42. Att hitta och följa sitt syfte med Mira Soldottir Österman

Välkommen till Solopronörskan på den där jag, Melissa Milak, pratar med helt vanliga företagare. Hej och välkommen till Solopronörskan på den. Idag har mig mig Mira Österman, eller Mira Suldotter som man kallar sig. Välkommen Mira. Tack! Vill du berätta lite av vem du är och vad du gör? Ja det gör jag så gärna så. Jag heter Jumira Österman, kalla mig för Mira Suldotter och Sweden. Jag är transformationer coach och mindset mentor. När jag valde och namn sätta mitt företag så hade jag en ren anlig i en riktning på mitt företag. Så Suldotter var egentligen flickan som kommer från skärnerna. Och sedan så tyckte jag och Sweden var lite kod för det lätt är lite kungligt och lite bra och fint. Men det är egentligen Mira Suldotter.se. Det betyder. Det är ditt företagsnammda. Det är mitt företagsnammiga. Okej men det här med oftssvider är jättehäftigt absolut. Men är det också för du säljer utomlands eller du coachar utanför Sverige? Det är väl en dröm om målsökning jag har. Men när jag tänkte vara med företagskiljeta så var jag faktiskt ut och körde bil och så. Och det är efter en bil som hette något av Sweden som var punkt S. Jag tänkte att det ska jag ha för det tyckte jag var häftigt. Och sedan så blev det också lite. Men lite kungligtnivet av Sweden. Och tyckte jag, men. Prinsessan från skärnerna av Sweden eller någonting? Underbar. Det är ju så kul just det här med namn. Hur liksom har man kommit på det. För att jag tycker det är absolut svåra stämma företagande är att komma på ett namn. Det är min min. Ja, du vet folk tycker att många olika saker som är svåra marknadsföring och bokföring alltså där. Det är absolut svåra stämma. Känner du också det? Eller du känner det här kom till dig och du känner så rätt? I detta fallet, ja, men jag har företag tidigare när jag tillverkade kombutscher. Och vi höll ju på så länge innan vi startar företaget för att komma på ett namn. Men om det började hitta kombutscher så kommer vi bara tvinga oss att börja göra kombutscher. Och jag vill ju ha någonting stort. Men vi går upp och det fick ett. Jag bor i Kalmar så fick jag ett Kalmar kombutscher. Men vi var tvungna oss att skriva Kalmar kombutscher med Kalmar med se. För en nation kan du inte få kortare det som kk. Det skulle ju vara någonting tog i. Så vi fick tänka lite grann i alla fall. Ja, roligt, alltså det här. Det här med namn är verkligen ett ämne i sig. Och också att du är en transformation coach. Mm, vad betyder det? Det betyder att jag hjälper människor att förändra sitt sätt att tänka. Gå från ett tillstånd till ett annat tillstånd. Och att det var det just transformation och coach jag vill också att du vet det här med. För att göra saker enkelt när man kan göra det svårt. Och varför vara som man lander när man kan vara sig själv. Men transformationen handlar ju egentligen om det är ju det jag gör att hjälpa människor att gå från ett tillstånd. Och att gå från ett tillstånd till ett annat tillstånd. Genom att förändra sitt sätt att tänka och se på saker. Ände perspektiv. Är det alla typer av människor eller vem skulle du se dina främsta kunder? De som brukar ta mest hjälp av dig? De har valt att arbeta emot dig egentligen framför allt kvinnliga interprenörer som har utmaningar som en person som har högstjänstligt personlighetsstrag. Man behöver kanske inte ha upptäckt själv att man är högstjänstlig. Men man har samma utmaningar, peppukonism, prokrastinering, vilja ta överensvar och så vidare. Vad, alltså, hur brukar det se ut? Är det inte praktiskt sällopsemen? När man kommer till dig, hur ser processen ut lite grann? Kan du. Jag först fattar att det är många olika människor och många olika problem, olika sätt. Men det var ju vanliggast. Du kan berätta kanske om de här tre sakerna du nämnde nyss. Jag faciliterar ju ett program som inte är thinking- -interessalt ett program som skapat utav både prokter och sänder gälliga. Det är det jag använder för att hjälpa mina klienter. Sjuta sitt mindset eller sitt sätt att tänka. Men vad som händer när man kommer till mig, är det egentligen att vi pratar om. Det römmar att vi pratar om mål, så att man befinner sig nu för att man vill. Och. Ofta så finns det väl alltid saker man kan göra och ha man. Problem eller utmaningen när det gäller att överanalysera eller övertänka. Så är det definitivt någonting som jag skulle älskas att händerna i. Jag vet, jag har varit där själv och jag vet att det finns en väg därifrån. Att man liksom typ har ursäkter och hinder som hinderar än för att nå dit man vill. Ja, det skulle jag väl säga att det här ursäkterna kan ju vara att man tänker. Jag skulle vilja göra detta och sen kommer det ett män och sen kommer det någonting där efter. Men det kan också vara att man fokuserar fel, att man. I mitt fall så lättade jag så otroligt mycket fel hos mig själv. Jag själv ser att den saker där mig så otroligt mycket. Och kommer kanske fram till att problemet var inte alls jag. Men jag var så van med att tänka att det var mitt fel allting. Så jag tror att det kan vara bordebaka, att det är borde ytterligare och inre omständigheter kan man väl säga. Och de inre omständigheterna tror jag inte att vi är lika uppmärksamma på. Eller medvetna, tänker jag. Eller. Om du ser man kanske skiller på sig själv och sig då, jag är så dum och jag är så. Men man tittar inte på det som sagt men varför är det så här? Varför tänker jag så här om mig själv? Vad grunder det ser i liksom? Jag tror inte att man är. Jag var gärna fall inte medveten om vad jag tänkte. Jag vet till viss del, väldigt medveten om vad jag tänkte. Men jag trodde att det var mina egna tankar. Jag trodde att det var jag som skapade all bullskitt som pågick i mitt huvår 24-7. Nej, jag ser den förstod att jag var bara den som observerade det som pågick i mitt huvudet. Tänkare är någonting som kommer att gå och jag kunde skillja mig från den som jag trodde var jag själv som tänkte alla tankar. Så blev vi ju livet så mycket roligare och så mycket djusare. Nu får du förklara det här mer. Jag tänker att det är fortfarande vi som skapar tankarna. De kommer ju inte av sig själva. Vill du berätta lite mer om det? Hmm, vi kan säga att det finns. Per enkelt, den skulle så kan vi säga att det finns två typer av tankar. Den tanken som du skapar själv skulle jag säga det är. Du funderar på vad du ska hitta till middag. Och du bestämmer det för att du ska hitta fisk och du ska göra fiskgrateng. Då skulle jag säga att då du skapar du tankar. Men när du går runt och tänker att. Fiske grav ska äckligt och vänbelheta fisk till smaka i bara som. batten med salt eller nån som dära. Så då är det jag tänker ju av det mer tankar som egentligen bara kommer. Det behöver inte ens vara dina åsikter som skapar detta. Det kan vara någonting just att uppehört någon stans. Och