3. Axel

När vi berättar om Volvo, att han tar en saker och misserar om den. Man tror inte att vi kan ha en god tid i Sverige, men ni illar verkligen gå till. Upplevis är det så om som kan hjälpa andra mycket. Sen kan man få det bättre i kompetens inom socialtjänsten. Men man får ju skändra bättre. Man vill inte skalera till att man började lyssna något upp det. Och att det pratas med dem. Placerad, placerad, en pod från Riksförbundet Attention. Om kring 30 000 barn och unga placeras i familj hem på HVB hem och sissinstitutioner varje år. Många av dem har növro-sikiatriska funktionsnedsättningar. Trots det saknast i kunskap och vårt former för hur man på bästa sätt hjälper den här gruppen att öka chansen till ett gott liv. Riksförbundet Attentionsprojekt Ung dialog har i rapporten Varuskaja hamna samlat in barn och ungas erfarenheter från samhällsvården. I den här serien har du sex ungdomar berättar om sina upplevelser. Det är ganska fint här. Granskog. Ja. Det här är Axels historia. Jag tycker då kommer jag om färgen och färden. Det är lite längre bort. Det är lite sköner och så och där de måste se ut det. Kanske tar det i mål och så är det ut till söndan. Nu slår jag skönt. Men det är ett vindbeskid kan man säga. Det är ingegål, det är grus och sen är det ganska bredda bänkar när äldstad är mitt ändå. Men som man kan hänga med en gryd hängare över då. Skit som ni inte lagar mat sånt. Så där är det fint också. Det är ju skog som brukar inte tänka så mycket. Det brukar med att spara vad och göra det som börs göra oss. Det finns allt som vi ska göra i skogen. Axels har sin gröna militärväsd med flera stora fack- och fickor slängde vacksen. Han har på sig rejäl av vandringskängor och camouflage mönstrade byxor. Vi är på väg nedlängsen, ljusprumstig, klädd i bar, mot en ingen. Axels har låvat att pjuda på kaffe. Det fixar äldan, hur det är. Ja, det är väl den. Först ljusprutet är det lite borg, det är ju följ igen. Sen flyttar det här med en. Sen har jag gjort det i en på cykl, några gånger. Och det räknar ju också med flyttan. För det är en flytt för mig, lite mig. Det är väl det jag flyttade mest till. Trots att Axels bara är 17 år gammal. Har han flyttat med en tio gånger de senaste seks åren? Södköping, norrköping, borde ha de och hobien. Det är ju den. Det är en lag på barn, ungdomscykiatrin, flera gånger. Han har bott i flera olika familjehem och hVB hem. Hur många av de ställen har du kände hem och trift? 2. Det är södköpingar, när han flyttade, det var ju en bra. Och det här. 2. Så det är inte så många. Den har verkligen börjat tänka både. Och man har på minnena kommit tillbaka. Då kan det vara så jobbigt, så drygt. Axel har varit placerad sen han var 11 år gammal. Då hade man uppningen och bråken i skolan mellan honom och andra barn och skolpersonal. Och hemma mellan honom och hans mamma, något sin gräns. Det var mycket bra och hemma. Det var mamma och pappa skilder sig, så det var mycket bra. Då får man pappa på det där hos. Ofta så smammar. Pappa var inte lika skick. Man var ganska utmattad, så hon kunde inte hitta hand om det. Vi kunde inte bor han därför, jag arja på hand hela tiden. Det gick inte vi var, vi har förtötta. Vad kunde du nu bra, kan du? Allt. Allt från att det var fel på, kanske en tevren, till att. Men du glöde hos. Nej men, liksom allt man in med urkrimar när det samlade om. Det slut bestämde ställa Axel inte kunde bokvarhå sin mamma. Så en dag när han gick i femman hämta det sanne skolan av sina föräldrar. De skulle på ett möte på socialkontoret, mer vist inte Axel. Ingen ting, verkligen, ingenting. Jag väl var, jag vist inte mycket hon satt. Nej, jag vist inte, jag vist inte, vi hade socialgodor. Jag jobbade på gröna rena gård och när jag såg inte per. Jag behövde inte det, så vi skulle sluta där då. Jag jobbade där i stället för var skolan eller? Jag skulle ha skola, så jag var en timmar där. Det var bästa hälsa över där. Det var verkligen typ min givspation. Alla hälsa är sånt. Förutom Axel hans föräldrar och