Är du ”beige” om du skickar intervjufrågorna på förhand?

[MUSIK] Hej och välkomna till G-BODden, det här är Finlands journalistförgunspoddcast. Jag heter Magnus Londén och är i Dasköja för sekund gajda och genom ett fritt pratt om interjun som arbetsmetod. Vad är hemsligheten bara att komma in bra interjun? Hur gör man in bra interjun? Det blir det bättre om man har ett team som planerar interjun. Och hur ska man stanna i nu och under själva interjunsituationen? Jag har jobbat på många gårrarad och insikter från våra experter som har erfarenheter av två helt olika typer av interjunsituationer. Och jag tror att jag själv repisterar en tidigare typ. Vi får se. Anna Beck har jobbat sedan 1990 på svenska yliga. Du har programledare för TV-nyttak till 2017. När man kollade din resumé på svenska yliga.fi så. säger du har jobbat med allt från Donald Trump tillsammans med att det har från Matti Nykanen till vår reformen. Det är mångsidigst och listor. Är det en styrkat var det sen mångsidigst? Styrkat gör man det ju ett krav. En ny här journalist måste ju kanske inte veta allt men den måste snabbt kunna ta reda på direktligt mycket för att göra en direktcentig intervju. Och det är både en egenskap och en konst. Det är helt säkert en konst. Hur det där. För vi började hans av sadevis kyram superligande här nya fotbollssärgen. Och du sa också att du visste inget om det för lite stundsän. Men nu är jag exper. Ja, det är ju det här jag är gällag imponerad. Hur fixar du det? När för det första så tror jag på det här att hitta den där människan nära dig som kan mera en du om någonting. Jag har ju omgivande av massor av duktiga kollega. Och nu ska jag inte ha ju en sport kollega. Så jag vet ju att han kan det här. Det är människor som jag känner jättebra. I såhant arbetsammanhang och för jag träffar honom så träffar jag min mann, min sambog. Som kan mycket mer av sporten. Jag har så frågat, okej. Är det här och det här och det här? Det är bättre att fråga. Så sen, ja, du måste också tänka på det här och det här och det här. Bra. Så har jag liksom en bit avklarad. Sen lär jag säga lite artikklart. Och så kommer jag hit så så att alla är med kriso som jag då ska interviewa. Om någonting är att jag har tänkt så här. Att säga sen. Du vet att jag inte så bra på sport. Att rätta allt vad du vill. Men att det där är ju ett samarbete. Och konsten att liksom snabbt hitta biffen. Det är bästa som den bästa egenskapen nyhört journalist kan ha. Varför är det fäst att vi kommer att spina vidare på mycket så det tror jag upprärn här. Men först ska jag presentera sådana kajlasar. Du har jobbat 20 år på efter ni och gjort en stori och fintligt en minst 500 sitta. För det är så att du har sett 200 sysslar med inte juar musik, journalistik, frambörjan. Men nu och sen hade du också gjort efter ni ju radio. Så det har blivit nog 1000 sitta alltså 1000 sitta inte juar eller hur. Absolut. Ja, enda sedan 200 sitta så hade det varit. Mer eller mindre inte är ju att så fler gånger på vecka. Det är ganska sjön. Nu är det ju mycket i bagage. Fast jag också vill påpeka vid det här. Det är att jag har ju inga utbildning. Jag vet ju inte egentligen hur man egentligen ska göra. Men du har ju inga hur jag har liten juar. Därför när ni frågar mig att ni lyssde ställa upp den här videon så var jag säga. Ja, är en verkligen en person som har mandat att säga någonting. Men på basen har verksamheten så kanske. Men det är kanske för när jag tänkte på inte ju och vi tänkte med. Lina som producerar programmet så tänkte vi genast på dig. Ja, det är liksom en tillvis en kylland mellan din självbild och den här andasbild. Men inte ju är ju en av högställarna i journalistik. Och det är reporten så ställa frågor, men han inte är ju offret som det lite besatighet är snälltsvarar. Så när du hör orde inte är ju. Vad betyder det för dig? Vad är det inte ju? Vad är det inte ju? Vad är det inte för dig du gör själva inte är ju? Det är inte mycket innan själva inte är ju en skär. Men jag tänker alltid att det är en intervju. Jag har ett möte. Att att tryffa en annan person. Att respektera den här personen. Att skapa en bra stämning. Att såklart vara väl förbered. Men på något sätt hitta en connection. Troja, det handlar väldigt mycket om just innan. Var det sig? Det handlar om kalkrat eller smålta. Man ska alltid diskutera själva emene på förhand. Vi vet inte om du har nåt tänkt det. Om du har nåt tänkt det när vi träffar det. Vi ska tyst här innan innan vi kör den här. För att det är lätt att man gör att berätta alla om det är emene som man ska prata om senare. Men som en kamera man gör jobbar mig i tiden. Att det är att det är min pajatsen. Eller att det är alldeles på hok och ena. Ett teitor är oskarsi. Att det är en färdsdämmel. Jag tycker att det handlar om ett möte. Jo, förberedda frågor och så vidare. Men jag ser en interview som en organisk produkt. Jag har ju inte alltid på samma sätt som Anna kanske en mission. Att jag behöver nu få det här svar av den här politiker. För att diskutera det här beslute. Det här är ju så att vi har helt olika. Vi har helt olika bara två. Men jag vill bara folk har med dig organisk. Du med den växer till sig med den händer, den lever. Absolut. Den kan ändra helt totalt. Förberedda nånting. Jag har helt färdigat att gå in på nya vägar om interviewobjekt eller offre. Öppna ränder, det är ett rum som jag inte visste att existera. Det är helt färdig att stiga in i det där rum. Det kan mitt jag hända där. Det har fanns nånting som jag tänkte på. Det som jag har förberett på egentligen ska kanske då ointressant. Eller något som inte den här personen. Vad så intresserar jag att ta alla? Det är det som du tar alla om att inte alla för en interview börja. Jag eftersnacken är rade. Jag blir ett tog av dem som är i sturen börja snacka om någon som kanske kommer upp. Jag vet hur det har köpte. Ni får inte bli nästan aggressivt. Det förstörde. Man måste ha den första touchen. Det är supervittigt. På det stål jag. Det är andra juftspring. Ja, helt färd. Vad är det för dig? För mig är en interview alltid en direkt sändning. Det är oftast politik, utrikes. Det är ju ofta ganska hårda ämnen. För mig är det ofta är det människor som jag träffat tidigare. Det är också ganska intressant för att jag bygger ju på en relation med dem som jag träffar ofta. Det är ju roligt. Jag håller helt med dig om att interviewer är viktigaste än interviewer där möte. Det finns sådana teknik. Det finns visst och frågor som alltid bombar, men visst och frågor som alltid funkar. Men det viktigaste är det där möte och den där interviewen har ju börjat långt för det. Källvangtavgivan börjar. Nej, det börjar. Det första mig eller den första kontakten och chenserna av vad behöver den här människan för att kunna slappna av? En direkt senteve interview är ju helt horror för de flesta människa som kanske syns som är med. Nu går det lite berokratiskt och inte varannat uppträda i sina arbeten. Jag tycker att det är lite obehagligt att gå i den där studien och jag gör den i stambvarie dag. Så man måste kunna avläsa det där och att vad behöver den där människan för att kunna slappna av? Den här helt konstjorda situationen för att en direkt senteve nytt sändning är ju som teater. Det är suttan som måste ju vara. Du måste ju göra det på tid. Jag vet inte hur mycket ni är efter en helig som funderar på det där med hur lång inte interview får bli. Men