6. Ateistisk religiositet? Intervju med Carl Gustaf Olofsson

[månta paitans och glint i röget] Jag braikar ibland med lite mantepaitans och glint i röget. Kalla mig för en "att istisk frilans"-tilå. Och sen ibland har jag kallat mig för en "att istisk fribak"-tist. Tio, det låg. Hej och välkomna till ett nytt avsnitt av geordet- -med mig, Henrik, Betner och Thomas Walsch. För det som är nya lyssnare, och som repetition för er andra- -så är det här en podda vi utforskade existensiella landskapet- -eller det anliga om har vill. Hur ska vi hitta ett gemensamt språk för det som ska grunda vår förståelse av världen? För det som ska skapa värde och mening? De traditionella religionerna är fastlåsa i dogmatism- -och alternativen är uppslittrade och lyckas inte bygga nåt på djupet innan nästa trend. Om inte det är en problematik som kan ta en hel podserier i janspråk- -så vet vi inte vad som skulle göra där. Nej, verkligen. En som på allvar tagit sig om frågan är författaren- -och frilans tillåg en kallgust av olopson som ni kommer förmöta i det här avsnittet. Vi frågar om hans bakgrund. Saken är att de är olyckiga själv och blir oerhört engagierade- -vå de här grundläggande essentiella livsfrågorna- -och man kan väl säga att bakgrunden här och grunden- -för det är ju dels där starkt kriserna uppexterna- -och sen ett eller tidigt uppåt och en ståg är inte en pammelande vilsenhet. Jag fick inte riktigt fast marknodfötterna- -fann ett teosektror och jag hade passerat tryggheter. Sen var det som var någonting som jag imbilar mig att jag fattade som kände jätteviktigt- -och som förpliktelse efterhand att försöka ge ordåt och dela mig. I maj 2020 utkom Gustavs bok Existencial Livsyn Kristentro- -frågetäcken i tryggtform efter att tidigare endast har funnits på nätet och som e-bok. Vi hade en avsikt att tajma det här avsnittet till boksläppet- -men det kan komma så mycket mellan när man gör podd. Boken kan beställa från alla nätboklådor och länkar finns i avsnittsbeskrivningen. I intervjun kommer vi in på flera av de centrala tankarna i boken. För det här träusaspekten handlar om den här helt sekuläraspekten- -att vi ändå tror att vi rymar en möjlighet och blir elektrona- -sansfonstagande samarbeteande var så- -att vi bejakar den sailan och att vi i mellan har man och andra människor- -så tror vi att de är förhåller sig på samma sätt. Och det är i grunden för de här basala till ett struktörerna i samhället. När vi bara tror att den andra är en egoistisk typ som bara ska uppsatt sig fort- -om för möjlighet då bräits de struktörerna ner och det gör de jävligt snabbt. Jag kan berätta lite, jag tror att det kan vara intressant hur jag kommer i kontakt med dig. Det här på den är ett projekt inom nätverket Christian Bortom Gud- -och det skulle nog inte finnas om det inte vore för dig, Gustav, det nätverket faktiskt. Så det här är spännisk att vi kommer till att förklara hur det hänger ihop. För att sa var du har ju då skrivet en bok som heter "extristencia livsyn Christian tro"- -i frågetecken som du publicerade i slutet av 90-talet online på webben som då var ganska ny. Efter att alla prekliga förlag i Sverige hade refuserat den, inte ville ta emot den. Och där låg den ligger väl folkfarande, men här låg den i några år. Och jag. -Det ligger ju fortfarande, näst att den är vägad här. -Ja, det ligger ju folkfarande där. Och det kanske var. Nu kommer jag inte ihåg exakt när det var. Men jag tror att det var någon kanske 26, 27 eller någonting som jag hittade den där av. En renslump och började läsa, började grann på måa för att bli helt tagande av den här boken. Ja, jag laddade ned den och läster den i deformatet som kom från webben. Och jag tyckte senade att det var lite för formaterat och klumpigt. Så att jag, som jag också jobbar som programmererar, så tänkte jag att det där kan det inte få ligga bara så att det är en e-boks variant av den som kom ut 2014. Och sen är det ju så att den här boken trots att den är över 20 år gammalus, så ger den blir mer och mer aktuell bara tjänster som åker. Så att den kommer även snart kanske när det här försöker tajma det här släppet av den här podd. Och snittet ganska med att boken kommer ut i tryckt form också. För att det var ju så att många tycker att det är mest på riktigt om det på papper, böcker och billig järn har det så. Så att nu kommer den komma i deformatet också. Det intressanta är att boken har ju fortsatt att läda snera så de kapill tyvärrade statistiken av liksom palerat här antal gånger. Så det är bara väldigt dättvis fel i statistiken. Men om jag skulle säga att kapill till ett år lär att snera över 15 000 gånger, så undat rejvar jag sannolikt ganska rejärt. Genom åren har ju personer som jag då som har kontakt med dig när jag hittar den här så har ju andra. Och så hörte jag sig som har hittat ditt din bok och din blogg och utryggt olika tankar. Och det var en pool av människor som hade hört av sig till dig som blev grunden av de människor som startade kristinbordomgund. Det var ju liksom genom dig du som sattde oss i kontakt med varandra. Så hade du ett fingre med i spelet där. Och ni som lyssnade på förra avsnittet så har ni hört Gustav pratar, det är kapill två urboken som han pratade om där från en föredrag som jag anordnade. Jag vet inte Gustav på ett teologiska högskolan i hösten 2017. Så om ni vill lyssna på lite detaljer kan ni gå tillbaka till förra avsnittet. Jag har ju verkligen uppboksen i en föredrag som du får. Och det var det så i fögvappet tillsammans att man hade inte yrkespasteor, men man hade predikanter. Men det innebär att de hade ett syväljd yrke och sen så fick man bra arbetsgivare helst. Föredrag som han også sa att han kommer nog att få en res med långa ledighet. Så att i min nämsta släkt krets så var det tre padekante, var han far var igen och ett missionärspar. Så du kommer ju från fri-baptistisk? Ja, och där kan ni vara. Jag har poängat så här någonting för det. Man kan nog säga att det var en svenska av svensk krisen, det är ganska få som egentligen på alla att känna till fjärnbaptisamfundet. Det var ett litet, det var hela ett litet samfund. Det kom ju baptisamfundet där fanns en på en install som heter Helga Åkerson. Och han var egensin i och tyckte det här med, alltså att konfanta det här med Evi Astraf. Det var någonting för fel med det och han läste bijben fram och baklänges och på grundtext och sånt, och med den här det på att det stämmer inte med grundtexterna. Så han översatte hela bijben själv, det är Helga Åkerson, så det var att se på för att det är liksom då, att de ändå är. Det var inte att inte passa till, men att vara att de var tidsbegränsar, kan man säga. Detta och klose är en villlulära till, som var att man ville, man ansluttade till den traditionella försörjningsläran. Att ge djud är ofra dessin sång på kåset för att dämmet, liksom sån där människor anser in där. Det tror man inte på, utan Jesus drog på kåset för att visa sin kärlek till människorna och i någon mening månad till efterföljelse. Och det är det som sen på modern spåkallast på den subbjulktajliga försörjningsläran som har rötter från ovarheter. Abbalarav är det väl på trettenhundratalet? Och för de två sakerna så blev man ute släitena ur Helga Åkerson blev ute släitena och svenska vartisan från det. Och då var det ett antal församlingar som då följde honom och sedan några år senare har så bildades prebaptus av sjundet. Så det är ett lite, lite speciellt alld. Jag tycker vi har skyldighet och replikterar och replikterar liksom hjälpare om en nya frågor kring den här sakerna. Och också ta ställning. Jag har ju sånt ungeställat, man har för mig den mest basala grejen och den kommer redan i liksom i hundratorn år. Det är att finns det en guide? Så måste han vara minst lika älskande som den mest kärlekssorra människor jag känner till. Punkt släit, allting annat är bara för tal av en eventuell guide. Och då behöver jag inte tänka så många agar. Jag hade mitt moustala gina och så följde honom. Hon skulle kunna dämma en jävla korta till EVA-staffet till några tagebundas straffhälgar. Och med far, han skulle inte hälja så predikant far, han skulle inte hälja. Hon skulle inte dämma en jävla till. En tänd så många en jävla till EVA-staffet var. Så får man ju den väldigt enkel fråga. Utifrån den här uppväxten så började det och skava. Utifrån att du inte kände att du kom till detta i den fri, kyrkliga, frivaptistiska miljö som du växte upp. Ja, så kan man se. Och då har ju skrivit olika sammanhang om att några olika viktiga upplevelser som du går igenom. Påverkar det här var väl ändå kanske om jävla straff och så. Lite grundspekula eller liksom. Ja, och där var det liksom från det här med straff. Men det var ju ändå så i frivaptis. Även om inte var EVA-staffet var det straff. Äntes straff och de där straffen i den beivliska världen. De är ju inte precis och leka med. Även om det är i evighet och civighet. Jag räcker ju att det är 10 år eller 50 år. Ja, en gärna fann. Första var ju liksom att det fanns med att få med när jag tänkte favronniv. Så var den. Han var förtills pensionera migrar. Var man sån här med ett gott eget till oss. Till oss unga. Sydit när jag till ett pampol som jag var och var förstå åt till EVA-staffet. Att han skulle hamna i hel, för att han var fri tänker. Och den säger att han folk blir brut i karr, fullständigt och rimlig. Så det här fick liksom leverna i EVA-ikar för verkligheterna. Jag kände ju när jag hittade existensiell livsynkrisstentro första gången. Och läste den så kände jag att den här boken sparade mig 20 års. Av att komma fram till de här saker. Att man förstår. Jag liksom är extensiellt förståelse. Och jag tror det kallar för ett tiskdisk metafysisk tross förståelse. Den som handlar om för chantollandavöven naturligt där. Och sedan massor av paralleller till kyrkliga termer. Boken går ju in, det går ju verkligen in på många stora ord. Syn då, nå, då, den typen av stora begrepp. Och tolkar de mig extensiellt här