socialsekreteraren, fanns den kvinna med på mötet. Den kvinnan skulle visa sig vara mamma i det familjehämt. Det här familjehems mamman, så fanns med på mötet. Hur hon förklarade vem hon var? Hon förklarade inte mycket hon så själv. Hon förklarade om hur det skulle vara och så. Det skulle vara ett hästar där som hade kunnat vara med. Jag skulle kunna köra fjoling för det kunde göra hem och spappa. När man bodde i hushusgogen. Det skulle överlisera bra. Under mötet förstå Axel att han skulle flytta. Från och min nu skulle han bo hos kvinnan hennes mamma och deras stotter. På golvet är mötes rummet stågen väskapackad. Som Axel kände igen hemmefrån. Orunds att det förty kroppen. Jag kände nästan panik och gäster så klumpon till magen. Det var alla intryck på samma gång. Förutom glad och förväntas för att då alla var bra. Det var alltid dåliga pengar. Hur kommer det bli? Hur kommer det gå? Hur konjunktur ut? Jag vet ju ingenting. Han är inte så bra på besökningen. Det är väldigt ovet. Vad hade du behövt då? Inför ränder flyttan för att känna det tryck? Jag hade varit där på ett besök innan. Kanske bara en timme eller två. Man kan ju ta kocka för att snacka. Och sen. Han hade överlisat att få packa mina saker själv. Jag hade. Jag hade bitt förberet kanske en vecka innan mot. Så jag hade lite jobb än jag med. Vi tanke. När mötet var slut och det är Axels pappat i bakat i sitt jobb. Skalv satt anser bilen tillsammans med sin mamma. Framför de körde familj hems mamma. Nu var de på väg mot Axels nya hem. Försorgman på en Assault väg. Sen sväng man av. Då kommer du på en liten grusväg. Försorgman på en grusvägen är ett hus med stågräsmatta. Garrors. Sen kom man upp för en vran eller för en dipen. Alltann. Sen går man in i huset. Och det är så sa jag att jag är bra. Axels fick ett liten dröm i husets källare. Under den första vecka man hans föräldrar med. Den några dagar åkte först hans pappa och hans mamma. Nu var 11 år i Axels helt själv på ny plats. Men familj hems mamma och pappa och deras dotter som man knappt kände. Den första ensamma natten gick bra. Men det var tackvara att Axels är med sin för att kunna sova sig. Axels har Asperger, det som är dagheter AST och ADHD. Som gör att han har svårt att sånna. Han säger att han har haft problem med aggregationer tidigare. Att det blir bråk när rutiner bryt sig eller planering förändras. Och att han har haft svårt i sociala sammanhang. Ganska snart i sitt nya hem kände Axels att det som han upplevde att han hade blivit lovade på mötet på socialkontoret. Inte riktigt stämte. Det är inte. Jag skulle vilja stå där när jag kunde vara på som inte fanns. Det fanns ju hundra och skogmen. Det var inte så man sa, det var annorlunda. Axel upplevde att det blev ett lov att inte uppfylldes. Att det skulle bli bra, typ. Men det blev valde det. Den första tiden i familj i hemmet var helt okej. Axel ledde känna mamma, andotten och pappan. Det fanns en hund som han tyckte extra mycket om. Men snart förändrade smammman sen ger Axel. När familjen som han började bli så unpegna. Nu började vi att det var så bra. Det var inget varmt jättam. Det var ingen familj. När det städer för att ta oss, så fick vi hjälpa till där. Mykningen inte för. Så skulle det vara där och städer. Så det var mycket vi idag, den reaktiga, den kontetiga och reaktiga. Hon köpte aldrig nytt internet bara till sig. När man började bli så en pengar, då började jag. Nu var man inte värde nånting. Nu kan man inte värde hundskilt. Så visste man. Hon blev varig. Hon. Våldsamhjumssip. Inte inte slå med med hårdsamma, chestret och så. Sen kom de här sin sökande. När Axel hade bott i familjen några månader flyttar fler placerade ungdomar in. De var flera år äldran Axel. I och med det blev det våldsamt berättar han. Det var ett knivråk. Det var att mycket våld och hodt och jobbet. Det är ingen bra. Vad blev du? Det är minsta. Det är en som får se ryckor och ta allt. Så de går så på dig. Det är ju dröm. Kan du minnas första gången du fix tyckte? Nej. Eftersom många gånger minns