det här är ju inte tankar som du själv producerar. Det är tankar som kommer till dig. Jag vet inte hur talar som äckert tolle. Jag har talas och läst om alla de här gubbarna. Och jag vet vad du pratar om. Ja, vad heller. Men du äckert tolle hans av såhär. Jag läste äckert tolle för många år sedan och så skrev han att. att vi tänker lika mycket som vi smelt i maten. Det vill säga inte alls. Våra en kropp smelt i maten, utan att vi involverar det i processen för att under med vetensinne sköter detta. Och då tänker jag att mycket där våra tankar är också en produkt av våra under med vetensinne. Som bara kommer som är en produkt av våra programmering eller nåt som jag sett eller hört eller tagit in via våra fem sinnen. Ja, jag är faktiskt av den åsikten att vår fria vilja som vi inbildar så att vi har. Sälen är så fri just av de här anledningar du säger er för att. kalla det jäntvett eller vad det kan vara att vi blir från förutsäld. Du får ju saker att santa till dig, du blir programmerat på ett viss sätt. Och du tror att det är dina egna åsikter. Och om man tror att man har en frivilliga vet jag tänker ta tillbaka på mitt liv. Jag trodde att jag ville vissa saker, alltså skapa karriär, bli vid det för internationellt bolag alldär där när jag var ung. Och det känner jag så här, vill jag det verkligen. Eller vad det är någonting som kom utifrån som fick mig och tro att det var det här jag ville. Ja, alltså våra fria vilja är väl egentligen att vi har friheten att välja att göra vad vi vill. Om vi vet vad vi vill göra, men precis om du inne. på så tror jag att våran fria vilja är egentligen ganska styrt av det vi fått med oss i från våran uppfäxt. Och kanske det vi fått med oss i från en generation ut tillbaka. Titta bara på, men yrken som vi går i allvets till exempel läkare eller abokater. Man kanske inte ens har valt själv att bli läkare utan det bara bara någonstig man som den här personen kanske tänkte det här förväntas utav mig, att göra, jag skulle helde vilja bli YouTuber. Precis. Men det går inte, för jag måste bli läkare. Men det är det här att göra andra nöjd också. Jag skulle säga det är väldigt få som faktiskt tar sig tid att tänka efter. Alltså verkligen tänka efter att känna efter vad vi vill jag. Och det märker jag i alla fin och jag jobbar med, som isolopronörskangrupper, alla människor jag gör med mig, liksom gamla vänner och så, att det är väldigt, väldigt få som faktiskt har tagit sig tidigare att tänka själva. Och våga, det här är liksom att våga avvika från vad man tror att man vill. Och jag tror det är därför så många blir urbända, för att man liksom lever ett liv, man inte är bra och inte vill leva. Och jag märker att det är först när folk hamnar i en utmattning när hjärnan och kroppen bara stänger av såhär, nej tack. Jag märker det först då folk börjar och kanske börja gå i terapi, kanske började liksom gå coaching eller kopitela vad det nu kan vara, att först då börjar tänka själva. Är det någonting du tjänar igen eller? Jag kan tjänar igen det från ett eget liv. Jag funderar det lite innan, när jag inför det här samtalet, att bygga en historia och vad jag gjorde och jag har gjort många olika saker. När jag på gymnasiet jag bestämde mig för att jag skulle bli kock eller kockerska. Men det här var ju egentligen långt ifrån det jag var medan att göra. Jag älskar att lära människor saker, inte så jättemycket laga mat, kanske lite mer att äta maten. Och sedan så, det första min lärare så att det var ungefär så, det här är inte vad du ska göra. Blir det i tisk så du kan hjälpa människor framåt istället ungefär. Sedan så utbildade det mig till, jag älskar det datorer, så jag blev IT-tekniker. Jag har en grav hushåll skada så att jag fick inte jobb inom IT och då fick jag höra den. Men du bio medicinska analytiker, det är någonting för dig, för där bör man inte prata, där bör man inte kommunicera. Så jag blev bio medicinska analytiker, tänkte inte så jättemycket på att det är någonting för mig. Det tog inte långt ifrån, jag faktiskt träffade på glas taket, inte så mycket väg utan med att taket ifrån det är inte utrymme att växa uppåt. Och någonstans längs vägen så har jag väl egentligen aldrig tänk själv vad jag ville bli. Men idag, så är jag så troligt, tack sen för precis allting, för varända grej som jag gjort har jag ju med mig framåt. Kanske inte så mycket matlagningen, man äter måste vi göra, men IT läste dem på år IT för att lära mig fel sökning. Hur ska man fel söka på bästa sätt? Och det är väl man gör att som man inte sätter går så behöver man ju verkligen kunna fel söka utan att fel söka det lätt att se. Man vet vilken ender man ska börja på. Bi medicinska analytiker fick att lära mig kroppen fungera. Så jag vet ju hur vad som händer när tjänslår trisets för det är egentligen våra tjänslå som styr vad vi tänker. Det blir liksom lite runt gång där, de våra tankar sätter upp våra tjänslå, men det går runt runt runt runt. Så att men väggen den var hård. Men hur hade du här? Jag tänker väl prata om vägen och du pratar du skräckvägen eller? Skräckvägen, nej, det var vägen, gras taket, nu utmottningen var borta ifrån arbetet i fem år. Det är så många väggar i vägen. Jag var borta ifrån arbetet i fem år, och insåg att jag aldrig skulle kunna komma att baka till att jobba heltidigt som bi medicinska analytiker. Och på den vägen så fick jag sig upp mig från försäkringskassen för att bli frisk. Och det gick inte fort att bli frisk, och tiden som jag var sjukskriven börja rösta att jag gick ett företag på istället. Och sen så fick jag avveckla jobbet så småningom också. Men hur kan du berätta lite den här tiden när du blev utbrennt? Hur var det, hur var, hur gick dina tankar där? Vilka insikter fick du tänka? Det som skapade är den största rädslamet som vi pratade om rädsla, alls. Det var ju att jag var en person som var väldigt molenriktad och väldigt driven. Och jag lade aldrig skulle på mig själv att jag var molenriktad och driven. Att jag ville för mycket, att jag hade för stor tufft eller hungare efter kunskap, att jag skapade för mycket drama. Jag skapade otroligt mycket drama för jag tyckte alla andra människor var långsamma att röga. Så att troligt mycket självgrannsakan på allting som jag hade gjort fel. Att jag var driven gjorde att det var lätt att lägga arbeta på mig, så jag gjorde gav, jag jobbade för tre personer på en hel tid. Så det bara var kanske inte riktigt mitt fel, men det känner som att det var mitt fel att jag borde kunna göra bättre. Och den första 6 månaderna efter min nej, jag gick in ut, breddigheten jag inte kunde jobba längre. Allt det var upptagen med att hela mitt liv med att försöka komma tillbaka istället för att bygga. Så jag höll mig upptagen för att sitta på tänka. Men det hjälper inte att bli frisk tänka? Nej, utan det gjorde, om vi ska prata med en negativ aspekten, det var att jag var så trött. Och man skulle gå tillbaka tio år, också innan min nytt breddighet så gick jag att jag tänkte att jag har ingen energi, guva trött jag är, guva trött jag är, jag har ingen energi. Så det var så att när jag skulle gå till toaletten så var jag alltid tvungen och vila i soffan, jag orkar inte gå till exempel från sängen till toaletten. Och när jag skulle gå och lägga mig och så var jag också tvungen att från toaletten sätta mig soffan och vila så kunde jag gå och lägga mig. Det var helt sjukt egentligen. Men att man inte lyssnar på de här signalade, det är liksom ett skrikande från kroppen när du tar det lugnt. Men det här är att man är som inte lyssnar. Hur när började du lyssnar på dig själv? Jag var och fick en massage behandling och det är rängd röpsterapi med iterisk oljer och terapäftet så var jag vill du sätta för intition in för den här behandlingen. Och jag tyckte väl att jag ville bli frisk och hon behandlade mig med intition så jag gick hem så sade jag till min institution som fortfarande borde hemma. Nu får du bo hemma tolv månare till, sedan vill jag att du flytta hemifrån. Han gick ju förstås och fixade det där på en gång, så han flyttade hemifrån för tre månare, så jag kunde sina flytta till en lägenhet som passade mig bättre som jag kunde bli friskig. Men det var egentligen när tanken kom, kan jag tänka mig frisk? Är det möjligt? Och när jag började involvera dig med den tanken också ta aktien och äg ut till min son, det är ganska obekvämt att säga det till ett barn, att du vill att du flyttar speciellt den minsta. Så gick så otroligt fort du, ett halvår, så var jag frisk. Men jag ska också älskat säga att det friska innebär inte att jag kan gå tillbaka till mitt gamla liv, för det borta det finns inte. Nej, och den var inte hållbart för någon. Nej, tänker jag. Jag känner dig samma, jag kommer aldrig orka hund, alltså det här hundra procent så kallade åtta till mörslig som jobbandet, men jag vill ju inte heller. Jag vill inte leva på det sättet längre, för det är inte hållbart för någon, och det är därför det är så otroligt många som blir sjuka, som blir utmattade för kroppars stänger av. Vi måring är inte bra, så jag känner att även om jag hade orka så hade inte jag velat leva på det sättet. Ja, klokt. Det jag upptäckte oss med själv, det var att jag gång på gång försökte återskapa den gamla bilden av mig själv. I stället för att hitta fram oss och försökte jag bygga upp den gamla bilden, vilket gjorde jag att jag inte kom någonstans för att jag försökte vara återskapa en gamla version av mig själv. Men jag lägger det i vanligt, för man visste inget annat, alltså i deläget så var det liksom det du visste och vad du trodde att du var och ville vara. Men jag har liksom mer intresserad av så här, fick du något att ha, upple helst eller när, hur kom det till det, så här vill du inte ha det längre. Det här, det här nya som du ville börja jobba med, hur upptäckte du det? Oj, får jag backa bandet lite grann, för jag har en sak som jag vill inte göra med energi, för det var så spännande. Jag gick runt och tänkte att jag har ingen energi, jag har ingen energi, jag har ingen energi. Men den enda rehabiliteringar jag egentligen fick under de här fem år som jag foktskriven, det var att det sammanlade. som en arbetstherapet, och jag fick göra en övning där jag skulle titta på vad jag gjorde under dagen. Så jag gjorde den där övning, så skulle man måla en trasmatta. Och jag upptäckte att jag gjorde alltid kostan tre saker samtidigt. Och när jag såg att jag gjorde tre saker samtidigt, då insåg att jag hade tre gånger så mycket energi som jag hade, trodde att jag hade, och jag kände mig så otroligt rik, och jag kände mig så full av energi. Så det var nog egentligen vänpunkten att, oh, titta här, jag har tre gånger så mycket mer energi vad jag trodde. Så det var några stora vänpunkten, och sen var jag i frågan vad jag ville göra med fliga. Och jag hade ju börjat då att jobba ganska mycket med hirling och energi av läsningar. Och tänkte att här är ju framtiden energi är så roliga, om man kan se så otroligt mycket energi med sitt. Man kan till och med och in och titta på programmeringen, när kom programmeringen, kommer de med dem från det här livet, eller från tidigare liv, eller en dina egna, eller kommer de från tidigare generationer. Man kan titta på allt detta. Superspännande. Och jag hjälpte många att röntsa, det tränder de här energi, men det är sliv förändre, det är inte det. Det här är för att man måste göra annorlunda val, för att det är en du fortsätter att leva som du alltid har gjort, så återskapar du ju bara samma sak, energi är lite annorlunda ut, men det blir bara samma sak, det händer ingenting. Och det var väl det jag själv fick göra, nu själv jag fick inse, och det har inte bara varit en gång jag har upptäckt ett åt mig själv, utan det har varit upprepande saker, men nej, nu är jag tillbaka och titta tillbaka, och inte titta framåt. Jag vet inte om det var svarat på din fråga, Melissa. Jo, jag har bara vittat mer, jag har inte så intresserat och höra liksom, vad hände sen? Jag bestämde mig för att jag skulle starta mitt andra företag och jobba med hjälp av människor med att lösa problem på detta sätt, energimässiga problem. Det upptäckte det var också när man började med en sak så får man göra man sig som ena saker. Jag kunde se så mycket konstiga saker, eller saker som människor inte egentligen ville prata om, så jag kunde ställa kloset. Men du, jag ser här de här problemen kommer från, du blir du mobben när du har barn, och så är det så viktiga man ser som sakerost som här personerna. Jag tänkte, hur ska jag lösa det här? Jag måste nog gå en utbildning och utbilda mig till samtagstarbet, så jag får lite verktyg. Så jag gick en utbildning till samtagstarbet också. Men jag har aldrig jobbat om den för att under tiden så träffade jag på bokproktor och han var ju som den här flytt spelare med han nu kommer från. Så det var bara följa honom, vad som har hamnat i en ny trance och bara vet att det här är vad jag ska göra. Men Bob träffar det egentligen genom en ny fikinhet, jag läste en annan utbildning i hur man energimässigt ska kunna se hur du är skapad för att du ska kunna förändra för att du ska kunna transformeras. Och i den här utbildningen så pratar man om lagen om vibration, och den hade jag antal talats om. Jag hade talats om lagen om attra kod, men lagen om vibration hade jag inte hört. Så på den vägen träffade jag på bok. Så det var gåglade på det jag så kom du upplittar i YouTube-videos. Precis, den här är en hel ekon, 50 minuter om lagen om vibration, och jag var så fast. Det var bara att det här ska jag göra. Vad är det som gjorde du kände dig fast? Vad var det som var så lockande med det? Så det är en fickigt annorliga uppvaknande och jag har försökt att