med vad det kan få för betyder sig. Men hur liksom för dig som inte hade din bok och läsa när du började på den här resan? Jag vet att jag har beskrivit olika. Du hade några upplevelser som du har haft som du fick saker i väldigt nytt just. För att många ibland när man försöker förklara de här sakerna. Och det är väldigt, väldigt svårt att få. Det är så långt ifrån att kunna se på det Kristina trossinhålet. Eller Norrottrelskjörs trossinhåll. Utifrån den icke, tiskdisk, icke, religiöst. Syn vinkel, så att du kommer liksom in på det nästan helt på egen hand. Ja, man kan ju säga att det är spännande. Det här är ju en intressant fråga. För på ett sätt så är det längre så inga så här. Inte en geologiska influensor eller vettrensor. Det är ju inte. Man skulle kunna säga att det är två mycket upplevelser. Egen 16e i en övrjortjött som är liksom något så sottföljning. Det är något som jag kallar för TioVM och upplevelsen som gör att det är att den får fast marknaderna. Och det är egentligen en sås bil vi skögnar efter en puzzle in i film. Att vi ber på möjligheter att bli älskande med en form. Men det är liksom att vi är jävligt trossiga och att vi är jävligt lätt att gå till huvudet. Det är liksom att vi tappar den veiten så att säga. Och sen där andra var liksom att för att vårdelsen var så vidare puzzle-verkta som kom. Som gjorde att jag fick en bild av ett projekt som jag skulle kunna sätta en bol i rullning. Som hade med att liksom en god avtade framtiden. Då var det print liksom var det för mig mer. Det var kärnvapen här uten. Och även briskrötter sådana stora miljökatas år för. Och naturligtvis är det mycket pegofattet. Det var det som var liksom, men det är ändå världen. Det hörde någonting nytt. Men då är det liksom det här. Då är det liksom ett stark känsla av den påplickgande utgivt. Och då är det något sätt att det här beyblir. Alltså egentligen ser det. Det är main mitt sätt att se för det beyblir ska arbeta. Det är en räcka i Storian liksom. Kom på feter att det ge sig så till läringen. Så ser det mig att få som blev. Det är någonting som kommer den deras väg. Som är viktigt, som ligger på deras borg. Som är någonting som handlar om att göra någonting för sin kropp eller på samhället. Det är liksom att rädda, göra, agera. Och de känner vara liksom, varför jag liksom vill ha jag. Det är liksom man vill inte på det liksom. Det är för mycket. Det är förståt och det är tante och det är utsatt. Ja, och jag pratade så lever jag liksom. Det här projektet, den här idéen, har tagit form som någonting jätteviktigt. Så ligger det där som en fast efter ett år. Vi gör ett första på sök och det är bara att bli totalt nero. För jag är för liten, jag är förred, jag är för fyr. Jag ligger på en säng och känner mig som världens jävla yng. Jag har en stor slåg en fantastisk idé som kan overtöja sig på världskan. Men jag vågar inte liksom. Och där var jag särskilt märklig. Jag var där på där fick jag räknas så snöj mycket märklig. Så efter några dagar så var det som att jag så, hur vill jag så kommer. Med på den här betonet vanan, de fick platser till nöj. Jag sitter här eller kontrötta på mår att man lepper väg till jobbet och så liksom. Och jag plötset er och så här. Jag vet inte. Plötset ser att betonet vanan befolkar av. Såna som nöj. Jo, all den aningen är det här lite trötta ansiktet som sitter där, om det är en sån här. Vi får nära som har inte har årgratt. Och det var, alltså, och det är både liksom. Det var heftig och mycket märklig. Jag tänkte inte av det så ravt av, utan det har liksom klart sett efter handkommet. Som en sorts väldigt märklig framtiden här. Ohats, plågsamma nedolaget, så följdes det någonting. Väldigt nytt och annorlunda, liksom. Och det är ju, det är ju abstraktform som finns där i boken. Och det är en existentiella svårig part också. Och sen så teoriet lärar fem år. Sen kommer vi till en sån punkt där. Men det var väldigt dramatiskt att ta kommat den här punkten. När är det läge, nu ska det här göras, liksom. Och sätta ner färgen. Det får gå som det blir, liksom. Så är det som en jättebörda lyfts av mig. Och det är liksom, jag har en upplöshäger och inte tantolånden i Stockholm. Och det som är som ett sånt här paradisiskt nystagsföremissom. Värder ni på stället helt? Fålarna kvittrar men på något sätt varma levande, liksom. Ja, och det känns bara en sån sätt. Och har bekäftelse, liksom, beslutet på rätt. Sen kommer allågorinnen och ångestorna och liksom. Och så, men det var en bra bra väg. Och var det vi dåar? Det är ett trettio och sen så lyckas jag att köra igång, gå och knacka dörr. Gå fast att det är en larit flygblad i 200 husorna, sen går jag runt och knacka dörr med ett väldigt ideget material. Men det var bara tre stycken som anmälde sig och jag hade bestämt att det skulle vara sex just i stycken. Det har någonting med grupt innan mig göra, liksom. Att det är något märkligt, får på ett sätt hända boken om egentligen får stå det här som jag är med. Det här är mig gaj, och