man inte första eller är sista. Jag kommer nog ändå att ni bara tade i polen och började på ett runt med slå med håll och tryckade med vatten. Det kommer jag att klok. Jag försökte gå upp och putter mig med en och då drog ni med honom. För då visste man nu hur det var väl under hela läget. För de inte hade det gått dåligt. Axel berättade om hur han kom på gång fix tyckte utan att han tyckte att familjehems föräldrarna greppin. Det var, visst såg jag att det började gå riktigt dåligt och kombelnom och började rikter under. Det var då, då hade det gått till. Då hade man brist näsa. Man hade en gassion och hade några blåmerken. Lite näst blåde. Då kom de rikter under. Har du möjlighet att fly från de människorna som slåde de ändra sånt där? Du var bara gillar läget. Det fanns inga ställen att fly till. Så det var bara gillar läget att bli stor. Man blir höll när du ser ett fattig stort. Jag märker sig att ta det och ge tillbaka det. Man blir om det handlar så. Då är det ingen bra för att bli med att bli med att skälja och beslå sig sånt. Så jag var bara, när de började slå och fick mig påkla på också. Till såg han ge vad som kommer i kunderna. Det var mycket våld. Hur är det att leva i det här våldet? En ständig oro. Man vill inte vilka man kan lita på. Man är alltid orolig, inte som vilja en sekund. Det är alltid jobbet. Man vet alltid att ni kanske kommer att slag. Det kanske kommer nog så ordet på. Man kan aldrig vilja vara lugn. Så man blir väldigt trött. Jag har ingen problem att förströka att göra ordet. Jag har vett problem att det kräntningen är över det. För ordenskitiga att göra det. Just veta det här att han slår med för att han har ett räcklet med och vill inte ha mig. Det är inget som är ordet. Axel säger att han försökt komma från familjhemmet genom att berätta för på det socialen och sin biologiska mamma om valdet. Men han upplever att de inte trodde honom. Jag har fick svårt lita människor som har sluset att jag till där. Vad kunde du säga att det så blir mamma? Mera är inte bara bra. Vad smade hänt så är det. Det kanske inte alltid trodde på mig. Det som hade hänt kände att det är ett stökigt bra att jag fick en smäll. Kunde man säga att det var ett nytt bra. Till att polisen vi kommer att ha hänt den nu. Han var på den och var det lyssade att ni var. Det var allt från det. Man var kunnigt till lita på så mycket människor. Det var väldigt läskigt. Det är inget bra om jag blev för någon. När man slutar sig, kanske då de märker att det inte är så bra. Det var nog så. Axel berättar också att när han smammell är susskom på besök, var allt bra. Han upplevde att familjhemsmammang skärpte sig in i besöken. Ungdomarna fick göra roliga saker och de blev serverade bättre mat. Men så fort suss och Axel smammar försvann för allt som vanligt kan siger han. Det blev bara värre i familjehemmet siger Axel. Snart borde det så många ungdomar där att alla inte fick plats. Det var så trångt att Axel och familjehemspappan flyttade ut i uthuset. Och när pappan senare lämnar det mamman, flyttade Axel och händarna med. Under en periodik det är bra. Men så dog hundan. Den enda trygghet Axel hade sig i den. Snart blev det också bråket mellan honom och familjhemspappan. Bråken är skallerade. Det slutar inte Axel polisen. Den gången flyttade han hem till sin mamma igen. Men det gick bara ett tag. Det tag Axel ett och ett halvt år ungefär att komma ifrån det första familjehemmet. Sändes har det blivit många fler flyttar färgselstel. Så basmonga att alla svårt att minnas hur rummen han har bott i siget ut, vilken personal som har arbetat med honom och vilka andra ungdomar som varit placerade på vilket hem. Han har varit in lag för barn och ungdomssykare att rin också. I bland höra Axel kommit in missvor ångest. Några gånger efter att han försökte gå självmord. En gång blev han utkastad från ett familjehem och rind det själv polisen. Det bråket jättemycket från honom. Jag får inget mamma när man får inspa ham. Sen så gick jag till för inget mamma när jag sa vad jag