jag har ju så där att de skrikar "ajka, göra!" och då ska du vara färdig. Så jag tror inte alls på det där man inte ska göra. Jag tror att man absolut ska göra det. Men hur kan du göra det med den där chens gråa chens där man är en slags kvinna som kommer dig till kan du göra? Vad kan du göra? Varje gång jag är det? Jag tror att jag. Jag har en test inte. Jag har inte övergården för det och frågade att vad så här har du om jag frågat så här. Just för att jag vet att i den där situationen så nya människor av tio kommer inte ihåg det som den hade tänkt säga när den kommer dit. Och jag vet själv när jag har blivit interviewer att det är jättefrustrerande. Och då haft det ena saker som du vill säga i den här interviewen. Och så får du kanske det inte sagt eller du glömmer det i stunden sätta. Det är vansinnigt frustrerande. Och så är jag hur det. Så jag vill liksom gå igenom det så att jag kan hjälpa den sen. För att det är just för att det inte så varannar vi att uppträda. Och för att jag ska kunna fylla på och för att jag ska veta vad jag ungefär har den här nu tänkt säga om det här är. Men det var finns det för aspekter här så att jag sen kan fylla på med följdfrågor. Men det där är jätteviktigt just för att det är nyheter att bära direkt. Det är ju två helt andra elementen vad jag jobbar med nu för tiden. Ja. Så det är jätteförståligt att man vill hitta. Så här, vad finns det förgument för att man inte ska göra? Jag håller inte alls med den där kameran man är. Att då är det oska är det sig. Nej. Ingen vill ha en mens som säger "Liksom tusen gånger". Ingen vill ha en mens som säger "eller tväkar". Jag förstår. Men du uppträder ju tillsammans. Men veta, veta. En sen inte ju i studio. Och du har någon, alltså senet en politiker som på något sätt kan se i blåsveder eller det är ett konstigt beslut att fattas. Så då tror du inte att titta den förväntas säger att det är ju direkt sändig vilket är. Men att det ska finnas plats för att journalisten ställer följfrågor, öns oventade följfrågor, pressa lite. För det, och ni har övat det, så blir det ju inte det spontana det falla i bort. Ja, jag håller inte riktigt med. Jag tycker att det finns en poäng i det där att man spelar lite med öppna kord. Jag kan, jag tycker att det är obehagligt att ställa obäkvena frågor. Men jag säger det för det. Att du förstår att min yrkes roll kräver nu att jag ställer den här potiga frågorna av dig. Jag måste göra det. För annons är jag inte mitt jobb ordentligt. Du får svara vad du vill, men jag tänker att jag gör det. Och då, då, då, signalerar du ju också att jag tar dig på alla var. Vi har inget här som våra egna personer, utan vi är här som våra rollar. Men alltså, jag skulle själv bli. Vad skulle du själv svara om någon skulle börja änbusha dig i någon direkt sen inte. Inte roliga att du blir spontana. Jag tror att du börjar, men om du är nu säger att du ska vara politika, vad skulle du göra? Du ska kanske bli soor för att ni ska köra det med att komma till den där storheten. Min fråga var egentligen att det är att dittaren tror att det är så att säga spontan grillning. Om det är någon. Om det är en sådan situation att någon som både pressas lite. Det tror du inte att dittaren lyssnar eller en tråd. Jag tror inte att dittaren inte känner till att det här är innehavat. Jag vet inte kanske riktigt om jag förstår vad du menar, men alltså inte det är ju innehavat. Det sa ju så att det är innehavat. Innehavat låter är det som man säger någonting utan till. Men du behöver ju den där gästen, det veta. Vilka fråga? Vilka fråga som ska stelas och vara för att en bra intervju har ju en intervramaturgi. Då vill ju komma någonstans. Och inte skulle jag själv hella att det är jätte rolligt att gå in i en situation där jag inte alls vet vad att vi ska nå. Vad är grejen här? Jag förstår det här. Det skulle vara hett wändigt fascinerande. Det är ju en helt annan måsetning, men inte en av det här. Ja, absolut. Och där är ju den här färskheten som känns viktig för att det ska inte kännas just att det är alltså problemen ju oftast det att man snackar om någonting på förhand så säger det man inte har ju att jag har så mycket så att det gick över. Och sen finns det inte med på band. Då blir det lite problematiskt. I vårt fall så har vi ju obegränsat med tid. Och det här är någonting som jag bråkar med mina kollegor om ganska mycket eftersom jag vill ha tid. Jag vill att det ska vara en lundsituation där man har en känsla av att det inte brottom och att gäster ska få prata till punkt. Och jag gör lite förlånga intervju är oftast. Vi får ju i örarna vi sitter där. Och okej, nu har jag åttat minuta. Gott. Och då hade planerats i manuskripte att den här inte ska vara åttat minuta. Jag imituvet är kallad. Ja, men nu har vi kommit halvvägsviska ännu fortsätta. Och i värsta fall så blir ju en intervju 25 minuta. Och då sitter jag mitt stilla sinna och såhär. Jag fick liksom bra grejer. Men sen är ju grejen den att det finns ju ett journalistiskt grepp när man sitter i studion och snackar. Men sen visar det ett annat journalistiskt grepp i eriteringsrum där var eriterade och producent sitter och går igenom den här intervjuen. Och tar sedan debitar som det tycker att det är passliga. Jag har ju gått till bagaget i det där som vi tar allan tidigare nu. För det finns ju alltså en unnallig uppfattning om att det är lite bejsta att skicka frågor i förväg till gäster. Framför allt just om det då är politiker eller andra människor då som ska bli grillade. Jag måste säga att jag har funderat mycket på det där. Varför så finns det en så stor avokhet mot att skicka frågor. Och jag har också en unga kollega som säger att jag men den där är ju så bra. Och den där är ju så van att vi intervjuar. Inte behöver jag världen frågor i förväg. Jag har ju tänkt på möjligheten att den är bra för att den får frågor i förväg. Jag vet, massa exempel på människor som är bra för att de har blivit förvälda. Sedan bara tror man på något sätt att det är omöjligt att vara kritisk om man har skickat frågor i förväg. Jag vet. Det är det som är liksom den där. Jag tycker att det är inte snarare att det är alltså förutsättningen för att man ska kunna vara lite kritisk. Jag har ju liksom spelat lite med öppna kort och sagt att jag ställer dig här frågorna. Så är vad man kanske då lite för det och säger att nåt att vad svara du här och här och här. Jag tycker att jag ger för mycket för att jag liksom hör din undatext man då är lite det här. Då ger för mycket. Då hjälper jag liksom lite intervjöge. Jag hjälper det med tycker jag rätt saker, nämligen den där obehagliga omgivningen. Men inte det är ju så att jag på något sätt får ge den såna en garage of jail free card. Hur ofta är du sen för helt spontana frågor till exempel en såndärn situation där man har gått genom något på förhand? Och i fall, den är jag skulle säga någonting som nu inte har tänkt dig. Och vilka kostar vi inom det? Det är så kontrollfriks om jag är så tror jag det förutsättningen för mig att vara spontan är att vara jätteförbered. Jag måste tänkt ut alla möjliga scenarier till exempel för att sen kunna i stunden vara lite improvisera. Men det är ju helt olika här också. Men gör tillåt det där, kör jag att jag är improviserad. Men vad händer om du så ser en bryt där, ser ni inom situationstöcken överenskom med sen i den här intervjurar? Jag frågade det här och var ser du då sen tänkte