om man har törde märkt att det är fullständigt lämnat, liksom. Så det här händer liksom då. Helt, inte en obrang, och sådana. Och ändå kan det vara så jävla starkt och, liksom, format lej. Däremot är det väl att dö. Vi har eit av min fri-velekösa bakom, så det är fann om det här hade kunnat hända. Ur arvet kan liksom ta andra nya justar ut och så att säga. Men jag tycker att det har blivit något rätt, så vet det då vi hela det. För det är ju en, det är ju någonting du beskriver i boken också, att om vi saknar existentiellt språk. Samman här är förut tycker jag vanlighet att de rösterna från inom oss successivt tystnar också. Vi kommer inte att kunna växa dig. Att få olika saker alltså. Det så är det vacknen här. Det har ju varit en centralda hivkraft. Det är att vår del är första projektet och det är att skajva. Så är det här känslan. Och också min egen är att jag kunde gå. Det kunde gå till ett hotellbete för mig. För att det fanns inte som levande sammanhang. Eitan för att familj och liksom sånt där man kunde gå och bolla dem här. Sen våra svåra frågorna var innebär vad människor håller på och bli kylde och sexualiteten och killa och kärger och ansvar och skull. Dittan och detta. Och det finns hotfaden som är så. Jag skulle önska fort från det här liksom att det skulle finnas tydliga sekulära sammanhang. Som där det finns en sån här sen sammanhang. Vad skall det bli? Vi går till en skälla våra nödvänd och blotta sitt hjärta. Det här kunde prata om mer om svåra frågor. Och det är lite försynnt lägre in sina egna erfarenheter. Man säger ja, liksom öventvästlar, utan att blåta sig. För jag tror det är jätteviktigt. Sen är det det här. Och sen är det den som jag kunde flyktens hållning där man börjar fly i pån. Det här som jag kallar på samvetet ser att det är ett försannningsvast. Då är det också så att då tendera. Det här är flykthandling där man lägger ner, tendera och gör att tysta det ner. Lanskapet, lite mer, lite mer, lite mer. Och det är en väldigt olycklig livsprocess. Samtidigt är det den. Ja, väldigt mänsklig och förkaler. Jag förstod att det hängde ihop lite att den här kallelsupplevelsen och stegit ifrån den traditionella delikrasa kontexten kommer från. Det är mer i mindre samma sak. Nej, nej, nej. Nej, där är ju nästan ett ganska stårt avstånd. Det här grundläggande att beakerade möjligheten att tända önskarna. Den platset från ändå särten var invärv. Det är en hemiljön i att komma ifrån. Och man skulle också roka och säga att den bekäftade sig på något sätt genom där vuxen beuppet inom att sitta från tecken. Och sen var det väldigt. Ett långt uppåt det kallerade redan vi tol var sål om dag. Sexten var det tydligt att det inte skulle pågrejde och inte påklöja efter det. Den hade lämnat elektronomin. Jag hade inte varit på nattvaror och på det slitar jag. När väl den var mellan 12 och 13, alltså. Och sen var det några tuffa år. Det var väldigt. Så jag har lite tajor. Det var lite tydligt att jag kom till lunch. Väldigt fett jag män på ett sammanhang. Och enlig att det skulle sköma att kring listan var. Inte ett skvatta och något religiös till. Eller någonting sånt här. Det var liksom diskengagerade unga studenterna. Så mycket film och diskutera långt ältet på nätet. Men det är. Dära redan var det som det här var uppdelser som är den pösta grejen. Och sen den anma, liksom när jag får den här bilden av något väldigt speciell projektet. Så är det portat. Och då. Och då är det här. Det som hade kallt lämnat. Det krisnar liksom. Så det finns inte på kartan. Så. Ja, så är det så är det liksom. Och hade det varit på kartan. Han har skett på ett lite annat sätt. Så hade jag blitt en karysmartisk parkant. Jag hoppas. Om jag håller på graven, jag hade blivit så vet jag inte. Men. Men den. Den möjlighet av fanns inte. Den döver man på fullständigt stängd. Jag är mitt eget hanterande av det här. Alltså som plötsligt handlar om mitt. Både med mycket. Och ånger så så att liksom det här är någonting viktigt. Den är uppgift, så den här liksom. Då. Både som. Det var knöde liv i den här bäbbliska berättelserna. Men. Men hjälp främskap liksom. Men gärna som är Jesus, som är Paulus, som är. Ett säkare än mössöst liksom. Men det är inte liksom. Jag talkar inte för. Då är en då för att det är gajd smjöret. Det är ett sammanhang som. Blötsligt för ju. Men jag har ju erfarenheterna. Det är ett sammanhang av omständigheter som gör att någon jag tänkte få om. Som. Ställer anspå. Och gör man. Det är. Det har. Det är ett ansträngare att mycket på att tänka tipsa i samma sak för dem. Men de har det en. En sådan. Dutsre för älskraven. Som jag har inte har. Men ser ni det intressant? För då håller jag på med ett. Det här första knackad av projektet som. Det var jag skriva och gick ner på del tej. Och hade rälst landöden och parade sig för arbetsnämnet. Men då var det fortan så att de kriserna i någon mening var tagda i. För mig att ta upp och reparera till. Som. Som gajdlös typar. Och det krävs liksom ett. Ett