du exakt ordet nu. Den nämnde med det. Det är lite ordlare och simla fint med. Det är ju bara sig jävla glad i sig folk kan att bygga just dem eller bygga ett nytt system som också verkligen anpassas över vad folk är just nu. Att det är att det passar väldigt många att vi jobbar med ordling lite grann. Liksom är att det finns företag som har ett support att sina anställda att göra det och så. Det är det vi har väldigt på gott. Mör att höra. Tack. Och passat du som lyssnare är också få någonting av den här samtalet om inte då finns fler avsnitt som också beda för den där absolutande avsnitt. Det finns en poäng med de där fem olika program. Matuproret är en superviktigt kampanj. Jag skulle inte omga skärmig så mycket i det här om jag inte tror det på det för det ger mig också hopp. Det ger mig också ork för det här inget sprin. Det här är en marathon. Vi måste hålla i längden och olbarhet. Det börjar med att själv kunna hålla och det gäller att Ita sin takt. Nu har pratat tränings. Skated. Det är takt att man kan få in det. Vi vill driva en verkligt och konkret förändring och just hjälpa politikerna att kunna ju Ita någon där lösningarna som vi vill och få det här ekologisk social ekonomiska spektiden att komma in så att man tänker alla olika post inte bara det är kodssiktiga. Så att maten de förränar oss maten brödet människor. Vi brinner alla för första massak. Vi vill ha en positiv förändring och den är möjligt. Det är bara designade den. Rittade den är rittat till för sig. Den är rittat många gånger än hur den är rittat. Vi ska börja testa utvärdera designar och och de många riktningar och nu gör vi en matupropp. Yes. En med också. Yes. Alla behövs så du som vill snäda ut det gör också en matupropp. Läs de där tre rå till politikerna som är ju nationella kommunala och regionen som har olika ansvar som råde för där i genomtänkt vare arbetat lätt att göra. Det ska vara lätt att göra rätt och det är med en liten smöriga fingrar och lite läsenblick. Advi absoluta den här säsongen av bruttavrådet. Matuproppet i fokus stod tak till flin som står på min vänster som har suttit och organiserat allting och sagt till att alla var på plats i rätt tid och att man kunde ramma in och bygga liten struktur i mitt stod kaus. Så tack för du lyssna. Det kommer flera snitt och bruttavrådet. Det här kommer inte att sluta här. Det där var bara en spännande kapitel. Vi får tjäta och vi kommer prata med matsystem så så måningom. Tack gileta och tak ser in.
Podcast Summary
Key Points:
Avsnittet är en del av en specialsäsong om matsystem, i samarbete med Matupproret, som undersöker hur ekonomi, social rättvisa och miljö hänger ihop.
Gästerna är Cyril Gubbär, som arbetar med lokala matsystem och initiativ som Malmö Folkets Kök och Uppsala Matråd, samt psykologen Greta Kettini, som forskar om beroende och hållbarhet.
De diskuterar behovet av en gemensam vision för ett positivt matsystem, med fokus på lokal produktion, minskad distans och återkoppling till matens ursprung.
En viktig punkt är att dagens matsystem skapar en separation mellan människor och maten, vilket leder till bristande respekt och ohållbara beteenden.
Lösningar inkluderar långsiktigt tänkande, lokala initiativ som Uppsala Matråd och stadsgårdar, samt att övervinna kortsiktiga effektivitetsideal.
Summary:
Detta avsnitt handlar om att forma framtidens positiva matsystem och är en del av en specialsäsong som undersöker hur matproduktion, ekonomi och miljö samverkar. Programledaren introducerar gästerna Cyril Gubbär och Greta Kettini. Cyril har lång erfarenhet av lokala matsystem, bland annat genom Uppsala Matråd och stadsgården Huller Åker Gård. Greta är psykolog och forskar om beroende och hållbarhet, med insikter om hur psykologiska processer påverkar våra matval.
Samtalet kretsar kring hur dagens matsystem präglas av distans och kortsiktighet, vilket gör att människor förlorar kontakten med matens ursprung och de resurser som krävs för att producera den. Greta betonar vikten av att återfå en relation till maten och förstå att den är resultatet av levande system, inte bara en produkt. Cyril lyfter fram lokala initiativ som nyckeln till förändring, där gemensamma visioner och mötesplatser kan skapa konkreta lösningar. Han nämner Uppsala Matråd som ett exempel på hur olika aktörer kan samverka för att främja hållbar matproduktion.
Båda gästerna är överens om att ett positivt matsystem måste vara långsiktigt, lokalt och inkluderande. Det handlar om att gå från att förstå problemen till att aktivt skapa alternativ som gynnar både människor, djur och miljö. Avsnittet uppmanar lyssnare att engagera sig och tänka på mat som något mer än bara en vara.
FAQs
Säsongen handlar om att förstå hur våra matsystem fungerar, vilka brister som finns och vilka positiva alternativ som redan fungerar.
Gästerna är Cyril Gubbär, som arbetar med lokala matsystem, och Greta Kettini, en psykolog som forskar om beroende och hållbarhet.
Huvudfrågan är: Hur formar vi framtidens positiva matsystem, och hur går vi från att förstå problemet till att faktiskt göra något åt det?
Cyril betonar vikten av lokala, småskaliga lösningar där människor kan se och påverka resultatet direkt, samt en gemensam vision för hållbarhet.
Greta lyfter fram psykologiska aspekter som beroende och kortsiktigt tänkande, och menar att vi behöver en långsiktig syn där vi värderar kvalitet och respekt för matens ursprung.
Uppsala matråd är en ideell förening som skapar en gemensam vision för lokala matsystem och främjar samverkan mellan kommun, bönder och andra aktörer.
Chat with AI
Loading...
Pro features
Go deeper with this episode
Unlock creator-grade tools that turn any transcript into show notes and subtitle files.