jag fråga det här. Men sen om du frågar när du kommer att fråga C, Trädjefråga, så frågade du nåt annat. Kan du göra det? Vad händer då? Vad får du göra? Du ska få en nytt anker, du ska få en insik där i den här intervjur situationen. Det vet jag du, men du sa hängs sådär, nu vill du pressa kanske vidare på det här spare. Det beror ju liksom jättevike på vad det är för sak. Att om det gäller att fortsätta greva i någonting absolut, men inte jag tror jag in någonting helt nytt. Det ska ju bara lite att bryta den där. Men det är just det med att kontraktet. Du kan nu bryta och då blir det sista inte ju, du får med den här personen. Det är väldigt väl. Men sen jag inte är ju som institution. Det är ganska konstigt egentligen. Eller jag brukar tycka tänka på det här att. Att så, vilja manna skulle vilja umgås på det sättet. Man ringer upp någon person och säger att det där skulle du komma då då, då det klockslaget i det restellet. Och så sätter vi kamera på eller någonting fram ett antekningsbock eller dator och det var det banspelare. Och så börjar vi prata med. Vi pratar på det sättet. Jag frågar dig, frågade du måste svara. Det är ett jättekonstigt sätt att umgås. Och att två människor möts på det sättet. Så hur mycket måste ni jobba med att det som var också inne på den här människor ska känna sig bekväm i den här situationen. Eftersom det är så konstigt egentligen. Det är ju allt. För det första finns det en överenskom eller säga att vi ska tala av någonting. Vi har ju ofta stäffta nya, vi har ju det man. Så vi vet ju ungefär i vilka område vi rör oss kring. Trughet är ju jätteviktigt och det att man. Man känner att man tillsammans jobbar för att få en så bra interview som möjligt. Men jag började tänka på det där som du sa att det är ju en konstigt situation för att det är en bara fråga. Men jag älskar, älskar, älskar det att jag får ställa frågor att jag behöver svara så mycket. Jag tycker att det här är jättesvår situation för mig. Just nu här. För jag inte så välförbered som annars som att tänkte ut vad du ska kunna komma med och konstruktiv. Du ska kunna vara jäligt så att när man visar vad som händer. Men jag älskar den här situationen att ställa frågor för att du är ju lite i kontroll. Fast nu sa du är en kontroll för ekorditykkel. I princip är jag väl det också efter att den känns tryggden i situationen att det är jag som ställa frågor. Sen kan jag nog komma med annars kommenterar eller kommenterar. Men i grunden är det självställda frågorna. Jag älskar med uppräparen med miljoner gången. Men efter ni har ni en familjärstämning eller det känns ju det är ganska trots att det är ju en inte ju och det är rekommendor och det är mikrofoner. Försäkring är det tydligt ändå upp nån av stämning en positiv stämning, en timstämning. Absolut. Och hela den här processen börja när researcher ringar upp den här personen och ber den komma på intervju. Sen har de diskutera tema ämne. Efter det kommer den som inte avgivas på plats. Då kör den nästa steg hur den blir bemöt bakomkulissarna, hur den blir bemöt i sminkrum. Det är en bra stämning därför om det har fungerat dit det så då brukar det fungera också i vår studio. Vad var det man skulle säga här? Vi strevade till en väldigt familiar situation. Det är nästan som så att vi inte ber folk på intervju, vi ber folk till ett samtal. Tanken är ju det. Det som jag tänkte på varann också sa att vi har ju på det så det är ett jättekulika roll där i våra jobb. Du ska ju vara väldigt precis och du är ju ett nyhetsjournalist. Det är inte så mycket du kanske som person där är med i din arbete. Men sen är mottsatsen till mig där där säger våra chefer och de menskar ju från kanalen att hämta mer är själv vad här intervju är. Vad tyckas Sonja? Vad vill Sonja fråga? Du glömmer om att man heter en journalistrad och då är man bara så där att här sitter jag. Hättas Sonja, kailla, så är det. Jag ställer nu den här frågor som jag tycker att det är intressanta. Det är väldigt stor skillnad där i mellan. Det kanske också gör det att man ibland är lite rädd för obekvämma frågor. Jag använder att vi också kommer att tala om det här kanske senare för att man är lite rädd att skapa en dålig stämning. Är du rädd för det? Ja. Så sen har ni dörra om det att du måste ställa lite. Vad är lite med ett daggad? Jag inte rädd men det är jätte utmanande för mig. Jag tänker alltid så är det psykologiskt att huska jag ställer den här frågan för att få egentligen det där svarar. Jag har aldrig upplevt att det är att man trycka nån mot ett hörn genererar någonting. Det brukar bara så det blir bara så där det är end. Utan ni ställer. Har du märkt att ofta politiker får ju ofta ganska dåliga frågor som är jätte lätt att backa på att inte vara egentligen alls på. Att man backar direkt att mot väggen och så svara är det liksom så här nät. Jag tycker att ofta borde politiker får mycket frågor som mycket svaret att svarar på. Ja och inte så här jopa säkerhetsvaktiga. Nej och då måste man själv vara jättesak under när man går in i en sån här diskussion att det är att du kan ju kanske inte jobba oss då. Det här är det verkligen inte minge bit där. Men man kan komma också till det ett svar som man vill nå. Utan att ställa en obekvän fråga utan man tar bara så att säga lite längre om mig. Ställa mer öppna frågor och försökar uppnå det via en god stämning för det här är att minst den är märkt under alla dessa år. Att folk som inte känner sig pressade kan ge otroligt mycket mer än man har förväntat sig. Men det där är också psykologi. Om du källar skulle jobba till exempel med människor som är lite små och trevlig med dig. Och så har ni tänkt dig näbbi. Så hur skulle du kunna förvänta dig? Hur skulle du kunna förvänta sig att du sen skulle vara jättetrevlig och jobba med? Först när ni var det här. Att om man tänker att det inte har gjort lite som en arbetssituation. Så nu tar du kritiska frågor av en människor som är trevlig. Men det är ju jättesvart. Hur skulle du bilda en öppna dig för en människor som sitter här och ställa en nebbi? Det är förståring. Jag förstår inte här. Jag tänker bara just den där hela där som du beskriver att antifosökare skapar en sådan en egen värld. Jag försöker också göra det i en lite mindre sätting. Om ni har fokuserat. Att jag fokuserar bara på det människor. Så fort gästen kommer in i huset så släppar jag allt. De där telegrammen har vi ro genomläst. Den där påan kanske är ett kan så bra. Men nu är gästen här och det här är på riktigt det viktigaste jag gör idag. Jag har övt att känna den frissa som har sagt det här tycker jag ska bra. Man måste kunna läsa. Menska vad behöver är den? Är den lite kontroll och frik? Behöver den kanske är vad lite mer är den spontan kanske den vitala lite om läbstift för det. Men du måste veta. Och den frissa enstorkonus som frisrar ofta behärskar. Att vad behöver är det där skundar? Att beheva den där kunden varatyst. Med den har det blir klippt. Vill den varatyst med en villen att fristan pratar. Eller vill den att båda pratar. Det här är ju så den som man lär sig med erfarenhet. Att hur lär du dig att vara med din gäst? Vad ska du tala med Mikas Alminan om för det? Nu har du talat om. För det. Lite båda. Både är lite så där. Han frågade så här att jag att. Ni har ju inte haft någon gå smitt och tjädje och här på ju det. Blabla så tala väl lite om det. Så sa jag att jag är att du har en sån här blåkostympa med för