titta på, men vad är det jag ska göra? Så jag har fått signaler eller information när jag fick det var så här. Lagen, du måste lära dig lagenna, och jag tänkte mig, Gud, jag har inte intresserat Sveriges rikets lag. Och jag har helpt på så många år, och jag var sånt, hade det som motsta mot det här mot lagenna. Så det var ju förstås som universella lagenna, så jag skulle lära mig och inte riketslag. Så att det var väl egentligen bara att ibland när vi är på vårt syftet så vet vi inte varför vi gör saker där vi bara följer. Och det känns ju lite som att, hade jag hörsam att min kallelse tidigare förstått att det inte var av Sveriges rikets lag, utan det var de universella lagenna. Så kanske jag hade hittat Bob tidigare än vad jag gjorde. Jag hade hittat någon precis i den här gick över ett andra sidan, men det var ju min hårsmån som jag hade med det. Men det finns ingen spel att tänka, alltså? Det finns ingen spel att han skulle köra ut sig, där även efter döden. Jag är lite nyfiken på det här med ett företag. Hur insåg du att det här var liksom rätt sett för dig? Varför startade du i eget? Jag förstod att om jag då skulle vara friski i andra människors igång, så var ju det jag började göra var skapa förutsättningar för mig att kunna vara frisk. Och det skulle jag inte kunna vara på en vanlig arbetsplats hos någon annan. Jag förstod också att jag inte kunde jobba de här åtta timmarna i streck, utan jag tänkte jag. Då kan jag förlägga och jobba dygnet runt ungefär, och det var lite så det blev istället. Men det var någonting annat som dök upp i mitt huvud. Varför skapade jag mitt eget företag, men det försvann. Det kom ut någonting annat här som sedan försvann. Men att skapa förutsättningar för att kunna vara den som jag vill vara. Jo, nu vet jag vad som kom upp här. Jag hade två val. Jag hade egentligen valet att starta företaget eller bli företet pensionär, och jag ville inte bli företet pensionär. Men det hade varit mitt mål, jättelänge. När jag var i Ingre så tänkte jag att jag ska jobba till sig i 45, så länge ska jag jobba och det var väl då jag blev sjuk. Så det var ju också en fantastisk manifestering av mig själv. Jag är så anti hela systemet, hela vårt samhällsystem, just för att den som suger livet ur oss och sen svenskt vid sidan känner jag. Att vi inte får vara det här riktiga jag, det som jag kan bidra med, det som anlingat jag finns här och vad jag kan göra för andra. Jag tycker att vi får inte möjligheten att faktiskt reflektera och gå in i det, för att vi slängs in i en maskiner i rida, vi bara ska prestera så mycket som möjligt för någon annan. Jag vet inte vad jag var på väg med detta, men jag tänker att det är ju först när vi får, när vi stannar upp som vi kan hitta vad som är lyssna inåt. Jag känner det som många, som det är typ en röst som talar till den och jag tror att känner igen det du också ser, det fanns ju saker i mig som sa, så här vill jag ha det. Men man lyssnar inte för att man vet inte hur man lyssnar, vi blir inte lärda att faktiskt lyssna in och känna efter och gå efter det, istället för att gå efter det som är utifrån. Men det är väl också det som jag tänker där, men utifrån det sättet som jag jobbar med mina klienter så handlar det ju om att vi egentligen så vet vi att vi har oftast varit målet och egentligen så vet vi alla vad våra syft är också. Vi inte medvetna om det och vi får ju, det kommer ju till oss vid olika sätt, men det är ju för oss att acceptera idéen att detta är sen, att detta är möjligt. Men så länge vi tror att det inte är möjligt eller vi tänker att det här är, men vem är jag att göra allt detta? Hur kan jag tro och vad ska andra människor tänka om mig, om jag vill göra det jag vill göra? De tankarna tror jag är oerhört begränsande. Absolut. Och vanliga. Om jag tänker på mig själv, den länk den som jag har haft med mig under hela tiden, det var ju att vi lärar den. För den här tänkte jag, men tackolåv så blev jag ju inte lärarna, eftersom jag sedan blev graf törskyskala tänka, då skulle jag inte kunna fungera. Och jag hade nog inte helde, det är lätt bara där jag är idag, själv. Jag hade ju en lärare som sa att jag skulle bli det tist, jag också tänkte att tackolåv att jag inte blev det tist. Och innan jag blev bi och medicinskanalike, då får jag det på att bli farmasäft. Och då tänkte jag nu efteråt tackolåv att jag inte blev farmasäft. Och tackolåv att jag träffade på, men dels mina andra lärare, men också bobbade väl egentligen min största andliga lärare. Mer än någonsin annat. Det här med syfte. Jag tänker att det eftersom man inte ger möjligheter, eller tar sig själv möjligheten att lyssna in. Jag märker det i jättemånga som ses här. Jag visste att det är eget, men jag vet inte vad jag ska göra, jag vet inte. Vad ska jag jobba med? Och jag tror det är det att man måste ge sitt tid. Hur jobbar du med folk när det kommer till det här att hitta sitt som inre driv eller sitt syfte? Men det är det man är här för. Eller så vad man ska kunna kalla det. Så vad älskar du att göra, Melissa? Jag känner att jag verkligen vill förändra samhället. Det är det som skriker inom mig. Jag folk mål inte bra och det finns jag kan göra skillnad. Och just nu, jag gör skillnad genom att lära fler humandriver i ett företag på ett sätt som är hållbart och lönsamt. Så att fler kvinnor kan liksom ta makten. Känner att vi behöver ett skifte i hur värdet styrs. Jag kan inte förändra hela världen, men jag kan hjälpa en människa i taget. Så tänker jag. Eller vad förtänker du kring det? Ja, men det är precis. Men det här är ju nåt som du har gjort i hela ditt liv på ett eller annat sätt. Och du har också fått höra att du troligt duktig på att hjälpa människor på många olika sätt. Så att hitta sitt syfte är ju nåt man älskar att göra. Det är nåt man är duktig på. Det säkerligen nåt man har fått höra att man är duktig på att göra. När vi vill ha ett syfte för att vi ska driva företag så behöver det ju också finnas ett visionisk utifrån att någon faktiskt vill köpa behöver dina tjänster. Men det löser ju genom att det blir så duktig på som du bara kan göra. Men sen vill man också ha ett lite pal på, men bara bli transformationen, vad kommer den här personen när jag vill hjälpa? Antingen med min tjänster eller med min produkt? Vad blir skillnaden för dem? Och du kan hitta precis vad du vill med detta. När jag tillsammans med en kollegor när vi gjorde komburser så var det också. Det var ju en transformation även där för att på den här 20-17 kombut så hade det gästa te-drycken att det inte såg igenom ändå. Så vi var precis i rätt tid. Men vi fick över gäst så det blev inte bra. De blev förstbränlig. Men det är ändå en transformation som människor. När du hittar ditt syfte blir du som tåget du bara tuffa på liksom går och går och går. Även när den här grotten skräckvägen kommer det här som