tyckte tänkte. I de offentligen tänkte jag att jag ska äre. Och då var hon med i råk höger i ansiktet. Det är lite mer slag. Förut är det underna när jag gick dig från som blev utkastad. Låser den. Sen kommer han få en jälvspappan ut och kassaden är förutkastad igen på mig. Sen gick han in låser den igen, då rind det offentligen. Och sen får jag sig de i sig. För att jag inte såg honom såg honom så. Men du har hamnat på cyklera gånger. Varför har du varit för situationer eller var det som har gjort att du har hamnat där? Ja, så dåligt. Över allt som är hent då. Det var ju något så dåligt över. Glågomiskt. Var det lika bra att jag inte blev fel? Eller mer fel än vad det där var? Jag tror att han har en livsavsällda. Axel har bort några veckor i plan några månader på samma ställe. Sen han flyttat igen. Nu visar han runt i sitt nuvarande hbb hem. Så. Vi kommer tillbaka lite där. Kontor i personalen sitter i pappsörbetet och sånt. Sen har vi dusl och tolett där då. Så är mitt rum där. Som är jättesökigt så kommer vi att ta den annan gång. Okej. Men är det bara du som bor här uppe på den här barningen? Ja. Det är bara som bor uppe. Axel har kommit till nya hem och boenden med sina saker. Ned packade i låddor. Kan du packa upp dem där med den? Inte alla gånger. Vi ska ta den här. Jag har inga gånger när vi som var sådana är lite tag på kan man inte upp det. Då kan det lika väldigt bra lådna. Har du hämtat du har hamna på en plats där du inte vet att du längre du ska vara och ändå låter bli ju packar upp. Ja. Vad är det som har gjort att du inte har packat upp då? Men jag inte har ruckat och inte är det inte den arbetsförgivare och flittare så ofta i alla håll. Du har flyttat det ju ofta. Du kanske har känt att ni kommer kanske enda flyttat med sig. Då behöver man inte packa upp. Den största anledningen till att inte fungerat för Axel på olika boenden är att han upplever att miljöerna blivit våldsamma. Axel har också varit våldsam. Nu vet jag att jag har ju konstpläring förut. Ja, jag har svårt att söra sammanhang. Så har du sociala sammanhang? Men det är ju bostad nu. Han har hamnat i slagsmål med andra ungdomar. Han har blivit nedbrottad inlåst och slagen av personal sidan. Han har blivit från tagens sina saker. På ett av hVB-hemen tog de hans väskar med frilusutrustning i i samma stund som han klever över tjöskan. De sa att vart han inte skulle vara uppåtstöka mitt i natten. Men Axel så har med pånätterna siger han. Han sa att det håller att han äter söntablätter. Och informationen finns i hans journaler. Så det borde personalen ha vetat när han skrev sin siger han. Varför blir det en så stor kräntning då att de tar din utrustning? För den betyder mycket. Det är något som jag känner trygghet i. Och vad händer med din syg på det här nya stället att du ska bort den? De är jävligt elaka. De tar min dag nu. När de inte behöver det. Men hur tjänste då vet du att du ska borde? Melligt jobbet. Och oretvist. När det blir på så sättet ger du hämt en chans. Den början försöker jag göra det. Den så märker man att de kom forträtterar lika nedsaker. Och då ser du utom att. Vad var deras på det stället? Vad var deras sätt? Hur löser de konflikter där? Stingens problemen. För var det oss. Drogas här oss bråstadinera oss. Och sedan var fick vi låtsin och sprömm. Kan du se att det har funnits tillfällen när just de måttgärden att låsa in, brotta ner. Att det har varit nödvändigt för den situationen när jag befunger dig. Nej det går löser. Det sådant är inte blir direkt farlig. En då så ändå personal inte rådningar. För då är det det de kan det. Men anser att vi får bli förfål. Det skulle ju själv vara så inså på kontor. Förlittnande. Och nåt ur ingen polisen. För det är vad de ska göra. Vart ligger det gallor? Detck. Nyt gallor de har. Vitterbaka i skogen. Nu ser det bättre. Du niggas nästa på kaffet. Axels liv har så länge han minns varit präglata våld. Missförståndbrok och vuxnussons vilket honom. Gång på gång. Skälv uttryckrande som att han inte har blivit behandlad