att du brukar vara klädd i blott. Det finns så här lite. Jästen, inte bra. Allt sån hän spelar ju roll. Ser tjenna han säger sädd. Vad som helst försade om hur sigin vill ju tjenna sig. Sädd. Det är väl det som en intervju egentligen är. Den de mänk om vill tjenna att jag är intresserad bara av dig. Därför tycker jag det är en av de värsta saker som finns en intervjuanverkar o-nöfiken. Jag har ointresserat det så att det ställer lite på strädda frågor. Det hemskt. Eller ännu värde. Det här. Jag pratar om min pappar här för de som inte ser vad jag gör. Att det tittar i sina pappar och har fokus på sig i källm och sin nästa fråga. Så fucking fejl så är det att bli helt galen. Och det där är en av de vanligaste. Det är så vi alla vill tjenna på misonja. Absolut. Jag kan egentligen se som så. Du kan göra det jättesnyggt. Den pratar. Det är jästpratar. Jag har alltid blackat på den andra frågan. Alltih. Jag har så här och jag har ju varit med 70 gånger från mig ner och på nere. Jag går i dår och lädt med alla frågor utan till. Jag får alltid blackade på andra frågan. Och säga så. Det här händer alltid. Jag funderar lite. Jag tittar på den. Jag kommer att kanske på den där frågan. Men om jag inte kommer på den. Så tittar jag inte mitt papper med den pratar. Utan sen först när den slutar pratar om jag då ännu får svara den inte kommer ihåg. Då kan jag titta. För då finns det ingen risk i det. Men varje gång du bryta i konjunktakten är den jättestorisk. Och den ska du inte ha det. Nej, jag håller absolut med. Vi måste ju ha en bundt papper med i studie. Det är så klart för att det är så otroligt många intervjuer som gör stet program. Så visst är massa bra och så vidare. Men jag upplever att den inte är bra om jag inte har behövt ditta i papper än en enda gång. Alltså ibland just i och med att jag går in i de här orkända rummen. Och som jag talar om tidigare att jag hoppas spontant på ett nytt tema i fall. Falies den vi är där på det. Så det där han ibland kade ut. Borde man kanske hålla sig till manus och så lite bättre. Och säkert finns det önskemål från research härna ibland att så att det inte här vid tala. Om vi ska gå igenom och så talar de och går helt annat. Men det är det hemskt om man tittar i papperna. Man tappar ju helt den här gästen svar egentligen. När du började titta på någon annan då hade du den. Då har liksom närvaron försvunnit. Vi sitter ju också med en öronsnäcka där producenten då kan ställa en fråga. Eller komma med minuter. Eller så vidare. Och varje gång man hör nån snackgöre. Så då tappar jag min tanke. Det är ofta. Och det där. Och det är helt det helt hemskt. Kan ni se det med att sluta? Nu gör jag han unsakt då. Jag har gjort det väldigt klart att om ni vill säga någonting så använder mer och så. Korta korta mening. Jag tänkte på det där. Jag tar så vi har värre än som det där med möte. För de som är intro att möte är viktigt. Så kan jag säga så här att det finns ju många exempel på att samma mänsa. Har blivit av juar av två olika personer. Och resultat är olika. Vajde i en mänsa mänämnare när det gäller vad som är olika. Ju interviewerande annorlunda. Absolut har ju interviewerande jätte ett stor roll. Men sen kan ju också interviewerbjekte ha en dålig dag. Vänta ibland. Att det är bara lozzade inte. Och idag är jag inte mitt bästa jag. Och då. Det kräver väl ju förbereda sen bara mer av interviewer än tror jag. För det måste ju också känna av. Och ha den här rönta dålig dag. Hur får du ju den att komma bort från den där dålig? Ja och sen finns det ju jätteöfter människor som kommer in i studien som är väldigt nervös. Ja. Och det är alltid. Det finns många olika teknikare att bruta den där närvarstigheten. För att folk är ju så jätteolikom. Jag vet ju inte vad som fungerar på vem. Men. Där finns ju allt från just att börja tala om att gå helt annat att fungera. Eller att verkligen lite tala om det här ämne som den har kommit för att tala. Ibland känns. I bland måste man faktiskt göra det fast. Så att det är det gör att. att nu en vika vid det. Främst. Men. Men om den känns mer bequem av att lite få några frågorna där just innan. Så du gör man ju så klart det. Eller det som är bäst. För folk som är väldigt omediavana finns det ett sånt ord. Så. Det är att du själv mokar brukar vara det bästa sätt att släppa en nervositet. Och det händer. Jag gör inte det på fliet. Men väldigt ofta. Jag har en supernärvös människa från för mig. Så blir jag själv också lite nervös. Jag är lite av en sån här tjänslåsvamp. Jag kan gå in i väldigt många olika tjänslåtillstånd. Så. Så ska jag göra en spik inför och presentera den här människan. Och så snubblar jag på något ord. Och så märker jag att det är det som löster den där situationen. Det märker jag inte så allvarligt. Att om man gör bort sig så klips det bort eller. Eller för att ta vi om att man. Man brutar lite den där förtrolningen av att nu är vi en studio. Nu måste man pristera så fruktansvandla. Men det är en ljus som du inte har annan. Att man får fel för att ni får egentligen inte i direktsening. Så klart det kan skära dig kärsekaren. Fast till exempel så gjorde jag under fjolåret en ny del av radio-serien. Jag var alla USA. Och det gjorde ju sen ju sen på ett helt annat sätt. Det här fanns det just den här möjligheten att gå in i det där. Hemliga rumme och gulla att fanns där någonting extra. Och det blev ett speciellt samarbete. Jag tror att jag aldrig har jobbat med en sommet ord tidigare. Det var det som hade gjort ett manus som var ganska färdigt när vi gick in i studio. Och där när man säger en liten samman blandning nästan av våra roll är att. Att Oscar Vimberg som är när och med så som är USA forskare. Så jag kunde fråga av honom att "Vas var du på det här?" Och "Vad har du inte den här poängen i det här svare?" Eller "Ska jag stela en följd fråga så du får fram det?" Och så kunde han säga "Ja bra, du ska kanske kunna stela frågan på det här sättet." Att jag sa så var och hänga frågor. Så att det var. Och vi bandar och helper och frissa och grejer. Vi såg att gå långa vad det är. Så kunde det tecken som gick i burken. Så att jag har också. Jag har också en lyxor i bland nog. Länga skrod. Det är det här alltså. Förmedighet hiznande. Jag vet inte ni är fokkande för det som ni gör och ni berättar. Men när jag täcker själv på när jag hörde ordet, inte var jag inte det ju. Förmedigheten är en flera timmar process minst att man är med en människa. Så gått som aldrig att jag skulle sitta med en evel borde och nu börjar jag inte att göra dig. Eller för att ta sig inte en studio utan vi tar den om en skrivna reportage eller skrivna en person på sätt. Så det med att sträva att unga oss med den människan och i den naturliga sättingar ser jag vad det här människa personer. Och så att alldja att fara hem till den. Alldja att komma ut i mig. Det ska aldrig liksom. Vi har inte en liten riski där också att du går hem till den. Och så blir det lite stressad för att vad ska du man åt i ett kominagardiner? Sekar att vi visste att de måste ju vara direkt det svårt med att man måste vara direkt det där för att det ska funka och för att det ska känna sig bekväm. Man har ju inte grymt ansvarig för den människa. Nu ska vi inte alla av någon politiker som har gjort något att ha rivat. Det är inte alla man är tillre människa. Man måste göra som en grym respekt. Så vi är en del hette annan saker. Men till exempel innan vi