känns läskigt så går och går och går det för att allt blir så mycket lättare. Du kan fattar beslut med lättighet när du hör ditt syfte. Men hur, alltså så här, om man känner att man kommer till det och bara jag vet inte vad mitt syfte är. Är du så du tittar tillbaka på vad har du gjort tidigare och varför? Det är det jag hör att du säger, jag är missuppfattar med att du ser att alla val vi har gjort hittills har någonstans förutom att vi varit påverkade utifrån. Men det har ändå varit lite kring det här syftet man har. Jag har drivit en väljörnhetsorganisation till exempel. Och det visar ju lite grann på att jag hade det här behovet eller vad man ska kalla det längtan över att göra skillnad. Är det så du att man tittar tillbaka, vilka saker har du gjort? Vad kan ha varit syfte? Vad är det som varför jag har gjort? Alltså du är ju att tänker dig med vad älskar du att göra? Det är inte svårare än så, vad älskar du att göra? Vad skulle du göra om du inte fick betalt? Du sa ju precis, jag hade ju väljer den här, det fick du inte så, det var ingenting du känner hur mycket pengar på. Det var en tydlig älskare än jag. Det var mycket tid att inga pengar. Du skulle inte vilja vara utan den är förenheter. Men vad älskar du att göra för många människor? Vi alla vet ju vad de älskar att göra, men inte jag, alla vet vad de älskar att göra. Men man kanske tänker vad ska mamma eller pappa säga, eller någon annan säga om jag ska göra detta. Vad tänker du på Sandy Gelliger som är kollegaler som skapade företaget tillsammans? Den kan inte vara sålt tillsammans med Bob Proctor. När hon är pratar om sitt livsyfte, då kan hon prata om att henne mening med hennes liv är att gulla med en silla bra dårare och vara med hästarna. Hon har ju en otroligt framgångsrik, avdokat som sedan skapade det här multinationella företaget tillsammans med Bob. Men det hon vill göra, det hon älskar att göra, det är ju hästarna. Och sedan så skapade hon sig en ny karriär inom hästaravlivet och troligt framgångsrik där. Men vi kan göra, vi kan både ha ett livsyfte och vi kan ha ett försyfte med bara ett företag. Och jag tror att de är connectade. Det finns ju inte säkerligen framgångsrikam människor som inte är så medvetna om sitt livsyfte. Men jag tror att ändå att det är kopplat med deras företagsyftet och livsyttet är kopplat. Jag tror också att det finns människor som verkligen har lyssnat in och följt efter sin dream-operation eller som det som vi driver en. Utan att faktiskt vara medvetna om det. Men sedan visst av oss har ju ha vilket från vägen och att det behöver stanna upp och reflektera sig. Vad är på vägen? Vad vill jag egentligen? Som en tiponöre så är ju jag på rätt väg, jag är rätt saker och tillför jag tillgång i världen till andra människor. Det är tre stycken och troligt vanliga frågor som jag tror nästan alla ställer sig. Men när du hittar sitt syfte när du verkligen bestämmer dig för det här är mitt syfte och du också gör ett syftet statement. Det här är vad jag ska göra. Jag är här för att hjälpa och inspirera eller börden nu värven någonting. Så blir det ju så tydligt. Men jag tror att vi gör det svårt för oss. Jag gick ju i 52, när på mitt 53 år och i 50 år, kanske inte de första åren då, men i 40 år är jag i fall runt värje dag och under det. Vad är mitt syfte? Vad är jag här för att göra? Och den där jag gjorde med ställda de frågorna var ju att skapa förvilling hos mig själv. Och när jag hittade någonting som jag tyckte om jag roligt att göra så frågade jag det också. Är det verkligen det här jag ska göra? Så jag skapar det så troligt mycket förvilling hos mig själv, istället för att titta med vad är det jag älskar att göra. Och det här kan vara en process. Det här kan ju vara en ding som tar dagar i månader eller år, men man får ju sätta sig ner och fundera. Vad är det jag älskar att göra? Vad är rönda sig att jag är duktig på att göra? Och till slut så kommer man se den röda tråden. Jag märker också att det. När det gäller exempel är det jag bygger med folk då som ska starta igen. Jag måste ta i beslut nu och jag måste ta det rätta beslutet och det måste gälla för alltid. Och jag bara sa man livet är inte så allvarligt. Du kan testa en sak, se om du gillar det och inte byta till ett annat. Och det behöver inte. Det kommer inte superlätt till alla. Speciellt om man aldrig äns känd efter, aldrig en stängd efter, vad snällare mot det är själva att testas är det här rätt för mig, är det här roligt. Jag tänker vissa saker som man kanske tycker i roliga har man inte ens testat den och man är liksom 40-50-60. Och man har inte ens hittat de där saker där man tycker i roliga. Men då måste man också få låta sig själv leka och ha roligt och testa och prova och inte ta allting så otroligt allvarligt. Men precis. Men jag tror också att det har med programmeringet som barn fick lära sig att du ska visa en veta vad du vill. Du viskar veta och du får inte omra dig för så var det tidigare. Men blev du elektiker så skulle du vara elektiker till studog. Nu kanske ni inte gjorde finns visst, säkert många kvinnliga soloprenörskor som är elektiker. Och man tänker men jag ska vara det till senaste dörr och det har varit så innan. Nu var det ju elektiker för att jag har två stycken sönder som är elektiker. Min ingsta han sa ju redan när han gick ut gymnasiet. Men jag tror inte att jag vill vara elektiker i resten av mitt liv. Ja, du behöver inte vara elektiker i resten av ett liv. Och om jag tittar på mig själv som då investerade 4 år för att gå på högskolan som bloksen med studiellon och så vidare. Och att jag sedan skulle säga att han nej, men jag ville inte fortsätta jobba såsom detta. Jag hade ju inte gått in i vägen så hade jag ju fortsatt för att jag hade aldrig bestämt mig för att jag skulle göra något annat. För nu hade jag med sen investerat så mycket tid, energi, för att bli något så lång, annan tyckte att jag skulle bli. Det är ju det här att vad jag tyckte var det var att jag är tacksam över med min utmattning att det blev ett stopp. Men väntar nu vad håller jag på med. Man hade ju fortsatt annars att det stannade upp och tänkte efter eller så här kände jag efter. Men där fick jag liksom. När jag sa att till mig själv är det här verkligen vad jag vill, är det här så jag vill leva, min kropp funkar, jag är trätt, jag kan inte gå. Är det så här jag vill ha det? Nej. Och så bara kom det till mig att jag ska starta eget och jag ska starta en retro-betik. När alla minna vänner håller på och fick skiftsråller och alla jobba, det är internationella bolag och då flesta det skriver böcker. De människor när jag omgör mig, det var jag karriär och jag bara "Nej, nu ska jag sälja döda människurs-prim". Jag trodde att folk. Jag vet inte vad folk tänkte om de en stängde på mig förmolgen inte de hade sina egna liv att tänka på. Men liksom jag fick känslan av