#4: Barnet i våldsverkaren

Är det så länge den var? Här är jag så gick jättefort idag. Vi ska sitta och lyssna hela mina. Då får du skicka svo som jag vill. Sitta varje översäger. 55 minuter. Ja, hejlar man. Hej hej. Nu efter den helt sommar, så kommer det ännu ett avsnitt av vår rapport. Idag hade vi tänkt att vi ska ägna detta att prata om aggression och våld. Framförallt mjölkonspunkt på från egentligen vad är det som gör att det är ett litet barn växer upp och blir våldsverkare. Vi baserar ju den här rapport avsnittet också. Det är ganska stor del från ett seminarien som du hade. Som hätter barnet i våldsverkan där vi hade vävt samman, teori, klinisk erfarenheter, och som är skönligt det där tör. Det var osnesejerstadsbok än av oss som hans gräff om att det spelade i en brejvik. I den bokens hade hon undersökt hans bakgrund. Fyttag på dokumentation från psykiatri och inte i djur med människor i hans närhet. Vi använder den bokens som är fond till vårt seminarien. Nånstans var ju tanken då som det är viktigt att förstå. Varför blir ett barn som och en vuxen som utöver våld? Hur kan vi förstå det? Att förståelsen av bakgrunden och orsakarna är också grunden för. Jag tänker i dessa tider när det pratar så mycket om våldet i samhället och mer poliser och mer ordning och reda. Att de insatser som görs måste ju också vara relaterade enligt två tonkare till varför? En förståelse av hur människor utvecklas till att bli en person som öppnar våld. Hanikakoster och Lena Lundkvist är socialdemoner och läget medar psykoterapeuter. De är verksamma vid utvarsprykoterapiinstitut. De pratar på om psykanalytiskt tänkande och psykoterapeut. Oskar varje människa dödar det han älskar eller hem älskar. Och vi skriver om det till dagens språk. Och vi har ju alla chärlek och hat i oss. Den stora frågan blir vilket av det här är också som dominerar på den inne senan. Det finns tillit till omvärlden. Den finns en tanke att jag kan få hjälp som person eller sluta med mer och mer inuti i en inre värld där hatet dominerar. Och jag tänker ju det finns ju mycket aggression och hat också i våra terpyrrum. Och ibland kommer ju patienten att jag är också för att undersöka de delarna av sig själv genom att först placera dem och sås. Att det blir du eller jag som tar upp efter som blir grymma eller förraktfull eller elaka eller så för att sen kunna också se de delarna av sig själv. Och sen är det som avordet aggression, det är väldigt. Det är sån här utnötta begreppet i en depression också så överallt. Jag sluggas på det på nätet att aggression finns ju upp emot 250 olika definitioner på ordet aggressioner. Så biologisk och psykologisk sin vinkel. Så det är ett ord som är. Och det är både bra dåligt också. Det kan vara väldigt bra bland och det är en nödvändigst, så tar det fram och så ibland är det destus i ett och bland är konstitius. Just ordet aggression är ju jättekomplext egentligen. Och det kan riktas in och det kan riktas ut. Och det är viktigt att säga många. Många mycket talar du pratar om det som inte ser på människor. Vi kan inte se om detta är en våldsverkare. Det betyder inte att det behöver synas i ytrakthetet och det kan göra det här i den innervärlden hela tiden. År hört hat som far runt i den innervärlden som ingen ser utifrån. Och det är egentligen där vi har de farligaste våldsverkarna, tror jag. Precis. Och det är ju så som du säger med begreppet aggression att det finns ju olika sunt på det också inom den psykologiska världen. De här Winikot sker vi att att aggression är ju finns ju i kronans naturligt i kroppens spontana rörelser. Och att aggressionen är ju livsnödvändig för att vi ska kunna gränsa och småt omgivningen. Vi ska kunna säga nej. Och men jag tänker också att han använder ju några finna bilder. De här nallarna eller sakerna som barnet använder. Och där skriver han väldigt fint i någon asernan. Backe är att barnet använder utsempel nallen. Och så för att bista, jag och slå på så därför att kärlek och ha ett finns ju hela tiden i relation till den andra. Så det blir också ett sätt för barnet, det är ju inte de finaste vackraste dockerna eller nallarna som används och blir käras för barnet. Allt det är ju. Det är ju som man menar att nallebyör den ersätter om mamma när barnet är lite större. Så kan det inte ha mamma impå sig hela tiden. De måste ha något objekt i mellan. Ja, precis. Det är en väldigt fin beskriv i när man har varit barnhantierade. Den här svåra förlusten är