verkligen av så skvalitativt brott. Först en jättekreis att det här på projektet gick istajpe för att det liksom. Och för mig gjorde det en pyra att jag inte vågar tryra dem här mest på en bara sak eller mitt krisna an. Och det här. Som händer då. Så sen så var man 1990. Där är ju just det här med Parfemstrammat. Och Jesus är liksom en sån annan nyckelhänd. Den här platsen ser "Wow, det är liksom så här." Och platsen svar bryr jätts den här tabajgrädsen i Väysa Väderkrisna. Och den tabajgrädsen var helt en. Alltså man skulle säga då så att. Att. Att hitta en just nöj säga det var problemfitt sen länge liksom Väysa vi är min miljö. Men att vara. Det är inte tro på gejd och inte tro på ett liv efter döden, men göra anspå på en del aktivhet i kristendradifrån. Vad inomin troliga kristendrad. Det kände som den totala hädelsen, det totala tabajet. Och då. Och det är ju också det här, liksom att. Det här handlar ju om verkligen liksom. Läggas ett hjärtat på båret och. Det här är inte kläut på stampen i nacken så att säga det här. Det var liksom någon så skräck och rädsla för det här, den totala förkastelsen. Om jag gjorde ett anspå på kristendrö som. Som gejdlös är det ist. Men när jag ditt tabajet var bra ytterhet, att. På något sätt så var det någon sådan här rädsla som. Som släpp till greppet och det bara kändes också nödvändet. Då plötsas jag bara öppnades kran och sen säljer jag på som en galning och skrivar ju. Och jag kunde använda väldigt mycket av det materialet som jag hade. Jag hade kommit framåt i talet för det liksom där vårt grundläggande arbete var jort liksom. Så det var bara en litenheten köra veida, men kunna ha med. Det här kristna på kartan så att säga. Och det här som vet om man kan göra sköra det andliga. Så. Det har en väldigt många term med där i boken, så att. Jag har hoppas att ni som lyssnar blir inte så jädd att läsa, men du kan ju få en lite måling. Och med användbara och prata kring sen, men ni kan bli många på en gång. Men de högsta är liksom på en övers där paraplye termerna. Även det du kallar delaktighetens livshålning kom till likhetens livshålning, tror jag. Det är väl ute sam. Den här existensiella trons håller prata om att det är att leva i den här delaktighetens livshålning där man både vill vara, vill vara en del och dela med sig och ta ansvar och så vidare. Ja, det kan vara så. Och där är det liten i annat, det handlar. Alltså, Peter sätter egentligen lite bara om att man vill, utan att man. Någonstans har förstått att det här är en alltså en fundamental sida av de mänskliga, liksom att det här. De här möjligheterna finns. Om man får få söng på det och man bejakar den här geodatade möjligheten. Ja, hej, tänket för att det är den som ger. Den såg jip och rejker du mot livet, liksom. Även om vi känner den till några garantiö, alltså. Vi kan drabba, så det kan bli skjattuft och svårt på väldigt många sätt, ändå. Det är så svårt att tyvärr vara, vill jag. Så att. Och där är det också, det här liksom, att sänga så att. Även för mig. Skulle jag kolla här i tryckas här, alltså. Att det finns en existentiell verklighet. Det är inte ett tablerat filosofiskt, ett tablerat, men jag. Varför något trång att det kommer att. Blir det liksom, så små. Alltså att det finns liksom. Saker som är lika. Substantiellt. Tydliga, viktiga som en. Som en täpplig som kan falla, liksom. Eller som en betongpela som man kan köra inne. Och det innebär att vi liksom när det gäller det här med vår. itsathet på smäta och att det var mänka. Så kan vi inte få hålla oss här som helst. Trots att det är någonting som egentligen tog få om genom att vi är medvetna. reflekterande var alltså. Aj, utan. Ja, vi vet att det ska driva. Försök att vi får neka det är ett pollaka sätt, så. så är det inte så att vi får tunna vid livet, liksom. Det här när man tapar vårt och tror att man. liknade hem med vund och vår hälsa är någonting som är jävligt för. lär liksom bara. så att tapar vi bort någonting och vi tapar vårt en. i ett myrkighet, vi håller inte landa med en för det liksom. Jag skriver ju. Det blir nödvändigt, eftersom. på två såtanskallelse. Och i det krisnas vokret så är det. om jag kallar sen. Respektiv är att postla kallelsen. Och det är två olika saker att. blanda man ihop dem så. så gör man. från dem att hålla saker för. Lär jag kalla sen eventen bara att ängla. Det är att. att. att. att bejaka. att vi berpom möjligheten, att bli. hälskande samarbete än man får. Att jag liksom. fattar att beslöjta, att jag vill liksom. jag vill hålla fast vid det liksom. Och jag vill hjälpa till att. jag. leva så. sen att postla kallelsen. Det är ju roligt, men. det är någonting annat med. det kräver. att det händer saker, det är ju. egenallävel som gör att. det är någon special själva. som börjar glimma med en väldigt kraft. där det plötsligt ligger på mitt bob att. tå ansvar. Det är ingen annan som kan. saj tid. någ och egentligen. och kajar sig. hiden babeliska världen ser liksom. ser det lite glädet med