började den här intervjun så satt då vad man ska fokusera på ditt eget papper. När vi kom in hit varför gjorde du så? När ni hela är två så betraktierar som profs. Att det behöver inte vara så ett niojjusjonlister. Så här tänkte jag att det kanske är fel. Men jag var inte alls nervös. Vi vet ni skulle klara det här hur bra som helst. Jag tror att alla behöver att det behöver vara på någonting. Någon kan se att det är det att vara lite för svår. Någon kan se kan bli lite svammel. Men någon kan se måste få lite hjälp med att kristalisera sitt budskap. Så att den inte blir allt för alla män. Så här. Och jag tror att det finns ändå sådana. På något sätt där när du ser en väljord intervju så verkar det sjukt enkelt. Men det är ju ofta jättesvård. Och det klickar ju massor av arbetet. Vad kom det där? Jag skulle diskutera felidfrågor lite. Vi var lite inne på det här. Och det här var man bara is, lever i stunden. Vi har blivit så ganska tittare. Eller kurssjonalist, slästittare. Jag ser på en inte jord där. Inte juren. Titta på sina antäkningar hela tiden. Så det är det att över. Alla lever i stunden har lyssnat på den här människor som du inte gör. Eller har jag varit direkt så att du kan fixa det här. Jag förstår att man blir nervös. Men det är ganska provoserande att säga en väffa med en snänsjonalist som helst om det är just det som ni sa. När du är blicken faller. Då upplever jag det här bryts den där förtroningar som ni har verkar. Så hur svårt är det för att leva i nu ett och kunna vara helt inne i den här intervju? Inte jorden, inte behöver de här hjälpa antäkringa som stöd. Enja problem. Jag ska kunna egentligen köra varje intervju utan, utan papper. Jag upplever att jag är nog och lunda väl förberedd så att jag borde inte behöva titta i papper. Men det finns ju också ju inte alla bra och dåliga dagar. Ibland har man bara jätte dåliga dagar. Och det är jättesvårt att komma ihåg. Jag vet inte om jag sa minnesproblem. Men då måste man göra det. Men det strevande att undervikade och bista diskussionerna blir då du inte tittar den enda gånger på att prä. Och när du är så närvarande att du vågar lita på den där stunden att den här förnåg oss. Just för det här är det. Jag tycker att man det händer någonting till och med det känns ibland som att man blir igen så den tunnel. Det är allting annat för att vinner. Jag känner härplatsen nu är det bara då jag är här i studion och det är lite magiskt det som händer här. Den där flowen har nog jätte tyffnet än händer. Men jag tycker att följdfrågor är ofta det aldrig svåraste. Jag tycker det finns ju massa saker som de ska talla gör och kylliga till hela tiden. Men följdfrågorna är kanske lite som en lista i ensakillis helfaktiskt. När mencher och sen är jag ju intressanta saker hela tiden. Jag tycker att det här märker man också när man själv blir inte av juar. Man kan ju sätta in en sådan en krok i slutet på ett svar. För att inget vill ta alla säljsit länge. Utan man talar lite och sätter man in en krok på slutet som det är meningen att den andra ska ta fast på. Det är ett sätt att säga att jag kan se en fortet att alla. Det här är menam du vill. Men det känns så att jag har besvärligt att alla så är länge utan avrott. Så ställ igen en följdfrågor. Jag tycker att en intervjus situation så jag lyssnar både jättebra och sjukt dåligt samtidigt. Att de någon fråga efteråt att de bara så har professor att göra en dupsund om samlingspartiet framgång i kommunalval. Ingen aning. Men jag lyssnar hela tiden på det där obesvärde frågorna. Om någon säger att Finland kön måla sin operation i Afghanistan. Vad menar du när du säger att Finland kön måla sin operation i Afghanistan? Det där snabba jag alltid upp. Det där bissa ork som kräver följdfrågor. Det helaheten är helt. Lost. Ingen aning. Det är superbra om det funkar så att jag tycker att jag tycker att det är ett problem i som stiken att man inte lyssnar. Det är enklart frågan varför eller vad menar du. Eller på vilket sätt det kommer inte om det är frågan. För att alla så bunnade vi sitt man och så någon har inte det öra. Eller Sveriges deves finaste fråga. Nu känner jag att jag inte har fått svara på min fråga så jag ställar den igen. Det är en jättebra fråga. Det är viktigaste frågan är varför egentligen. Den hjälper ju en väldigt långt. Det hjälper också den där svinnivåer. Vad handlar det här om egentligen? Den öppnar upp för massor av olikonivåer. Den som ska svara på blir oftast smikrad. Det är en absoluta förvårighet. Varför handlar det här om egentligen? Man måste ju lite komma åt. Man måste också våga ibland vara dum. Eller det kan jag jättebra bjuda på i vår studio. Det finns ju människor som sitter där och tittar på ett på en intervju. Förstår precis allt vad den som jag inte har att säga. Men ibland när man inte riktigt hänger med själv att våga ställa också. När du frågar när man inte förstår. Man måste ta fokus på det där att vad kan. Vad fundera människor på just nu kring den här saknen? Att vad är intressant för vanligt folk i hatarna? Vad fundera vanliga människor kring när det gäller vacciner? Eller regional fördelning av vacciner? Vad är det som folk fundera på? Där kommer ju just det här legendariska taxis- och förena innebilden. Vad funderar min mamma på? Vad funderar min grann på? Alla människor runtomkring dig ska ju föda. Fram frågar hos dig. Tycka jag. Det ska vara det där genuinade som folk på riktigt underar. Men samtidigt gör det där med också jättestressa ibland när jag tänker att på något sätt. Nu måste jag representera en viss grupper eller vissa frågor. Vad är det egentligen folk vill veta? Vad händer när vi har en omstridd person som Alexander Bard i vår studio? Det här var ju en av de mest kontroversiella människor. Det var ju en av de mest kontroversiella människor. Andra gästen valde. Första gästen, 3D gästen valde. Det bejällde som en domino-effekt allt igenom. Det var första gäst var det fjenproducent Andra Eroiter. Hon valde då Alexander Bard. Det hade vi en orsak varför han kunde vara i vår studio. Hon kunde vara i vår studio. Hon kunde vara en orsak varför han kunde vara i vår studio. Hon kunde vara en orsak varför han kunde vara en orsak varför han kunde vara i vår studio. Det där är jätteintressant. Det har vi en massa från. Det har vi en massa människor som funderar på att varför han utdala sig så här rasistigt. Stelde de här frågorna om det här. Men sen igen om man har förberet sig, så har man kanske suttit och lyssnat på en två timmar sin tv- som han har jättehans förklarar allt. Så sitter du i en studio och du har tio minuter på dig. Så baskar du ställa för frågor och hur ska du tampas med det här? Eller borde du bara ge utrymme att den här människorna att. Vara den har ni. Det här tampas är med hela tiden. Det är nästan omöjligt. Sen tänker jag på något sätt att. Samma gäller till exempel att inte är vi ju. Sam, som finländare. Samveligt många upplever att de borde ställa sig svars för det är några. Men sen på något sätt vårt program är ju inte det får. Hällar det som man ska bjuda in än en person. Så då ska jag ju nogbilla göra det med all respekt att den här personen får plats att. Talan vad vi har kommit överens om till exempel kring nåt det. Jag inte är nu på det där med att lyssna är ju en gång en radio dokumentär om. ett par tvilllingar som hade vuxiopp i olika länder för att. Long historia men det blev. Kiddnappade ha sin pappa och sedan