att alla tänkte hon har nu, nu har hon liksom blivit galen. Man ska strunda fullständigt i det, de kanske tänkte inte förmolgen inte "Jag behövde göra det jag behövde göra". Jag hade inte varit här nu, om inte jag gjort det då. Nej, men du. Jag hörde ju att du tänkte att du var galen. Det var vad jag var. Det var hur jag tänkte. Ja, det är från allt jag gjort i det tills. Men jag. Jag var inte så att jag tänkte. Nej, nu kan jag inte göra det här för att jag nu har blivit galen, utan jag tänkte undrar vad folk tänker. De tror säkert att jag blivit galen, jag brinner inte för det här i köver. Så jag kände mig inte galen. Du förstår vad jag menar. Jag förstår hur du menar. Men jag tror också att det kommer för att sälja döda människor saker är att hjälpa ganska många människor. För det finns ju oftast kanske anhöriga som du hjälper till de döda, men sedan också människor som älskar rätt. Så du var ju hjälpa många saker, hjälpa människor på ett sätt som du inte. Vad ska jag säga nu, då? Idag hjälper du människor på samma sätt på ett annat viss demadum. Men jag patta vad du menar när jag hade en butik där jag där folk soldes sina prilar genom en butik. Det var ju en typen loppis för att ingen behövde vara där, så det var ju väldigt bekvämt att sälja prilarna utan att behöva stå på en loppis och få bra betalt för sina grejer. Så det var absolut ett sätt att hjälpa andra. För mig var det. Det här. Det är syftet så fanns i detta, förutom att jag skulle testa på att driva eget och jag skulle göra det jag tyckte faktiskt var roligt. Så då var det som retro prilar. Men det var också att miljöaspekten i det hela. Det är superviktigt att vi slutar shoppa, att vi slutar konsumeras, otroligt mycket att vi slutar förstöra planeten. Så det var ju som den aspekten som var väldigt viktigt. Och det är ju en samhällsförändring som jag ville åt att göra trendigare och roligare att faktiskt byta prilar, sälja till varandra. Fortsätt att använda cirkulära ekonomin istället för mikrofon som kronor. Så även där fanns det en tanke om det är en samhällsförbettering genom att säga. Det är sant. Vad styrt på ett mer kollektiv nivå än vad du gör idag för då är det individerna som du hjälper på ett liknande sätt. Det är härligt. Och det är också att jag roligt när syftet kommer i i tillgår i smakbitar. Det blir det utkristaliserat. Jag tänker också såhär, det behöver inte betydda att verkligen du eller jag har nåt vår sluddes till nation. För det känns superreddig vi gör nu. Vi fortsätter utvecklas. Det är det jag känner så skönt att jag välkomnar en utveckling i dag. Där jag förut inte visste att man börjara så att jag idag kan välkomna en dag utveckling som är konstant uppe kväm. Jag är uppe kväm för det mesta. Men jag välkomnar det för att jag märker hur mycket jag väser av det. Och jag tänker såhär, jättis nu älskar det jag gör. Jag vet inte vad jag är om fem år och det är underbart. Jag tror ju att det är syfte. Det har du ju haft med det sen du var barn. Det är min bild av det hela. Men sedan så blir det ju ändå vår ambition. Den förändras ju lite grann. Du växer så förändras ju också din vision lite och en del saker nå kommer man ju till. Man har ju liksom följt fullt det man vill göra. Det kommer nya drömmar och visionen förändras. Men om jag skulle säga syftet och vi har pratat den i metafor så skulle jag tänka att du är ett skep. Och att din vision är den destinationen hamnen du går till och målen som du ser den går här. Men olika destinationer på kartan på väg är det stora. Men jag tror att sköppet är alltid det samma. Sen kanske vi säljer olika har mot olika destinationer och olika visioner där vi får växet i olika riktningar. Det är min tank och min plan, eller min plan, som min förstår sig. Hur ser du det här sambandet mellan syfte och mål? Hur förlåt en gång till? Sambandet mellan sitt syfte alltså är varför syftet är så viktigt för att kunna sätta sina mål. Det jag upptäckte var ju att när jag blev klara över mitt syfte var det jag ska göra. Så kunde jag väldigt lätt se en vision för det så jag ville ha mitt företag. Men också där jag befinner mig i mitt företag, för jag kan inseparera mig från mitt företag. Så jag har visionen. Jag satt egentligen visionen för mitt företag. Och sedan så har jag bilden av det. För mitt perspektiv så är jag både syfte och min vision är lite självslitt i skälen som vill detta. Sedan så är jag mida med mitt ego, som ska se om det här huset vill jag ha. Den här bilen vill jag ha, den här resan vill jag göra så att jag måste stoppa in mitt ego där, för det är ju ego som ska ha detta skälen är ganska nöd med att bara flyga runt dåliga växa och ge och få högre medvetande. Men när du hör ett syfte du vet vad du vill skapa. Och du tänker dig att de här huset bilen och det är delmålen till att skapa den stora bilden farliga den stora tavlan. Jag tycker att det blir troligt lätt att se. Men det här målet är mitt första mål med mitt första destination på väg till den här stora sakerna vill farliga eller vad jag nu vill göra. Jag. jag. det är inga. jag och du har väldigt likadana osikter om det mesta. Men jag tror också att jag. att man liksom pratar på olika sätt, man har liksom olika ord att förklara saker. Jag, till exempel i bossen mitt militnskap för ett dagar, det är så pratade väl mycket om det här att du har en ledskärna, alltså ditt syfte och ditt varför det du verkligen vill. Det här behöver defineras som ledskärna, alltså du vet vad du ska. Det gör ju sen att när man är väldigt tydlig med sig själv och sitt fokus så blir det så mycket enklare att inte avvika. Men när jag ser i gruppen så här får jag se om den personen gör så här, jag kanske ska göra så här eller kolla på den. När du vet vad du ska, så är det inte vi andra gör. Då avvika du inte från det här liksom. Jag ser det som en pil som går mot mitt bränna. Och då blir alla de här shiny objects som man ser att alla andra gör. Det ignorerar man så mycket lättare när man vet väldigt tydligt vad man är på väg. Utifrån det du sa nu så skulle jag säga att din ledskärna är det jag kallar för vision, den stora bilden. Och att syftet är det du är här för att göra om du är en produkt du vill hjälpa människor med eller om din tjänst är det dina styrkor. Det är det som är unikt för dig som är lite syfte. Jag är här för att inspirera eller hjälpa eller i mitt fall undervisa för det det jag ska göra. Så det är det jag ska göra och min vision. Jag tänkte att när jag satte min vision så tänkte jag säga att jag ska under återstålen om ett liv göra skilda för 10 miljoner människor. 