det som har beskrivat. Det är väldigt för mig av en innocent video. Och han skriver väl det att det här övergångsnallen eller objektet är barnet använder. Det ska tola och bita sig och slås på att så här. Men också att det är precis som du säger representera resa mellan en känsla och spånet att allt till och med är. Till att förstå att det finns en verklighet där ute som jag inte kan kontrollera. Då hjälper man alla den här gocjurrätt eller vad det kan vara. Det hjälper till den här resa. Han har ju därutrycket vinnekot att det är snusats särsklingar som madder under baby. Som vill se att man kan inte säga att det finns en mamma och det finns ett barn utan det är en enhet. Precis i början av livet finns det inte två subjekt där utan det är en enhet. Och det är det barnet. Så när mamma kommer med bröstet så tror barnet att det har skapat till själv. Barnet tror att det är bröstet. Att det är en mamma. Så att den här första lilla gryen, en disseparationen är barnet blir lite större. Som betyder att man behöver förstå att det inte är så. Den är ju smatsam och då behöver man ju sina snöttet filtar och sina annale bejöerna för att liksom klara av den resan. Och den här gränsen har ju vi varit inne på jättemycket. Att det behövs aggression för att kunna mäysla ut sig i relation till sin omgivning. Det pratar vi väldigt mycket om i ungdomstiden. Att det är en nödvändighet under den perioden och under alla de här. Liksom att starka förändringstyderna i våra liv så behöver vi tillgång till vår aggression. För att växa det till egentligen då säger de en denne och inekotta lika klän. Själva växande är ju en aggression där man måste växa vidare från föräldrarna. Det betyder ju en mening att man måste döda dem. Det är symboliskt mening för att jag ska bli mans. Jag ska döda pappa för jag ska bli kvinna. Jag ska döda mamma i symbolisk mening för att jag ska kunna bli en helt egen person. Och det är en slags aggressivitet också att sälja upp växande. Och jag tror att vi innegår att också det är ny född av barnets aktivitet. Det är en form av aggressivitet. Så att titta med en ordet jag tittar på det från latiniska grejer. Så betyder det ju ansats. Ta sig fram. Det betyder ju inte bara anfall och att tack. Det betyder ju också att man börj på början om att göra en ansats. Så att aggressivitet är nödvändig del av livet kan man väl säga. Ja, av det friska livet. Det är grunden i gröp för det vi pratar. Och det var nån som sa väldigt klokt att det här att kunna gränsa sig och säga nej. Det är en förutsättning för att kunna säga jag. Ja, jag till någonting. Kan man inte säga nej som man är också väldigt svårt och med hela hjärtat säger jag. Precis. Men om vi ska gå in på vårat seminar och börja pratar med man så här på inlade ju du det. Vi har pratat om det lilla barnet. Nu är vi tillbaka där vi börjar då i vårget som gör ett barn till en vuxen person som öfter var vårt. Det började vi faktiskt med nittitalt från Beringbreivis föder. Så har vi väldigt starkt för att hon. Hon mamma vill egentligen inte ha barnet så kan man säga. Han vill inte ha någon. Tidigt blev hon Illa måndag kände Ope ha och av de lilla livet som väcka för att väcka fick nya sinnen och färdigheter. Söger åt sin näring och växte. Gärtat slog jämt och kraftfullt. Hur ett järnan, närverna, allt utvecklades sin normaltakt. Det märkte sin avikelse. Ingen klumpfot, inget ekstra nakväck, ingen vattenskalle, du har tvärt om ett livligt barn, frisk och sunt i nytt läkaren. Plåg samt tyckte morden. Det som har sparkar mig nästan medvetet för att plåga mig sa on. Hur en av oss av oss nedsäger stad. När börja vår vårt liv när börja vår livsresa. Då har klart en skraftfortskrivigt fint i en bok som heter platser för våra liv. Om barnets liv börja i den stund. Ett föräldra på det blir det föräldra på att bestämna skaffa barn. Man föräldrar sin en tank i sin fantasil. Man gör run för ett barn. Börta tänka kring vi ska skaffa ett barn. Det är båda föräldrarna, tanker väl då som påverkar. Det påbörser redan då och sen blir det förhoppningsvis en befröktning och så började ett foste växa. Då finns en kvinna som heter Alessandra Piontelli, som har intresserats ett exterstort gravidakvinner och följt. Jag tror det är en angang från 90-talet. Det har jag läst från den tiden. Då följer hon ett viss antal barn under hela graviditeten med ultra ljudsundersökningar. Så går barnet låg limon och hur det rör sig. Hur bete det sig för barn? Böjt är