se parerade stvilllingarna efter det rätt gång. Den ena vuxioppi argentina med pappa och den andra med. Mamman i Sverige och jag skulle tala om den här kiddnappningen bland annat. Och hur det var att ha en tvillning som växte upp och så här långt ifrån. Så här. Så inte jag gör den första tvillningen och plötsligt så säger jag han så här blabla blabla. Den såg alla de förintelsen. Jag höler på och missade. Jag stannar av plötsligt så för att. "Vadför säger jag du den såg alla de förintelsen?" Och plötsligt då det programmen helt annan riktning. Plötsligt började sig nämligen att båda två in riktigt trodde på förintelsen. Och det här tänkte jag så här att. Vilken tur att man hörde att man var. Han hade lite hock sått i med ett bälla för att. "Vasko ha hänt, vad ska han hänt?" Jag inte bara bara. "Vasko ha hänt om det där ska ha gått ut i programmen?" "Ut, åkommenterat." Det skulle inte vara så bra. Det skulle inte vara så bra. Nej men det visar ju just det där att lyssna och där fick du ändå. Det vore ändå nogålida tydligt och ändå skulle kunna missa mig. Men tänkte jag så nämligen som är. Och ännu åtydligare. Det var en otroligt närvarande för att inte missa så nämligen. Det kan ju både vara positiv och spännande som inte näver människor. Många har ju inte diskretat med sina ägna, vad de gör och vad de sysslar. Men de har inte kanske berättat om att alla de personer inte gör så här på trätt. Så man måste vara verkligen lyssna och försöka liksom. Vad menar du det här? Vad menar han egentligen här? Det här fick du ändå. Det skulle vara det haribelt. Men då funderar man ju också när de säger såkala. Vad är det liksom en inbjudant jag? Du skulle nappa på det där bete. Jag hade troigt. Nej, det tror jag inte. Vi har för den lång diskussion sedan om om det där på gramme och. Hur mycket vi ska ta alla om det här och. Och så har det varit så besvärligt. Jag rågades då vad släckt det är dem, så det blev endubesvärligare. Det är en bättre gång. Allra inte vi har vinnare eller bekanta. Jag kommer att tänka på det här med följdfrågor. Jag lärde mig det så att säga "kanta på en kata". För när jag började som då musik-journalist eller kulturjournalist-programledare. 201. Jag var 20 år gammal då. Och då gjorde jag som så att jag skrev ju stupala frågor som jag hade tänkt att jag skulle ställa. Och höll mig jättemycket till det här paper. Inte så att jag tittar på paper utan att jag kommer ihåg de här frågorna. Och sen fick jag filbaka en och jag kommer att hålla med en blöd kvällpåndighet. En kompis kompis var hejt så det att. Att ni har ett helt bra program men du ställer aldrig någon följdfrågor. Och det hade jag det stäng på. Jag tänkte att det är viktigt att grejen har vi måste få fråga det. Och vets it. Och då insåg jag att det är god. Det är jättebra. Nu gick det bra att jag inte har hittat mycket i skuka. Det gjorde det här idag. Det hade jag också en sådan här saf på tal om att vara ung. Och varför har jag en så jag tycker att i början så är det oftast där att man kommer från den intervju. Och så säger man att sina kollegor. Det var ett dåligt intervjuabjekt. Det var en dålig, vvn dålig intervju. Sen med åren, ni säger man att om det är skit så är det oftast i det eget följ. Por riktigt, så är det. Nu är det sen att gå upp och säga. Vad hade jag det detalj som länge innan man kommer så där långt tråga att man vågar beökade där att det kanske var du som ställer för följdaktiga frågor. Det var kanske du som ställer förfraget. Det var den människan, det måste vara anpassade frågor, det var den kan vara på. Inte hela alla rysslandsexperter utbyt bara mot varandra. Vissa kan vissa aspekter, vissa kan annat. Att om den inte hela tjänar att den fick rätt sorts frågor. Eller du var distra i situationen. Eller du tittar på sin oppa uppbärr eller. Men i åtnåt med det där tycker jag att den ganska bra på någon sätt att ha upplevelse är det där. Det blir det skit så är det det det eget följ. När man kastades in i musik, journalistbranschen. Som en person som inte var så där jätte musiknördigt i denna. Det var också en hemsk grej för att jag måste på något sätt verka vara mer musik. Det var egentligen jag var. För att på något sätt vara tråvärdig. Det var hemskt i intervjusituationen. Jag är bland för att det är bland. Eller jag är bland, kunde jag inte ätchenna att jag inte riktigt förstå var den här personen. Och liksom i det bara är det egentligen att försöka undervik alla duma frågor. Det har också varit en sådan här lärdom. Utav den här följfrågan grejen att våga med det att du ingenting vet också. Det är jätte svagt för många. Det är superpinsamt. Det är jättepinsamt. Men alltid finns det någon som är av samma åsikt eller tänker på samma sätt eller förstår lika lite. Ja, det blir ju bättre om hon är det förstås. Ja, och sen kan det ju bli en helt undabarbare situation. Det är ju också det där monastrykar att. Med det kan man göra nyheten och så. Vi ska mänska det så här att det ställer lite för långa frågor. Det får man inte lära. På nån sätt är det där att man vill. För det är jag också när man är inget tror jag att man brassar lite. Man är att jag har gjort lite research här. Och så ställer man en långt förr i ett rat ifråga. För att. Under dem det var John Savatskella, någon annan som den interviewgur och så. Det finns en tråkighet, valansien, intervju. Och se till att det är du som är tråk. Att du ska ha en kort, specifikfråga. Det tycker jag också att det är ju jätte svårt att ställa en kort fråga. En av mina favoritfrågor faktiskt, Ever, var dagen efter kapitalium när jag fick ställa frågan. Var är Donald Trump? Checkdas att det är en fyra år. Det här var liksom hela öppning. Men men är det där att. Hur kan du kondensera det? Jätte svårt att göra en kort inslag. Det är svårt att göra en kort fråga. Det är lätt att göra långa frågor. Och så var det ju alltid ointressant. Innska du kommer med massorafär i massor av vannekdoter. Massor av detaljer. Du ska ställa varje Donald Trump och så kommer den där andra att få brillera sina anäkter. Nu är det ju alltid som så att gästen ska vara i fokus. Det är ju absolut så. Men hur gör ni för att upprätthålla nyfiken? För man måste vara nyfiken på människor och ger nu inte intresserade av dem. Men du har haft det som inte alla om tusen tas människor där. Varje gång måste gå nästan all in, liksom att känna att du är faktiskt lever in i den här människor. Är det svårt? Nej, jag tror att jag är ju inte intresserad och nyfiken överallt. Alltså på allt. Jag tycker att man ska kunna tala om vad som helst och varje människor har någon intressant historia. Och det handlar ju bara om din nänga teknik att du lyckas liksom för den att berätta det. Min nyfiken har talat någonstans. Jag har också på något sätt kommit fram till att nyfikenhet också är livetts charno att få satt orka. Det var dag och dag. För att vi vet att det finns så mycket som vi inte är nu vet och som vi kan få att rädda på. Och mycket människor vi kan träffa. Många interviewer och projekt, många nya situationer. Det tar ju aldrig liksom slut. Det bara är inte alls in på bilderna. Synisk person listern som har veta att ha sett alls. Det som du just beskrev. Vissa har kanske ingen har väl nån sejorten men vissa kanske upplever att de har gjort det. Jag tycker att sin nism är nån som man ska försöka undervik att det är sista. Att vara i frågor sättet. Det är jo men inte synisk verkligen