10 miljoner människor, det för lite. Då kan jag bara hålla mig i Sverige. Jag måste göra ännu större. Jag måste utmana mig och gå utanför, kanske prata engelska eller kinesiska. Så då fick jag att det är jättestort. Och om du hör den här stora som egentligen är det bikern, det ditiga strävar, det dit alla mina mål ska få följa hela vägen dit upp. Det är kärnan då. Då blir det lätt. Jag behöver inte, jag har fokus på vad jag vill och inte på vad andra gör. Vad som är rätt för mig. Det har som är rätt för dig som vill göra någonting helt annat än vad jag har som ett annat syfte än vad jag kan aldrig vara rätt för mig. Nej, för då har man nån annanstans. Nej, mig kan hämta inspiration. Jag tänkte också att det här alla valen som dyker upp är att folk har väldigt svårt att fattar beslut och det är för att man kanske inte har något gjort i sitt liv. Och så kommer man att starta eget och då är det konstant dagliga beslut. Men när man vet vad man ska, då blir det så mycket enklare att välja saker. Nej, till saker. För jag är så här, jag försöker friera så mycket tid som möjligt för att skapa nytt just nu. Och då blir det så, kommer det ett förslag om ett uppdrag och så tittar jag så här, kommer det att ta mig dit jag vill? Kommer jag mose och så när jag vill mose? Kommer jag kunna uppnå det jag vill om jag tar det här? Nej. Och då blir det lättare att tacka dig, fast man är smickrad, fast det kanske är pengar. För jag tänker att man ofta ser jag till för att då får in några tusen eller det är så smickrande att bli inbjuden till saker och ting. Till exempel att hålla en fördel läsning eller så. Men när jag tittar på, fast om jag gör det, då försvinner flera veckor, då kommer jag bli stressad, då kommer jag inte tycker det är kul eller vad det nu kan vara. Och då. -så kommer jag avvika från mitt mål. Vart vill jag hamna? Jag tycker det blir mycket lättare när man vet- -att man ska så blir det så mycket lättare att man kan nej- -och ta beslut. Ja, men visst, precis, precis som du säger. Det jag också brukar prata om är att sätta en energietekett. Men vill du skapa mer aglädje och fred i din liv så kan du inte göra någonting- -som minskar din fred och minskar din glädje. Då går du automatiskt emot det tyffte att din vision. Det är också ett bra sätt att säga. Men tar det mig närmare det jag själv vill göra. Nej, det är enkelt. Men det här med beslut, och jag har varit väldigt beslut som i hela mitt liv. Jag har inte förstått varför jag har ombestämt mig. Det är jag förståd att man måste fattas samma beslut om och om igen. Varje dag, ibland kanske varje minut, tills man inte behöver fattas beslutet längre. Det var en stor insikt för mig. Mm, tänker du mer att det blir- -när man fattat samma beslut många gånger, eller det blir en vana? Eller det är du menat man inte tills man längre inte behöver. Hur menar du det? Ja, men precis. Om man då går på en diet till exempel, då måste du ju fattas samma beslut- -om du går in i butiken, att idag ska jag inte köpa någon skokladkaka. Än att du inte är en segon tittar på de där skokladkakene. Jag hoppas alla slutar med det, för att göra det så alldeles så där. Men. Jag tänkte att det räcker med att man ska göra det ingå. Det förhör jag fått med mig hemifrån från min momma. Det ska räcka med att säga till engång. Då är jag tänkt att det ska räcka med att jag fattar beslut ut engång. För det här är jag att få törra. Det ska räcka med att jag gör det ingå. Jag måste fattas samma beslut igen. Varje morgon är jag vakna. Det tror jag är samma sak när man är företagare och när man är ny eller när man är gammal. Så fort man ska göra något nytt så måste man ta beslut ut varje morgon att man ska göra det man bestämdes för att man ska göra. Det här nya. För att det inget påverkar så otroligt mycket av våra vanor. Det som man har beslut som kanske varit lätt och fattar. Men det är lättare att sitta i soffan och titta på nytt. Fyxen faktiskt går att sätta så att göra någonting. Och att man då gjort det så på många gånger och det börjar bli vi en vana. Ja, till exempel om vi nu ska prata mat även om jag inte förbantning eller så. Men jag har märkt att så fort jag sätter mig i soffan så blir jag sugen på någonting. Jag har blivit liksom och när jag verkligen stannar upp och tänker är jag verkligen sugen är det jag är faktiskt inte det. Men att det blivit liksom så fort jag sätter mig så blivit en improgrammering av att nu måste du äta någonting. Så det har varit intressant att bara observera ibland är jag sugen då tar jag men ibland är inte det. Och det är det här jag tycker väldigt intressant med hur vi ändra på våra vanor. Det tycker jag är en av de svåraste grejerna för det liksom det sitter så djupt. Det här just när vi staplar egentligen vanor på varandra. Vi är vana så att jag sätter så soffan då ska vi äta någonting. Ja, för många år sedan eller många år sedan några år sedan så pratar jag mig en. Det var nog ett prospekt jag pratar om jag så pratar vi just det här och hon sanns. Men jag måste alltid sätta mig äta någonting i soffan och så har vi pratar om det. Så kommer vi fram till på den tiden när det inte var så mycket på tevend så hade man ju en henne. Hade man med sig sin kaffe term och så sin tevkarm som du äter på den tiden och alla hela familjen så tittar jag dem på. På dallas eller man tittar det på med kejen. Så det var en banan så man började man hade lite familjen mys och satt och åt. Och det här är också en banan som är liksom nejprogrammerade i. I generationer sedan sedan teven kom. Ja, alltså för mig hade var det jag vet vad det kommer från personlingen. När jag var barn och inga hade väldigt svårt för typ allmat. Jag tror jag var födgur mig alltså på riktigt jag gillar riktig god mat. Och som barn hade väldigt svårt för ballen i mat och jag hade väldigt svårt att äta. Så för mig var det att titta på tv och distrahera mig från maten så jag faktiskt skulle äta och liksom vara frisk. Och jag trodde det som har blivit varför med att man äter vid tv än typ. Vilket jag idag inte tycker det är jättebra, men berätt att observera. Ja men det är intressant och det är också klot när man ser det för när vi blir medvet när vi kan förändra en barn. Men du sa att jag tänkte så att det är lättare att titta på Netflix och gör det man bor iöra. Men att hitta något på Netflix är också en utmaning. Men man har haft ett allt resant. Jo, nej, men jag menar bara att ibland man liksom heller bequem än gör nåt. Jag kan kännas lite objektvämt i stunden fast det tar in till helt nya platser. Det jag har marked oss och hon som är själv egentligen utifrån termerna att vara högkänslig och vi pratar ju om skräckvägen till det. Skräckvägen är ju nånting som Bob Proctor pratar om som är de psykologiska väggen när vi möter rädsla. Men det är märkt oss med själv det är att jag mätt på en form av osynlig vägg som är inte kunna definera som rädsla. Som jag sedan bestämde med för att det här handlar om när vi hör en förkvens eller en vibration i vår fysiska kropp. Man har en dominerande sinnestämmning och när vi möter på en i sker utifrån som vi inte bekanter med så blir det som de form av