väldigt olika. Då har de föräldrarna föräldrarna och barnet för barnet hade kommit till och hur de hade tänkt. Sen följer hon de här föräldrarna ett eller två år efter följde sen. Jag vill berätta om en pojke som fästigst är vi mig väldigt mycket. Det var en kvinna, så det hade barn att flicka. Så hade hon en graviditet till där mordkakan hade gått sönder. Det gammal sientade i fruktansvärd. Barnet hade dött och nu skulle hon vänta var hon in i sin tredje graviditet. Och hon var orörtång i striden. Jag var livet för att detta skulle hända igen. Så hela graviditet var mamma väldigt engelskyld. När hon tittade på den här pojken, var hon nån för nånting av att spränga? Vad ska han heta Annika? Pelle. Så var han väldigt livlös i livmoden. Han låg upp i ett hörn och förstod för dem. Han var väldigt orölig. Sen när han kom ut, så var det till en sådor, så barnmorskan skulle aldrig bli livets föd. Fram ville inte komma ut. Han var börja med ett gypsäkt ben. Han legat för still i livmoden. Han hade rörts för lite. Han var i den skada, som rejentfysiskt. Sen följde hon den här pojken. Kan tala det väldigt sent. Och var väldigt rädd. Satt alltid hörn. Även utanför livmoden. Det är intressant att se hur hon kunde se. Det är ju att tecken redan då. Sen finns det ytterligare enkelna som inte är så gammal som har läst dem för några år sedan. En engelsk ganska dina forskning över många år. På mödera vård och barnavård följer mamme. Och de som var väldigt hög omg är så att vara stressad. Det kunde man mätta tecken och barnet så långt som sex år efter. Den var väldigt i dig. Jag kom in i tollet. Man var väldigt stor understryckning på i kväll länge. Och visade väldigt alla armerade. Så det är den då. Liva borde jag livet börja arrava. Efter konsektionen kan man säga. Och det finns mycket tankar vi kan få. Det är något som vi sammelligt tar hand om. Gravida kvinnor och så vidare. Och sen så säger vi mellan i Klein. Kanske kommer du prata en del om i dag. Jag har pratat så mycket om en engelskanalyt. Jag tycker efterfråg som har jobbat mycket med barn. Och att se ni själva födelsen då. Den första stora ongist upplevelsen för de människa. Och det kan vi bara försöka tänka oss in att du själv ska skruva dig igenom hela förlösningskanalen. Men vad innebär? Och inte vet om du kommer ut. Underveta vad du kommer ut till för när du ligger där inne så är du ju oerhört. Du bygger inte tänka på något. Du är helt om händertagarna inom några avdelsisk tillvaror och människa som tillför allting du behöver. Du behöver inte skrika efterfrågan om att du får det automatiskt. Så det är en ganska stor sjok och komma ut naturligtvis. Och sen föruts för ju in då. I en atmosfärr mellan två föräldrar. Hur ser det annat med atmosfären ut? Hur har de här två där? Och är det som pågår de mellan de två? Har de ett gottållande synse mellan? Och där kan vi ju om vi kopplar tillbaka till seminariet. Så får du ju det som också framkom i ostens sejursdagsbok. Att i det här som du beskriver i början med den här pappa, och det här ektenskapet och mamma som inte måde bra. Och där finns ju många barn som förutsinjer en sådan situation. Ofta går det ju bra ändå, alltså att det finns andra människor runt omkring eller som kompletterar. Men det som är viktigt är ju den atmosfärr. Som finns mellan de två personerna som kommer att bli de viktigaste i mitt tid i liv. Och det var ju det vi också pratar om under unge stider. Det förrena är det föräldrar på det. Och hur det är som talhand om det är ny förda barnet. Att man tänker sig att idealfaller ska vi ju båda föräldrarna vara bordelägga. Väldigt mycket har sitt eget i bästa fall för att vara till för det här barnet som är helt hjälplöst och helt beroende av. Så att man ställer in sig sin impatio och sin inlivelse på det här lilla barnet. För att när det gäller människor barnet, om vi är anför med andra det gyr, ser vi ju vi helt hjälplösa. Upp till tre månader har vårt liv så vi inte rör oss och vill ju ta ett. Det är då barnet vänder sig första gången under fäst. Vi kan inte ta tagorna och vi bara ligger där och skriker och försöker då få de vuxna att förstå vi vill ha. Så det är ju en hjälp, det är så det som är otroligt långvarig och som människor barnet vilket gör brukar man ju säga. Att det vi upplever då, det sätter sig i vårt kroppsminde, mer än det vi upplever sen. Det tror jag man kan säga. Och det har jag göra med det starka beroendet. Du kan inte aktivitivit dig i ett liv, du