gränsarna, men. eitan att man är. personligt. drabbar, så är. å den. minnest. och det är då, det kommer det här. sen då ser. judu babeliska världen. gröjte, gör hela världen, mina lärior. Och det är liksom. att postla kallelsens uppgift. det är att. synliggöra. lärior. kanske. Man kan inte. a postla kallera några andra. till att postla. För det är någonting som är lite. uitat och båta, för det är. liksom. levets. värv och omständlighet som kan göra. där liksom. är. och. it. traditionellt. spontan är nästa att. om man kan börja vara gud där. Men det är någonting. det är. den här världen som vi lever är som. som. det kan hända. Så. Det är jätte. och sutt på ett litet. uppdrag. littet. eventyr. att undersöka. den extensiella situationen. i Sverige, kan vi säga. Där vi gjort ett antagande. att. eh. vad är det var sagt? Men. att vi behöver. att vi behöver ett existensiellt språk. för att kunna. pratar kring. just de djupaste frågorna. att vi behöver liksom. med möjlighet. för att kunna skapa en gemenskap. för att kunna. diskutera. för att kunna prata. on de här frågorna. som behöver vi. hittats språk. vi behöver ha gemenskapen som har utgångspunkter. och då är frågan. varlig. var finns de utgångspunkterna. var finns det språket? Ja. Och då. då har vi gjort en. då har vi. stämt. jag måste vidare få en annan. men tänk om det är så att. skristen domen. var det krisna har ett. first och främst. ka ses som. eh. en ett språk. en uppsättnings. espråk och symboler. för att tolka. varra extensiella. lifthörnheter. och kunna komisera dom. medan. med en. en uppsättningsvar. och i så fall. eh. om det. om det stämmer. jag kommer det säga. då att. att det har förvalt den sidan av. eh. av vad man kan kalla en extensiell. trås förståelse. var. varför den har hamnat sig. jumundan. och. om man kan göra någonting åt saker. och allting är ju liksom. jag själva begreppte extensiell. trås förståelse är ju. hämtat ur din bok. I min förvå ständelse. är de min tankebär. så. den auspålliga kristonomen. den var liksom. det. var att man hittade liksom. et. språkberäten. så. rita. vakrunden var liksom. jesus-historien. och. där grunden var att. att. var på möjligheten att bli älskande människor. och att. bejaka. den sidan i alldeles. motsäggelsefullhet och svåigheter. och att vi i motsäggelsefullhet som ämns. från. bejro till att skapa liksom. den här kvalitierna som har med mening. hå. och en. förgöjpad hemhivighet i tiovagen. vilket var. oh, liksom. häftigt och storslaget. och det hade nog. det känns som att man bapen. har du fått en. förståelse. som. da förlängningen blev. du har ju inte. öppar hela världen till mina lärgjångar. för man så försats hur annorlunda världen skulle bli. om alla människor. satsa. bejakade den sidan. Men sen. er du så. det var en. tej då. liksom. 2.000 år sen. man behövde. man kunde inte. ejtrycka det på ett enkelt. vandlättget. en sekulärt. språkade. tom man. man. man var invärvdiet. et. et. vargjöjhandlar i världen. om skämklåhet. men om. man. fågade in. elar den här. ejar fanheten. ejen. guts. berätelse. och sen. gå. tej den. och sen kom att. skolastiken. om man börja. jag liksom. börja hända. sarka med. tänkande. tom mentalitet. och då sats. det är. det här. existenciella. som är det. som har varit livsförändrande. och det liksom. förklaringshamen. gör ju då. pelande och. gutsån. och. leave efter dörren. det fungerades med nerhet. men sen. mäskolastiken. och en långsamt process. och opleisen. så börja de här. både avdaitarna. gleida i sär. det väser sig att. blir uppenbart att. en existenciella. säida. kan förstås. helt. obrångda av. nån över man tol verklighet. och var fan du har sjuka. nå krisenheten då. man. håll upp fast vi. att det primära. marskinne på sekunder. premära och sekunderar. karakteristiken. det primära är. göed. och. om man kan släppa lite grann. och mästligbråla med. men. göed måste finnas med på vårt. jag ser. gräbningar. göed. och ta de viktiga sakerna. måg er det som. för hjälp av en upplevelse om mening. hemhörigheter tillvarorn. som gör att vi blir ansvåriga. sammarbetande människor. den frågan. den frågan som. som. skad uppstående. livsorskåningssamma. kristet eller annat. så är det. den frågan. som måste ligga i. i grunden. och där kan ni sen. snacka och fantasera. och hitta penöja rejter. som kan hjälpa. så hanterar det här. och samla upprätelsör. och sådan. och naturligtvis. kan. let Jesus berättet. som platsar mig också. skapar. nån ting blir. fer. när man. så är det för mig liksom. om den premiera. grunden för det kriserna. er det. birna. tärorna liksom. öj. för då kommer man. alltså. då de grulläggen existenciala frågorna. då de kommer då. men om man som se ingår nödvändigt att. blir. jag är nog en menings sidsteppade. när. liksom. tar det här nu. ve vad inne på det gynnas. där här med Jesus ostågs. öj. å. öjsyst. och jag tycker det är. bullshit. öj. och det. jag tycker det är. jag inte är något två. of. för. för mig är. det märkliga som händer är. att. genom. ger