inte. Anna, du gör från det som vi började att snacka om från det bör liksom ditt perspektiv är förbannat brett. Hur det är upprätthåller är du att du går på jobb att ta guard och nu fick en och vill veta mer av superliga. Hur liksom motiverar det? Det måste alltid bli rörelse. Allt det blir ju roligare när man vet mer av det. Så är det ju. Och om man gör tre interviewer i en tillvändutsändning så blir det kanske inte alla lika bra. Och det måste man också acceptera att alla blir lika bra nu. Jag vet mer av Donald Trump och jag vet om kålsenkor. Så är det. Finer det kommer aldrig att ändras. Så men det får inte synas. Det tar en får aldrig merka att jag tycker att det är roligare med Donald Trump och kålsenkor. Det kan känna mig. Men menar jag att det får jag avkyrna den där interviewer än verkare och intresserad. Det är på riktigt värst. Men alltså jag är helt patologiskt nyfiken. Alltså fråga alla människor som jag jobbar med. Alltså jag har mycket svårt att inte blanda mig i precis varända diskussion som försparelaktionen hela tiden. Jag kan inte gå i centralparken förbi en gubbe med en hund som grever en grob utan att fråga vad den där hunden gör. Det är liksom det är helt omöjligt. Jag försöker ibland och så knipsar det överallt på kroppen för att jag lägga vann på mig. Jag tar alla med människor på busshåplats och tycker det är juligt om det berättar någonting om sitt liv. På veckoslut när jag är här ibland så går jag hemta och kika berättelsgester från lobbyen och fördom av till studion. Just for fun. Varför tycker du är juligt? Jag har tänkt att få göra det där uppsnacka med någon som man inte har varit i jul och sen efter. Det är ju härligt. Har ni nån som blir vinter i jul? Ni har säkert blivit av journalister. Många gånger. Många gånger. Både ITV-studion och i skriven form så att säga. Det är skriven formen och jätteintressant. För att du vet du aldrig det är inte vad som är på kommande. För att där är ju ju väldigt mycket. Den som skriva som bygga upp världen, bygga upp nyansar och så vidare. Det är ju lättare att vara sig själv i en ITV-studio. Men han till lika svårt. Men så har du troligt läroligt. På vilket sätt har du läroligt? Vad har du läärt det av det? Mist har jag läärt mig att hur man möter en gäst. Den känner sig välkommen. Det har inte så mycket en fråga. Det är inte så stöd för att komma in och aldrig hög efteråt. Men det här att du blir med möten. Hur får den här människan att kända mig trygg? Och vad kanske jag sa knar i en sån här situation? Live-sendningar är ganska obekvämma någ att vara som gäst i till exempel. Jag har nån var det som är i pålisatet. Men som då är live. Då blir man alltid lite så där. Man vet att det finns en press på, vet du tidigare, och vinstlagarna ska visa så här. Då kanske man inte känner sig till rätt lungen. Men det är ju en annorlunda situation. Anna, du har också. du hade varit hemskt. Jag ska säga egentligen på det där. Jag får liksom kvittop av vissa saker. Jag får kvittop av det här att det är viktigt just att bemöta gästen. Och får den att kända sig välkomna. Det har ju. Det är så att de den fördelen då att jag träffar mina egna gäster så pass ofta att vissa har en sån kontakt med att jag kan diskutera så här inte med dem. Att hej, hur upplevde du den där frågan? Att varför tror du att det var svårt för det jag svara på den där frågan? Och så här. Och då kan jag kan diskutera andra människor och sitta av juar. Och det är jätte lär rårig. Och jag har nu också varit involverad i en sån här coachningsprocess inför kommunalvalet. Jag ska hjälpa programmer där och där att hur man ställer bra frågor och så här. Och det är lite som att bli inte av juar själv. Man måste titta på en process utifrån och säga, "Ja, ja, dubbla frågor. Funkar på riktigt aldrig." Vet, ni man ser liksom exempel på. Vind du väl frågor? Att man ställer två frågor samtidigt. Det funkar aldrig. Det är en sån där julen är regal. Det funkar på riktigt aldrig. Det är ju en ny fråga. Men dubbla frågor funkar aldrig. Men jag har också valet med de visar gäster som säger så här att jag har blivit inte av juar av växandalmänniska och öle. Jag alltid bäst när jag inte av juar så att vi är människor som jag kommer överens med. Ja, det har vi ju det. Det är ju egentligen ganska inket för att vi där själva tekniska grejerna som att hur du ställer bra frågor och så det kan man ju lära sig. Men det är där att bli en bra psykolog, så det tagas kalit. Jag tycker att det är lärro inte verkligen minst sagt. Att så är det för det där att bli av vad det inte gör. Det är jätteviktigt som skjolist att vara utsatt för det. Det är ju så lätt. Det är ju så varje anlingande på din fråga med hårt att vara. Det är ju så uppenbart. Man ser ju svagheten i skjolistiken eller hur en dålig interjur kan gå till väga. Det är ju att vi kan gå till väga och så lämnas det i den väga. Jag har det med en ganska många som just det är ganska på att det ser författare att practice sitt på andra sidan. Jag blir här till att ha jag varit här. Man blir. Men inte gör det inte att insa i ämne. Vet ingenting och. Lyssna, inte titta på papper och ställa inga motfågor. Verka inte vara där. Att det finns alla möjliga. Alltså absolut alla är ju inte så den här med nogra. Så jag har sagt ganska djupas på det så att det är att det är att det är fan inte blir så den. Att det går ju inte. Det är värsta är nån där om man inte lyssnar. Om du säger så där, jag har blivit av juadom bondlåtar. Varför jag jobbar som film med en chock. Så du får bondlåtar. Ja och ett tjänstbondlåtar. Alltså, jag sa att ni skulle kunna få. Vi har blivit av juadom det här. Om den senaste bondlåten då så sa jag att jag tyckte. Och sen så avslutade det svare med att säga jag men ingenting går ju upp mot golden eye. Jag gick det 3 minuter och så sa den där interviewaren. Jag vikker den i favoritbondlåt. Jag har sagt. Lyssna på vad jag säger. Don't calle. Men inser sig då, så det. Då svara man ju såhär som jag just tidigare här sa. Och du är man störd. Det svara du bra sen med är det inte att göra. Det gör alltså det är nog en viktig sak. Jag skulle säga att försöka utsätta det att köra för att bli intervjuer. Och tacka in nej om det någon skulle. För det är liksom det tydligaste. Det är en klassisk sätt att försöka bli bättre. Nu kom pojena annonsa och när du frågade dig att det är bra att öva. Till exempel, nyligen så interviewer jag min kollega "Habberhärtsberg". Det är väl utan att vara med i miljardintervjuer och vi snarvola bara skräp för det. Vi övar inte. Jag tänkte att "Habberkan, det här var ett emne jag var hälsa." Jag giss inte. Vi talar om vilken expert som har stort huvud. Men helt krensig och grej. Och vad händer i studion? Han vilken är bläkalt? I det reksändning. Kunde jag hjälpa honom? Nej. För jag är ingen aning om vad jag skulle säga. Skulle jag ha öva med honom? Så skulle jag ha kunnat hjälpa honom. Du kan inte hjälpa i människor som har bläkare det blir bara värret. Så du måste tänka hur de där sekunderna bara rör sig långsamt, långsamt framåt. Denka är att han kommer att återigena vad han gjorde för att han är ett profst. Så han kom på vad han skulle säga så fortsatte. Och han klarar av att avsluta intervjuer. Vilken är också bra. Vi talar om att vi mokade det där, att vi borde ha ele. Ja, livsituationen är ju obehagligt. Vi är också bläkalt. Det är ju både den största risken och största rewarden. Det är