kan inte göra någonting, du är total beroende. Så därför så brukar man säga, så du kan ju inte se hur det är att första och första ett år är de viktigaste för grundläggar personligheten och för att få den här basen för vidare liv. Att det är orätt viktig tid. Vi kommer in på det första halvåret, det är väldigt få som är på dagens exempel idag. Kanske först vet oss att vi har ju ingen insyn i apropå berorningbreivik. Vi hade ju ingen insyn i hur han hade med sig mamma första halvåret. När hon var helt ensam i lägenheten när hon hade en dotter i när man hade precis på alla idéer. Hon har en jättesvård historia själv och vill inte ha det här barn, vi kan bara föreställa oss. Hur en knyting och mamling har sett ut. Hon känner sig maktlös och socialt isolerad. Det måste vara något fel på Anders, hevladon. Fram att ha varit ett lugnt spädban och en rätt stillsamhetdoring. Had han ju blivit klingig och gnällig, lynne och våldsam. Hon fick låst oss skala av sig och någon, klagadon. Hur en av oss av oss när sig är stort? Där är det viktig att säga att apropå det vi pratar om att det är en atmosfärm mellan de här två. Det måste lägga åt sidan andra saker. Det är många föräldrar som är ensamstående med barn. Anders blir en bäiviksmammamma. Men som ändå har ebefolkade av andra människor in och tihar andra människor och ringa. Det kanske är mobrofar föräldrar, det kanske är väl ninner. Det viktigaste är ju inte att de är två där fysiskt över och under. Det är viktigt att säga. Utan det är mer mental representation av att man har någon innan de stöttar mig. Det är det som är centralt och som kanske inte fan står. Nej, hos mamma där. Sen har du göra med hennes första tid i livet som kommer i reprisen och själv får barns. Vi inte vet inte om. Jag förstår också att de kommer från väldigt traciga. Det är en tracig mamma som ska försöka vara mamma då. Och så blir det ett tracig barn. Jag tänkte att jag ska berätta om en konkret våldstituation som jag fick köra med ett terpyrum. Så gör du det här? också hänger ihop med ett litet barns utsattighet. Detta var en man som kom till vår klänik och som var väldigt bekymlad över att han själv insåg att han hade mycket våld i sig och att han hade också tidigare slagit sin förr. Han sa att de är så. Jag har slagit mig för att jag vill verkligen inte det. Jag vill verkligen inte det och jag vill inte bli likadad om min pappa. Jag vill inte att mina barn ska känna samma rädsla för mig som jag för honom. Det var början egentligen på den här resan. Sen beskrev jag han så smående om du tar pinskongen. Hur rädd han var att få sin pappa? Hur rommade i syskonskorna jämt sig bakom gardiner nivådagsrummet? När pappa var på ett dåligt mörrar hade du kutat alkohol så gällde det att hålla sig undan. Så man själv inte var den som pappa fick tag i. Nånstans kan man ju tänka att den här mannen gjorde när han gick på sin fru. Det var att han också gjorde henne till det barn henne en gång var. Han slog henne och genom det blev han också identifierad med den här. Det vi brukar kalla för identifikation med grässen. Han blev den pappa som slog. Och det han såg sin fru särgon i rädslan. Det var också den lille pojkins rädsla som hade en gång varit han. Och förekunna slå henne. Så var han tvungen och göra henne också till en icke person i alla fall i våldsögonblickhet. Hon hade rött upp någonting i honom som var väldigt smatsamt. Och för att kunna sen slå henne så var han tvungen att göra henne till en person som man kan slå på. Precis som hans pappa i när han var lite inte så konna om det barn henne var i sin egen rätt. Och med sin egen kropp och som pappa inte hade rätt att gå på. Och det här är ju liksom våldets på något sätt också tjäna. Eller hur? Att jag agerar i det någonting jag själva var varit med dem. Han hade ingen levande känslor med sig kontakt med den röder pojken som stod bakom den här gradinen. Och därför upprepade han sin historia. Och det är psykiska gott som vi är bär på som inte är arbagera. Det vi pratar om nu med barnet i spöket i barnkamaren. Som inte är arbagera att och berbetet kommer att upprepas gång på gång under våra liv. Och vi upprepade också i ett omöjt ett hoppnånstans. Om att vars smatta från då tiden ska förstås och bäras av någon. För då kan vi gå till och vakta till vad är det här att arbagera egentligen. Här bergerar ett och kontain, det är ett annat ord att be och spegrepp och inikotta det här med hållning eller omgivningsmamman. Och om