så. livsjärning. som. visar. väldigt. fajna gränser och skrädar en moment. sen har han säger då. där. som jag tycker definitivt. illar om. har säger saker. som jag tycker. illar om. och som jag tycker är fel. och som jag tycker är. från kastliga. män. till samma ser så att han. det är så mycket. om nånståts. i den tiden som har den här gränser. var skrädar en kvaliteten. men här mänkan som. sträcker sig. ta för den egna gruppen. och göra ändå. lunda. var skrädar. och. kvinnor med tvöjvillaktigt. brukta. et. tag. för släit. när. först är det ju att det är så. jag. att det är så. jag. jag. som fantastisk ser ju att. och sen tar det släit. veldet. frutans att. tag. och kursfäster. sen. etan. det är så. av den full. ejd. elskande. menskade. och jag spår sen liksom att. där. där. mang skulle kunna betraktas som en så smyraker. in i vår. med lejväts. tillblivelse. är det en. är. när den bilden fjärls. så. skapas en märklig. kulturell. impuls. förplatser så finns det en bild. å. att. mitt i denna. där denna brutala. itsatta. värt så. eber vi på möjligheten att. blir. elskande förnuftiga. sammarbetande. med kännande varor. så. och sen ska man inte grömma bort. att denna. impuls. för. jad. men det passar alltid ett lite tidigare. även en. bordistisk. kontext. bordisk. bordisk. satt. man är ju. leklementen. där. sänsen. en bild av det här. å. när man gör det här. tatt fysisk. sjö. så trycker man. när detta. med rake. det man till inte gör det. så. så. där det är. jag. kans. kän. kän. kän. hundratis. hället. så. så. så. kurren man inte får klara det här. ohört med. äckpläten här. bilen. så. det är m. sämmansmelt. det är m. med passionen i Jesus. Men av vej bland annat upp av passionen. gesus. med ikonen, kristus. så. så. så är det på något sätt för att få skingra vi. än ett min mening. det fundar mentala i arbet. Man kan säga då att. att det är märktet och stänslorg. för den här. om man då ser. krist som en. asikonen. den bil, den förreställning. like så. men. den behöver av sin kultiv. så skulle jag säga att det räcker inte liksom att. att den bara har liksom. där det hjälpten ska ha upp att. är en gång, liksom. äutan. den behöver liksom ständet. nånstås. och så påfyllnad. för att få tätta. vå en levande bild av. menskans. jöipaster möjligheter, så att säga. i. i. i. i. i. jag vet inte om vi hört någon med att. där jag har nån skottshack. men. är. händlik nikkar. varhändlik nikkar. är. tryvligt. varhändska var nere farna radiopersonerna. varh. varh. av ett. jjöle. varh. på lagt. jöide. lökare. its. trev. vand. händ. var det är väl ett stark ideali. in så. varhav väl ett starko fält. i på sig. varh. Både för, alltså då förändrar lösar barn på 30-talet i Vafaba. Sen blev det så jönteska barn, jättertot var så var jättertot 1942, så kom det på teringsovunda. Kort tack var så pass kännsan i Ebbjöss, aprejla i att slippa följa med. Och då säger han att de behöver ner för denna resan om någon sen har jåtts för allt. Där finns en minnest enigt förblinka. Jag har varit förblinka för några år sen. Jag visste inte att passen minnest är med platsen. Jag blir oerhavt taget. För mig är han en, alltså om någon hög har gjort ett väldigt så här tillskott av den här bilden av den här älskande människor. För att de kan sätta sitt eget åt sidan, och jag hoppas att slippa bidrar med sådana själva till. Men även de små sakerna är viktiga för. Jag tänker när det i corona kreiserna, alltså, av dessa många engagerade duktiga i hemtjänst, fri-skjöt-skjöt-skjöt-skjöt-skjöt-skjöt-skjöt-skjöt-skjöt-skjöt-skjöt-skjöt-skjöt-skjöt-skjöt-that som klartet förmås att sätta nytt av det eget åt sidan, för att bidrar till det gemensamma till andras. Men vi ska ha liksom före gäng. Inför det här när vi pratade lite på telefon, då jag rostad så, och då hade lyssnat på inspelningen från premier avsnittet från klubben, så hade du lite synpunkter på vad de apropåer här med att lyfta fram det extensiella, eller hur det kommer i skimundan. Och apropå att liksom vora kritiserade det liksom tistiska, detta fysiska, den med att rationella trosförståelsen. Ja, alltså min in, lite invändigt där var ju liksom att alla, det är ju som bara, det var ett, så tog ni så får jivet nån så skolläggande trouspatser tills att det kan sätta. Ja, det här gäller att hitta sin trå att man kan få en en på många sätt och sånt, så jag sen jätte kan man inte ha, så det är ju inte ett ganska småtspektrum där det är. Det är sen hur vi, så fall tolka eller vill få klara grunden för den livsholningen eller för den, då kan tusen blomma blomma liksom. Men det var, jag kände bli lite märkligt efterhang, liksom det var att, att du, Henrik, Sabina Koi och Hanvat Harvistholm, det var väldigt fann röst öppna med hur markroner liksom tolkar och formulera sin trål. Men jag skulle säga att alla ni får ju liksom, jag har sett sån i liksom tolkarna och liksom urhört grund med hur fast det här är, att ni tror att vi, vi som män får äg om dryma möjligheterna, blir allt mer enskande, samarbete, en