ju både ok i direktsening. Så jag tycker att det. Ni har ju både nånstads team. Ni är ju inte ensamma i det som listiska tillvar. Då är jag motståst i mig. Jag kan inte stänka mig där. Grejen är någon annan som hjälper till mig. Ni måste lite berätta det så att det är många som. Vad menar du med hjälper till mig? Ni har all fall på efter ni. Det är bara du bestämmer att du inte ska göra den. Jag ska inte göra den. Jag har inte en fråga av färdigare. Det blir kanske bra att skomma. Man har bekrit och det fixar det. Ni har ju ett sammanhang som planerar. Vem är gäst och ni diskuterar? Så är det svårt att jobba så? Eller är det helt naturligt för dig? Det är helt naturligt. Det är så som. Så som jag har jobbat nu i vad blir det lite på tio år. För att det systemen fanns den under min morgon. Det är den och nu här efter en e-alt. Vi har en liten redaktion som består av några researcher sedan producent och programledare. Vi manglar fram ett tema. Vi kommer på att gäster, research, har ringar allt i gästen. Vi ringar allt i mer. Vi något går att skäde i jorda vid det. Men vi märkte att. Nå. dels var det inte. Så jättefiffigt med tanke på tiden. Och för det andra är det här att du kanske man snackar för mycket genom allt på förhand. Och då. Just börja en del av den här färskheten då, Lida. Och. Gästen bokas sen gör researchen ett samtal. Men den här personen på förhand där man går igenom det tema. Och. Researcher är väldigt olika. Vi hade en som mera skrivar en blunt frågor och vät sitt. Sen har vi en annan researcher svårt ord. Som. Sättar det massa linkar, skrivar det massa text, förbereda, liksom bakgrunden. Folk jobbar väldigt olika. Och jag är fin med att jobba med båda sätt. Jag kommer ändå alltid att själv läsa lite på. Är det vad det är? Kan man ändå. Ska man liksom lita på? Ja, men. De fungerar mer som en grund och de fungerar mer som en förberedda. För mig är det inte så att jag kopierar den här frågan och ställar den utan att säga att om man ställar den. Om det finns en sådan här fråga, då kan jag renlesa en del information om den här människan. Jag vet inte om ni förstår vad jag menar. Vär den här frågan. Och sen låter jag bara det gå i stunden. Sen ibland gör vi ju inte att vi juar på egen hand där vi åker ut nånstans och gör ensam. Vi gör ganska sällan ensam att inte jag visste både där i studien. Men då brukar vi förbereda inte att vi om jag ska långt källde. För mig funkar allt, men jag är en vittaksam för alla research och alla de tankar som de har för att. Vi är ju människa som. Vi präglas ju väldigt mycket av vad vi tycker och hur vi ser på världen och då ställer vi frågorna från den vid klingen. Om inte man ska bara fruktansvärd objekt är, men det behöver ju inte vara efter ni är på det stä. Så då får man en mer mångfald i frågorna när man har ett tim bakom sig. Då är det inte bara så där, så här tänker jag och det här jag intresserar att få veta. -Vad är det jag ska köra? -Hur kör du på? Är du annorlunda? Jätte. Jag vill ha det så. Jag är en sådan en ugla öppet på natten. Fundera, alltså ny och jag är en studentyppen. Jag måste ha kontroll över också detta. Så klara det att man diskuterar med producenten är ju den som ofta av bokagjästen. Men inte det är så att någon säger att mig ska ställa för frågor. Jag kan fråga att hålla det här. Tycker du att det här saknas någonting så här? Men nu är det ju liksom jag som håller i det här inte av juare. -Met det är det där du dina frågor på någon i förutom på den som ska bli inte av juare. -Jag kan fråga för det är ju det snabbaste sättet att gå ut på redaktionen och hitta den människor som kan missa om det ämne. -Jag kan fråga om man så här att du är det bifnen du är det här och det här och det här är det då man spöjer som är biffen idag. Vad är frågan? Vad frågan är du dig i det här sammanhanget? Så jag är nästan alltid. Jag hittar den som kan mest och snockar igenom det. Så att jag nog jätte själv går än det. Jag brukar ju till och med att så jämma mina frågor. -Man märker jämma. Jag har skrivat någon på något sätt ägade lite papper så att ingen kan titta om det. Men det är också intressant för att ibland kan jag få en bunt frågor och sen nu plejer jag att jag använder bara en. Och sen tar jag resten liksom via vad jag själv har lärt mig. Men det är också intressant att du sitter ensam oftast i studionarna. Käll du sitt där med Janne nu för tiden. Och det är ju väldigt intressant när du ska dela på en interview. För att den interviewen vet ju aldrig hur den kommer att sluta. För att din kompanion kanske fastnar på en följfråga som du aldrig ska ställa ett tvärtom. Du ska ha vilja ställa en följfråga. Men de går lägga och går en vidare. -Vad är det där att byta? -För du jobbar ju jättelänge med mårten. Och Janne är ju en helt annan satsstup. -Upplever jag vad jag som tittar. -Absolut. -Erzammespel också annorlunda. Det här ska kunna bli väldigt långt svar. Men energin är ju väldigt avgörande på det sättet. Att man lär sig tydande i andra menargängs energi och den andra menargängs vilja att ställa en fråga. Det är någonting som man blir bra på och först efter att man har jobbat längre tillsammans som till exempel med mårten här i går nästan i tio år. Så jag kunde ju på basen av hans sätt att andas. Det här är ju någonting som man måste lära sig med. Det kommer inte bara att uttälla det krevs bara många timmar av gemensamt arbete. -Tisist, vi ska kunna att alla länge ska gå. Men det kommer att komma nya tillfällen. Det där har ni förlagat den där perfekta interjunen. Det är jättelyckad inte ju som jag har gjort. Och värför den blir så bra. -Sånja. Jag fick en pratsstund med Patrick Köberg för att detta höjd hoppar en av som blev utsatt för sexuellt utnyttjande. Det var mening att vi skulle snacka igen i en halv timme. Det blev också en nästan över en timme i intervju. Det fanns fruktansvärt mycket lugn. Han var liksom villig att berätta jättemycket. Det var förutsättningarna som gjorde att det blev en väldigt bra intervju. Jag tror att det blev en nästan historiens längst intervju efter en i den besäkert 17 minuter. Det var en av en timme som inte sysslade mig. Det var så viktigt för 17 minuter. Jag vet inte om det är det. Den klipper den 17 minuter, inte vi gör en över timme lång. Den blev bra. Det var just för att ta in minnen var perfekt på något sätt. Han hade en jättebra dag. Det funkar på något sätt vår dialog där. -Alla kommer du på det? Det var en jättebra dag. Det var en jäst i det. Det var en gång tidigare med en bickig lite biografratiskt ämne. Vi måste fundera till det som blir lite mindre biografratiskt. Det blev bra. Jag märkte under den intervju situationen. Medan jag inte har ju en märkte jag hur det här är en spannasbörja slappna av. Jag märkte att hon börja le medan hon pratar. Jag märkte hon slappna av medan jag tittar på. Det var så jättehäftigt att den här mönskan är vad vanligt det säger. Sen läste jag tilläggar dem och så kommer det på väl något inslag. Hon har ju kutat och studien så här. Tack att du övar mig mig. Det kände sig jättebra. Då var jag helt. Nu kan jag gå hem och räkla kåniga. Tack Anna Beck för att du var med i Gipordin där. Det var faktiskt en intressant diskussion. Det här var alltså Gipordin. Ni får gärna E-postas på [email protected]. Tyck till och också till om vad vi borde snacka om här. För det här är ett program medsjonister försjonlister. Vi hör sig en hade bra. Hej då.