man ska ge en billade så är det ju de lilla späbernet kan ju bara skrika, det kan inte röra sig, det kan inte agera. Vi vet hur ett spär barnskrik låter. Om vi går på en spårvang till exempel och då hör ett barnskrik så förusar jag mig till mig. Om vad det som pågår ska man ingripa. De är riktigt små barnens krik, de går ju rätt genom kroppen på det. Och det är meningen att de ska göra. För det är ju överlevna skriket som säger "kom hit och ta hand om det". När barnens krik är så syrregnatslags väldigt stark kommunikation till omgivningen då. Kom hit nu och sätta in i hur jag mår, sätta in i vad jag vill ha. Vill jag ha mat, vill jag ha blöjbyte, vill jag välja kärlek och om så. Den diskriket innehåller ju det. Kom hit, levde in i mig genom en pati och inlevelse, det är därför som det är grunden för här bagering, inlevelse, en pati är nödvändig för att du ska kunna härbergera. Och så ska jag som mamma eller pappa då. Så har jag mot det. Och så ska jag med olika gullig gullgrä, eller vad vi nu gör med våra späbar. Får barnet att känna att det är inte farligt utan det är bra, det är lugnt, jag tar hand om det, jag känner det åt dig. Och så ska jag på det sättet kunna ge tillbaka så små ni om i smält form som vuxen processer är av detta. Och hur man gör det, det går ju med ryggmärgen i mammningen, så det är omedvetna processer det här. Och men det lämmer att det är väl att vi gör så som vi har blivit mamma det själva, så att det är också svårt att hitta det om inte man har fått det själv. Vilket gör att man tänker att vi skulle behöva väldigt väldigt mycket mer hjälp åt nyblivna föräldrar i det samhället. Mycket mer professionell hjälp till nyblivna mamma och papper i det här med anknytning och här beyering. Det är det som det avgörs att det är så ord viktigt i början. Ser de barn möte ta hand om smättaren gör om den lägg tillbaka så kan det inte barn själv så små ni om hanterar detta. Den processen som du beskriver nu, den här med smältningsprocessen av att den föräldrar eller en anknytningspartion tänker om vad barnet behöver. Kan vi tänka att i barn som växer upp och blir våldsvackare så är det någonting i den processen som har haltat. Barnet har blivit kvar med sitt skrike på spårreimänt till exempel utan att det har skett den här bergerandet. Vad händer när barn blir ensamma med sina skrike? Då tror de att de ska du. Det finns i fattigemildet om gör det också. Det har jag hänt tillbaka till. Jag tänker på den här boken vill jag ståk så i samband med den som gör det. Han har ett William sett en kroll till mörren, violen och så. Han har fokuserat speciell på våldsverkar och så mördar det. Han hade någonstans skrivat han fan att alla hade psykiska målsmältningsproblem tillbaka i tiden. De hade psykiska att de fick inte det här bergerandet. Den annan tuggade maten och gick tillbaka. De hade problem i första hållandet som gjorde att det var större riska till det fram till. För det som händer då är det att om du blir ensamma all den farsan som du har som spev barn och inte någon tar hand om det genom den här mamningen. Det måste du lösa detta på något sätt. Det var vanligaste sättet eller det som de flesta barn gör. De måste skydda föräldrarna hela tiden. Det är de de är beroende av, så det är det med i det fel på. Det är inte fel på mamma eller pappa. Det är fel på mig. Det började ju introduktionen av vad vi kallar för undra objekt, negativa bilder av mig själv. Jag har jobb, jag skriker för mycket, jag kräver för mycket. De morkar inte med mig. Mamman pappa gör inte fel. Det började ju en negat till självbild som sen kan pågå år ut och år in och också leda fram till en självhatisk person. Om självhatisk person kan ju också bli en hatisk person mot andra för hatet kan gå ut och tälra in att det är jättefarligt. Det här är ett William som man detta hade jobbat då. Så vi kan ha lite smäld, livstistöm där. Det fungerade historiskt omgö. Han beskriver också hur de här männen var det då för ett rörelsevis. En punkt inom sig som han kallade "Blue Print for murder", en black punkt. Enligt honom då var detta vuxna män som hade haft en barndom där de upprepade gånger har varit utsatta för situationer där de inte kunde lika på om de skulle leva eller döda. Att det här är rörelse, men allvarlig omsa ju svikt eller på andra sätt som gjorde att de lika det inte på livet. Det var en möjlighet att döden var en möjlighet. Han beskriver också att flera av de här männen innan de byggt de här