skräckvägen light. Vi säger att bara känslan blir så objektvämt att acceptera att det känns obehagligt. Det behöver inte vara rädsla, utan det bara obehaget. Och det tar 68 sekunder om vi bara slöter den här känslan gå och så släpper taget om den. Så kan vi fortsätta sedan när vi accepterar att det här är kändes i kroppen. Det här är inte den energinjövan med, men det är okej. Nu kan jag fortsätta göra det jag vill göra. Men när vi upplever det i alla fall, jag får lite ibland så blir det riktigt posttraumat och stressbara den här känslan kommer. Och då håller man fast vid den här känslan. Men när man vet, men det tar mindre än en och en halv minut om jag bara släpper taget. Och gör. -Enterland. -Det här är jag känner igen som jag har objektvämt mest hela tiden, så jag sa ju med den. Jag känner, alltså, jag gör ju jättemycket lives, ha ingenting som är helt en inte rädd för det. Men vad är det gång jag ska göra i webbinar eller i live eller någonting så blir jag supermägonivös? Det är egentligen inte någon rädsla, något farligt ska hända, men det är inte lite objektvämt situation. Jag gör det då, trots att jag svettas igenom allting ibland, men jag gör den då för att jag vill liksom framåt. Superintressant. När man tittar på, när man tittar på energi-mässigt måste jag också prata om det här energi. Jag tycker att det är komfortionen så spännande, om man kan titta på komfortionen energi-mässigt. Jag har ett barn, han fick en Autispektumtidståndsdiagnås. När han fick det lite en komfortionen, så han gör en väldigt få saker, han är skitduk till vad han gör. Jag har en stor komfortionen och mjukbarns pappa, han har också en liten komfortionen. Så när jag var med själv och gjorde många olika saker så skapade jag i stress, hos dem, för de var ju vann att göra fes fler få saker. Men det här när man har stor komfortionen, det behöver inte vara någonting positivt. Det behöver inte alls vara positivt, men det är lätt att tro att man gör något nytt. Men när man gör egentligen bara en variant, när man gjort tidigare, så det ger inte någon tillväxt. Men det här är allting som ligger utanför vad han kan förtroligen är ju tillväxt. Men andra människor energi kan också vara utanför vad han kan förtro. Spännande, man är olika, och det är märken när andra människor gör vissa saker som jag inte var en videolättvärtom, så märken man gör det påverkar. Superspännande, men hur jobbar man med dig? Man känner sig, men jag har inte hittat mitt kift eller jag vet inte riktigt. Jag vill utveckla. Jag vill framåt och så tjänar man om en mera omverkar. Interessant. Hur jobbar man med dig? Hur man jobbar med mig? Det första man gör är ju att ta kontakt med mig, så vi kan prata om. Då pratar vi förstås om du som lyssnar. Vi pratar om dig, och vi pratar om dina mål, tina drömmar. Allt vad du vill uppnår, det är gick vi. Blängkande var så att man inte vet vad man vet, då får man titta på om man inte vill akvara sig ut liv. Sen så tittar man på vad motsatsen jag skulle se ut. Sedan så ser vi om du vill jobba med mig och jag vill jobba med dig, och då går vi helt enkelt vidare. Då får du veta allt hur jag jobbar med mina klienter. Men det jag jobbar med mina klienter är ju egentligen att ta sig från där man är, där man befinner sig just nu, till ditt man vill. Våger en enkelt, simpel, tomstikmodell, tolvare är det magiska numret som de flesta använder. Där man tittar på vanor, eller det som egentligen håller den fast, det som jag kallar för paradigma. som du är här, som Melissa ja har pratat om delprogramingar, de här dåliga vanerna som vi har med oss från våra förändrar. Om man förändrar de en vanna i taget, kanske två vaner. Man tittar på så att man blir mer effektiv och om man lär så fattar beslut på ett bra sätt eller på rätt sätt, för att många har ju inte fått lära sig och fattar beslut. Vi pratar om ansvar det tycker jag är spännande, jag frågade min mamma, men mamma, det här med ansvar, vad tänker du om det? Jag så tittar om mig, om min mamma ju äldre och förstås sådana, men jag fick aldrig lära mig någonting om det, så det vet jag ingenting om en ju färg. Men, och det är det vi har fått med oss, titta på, vem vill du vara eller vem behöver du vara utifrån den, det målet du vill, för varje mål har ju en egen identitet. Det handlar ju inte om att få någonting och den handlar om att bli, blir den personen växer in i den personen som har det som du vill skapa i dit liv. Rätts här är ju viktiga saker. Men framför allt att du tyder, jag har märkt att många av de personer som jag pratar med är personer som är väldigt snabb tänkta, och man snabb tänkt att ha ett suntsund för nöft som du har med Lisa, så kan man tycka att man lever människor, de är inte klocka. De är inte klocka. Jag tycker att ingen av oss är klocka med dig, jättebra. Jag vill bara säga till dig som håller med om att de flesta människor är inte klocka, de är jätte klocka, det är bara du som är supersund för nöft och att du behöver förklara saker enklare. Men ungefär så, och om man ändå inte vill ta kontakt med mig direkt, så kan man ju hänga med på de mina masterklasse som jag håller varje månad under första veckan varje månad under detta året under 2025. Vad hittar man det? Det hittar man enklast via min hemsida mirasul.se, eller så kan man hitta mig, mig röster man på Facebook. Eller den brukar jag inte pratar så mycket om mina masterklasse, men det är ju någonting jag ska göra under 2025, så. Vem är det? Det här blir väldigt pirigt. Jag länkar som valit allting, så du mier bara med alla dina länkar, så lägger de här direkt under det här avsnittet, så kan man hitta anmäla sig. Det är ett väldigt bra sätt att som man är intresserad, att känna efter vad man tycker om den personen, att jag tycker att man får lära känna en människa ganska mycket under den liksom timmen. Det är benade väldigt bra sätt att börja, men sen får man coachingen och en av dig. I grupp. I grupp. Min vision är ju att om jag har flera grupper, så vill man gå en gång i veckan eller om man går fler gånger så får man gå på allt. Det är min vision, men om man går fler en gång så tar vi ett snack, för då gör du inte det du ska göra, då tycker du att det är roligare att läraren att göra. Ja, det kan vi avsluta med något som är supermega viktigt, det räcker inte att bara lyssna. Man måste uppgifterna, man måste göra jobbet för sig själv, för annars blir ingen förändring. Ja, men precis, vi samlar bara kunskap och mer kunskap och mer kunskap. Och då så, eller på säga, får vi inte huvudet bara. Eller nåt. Nej, men vi får inte det, det händer ingenting. Vi måste göra andra val i livet. Och man kan bli precis, det man vill och det man en syfte är, mer att tack så jättemycket, då vill du vara med i Baden. Tack och tack för att vi kommer med Lissa. Ja, tack så jättemycket, tack du som lyssnatt och vi hörs nästa vecka. Hej då!