förnuftiga varor så, och att det på något sätt är avgörande viktet. Det var liksom, men det ligger då som en så osöjnlig tyst. Nej, sen kan man då pågöra på givet, liksom på givet, eller efter by den, för att bära den här existentiella tränorna, eller om man kan vara utflipradatist och man kan tydna med hur han hör såna här som kan ha sig på satanista som heter ni existentiella tränorna. Ja, så det liksom, ja, finns mycket konst, liksom konstigt, men det gäller oss skillningar i ena hållna. Ja, så många säger sig under det här, men om man tar bort en självständig, Gud som är självständig, tandland är högre makt och ett liv efter dörden, vad är det för skillnad då på en kristan, livshåndning och en sekuläratistisk, sekulär humanistisk, till exempel. Och jag tycker att det visar ändå att det är ganska, att det ändå finns en del skillnader. Ja, det framstål för mig i det just är som att det kristna, livshåndningen är mer genomarbetad. Den har haft lite längre tid på sig också. Ja, den har varit väldigt mycket mer tid på sig och den har sämt tyvärr haft använt lite allt för mycket tid, den har synnat sig på ju att hemomra året. Att istället för att utveckla vidare, det här är den existentiella sidan och se på något sätt patta och den fungerar liksom, så har man hållit fast vidare. Alla, liksom, har ändå det primära i, alltså 4-2 prestel och diakolen svenska sjukan, så måste du kunna säga itan, och jag tror på jöd. Vad du ser medierna, det har jag oftast väldigt diskretat med närmårfrågor och solek som svenska sjukan. Är det någon som sticker ut när jag samer? Ja, man har ju inte korrig hammer som äkert beskapena, han lite var svära, så den offamliga han har aldrig varit ett antal som vill att han skulle avgå och flera anväl till den kapitel, och det gäller liksom få hända en. Alltså, man lägger en jävla massa ena shape och fel saker, och jag anser då, liksom, att de krisna samarhanger i norremen är sväkiga, det finns ju enligt med resurser, dels är de inom sjökliga resurserna, och sen är det så mycket, ändå, teologi, paradakademiska neroom, på teologi och realiensvetenskap, som har mycket rätta och sånt in i den krisna och kjörtliga världen. Och ändå så är det så lite ena shape och resurser lagda på den här, den existentia del, existentiella del, och fattar med vad den handlar om, och börja tänka helt nytt kring riter, och de samarhanger som kan fungera, studiande och bärande och hjälpa så hanterar det här. Både det fantastiska och fortans att knepja, att vara med en fråga liksom. Så jag tyckte ju råd, ja, jag är primär arv, på arvet, och det kan få sig faktiskt att jag vet att det finns så mycket som skulle kunna förvaltat, som skulle kunna oglat, som skulle kunna vidare utvecklas. Och det här finns en sån sak som finns i bejuten, det är det minst när jag lärade kapitel, och det är också det svåraste, det är det terroriskt med skävar, och det är ett av de kapitel som man måste ha läst de sex kapitelerna innan man läst och kapitel självfattar att man ska fattar någonting och det är de två påtanas kyrka. Och det handlar ju inte om att bli frägon av en kyrka som man på torret på försammelning, men där försammelning man är, man kommer så långt att man ser att det finns en genuein, bärande existentiell ingång till tyckligsten trev. Och där kan man utveckla vad jag äitar att man blir vad tror på ett liv att du är en personlig geid, och så. Och sedan har man kvar en traditionell påtan av geid och traditionella torkningar får finnas i sin traditionella på. Men, för att det här ska fungera så måste den traditionella sidan fulleit kunna erkälla. Att man kan vara, ha en jäjdfränkrym och bärande på honom till kyrsten trev, utan att trev på en personlig geid, utan att trev på ett liv efter dyr den. Och utan att du vill ha en annan år till det som är så mycket stopp ord. Så att joten, under stället och finnas till, vill ta hitta andra sätt och ältricka delen. Där tackar vi Karl Gustav Olofson för den här gången och för dessa tänkvärda ord. Vi kunde inte sacka bättre själva och det har vi inte gjort chäller. Tack för att ni har lyssnat. Glöm inte att prenumerera på geodet nu i er podkosta, så ni inte missar något nytt avsnitt. Utforskandet fortsätter och vi vill såklart ha er alla med. Har ni några frågor eller kommentara er kring det ni hört? Tills på någon ni tycker vi borde inte veta. Höra över till oss. Vi älskar återkoppling. Meila på [email protected] Om ni vill stötta geodet så går det så klart bra och svissa. Numerat hittar ni i avsnittsbeskrivningen. Då nerad medel går till marknadsföring och resekostnader för gäster vi vill kunna bjuda in till både på den och klubben. Geodet stända Pseoradiklabb som vi hoppas kunna starta igång igen snart. I beskrivningen hittar ni också länkar till nivån i kan köpa Gustavsbok, existentiell livsyn, Kristentro, frågeteken. Den är lia svärd, vi lovar. Till sist, låt oss bäras av tillvaronsgrund, en grund som är kärlek och sanning, varvälsingnad och var tillvälsingnad.