våldstården hade haft en lång period av självmåstankar. Precis det du säger att våldet går innåt eller ute. Vi tog också med ett exempel under seminaris som beskriver den här skolskjutningen på Columbine High School. Den här två unga killarna, så är det med att de livet av sig i skolans bibliotek. De jord är det på en dag som var morsdag i USA, Mother's Day. En av de här killarna som tog livet av sig där hade det efterlämnat ett brev. I det brev är stok, goda, limadrar, förder, undabarn och fruktills. Detta var en unk kille som inuti var helt identifierad med att han var ett ond barn och håll var god. Det är ju det man kan tänka. Jag tänker också på det här med en jänkriminalitet och våld som vi ser i vissa delar. –eller men ändå i vårt samhäll i dag. Där finns många barn som går in i jänkrimen eller kretsar– –som också har en bild av att de är undra barn– –och att våldet blir en logisk följt– –och att få tillhöra undra gängligt som en undra familj. Det som är med gängen kommer att höga ett materiaska del– –som var oss åtta och lära om Pythemanks. Han sa att han är undersökligt. Vad är det i de här jänkrimen eller kretsarna? Vad är det som gör som dra dem dit? Det här har fått som svade på att köra. Där finns köriken mellan vänner. Där får jag delar av det som jag saknat– –en tillhörighet allt där som kompenserar för– –eller upplevs kompenserar för den här känslan av vara ett dåligt barn. Jag vill bara föra tillbaka lite till den här mannen som jag pratar om– –som Giketrarpid. För det i arbetet med honom känner jag väldigt mycket synpativ. Jag såg den här pojken i honom. Den lille pojken, jag såg den lille pojkinsrävd släga– –och såg den lille pojken skäck. Men det intressanta var att det är ögonblick i talpidrummet– –där jag gick emot. Det har jag såg någonting som han inte höll med han– –då förändras hela stämningen i rummet. Detta är också någonting som hör till våldet eller hur. Behovet av om jag är liten och utsatt för en omgivning– –som jag uppfattar som obräknelegg och våldsam. Det kanske får stryk för minst en lilla så. Så kommer jag att bli en vuxen som har ett enorm behov av kontroll. Det kontrollen över mig och rummet fanns väldigt tydligt. När jag har gjort mig till en egen person– –som tyckte någonting som inte han tyckte– –då förändras och blev den annan glint i ögat på honom. Som var en karaktär, så jag gjorde mig lite rädd. Det är det som det är nödvärvigt för att tillfriska. Det är för att vara ett subject. Det ser inte just ut, men det är kontrollbehovet. Smånen var att vuitfunga och prata om det. Vad som händer i de ögonblick– –när någon går emot honom. Detta var det som hade hänt hemma. I de stunden har frövdare gått emot honom. Så kom det där. Kontrollbehovet är det som man löser överlevnaden på. Jag tänker på Breivik. Det här är en tråvåhans pappa– –som kan skriva sin bok om det. Han har läras sagt i alla fall under polistutryderningen. Den som styrer kruppen styrer världen. Den som kontrollerar styrvagan styrvärlden. Och även sagt de sig mamma att det var hans akilleshäl. Men det har aldrig gått in på det. Det är ett fantastiskt utsikt. Vaggan styrvärlden. Jag vill bara sitta lite som hände med vårt seminariekring. Det är från oss den säger sig av spokta. Han tog syn till förhör direktar på utdaget. Och under det förhöret så sa han om det här. När han fick frågan varför av polisen, så sa han så här. Om du har den smattan jättat, då vet du för att stoppa smatta måste man vålla smatta. Och egentligen är det väl det vi pratar om idag? För att stoppa smatta måste man vålla smatta. Alla våll svaka är ju rädda för att bli slagna som vi pratar om. Och alla mördar är rädda för att bli mördade från början. Och alla som utsläcker andra sliv har en egen död inom sig livordad. Det som har varit det här är William sprottom. Och vi skrev här också att Anders beröjvik han har död sig själv inuti för att vara i stånd att döda andra. Så i någon mån så har han en egen död inom sig. Och vi speculera ju viltar vidare utifrån den texten och utifrån vad som händer. Och då skrev vi ju så här bland annat att en från början rätt möte vredi och smatta. Och all skit inom honom som alla hade här baeras så någon. Kommer sin boligst också att det inneslutar sig den bomb som innehåller han det jassal skit eller hör. Och hans har, och hans skit ska sprida sig över eringskvartelen så att mesta möjliga skada också kommer på andra människor. En megalom man saddisk på nån sätt, men höger