som människa. Men för tjej år sedan bändare. Då kommer han hit till sitt nuvarande hvb hem. Nu börjar koka över. När du flyttade hit kan du komma ihåg det. Då kan han få en särsköping. Så var det en särsköping och tom med här. Så. Jag tror vi gick en promenad på kvällinkom. Jag pratade det och tom med mycket. Och så fjärgjogen är skit vad jag pratade om. Jag pratade om militärt. Och så fjärgjogen ingenting, det var roligt. Och vad var det för person som kom hit? Vem var du då? Osäker. Kilde som inte visste vad han ville. Som var väldigt osäker och osäkrig. Jag gick sak, söndig saker. Saka gick sönder. Så ska det vara. Kan du utom? Tackar. När började du känna att det var annorlunda här? Efter den första veckan eller två? Du kände det som en familj. Vad känner du till dig hemma? Hon borna. Ja. Gärna. Du spiller upp din paktar. Kisot. Det här är låt också enkelt att efter ett par veckor så var det liksom. Då kände salting bra. Det var bra. Var det så enkelt? Jag kände inte mer känns bättre än bör man dra. Jag fanns ostabygade inte. Jag är inte börjat få hjälp om jag ska säga. Kanske var det, men det kommer ju inte så siddigt. Jag måste ju bo in sig först. Vad är det för hjälp för den? Help och stöd genom att. Om du lyssnar på och inte blir arre och sånt. Har du inte fått det till dig? Nej. De har ju bara skickit på det vaka och blir tar jag tillbaka över slås. Får det? Jag har inte fått inga att jag började innan det. Du säger att du kom från ett bra kepäm. Du skulle säga att. Att vara rätt beslut att flytta dig. Just då var rätt beslut. Men man skulle ha varit. Mycket med gransk inom socialen och innan de flyttade mig. Så man har inte fått bra hem direkt. Axel berättar att i HVB-hemmet det han bor nu. Pratar han av personalen om olika situationer och missförstånd som uppstår. Han berättar hur han fått hjälp att bli bättre på att klara av när rutiner bryts. Eller när saker och ting inte blir som det först var sagt. Axel säger att han inte har varit bråk. Eller haft sönder någonting på över ett halvår nu. Han säger att han har förändrats. Hur du är tryggare. Du är mitt säker på mig själv. Inte lika. En lika funder som är över man är. Han har blitt mest av bil. Hur är livet bra? Det är finnande att tidigare. Bra eller mennstiga. Det är. Häljigt. Man må bra, man känner sig omtygt. Jag är en flickvän som älskar mig. Och jag älskar henne. Och att. Att jag personal som blir sjö mig över med under personalen. Jag får kan och kan inte man må utnyblar. Jag kan unga oss mamma och mamma sambor och det är jättebra. Jag kan unga oss med mor mor mor sambor. Det är särb. Och. Bara var. Vad som är målet för miljön. Det känns skönt. Då kan man vara människor, jag är inget. Du som var så mycket erfarenhet och har bort på så många ställen. Och har blivit bemöt på så många olika sätt. Hur tycker du att man ska ta hand om barn som blir placerade? Mere spekt, förståelse. Och kärlek. Och att man ska lyssna på barnet och inte barnet så restås. Och inte barnen och vuxnas. Och jag ska inte angla om egen vinnen och pengar. Klappt. Exakt. Det är barnet som gäller. Nu är Raxel på en bra plats där han tris. Han går i skolan på vardagarna. Han tillbringar helgarna i skogen. Det är en att det är samma som sin flick. Och han har fixat somma jobb. Och nu kan Axel drömma om framtiden. Nej, en skogsvastighet. Men kanske du är ju ett avskog. Jag, Cheyenne, kanske barn och en kavkarchen och kärka. En hund. Det är de drönsarellets. Jag ska ha tillbaka sina rinnande vatten. Det är en beck eller not i fosgogsvastighet. Det är bra om ni skulle bli skogsvandrat och ta pumpa därifrån. Och sen är det lätt. Nån man alltid rena vatten. Vatten alltid bra. -Kameru upp någon där drömmande. -Ja, det tror jag. Det är så mycket jag rekommar. Hur långt tar du till en annan drömande? Några år. Det är ganska många år, men det kommer att värt det. Vad behöver du som person för de några ena drömen? Ett jobb. Mitt företag heller bra, haft innan. Det är klölockt. Ett lån. Bolite vill jag. Sulla oss vid det här.