extrem överrock. Nu kommer vi in på det här också som om vi ska ta frågor till exempel pratar i dom. Inte från början, men senare har vi pratat om livs- och dödsstriste, så de släst mekanik att alls som lever ska dö. En blomma som växer upp ska vissna och dö. Det inbyggt när jag föd så ska jag dö att det är en självklart destruktion. Allt levande ska destruera så dö. Och då har det ju en tanke som jag har. Det var väl mycket efter första världskryt. Och så kanske han skrev det här att det var ju då första världskryt. Det tror jag det är dog åtta miljoner människor. Det är slaktande under 1900-talet som är osan och riktigt. Man har bara två krig. Och sen har vi dom. Och då är det på en sätt utan objektet ju en mekanik som går runt. Vi vet att alls som lever ska dö. Allt som människor innehåller du både konstruktivt och destruktivt är självklart. Du har det ju olika mängder. Och på det visar du får de lite liv på olika sätt. Den kommer mellan iklein och efterföljare tillfraut. Jag tänkte att vi skulle föra in det här begreppet som är lite svåra. Men avund att hon menar väl egentligen om jag har fått rätt att döstriften. Man i förstation i första hand i avund. Och då helt plöts det kommer du in i ett objekt. Jag måste vara avund, sjuk på ett objekt. Och det är avund är den värsta destruktionskraften som finns i ett henne. Och hon menar ju att alla föds med det. Det lilla barnet i sin otroliga hjälplöshet och utsatthet. Har ju en väldigt avund också och en illska. Att ha kanske bland mod det här goda objektet som man inte kan styra över. Allt gott finns oss mamma. Hon som har maten och hon som har omståring mamma är då i betydligt. Det kan ju vara någon annan. Men det här som tar hand om mig. Den närmaste har alltid snabbt behov för att överleva. Och den avunden kan då bli så starkt att jag vill förstöra. Det är väldigt möjligt. Det är inte alla som håller med om detta. Att vi människor är såna. Att vi vill förstöra det som vi egentligen mest vill ha. Och det kan man se på att tänka på brejvik. Han vill förstöra de här fina ungdomarna i SSU eller Norris Mosevast. SSU som har goda liv, goda föräldrar som har bra. Han vill förstöra också det som han egentligen vill vara själv. -Bara för att det är gott. De på ute är de vart i alla generationer. De här ungdomar är en undubba plats på sommaren där alla åkte varje år. Det skulle han förstöra, det här goda, det här som hållandet och så. En annan tanker som vi som också apropår är att det har sin grund i en avund. Om man tänker kring just det då, det underspillar en brejvinståd på utöja. Det finns en skript i hur han gör det här. Att han först presenterar sig som polis. Det vill säga någonting som ungdomarna har till och till. Som sen byter ansikte och blir någonting destruktivt. Den här polisen som de tror ska vara därför att skydda dem är egentligen något annat. Vilket också kan vara en bild av hans band om. Eller hur? Att man vill ha en till till och om människor som finns närar. Men så byter de ansikte. Det var väl så hans mamma. Jag förstår att det är rätt att säga. Det var så året obräntning. Berätta lite om det vi vill läsa det. Det är viktigt att få en förutredning. För det första var vi då väldigt ambivalent och ville inte ha honom. Sen blev honom en ganska ensam med honom. Sen var honom till socialtjänsten ett antal gång. I måste honom kontaktfamiljen. Vi åker inte med honom. Det var väldigt lugn och första. Ett år när sin början provisera. På henne slås. Hon kan inte hantera honom. Det var två år. Då fick han ju till igen. Det här är väldigt röra. Jag blev väldigt berörn. Fionare, kontaktfamiljen var ett ungt par. Det var som var och stå. De här par. Det var en fin pojk. De gick ut i skog och män. så snälla beskedlig. Det fungerar. Han visar sig i det som material som finns att han trädd fram. Tog till sig god av veckanskastnad, även i barnomstornen. Det kom nog. Man har svårt att vara väldigt tillbaka i dragen med kornisk inningsluten i sig själva. Han kallar oss för de kornompojkar. Då händer ju det att då kommer att förstå vad hon helt galen, periodiskt mamma. Då har de kommit förande till socialsänslen och så att ni måste ta dem. Jag har inte med dem. Jag har inte med mig med barn. Då skulle de ju placeras. Vad det tänkt. Men då var det ju det en uttrenis som ska till och det var en psykolog där som faktiskt sa. Det var en psykolog inom barnen som sa att den här pojken kan det bli riktigt allvarligt med. Som såg hade förra åringar. Utifrån hur han betyder sig. Det var två, tre, de var upp till fyra och sen gick mamma mot det att ändra det sig och så blev det ingen placering. Där tjänste det vara ett avgörande ögonblick. För annan är det inte att vi pratar om det. Det är mycket att vi tänker att vi måste bli bättre på att de efterhand se för att kunna förebygga bättre. Och jag tänker på det här med Frågdhajut uttryck som heter Narstreck Lishkajt. Det är efter att vi kan ju inte uttryckas att tänka som vi har så kan vi aldrig säga sig. Det är en pojken från i honor med för han kommer bli våldsväkare. De kan aldrig säga så innan det är först inte omöjligt. Men Narstreck Lishkajt betyder att man i efterhand kan försöka plocka ihop saker och se. Det gör vi för lite tror jag. Efterhand. Hur ska vi förstå några detta hemska hänt? Men hur ska vi förstå det här barnet så nu blir vuxen man och gjorde dem här hemskt? Hur ska vi förstå varför han blev sån? För då har vi möjligt och kanske ta bättre beslut i framtiden. Och det här är viktigt också att förnu talar vi om de faktorer som kan påverka in i familjer. Men socioekonomiska förrålen att utspylla roll kulturella samhälliga faktorer. Men så att det här rör ju inte enbart liksom föräldrar i socioekonomisk vaga områden. Det här kan ju vara överallt eller hur. Och vi möter ju detta i vårt arbete på alla håll och kanter i alla skikt i samhällen. Att barn kan fåra illa. Och det som är viktigt som precis som du säger med Narstreck Lishkajt, det är ju att vi måste förstå vad är det som i familjen som vi behöver gå in, kanske stötta upp. Vad är det? En ny bliven barnfamilj. De bara stora behov. Fattig, dom vet vi ekonomiskt. Fattig dom, till exempel vet vi hur det är påverkar. Tidigare trauma i hos föräldrarna vet vi att det kan påverka. Och det betyder att vi kanske på mycket mer grundligsatt behöver ebruda stöd som du var inne på förut. Till ny bliven av familjer. Det finns där som möjliga och slipper av för det här med undergod också som är sprids ibland. Att vi är undermanig och god av mannäker. Jag tänker på det vi har sett nu bara i dagarna och den här arbeten. Att det bara var den som var i speskin och skälla rätt i gången. Det kallar alla människor, hur kunde denna 40-jöra kvinna bli sån? Så hon tog dör på sina egna föräldrar. Det är ett extremt ovanligt mod. Man bor i verkligen att det är sån där och funderar. Kan man på något sätt efter den? Verk för hon blev sån. Skulle man ju vilja? Från har också. All i smillig skriver i den här i begynnusen. Och även av de ficklar jag vara ett ett barn. Alla har ju varit barn. Och där hade vi också med delar ju kolor och knauskors. På vårt seminarie hade vi ju en mäldighet text från honom. Det han hade ju skrivit också den här. Det första reaktionen i samma med utdagiga då. Det var ju att detta var någon utan före som hade gjort det. Någon som kom utifrån en främmande person från ett annan kultur. Sen visar det ju sig. Det är ju det som är titten på den söjshasbok. Han var en av oss. Och det är ju det som är med den här. När vi utmåla människor som ondda. Att det är på något sätt inte skulle beröra oss. Men vi har ju alla aggression och hat i oss. Frå. Och det är ju det som är viktigt att se. Så att man inte gör den andra tillbära av den ondda. Men där jag blir god. Och han skriver ju väldigt fint kring det. Och så när han har ju läst man kan få hittlar. Och han har också läst Andsbyn Bravins manifest så låg ju pånätat. Att det han ser i teksten knavskord. Det finns inget dyr. Nej, det finns inget dyr nu. Det finns inget dyr. Det finns jag. Det finns vi. Det finns folket. Det finns dem. Det finns kultur. Och dem. Men det finns inget dyr. Och det skriver i graf om också den tunna hinna. Att se man inte den andra som en hel person. Då finns det inget dyr. Och då kan man utföra grymma dård. Maljon, det är något last tunnel sen det beskriver han. Tromsynthet som inträder. Och han säger någonting om att den hinna. Den är väldigt tunn hos oss alla mellan grymmet och omsor. Vi kan alla bli våldesantväkare i utsatta situationer. Men om jag förstår honom rätt så säger han också någonting om att det är en käle, inte får komma att uttryck som grymmet än får plats också. Det var inte så att vi Norrige hade blivit angript med av dom, främmande. Angripet kom från våra egna. Det här var inte Norges 11 september eller antingen du med oss eller emot oss. Utan fjenden var vi själva. Karl-Ovuk Navskord sommar i P-14 august i 2011.